Good bye 2022.

 Nu börjar 2022 falna och snart är det helt släckt. Skönt tycker många synd också tänker en del. Året som kom att präglas av Putins ockupation och krig av  och mot Ukraina. Dt är såklart fruktansvärt och helt vidrigt. Det har ju hänt en del annat med under året, en valrörelse i Sverige med en massa löften om honung och guld vilket än så länge känns som träskvatten och kvicksilver. 

I februari gick Olympiska vinterspelen av stapeln i Kina, pga. av att det gick just där gjorde att jag bojkottade OS och har inget att skriva om från de spelen. Redan i Januari började Danmarks drottning Margarethe sitt 50:e år som regent. Fantastiskt att få uppleva antar jag, samtidigt råkade Danmark och syd västra Sverige ut för stormen Malik som nådde orkanstyrka stundtals. Förintelseöverlevaren Emrich Roth avlider 97 år gammal, senare under året så avled även en annan förintelseöverlevare, Hédi Fried som blev 98 år. Det börjar bli ont om de som var där. Vi måste vårda deras berättelser och se till att de aldrig tystnar. 

I februari börjar firandet av drottning Elisabeths 70:e år på tronen för Storbritannien och samväldet som består av 14 andra länder. 24:e februari inleder Ryssland sitt krig mot Ukraina, det har skrivits så mycket om det att jag bara tänker skriva, Ryssland ut ur Ukraina och må alla Ukrainare och ryska krigsmotståndare få ett mycket fridfullare 2023.

Det har varit mycket våld rapporterat i media i år. 21 mars mördas två lärare av en 18 åring på en skola i Malmö, Rasmus Paludan är i Sverige och har torgmöten där han bränner koranen vilket startar upplopp på flera ställen i landet. 

Den 1a april upphör coronaviruset covid 19 att betraktas som samhällsfarligt. Den 6e Juli mördas psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Almedalen på Gotland. Hon mördas av en högerextremist, han hade även planerat att mörda Centerpartiets ledare Anni Lööf. För att få in något trevligt också så måste vi ju få med att EM i fotboll (Damerna) spelades i England och blev en succé och grymt bra PR för damernas fotboll. Ett mästerskap med väldigt underhållande fotboll. 

8e september avlider drottning Elisabeth och storbritanniska samväldet får en ny Kung. Den 11e september är det val i Sverige och någon månad efter det har vi en regering med 3 av de gamla allianspartierna vilka gör regeringsunderlaget så länge man låter Sverigedemokraterna få vara med och bestämma.  

Året 2022 är även året när många av de som dör har jag koll på vilka det är och de har haft betydelse i olika grad för mig. Jag börjar nog bli gammal. Jag tänder ljus för, Meatloaf, Emrich Roth, Hédi Fried, Ronny Hellström, Sven Melander, Sally Kellerman, Dagny Carlsson, Taylor Hawkins, Olle Goop, Alf Hambe, Curt Bergfors, Bengan Johansson, Carl Uno Sjöblom, Ing-Marie Wieselgren, Michail Gorbatijov, Signe Persson-Melin, Drottning Elisabeth, Börje Salming, Irene Cara, Svenne Hedlund, Kirsti Alley, Edson Arantes do Nacimento "Péle". Det finns fler, det är jag säker på så tänder ljus även för dem.

Furuviks parken var inget ställe schimpanserna ville stanna på så de rymde, de hade väl läst om Sir Vääs och Ugglan på Skansen i Stockholm. Sir Vääs och Ugglan fångade man in, schimpanserna eller i alla fall 4 av dem var man tyvärr tvungna att skjuta uppe i Furuvik.

Ja just det, det har ju varit ett fotbolls VM för herrar med men det kan jag inte heller skriva så mycket om då jag valde att bojkotta även detta mästerskap pga. vart man la det och hur det gick till för att det skulle hamna i Qatar. 

Jag blev så glad häromdan när Greta Thunberg klev in i rampljuset igen och vägrade låta sig häcklas av en fd kampsportare, hon slog till och fick världen att le vilket behövs i slutet av ett år med otrygghet i stora delar av världen. Indirekt fick hon bort en människohandlare och ett svin från gatan. Tack! Greta. 

Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner och en underbar storfamilj. 

Ja just det jag fyllde ju 50 under året och fick vara med på en trevlig student ett trevligt 80 årskalas och tyvärr en begravning. Livet har sina ups and downs, så är det bara och det verkar som det alltid kommer vara så. 

Det var lite om detta året, hoppas nästa år blir ett år där världen läker och vi tar hand om varandra i stället för att "ta hand" om varandra.

Ett gott slut av året och ett Gott nytt kärleksfullt kommande år önskar jag er. 

Julklapp till mig!

 4:e advent är förbi och nu väntar vi bara på att få fira Jul. Många människor ser fram emot Julen och få känna Julefriden. I mitt liv har det kommit in nytt liv precis, syrran har blivit mormor. Tidigare i år fick min vän ett efterlängtat barn som växer och mår bra. Det passar ju fint när man pratar om Jul som firas på många håll till minne av Jesus födelse. Samtidigt så känner jag en kille vars pappa valde att avsluta sitt liv, jag känner en kille vars far rycktes bort helt utan förvarning, jag känner ett gäng ungdomar och unga vuxna vars farfar/morfar lämnade jordelivet precis. Liv uppstår och liv avslutas, det är så det ser ut, alltid sett ut och nog alltid kommer se ut. Alla människor älskar inte Julen, en del är rent av rädda för den långa ledigheten den kan innebära. Julen som jag önskade alla hade lika ljusa minnen av som jag har. Jag älskar Julen, den har alltid varit fridfull för mig både när vi firat med pappas sida av släkten som mammas sida av släkten. Dock vet jag efter 26 år som fritidsledare att alla inte har och har haft det så. 

Runt om i världen både nära och långt borta finns det barn på flykt undan krig och dess hemskheter. Runt om i vår värld far barn illa p.g.a vuxna ofta mäns lustar. Runt om i vår värld dör barn p.g.a svält. Runt om i vår värld lider och dör barn p.g.a sjukdomar som kan botas om man får rätt hjälp. Runt om i vår värld lever barn i rädsla för att pappa ska slå mamma och eller dom själva. 

Vad får vuxna män att starta och underhålla krig som drabbar barn så hårt? Vad får människor och framför allt män sin tro på att de har rätt att beröva barn deras barndom och trygghet bara för att de kan betala för det? Vad får regeringar att inte vilja hjälpa länder där svält slår till? Vad får rika länder att inte dela med sig av läkemedel för att utrota sjukdomar som vi kan utrota och varför vill vi inte vara med och bota det som går att bota? Vad får människor framför allt män att tro att de har rätten att bruka våld mot sin familj? Vad får människor att tro att de har rätten att avsluta ett liv p.g.a vad som helst? 

Vad krävs för att vi ska få stopp på krig, sexuellt våld, svält, sjukdomar, otrygghet? När man läser om vad vissa framför allt män gör som är illa och samtidigt läser om att mannen ska skydda sin familj så undrar jag hur de ska skydda sina familjer. Jag ärt ingen fan av tanken att det ska behövas en stark man att skydda familjen men det är en ganska utbredd tanke, i alla fall på sociala medier bland just män över 40år. 

Om en människa mår bra tror jag inte våld eller tvång är det som tar upp hjärnverksamheten. Om en människa mår bra tror jag inte att suicid är med på listan över möjligheter. Hur kan vi tillsammans som samhälle se till att barn och unga kan få känna Julefrid, hur kan vi tillsammans som samhälle jobba för att barn och unga ska kunna känna sig 100% trygga? 

Det jag önskar mig i Julklapp är framför allt svar på de två frågorna. Jag önskar mig en del annat med men dessa två frågors svar skulle vara den ultimata Julklappen. Jag hoppas alla ni som väljer att läsa detta inlägg får en underbar Jul och ett härligt slut på 2022. 

Kan vi inte bara försöka.

 Spännande vecka var det och är det. Jag har gått Visions utbildning i arbetsrätt, riksdagspolitiker uppmanar att Sveriges befolkning ska förakta en folkkär komiker och fotbolls VM i Qatar har börjat. 

Vi kan väl börja med SD:s Björn Söder som på Twitter uppmanar svenska folket att förakta komikern Magnus Betnér. Han kan absolut tycka så men ska en Riksdagspolitiker gå ut med den uppmaningen på sociala medier? Har man svårt att ta det en komiker säger när man är politiker så kanske man kan ta det direkt med komikern om man är ute efter att förhindra att fel information sägs på scen. Varför man vill inskränka i yttrandefriheten förstår jag och vad jag förstått så har Magnus Betnér inte brutit mot lagen i sina shower eller Youtube filmer. En politiker i riksdagsposition som har sitt kontor på regeringskansliet kanske ska försöka att låta yttrandefriheten ha sin gång, Yttrandefriheten är en lag mellan stat och person och Björn är ju riksdagspolitiker och kanske tycker att han är staten så att han skulle ha rätt att försöka gå in och tysta ner en komikers kritik. Detta är bara en av rubrikerna Björn skapat de senaste veckorna. 

VM i Qatar då? Ett VM i ett land som inte efterlever FNs deklaration för mänskliga rättigheter, ett land där man i väst är rädd för att det blir en våldäktsvåg i p.g.a. de lagar de har där som gör att den våldtagna riskerar hårdare straff än den som våldtar, ett land som byggt sina arenor med gästarbetare som bara fått ut en bråkdel av sina löner och som jobbat under förhållanden som inget arbetsmiljöverk i den demokratiska världen skulle tillåta alls. Över 6500 av gästarbetarna som byggt fotbollsarenorna i Qatar har dött p.g.a arbetsförhållandena, arbete helt utan säkerhetstänk verkar det som. FIFA som är världens samlade fotbollsorgan hotar lag och spelare med vite om de tar upp frågan om mänskliga rättigheter, framför allt HBTQI+ frågan.

Och så var det det här med Arbetsrätt på central och lokal nivå. Vad kan Björn Söders olika utspel och Fotbolls VM i Qatar ha att göra med hur du har det på jobbet?  

Mycket av den gemensamma nämnaren är ju att mycket av det som sker långt bort, högt upp och alldeles nära påverkas väldigt mycket av någon form av värdegrund. 

I Sverige har vi bland annat arbetsmiljölagen. Det är en lag och den ska följas annars kan man bli dömd. Det enda som kan bryta den lagen är grundlagen. I den finns det bland annat stycken om hur man inte får behandla en anställd. Man får inte diskriminera och då gäller de sju diskrimineringsgrunderna vilka är: Kön, könsidentitet och uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Känner man sig orättvist behandlad men inte får in det i någon av dessa sju grunder så är man inte diskriminerad, dock kan det handla om kränkande särbehandling som också är förbjudet. Det kan röra sig om olika sorters mobbing, sexuella trakasserier, trakasserier mm. 

Varför måste vi ha fackförbund som utbildar sina medlemmar i dessa ämnen? Kan det verkligen vara ett så stort problem? Det kan väl inte hända så ofta? Behöver vi verkligen engagera oss i de frågorna? 

Just nu pågår Orange week på flera håll i landet, en vecka där regionerna har föreläsningar och aktiviteter vad gäller psykisk hälsa och mycket riktat för att uppmärksamma och förebygga mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Orange weeks slogan är en vecka fritt från våld.  Behöver vi ha en sådan vecka? 

Varför kan vi inte bara anstränga oss för att inte skada varandra medvetet varken psykiskt eller fysiskt? Kan vi inte bara försöka lite grand att hjälpas åt att uppfylla FNs deklaration för mänskliga rättigheter.

Vad är det som gör att man kan tycka att de människorna är mindre värda, de kan vi trampa på? Vad gör att politiker tycker det är rätt att trampa på människor, Vad är det som gör att man kan lura människor att göra farliga jobb i främmande land och sedan undlåta sig att avlöna dem? Vad är det som gör att chefer och eller medarbetare tar sig rättigheten att mobba, frysa ut, sexuellt trakassera, trakassera eller hota medarbetare?

Vad skulle jag själv stå ut med? Vart går min gräns? Skulle jag vilja att någon av mina nära eller kära skulle utsättas för oegentligheter? 

Vad gör att människor känner sig tvingade eller känner att de har rätt att använda fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld mot de man är nära?

Om man innehar en maktposition som politiker, chef, överlägsenhet i fysisk/psykisk styrka , eller någon annan makt enligt någon hierarkisk ordning så kan  i alla fall jag tycka att man har ett ansvar att inte använda den makten i något våldsutövande alls! Har jag fel? Vad skulle kunna okeja det? Självförsvar säger någon, okej säger jag men annars? Kan man mobba ut en kollega som självförsvar? Kan man våldta någon som självförsvar? Kan man slå sönder någon i självförsvar för att hen inte håller med?

Använder man någon form av våld är man ansvarig för det våldet man använder. Använder man våld i självförsvar är man skyldig att se till att våldet är proportionerligt. Men våldet i självförsvar är så extremt litet i sammanhanget hur många som utsätts för någon form av våld så det behöver vi inte lyfta vidare här.  

Så skulle vi inte bara kunna försöka att hjälpas åt att följa FNs deklaration för mänskliga rättigheter samt de lagar och förordningar vi har som gäller hur vi beter oss mot varandra. Kritisera, bli arg, diskutera, bli förbannad osv, det är inte känslorna jag vill att vi ska få bort det är de farliga uttrycken för känslorna jag tror vi måste jobba med. 

Jag hoppas att vi vaknar snart och att media får mindre och mindre att skriva om när det gäller tragedier av olika slag. 

Döden, en reskamrat vi vänder ryggen åt. Livet, en reskamrat som vi håller hårt i handen.

 Höst, växtligheten dör och förbereder för nytt liv efter en tids vila över vintern. Höst november och allhelgonahelgen, en tid att minnas de som dött och krattat manegen för oss som är här nu. Döden, får man prata om den? Idag fick jag veta att en av mina gamla samverkanskollegor sett döden i vitögat och nu jobbar för att kunna bli någons kollega och samverkanspartner igen. Livet det sköra men ändå så starka. Döden är en reskamrat på livets resa men vi låtsas som att han har hoppat av på fel station, livet, också det en reskamrat på livets resa. En kamrat vi håller hårt i handen. Människor drabbas av sjukdomar och skador som man inte trodde det gick att hämta sig ifrån, människor besegrar sina missbruk och håller kvar livet i förgiftade kroppar, människor ser sina barn dö och klarar ändå att hänga sig kvar vid livet. Döden är ju alltid närvarande på något sätt, vi känner alla någon som kämpar eller har kämpat för livet i t.ex. cancer. Vi ser och hör nyheter om hur det krigas i världen och man väljer att okeja att det får sättas ut massförstörelsevapen i vårt trygga Sverige. Pappa dog pga. cancer endast 56 år gammal, farmor dog pga. hjärtinfarkt endast 68 år gammal, en kusin till mig dog knappt 30 år gammal pga. cancer, två vänner till mig har förlorat sina barn strax innan födsel, jag har förlorat tre kollegor som gått bort pga. cancer ja alla känner vi människor som inte fått leva så länge de borde fått. Livet är inte rättvist om du frågar mig och ingen har någonsin påstått det heller. Det är så det är, bara att acceptera eller? Kommer aldrig acceptera det men vet inte vad man kan göra åt det mer än hoppas att forskning kan lösa det på sikt. Däremot krig och hungersnöd är två helt jäkla onödiga dödsorsaker, det vet varenda människa hur man kan lösa men viljan verkar inte finnas hos dom som skulle kunna lösa sådant snabbt. 

Saknas viljan för att få slut på hungersnöd och krig? Ja helt klart, inte hos alla men hos de som kan göra stora förändringar snabbt. Som jag skrev alla känner vi någon eller några som borde fått leva längre och alla undrar säkert någon gång varför den där onde fan får leva. Vart vill vi komma med t.ex. dödsstraff? För vem är dödsstraffet? Jag är av den åsikt att kan vi inte ge tillbaks liv så ska vi heller inte ta liv. Helt enkelt för att i min värld är livet det finaste och dyraste som finns. Ja jag har haft en riktig jäkla tur som kan tycka att livet är det finaste som finns. Jag vet och det gör ont i mig att veta att så många människor inte fått uppleva livet som något fint hela tiden. Såklart har jag varit ledsen och tyckt att livet suger men inte värre än att det gått över på någon dag. 

Hur är det med viljan att vara en del av lösningen om en än så aldrig liten del men dock en del för de som inte tycker livet är fint tillräckligt ofta. Kan man anse en människa som förbrukad när hen inte längre är produktiv för syftet hen får betalt för. Kan man då säga tack för det du gjort men inte fan behöver vi en belastning som dig här? Kan man med gott samvete skicka ut någon i kylan för att pluset på kontosidan inte längre är stort nog. Kom ihåg att det är sällan du får någon cred för att du jobbar dig sjuk och trasig, det där med återvinning har inte blivit en sådan fluga när det gäller människor som när det gäller saker och ting. 

Ibland verkar det som att vi ger fullständigt fan i vad som brutit ner en människa, vi vill bara att hen ska få ett piller så hen kan börja jobba så snabbt som möjligt. Vi har skalat bort utrymmet för återhämtning och rehabilitering när det gäller skador, sjukdomar som inte syns när människan ler och säger allt är bara bra. Även om skador och sjukdomar syns kan det ibland vara svårt att få tiden att räcka till just återhämtning och rehabilitering. 

Så nu i November, #noshavenovember och kanske framför allt den #19november #internationellamansdagen så kanske vi ska lyfta psykiskhälsa och prata om vad som kan störa den psykiska hälsan. Vi måste förstå att alla har en gräns och vi har ingen aning om hur nära våra medmänniskor är den gränsen. på ett suicid går det 20 allvarliga försök, ett x antal försök och ca 1000 människor som tänkt tanken. Vi måste våga prata om döden för att förstå oss på livet. Vi måste stötta varandra i att våga tala om när vi mår dåligt. Vi måste förstå att vi inte är ensamma när de mörka tankarna kommer för de kommer till alla då och då. Media rapporterar hela tiden om skjutningar, mord, våldtäkter, gängrelaterad kriminalitet osv och det måste de såklart göra men det blir ingen balans i det. Vi måste också få höra bra nyheter, gärna dubbelt så många som de dåliga. Balansen måste vara i obalans med fördel godhet. 

Som sagt använd 19 november speciellt men hela no shave november till att lyfta psykisk hälsa i diskussioner på jobb och med vänner. Vi har ju en internationell mansdag, låt oss förvalta den på bästa sätt. 

Det är absolut inte farligt att prata om döden, om suicid, om mörka tankar. Lyfter vi upp det i ljuset och delar med oss av det så finns det nog många saker som kan hjälpa från en tyst mun och två aktiva öron till att faktiskt handgripligen få en medmänniska till en vårdande instans och ja allt där emellan. 

Det finns t.ex.. mansjourer, kvinnojourer, jourhavande vänner, jourhavande präster man kan vända sig till om man vill ta det anonymt och inte med någon man känner. Det finns professioner inom vården som iofs kan vara svåra att komma intill akut men de är bra när man får hjälpen. Kyrkorna har präster, diakoner, själavårdare som är utbildade på att samtala med människor om allt mellan himmel och jord. Det kan vara bra att komma ihåg det när allt känns mörkt och man av någon anledning, vilken som helst inte vill ta det med familj och vänner.

En sak är säker att kan man skjuta upp döden så kan ske det kan vara värt att göra det. Om man ändå ser det som sista utvägen att ta sitt liv så kanske några dagar extra inte är otänkbart bara för att se om det kanske ändå inte finns någon som kan tända ett ljus i ditt mörker. Många som har gjort suicidförsök och misslyckats är glada att de misslyckat för plötsligt så var mörkret skingrat. Så nu gubbs har vi en uppgift tack vare att vi fått en internationell mansdag. Vi gör det vi kan för att höja frågor om hälsa för alla på denna planet och jag tycker att den psykiska hälsan kan få lite extra uppmärksamhet för den är så viktig för hela kroppens hälsa.  

Och som sagt idag är det allhelgonaafton så då är mina döda vänner och familjemedlemmar lite mer närvarande än andra dagar i mina tankar.

Idag tänder jag ljus för Pappa Göran, Mormor Ella, Morfar Emil, Farmor Gunborg, Kusin Stefan, Pappas syskon Åke, Lennart, Sven, Lillemor, Rune, Mammas man Assar, Svågern Oskar, Vänners barn Ida P, Lilli, Kollegorna Stickan, Ida F, Lena, Två av mina bästa vänner Joacim, Jonas, Jobbungdomar Martin, Marcus...  Det finns fler...

Var ljuset i mörkret när du orkar, du ska se att det finns de som är ljusen i ditt mörker. En enda vänlig handling kan starta en rörelse som flyttar berg. 

Tankar en måndagsnatt.

 Hej hur mår du? Vill jag verkligen veta? En artighetsfras kan vara en öppnare till långt samtal. Är jag beredd på att chansa eller skiter jag i hur personen mår och om jag får ett svar jag inte önskar så kan jag alltid säga vad tråkigt att höra vi ses, har lite bråttom nu. 

Jag får ibland meddelanden och mail från elever jag haft i skolan och ungdomar jag haft på fritidsgårdarna. Det jag skriver om idag har jag fått okejat att berätta, någon till och med bad mig göra det innan jag han fråga. 

När man jobbar med människor så är det enda man kan vara säker på att hur mycket man en tror sig känna en människa så finns det så mycket mer att lära känna, bra och dåligt eller så mycket som man kommer vara utestängd från att känna. När en människa är redo att dela med sig och gör det för att hen tror hen är skyldig en ursäkt då kan det bli långa samtal. Jag frågade en f.d. elev hur läget var och jag fick en historia som jag inte önskar någon. Nu mådde hen bra men vad hen blev utsatt för när jag var hens lärare (Undervisade i idrott och livskunskap under några år som lärare utan lärarutbildning. 30 + 10% lärare, 60% fritidsledare och elevassistent) var helt otroligt vidrigt. Jag började leta i minnet men kunde inte minnas att hen sagt något då vilket hen berättade senare att hen aldrig gjort. Hen var trygg med oss vuxna och valde att leva ett så normalt liv som möjligt när hen var i skolan. Hen berättade hur duktig hen blev på att ljuga och spela spelet, hur duktig hen blev på att ta på gladmasken. Hen var tydlig med att hon gillade oss för att vi behandlade hen som en människa. 

Jag har jobbat med flera ungdomar som försökt ta sina liv, jag har fått veta det långt efter jag slutat på deras skolor eller fritidsgårdar. Samma sak där, man har valt att spela spelet och vara nöjd med att vara på platser där vuxna brytt sig. Det är läskigt att tänka på ibland att till hen nådde jag aldrig fram, hen var som en skugga där jag var men funkade i hop med någon kollega, någon annan kom man tillräckligt nära för att kunna prata med men aldrig gissade jag då att deras liv var i fara för det gjorde de allt för att dölja. 

Detta är bara ett par exempel, jag har jobbat med ungdomar som fallit för droger, nyfikenheten att tillhöra kända gäng både motorcykelburna och de som inte åker motorcykel. Ja jag har fått vara med och forma framtiden för ungdomar och jag blir väldigt glad när det går bra för de man var riktigt orolig för. 

Läser Visions tidning när den kommer och då slår det mig för det står en hel del om t.ex. psykisk hälsa vs psykisk ohälsa. Hur kan vi satsa så mycket på barn och ungdomar med tidiga insatser när vi inte ens investerar i tankar på våra kollegor runt om i landet. Självklart ska vi inte minska på satsningar på unga, tvärtom vi måste satsa mycket mer och det behöver vi göra på de vuxna med. Hur gör vi med vuxna vi känner som trillar dit på en depression, ångest, ev. självskadebeteenden? Vågar vi ens röra i det. God morgon! Allt väl? Vill vi verkligen veta? Om du ställer frågan och svaret blir att det är åt helvete hur fortsätter vi det samtalet då? Om t.ex. psykisk ohälsa inte syns, finns den då? Varför berättar bara inte den som kanske inte svarar jodå allt väl eller den som ljuger och säger jodå allt väl hur det verkligen är? Det finns oändliga svar på det men vanliga svar är att personen i fråga inte känner tillräcklig tillit för att blotta att hen mår skit. Hen kanske är rädd för att uppfattas som vek och svag. Alla människor går att byta ut från sina jobb för att lösa att arbetet fortgår och vill man se människor som maskiner så är det inget svårt att få igång arbetet igen med nya medarbetare. Men ett problem kan ju vara att någon ser kollegan som maskin och någon annan ser kollegan som en vän. 

Så om man frågar hur är läget så kan man aldrig veta om man får ärliga och eller artiga svar. Även om personen svara att det inte är så bra så kanske/troligtvis får man inte veta hela sanningen. 

Ska vi sluta fråga hur folk mår? Nä absolut inte men när vi frågar det så tror jag det är viktigt att vi är beredda på att ge den som svarar den tid hen behöver.

. 

Val 2022 en liten Guide i sista minuten totalt färgad av mina tankar.

 I morgon är det val till riksdag, region och kommun i Sverige. Det verkar som det är många som tvekar än till vad de ska rösta på. För mig har det inte varit svårt. Jag tycker att alla punkter i FNs deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen är viktigast av alla frågor. Jag tycker det för att en majoritet av världens länder varit med och godkänt dem för att skydda den enskilda människan i alla sammanhang och situationer. 

103 partier räknade jag till att det finns att rösta på till Riksdagen. Det finns ett parti från Jönköping tror jag som sticker ut lite, Ändrings partiet revolution heter dom. Googla gärna. De har ett intressant partiprogram som man lätt kan tycka om vissa dagar när man är lite sliten. Nej jag har inte röstat på dom. Nej de får aldrig min röst men de har humor. Kalle Anka partiet finns fortfarande men har inga valbara personer. Det finns ett parti som heter Kärlek, det tycker jag låter fint, Ond kyckling partiet låter spännande, Majspartiet kanske lockar någon. Små partier det är svårt att hitta något om men de är valbara till Riksdagen. Nordisk motståndsrörelse har på sin Riksdagslista 4 namn som är valbara, man behöver inte googla länge för att se vad dom står för om någon nu inte visste det. De har inte så mycket över till mänskliga rättigheter och barnkonventionen så som de är presenterade av FN. MED Medborgerlig samling verkar vara ett parti som växt fram av KD och SDs flathet i rikspolitiken, de tycks vilja spetsa till de partiernas valmanifest. En förespråkare för MED har varit Katerina Janouch, Katerina som nu står åtalad för grovt förtal mot en lärare i Uppsala som enligt henne tvingat eleverna säga att de älskar Allah. Katerina är enligt tidningen Expo en del av Nätverket där bl.a. Education4future som hon var ordförande i ingår. Ett annat parti som är trötta är AfS Alternativ för Sverige och de verkar vara trötta på SDs uddlöshet, AfS har många f.d. SD: are på sina listor och vill ha mer verkstad och mindre snack. De verkar också ha någon invändning mot FNs mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Går du in på Valportalen 2022 så hittar du alla listor på partier och valbara politiker i Riksdags, region och kommunvalet. 

Vad har jag röstat på då? Det är ingen hemlighet. Jag älskar inte allt de gör och har gjort, det finns frågor jag tycker de har fel i men de har ändå så många frågor där jag tycker de har rätt att bara Vänsterpartiet kommer nära. Ja jag har röstat på Socialdemokraterna till Riksdag, region och kommun. Varför? För att jag tycker de har de bästa idéerna i stort, dock inte i allt. Viktiga frågor för mig är förebyggande ungdomsarbete för att minska att ungdomar hamnar i kriminalitet. Skolan är viktig och skolorna borde inte kunna flytta pengar från utbildning till bolag. Vården styrs på väldigt många håll av den nya alliansen och jag tycker det verkar funka sådär, jag tror att S kan göra det bättre. Rätten att få vara den man är oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder är väldigt viktigt för mig. Jag som regnbågsförälder kräver såklart att mina barn ska ha samma rättigheter hur de än definierar sig. Just detta gör det helt omöjligt i min värld att ens tänka mig att rösta till höger om Centern. Jag anser att allas barn, bonusbarn oavsett om man lever med sina föräldrar eller på pappret tillförordnade föräldrar har samma rättigheter till sitt land även oavsett vart man själv eller sina förfäder är födda. Alla regeringens partier har ju som mål att Sverige ska vara bästa landet att leva och bo i, inget konstigt med det. Man har olika tankar och idéer om hur man ska nå dit och hur det ser ut där. Bara för man vill landets väl så kan ju landets väl se väldigt olika ut beroende på vem du frågar. Jag röstar Rött Rödgrönt för jag tror på de parternas förmåga att skapa trygghet och ett bra land med sin/sina politik. Jag tror inte på den Blå blåbruna sidans politik för där skulle inte alla mina barn, eller alla andras barn vara inkluderade utan de skulle kunna stå utan sina rättigheter. 

Här i min kommun då? Ja här finns det ju partier med. Det blir alltid något fungerande samarbete här så det lär inte bli någon jätteskillnad så länge inte SD och partiet till höger om dom HD (Habo demokraterna) får för mycket att säga till om.  M Habo vill stärka lokalt näringsliv, M vill med skolan, socialförvaltningen och föreningar få till en hälsosam och berikande fritid. Jag kan tycka att man har tappat bort oss, Fritidsgården som är en jäkligt bra fritidsgård, ja väldigt objektivt men jag hade ju inte jobbat där om vi inte hade bra verksamhet. KD vill ha en levande landsbygd, satsa på dagens familjer, levande föreningsliv, levande kulturliv, satsa på äldreomsorgen. L vill bredda vägen mellan väg 195 mellan Habo och Hedenstorp i Jönköping, ja det är den L info som hamnat i min brevlåda vad gäller kommunpolitiken. Som alltid kämpar ju L i stort med att vilja förbättra skolan. Kom ihåg att detta är den parti info jag fått i min brevlåda, alla partier har ju fler frågor som de många gånger av naturliga orsaker hämtat från moderpartierna. På regionsidan vill L satsa på att man ska ta kvinnosjukdomar på allvar. Jag ville få med det här för jag tycker det är intressant att det är så få som diskuterar det. V Habo vill ha ett rättvist och solidariskt Habo. De har fyra förslag som de går ut med. En skola för framtiden, bygga fler bostadsrätter nu, 30 timmars arbetsvecka, förbättrad arbetsmiljö för de som jobbar inom vård och omsorg. C och MP har jag inte fått info ifrån tyvärr. Hitintills kan jag ställa upp på alla idéer det är väl hur det praktiskt ska genomföras som gör att jag inte håller med vissa partier. Det jag fått från SD är vad SD riks tycker och listor på vilka man kan rösta på i kommunen. Jo jag har samlat all val info som hamnat i min brevlåda från alla partier som delat med sig, även de jag tycker är tokiga. Det är ju två partier kvar och av olika anledning tycker jag de förtjänar lite extra här. Vi börjar med HD, de säger nej till utbyggnad av vindkraften, ja till en levande landsbygd, ja till bättre äldreomsorg, ja till svenska värderingar. Här ser jag ett problem, vad är svenska värderingar? Ja enligt HD så är det en rättvis bostadskö, begränsningar av tiggeriet i vår kommun, en restriktiv asylpolitik med fokus på närområdena, ha ordning på vem som bosätter sig i vår kommun, hjälpa kvinnor och barn från närområden. Så detta är de svenska värderingar de säger ja till enligt sitt egna valmaterial. HD vill också sänka kommunskatten genom att kraftigt reducera kommunpolitikernas löner. Det som är väldigt tydligt när man lyssnar på HDs representanter och läser på hemsida och i utskick så har de en ideologi som i mycket sätter sig emot FNs deklaration för mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Sen har vi då de som fått min röst. S vill vi kan börja med regionen här, ja de är de enda i min guide som får det utrymmet nu. S vill ha mer resurser till vårdcentralerna, snabbare vård för barn och ungdomar med psykisk ohälsa, fortsätta utveckla regionens tre akutsjukhus, som V förbättra arbetsvillkoren och anställa fler i vården, ta tillbaka kontrollen över tågtrafiken i Jönköpings län, student och seniorkort i kollektivtrafiken. I kommunen vill S att utbildningen ska vara jämlik, att äldre ska känna sig trygga, att satsa på bostäder fritid och kultur. Fritidsgården finns omnämnd! S vill ha ett Habo där alla kan utvecklas och känna framtidstro. Sen har ju S Habo något inget annat parti har S har Gunnar Pettersson! 

Uppenbarligen har ju alla partier något som tilltalar några eller många människor. Jag kan hitta bra saker hos alla det är hur man löser det jag kan bli skeptisk eller rent motståndare till.

Men som sagt som medmänniska, regnbågsförälder, fritidsledare, fan av FNs deklaration om mänskliga rättigheter och barnkonventionen, motståndare till högre straff utan att man satsar dubbelt på förebyggande och tidiga insatser. så fanns det bara ett håll att gå och till slut och ett parti som jag anser klarar att ta hand om Sverige bäst. 

Gå och rösta! Demokrati är ingen självklarhet, vi måste värna om den och använda den så att ingen tar den ifrån oss!

Hej clown.

 Pajas, Clown, Narr Vad håller du på med? Narren sanningssägaren som gärna luras och gillar att skrämmas. Narren är föregångaren till clownen, clownen som många tycks vara rädda för. Psykologer tror att det är Pajazzon den glada clownen med stor röd näsa och ett fixerat ansikte så att det blir väldigt svårt att läsa av ansiktsuttrycket, när Pajazzon gråter vilket den gör ibland så stämmer inte personen med sinnesstämningen, det är mycket enklare med Pagliacci som är clownen utan starka färger ofta bara en gråskala, ibland bär Pagliaccin en mask och den gråter ofta. Man tror att ursprunget är från det gamla Grekland och just det med en skrattande och en gråtande clown används flitigt som symbol för teatern även i dag. Narren fanns redan 2500 år f.Kr. i det gamla Egypten. En sanningssägare som bygger nya sanningar på lögner och försöker skrämmas lite, narren låter som några vi ser på tv:n dagligen just nu två dagar innan vårt riksdags, region och kommunalval. Vår nutida clown som vi känner igen från cirkus, filmen It, Marcel Marceau bl.a. är från Europa och då kanske främst 1500 talets England. Som sagt vad håller du på med?

Du har en maktposition och vill att människor skall tycka att du ska ha kvar den och gärna lite starkare. Vad säger du då? Hittar du på nya sanningar för att den riktiga sanningen skaver och du inte riktigt kan stå för den? Försöker du skrämmas lite grann med dina nya sanningar? När någon annan ifrågasätter din nya sanning så är hen vänsterbliven och jävla PK. Det värsta tror jag är att väldigt få av de som lyfter dig till skyarna ger fullständigt fan i om de stämmer överens något eller inte alls med den egentliga sanningen som vi kan kalla fakta från nu. Men hen säger bra saker och menar inget illa med att kalla någon svart..g, hen kan kalla folk vitingar med. Skillnaden är väl kanske att hen har kallat någon för viting 0 gånger i hela sitt liv. Det är inte för att vara elak jag skriver hen här, jag tycker det är ett bra ord även om personen jag försöker beskriva troligtvis får en mindre hjärnblödning av det ordet. 

Det är detta jag vill komma till. Är ditt ledarskap ledarmässigt eller är det clown/narr likt? Leder du de dina eller skrämmer du de dina att bli ledda? Att vara narren som hittar nya sanningar nät det passar och skräms med dom för att få lojalitet? Visst ser vi detta i världen just nu. Inte allt för långt härifrån. Det finns ju ledare överallt, Landsledare, Företagsledare, Idrotts och föreningsledare, Religiösa ledare. En del är tydligen födda att leda, en del utbildar sig för att vässa ledarskillsen och en del leder bara utan att ha kompetensen eller förmågan och det känns som att det är dom som ofta blir Narren/clownen. Som sagt det är snart, väldigt snart val och vem vill jag ska leda min vardag? Ledaren eller narren? Det finns inget frågetecken där i min värld, såklart väljer jag ledaren. Jag känner många som är rädda för clowner och kanske är jag också rädd för vad clownen ska hitta på. Parlamentariska val är ju en stor grej, vi gör dock val hela tiden året runt och då kan man ju undra, väljer jag att följa narren eller ledaren, väljer jag att vara narren eller ledaren? Så som sagt Pajas, Clown, Narr vad häller du på med? Du borde avsminkas så att man får se ditt rätta jag!

Tar vi livet med en klackspark eller en pungspark?

 -"Vem är du? Jag är döden. Kommer du för att hämta mig? Jag har redan länge gått vid din sida". Så börjar dialogen mellan Antonius Block och döden i Bergmans film Det sjunde inseglet från 1957.

Och visst är det så. Från den dagen navelsträngen bokstavligen klipps så är vi på vår resa från födsel till död. Hela tidsperspektivet däremellan är livet och ja självklart finns det liv innan man föds men just nu tänker jag det liv vi inte lever i någon annan. En del får fantastiska liv, underbara liv, helt okej liv, fungerande liv. En del får jobbiga liv, dåliga liv, helt jävla vidriga liv. En del får lite av varje, en del får mycket av något. En del bara får sitt liv och en del får förutsättningar att ta för sig av livet. Så är det rent avskalat och krasst om vi bortser från religioner, ödet och slumpen. Och då menar jag inte min systers gamla katt slumpen utan den där slumpen som bara sker som inte nödvändigtvis måste vara ödet. 

Bara i dag har det dött över 330 personer av hunger samtidigt som det fortfarande bara idag har satsats 2,2 miljoner dollar på viktminskningsprogram. I år har det dött över 500 000 människor pga dåligt vatten, över 700 miljoner människor har svårt att få tag i färskt friskt vatten. I år har över 193 000 kvinnor dött under förlossning. över 3 miljoner människor har i år dött av rökning.över 1,5 miljoner människor har i år dött pga alkohol. Över 670 000 självmord är registrerade bara i år. Över 250 miljarder dollar har omsatts i droghandeln bara i år källa till dessa siffror är worldometer. 

En del saker kan man själv ta ansvar för när det gäller sitt liv, en del kan man inte. Vi föds alla med olika förutsättningar för att styra våra liv. Vi kommer alltid vara beroende av vad som händer runt oss för att kunna handskas med livet. Hur livet blir vad gäller trygghet påverkas en hel del av vart vi föds, växer upp och bor. Ingen väljer att födas i länder med svält eller krig, Ingen väljer att födas i en diktatur. Lika lite som man väljer att födas i en fri demokrati som inte haft hungersnöd på över 100 år. 

Vad har någon av de 2 miljoner barn i världen som våldtas 10 ggr om dagen så att någon annan kan tjäna pengar på det gjort för att förtjäna ett sådant liv. Vad har de troligtvis 30 miljoner kvinnor som tvingas till prostitution gjort för att förtjäna det livet? Vad har de ca 30 000 kvinnor i Sverige som misshandlas varje år (81% av någon de känner) gjort för att förtjäna att vara en del av den statistiken? Vad har alla människor som har psykisk ohälsa gjort för att förtjäna det. Vad har alla som blir allvarligt skadade och sjuka gjort för att hamna i de situationerna. Alla människor som dör för unga vad har de gjort för att förtjäna det? Tror man det är Ödet eller någon gudom som gör massa hemskheter för att pröva oss eller för att vi förtjänar det så läs siffrorna igen och förklara för mig varför!

Just nu verkar det viktigaste av allt vara att straffa människor för allt möjligt. Hårdare straff, längre straff, mindre eller ingen vård alls. Vad hjälper det människor som blivit utsatta av andra människor och fått sina ärr i livet. Missförstå mig rätt. Jag är inte emot straff men jag skulle vilja se så mycket mer förebyggande arbete. Tror ni hårdare och längre straff utan vård gör skillnad på antalet brott och de som återfaller i brott så jämför gärna antalet brott och återfallande i brott mellan USA och Kanada. Givet vis kan man inte ha våldsverkare springande fritt på gatorna men ge dem vård i fängelset då så de får chans till habilitering eller rehabilitering. Men för att otäcka saker ska minskas så krävs också hört arbete förebyggande och med tidiga insatser. 

Men ska vi ta ansvar för all skit som sker i världen? Vi kan bara ta ansvar för det vi själva gör och vi kan försöka påverka människor att göra som vi vill att andra ska göra mot oss. Barnsexhandeln i världen orsakas även av svenskar. Prostitutionen i världen betalas även av svenska pengar. Känner du någon som får stryk eller måste gömma sig för någon så fundera på om det varit du. Om du lever nära någon som mår dåligt vad kan du göra åt det?

I Sverige har vi snart val. Jag ber ingen rösta på något speciellt parti men jag ber er som får rösta att rösta mer mänskligt. Vilket parti du tycker jobbar mer mänskligt är upp till dig. Ja vi är 10 miljoner människor i detta land av de ca 8 miljarder människor på planeten men någon måste ju göra något alla kan inte vänta på någon annan. Även en fjällbäck växer och blir till slut en del av havet.

Jag kanske inte förstår.

 Augusti 2022 e.kr om någon undrar, själv undrar jag. Idag läser jag om en SD politiker som visar sitt kön i en video som skickats till kvinnor, en KD politiker som tycker hela Pride grejen är pervers och en Socialdemokratisk politiker som skriver att  det är osunt att rota i varandras rumpor man skaffar sig tydligen hiv, aids, ebola, och apkoppor då. Det här är alltså folkvalda som är i farten. Varken första eller sista gången tänker jag, men varje gång är en gång för mycket. Klart man kan ha synpunkter på saker och ting, klart saker man inte förstår fullt ut kan verka märkliga. Jag har varit straight hela mitt liv och det finns inget som tyder på att det kommer ändra sig. Jag tror att man föds men den läggning man föds med, det är inget man bara bestämmer sig för eller blir smittad av. Därför behöver jag inte förstå allt. Jag vet inte hur det är att vara född till kvinna men det är inget som gör att jag vill förbjuda kvinnor. Jag vet inte hur det är att vara född i ett land som är ansatt av krig, hungersnöd eller något annat som får folk att överge sina hem. Jag vill inte förbjuda att människor flyr bara för det för jag förstår så mycket att oavsett vem du är så är ditt människovärde lika högt som mitt, jag tror inte människovärdet kan ändras, däremot så kan ju det personliga värdet säkert diskuteras. Jag vet att väldigt många hellre hade haft Moder Theresa som granne än Josef Stalin men en människa måste alltid få vara just en människa. En person som inte respekterar människors liv får ju rimligtvis problem med att få respekten för sin person. 

Runt om i samhället, på skolor, arbetsplatser, offentliga platser, sociala medier så kopplas av någon anledning ofta HBTQi + till psykisk ohälsa. Jag har läst och hört tillsynes helt normala människor hävda att om man faller utanför heteronormen är man sjuk i huvudet. Psykisk ohälsa klassas alltså samtidigt i ett sådant resonemang till att man inte har samma värde som en hetroperson utan psykisk ohälsa. Om HBTQi+ är något dåligt och man jämställer det med psykisk ohälsa så är det ju i så fall också dåligt. En märklig grej till är att när man lyfter just den funderingen så är det som att man får skylla sig själv att man inte bara tar tag i sitt liv och ser till att komma ur den psykiska ohälsan. Om man blir utsatt för hat och hot så kan jag absolut förstå om man inte mår bra, det hoppas jag alla kan förstå och det kan ju i sig leda till psykisk ohälsa men då beror den ju på vad vi som kallar oss normala utsätter andra för.

Jag tror som sagt på att sin läggning väljer man inte själv, att drabbas av psykisk ohälsa väljer man inte heller själv. Jag kan aldrig förstå fullt ut hur en människa som blir utsatt för hatbrott känner sig. Jag kan aldrig fullt ut förstå hur en människa som drabbats av psykisk ohälsa mår. Jag kan dock sätta mig in i och förstå att det inte är något man strävar efter och därför behöver jag inte vara ett as mot någon som inte gjort mig något. Jag har jobbat med människor som varit öppet ohetro för att förenkla det lite, som det pratats mycket om och skrattats åt bakom ryggen. Som man i ryggdunkar föreningar gärna drar ett skämt åt eller/och förlöjligar personen. Vuxna människor, tillsynes helt normala med normala jobb, med normala värderingar i övrigt och med normala menar jag de förväntade ickediskriminerande. 

Så om vi nu faktiskt alla till mans har lite mörka vrår inom oss, om vi råkar ställa in lite skit i den vrån så kanske det inte är så konstigt att vi röstar fram politiker oavsett vilket parti som gör oväntade/väntade respektlösa uttalanden. Det kanske är skönt när någon offentlig person säger sådana saker så kan vi hålla med i tysthet och säga att va tusan hände här, han har ju otur när han tänker och så kan vi skratta lite och stängatill dörren till mörka vrån så att ingen ser vad vi sparat där. Det är lätt att tala ljuvt om och till en människa för då ser folk vår godhet och om vi agerar tvärtom så kommer folk inte tro att det har hänt för Johan är ju så trevlig, han har så bra idéer och värderingar, han säger bara saker han tänkt igenom osv osv. Vi spelar alla i livets teater, vare sig vi vill eller ej. Vi har en föreställning på oss. Den dag vi ser ljuset för första gången utanför mammas kropp så börjar resan mot finalen. Hur vill vi att vårt slutnummer skall vara, vilken manusförfattare och regissör väljer vi. Kommer resan till finalen innehålla överraskningar, kommer resan till finalen ge oss en behaglig tur eller skumpar det ordentligt? Är resan säker och trygg eller är den otrygg? Vem kommer se mig som hjälten och vem ser mig som skurken? Vem ser mig som offer och vem ser mig inte som ett offer? Varför ser man på mig med olika ögon? Är min rollfigur diffus på något sätt? 

Så alltså. Jag behöver inte förstå, ibland räcker det med att acceptera att jag inte förstår men att det inte kommer skada mig på något sätt. Jag behöver inte sprida hat eller hot för att inte alla tycker som jag. En del behöver fundera på vad man sprider, det finns ju inte bara hot och hat i politiken just nu. Det sprids ju tydligen även kukfilmer. Fråga först om någon är intresserad innan du skickar, får du ett nej så släpp tanken där, det är inte okej att tjata sig fram till ett ja. 

Det är snart val och jag vill uppmana er till att rösta mer mänskligt! Till sist vill jag bara säga Happy pride. 

Insanus vel sapiens

 Någonstans i universum tänds nu en stjärna, det kan vara våran sol som syns för första gången från någon himlakropp. Där syns just nu det som vår sol sände ut för t.ex en miljard år sedan. Hissnande tanke för någon som hoppas få leva i 100 år ungefär. Här sitter jag och skriver, jag gör nu åt en yta på kanske 1,5 m2. En ganska pluttig del av universum, så liten att jag inte tror det finns något ord som beskriver hur litet. Jag tror ordet ingenting är för stort. Men ändå sitter jag här och skriver. Jag trotsar logiken genom att finnas i ett universum där inget liv finns  om vi inte ska använda oändligt med decimaler för att beskriva vad som händer på en planet i ett solsystem i en av den pyttelilla galaxen Vintergatans yttre armar. Om jag dog så skulle ca 100% av universum aldrig märka det eller att jag levt. Vintergatan är en av över 100 miljarder galaxer vilka ca 30 miljarder av dem är spiralgalaxer som Vintergatan. Även om det skulle finnas någon form av liv på en miljard planeter är det ändå så gott som 0% av universum. Hissnande siffror, ötäcka, spännande, intressanta, galna, siffror. 

Ändå trotsar vi vidare universums 0% iga liv och lever vidare som om ingenting hade hänt och i universums ögon så har ju inget hänt heller. 

Vi lever på här på vår planet. Tänk att få leva på planeten som är gjord för liv, på den del av planeten där det inte är några naturkatastrofer, svält eller krig precis utanför dörren. I ett land på planeten, ett land där det finns demokrati, där man får vara för eller emot istort sätt vad som helst. Som sagt i ett tillsynes oändligt universum där vad vi gör här har noll betydelse förutom just här där det betyder allt. Under år miljarderna som universum har funnits så har vi här de senaste 200 000 åren utvecklats och spritt oss över planeten. Vi har skapat lagar, normer, etiska regler osv. Vi har skapat religioner som förklarar och förmanar. Jesus skapade inte kristendomen men han är kärnan i den religionen. Vi kan tycka vad vi vill om hur religioner används. Det är vi människor som tolkar religionerna och agerar där efter. Inte alla människor tror på någon Gud, en del tror på flera gudar, en del tror på ödet, en del tror att det är slumpen som styr, en del tror att vi formar våran egen lycka. Vad går att bevisa i något av detta? Vi lever i en tid då vi anser att vetenskapen har kommit långt och är att lita på, det trodde man på 1500 talet också fast då trodde man mycket helt andra saker än vi tror nu. Hur ser vetenskapen ut om 500 år och hur dömer dom oss som är så intelligenta år 2022? 

Just nu är min värld de här ca 1,5  m2 av universums flera miljarder ljusår stora yta så det får plats många fler världar än min. Det har inte ens tagit dig så lång tid att läsa detta som det tar för solens ljus att nå jorden (ca 8 minuter) . Spännande tanke. Om solen slocknar märker vi det först 8 minuter efter det har hänt. 

Ibland vill jag gå ut utanför den värld jag skriver om och universum är ju perfekt då. Det ger lite perspektiv på saker och jag förstår att allt bra jag har runt mig som familj, vänner, bekanta och människor jag ser upp till som politiker, musiker, skådespelare, idrottsmänniskor, andra som syns och tycker saker är viktiga för mig. Det får mig att se fram emot ännu en en dag i universumet där det statistiskt sätt inte finns liv alls och då gör ni mitt liv så rikt att det borde märkas vid världens ände till och med. Jag tror inte jag är galen men skulle jag vara det så är det som det är med det. 

Lär denna gamla hund att sitta, går det?

 Kan man som ung människa lära en gammal men fullt arbetande fritidsledare någonting av värde alls? Jag har fyllt 50, jag har arbetat först 6 år som timledare/ungdomspraktikant/alu inom fritidsgårdsverksamheten sedan utbildat mig 2 år till fritidsledare, jobbat 10 år inom skolvärlden som fritidsledare, assistent, resurs, lärarvikarie, idrottslärare. Efter det har jag arbetat 16 år som fritidsledare inom fritid och kultur förvaltningar i två olika kommuner. Kan någon 20 åring utan fritidsledarutbildning lära mig något alls om mina huvudområden, ungdomar och livet? Kan jag ha något egentligt utbud av att diskutera med så unga människor som 20-30 åringar om just livet? Jag harv 32 års erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar. Jag har 3 barn som nu är mellan 16  och 23 år. Jag har tränarutbildningar, jag har 10 år som handbolls och fotbollstränare för pojklag, flicklag och dam-seniorlag. Jag har utbildat mig på högskola i ämnena unga, sex och internet och unga maskulinitet och våld. Jag har även en simlärarutbildning och en utbildning i att vara fritidsledare på nätet så jag känner mig väl rustad för vad än må komma skall. Kan du unga människa verkligen lära mig något alls, kan jag ha något utbyte med dig som ger mig något för med allt mitt ger jag dig såklart hur mycket som helst. Eller? 

Kan en 21 årig teaternörd som dessutom kommit ut som Pan ge mig något kunskapsmässigt alls? Ja hen har verkligen lärt mig saker om livet. Hen har lärt mig att jag inte måste fatta allt för att kunna respektera att saker är som dom är. Just när det gäller Hbtqi+ frågor så är det ungdomar som lärt mig mest. Allt jag har behövt göra är att lyssna, fråga, diskutera, googla och läsa någon rapport eller bok. Jag tar inte till mig allt, ibland måste man övertyga mig att mitt tänk inte är det bästa eller kanske inte gäller längre och man måste ha bra argument för att få mig att ändra något. Kan en 19 årig praktikant utmana mig genom att ställa frågor och diskutera varför jag tycker si eller så? Ja och det har hänt, det är jättespännande att utmanas av ungdomar som kan verksamheten lite gran. Det är jättenyttigt. Kan en ny utexaminerad fritidsledare verkligen ha något att komma med som inte jag redan kan eller vet? Ja absolut, ibland ringer hen och vi diskuterar saker och ibland bara suger jag i mig av alla klokheter och känner att jag är en dinosaurie, vilket avhjälps av att jag kan omvärdera mina åsikter. Kan en 16 årig komiker, "träningsnörd", teaterapa ha något alls att ge mig om ämnen inom mitt arbete? O ja kan jag bara säga då. Hen tror nog inte att hen fyller på min kunskapsbank men vid varje samtal tar jag med mig något nytt, det bästa just nu är att jag har hittat en fantastisk pod som heter Tombola och jag kan inte sluta lyssna, tur det finns över 300 avsnitt. 

Är det viktigt att utmana fördomar? Även sina egna? Har jag ens några? Ja och har andra det? Jag pratar en del med en lastbilschaufför. Nyutbildad. Kör mjölkbil med tungt släp. Är duktig på att meka bilar och skulle jag få problem med min bil (just nu har jag ingen) skulle jag ringa den personen direkt. En lastbilschaufför som gått fordon transport kan de verkligen ha något att ge? Lägg därtill tjej, blåhårig och började sin karriär på naturprogrammet men det var inte tillräckligt givande. Jaha en skoltrött en som bara ville slappa i tre år. Nä knappast, en person med helt grymma studieresultat, kunnig inom alla område och något så in i snabb i huvudet. Man behöver inte väga 130 kilo och se ut som serietidningsvarianten av lastbilschaufförer. Denna tjej är inte stor så hon använder hjärnan oc h det funkar bra, man behöver inte kunna bära lastbilen själv det räcker att man vet hur man kan lösa problem och vara trygg i det. Också detta är en människa som lär mig mycket. En outbildad fritidsledare, utan fullgjort gymnasie, inte 30 fyllda än, där finns väl inget att hämta kunskapsmässigt iallafall? Det finns hur mycket som helst! Vilka kunskaper hen har med sig tack vare sitt bagage. Helt otrolig förmåga att möta ungdomarna precis där de är. Jag hade en gång en timledare som jag handplockade trots att hen egentligen var lite för ung men hen besatt sådana kvaliteter att jag inte sett något liknande än. Helt fantastisk på att ta ansvar och vara den vuxne trots att vissa besökare var lite äldre. En välutbildad men utbränd och utslängd socialtjänstarbetare kan man bolla tankar och idéer med hen? Kan man söka råd hos hen? Det funkar alldeles utmärkt om man inte har tidsnöd för en person som är utbränd och utslängd har bara ett visst mått av energi och det är inte alltid den räcker till mig/dig så då får man vänta. Annars funkar det jättebra. 

Jag tror att det handlar om att lyssna på varandra, att respektera våra olikheter. Det finns unga människor som har mer livserfarenhet än man önskar någon. Jag måste ta ett exempel här, jag har fått lov. En elev som kom varje dag till skolan, ibland lite sent ibland i tid. Hen var som de flesta ungdomar, asjobbig ibland men mest fantastisk. Hen skrev för något år sedan och beskrev sitt helvete lindrigt sagt. Hen skrev att hen var glad att vi i skolan behandlade henne som en människa och brydde oss när det var jobbigt. Vi kunde aldrig ana vad hen vart med om och det var hens strategi, ingen skulle veta eller ens ana. Hen har lärt mig mycket med genom lite utväxlande av tankar. Det är tjusningen med att gå till jobbet, jag vet aldrig hur mycket för mig ny kunskap och nya vinklar på saker jag kommer att få med mig men jag vet att det hela tiden händer. Så länge jag orkar ha öronen öppna och är nyfiken så kommer jag lära mig saker. Många fältare genom åren har fått agera bollplank åt mig och jag älskar dom för att dom låter mig bolla tankar och frågor. Det värsta man kan göra är nog att bestämma sig för att hen här kan, orkar, vill inte så vi hjälper hen genom att ge hen en meningslös syssla, meningslös i förhållande till varför personen är där. Vi som är fritidsledare och vill jobba med det skulle nogb knappast vara nöjda med att någon tycker vi är bra på att ta bort häftklamrar ur papper. Ibland klarar man inte det man är där för men när det funkar så förminskar vi inte varandra utan stöttar varandra. Det finns människor jag aldrig mer vill jobba med och det är för att de trycker ner människor för att höja sig själva. Jag är allt annat än perfekt så jag väljer att inte vilja jobba med dessa för jag har inte verktygen. Jag har jobbat med över 300 kollegor och just detta handlar om kanske fyra, fem stycken så det är inget stort problem. Ibland klickar man inte helt enkelt. Men i övrigt så älskar jag att lära mig saker från de som kan oavsett om hen är 3 ellerv 93 år. 

Recykling?

Återvinning är ju ständigt på tapeten. Minska svinnet för planetens skull för framtiden.  Det är väl ett bra tänk. Många företag och verksamheter jobbar ständigt och bra med att minska svinn och satsar på produkter av återvunnet material. Fantastiskt för miljön och vår planets hälsa. Jag är dock lite bekymrad över hur vi sliter ut människor och hur lätt vi ersätter dom utslitna med nya, det känns som att det nästan är fult att vilja ge en människa chansen att få återhämta sig från längre sjukskrivningar, det känns som att man inte tror på att människan kan återhämta sig och komma tillbaka för att göra ett lika gott jobb som innan sjukskrivning. Vi värnar om återanvändning när det gäller prylar men när det gäller människor så byter vi gärna ut dom. När vi packar våra kassar för att åka till återvinningen så är vi väldigt noga, vi slänger inget fel. Med de väntetider som är nu till bl.a psykiatrin hur länge kan vi vänta in någon som är sjukskriven innan det börjar klia i fingrarna att skriva nya avtal med andra människor för att ersätta?  Det pågår fotbolls EM och friidrotts VM just nu och idrotten är väl absolut verksamhet där man inte kan vänta in någon hur länge som helst, det är lätt att byta ut för att få max prestation. Hur mår en människa som blir bortbytt från ena dagen till den andra. Jag säger inte att idrotten gör fel men jag tror att man måste redan i tidiga år lära ut att det är så den branchen fungerar. Idrott i stort tror jag är bra, elitidrott är jag inte lika säker på att den ger lika mycket för det psykiska välbefinnandet. När man ser på andra bransher oavsett om det är privata sektorn eller den offentliga så har ju arbetsgivaren ett skydd emot att slippa betala en massa när människor inte klarar att prestera det som förväntas. Vi har en statlig myndighet som heter försäkringskassan som hjälper till där. I och med det skyddsnätet så borde företag och verksamheter kunna sitta lite lugnare i båten och låta människor få chansen att komma tillbaks och få göra jobbet. Givetvis kan olyckor göra så det inte går att komma tillbaks till samma men om det kommer att gå så måste vi väl kunna vänta så att ingen kommer tillbaks för snabbt och rasar ännu djupare när det inte funkar. Bara en tanke så här i semestertider. Jag behöver fem veckor för att vara på banan igen andra kanske behöver 5 månader eller till och med flera år. Jag tror dock att vi i längden vinner på alla plan om vi stöttar och hjälper varandra tillbaks om vi av någon anledning hamnat vid sidan av. 

Jag saktar ner lite och gör klart vart jag står!

 Året är 2022 och snart är det val i den konstitutionella monarkin Sverige. 8 partier som tycker att de är beredda att styra landet de kommande fyra åren. För två val sedan så ville ingen köpa grisen i säcken och ett part som heter Sverige demokraterna var inte önskvärda av någon. De övriga sju partierna lovade vitt och brett att det aldrig någonsin skulle samarbeta med detta parti. Några val tidigare hade ju Ian Wachtmeister och Bert Karlsson rört om i rikspolitiken med sitt Ny demokrati och fått både det borgliga blocket och det socialistiska blocket att stänga dörrarna för dom. Det visade sig vara en fungerande väg, varför man inte gjorde likadant när det gäller Sverigedemokraterna vet jag inte. I början hade det säkert gått. Sverigedemokraterna hade då ett partiprogram som många tyckte var väldigt likt nationalsocialisterna i Tysklands på 1930 talet. Från att varit grisen i säcken så har Sverigedemokraterna växt sigtill att vara Kansler Adam Sutler i filmen V for vendetta, med sig har han fått  sin egen propagandaminister eller TV strateg Prothero som representeras av Kristdemokraternas partiledare och sin skyddsvakt Creedy som spelas väl av Moderaternas partiledare. Jo SD (Sverige demokraterna) kan absolut jämföras med Kansler Sutler, bokbål och förbjuda viss musik har diskuterats av SD. Om ni frågar mig så har inte SD gjort några stora svängningar i sin politik det har däremot både moderaterna och kristdemokraterna gjort. Hur har vi kunnat i detta land fått för oss att vi ska gå från att diskutera politik utifrån vi i sverige till vi och dom i Sverige? Allt som Jugoslaver, Finnländare, folk från Libanon, Assyrer m.fl blivit anklagade för på 70 och 80 talet har folk från det muslimska mellanöstern fått klä skott för nu. Mina kusiner växte upp på Råslätt och det hörde man av många i lilla Bankeryd att där var det farligt, det odlades potatis och vitlök under parketten, man födde upp får och grisar i badrummen. Vi var en hel del på Råslätt och vi såg aldrig något av det, inte hos kusinernas vänner heller.Vi har inte haft en lyckad integration i Sverige men det är ju bara politikernas fel inte dom som flytt hit. Vad jag menar är att problemen inte dök upp 2015 man byter bara grupp av människor att skylla på. Vilka ska kunna få Sverige till ett land där vi anstränger oss tillsammans oavsett vad hjälps åt att bygga vidare på vårt Sverige för att få ett samhälle där alla känner sig välkomna och önskade. Jag vet att jag inte kommer rösta på Kansler Sutler och hans lydpartier! Ni gör som ni vill men jag vill vara tydlig med vart jag står om någon nu skulle missat det. Som sagt blir det regeringsskifte i september så tror inte jag att Ulf och Ebba gör som de vill de får nog snällt lyda kansler Sutler. Jag tänker precis som förra valet promota Rösta mer mänskligt !

Ozzy och Don Quijote kan det vara samma?

 Screaming at the window, watch me die another day. Hopeless situation endles price i have to pay. Sanity now is beyond me, theres no choice. Diary of a madman walk the line again today. Entries of confusion, dear diary im here to stay. Så sjunger Ozzy i Diary of a madman, en låt jag refererat till förut. Var det så Don Quijote kände sig när han hittade på sina motståndare i väderkvarnarna. Vad är det ens att slåss mot väderkvarnar? Det går ju att se det som en metafor för att slåss för det förlorade eller det lönlösa, ibland så nämns rättvisa och medmänsklighet just så. Kan man slåss för rättvisa i en orättvis värld? Kan man vara medmänsklig och tro på det goda i varje individ eller är det bara floskler? Är rättvisa och medmänsklighet detsamma för dig och för mig? Kan något vara gott som inte kommer av en tro på en Gud eller flera? En del människor i den kristna "världen", jag har hört det predikas mången gång, påstår att gör du gott men utan inblandning av Gud så är det Djävulens ärende du går. Om man inte tror på någon Gud eller kanske tror på en mängd olika gudar så skulle man alltså springa Djävulens ärende fast man då antagligen inte tror på han heller. Det skulle ju kunna innebära att Mänskligarättigheter och Barnkonventionen är Djävulens verk, verkar det rimligt? Det skulle kunna innebära att människor som skadas eller blir sjuka får skylla sig själva om de inte är Gudfruktiga för i så fall är det kanske bara en prövning från herren, låter det rimligt? Vad är vitsen med att kuva och skrämma folk 2022? Kan vi inte se att det finns människor som är bra människor fastän de inte har samma uppfattning om meningen här som du har? 

Vi lever en ganska kort tid på denna planet, är det verkligen inte värt att ta vara på den tiden? Är det inte värt att vi hjälps åt att ta hand om denna planet och det som finns på den den tid vi har här. Som nybliven 50 åring är jag helt säker på att jag faktiskt passerat mitten på berättelsen och är närmare slutet än början, har jag tur så är det inte så riktigt än men 100 är få förunnat att få bli. Jag har ynnesten att få leva i ett fantastiskt land som Sverige i en tid då det är längesedan vi hade svält och människor tvingades att fly till USA, Ryssland, Ukraina och andra länder. Jag får leva i samma tid som Ozzy Osbourne, Stand up folk som Betnér, Skyffert, Petrina, Marica, Özz, Annika Lantz, Carl Stanley, Marcus Bergren, Sandra Ilar m.fl m.fl. , Europe, AC/DC, Nightwish, Henke Larsson, Stina Blackstelius, Charlotte Kalla, Gunde Svan, Nelson Mandela, Barak Obama, Jag har fått leva med mamma och pappa, syrran. Min familj inkl bonusar, Syrrans familj, jag har vänner som jag haft sedan ungdomen, som jag träffat på jobbet och deras vänner. Jag har vänner sedan studietiden, sedan idrotten, sedan jag sprang på dom på någon fest. Jag har vänner jag fått i vuxenålder. Är detta något jag kunnat påverka? Kanske vänner som jag accepterat medvetet men allt det andra? Nä jag har som sagt haft turen att få födas 1972 i en fredlig del av världen där det farligaste djuret i skogen är en skadeskjuten björn eller älg. Ingenting av hur när var har jag kunnat påverka. Är det bara tur eller är det något annat? Jag kommer nog med en dåres envishet hävda att jag haft en jäkla massa oförtjänt tur men jag är likväl väldigt tacksam för just den turen. Jag har artros, högt blodtryck och typ 2 diabetes och det är ju skit men jag har det i ett land med en fantastisk sjukvård så det stör mig inte hela tiden utan jag kan känna att jag mår väldigt bra egentligen. Har jag förtjänat att få må så här bra? Nä jag tror på en hel del tur här också. a vissa  kan man påverka själv men det är ju för att jag har turen att få kunna göra de valen. 

Alla har inte den turen jag haft. Inte ens de i min närhet. Folk drabbas av sjukdomar så som cancer och andra livshotande sjukdomar, psykisk ohälsa, utsatthet för våld och andra saker som man inte vill ska hända. Därför är jag så tacksam för det jag har och jag blir väldigt ledsen, förbannad, matt, tokig på när människor inte kan behandla mina vänner med respekt. Man kan absolut välja bort människor ur sitt liv men om den människan ändå kommer finnas där på grund av vad det nu än må vara så tycker jag det är illa om man osynliggör den personen. Utfrysning och mobbning bland barn och ungdomar är något vi måste arbeta mot men då kan vi vuxna människor inte frysa ut och mobba de som ingår i våra liv vare sig vi vill ha dem där eller att de bara har sin uppgift där. Jag är bara människa och väljer bort människor ur mitt liv, människor som gör skada i mitt liv, inte nödvändigtvis fysiskt, helt klart aldrig fysiskt än så länge faktiskt men folk som är falska och ljuger skulle det kunna vara. Det behöver inte vara riktat mot mig ens men jag kan inte frambringa respekten för folk som psykiskt eller fysiskt skadar dom jag har nära. 

Men som den dåres dagbok denna blogg ibland är så är jag grymt tacksam för väldigt många människor jag har nära mig i mitt liv, jag hoppas att raden watch me die another day handlar om en dag minst 50 år bort. Så oavsett om det finns rättvisa eller ej, medmänsklighet eller ej så hoppas jag det är det jag slåss för, även om  det är mina väderkvarnar så kommer jag kämpa så mycket jag orkar. 

Ett halvt sekel där jag fått vara med. 50 år som format mig. -10 talet och lite -20 tal.

 Då så var det dags att avsluta historien om mina 50 första år. Jag hoppas att jag sitter 2072 och får skriva om den andra 50 års perioden, den andra halvan av seklet.

Man vet inte vad som händer så jag tänker inte spara på mig för att orka 50 år till. Jag älskar livet och vill fortsätta leva det fullt ut. Detv finns mycket jag skulle vilja ha gjort och det finns mycket jag gjort som jag inte hade en aning om att jag ville. Jag hoppas att jag aldrig blir bitter för saker som inte blev som jag tyckte de skulle bli.  Jag tror inte man förtjänar saker och får dom bara därför och jag tror inte att man förtjänar ohälsa och får det bara för att. Men missbrukare då? Ja man kan absolut jobba sig till ohälsa men jag tror inte att man i grunden förtjänar det. Man förtjänar hjälp om man jobbar på sig ohälsa, inte att straffas av självaste livet. En sak har jag lärt mig. Jag har inte upptäckt att livet skulle vara speciellt rättvist. Jag har haft en oerhörd tur som är född i ett land, ett rikt land, ett demokratiskt land, ett land utan svält och brist på vatten, ett land där lagar och rättssäkerhet är hög jämfört med andra länder (allt kan bli bättre), ett land med bra sjukvård och bra sociala skyddsnät. Inte tror jag väl att jag skulle vara värd detta. Jag har dessutom vuxit upp i en kärleksfull familj som verkligen gett mig förutsättningarna att lyckas och våga lyckas i livet. Sådant kan man väl inte förtjäna? Det fanns ju redan där innan jag tagit mitt första andetag. 

Under hela tiotalet och framåt har jag stannat inom fritidsledarjobbet men på olika fritidsgårdar, ett fantastiskt trevligt jobb som gett mig många fina vänner. Jag upptäckte att man visst kan skaffa sig kvinnliga vänner fast man är 40 och över det, ja vänner inte kk eller liknande utan riktiga vänner. Tack K för att du finns. Tack L för att du finns. Tack S för att du finns- Tack A för att du finns, träffade en fantastisk människa (A)på en utbildning (3x3 dagar under ett år) som hette Unga, sex och internet. En människa som jag bara kände att henne vill jag hålla kontakten med, så klok, rolig och snabb i huvudet. Jättekul att fortfarande ha kontakten trots att A bor i Dalarna. 

Ett årtionde av skilsmässa, nya partners träffar massa fina människor träffar rätt människor.  Lär känna nya familjer, det kommer in nya ungdomar i livet som följer med nya partner. Livet är spännande. Tack P för att du finns. 

Vad som än hänt i livet, oavsett vem jag varit tillsammans med så kommer Camilla som är mina barns mamma alltid vara just mina barns mamma och hon är grym på det, den bästa de barnen kunde få. Tack för att du finns. Jag har som sagt tre egna barn har/har haft 5 bonusar, 2 syskonbarn som också varit med och format den jag är. 

Jag har även haft förmånen att träffa fantastiska vänner som när vi träffas så är det så jäkla kul varje gång, det är fiske, julfester och har varit kanothajker och även korpinnebandy. Och vänner jag jobbat med och även haft barnen i skolan när jag jobbade inom skolväsendet, det är så trevligt att träffas och bara tjata. Många fritidsledarvänner har det blivit. Jag har fått vänner när jag jobbat inom skolvärden. Jag pratar alltså om vänner utöver kollegorgrejen, mer än bara bekanta, riktiga vänner. Det är fantastiskt. 

Livet öser på och jag är tacksam, tacksam över att jag får vara med, tacksam över att det värsta som hänt mig är Tjockisdiabetes som folk säger eller typ 2 som min diabetessköterska säger, Artros i tummar, handleder, knä, fotleder och rygg, högt blodtryck. Ni ser det kunde varit betydligt värre och jag hoppas att detta är det värsta som kommer hända mig för detta kan jag hantera ganska enkelt. Jag tycker om när det är enkelt nämligen. 

Jag är tacksam att jag hade turen att födas och får leva i detta land i denna tid när det runt i världen är krig, terror, svält, övergrepp, jag får leva i ett land där riskerna är lägre att utsättas. ändå utsätts människor för vidrigheter även här, därför är jag också tacksam för att få jobba med fantastiska människor för människor att förhoppningsvis jobba förebyggande när det gäller alla vidrigheter.

Snart 50 alltså, sen förhoppningsvis 51 osv förbi 100. 

Nu vet ni lite om vad som format mig och varför jag är den jag är. Och Emil, Hanna och Noa jag är stolt över er!

Ett halvt sekel där jag fått vara med. 50 år som format mig. -00 talet.

 Hej igen. Nu är vi framme i mitt 2000 tal. Jag är enbarnsfar och vi har precis tagit steget som lilla familjen Mamma, pappa, barn in i ett nytt Decennium, Sekel och Millennium. Datorerna klarade övergången till -00 talet och inga kärnvapen avfyrades av förvirrade dataprogram. Jag tycker det är häftigt att fått bli förälder i två olika årtusenden. Känn in det. Två olika årtusenden.  

2000 var året då den ryska u-båten Kursk sjönk i norra ishavet, det var även året då Finland fick sin första kvinnliga president, Tarja Halonen. Andra stora saker på -00 talet. Anna Lindh mördas. USA förklarar krig mot Irak vilket gör att diktatorn Saddam Husseins liv når sitt slut. Angela Merkel blir Tysklands första kvinnliga Förbundskansler. Terrorangreppen på World Trade center och Pentagon genomförs. På grund av världens politiska läge så är 42 000 000 människor på flykt runt om på vår jord. 2009 blir Barak Obama president i USA.

2001 den 23:e Januari närmare bestämt så föds Emils lillasyster Hanna, jag får bli pappa igen. Så då har jag 2 barn födda i varsitt årtusende. Det är bara ca 2 år emellan dom så det är helt normalt. Vi är medlemmar i Salemförsamlingen och under -00 talet hittar Hanna körsången som hon fastnade för. 2006 föds Emil och Hannas lillebror Noa och familjen är så stor som den kommer bli. Jag går över från att jobba inom skolvärlden till att få mitt drömjobb som Fritidsledare på Fritid Jönköping. Jag får börja jobba på fritidsgård vilket varit målet alltid. Vad händer mer, det händer massor men mycket av det kommer jag lämna utanför för det blir ointressant här, helt vanligt familjeliv med allt det innebär och ni förstår ju att helt vanligt familjeliv har också format mig. 

Lilja 4 ever, Bridget Jones dagbok, Sagan om ringen, sagan om de två tornen, sagan om konungens återkomst, Hitta Nemo, Upp är några av filmerna som jag gillade mycket. White stripes Elephant, Robyns Robyn, Bruce Springsteens The Rising, är några av skivorna jag lyssnat en del på men jag är så fruktansvärt fast i Svensk pop/Rock 70 och 80 tal samt Hårdrock som den ska vara dvs som på 80 talet. 

2005 går min mormor sina sista steg på denna jord och jag är så glad över att fått lära känna henne och att iallafall 2 av mina barn fick lära känna henne. 2001 tog min mammas sambo och fästman sitt liv, det var trevligt att lära känna honom och min stora son fick iallafall känna han i 3 år. Händelser som också varit med och format mig. 

Livet är spännande, roligt, tragiskt, mystiskt, glädjefullt, skrämmande osv allt i en salig blandning. Det är läskigt att leva ibland men jag vill inte missa en sekund för varje liten grej som händer är med och formar mig. En del gillar inte det och en del accepterar att jag är den jag är och en del verkar gilla att jag är den jag är. Så länge jag är trygg med vem jag är så kommer jag nog kunna stå ut med att det är som det är. Jag njuter nästan varje andetag och hoppas få vara med och göra det länge än. 

Ett halvt sekel där jag fått vara med. 50 år som format mig. 90 talet.

 Då är vi framme vid mitt 90 tal. Helt underligt att tänka att jag numera har vänner som är födda på 90 talet. 1991 tog Barnskötare Johan studenten och hösten -92 började jag på fritidsledarutbildningen på Grimslövs folkhögskola utanför Växjö. Gymnasiet var en härlig tid, vårdlinjen barn och ungdom gick jag i hop med ett gäng sköna människor. Jag mådde bra mesta tiden på gymnasiet 89-91. Det var bara en händelse som skickade mig långt under isen i början på 90 talet och det skulle hända en gång till innan 90 talet var slut. den 27/12 1990 tog livets resa slut för två av mina kompisar. Den ena kompisen har varit som min bror och vi lärde känna varandra när vi blev grannar och han blev dagbarn hos oss 1975 tror jag. Det var en biltur i blixthalka som slutade med en katastrof. 2 vänner fanns inte längre. Det var overkligt och det var sådant man bara läser om, inte sådant som händer ens vänner. 

-90 talet var annars väldigt spännande. Jag var väldigt intresserad av samhällsfrågor. Var i en ålder där jag tyckte jag hade svaren på allt. Jag älskade 90 talets humor som bl.a Hassan gänget och Killinggänget bjöd på. Jag är uppvuxen med Hasse o Tage, Magnus o Brasse, Tjadden Hällström och gillar den humorn med men detta var något nytt som jag tog till mig direkt. Filmer som kom på 90 talet som jag sett mer än en gång är Fucking Åmål,  Fyra bröllop och en begravning, När lammen tystnar, Pulp fiction, Änglagård, Lejonkungen och Titanic. Fler i min ålder som kände sig gamla nu? 

Det var krig i Europa även på 90 talet. Över 200 000 människor dog i balkankrigen. 1992 härjade Lasermannen John Ausonius och mördade 1 människa och försökte mörda nio till.1995 mördas Gerard Gbeyo i Klippan.

En av de största fartygskatastroferna inträffade också på 90 talet. Kl 00.24 sänder Estonia sitt sista nödrop innan hon sjunker. 852 människor omkommer och inte ens 200 överlever den natten på Östersjön.

I februari 1990 lämnar Nelson Mandela cellen på Robben island där han suttit fängslad för sitt samhällsengagemang sedan 1966.

1994 röstade Sverige ja till EU. 1995 blev Sverige världens tredje land att införa partnerskap och  25/1 96 så vigdes Efva Attling och Eva Dahlgren. 1994 var ett stort idrottsår Tre kronors herrlag tog OS Guld i ishockey och senare samma år tog svenska herrlandslaget i fotboll brons i VM i USA. Annika Sörenstam seglade upp på stjärnhimmlen efter att vunnit US open i golf både 1995 och 1996. 14/8 1999 invigdes Öresundsbron.

1 April 1998 förlovade jag mig med den kvinna som skulle komma att bli modern till våra tre barn, en lycklig tid såklart. Bara kort därefter den 10 maj samma år dör min pappa i cancer. senare detta år gör min fästmö ett graviditetstest och det är positivt. Så in i den positivt, en ny gryning var på gång. Den 7 april 1999 föds vårt första barn och livet blev sig aldrig mera likt. Helt fantastiskt att få bli förälder, den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag älskar alla mina tre barn över allt annat inget snack om den saken men det första barnet ställer om ens liv så mycket mer än nr 2 och 3. Min kusin Stefan och hans sambo skulle bli faddrar för min son men bara någon vecka efter Emils födelse så dör Stefan i cancer inte ens 30 år fyllda. 

1999 var även året då vi skaffade vår första mobiltelefon och vår första PC. Det känns som igår men är 23 år sedan redan. Jag fick vara med och fira ut ett millennium och fira in ett annat. Jag har ju fått vara med om att bli förälder i två olika årtusenden! Känn på den. 

1992 hoppade jag av fritidsledarutbildningen i Grimslöv och tog senare (-94) upp de studierna igen på Mullsjö folkhögskola. 1996 var jag färdigbakad som fritidsledare och det är en utbildning jag aldrig kommer ångra att jag gick. Jag kommer kanske inte ihåg så mycket av lektionerna men min personliga utveckling var otrolig. Min pappa var fritidsledare, min ena farbror har jobbat som fritidsledare och två av mina kusiner var fritidsledare. Nu för tiden har jag även en son som är fritidsledare. 

90 talet även det ett årtionde som format mig. Snart dags att komma in i -00 talet.

Påskdagen

 Uppståndelsens dag. Oj ska jag skriva om religion igen? Ja och nej. Ska jag skälla på religionen igen? Jag brukar skälla på människor som använder folks tro för att kränka andra människor. Jag skriver så jag uppenbarligen kränker människors rätt att få vara homofober, översittare och allmänt vidriga men ni får väl skriva något ofördelaktigt om mitt sätt att skriva då. Jag tror inte våld är lösning på något, jag tror inte på strängare straff om man inte har ett effektivt förebyggande arbete, jag tror inte på att man med psykiskt våld kan hjälpa en människa upp på fötterna igen, det är inte mycket jag tror på kan tyckas men jag tror på de flesta vetenskaperna, jag tro på att människan är god i grunden, jag tror på uppståndelsen men jag tror inte på alla kristna tolkningar vilket det finns över 200 olika inriktningar för. Jag tror och det menar inte att jag famlar utan att jag är övertygad av att religion är bra men det finns alldeles för många som ska tolka den åt oss som jag tycker känns trångsynta, oresonliga, oärliga och att de tolkar skrifterna och historierna för att få sätta sig över människor och samhällsgrupper. Jag tror inte att skeenden är förutbestämda. Jag tror saker händer för att andra saker hänt och ibland kommer man i kläm emellan. Jag tror inte att sjukdomar, död, utsatthet för våld och liknande är något gudomligt det är vi människor som uppenbarligen är orsaken till det mesta även där. Jo men vi har yttrandefrihet så man får tycka att HBTQi personer, att människor som sjunger och dansar utan att det är till lov för herren, att människor som skiljer sig, att människor som har sex före äktenskap och som kanske dessutom skaffar barn innan äktenskap misshagar Gud. Så här är det! Yttrandefrihet gäller mellan stat och person, därefter har lagar skapats som inskränker på total yttrandefrihet för att skydda människor ofta i olika minoritetsgrupper. Det är inte yttrandefrihet att misshandla homosexuella, det är inte yttrandefrihet att misshandla poliser, det är inte yttrandefrihet att slå sönder och bränna ner andra människors tillhörigheter. De här koranbränningarna som en viss dansk håller på med nu känns också lite märklig om man vill ha yttrandefrihet och demokrati. Nazisterna och kommunisterna hade bokbål för att inte få saker spridda som stred mot den "rätta läran". Katolikerna hade bokbål också en gång i tiden när man inte ville veta av det där nymodiga som kallades vetenskap. För att lära oss av historian och för att inte motståndare genom tiderna ska försvinna och glömmas finns det ett  värde att spara sådant som är publicerat, även mein kampf. Spara för att lära oss av vad som hände, kunna se varför det hände och kunna verka för att det inte ska hända igen. Historielöshet är farligt om ni frågar mig. 

Jag har valt att både gå på Påsknattsmässa och påskdagsgudstjänst, i två olika kyrkor en fd statskyrka och en frikyrka. Jag har tänt ljus för två vänner som har / har haft det jobbigt. Vad hjälper nu detta, tända ljus, inte ens i Harry potter. Ljuset är väl ändå en symbol för att det går att skingra mörkret. Nu kommer vi snart till min egentliga fundering och mina tankar runt funderingen. Jag har fått förmånen att lyssna på predikningar om Maria från Magdala. En kvinna som hade en del mörker inom sig och har en framträdande roll i påskhelgens senare händelser. Båda tillfällena handlade en del om Maria. Just mörkret inom sig, kan det verkligen vara så att det bara ska vara där? Ångest, kan det verkligen vara förutbestämt att det ska finnas i överflöd hos vissa människor? Jag tror inte det. Jag tror inte på att upplevt dåliga saker har kommit ur något gott. Jag tror inte att världen är rättvis. Skulle människor som är utsatta för krig och våld helt enkelt skylla sig själva eller kan det vara människor som i mina ögon är förbannade as som använder sig av våld för att visa makt och överlägsenhet. Men nu tillbaka till människor som har mer ångest än de mår bra av.  Jag fattar ju med att människor man tänder ljus för inte bara hoppar till och allt är bra igen, jag förstår det. Det finns ju annat man kan göra och det kan man ju göra också. Allt man kan göra gör man väl så länge man känner att man klarar det. och man gör det för att man vill. En sak vet jag helt klart, den som är satt i skuld är inte fri. Det sa Göran Persson och då syftade han på bankernas utlåning bl.a. Men det finns ju annan skuld man kan sätta sig i enligt de som ska driva in skulden. Får man hjälp från något håll för att lösa saker när man t.ex. har en depression eller annan ångest så är man inte skyldig någon något. Va? Varför inte? För att du kan aldrig äga en annan människa. Du kan aldrig kräva av någon, lojalitet, tacksamhet eller "betalning på något sätt"  . Hjälper du en annan människa så gör du det för att du vill och kan. Snärjer man en människa med krav på lojalitet, tacksamhetsskuld, eller annat så har man ju inte hjälpt någon ur något, man har ju lett människan in i något annat. Så att du som  har det jobbigt med vad det än är kom ihåg att ingen kan kräva av dig någonting alls. Detta gör kanske att en del inte vill hjälpa men har den de någonsin velat det eller har de bara velat ha kontrollen och sett till att "betalningen" kan kammas in när det passar hen inte dig. Uppståndelsens dag, påskdagen. Har du ett mörker inom dig som gnager på dig så minns att även själen kan hämta sig från det värsta och "uppstå". Kom ihåg att du kommer nå uppståndelsens dag du med, du kommer kunna fira din påskdag när du är tillbaks på banan som det kallas. Då firar du den för att du mår bra utan att känna några som helst krav från någon annan alls. Som sagt ingen och jag menar ingen kan avkräva dig någon betalning alls för att hen anser att hen hjälpt dig. Du är inte skyldig någon din lojalitet. Du ska bara vara lojal med dig själv och njuta när allt funkar. 

Som sagt allt kan kännas mörkt ibland, ibland mer ofta men ljuset finns där och är aldrig långt borta kan människor se som finns runt dig även om det för tillfället kanske är dolt för dig. Detta kan folk uppleva som problem och du kan upplevas svag av människor som inte orkat förstå. Svaghet som lyfts upp blir en styrka. Så fort det lyfts upp engagerar det andra människor och då är det en styrka. Så du som "hjälper" för att det kan passa din agenda, tänk igen. Hur vill du ha det om dagen kommer då din grund rämnar? 

Under påsken påminns man av död och liv och det är livet som segrar. Så vill vi kunna känna varje dag.