NATO!?

 Bilden är tagen från Ålleberg och en bit under mina fötter sover Ållebergsryttarna gott. Hur vet jag att de sover? Jo för de vaknar först när Falköping är i fara. Tolv av de gyllene ryttarna slöt upp i Åsle när Drottning Margarete stred där mot Albrekt av Mecklenburg 1389. Holger Danske har en hel här under Kronborgs slott som är redo och Kung Arthur hade sina riddare runt runda bordet. 

Nu har Sverige fått sina beskyddare i form av NATO allierade, skillnaden är att nu handlar det inte om sagor. Detta är så verkligt verkligheten kan bli. Skulle Sverige bli hotat av främmande makt så finns de allierade där. Vi har givit upp vår neutralitet vilken en del tycker inte har funnits på väldigt länge ändå. Det är skönt att inte stå ensam mot faror, det är tryggt att ha kompisar med muskler. Jag säger inget om just det nu. Jag undrar dock om vi kan lägga 2% av BNP på att försöka bygga fred, kommunikation och respekt för varandra när vi kan lägga 2% av BNP för att vara med i NATO? Jag säger inte att NATO är fel väg att gå för skydd, säger inte heller att det är rätt, jag säger att jag vill se samma engagemang från staten och tredje statsmakten vad gäller att hitta arbete för fred och alla människors rätt till trygghet. Detta var en ovanligt textfattig tanke men klarhet behöver inte alltid kläs i festkläder. Fred och trygghet önskar jag er alla.

Dröm?

 Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud, utan efter deras inre karaktär. Där har ni hela meningen  på det som alla känner till som I have a dream. Så sa han baptistpastorn Martin Luther King. Mannen som blev mördad den fjärde april 1968. Martin Luther King föddes den femtonde januari 1929 och den femtonde januari firas Martin Luther King day i USA varje år.

Martin Luther King kämpade mot orättvisor och han gjorde det med antivåldsideal hämtat från Ghandi. Alltså inget våld alls, fredliga demonstrationer var vad som gällde och på grund av sina ideal blev han på det våldsamma sättet mördad. Skjuten på sin balkong när han planerade en demonstration med sina kollegor.

Synd att det bara är i USA man firar Martin Luther King, mannen som är den yngste någonsin att ta emot Nobels fredspris. Den 15/1 borde vara en internationell firar dag. 

Frågan är bara om det längre är okej att fira människor som vill ha rättvisa, att fira människor som har freden som sitt mantra, ibland undrar jag. Vågar man längre säga att man vill ha fred nu på stört, att det bästa vore om alla bara la ner sina vapen och förstörde dom? Är det inte orättvist om människor inte får hämnas färdigt? Är jag rasist, inte klok i huvudet för att jag vill ha fred fortast möjligt? Jag tycker inte det men det finns folk som verkligen tycker det. Är jag en vettvilling för att jag anser att det är ett krigsbrott att mörda barn? Är jag en psykopat för att jag tycker att människovärdet inte kan vara olika beroende på vart man är född? Är jag helt galen för att jag tycker att man skall få utöva vilken religion som helst så länge utövandet inte innebär våld i någon form? Vart är vi på väg egentligen. Allt jag vill är att människor ska få vara trygga vart dom än är. Är det så fel?

I Sverige i dag är det Blue monday, årets deppigaste dag tydligen. Kan vi inte bara minnas modet hos Martin Luther King och glädjas åt att det alltid kommer finnas människor som står upp för mänskligheten både i det lilla och i det stora så kommer denna måndags kväll kanske inte kännas så blue. 

En av mina drömmar är att vi tillsammans bygger ett samhälle på att vi gör det tillsammans!