Någonstans i universum tänds nu en stjärna, det kan vara våran sol som syns för första gången från någon himlakropp. Där syns just nu det som vår sol sände ut för t.ex en miljard år sedan. Hissnande tanke för någon som hoppas få leva i 100 år ungefär. Här sitter jag och skriver, jag gör nu åt en yta på kanske 1,5 m2. En ganska pluttig del av universum, så liten att jag inte tror det finns något ord som beskriver hur litet. Jag tror ordet ingenting är för stort. Men ändå sitter jag här och skriver. Jag trotsar logiken genom att finnas i ett universum där inget liv finns om vi inte ska använda oändligt med decimaler för att beskriva vad som händer på en planet i ett solsystem i en av den pyttelilla galaxen Vintergatans yttre armar. Om jag dog så skulle ca 100% av universum aldrig märka det eller att jag levt. Vintergatan är en av över 100 miljarder galaxer vilka ca 30 miljarder av dem är spiralgalaxer som Vintergatan. Även om det skulle finnas någon form av liv på en miljard planeter är det ändå så gott som 0% av universum. Hissnande siffror, ötäcka, spännande, intressanta, galna, siffror.
Ändå trotsar vi vidare universums 0% iga liv och lever vidare som om ingenting hade hänt och i universums ögon så har ju inget hänt heller.
Vi lever på här på vår planet. Tänk att få leva på planeten som är gjord för liv, på den del av planeten där det inte är några naturkatastrofer, svält eller krig precis utanför dörren. I ett land på planeten, ett land där det finns demokrati, där man får vara för eller emot istort sätt vad som helst. Som sagt i ett tillsynes oändligt universum där vad vi gör här har noll betydelse förutom just här där det betyder allt. Under år miljarderna som universum har funnits så har vi här de senaste 200 000 åren utvecklats och spritt oss över planeten. Vi har skapat lagar, normer, etiska regler osv. Vi har skapat religioner som förklarar och förmanar. Jesus skapade inte kristendomen men han är kärnan i den religionen. Vi kan tycka vad vi vill om hur religioner används. Det är vi människor som tolkar religionerna och agerar där efter. Inte alla människor tror på någon Gud, en del tror på flera gudar, en del tror på ödet, en del tror att det är slumpen som styr, en del tror att vi formar våran egen lycka. Vad går att bevisa i något av detta? Vi lever i en tid då vi anser att vetenskapen har kommit långt och är att lita på, det trodde man på 1500 talet också fast då trodde man mycket helt andra saker än vi tror nu. Hur ser vetenskapen ut om 500 år och hur dömer dom oss som är så intelligenta år 2022?
Just nu är min värld de här ca 1,5 m2 av universums flera miljarder ljusår stora yta så det får plats många fler världar än min. Det har inte ens tagit dig så lång tid att läsa detta som det tar för solens ljus att nå jorden (ca 8 minuter) . Spännande tanke. Om solen slocknar märker vi det först 8 minuter efter det har hänt.
Ibland vill jag gå ut utanför den värld jag skriver om och universum är ju perfekt då. Det ger lite perspektiv på saker och jag förstår att allt bra jag har runt mig som familj, vänner, bekanta och människor jag ser upp till som politiker, musiker, skådespelare, idrottsmänniskor, andra som syns och tycker saker är viktiga för mig. Det får mig att se fram emot ännu en en dag i universumet där det statistiskt sätt inte finns liv alls och då gör ni mitt liv så rikt att det borde märkas vid världens ände till och med. Jag tror inte jag är galen men skulle jag vara det så är det som det är med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar