Hej hur mår du? Vill jag verkligen veta? En artighetsfras kan vara en öppnare till långt samtal. Är jag beredd på att chansa eller skiter jag i hur personen mår och om jag får ett svar jag inte önskar så kan jag alltid säga vad tråkigt att höra vi ses, har lite bråttom nu.
Jag får ibland meddelanden och mail från elever jag haft i skolan och ungdomar jag haft på fritidsgårdarna. Det jag skriver om idag har jag fått okejat att berätta, någon till och med bad mig göra det innan jag han fråga.
När man jobbar med människor så är det enda man kan vara säker på att hur mycket man en tror sig känna en människa så finns det så mycket mer att lära känna, bra och dåligt eller så mycket som man kommer vara utestängd från att känna. När en människa är redo att dela med sig och gör det för att hen tror hen är skyldig en ursäkt då kan det bli långa samtal. Jag frågade en f.d. elev hur läget var och jag fick en historia som jag inte önskar någon. Nu mådde hen bra men vad hen blev utsatt för när jag var hens lärare (Undervisade i idrott och livskunskap under några år som lärare utan lärarutbildning. 30 + 10% lärare, 60% fritidsledare och elevassistent) var helt otroligt vidrigt. Jag började leta i minnet men kunde inte minnas att hen sagt något då vilket hen berättade senare att hen aldrig gjort. Hen var trygg med oss vuxna och valde att leva ett så normalt liv som möjligt när hen var i skolan. Hen berättade hur duktig hen blev på att ljuga och spela spelet, hur duktig hen blev på att ta på gladmasken. Hen var tydlig med att hon gillade oss för att vi behandlade hen som en människa.
Jag har jobbat med flera ungdomar som försökt ta sina liv, jag har fått veta det långt efter jag slutat på deras skolor eller fritidsgårdar. Samma sak där, man har valt att spela spelet och vara nöjd med att vara på platser där vuxna brytt sig. Det är läskigt att tänka på ibland att till hen nådde jag aldrig fram, hen var som en skugga där jag var men funkade i hop med någon kollega, någon annan kom man tillräckligt nära för att kunna prata med men aldrig gissade jag då att deras liv var i fara för det gjorde de allt för att dölja.
Detta är bara ett par exempel, jag har jobbat med ungdomar som fallit för droger, nyfikenheten att tillhöra kända gäng både motorcykelburna och de som inte åker motorcykel. Ja jag har fått vara med och forma framtiden för ungdomar och jag blir väldigt glad när det går bra för de man var riktigt orolig för.
Läser Visions tidning när den kommer och då slår det mig för det står en hel del om t.ex. psykisk hälsa vs psykisk ohälsa. Hur kan vi satsa så mycket på barn och ungdomar med tidiga insatser när vi inte ens investerar i tankar på våra kollegor runt om i landet. Självklart ska vi inte minska på satsningar på unga, tvärtom vi måste satsa mycket mer och det behöver vi göra på de vuxna med. Hur gör vi med vuxna vi känner som trillar dit på en depression, ångest, ev. självskadebeteenden? Vågar vi ens röra i det. God morgon! Allt väl? Vill vi verkligen veta? Om du ställer frågan och svaret blir att det är åt helvete hur fortsätter vi det samtalet då? Om t.ex. psykisk ohälsa inte syns, finns den då? Varför berättar bara inte den som kanske inte svarar jodå allt väl eller den som ljuger och säger jodå allt väl hur det verkligen är? Det finns oändliga svar på det men vanliga svar är att personen i fråga inte känner tillräcklig tillit för att blotta att hen mår skit. Hen kanske är rädd för att uppfattas som vek och svag. Alla människor går att byta ut från sina jobb för att lösa att arbetet fortgår och vill man se människor som maskiner så är det inget svårt att få igång arbetet igen med nya medarbetare. Men ett problem kan ju vara att någon ser kollegan som maskin och någon annan ser kollegan som en vän.
Så om man frågar hur är läget så kan man aldrig veta om man får ärliga och eller artiga svar. Även om personen svara att det inte är så bra så kanske/troligtvis får man inte veta hela sanningen.
Ska vi sluta fråga hur folk mår? Nä absolut inte men när vi frågar det så tror jag det är viktigt att vi är beredda på att ge den som svarar den tid hen behöver.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar