Där kärleken kallnar...

 

Där kärleken kallnar....Vi återkommer till slutet av Anders Carlbergs citat i slutet av detta inlägg. Citat från Anders Carlbergs bok Där kärleken kallnar: "I november 1991 lägger sig en invandrarkille i Non fighting generation över ett skinhead och skyddar honom med sin bara kropp från mobben som slår honom med käppar, järnrör och stenar. Vad händer i huvudet på ett skinhead som ser en färgad kille beredd att offra sitt liv för honom?" Ja vad händer i huvudet på en människa när ens "fiende" står upp för en? När du hatar en människa så mycket att du är beredd att göra illa hen fysiskt, psykiskt eller både och, hur skulle du reagera om den människan bara fortsatte sitt liv utan att förstöra något för dig? Vad skulle hända om den människan kom till ditt försvar när det verkligen behövs. Finns det sådana människor? Ja det vill jag nog tro att det gör, antagligen finns det en hel del sådana människor. 

Det pratas om organiserad brottslighet i styrande klaner i våra städer. Det skrivs varje dag i media om dödligt våld. Unga människor är beredda att döda och de blir dödade för sina gängs skull. Runt omkring i världen far människor illa hela tiden och detta är såklart inte bara vuxna människor utan givetvis barn och ungdomar med. Vilka förutsättningar till ett liv i trygghet och harmoni ger vi barnsoldaten i Sudan, flickan i Indien som föds in i människohandelns våldsamma värld, barnet i kåkstaden som går ut för att få in några pengar i ett område som präglas av dödligt våld, flickan i Iran som får veta att hon ska gifta sig trots att hon bara är 12 år, barnet i Borlänge som lever med sina missbrukande föräldrar osv högt och lågt, långt borta och nära. Något är skevt med den här världen! 

Jag tänker lägga krutet här på till att börja med det nära, det som händer här. Människor som jobbar i t.ex. kommunal fritidsverksamhet har kommunens planer, förhållningssätt och värdegrund att ta hänsyn till och jobba efter. Verksamheten är med andra ord politikerstyrd även om det medför mycket frihet innanför ramarna. Vad gör man med den friheten? Skolan och socialtjänsten har lite mer styrd verksamhet även om grundramarna för den kommunala verksamheten är de samma. När unga människor ger uttryck för t.ex. rasistiska, homofoba, funkofoba värderingar, hur jobbar vi med dom då? Ett barn som får en värdegrund från hemmet som inte stämmer överens med kommunens verksamheters värdegrund, hur jobbar vi med dom? Vad har vi rätt att begära av barn och ungdomar? Säg att vi har ett barn som får stryk hemma när något gått fel, kan vi bara förutsätta att det barnet lär sig att det egentligen är fel och att det strider mot Sveriges rikes lag? Säg att vi har ett barn som blir våldtaget hemma av de som ska vara tryggheten, kan vi kräva av det barnet att det ska klara av att orka ta sig igenom en skoldag och uppfylla det kommunens värdegrund kräver av hen. Säg att vi har ett barn som inte får alla mål mat den behöver utan får pengar att köpa något och det ofta blir tre energidryck och fyra munkar, hur kan vi kräva att det barnet ska kunna ta hand om sig och se till att man klarar dagen med alla krav och förväntningar? 

Vad ställer vi för krav på barn och ungdomar? Ska vi skippa alla krav och låta dem växa upp i total kravlöshet? Nej det tror jag inte är en framgångsrik väg. Jag tror att man måste försöka lära barn och ungdomar att vi måste kunna respektera varandra, att allt går att lösa utan våld, att alla människor har rätt att vara sig själva. Jag tror på krav och utmaningar, jag tror att man kan få en människa att växa, bara man är där och tar emot de gånger de faller för faller gör alla. Vems värdegrund ska gälla? Kan man ha samma värdegrund om man har olika religiös bakgrund? Kan man ha samma värdegrund om man har olika etnisk bakgrund? Kan man ha samma värdegrund om man håller på olika fotbollslag? Vad skulle kunna vara minsta möjliga nämnare för en värdegrund som alla kan ställa upp på? Jag tror inte den finns. Jag tror vi alltid kommer behöva kompromissa. Jag tror inte detta är ett problem som går att lösa till 100%. 

Vad jag tror är dock att kärlek tillmedmänniskor är en framgångsfaktor. 

Kan du hata människor utan att känna dem så kan du älska människor utan att känna dem, citat från sociala medier som syns ofta dessa dagar. 

Jag har en fantastisk vän som också varit en fantastisk samverkanspartner. Hon sa ofta när vi stod och gömde oss när vi rökte (Ja jag var nikotinist då) innan jobbet att. Nu går vi in och älskar ihjäl "puckona"(När hon använder puckona är det bara kärleksfullt).  Och så är det kanske, de ungdomar som inte passar i föreningslivet, som har det tufft i skolan, som inte riktigt pallar att "Ta sig i kragen" (ett hatuttryck) hela dagen, kanske är det så att det är de som behöver möta kärleksfulla vuxna mest. Om man misslyckats hela dagen kan det nog vara en befrielse att komma till ett ställe där det ända som krävs för att lyckas är att inte få någon annan att må dåligt. 

Hur kan vi hjälpa barnsoldaten, barnet som är fast i människohandeln och alla andra barn som inte lever under trygga och säkra förhållanden? Inte en aning men att aldrig sluta bry sig och att aldrig acceptera att det finns djävulska orättvisor här i vår värld är kanske en start.

För att återgå till Anders Carlbergs bok. Den heter alltså: Där kärleken kallnar breder laglösheten ut sig.

Och jag tror att det är så som det står i Korintierbrevet i Bibeln. Att störst av allt är kärleken. Så att återigen. Kan man hata människor man inte känner kan man älska människor man inte känner!

Jag ställde en del frågor i början med innebörden ungefär som, hur känns det om? Jag ger inga svar på det, de svaren får ni fundera fram. De kommer präglas av er ryggsäck ni bär på. 

Pride? Pride!

Hat verkar vara Augusti månads tillstånd för vissa människor som kanske inte riktigt håller mad om att FN:s konvention för mänskliga rättigheter. Mycket homofoba, funkofoba och xenofoba inlägg har gjorts på div sidor som delar diverse Pride veckor som pågår runt om i Sverige just nu. Varför ta till hat och hån mot människor som står upp för att alla människor ska ha samma rätt att visa vem dom är. Hatet känns omotiverat om du frågar mig. 

Mark Levengood blev misshandlad 2000 när han var i Mora för att ta sitt körkort. Han hade tagit kortet, var glad och gick i Mora och mådde bra när han blev påhoppad och brutalt misshandlad. Orsaken ska enligt en av gärningsmännen varit att man behandlar sådana som Mark så för att sådana som Mark inte skulle kunna bli pappa.Så alltså tänkte gärningsmännen sparka sönder Marks fortplantningsmöjligheter eller så var planen att sparka ihjäl han. Oavsett vilket så måste det vara något av det värsta man kan råka ut för, ett hatbrott med gärningsmän man aldrig sett förut. Mark skulle alltså ha så jäkla mycket stryk för att han vågar vara sig själv, för att han inte gömmer sig bakom en hetrofasad. 

För några år sedan så var Föreläsaren Andreas Jonssons kompis på väg hem, kompisen var klädd i röda högklackade skor och klänning om jag minns rätt och detta provocerade folk i tunnelbanan så att de brutalt misshandlade hen för att hans yttre visade på att han är en man och då har man inte på sig "tjejkläder". Bara två exempel på vad människor som bara älskar livet för att de inte gömmer sina rätta jag råkar ut för. Vi har ett ord för det och det ingår i de så kallade hatbrotten. Eller ja de heter väl hatbrott, inte bara kallas det. 

Det finns hur många exempel som helst på att ungdomar som inte anpassar sig efter heteronormen blir hotade, misshandlade och mördade. Varför? Det är inte sällan människor de inte känner som är gärningspersonerna. Det är på grund av bland annat sådana här saker som Pride festivalerna behövs. Man behöver inte förstå hela HBTQ grejen, man behöver inte förstå hur två män kan vilja leva tillsammans eller bara vara varandras one night stand, man behöver inte förstå varför t.ex män skulle vilja klä sig i traditionsenliga "kvinnokläder" . Man behöver inte förstå varför människor som av biologiska orsaker inte kan få barn ihop ändå strider för att få bli föräldrar. Man behöver inte förstå någonting alls så länge man respekterar att man inte förstår och antingen tar reda på det man undrar eller i allafall låter människor få vara sig själva utan att de riskerar att utsättas för en massa hot och hat.

Varför bryr jag mig ens? Jag är en typisk medelålders heterosexuell man. Ja varför bryr jag mig egentligen. Jag skänker pengar när jag kan till Cancerforskningen fast jag aldrig haft cancer, jag skänker pengar ibland när jag har några till organisationer i krigsdrabbade länder fast jag aldrig varit utsatt för krig. Jag skänker pengar ibland när jag har till organisationer som jobbar mot svält bland barn i länder där det finns fast jag aldrig svultit. Man behöver alltså inte vara drabbad av hatbrott, cancer, krig och svält för att tycka att det är dåliga saker. Man kan stå sida vid sida för att man tycker att alla ska ha samma rättigheter till likavärde och trygghet. Men den 12 åriga flickan som blev skjuten då? Är inte hon viktig att stå upp för? Jo självklart. Hon blev utsatt för det värsta våldsbrott, hon blev mördad hävdar jag även att nog försvarsadvokater kommer kräva att rättsrubriceringen blir dråp eller vällande till annans död då det tydligen inte var hon som var målet för kulorna. Men det minskar inte behovet av att Pride festivalernas syfte kommer fram, lyfts och tas på allvar. Vi behöver bli av med alla våldsbrott som finns. Jag kan bara hoppas att den dagen kommer även om jag är av den pessimistiska ide att det inte kommer hända inom min livstid men hoppet lever att en dag så.  Du behöver inte gilla Pride grejen, du behöver inte vara lycklig för någon annans skull men du kan välja att inte sprida hat eller vara våldsam. Låt Augusti, denna härliga sommarmånad bli en månad full av kärlek och utan hat.

Så Happy Pride till er från mig. Ta emot den hälsningen om du vill. 

Livet är för kort, låt det inte regna bort.......nananananana. ...

Hur är det egentligen ställt med oss? det lär vi få veta efter denna covid-19 pandemi dragit förbi. Kommer vi att kunna lära oss något av denna pandemi eller är människan som vanligt näst intill obildbar? Tar vi med oss att vara rädda om varandra. Jag hoppas det, det har dött människor som är saknade av många och som hade så mycket mer att ge. Kristina Lugn hade mer att ge, hon var ju fortfarande aktiv. Adam Alsing likaså, han borde fått en 35 år till kan jag tycka. Men vad jag tycker när döden svingar sin lie som om han vore full och han inte visste vad han höll på med spelar ingen roll. Jag kan lika lite som någon annan stoppa döden eller ge tillbaka liv. Efter som jagi nte kan ge tillbaks liv kanske jag inte ska hitta på saker för att sänka en annan människa. Man kan ha olika åsikter och tycka två helt samma sak om fakta men man ska kanske inte hitta på egna fakta, när en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en sanning även om den är osann. Det går inte att diskutera om vad person x gjorde i Tanzania om person x aldrig varit i Tanzania. Om person y ändå berättar vitt och brett vad person x gjort i Tanzania och person y inte ger sig så blir det ju svårt för person x att få gehör för det som är fakta vad gäller person ys vänner och bekanta. 

Jag har haft närmare 300 kollegor och samverkanspartners som jag jobbat nära. Det har varit lärare, fritidsledare, fritidspedagoger, socialtjänstens fältare, poliser, vaktmästare,  bibliotekarier,  receptionister. Jag har även samverkat ännu fler professioner i diverse nätverk. Jag älskar inte alla jag jobbat med, tycker rent av illa om vissa. Hur illa jag tycker om folk spelar ingen roll, jag kan inte börja hitta på saker bara för att få dem attverka knäppa. Måste jag hitta på saker och inte kan ta saker som hänt så kan jag bygga en sanning som hen inte kan försvara sig mot på ett rimligt sätt. Om jag sprider att ditt eller datt gjorde person x i Tanzania till mina vänner och kollegor så kanske person x som bevisligen aldrig varit i Tanzania inte fårhöra dessa påhittade rykten förrens långt efter många andra, hur lätt blir det då för person x att få folk att tro att saker och ting aldrig hänt? 

Jag har haft många kollegor och sa verkanspartners i mitt liv. Jag skulle säga att jag har varit väldigt trygg på mina arbetsplatser, jag vet att det finns människor som inte gillar mig och människor som tycker riktigt illa om mig men jag har alltid haft bra folk runt mig som gjort att jag aldrig behövt känna mig otrygg i jobbvardagen. Det är lätt att vara stark när det finns många runt omkring som hjälper till att hålla skiten på avstånd. 

Om jag däremot är stark och antalet trygga människor är färre än de som blivit lurade av osanningar och försvarar den skiten då kan snart det som ansågs vara starkt vara brutet, alla har olika sätt att handskas med motgångar så det behöver vi interabbla alla sätt här just nu. Jag tänker dock lyfta tre person x här som hamnat i liknande situationer. När person x är en kunnig och lojal medarbetare samtidigt som samverkanspartners och chefer och andra i organisationen får till sig från person y att person x  inte alls är det och det påståendet är byggt på osanningar som kommer resultera i att person x blir misstrodd då kommer detbli tufft för person x att vara stark. Det krävs inte mycket när det redan blivit för mycket för att få en person att känna sig mindre stark. Att vara stark är för mig bara ett sätt att beskriva när allt är enklare och man mår bra, har inget med styrka att göra egentligen. 

När man lyckats få en person att vara sjukskriven så pass att hen tillslut väljer att säga upp sig för att kunna orka komma tillbakstill att börja arbeta igen så är det illa. Börjar man sprida osanningar som folk tar för sanningar för att knäcka en person och förstöra inte bara arbetslivet utan också djupt påverka privatlivet då är man farligt ute. Jag hoppas att när så många under en tid har varit riktigt oroliga för sina eller närstående personers liv i pandemin här att man tänker sig för innan man börjar förstöra en annan människas liv. Självklart ska vi kunna argumentera och debatera saker och ting, självklart kommer inte alla att tycka om varandra, offentliga personer kommer granskas och synas hårt precis som innan och så måste det få vara. Men! har inte person x varit i Tanzania så är det inte okej att person y hittar på en massa skit om vad person x gjorde när hen var i Tanzania! 

Jag skrev att jag haft många bra  människor runt mig genom åren. Jag kommer missa några när jag skriver om vilka som betytt mycket för min trygghet i de olika arbetsgrupperna och samverkansgrupperna. Utan er hade jag inte utvecklats i den riktning jag gillar att utvecklas i som medarbetare och samverkanspartner. Jag kommer som sagt missa någon eller några men det får bli så för det finns folk som ska lyftas fram och förtjänar mitt hjärtliga Tack!  

Marita, Victor, Lisa, Anna, Anders, Josefin, Rasmus,  Mikaela, Anders S, John, Emelie, Linn, Annika, Thomas, Pia, Stina, Zache,  Lenny, Jenny, Liz, TG, Linda, Peter, Martin, Lisa, Mike,  Malin R, Mattias, Peter, Thomas, Lars, Thomas, Annika, Anette, Glenh,  Plutten, Fia, Sofia, Sara, Sara, Emma, Camilla, Malin, Linda, Camilla som jag även gifte mig med, Jonas B, Ann M, Faiz min fantastiska mentor,  Henke, Kaj!, Annika, Åsa, Fred, Thomas, Jenny, Lennart, Maria, Dennis, Emma J, Hasse, Stefan, Jarmo, Katarina P!, Linda, Andreas, Peter, Alexandra, Carolina, Anders, Bodil, Andreas, Tommy S, Ingemar S, Brita B, Viktoria, Micke F, Mikael O, Bertil, Ann, Marika, Malin, Anna B, Bo, Niklas, Anki, Gun, Mia, Annelie, Lena, Kerstin, Tony, Lotta, Bengt, Lena, Ola, Robban, Katarina, Patrik, Mats, Janne, Håkan, Madde, Sara, Susanne, Anna, Anna A, Johanna, Patrik, Mattias, Ann Marie, Marita F, Håkan, Sofie, Daniel, George, Mona, Anna, Thomas, Björn, Anders, Walter, Pär, är som sagt bara några av de som jag är tacksam över att ha haft runt mig i diverse jobbsituationer men dessa förtjänar verkligen att nämnas som fantastiska medarbetare i diverse konstilationer. 

Detta djävulens internet! Eller?

Vad ska vi göra? Ungdomarna kränker varandra, hotar och hånar varandra på sociala medier. Vad kan vi göra?

Förbjuda sociala medier? Förbjuda vissa sociala medier som t.ex snapchat?  Tvinga av ungdomarna lösenord och inloggningar så vi kan se vad de gör? Begränsa datatiden? Begränsa hela nätet för dom? Mobilförbud vissa tider och då speciellt vid t.ex frukostbordet? Är det detta jag tycker ska göras? Nej! Det tycker inte jag. Jag är heller inte för att ha Mobilförbud på skolor, vi kommer dit. Men Johan kom med något litet konkret förslag då.

1. Vi som vuxna måste sluta bete oss som vidriga as när vi blir irriterat upphetsade över att någon skrivit något vi inte håller med om. Ja jag vet, INTE ALLA VUXNA . Detta är ett påpekande som kan rendera i både hat och hot, vi får se vad som händer.

Om jag inte vill att någon kallar mitt barn något xenofobiskt, hora, valfritt könsord, något homo eller funkofobiskt så kan inte jag som vuxen sitta och kalla t.ex Therese Johaug för diverse könsord för att jag tycker att hon inte tävlar på rättvisa villkor eftersom hon fällts för doping en gång. Jag kan inte sitta och kalla en statsminister funkofobiskt grejer bara för att jag inte håller med hen eller den politik hen genomför eller planerar att genomföra. Jag kan inte skicka hot till en komiker för att hen lyfter lustigheter om en politiker/ett parti jag röstar på eller om en Gud jag tillber. Jag kan inte skicka en önska att någon kvinnlig komiker/artist/konstnär ska bli våldtagen, misshandlad eller mördad för att hon står upp för FNs konvention för Mänskliga rättigheter eller för barnkonventionen. Jag kan alltså inte bete mig som ett jävla svin mot andra om jag vill ha en respektfull atmosfär på nätets alla sidor. Men hen skrev ju att....... Och? Börja med att ta ansvar för det du sprider. Det är det enda du kan göra. Jag kan inte ta ansvar för vad någon annan skriver men jag kan försöka påverka folk och det jag då skriver får jag ta ansvar för, som nu t.ex .

2. Hur gör vi med allt annat vi är oroliga för när det gäller våra barn och ungdomar?

Att prata med människor när man är orolig över något kan funka. Det kan väl vara bra att få komma in i tänket och utvärdera det man känner för att se om man kan göra något relevant i stället för att i panik sätta sig och skriva om hur de där jävlarna eller den där förbannade lamadjuret är. Det kanske inte är någon jävel eller något lamadjuret,  det kanske bara är någon med en annan åsikt. Eller det kanske är precis den jäveln eller det lamadjuret eller ännu värre och då kan vi börja skriva funko/xeno/homo-fibiska grejer med stora bokstäver och sjutusen utropstecken!  Eller? Nä det är klart vi inte kan, inte om visjälva begär att andra ska behandla mig respektfullt även om vi är meningsmotståndare. Men kan jag inte skriva då att Stefan Lövfen är en kass statsminister, att Per Andersson sugen som komiker, att Zara Larsson är kass som sångerska (absolut inte mina åsikter, använd detta bara som exempel)? Självklart kan man skriva och säga det, inga konstigheter. Kritik kan nog de flesta offentliga personer ta så länge man inte drar in massa homo/xeno/funko- fobisk skit.

Som sagt, om vi vuxna visar att vi kan bete oss på nätet så tror jag mycket är vunnet, agerar vi inte i affekt varje gång någon sagt/skrivit något vi inte gillar kommervi en bit till, kontrollerar vi fakta så gott det går innan vi häver ur oss massa dynga kommer vi ännu en bit bort från hat och hot samt om vi kan och detta är viktigt på riktigt föra vettiga dialoger och samtal runt alla frågor med våra unga så är vi snart i hamn. Blir det skit och vi kan vara vettiga vuxna så blir vi ett fantastiskt stöd också.

Jag vill inte se några tekniska begränsningar på nätet jag vill att begränsningarna ska växa fram i huvudet på de unga genom dialog, diskussioner och att man blir respektfullt bemött även när man inte tycker lika. Man kan vara arg på någon och svara eller kommentera sakligt utan att gå över gränsen.

Nätet kan vara skit men det är också helt jäkla fantastiskt. Det finns så mycket bra med nätet, det har öppnat så många fantastiska dörrar till allt möjligt bra. Mer surftid till alla, det är okej att inte vara ett svin, det är okej att sprida kärlek och glädje, det är okej att omfamna hela världen och framför allt du är okej när du respektfullt nyttjar din rätt till nätet.

Fan va lycklig man kan vara på sociala medier.

Varför ser det alltid så lyckligt ut på Facebook och Instagram? Ingen jäkel kan väl vara så lycklig och ha det så bra alltid. Bara massa bilder och text om det perfekta livet. Äter så gott, så mysiga fika med de finaste. Barnen bygger fantastiska legogrejer. Resor till solen eller taggar helvetet på jorden varje 17 gånger om året man är på Ullared. Varför är det så? Man suktar efter så mycket likes, hjärtan, applåder osv som möjligt för att få bekräftelse enligt tangentbordsproffstyckarna. Är det så? Är detta ett nytt fenomen som kom med internet? Jag håller inte med om det. Jag tänker dela med mig av mina amatör observationer jag gjort i mitt snart 50 åriga liv. 50 det lät mycket 48 är väl mer 45+ och jag fyller ju 48 först i sommar. 

Ni som är lika gamla som mig har kanske sett Lasse Åbergs film Repmånad. Alla som gjort lumpen eller haft en Repmånad på 70 och 80 talet skrattar åt igenkänningshumorn. Eller är det igenkänningshumor? Är det kanske så att de skrattar för det är så de berättar sina lumparhistorier? Är det så att filmen Repmånad speglar de bra historierna som man ville upplevt själv de historier som man tror alla andra upplevt men som bara är som vandringssägner. Historier som blir 5% bättreför var gång de berättas, 8% om det är alkohol intaget innan man drar lumparhistorierna igen för 57 e gången. Vet inte hur många lumparhistorier där kapten eller fanjunkarn varit en vresig jävel och man har lurat dom på något tokigt sätt så de blivit till åtlöje inför hela regementet. De historierna verkar sällan ha så mycket verklighet i sig men de får folk att skratta och leta fram något annat helt otroligt lumparminne. Är inte lumparhistorier också i så fall ett sätt för uppmärksamhet och likes? Sällan någon berättar om när man låg i fält i skitvädret , mådde skit och bara längtade hem till mammas köttbullar. Är set bara män som frisera historier då? Nä det finnsexempel på kvinnor med. En sorts historier som precis som lumparhistorierna tenderar att bli bättre och bättreför är graviditetshistorier och här kan det körigt och obekväma också berättas som om det var positivt. Kommer du ihåg hur du vräkte i dig lakrits och tvingadegubben din att åka 18 mil till en nattöppenmack för att tag i rätt godissort. Eller minns du när vi åktebuss till Stockholm och gubben din fick stå hela vägen för du hade sådana foglossningar att du behövde två sätentill dig själv. Sådant ger också bekräftelse och lika.  Så innan internet betedde vi oss likadant, skillnaden nu är att vi når ut till fler och fortare. 

Så fortsätt mata oss med bilder på semesterresor, god mat och roliga barn. Världenbehöver se även det positiva i FB flödet efter alla panikrubriker gammelmedia sprider. Vill du sprida en glad version av ditt liv så gör det. Vill du bara framhäva det som känns bra så gör det. Ingen kan vara så lycklig som de låtsas på Facebook och instagram osv osv...... Nä men testa och skriv att mår dåligt, att du tänker skiljas, att du tycker din granne lagar äcklig mat osvosv.....så får vi se vad som händer. 

Gör det dig gladare att ha ett lyckligt Facebook och eller instagram liv så ha det. Din lycka är viktigare än att riskera attnågon tröttnar på ditt "lyckliga" liv.

Är det din Gud eller du?

Hur står det till med våran kristendom och dess innehåll? Håller vi människor på att hitta på egna vägar och styr vi religionen till att passa vad vi själva tycker. Har någon gjort så historiskt sett? När Jonas Gardell skriver i sin bok om Gud hur människor ställde sig i vägen för han när han skulle ta emot nattvarden undrar jag varför. När ungdomsledare i kyrkan,denna gång livets ord uttalar sig om att kvinnor och homosexuella kan sitta hos de hemlösa för de är inte lika mycket värda som män.

Kristi kropp för dig utgiven,  Kristi blod för dig utgjutet. Så brukat det låta vid nattvarden. Har aldrig hört någon präst eller pastor säga, Kristi kropp för dig utgiven så länge du inte är homo- Bi - transsexuell eller på något annat sätt har sintillhörighet inom hbtq ramen. När Jesus predikade runtom när detbegav sig så hindrade han inte någon attkomma och lyssna, han hjälpte de mest utsatta i samhället,han har mig veterligen inte vänt ryggen till hemlösa. Jag har aldrig hört att Jesus skulle vara för att införa tiggeriförbud, han erbjöd alla en väg till evigt liv oavsett om man var Välkommen eller ej i templen.

Hur svag är Gud om hen behöver en mänsklig sköld för att en människa som är homosexuell inte ska komma åt att få fira nattvarden. Kan denna homosexuella i detta fall man skada eller i värsta fall döda Guden i fråga. Skulle denne homosexuella man på något sätt kunna smitta de andra syskonen i kyrkan med sin sexuella läggning? Jag kan lugna alla församlingsmedlemmar i den kyrkan Jonas besökte att homosexualitet inte smittar då den inte är en sjukdom! Skratt är inte Håller en sjukdom men det smittar ju! Nätet gör inte det rent medicinskt. Om du  lir glad och skrattar när någon annan är glad och skrattar så är det inte att det smittar, du fick en positiv upplevelse som du med diverse känsloyttringar uttrycker och det är väl bra men personen ifrågasatt inteinfekteradig med skratt. Om du som man kommer på att tycker Brad Pitt är snygg och läcker och gärna skulle ha honom som frikort så beror inte det på att du suttit bredvid en bög på bussen utan det betyder nog att släppt fram dina sanna känslor som eventuellt varit undantryckta en lång tid. Skulle homosexualitet smitta så lätt som många tror så skulle alla vara smittade idag. Ingen undkommer kontakt med homosexuella personer. Du vet inte vem som är homosexuell om personen ifråga väljer att du inte ska veta. Jo men jag känner igen en bög när jag ser han! Bara om personen är öppen med det och vill att folk ska veta eller kanske om personen och du har så nära relation att ni känner varandra utan och innan men du kan aldrig avgöra personen på bussens sexuella läggning om hen inte vill att folk ska veta.

Men nu ger du dig på den kristna världen igen, muslimerna då är de så toleranta då?

Jag ger mig på företeelser kristna gör när de förtrycker människor, inte alla kristna! Det finns många många kristna som är fantastiska kristna förebilder som sprider Jesus kärlek på ett fantastiskt sätt. Många kyrkor har ett fantastiskt arbete för jämställdhet i allmänhet och i hbtq frågor i synnerhet. Dom kyrkorna och människorna högaktar jag och respekterar djupt. Men nu tilldelats där med hur det ser ut i Islam och med muslimer vad det gäller dessa frågor. Då jag är uppvuxen med kristna värderingar som det kallas fast vi bara var i kyrkan vid konfirmation, bröllop, dop, begravningar och advent av någon anledning och för att jag bara vari med i kristna samfund och bara läst bibeln från pärm till pärm(spännande bok som rekomenderas även om man inte är övertygad kristen) och är väldigt dåligt insatt i Koranen så kan jag ändå säga att jag föraktar länder som använder/missbrukar sin religion för att straffa människor som vill åtnjuta FNs deklaration för mänskliga rättigheter. Jag tror att jämställdhet är en av nycklarna till en fredligare värld och då spelar det inte någon roll vad din Gud heter.

Om din Gud är så ömtålig att hen inte tål att ifrågasättas utan atthen skadas eller dör, om din Gud måste ha din hjälp att straffa andra människor, om din Gud behöver din hjälp för att tala om för människor att de inte är önskvärda så byt Gud. Du har tydligen hittat en Gud som behöver din hjälp och sedan ska du kunna tryggt överlämna dig till den Guden som inte klarar att ta hand om sig själv. Lycka till med ditt eviga liv säger jag. Och som sagt, ha din religion, tro på din Gud så mycket du villmen ge tusan i att skada eller döda andra människor i din Guds namn!

Det var inte alltid bättre förr, vi kan göra det bättre nu!

Det var bättre förr. När chokladboll hette något annat, när Pippis pappa inte bara var vanlig kung i söderhavet, När alla TinTin titlar var på barnavdelningen på Biblioteken osv osv. Kan man hävda att det är omoraliskt att försöka hålla gamla nidbilder och förtryckarmentalitet borta från nutiden och inte använda det annat än i bara historiska beskrivningar om att det kanske inte var bättre förr. Är det ett hot mot yttrandefriheten? Nä knappast, med alla våra rättigheter följer också skyldigheter och ibland bara moraliska eller etiska sådana. Kalla den inte chokladboll då men gnäll inte om folk reagerar och tycker du verkar vara obildad druffs. Det är inte olagligt att gå ut och tugga i sig all hundbajs man hittar men det kan anses mycket märkligt och korkat. Det handlar mycket om att vi lever i en civilisation som faktiskt utvecklas genom forskning och nya kunskaper.Även gamla kunskaper är med och utvecklar om vi bara tar oss tid att lyssna på dom eller om vi tar oss mod att bryta gamla värderingar sås att man kan lyssna på och lära sig av en människa från t.ex Somalia, eller från någon som har någon form av funktionsvariation, eller håll i er nu, kanske till och med en kvinna. Men vi är ju ett av världens jämställdaste land så att vi skulle fortsätta att sprida kulturella yttringar som står i strid med jämställdheten är väl inte så troligt eller. Aldrig att vi kommer sprida sådana yttringar till våra barn i allafall, inte i Sverige, inte så civiliserade som vi är. Eller? En låt som faktiskt fortfarande sjungs i barngrupper och även i vissa allsångsprogram. Låten finns fortfarande i Lotta på Lisebergs allsångshäfte. Vissa låtar kan om jag får bestämma stanna i gamla häften, det är inget som man måste föra vidare bara för att det ansetts som en"rolig" låt. Jag anser inte att jag är överkänslig, jag bara funderar på vissa företeelser och hur vi gärna sprider det till bl.a barn. Såklart har jag ett exempel som jag tänker redogöra för, annars vore ju all text här innan varit tämligen onödig vilket jag vet att vissa tycker även när jag dragit mitt exempel. 

Låten jag tänker på just i detta nu är Igelkottaskinnet. En sång som blev en barnsång någion gång för längesedan från att bara varit en då rolig visa.  Jag tänker ge er hela texten först, vilket inte är några problem då det är en visa som ingen vet vem som skrivit och som tillhör svenska låtskatten. Låtskatt? En låt som på något sätt inte håller dagens värderingar vi försöker sprida? Ja tydligen räknas den in i svenska låtskatter. 

Igelkottaskinnet Trad arr. " Och gubben han sade till gumman sin ta och sätt en lapp uti byxan min. Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om. Och gumman hon tog sig ett igelkottaskinn och alla vassa taggarna vände hon in Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om. Och gubben han hoppa han skrek och han svor, jag tror själva fan uti byxorna bor Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om. Och gubben han sade till gumman sin varför har du vänt alla taggarna in Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om. Jo därför att du är så lat ditt skräll du ligger och drar dig från morgon till kväll Upp på ändan om upp på ändan om, allt upp på byxorna i ändan om. Och gubben han tog sina byxor och gick och sen ska ni veta vad kärringen fick Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om.  Men då tog gumman ett ekorraskinn de lenaste håren vände hon in Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om. Och då blev gubben så glad i sitt sinn han krama och pussade kärringen sin Uti ändan om uti ändan om, allt uti byxorna i ändan om." 

Och då är detta versionen där vi inte får veta hur "kärringen" skär upp den livrädda igelkotten, jo den versionen finns med men den var kanske för brutal för att ha med i en barnvisa. Men att han spöade sin "kärring" det får vara kvar för smisk på rumpan tycker ju alla är så roligt. Ja ni ser ju redan vad jag anser är två av problemen. Ordet kärring som med tiden blivit ett mer och mer negativt laddat ord och numera är ett ord som en del idrottande barn och unga får kastat på sig om man inte är tillräckligt "tuff" i vissa situationer. Jag har aldrig hört någon säga till idrottande barn och unga att du/ni spelar som ett gubbjävlar, aldrig hört. Så är det ju även i diverse idrottsgrupper på Facebook. Killar som är dåliga enligt soffexperterna får ofta epitetet kärringar, tjejer som är dålig enligt samma soffexperter är "bara" värdelösa. Det visar väl också på att enligt soffexperter så är det ingen skillnad på att vara kärring och värdelös. Och i cirkeln av förvirring så är vi tillbaks på att det feminina ordet kärring är dåligt och det finns ingen bra maskulin motsvarighet som skulle vara lika dålig. 

Sen har vi det här med äganderätt till en annan människa och våldet man har "rätt" att använda på sina ägodelar. Kvinnan tyckte att mannen var lat och valde att utsätta han för viss smärta genom att laga hans byxor med ett igelkottaskinn. Mannen gav då kvinnan en omgång upp på ändan om. Han gav henne stryk på baken så som man agade barn och även trälar förr, slå där det känns men inte syns. Det är så vi män jobbar för att förtrycka. Om ingen ser blåmärken och sår så lägger dom sig inte heller i även om dom tror att det händer som verkligen händer. Mannen i visan tar sig friheten att bestraffa en människa som iofs gjort en dålig sak på grund av att hon upplevde att mannen bara gjorde dåligt så vad bråkar jag om? Men eftersom "straffen" höjs hela tiden hade mannen då köpt om kvinnan gått ett steg till och säg slagit honom på käften eller hade det bara legaliserat att han t.ex bara hade rätt att t.ex bryta en arm på henne osv osv tills en av dom dör? Ja hon startade dumheterna genom att ta ett obekvämt skinn att lappa hans byxor med enligt visan och den sjungs som om det är kul att man får gissa vad gubben ger henne upp på ändan om. 

Ja en gång i tiden så var kanske visan väldigt rolig och man skrattade åt den men vi utvecklas och vill sprida vissa värderingar i samhället,de demokratiska värderingarna eftersom vi är en demokrati, alla vill såklart inte detta men vill man ha en demokrati så får man finna sig i att alla inte vill, med det inte sagt att man inte får motarbeta deras agendor. Frågan är hur många andra kulturyttringar vi har som man borde fundera över om de är etiskt eller moraliskt försvarbara. Kommer ni i håg Rena Rama Rolf med Lasse Brandeby, Carina Boberg, Karolina Rahm och Robert Gustafsson bl.a . Carina Bobergs rollfigur Bettan bakar ju gärna chokladbollar fast de inte heter så i TV serien, Carina är ingen rasist eller idiot. Hon använde då ett ord som var okej på den tiden men inte är det i dag. Hon skulle inte använda det ordet idag, det hade antagligen inte varit ett problem för henne att säga att hon skulle baka chokladbollar om inspelningarna gjorts idag. 

Vi utvecklas och blir mer och mer civiliserade, vi lär oss saker om varandra hela tiden så varför inte njuta av framtida vinningar och framgångar i vårt vetande och kunnande och lämna de mindre smarta uttrycken i historian för att påminna oss om hur det var förr och att det av många anses som inte alls bättre förr för vi kan bättre idag. Jag och kanske även du gör/säger saker som är okej idag men kanske inte i morgon. Då finns ju valet att följa utvecklingen och lägga av med det som helt plötsligt blev dåligt eller fortsätta med det dåliga för att vi har yttrandefrihet som man vill utnyttja i absurdum. Jag har släktingar som hävdar att det inte hette chokladbollar när hen var liten så då behöver man inte säga det i dag heller. Säg vad fanken du vill men gnäll inte när folk tror att du är obildbar på något sätt. 

Ju fler "gamla" etiska och moraliska regler vi kan byta till "nya" fräscha desto bättre anser jag. Kärlek och respekt till er därute som inte ger upp hoppet om mänskligheten. 

Snäll, omtänksam svensk man?

Ännu ett jullov är över och många är på väg tillbaks till vanliga rutiner, undra om Raylai i Pattaya har några vanliga rutiner att gå tillbaks till. Raylai som träffat så många svenskar de senaste veckorna, mest  män i 40-70 års åldern faktiskt och det är inte det gemensamma intresset för golf som gjort att de träffats. Raylai är 19 år, hon har inte gått så länge i skolan. Hon har ingen utbildning som gör att hon kan få ett välbetalt jobb för det hade familjen inte råd med. Tack och lov då för alla västerlänningar och då givetvis de trevliga vikingarna från norr, de svenska rågblonda vältränade män som av ren godhet strör pengar runt flickor som Raylai utan några som helst förbehåll eller krav utom möjligen en liten stunds älskog bara för att behaga flickan och få henne att känna sig värdefull.  Det är så det låter när man tittar runt i olika grupper i sociala medier. Man ryggdunkar varandra och tycker man är James Bond typer som gjort goda gärningar genom att offra sig själva på altaret för sex och även delat med sig storsint av sina tillgångar. Inte sällan så hittar man Flickor som Raylai på hotell som erbjuder bra golfturer. Efter golfrundorna så kommer männen tillbaka och betalar ca 40 skr för att lösa ut en tjej från baren för att sedan förhandla fram ett pris för hela natten vilket enligt olika källor i allafall brukar stanna på under 300 skr. Det finns flera sådana svenskägda hotell.

Så kanske ska det redas ut det där med de svenska gentlemännen som av ren välvilja betalar en flicka runt 300 skr för att få våldta henne en hel natt. Eller köpa sex som han själv nog skulle föredra att kalla det. Inte helt få reportage visar att de som intervjuats försöker få det att se ut som att de gör en okej handling. Flickorna säger ju att de är jättenöjda och att männen är så snälla. Det är säkert inga genuint onda djävulsdyrkare som offrar barn till mörka krafter, det tror inte jag men om flickorna skulle säga att de hellre hade sluppit att ta emot pengarna för att låta sig våldtas och haft ett annat sätt att få sin inkomst på så hade det nog varit svårt att tjäna några pengar alls. Skulle de säga att de är direkt missnöjda med behandlingen och att de hatar mannen som betalt för våldtäkten så skulle flickorna på riktigt kunna vara illa ute. I olika grupper på sociala medier ryggdunkar män varandra och tipsar om rätt hotell, barer, klubbar för att som de säger ger valuta för pengarna vad det gäller servicen av flickorna.

Tycker man att man vill hjälpa dessa flickor med tre hundra kronor så varför ger man dom inte bara pengarna och som flera män skriver i sociala medier att det är så billigt så kanske de kunde hjälpa mer än en flicka med pengar utan att kräva att få ligga med dem. Jag undrar hur Lasse, Ove eller vad de heter skulle tycka om att sälja sig till en kopia av sig själva om de skulle få det tufft ekonomiskt någon gång. Om granndottern har svårt att få ihop det ekonomiskt går de in och erbjuder henne tre hundra kronor då bara de får ligga med henne också? Men i Sverige är det ju olagligt kan man läsa i intervjuer med dessa män. Jo visst men det är olagligt med prostitution i Thailand också men poliserna anstränger sig inte så värst mycket där. Det är alltså okej för en hel del svenska män att när man är i Thailand bryta mot lagen men man är mycket mer restriktiv för att bryta samma lag här för här kan man åka dit, är det omsorg för flickorna?

När du på jobbet hör om de heta Thailändskorna som gjorde resan värd är du den som skrattar med och ryggdunkar torsken till arbetskamrat eller säger du ifrån?  Det kan i min värld aldrig vara okej med våldtäkt, inte ens om du betalar för den och kallar den sexköp! Jag blir helt mörkrädd när så många verkar tycka det är ett acceptabelt beteende att bara för att folk är fattiga så får man behandla dom hur som helst, de har inte samma rättigheter till trygghet som du och jag kräver hela tiden. Tror ni på riktigt att det var just när du betalade och utnyttjade situationen som hon blev lycklig och hjälpt till en bättre framtid?

Vill du på riktigt hjälpa fattiga flickor i Thailand så finns det organisationer du kan skänka pengar till som hjälper de här flickorna, bland annat Plan international.