Kan vi inte bara försöka.

 Spännande vecka var det och är det. Jag har gått Visions utbildning i arbetsrätt, riksdagspolitiker uppmanar att Sveriges befolkning ska förakta en folkkär komiker och fotbolls VM i Qatar har börjat. 

Vi kan väl börja med SD:s Björn Söder som på Twitter uppmanar svenska folket att förakta komikern Magnus Betnér. Han kan absolut tycka så men ska en Riksdagspolitiker gå ut med den uppmaningen på sociala medier? Har man svårt att ta det en komiker säger när man är politiker så kanske man kan ta det direkt med komikern om man är ute efter att förhindra att fel information sägs på scen. Varför man vill inskränka i yttrandefriheten förstår jag och vad jag förstått så har Magnus Betnér inte brutit mot lagen i sina shower eller Youtube filmer. En politiker i riksdagsposition som har sitt kontor på regeringskansliet kanske ska försöka att låta yttrandefriheten ha sin gång, Yttrandefriheten är en lag mellan stat och person och Björn är ju riksdagspolitiker och kanske tycker att han är staten så att han skulle ha rätt att försöka gå in och tysta ner en komikers kritik. Detta är bara en av rubrikerna Björn skapat de senaste veckorna. 

VM i Qatar då? Ett VM i ett land som inte efterlever FNs deklaration för mänskliga rättigheter, ett land där man i väst är rädd för att det blir en våldäktsvåg i p.g.a. de lagar de har där som gör att den våldtagna riskerar hårdare straff än den som våldtar, ett land som byggt sina arenor med gästarbetare som bara fått ut en bråkdel av sina löner och som jobbat under förhållanden som inget arbetsmiljöverk i den demokratiska världen skulle tillåta alls. Över 6500 av gästarbetarna som byggt fotbollsarenorna i Qatar har dött p.g.a arbetsförhållandena, arbete helt utan säkerhetstänk verkar det som. FIFA som är världens samlade fotbollsorgan hotar lag och spelare med vite om de tar upp frågan om mänskliga rättigheter, framför allt HBTQI+ frågan.

Och så var det det här med Arbetsrätt på central och lokal nivå. Vad kan Björn Söders olika utspel och Fotbolls VM i Qatar ha att göra med hur du har det på jobbet?  

Mycket av den gemensamma nämnaren är ju att mycket av det som sker långt bort, högt upp och alldeles nära påverkas väldigt mycket av någon form av värdegrund. 

I Sverige har vi bland annat arbetsmiljölagen. Det är en lag och den ska följas annars kan man bli dömd. Det enda som kan bryta den lagen är grundlagen. I den finns det bland annat stycken om hur man inte får behandla en anställd. Man får inte diskriminera och då gäller de sju diskrimineringsgrunderna vilka är: Kön, könsidentitet och uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Känner man sig orättvist behandlad men inte får in det i någon av dessa sju grunder så är man inte diskriminerad, dock kan det handla om kränkande särbehandling som också är förbjudet. Det kan röra sig om olika sorters mobbing, sexuella trakasserier, trakasserier mm. 

Varför måste vi ha fackförbund som utbildar sina medlemmar i dessa ämnen? Kan det verkligen vara ett så stort problem? Det kan väl inte hända så ofta? Behöver vi verkligen engagera oss i de frågorna? 

Just nu pågår Orange week på flera håll i landet, en vecka där regionerna har föreläsningar och aktiviteter vad gäller psykisk hälsa och mycket riktat för att uppmärksamma och förebygga mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Orange weeks slogan är en vecka fritt från våld.  Behöver vi ha en sådan vecka? 

Varför kan vi inte bara anstränga oss för att inte skada varandra medvetet varken psykiskt eller fysiskt? Kan vi inte bara försöka lite grand att hjälpas åt att uppfylla FNs deklaration för mänskliga rättigheter.

Vad är det som gör att man kan tycka att de människorna är mindre värda, de kan vi trampa på? Vad gör att politiker tycker det är rätt att trampa på människor, Vad är det som gör att man kan lura människor att göra farliga jobb i främmande land och sedan undlåta sig att avlöna dem? Vad är det som gör att chefer och eller medarbetare tar sig rättigheten att mobba, frysa ut, sexuellt trakassera, trakassera eller hota medarbetare?

Vad skulle jag själv stå ut med? Vart går min gräns? Skulle jag vilja att någon av mina nära eller kära skulle utsättas för oegentligheter? 

Vad gör att människor känner sig tvingade eller känner att de har rätt att använda fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld mot de man är nära?

Om man innehar en maktposition som politiker, chef, överlägsenhet i fysisk/psykisk styrka , eller någon annan makt enligt någon hierarkisk ordning så kan  i alla fall jag tycka att man har ett ansvar att inte använda den makten i något våldsutövande alls! Har jag fel? Vad skulle kunna okeja det? Självförsvar säger någon, okej säger jag men annars? Kan man mobba ut en kollega som självförsvar? Kan man våldta någon som självförsvar? Kan man slå sönder någon i självförsvar för att hen inte håller med?

Använder man någon form av våld är man ansvarig för det våldet man använder. Använder man våld i självförsvar är man skyldig att se till att våldet är proportionerligt. Men våldet i självförsvar är så extremt litet i sammanhanget hur många som utsätts för någon form av våld så det behöver vi inte lyfta vidare här.  

Så skulle vi inte bara kunna försöka att hjälpas åt att följa FNs deklaration för mänskliga rättigheter samt de lagar och förordningar vi har som gäller hur vi beter oss mot varandra. Kritisera, bli arg, diskutera, bli förbannad osv, det är inte känslorna jag vill att vi ska få bort det är de farliga uttrycken för känslorna jag tror vi måste jobba med. 

Jag hoppas att vi vaknar snart och att media får mindre och mindre att skriva om när det gäller tragedier av olika slag.