Augusti 2022 e.kr om någon undrar, själv undrar jag. Idag läser jag om en SD politiker som visar sitt kön i en video som skickats till kvinnor, en KD politiker som tycker hela Pride grejen är pervers och en Socialdemokratisk politiker som skriver att det är osunt att rota i varandras rumpor man skaffar sig tydligen hiv, aids, ebola, och apkoppor då. Det här är alltså folkvalda som är i farten. Varken första eller sista gången tänker jag, men varje gång är en gång för mycket. Klart man kan ha synpunkter på saker och ting, klart saker man inte förstår fullt ut kan verka märkliga. Jag har varit straight hela mitt liv och det finns inget som tyder på att det kommer ändra sig. Jag tror att man föds men den läggning man föds med, det är inget man bara bestämmer sig för eller blir smittad av. Därför behöver jag inte förstå allt. Jag vet inte hur det är att vara född till kvinna men det är inget som gör att jag vill förbjuda kvinnor. Jag vet inte hur det är att vara född i ett land som är ansatt av krig, hungersnöd eller något annat som får folk att överge sina hem. Jag vill inte förbjuda att människor flyr bara för det för jag förstår så mycket att oavsett vem du är så är ditt människovärde lika högt som mitt, jag tror inte människovärdet kan ändras, däremot så kan ju det personliga värdet säkert diskuteras. Jag vet att väldigt många hellre hade haft Moder Theresa som granne än Josef Stalin men en människa måste alltid få vara just en människa. En person som inte respekterar människors liv får ju rimligtvis problem med att få respekten för sin person.
Runt om i samhället, på skolor, arbetsplatser, offentliga platser, sociala medier så kopplas av någon anledning ofta HBTQi + till psykisk ohälsa. Jag har läst och hört tillsynes helt normala människor hävda att om man faller utanför heteronormen är man sjuk i huvudet. Psykisk ohälsa klassas alltså samtidigt i ett sådant resonemang till att man inte har samma värde som en hetroperson utan psykisk ohälsa. Om HBTQi+ är något dåligt och man jämställer det med psykisk ohälsa så är det ju i så fall också dåligt. En märklig grej till är att när man lyfter just den funderingen så är det som att man får skylla sig själv att man inte bara tar tag i sitt liv och ser till att komma ur den psykiska ohälsan. Om man blir utsatt för hat och hot så kan jag absolut förstå om man inte mår bra, det hoppas jag alla kan förstå och det kan ju i sig leda till psykisk ohälsa men då beror den ju på vad vi som kallar oss normala utsätter andra för.
Jag tror som sagt på att sin läggning väljer man inte själv, att drabbas av psykisk ohälsa väljer man inte heller själv. Jag kan aldrig förstå fullt ut hur en människa som blir utsatt för hatbrott känner sig. Jag kan aldrig fullt ut förstå hur en människa som drabbats av psykisk ohälsa mår. Jag kan dock sätta mig in i och förstå att det inte är något man strävar efter och därför behöver jag inte vara ett as mot någon som inte gjort mig något. Jag har jobbat med människor som varit öppet ohetro för att förenkla det lite, som det pratats mycket om och skrattats åt bakom ryggen. Som man i ryggdunkar föreningar gärna drar ett skämt åt eller/och förlöjligar personen. Vuxna människor, tillsynes helt normala med normala jobb, med normala värderingar i övrigt och med normala menar jag de förväntade ickediskriminerande.
Så om vi nu faktiskt alla till mans har lite mörka vrår inom oss, om vi råkar ställa in lite skit i den vrån så kanske det inte är så konstigt att vi röstar fram politiker oavsett vilket parti som gör oväntade/väntade respektlösa uttalanden. Det kanske är skönt när någon offentlig person säger sådana saker så kan vi hålla med i tysthet och säga att va tusan hände här, han har ju otur när han tänker och så kan vi skratta lite och stängatill dörren till mörka vrån så att ingen ser vad vi sparat där. Det är lätt att tala ljuvt om och till en människa för då ser folk vår godhet och om vi agerar tvärtom så kommer folk inte tro att det har hänt för Johan är ju så trevlig, han har så bra idéer och värderingar, han säger bara saker han tänkt igenom osv osv. Vi spelar alla i livets teater, vare sig vi vill eller ej. Vi har en föreställning på oss. Den dag vi ser ljuset för första gången utanför mammas kropp så börjar resan mot finalen. Hur vill vi att vårt slutnummer skall vara, vilken manusförfattare och regissör väljer vi. Kommer resan till finalen innehålla överraskningar, kommer resan till finalen ge oss en behaglig tur eller skumpar det ordentligt? Är resan säker och trygg eller är den otrygg? Vem kommer se mig som hjälten och vem ser mig som skurken? Vem ser mig som offer och vem ser mig inte som ett offer? Varför ser man på mig med olika ögon? Är min rollfigur diffus på något sätt?
Så alltså. Jag behöver inte förstå, ibland räcker det med att acceptera att jag inte förstår men att det inte kommer skada mig på något sätt. Jag behöver inte sprida hat eller hot för att inte alla tycker som jag. En del behöver fundera på vad man sprider, det finns ju inte bara hot och hat i politiken just nu. Det sprids ju tydligen även kukfilmer. Fråga först om någon är intresserad innan du skickar, får du ett nej så släpp tanken där, det är inte okej att tjata sig fram till ett ja.
Det är snart val och jag vill uppmana er till att rösta mer mänskligt! Till sist vill jag bara säga Happy pride.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar