Uppståndelsens dag. Oj ska jag skriva om religion igen? Ja och nej. Ska jag skälla på religionen igen? Jag brukar skälla på människor som använder folks tro för att kränka andra människor. Jag skriver så jag uppenbarligen kränker människors rätt att få vara homofober, översittare och allmänt vidriga men ni får väl skriva något ofördelaktigt om mitt sätt att skriva då. Jag tror inte våld är lösning på något, jag tror inte på strängare straff om man inte har ett effektivt förebyggande arbete, jag tror inte på att man med psykiskt våld kan hjälpa en människa upp på fötterna igen, det är inte mycket jag tror på kan tyckas men jag tror på de flesta vetenskaperna, jag tro på att människan är god i grunden, jag tror på uppståndelsen men jag tror inte på alla kristna tolkningar vilket det finns över 200 olika inriktningar för. Jag tror och det menar inte att jag famlar utan att jag är övertygad av att religion är bra men det finns alldeles för många som ska tolka den åt oss som jag tycker känns trångsynta, oresonliga, oärliga och att de tolkar skrifterna och historierna för att få sätta sig över människor och samhällsgrupper. Jag tror inte att skeenden är förutbestämda. Jag tror saker händer för att andra saker hänt och ibland kommer man i kläm emellan. Jag tror inte att sjukdomar, död, utsatthet för våld och liknande är något gudomligt det är vi människor som uppenbarligen är orsaken till det mesta även där. Jo men vi har yttrandefrihet så man får tycka att HBTQi personer, att människor som sjunger och dansar utan att det är till lov för herren, att människor som skiljer sig, att människor som har sex före äktenskap och som kanske dessutom skaffar barn innan äktenskap misshagar Gud. Så här är det! Yttrandefrihet gäller mellan stat och person, därefter har lagar skapats som inskränker på total yttrandefrihet för att skydda människor ofta i olika minoritetsgrupper. Det är inte yttrandefrihet att misshandla homosexuella, det är inte yttrandefrihet att misshandla poliser, det är inte yttrandefrihet att slå sönder och bränna ner andra människors tillhörigheter. De här koranbränningarna som en viss dansk håller på med nu känns också lite märklig om man vill ha yttrandefrihet och demokrati. Nazisterna och kommunisterna hade bokbål för att inte få saker spridda som stred mot den "rätta läran". Katolikerna hade bokbål också en gång i tiden när man inte ville veta av det där nymodiga som kallades vetenskap. För att lära oss av historian och för att inte motståndare genom tiderna ska försvinna och glömmas finns det ett värde att spara sådant som är publicerat, även mein kampf. Spara för att lära oss av vad som hände, kunna se varför det hände och kunna verka för att det inte ska hända igen. Historielöshet är farligt om ni frågar mig.
Jag har valt att både gå på Påsknattsmässa och påskdagsgudstjänst, i två olika kyrkor en fd statskyrka och en frikyrka. Jag har tänt ljus för två vänner som har / har haft det jobbigt. Vad hjälper nu detta, tända ljus, inte ens i Harry potter. Ljuset är väl ändå en symbol för att det går att skingra mörkret. Nu kommer vi snart till min egentliga fundering och mina tankar runt funderingen. Jag har fått förmånen att lyssna på predikningar om Maria från Magdala. En kvinna som hade en del mörker inom sig och har en framträdande roll i påskhelgens senare händelser. Båda tillfällena handlade en del om Maria. Just mörkret inom sig, kan det verkligen vara så att det bara ska vara där? Ångest, kan det verkligen vara förutbestämt att det ska finnas i överflöd hos vissa människor? Jag tror inte det. Jag tror inte på att upplevt dåliga saker har kommit ur något gott. Jag tror inte att världen är rättvis. Skulle människor som är utsatta för krig och våld helt enkelt skylla sig själva eller kan det vara människor som i mina ögon är förbannade as som använder sig av våld för att visa makt och överlägsenhet. Men nu tillbaka till människor som har mer ångest än de mår bra av. Jag fattar ju med att människor man tänder ljus för inte bara hoppar till och allt är bra igen, jag förstår det. Det finns ju annat man kan göra och det kan man ju göra också. Allt man kan göra gör man väl så länge man känner att man klarar det. och man gör det för att man vill. En sak vet jag helt klart, den som är satt i skuld är inte fri. Det sa Göran Persson och då syftade han på bankernas utlåning bl.a. Men det finns ju annan skuld man kan sätta sig i enligt de som ska driva in skulden. Får man hjälp från något håll för att lösa saker när man t.ex. har en depression eller annan ångest så är man inte skyldig någon något. Va? Varför inte? För att du kan aldrig äga en annan människa. Du kan aldrig kräva av någon, lojalitet, tacksamhet eller "betalning på något sätt" . Hjälper du en annan människa så gör du det för att du vill och kan. Snärjer man en människa med krav på lojalitet, tacksamhetsskuld, eller annat så har man ju inte hjälpt någon ur något, man har ju lett människan in i något annat. Så att du som har det jobbigt med vad det än är kom ihåg att ingen kan kräva av dig någonting alls. Detta gör kanske att en del inte vill hjälpa men har den de någonsin velat det eller har de bara velat ha kontrollen och sett till att "betalningen" kan kammas in när det passar hen inte dig. Uppståndelsens dag, påskdagen. Har du ett mörker inom dig som gnager på dig så minns att även själen kan hämta sig från det värsta och "uppstå". Kom ihåg att du kommer nå uppståndelsens dag du med, du kommer kunna fira din påskdag när du är tillbaks på banan som det kallas. Då firar du den för att du mår bra utan att känna några som helst krav från någon annan alls. Som sagt ingen och jag menar ingen kan avkräva dig någon betalning alls för att hen anser att hen hjälpt dig. Du är inte skyldig någon din lojalitet. Du ska bara vara lojal med dig själv och njuta när allt funkar.
Som sagt allt kan kännas mörkt ibland, ibland mer ofta men ljuset finns där och är aldrig långt borta kan människor se som finns runt dig även om det för tillfället kanske är dolt för dig. Detta kan folk uppleva som problem och du kan upplevas svag av människor som inte orkat förstå. Svaghet som lyfts upp blir en styrka. Så fort det lyfts upp engagerar det andra människor och då är det en styrka. Så du som "hjälper" för att det kan passa din agenda, tänk igen. Hur vill du ha det om dagen kommer då din grund rämnar?
Under påsken påminns man av död och liv och det är livet som segrar. Så vill vi kunna känna varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar