Hierarki kärlek eller förakt?

 Ibland undrar jag mer än vanligt vart världen är på väg. Varför styr de som styr rakt åt helvete? Varför vill de som vill ta över styret se till att det går fort dit också? Hur långt kommer vi med att ställa folk mot folk hela tiden? Är det ens rimligt att göra det någon gång? Finns det grupper som ska ha det lite sämre/värre bara för att det alltid varit så/för att vissa inte förtjänar bättre? Vad krävs för att man skall nå toppen i ett sådant samhälle? Att man har rätt etnisk bakgrund, rätt kulturell bakgrund, rätt religion, rätt sexuell läggning, att man ligger inom spektret normal utan funktionsvariationer, att man är man? Vad krävs t.ex i Sverige för att man ska få ingå i övre skiktet? Ett är säkert i allafall, är du kvinna är det nästan helt kört. Nästan? Det finns en och annan som lyckas. Det är som när Chris Rock (amerikansk komiker och skådespelare) beskriver vart han bor. Han säger att han bor i ett av de finaste kvarteren i Jersey. Inte långt från bl.a Bruce Springsteen. Han säger att; -" Vi bor tre svarta på vår gata, jag som rikskänd komiker, Eddie Murphy som världskänd komiker/skådespelare och en rikskänd rappare. Resten är vita människor. Advokater,tandläkare, läkare, ingenjörer mm. Det räcker för en vit att ha bra utbildning och bra jobb. Om man är svart måste man vara känd i underhållnings eller sportbranschen. Det räcker inte med att vara tandläkare. Är du kvinna är det också svårt om du inte gifter dig med någon av tandläkarna, läkarna, ingenjörerna osv. Är du muslim är det helt omöjligt hur du än gör" . Såklart spetsar han till det men! I det som en gång kallades Industriland (I-Land) så är det fortfarande så att vita cis män har mer att säga till om, lyssnas mer på och bestämmer vart andra grupper kommer i hierarkin. Just jämställdheten kan diskuteras i alla länder men jag diskuterar vad som händer här för de länder som inte hör till de gamla I-länderna har oavsett om det är cis män som styr inte samma rätt att tycka och säga till, de är ju inte vita cis män. 

Vad händer här i Sverige? Vill vi överhuvudtaget ha någon form av jämställdhet alls? Det verkar inte så om ni frågar mig. Tack och lov verkar de flesta tycka illa om våld mot barn oavsett om det är mot flickor eller pojkar. Intressant att se att man reagerar mer om det är ett barn med invandrarbakgrund än om det är en äldre ungdom med invandrarbakgrund som blir utsatt. Såg en trappa på hur det ser ut i Sverige. Vilken rangordning människor kommer i. Längst ner finns funktionsvarierade kvinnor med annan etnisk bakgrund, Afrikaner längst ner, folk från mellan östern över där, ännu ett snäpp högre asiater,och över dem syd amerikaner och den ordningen är det i alla fall där etnisk bakgrund nämns. Ett snäpp upp funktionsvarierade män av annan etnisk bakgrund, upp ett snäpp så hittar vi personer utanför heteronormen med annan etnisk bakgrund. Vi fortsätter uppåt på stegen, funktionsvarierade kvinnor, funktionsvarierade män, personer utanför heteronormen, kvinnor med annan etnisk bakgrund, män med annan etnisk bakgrund, cis kvinnor och uppe på toppen cis män. 

Funderar på om nu 1:an på listan kan bete sig så vidrigt som man ofta gör mot 2:an på listan hur illa beter sig då 1.an mot de som står lägre än 2:an? Det har gått så långt att många kvinnor har börjat acceptera saker de får utstå för de skulle inte hinna värja sig mot allt. Hur sjukt är inte det. Om du är kvinna så ska du bara acceptera att män har ett släng av gris i sig och att du blir drabbad av det då och då bara för att hinna säga stopp och det räcker till de grova sakerna. Tänker ta några exempel som blivit uppmärksammade tack och lov, om vi inte sprider det som händer får ingen veta det sjuka som händer varje dag med massor av kvinnor. 

Riksdagsledamoten Rosanna Dinamarca (V), har fått en hel del hot och hat riktat mot sig. Bl.a kan det stå Du ska dö på en påle! Hora ut! Hoppas cancertumören tar dig innan jag gör det! Subba dö! Hoppas du har ögon överallt för du vet inte när det händer. osv osv. Skribenten Carolina Farraj har fått bl.a Måste du vara så jävla ful, ditt ansikte borde stenas och begravas. Hoppas du blir mördad. Hon brukar få veta att hon antingen fått för mycket eller för lite kuk. osv osv  Marwa Karim har fått döds och våldtäktshot skickade till sig. Bl.a Äckliga HORA stolt kvinnohatare ni är äckliga varelser ska våldta dig och döda din familj, jag är på väg vänta bara. osv osv Många är de som behöver uppleva obehaget att få meddelanden av folk de inte känner. Helt vansinnigt. Det som verkar återkomma för många är att de får kukbilder, att de ska straffknullas, att de ska styckas efter våldtäkt, att de ska våldtas av ett gäng muslimer, att de ska knullas så de skriker om att få dö, att de kommer ångra att de föddes, att de ska få knivar, saxar  trasiga flaskor mm mm uppkörda i fittan, att de borde ta sina liv. Helt vansinniga grejer. Om en man som kan häva ur sig sådana saker sitter på ett möte och kanske blir överkörd i en fråga av en t.ex Annika, vad skulle hända då om han ställde sig och skrek, Annika för helvete, jag ska knulla sönder dig och se till att du spricker i varje hål? Förhoppningsvis ett samtal med chefen när han är på väg ut från företaget för sista gången någonsin. Om man kan skriva sådana saker till sådana man inte känner så gissa om du som kvinna är utsatt på jobbet i föreningen i skolan överallt där du är, utsatt i männens huvud om du går emot dem, div spärrar finns hos de flesta men gissa vad som tänks när det slängs igen en dörr och någon går iväg sur. För är det så lätt att skriva dessa vidrigheter så finns de ju redan i bakhuvudet. Hur jobbar vi bort det? 

Om vi som cis män har så lätt att ta till både denna psykiska terror som fysiskt våld för att visa vem som bestämmer mot de som står precis under oss i hierarkin hur vidriga är vi inte då mot de som är ännu längre ner? Är det en tillfällighet att våld mot kvinnor känns så oprioriterade i rättsväsendet, är det konstigt att gärningsmännen kommer undan med grejer? Är det konstigt att man pratar om att vi inte kan ha en massa flyktingar här, är det konstigt att många tycker migrationsverket gör rätt när de behandlar asylsökanden som de gör? Är det konstigt att kommuner säger att de inte har råd med ditt eller datt när det gäller funktionsvarierade? Är det inte konstigt att det alltid är gamla, sjuka, funktionsvarierade, flyktingar som vi inte har råd med, som vi inte kan satsa på. Är det inte konstigt att (tyvärr pekar statistik på att det nästan bara är män som skatteflyr från Sverige) skatteflyktingar kommer undan om de bara sticker med äckligt mycket pengar. Pengar som skulle skattats i Sverige och varit en del i att betala för gamla, sjuka, funktionsvarierade, flyktingar mm mm.

Om vi nu inte ens förmår att ha hållbara stegpinnar mellan de två grupperna i toppen, cis män och cis kvinnor hur ska vi då kunna rådda resten? Förklara gärna det. Och då med en förklaring om jämställd utveckling, vill man ha det ojämställt ska man inte svara på min fråga denna gång för jag frågar ju inte hur vi ska få det sämre ur ett jämställdhets perspektiv. 

Som jag sagt innan. Kärlek och respekt till er alla som slåss för de som är i underläge i kampen för en kärleksfull och respektfull värld. 

Kärlek! Eller kärlek?

 Jag har skrivit om det här så många gånger men det händer ju också hela tiden. Sitter och tittar i nyhetsflödet på nätaktiva medier. Hela tiden dyker det upp bilder och artiklar om Tova Moberg 19 år som hittades död i en sjö i Hälsingland. Man misstänker hennes fd pojkvän för att ha mördat henne. Läser man hans historia så är det som vanligt ett skolboksexempel på mäns våld mot kvinnor. Vad hände? Eftersom jag inte vet om fd pojkvännen är skyldig så skriver jag generellt om detta. Om man läser någon av Per Isdal (alternativ till vålds grundare ATV) s böcker om mäns våld mot kvinnor så kanske man kan se olika mönster som kommer igen och igen och igen. De stämmer bra överens med vad Nationellt center för kvinnofrid(NCK) skriver med. Bara för att förklara vad jag menar med att Tovas fd pojkväns beteende är skolboks exemplet. Uppgifterna om honom kommer från Expressen. Droger var ett av problemen i hans liv. Han hade också en polisanmälan för en ringa misshandel på Tova. Den gången var inte den första han hade gett sig på Tova enligt hennes vänner som Expressen pratat med. Den fd pojkvännen hade några domar om narkotikabrott, brott mot knivlagen, olovlig körning, rattfylleri också.

Nu funderar och skriver jag bara om mäns våld mot kvinnor. Därför är mannen hela tiden gärningsman och kvinnan målsägare så ingen behöver påminna mig om att män också kan få stryk! 

Om man tittar på vad NCK och även Per Isdal säger så är ju dödligt våld mot kvinnor i nära relation nästan alltid ett resultat av lång tids misshandel. Det kan vara psykisk misshandel lika gärna som fysisk. Att våldet eskalerar beror nästan alltid på att mannen känner att han börjar tappa kontrollen, att kvinnan dör beror ofta på att hon varit på väg att lämna förhållandet eller nyligen gjort det. Inte helt sällan så har dessa män husdjur, då ofta hund. Inte helt sällan har dessa djur besökt veterinär på grund av diverse "omöjliga" skador. För så verkar det också vara, ett husdjur står högre i kurs i förhållandet än en flickvän/fru. Kan man slå djur som står högre i rang så ja vad behöver jag skriva. Att kalla det förhållande är kanske fel för det handlar helt uppenbart om ett ägande och det är alltid mannen som äger rätten till kvinnan, hennes rätt att umgås med vem hon vill, hennes rätt att prata med vem hon vill, hennes rätt att diskutera med sin man/pojkvän (gärningsmannen alltså), hennes rätt att få ha hobbies, hennes rätt i att äta, gå på toa, titta på tv, hennes rätt att neka sex allt är mannens ägarrätt att bestämma över. 80 % av det dödliga våldet sker i den gemensamma bostaden eller i kvinnans bostad om de inte är sambos. Kvinnan är alltså som mest hotad i sitt hem. När en kvinna misshandlas till döds så är det som sagt ofta efter en lång tids psykisk och eller fysisk misshandel. Tyvärr finns bara ca hälften av dessa misshandelsfall i polisanmälningar så över hälften av brotten som går att bevisa har aldrig anmälts. Orsaken där är rädsla i nästan 100% men vänner har fått höra att det var ju mitt fel som kvinna att jag inte var tyst, inte tillfredsställde honom, att jag tjatade om att sluta dricka, knarka, att skaffa ett jobb, att jag inte pallar denna relation längre osv i vad som tycks vara en oändlighet. Det är tydligen så att över hälften av gärningsmännen lider av någon form av psykiska problem eller sjukdom. Våld mot kvinnor står män från alla samhällsklasser för men i dödligt våld i nära relation så finns det en stor överrepresentation av män som står utanför arbetsmarknaden. Dödligt våld i nära relation begås tydligen och föga förvånande av män som berusat sig på alkohol och eller andra droger. Varje år dör några, färre än fem män av våld i nära relation. i de fallen är bägge parter missbrukare och i de fallen har det dödliga våldet mot mannen föregåtts av lång tids misshandel mot kvinnan. Så tillbaks om våldet mot kvinnor. Varje år dör det över tjugofem kvinnor av våld i nära relation, tusentals misshandlas, många får allvarliga fysiska skador. Går det att stoppa? Om man tittar på vad kvinnor som överlevt misshandeln säger till akutvården, tjejjourer och andra aktörer så går det att stoppa: Han älskar mig egentligen jag gick bara lite för långt, jag var klantig borde ju inte gjort si eller så mot han, han är egentligen den snällaste människan som finns ni förstår inte detta, han kommer aldrig göra detta igen bara jag får förklara för han osv osv också detta i evigheters evigheter. Det finns tydligen så många helt fantastiska män i detta landet som är så missförstådda av så många bara för att de försökte slå ihjäl den de påstår sig älska. Hör någon hur jäkla bakvänt detta låter? Om man frågar akutvården, kvinno- och tjejjourer, forskare typ Per Isdal så går det att stoppa. Men inte utan att gärningsmannen får professionell hjälp, ingen i relationen eller i närmaste kretsen kan räknas som professionell i dessa fall oavsett utbildning eller jobb inte ens om kvinnan eller anhörig eller nära vän i sig jobbar på t.e.x kvinnojouren. Detta ska skötas av proffs som inte har minsta lilla relation till vare sig gärningsmän eller målsägare. Detta är tydligen extremt viktigt för att ens kunna nå någon framgång i vården överhuvudtaget. Nog om detta en liten stund.

Tillbaks till Tova. Varför dog hon? Förutom att hon tydligen blivit mördad av vad man tror eventuellt kan varit hennes fd pojkvän. Varför dör andra tjejer/kvinnor i nära relation. Trots tidigare fall av misshandel kan det vara så ändå att hon kände sig hyfsat trygg? Var det värsta hon kunde tänka sig att han ev skulle örfila till henne eller ge henne en käftsmäll? Tänkte hon på att han kunde döda henne? Kan man tänka om någon att han som har älskat mig och jag som älskat han, han kan få för sig att ta mitt liv? Jag vet inte men kan tänka mig att det är en absurd tanke som man gärna slår ifrån sig. Man kanske slår ifrån sig tanken med att det där händer bara dumma brudar, inte mig. Jag skulle väl aldrig sätta mig i en sådan sits, jag är väl inte korkad. Man undrar ju varför Tova och andra i liknande sitsar inte anmäler de tidigare misshandlarna? Om man tittar på andra kvinnor som inte anmält så är det för att: -äh det var inte så farligt, han var bara trött. -äh jag skiter i att anmäla för då blir han bara ännu argare. - jag gör som han vill så slipper jag stryk och eller massa trashtalk. -ja jag gick för långt när jag kontrade med att han är en alkis bara för att han sa att jag är ful, fet och oälskad av alla.

Som jag skrev så sker våld i nära relation i alla tänkbara familjer oavsett nivå på levnadsstandard, när våldet blir dödligt så överrepresenteras det av män med psykiska problem och de männen står ofta utanför arbetsmarknaden. Nu betyder det ju inte att alla arbetslösa män med psykiska problem är våldsamma som någon regel, det hittar jag inga belägg för. Det som är markant och väldigt tydligt på de som överlevt en misshandel är att de inte skulle dö för att han kom till sans och förstod att han älskade dem. Om man tittar  på vad brottsutredare, kvinnojourer, forskare säger så har de flesta av dessa kvinnor överlevt för att gärningsmannen förstått att deras kontroll och ägande av kvinnan har nått en nivå de inte varit nära av innan, de har ingenting att frukta. De vet att kvinnan kommer hem och ber om ursäkt för att hon inte bet ihop och självläkte hemma. Det är fruktansvärt deprimerande att läsa om alla möjliga fall, om sammanställningar av forskning, om allt som har med detta att göra.Det verkar finnas en tanke om från målsägarhåll att: -ingen bryr sig på riktigt, ingen kan hjälpa mig, det här var inte så illa menat som jag först trodde. Nog om själva våldsdelen för en stund nu över till det rosaskimrande ordet kärlek som kan rädda hela världen och det kan den om man vet vad gränslös kärlek är och har för kraft när den just används ömsesidigt av alla inblandade parter gränslöst helt utan undantag!

Nu kanske någon får krupp. Jag har varit i kyrkan i dag. Jag har haft mycket runtomkring med sjuka vänner, en mamma som varit inlagd på sjukan för några dagar sedan och en massa annan skit som jag inte kunnat ordna i huvudet så jag behövde lite lugn och då finns det ett ställe förutom Vätterns västra stränder som kan ge mig det. Jag visste att predikanten i dag var Anders Truedsson, en fantastisk predikant. Oavsett vad han pratar om, om det är predikan i kyrkan, en lektion i skolan, ett fikatjöt eller vad som helst så blir man alltid glad när man hört honom. Han har ett fantastiskt logiskt sätt att prata om just den gränslösa absoluta kärleken som skulle lösa så mycket om människor kunde ge varandra. Just den kärleken som alla delar om på instagram och Facebook. Just den kärlek som det ska pratas om av prästen på alla bröllop, just den kärlek som det står skrivet om i första Korinthierbrevet kapitel 13 i Bibeln. Här kommer hela texten. Vägen framför andra: Kärleken.

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara en ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men saknar  kärleken , är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål men saknar kärlek har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god ( ! min anteckning) Kärleken är inte stridslysten (!min anteckning igen) inte skrytsam och uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp (! igen min ant) den vill ingen något ont(! igen) . Den finner ingen glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig, Den profetiska gåvan, den skall förgås. Tungotalet,det skall tystna. Kunskapen skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. Men när den fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. När jag var barn talade jag som ett barn., förstod som ett barn och tänkte som ett  barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Det kanske kändes lite långt men så lyder hela texten om Kärleken. Och som sagts, störst av dem är kärleken. Kärlek ska alltså vara fullkomlig. Det låter ju ouppnåeligt helt klart. Men man kan ju fundera lite runt det där med kärleken. Han älskar mig ju egentligen. Vi pratar om begränsad och villkorad kärlek här. Han älskar dig så länge du följer hans plan. Han älskar dig så länge han kan kontrollera dig. Han älskar dig så länge du inte irriterar eller stör honom. Han slår dig för att han älskar dig. Är det kärlek? Är det den kärlek som inte är hämndlysten, är det kärleken som är god och inte vill något ont, är det kärleken som inte brusar upp? Jag kan inte se det som kärlek att brutalt ge sig på den man älskar för att man älskar den. Slår han alla andra han älskar? 

Det är jättesvåra saker att bröta i men vad gör vi som samhälle? Finns det resurser nog att ta hand om alla dessa kvinnor? Klarar samhället kostnaderna för de fysiska och psykiska skadorna? Kan man med en effektivare psykvård förhindra att många av dessa mord och misshandlar sker. Vad är det värt för att lösa dessa problem. Kan man räkna ett människoliv i pengar. 

En sak är i allafall helt glasklar och odiskutabel. Det finns inget undantag till den regeln. Den som använder våld är ensamt ansvarig för det våld som används. Men säger någon. Lyssna säger jag. Om jag i självförsvarssyfte dödar någon är jag ansvarig för det våld jag använt. Jag kommer givetvis använda våld om jag anser att det är den sista utvägen för att skydda mig själv, någon annan eller något. Jag kan däremot aldrig lämna över ansvaret på att ja använde våld och hur mycket våld som användes till någon annan. Så är det bara! En annan sak som också är glasklar, försöker man skydda sig själv eller omgivning så är det helt normalt och det är så vi fungerar. Försöker man rättfärdiga det som hänt så är det också fullkomligt normalt, tro inget annat.

Vad gör vi för att det inte ska bli någon mer Tova Moberg eller Lisa Holm, Vad gör vi för att kvinnor i utsatta situationer skall kunna känna sig trygga?  Det görs väldigt mycket det vet jag men det går alltid att göra mer, vi får aldrig ge upp.

Om man kunde applicera våran allmänna syn på kärlek på det vardagliga, skulle världen kunna bli bättre då. Skulle vi med otvungen icke villkorade kärlek kunna hjälpa människor och oss själva att må bra. Kan man tänka att man behöver arbeta med våld i nära relationsfrågor, jämställdhetsfrågor, hbtq frågor, etnicitetsfrågor, kulturfrågor, religionsfrågor, flyktingfrågor, mm mm som mänsklighetsfrågor och lösa problemen som finns på ett kärleksfullt sätt? Jag tror det, jag ger mig inte vad det gäller det. 

Detta ämne kommer upp titt som tätt här på min blogg. Så länge media blåser upp sådana här händelser kommer jag skriva om det för det är så otroligt utbrett och oförsvarbart.  

Världsrekord i fred!

 Fjortonde Augusti i år kan firas med om inget totalt oväntat händer att det är 203 år sedan som en svensk stupade i ett krig där Sverige var en part. 203 år. Det är tydligen världsrekord med så lång sammanhängande fred. Sverige mår tydligen mycket bra ekonomiskt i år 2017. Därför blir jag lite förvånad att en människa twittrar som bilden nedan. Jag är inget fan av Camilla Läckberg men tycker hon svarar Markus på ett bra sätt. Att jag bara har med dessa två personers Tweet och svar är för att de var de enda av de som skrev som har en bas av medhållare p.g.a sina kändisskap. 

Det framkommer inte i något svar av Markus vad han menar med krig. Det framkommer inte vem som hindrar honom att fly från Sverige. Om han vågar sig ut på Djurgården trots något krig som bara han tydligen känner till så finns där en hel del ambassader där han kan gå in på och söka asyl i något land. Hoppas han kommer härifrån helskinnad, tillsammans med de han vill fly med. 

Men på riktigt. Jag tycker att det han gör är att pissa på människor som flytt tortyr, krig, humanitära katastrofer. Jag har suttit och lyssnat i timmar på diverse ungdomars berättelser om varför de flydde och hur de flydde. Jag tänker dela med mig lite av de berättelserna, jag har fått lov att göra det. Jag kan bara ta det ytligt här. Det skulle gå att skriva böcker om dessa personers upplevelser och jag hoppas att någon som är duktig gör det någon gång. 

En kille berättade att hans storebror brukade ta med honom upp i bergen i Bosnien för att se på fyrverkerier. Dessa fyrverkerier har han senare förstått att det var bombningar som Nato höll på med. Han minns hur de amerikanska planen dök upp på himlen och sen började fyrverkerierna. Hans familj bestämde sig för att lämna Bosnien för att hitta en trygg plats för att låta familjen få ro och barnen skulle få växa upp. Killen som berättade detta var fem år när de flydde. De vandrade på natten. De hade med sig guider som kände till minfält och visste de minst farliga vägarna. De  hade gått några timmar på natten då pojken upptäckte att hans farfar inte var med. Han vände om och skulle leta efter farfar. Han hittade honom i byn de hade lämnat, farfar var kvar för han var gammal och orkade inte gå så långt de skulle behöva. Familjen hade  saknat pojken och gått tillbaka för att leta och hittade honom i byn med sin farfar. Det tog någon månad innan de kunde fly igen. Den gången gick det bra trots att de blev beskjutna vid ett tillfälle men skyttarna var väldigt långt bort. Han har med sina föräldrar, sina syskon ett par andra släktingar när de kommer till Sverige. 

En annan pojke har berättat om hur han en dag i skolan i en stad i Syrien plötsligt låg i en hög med bröte på golvet. Lärarinnan och de flesta klasskompisar låg söndertrasade i klassrummet. Några hade klarat sig från bomben som det visade sig vara som orsakade detta, som tr var för de som klarade sig var att bomben slog ner i ett klassrum en bit ifrån. Ändå blev en del i klassrummet där pojken var lemlästade av nerrasade tak och väggar. 

En flicka berättade hur hennes föräldrar lyckades få med sig familjen och fly från IS styrkor i Syrien. Det kostar att fly. Familjen hade en hel del pengar så det gick bra till en början. Men pengarna tog slut och för att kunna fly från det de beskriver som helvetet så hamnade de i ett annat helvete. Tydligen så har helvetet olika grader av helvetisk ondska. Något gott finns där inte i alla fall! Det nya helvetet var när deras "guider" visade att de lätt kunde få kontakt med IS styrkor. För att "guiderna" inte skulle kontakta dessa styrkor så fick familjen betala på annat sätt än med pengar eftersom de var slut. De blev sängsällskap och alltså våldtagna varje dag av dessa "guider" tills de kommit ut ur Syrien. Och det tog veckor innan de hamnade i ett läger i Libanon. Från Libanon fortsatte flykten men utan guider över medelhavet genom Europa upp till Sverige. Längs vägen har de behövt hjälp och fått använda sina kroppar som betalningsmedel. I Europa! 

En flicka från Afghanistan kom till Sverige med två bröder. Hennes föräldrar ville att hon skulle komma ifrån Afghanistan med. Pappan arbetar/arbetade på flygplatsen i Kabul. Familjer där någon jobbar i statlig tjänst är inte så populära hos Al-quida, är dessutom familjen av folkslaget Hazarer så är de impopulära bara därför också. Flickan och hennes bröder hade undkommit en bilbomb en dag när de var på väg hem från skolan. Det small när de gick på vägen och ett tiotal personer dog kunde de läsa sedan. Inte helt sällan så kom det förbi Al -quida soldater till deras hem för att skrämmas. De satte automatvapenpiporna i munnen på föräldrarna och i bland på barnen för att visa vad som händer om man inte gör det som är tillsagt att göras. Flickan har av en soldat blivit utsedd till fru åt hans bror. Därför ville föräldrarna att hon skulle följa med bröderna därifrån. 

Det finns många liknande historier.Det finns många värre historier tyvärr. De historierna jag skrev om tycker jag är långt över gränsen för vad någon människa skall behöva uppleva överhuvudtaget. 

Så att ens skriva att det är krig i Sverige är ju totalt korkat. Att man gärna skulle fly om det gick är ju ännu mer korkat. Människor som flyr hit och gör allt de kan för att få stanna för att Sverige är ett fantastiskt land. Visst är det fantastiskt ofta. Vi har en regering som jag inte vet när den fick hjärnblödning men det fick den tydligen och började kasta ut människor som kom hit för att få skydd från vidrigheter. Av någon för mig obegriplig anledning så har Nazister rätt att sprida sitt hat på gator och torg med. Lägg ner demokratiska rättigheter tjafset när ni pratar med mig. För så mycket kan till och med jag begripa att ska man ha demokratiska rättigheter så följer ta mig fan demokratiska skyldigheter med. Annars är Sverige ett fantastiskt land. Det finns väldigt många kärleksfulla människor som gärna ställer upp om man behöver hjälp med något, Vi är ett land som tydligen har världsrekord i fred. Vi är ett av världens mest jämställda länder (och vi kan bli ännu bättre). Vi har skola och sjukvård av väldigt hög internationell klass som är näst intill kostnadsfri. Sverige har  skrivit under de flesta av FN:s alla konventioner om de nu inte har skrivit på alla, man vet hur man ska följa dem ordentligt även om man just nu väljer att missa i konventionen för mänskliga rättigheter och barnkonventionen när det gäller människor på flykt. Vi får hoppas att vi får skäll av FN så att vi kan följa dem på ett korrekt sätt igen.  

Som sagt att påstå att det är krig i Sverige är för mig surrealistiskt, det är tycker jag att pissa på de som flytt från krig och vidrigheter. Om någon tror att det är lätt att klippa banden med människor man älskar och ta sig till ett land med helt andra kulturella yttringar, med kanske en helt annan religion, om man tror att det är lätt så försök att fundera på om det var krig här och Pakistan var det enda land som tog emot oss,ett land vi kanske inte vet så mycket om. Ni kan bara åka med fyra personer. Vilka skulle ni lämna kvar och kanske aldrig mer få träffa? Tycker ni det är enkelt så är ni väl förberedda om det skulle bli krig här. Jag är glad över att det inte är krig här. Jag kan gå till mitt jobb och känna mig trygg på vägen. Jag kan handla mat och betala min hyra. Jag får ha mina barn i skola, jag har i stort sett gratis sjukvård och en massa sociala tryggheter. Jag vet inte hur jag skulle klar av att fly och lämna en massa människor jag älskar bakom mig för att inte få träffa dem igen. Jag skulle nog bli djupt deprimerad. I Europa kostar flyktingmottagningen 12,5 miljarder Euro, skattesmitare kostar 1000 miljarder Euro. Ändå så håller vi på och sparkar på de som flytt från vidrigheter. Skäms på oss!

Och skäms när man försöker jämställa Sverige med Syrien eller Afghanistan i trygghet. 

Tack alla människor som förstår hur bra vi har det och delar med er av det till människor som behöver! 

Jag vet i allafall hur jag inte vill ha det!

Jag blir inte klok på vissa grejer. Om man tittar på människor och organisationer som står upp mot rasism, nazism, ojämställdhet och annat beteende som strider mot FN:s deklarationer av olika slag eller om man står uppför flyktingar , EU migranter rättvisa, jämställdhet mm så som bl.a. Henrik Schyffert, Malena Ernman, Jonas Gardell, Linnea Claesson, Magnus Betnér, Soran Ismail, Öz Nujen, Rickard Söderberg, Gudrun Schyman m.fl m.fl gör så kallas de gärna PK elit eller kommunist fittor. Om man inte är för Nazism så är man enligt en hel del grupper kommunist. Det verkar inte finnas något mellan de två grupperingarna. Kallar man en person som beter sig som en nazist för nazist så blir hen jätte arg och förklarar gärna att hen inte är nazist bara för hen beter sig som en nazist. Jag måste ju säga det att jag personligen blir ju hellre kallad PK idiot eller kommunistfitta alla dagar i veckan om alternativet är att bli kallad nazist. Det kan man ju tydligen inte heller säga för då är man tydligen landsförrädare också.

Läst på lite på Nordisk motståndsrörelse (NMR) sida och lite material de gärna sprider. Nu när NMR var ute och marscherade den 1:a Maj så hade man uppe en hel del om landsförräderi, Typ hela regeringen och de flesta Allianspolitiker är tydligen folkförrädare. De som tycker det är okej med ett samhälle som jobbar för HBTQ frågor är tydligen folkförrädare. Antirasister är tydligen folkförrädare! Just det Antirasister är tydligen de som inte är emot rasism. Om man är emot rasism så är man enligt NMR folkförrädare. NMR vill alltså bygga upp de nordiska länderna till rasistiska länder. I den nya straffordningen som NMR vill införa så vill man återinföra dödsstraff för förräderi. Alltså vill man ha ihjäl de flesta politiker, alla som inte är emot HBTQ tanken och alla som inte är rasister. Wow säger jag. Ni som tror att demokrati bara består av rättigheter kanske ska fundera ett par varv till varför en rättighet som demokrati styrs med lagar som reglerar även skyldigheter. En skyldighet som ett demokratiskt land har är att slå vakt om demokratin så den inte blir en diktatur där inga demokratiska rättigheter längre finns. Men Johan du måste respektera och acceptera att alla inte tycker som du. Jag accepterar att alla inte tycker och tänker som jag. Jag kommer aldrig respektera en människa som tycker att man kan döda en människa som står upp för FN:s deklaration för mänskliga rättigheter. Jag kommer aldrig acceptera att man bjuder in Nazister i diskussionen runt demokratin ens. Att låta dem sprida sitt hat på gator och torg tycker jag är vidrigt. Lär vi oss inget av historian?

Det man blir glad av är ju att det finns en hel del människor som står upp och demonstrerar emot. Inte rasist men var ju i Falun och visade på att det finns folk som inte vill ha ett Nazistyrt Sverige. Clowner mot rasism var där också precis som lite andra organisationer. Det är ett ljus som mörkret kommer få svårt att släcka. Jag tror ljuset kommer lysa in i minsta lilla kolmörka vrå till slut.

Okej med mobbing! Okej med mobbing?

 Tycker det är intressant hur det tycks vara okej att kränka människor för att det handlar om sport. Linus Söderström målvakt i HV71 har tidigare gått ut och berättat om en tuff uppväxt med mycket mobbing, Linus har berättat om sin ADHD och Aspergers. E förebild för ungdomar med ADHD och Aspergers, han har gett dem en stjärna att identifiera sig med. Linus berättade efter finalen att någon/några Brynäs spelare  under finalserien kallat han särbarn och liknande grejer. Brynäs lagkapten Jakob Blomqvist tyckte det var dåligt att ta upp det i intervjun efter finalen. Den gamle "expert"kommentatorn Anders Ankan Parmström tyckte att Jakob gjorde fel och att Linus borde varit tyst om kränkningarna. Det är ju bara trashtalk och det hör till hockeyn. Det hör till hockeyn! Okej! Undrar om UNICEF visste det när de valde att ha sin logga på Brynäs matchtröjor. Det tillhör Hockeyn. Undrar om Hockeyföreningen vilken som helst tränar sina 10 åriga flickor eller pojkar på att häva ur sig kränkningar vid "rätt" tillfälle. Undrar om det finns någon trashtalk steg 1,2,3 utbildning för hockeyledare. Jasså du tycker jag är larvig nu. Vid vilken ålder är det okej att kalla motståndare för särbarn, att kalla motståndare och domare för fittor osv osv? Läste en skribent som tyckte att Linus betedde sig som en liten flicka när han "gnällde" på kränkningarna. Wow tänkte jag, som en liten flicka. Nu blir det spännande om detta vänder till något ovanligt och verkligen läsvärt. Det gjorde det inte. En liten flicka är tydligen något som inom mycket av idrotten är något fruktansvärt dåligt som ingen vill bli förknippad med. Undrar vad spelarna i Hockeföreningens F 10 lag tycker om det?

Jag har varit tränare och lagledare för kill- och tjejlag i fotboll och handboll, i seniordamlag i fotboll så en hel del av det jag tar upp är både upplevt, läst och diskuterat. Med läst så menar jag både i media och i div forskningsrapporter jag har läst i under div utbildningar. Att säga att det är forskning och därför inte går att säga emot är inte helt sant. Att titta på forskning handlar ju om att titta på olika forskning (inte bara en) för att se samband och slutsatsernas skillnader. Tar upp det så ni vet utifrån vilken vinkel jag kan tänkas fundera över detta på. 

Morgan Alling hade ett program om mobbing på jobbet. Vuxna som mobbar vuxna. Det fick mycket ros och folk verkar tycka att han har rätt. Läste i en fackföreningstidning att arbetsplatser med stor överrepresentation på kvinnor var arbetsplatser med mycket utfrysning, "blickar" och underliggande meningar i fikapratet. Att på arbetsplatser med överrepresentation av män frodades sexistiska skämt, nedvärderande av kollegor med könsord och liknande. Läkare som arbetar med personer som diagnostiserats med utmattningssyndrom säger att detta måste upphöra. Man måste må bra på jobbet för att klara resten av dygnets timmar på ett bra sätt. Men om man spelar hockey eller håller på med andra idrotter så ska man tåla att kränkas för det tillhör idrotten. Ju duktigare du är ju mer kränkningar får du helt enkelt stå ut med. Snacka om Jantelagen i kvadrat. När ska vi börja lära barnen det. Miriam i Fotbollsföreningen är grymt duktig både tekniskt men också som lagspelare och taktiker är inte gammal när hon första gången får höra att stoppa ***(hudfärg) då från läktarhåll, från motståndarlagets ledare och spelare. Vid vilken ålder ska man låta det ske och köpa okvädningsorden och kränkningarna? 7,10,13,17,19 år ? 

En annan sak är ju också hur vi behandlar rättsskipare i idrott. Domarna. Från vilken ålder ska vi lära ungdomsdomarna att man måste tåla att få höra att man är en kuk,bög,fitta,hora,jävla idiot osv. För vi måste väl ändå förbereda dem på det som komma skall om de vill fortsätta med att döma i idrott? Ungdomar som älskar sin idrott och därför kan tänka sig att fortsätta som domare länge. Precis som med idrottsutövarna så, ju bättre du är ju högre upp i systemet får du döma. Ju högre upp i systemet du kommer ju mer får du tåla. Jag skulle vilja se en hovrättssal där publiken skriker till de som dömer att de är kukar och fittor. Jag skulle vilja se de nämndemän och rättssalsordföranden som skulle köpa det för att det ingår i "spelet". Det ingår i spelet är ju ett jävligt fånigt påhitt. 

Det ingår i spelet! Det ingår i spelet? Jag har tittat igenom regelboken för både handboll och fotboll och hittar inte en enda punkt där det står att det ingår i spelet. Däremot så hittar jag en hel del paragrafer där det står att man inte får bete sig hur som helst på plan eller bredvid plan. Så inte fan ingår det i spelet. Det är en del av spelet för att det finns en stor massa som tycker att man ska ha rätt att gå och titta på idrott och samtidigt få bete sig som bajskorvar. Varför låter vi hela tiden folk som inte kan bete sig bestämma vilka osynliga regler som ska gälla? Är vi korkade på riktigt eller? 

Det förekommer en hel del skit på läktarna i ungdomsidrotten. Föreningarna är oftast väldigt bra på att ta itu med det. Man accepterar inte skit och man har en dialog med spelare, ledare, domare, föräldrar osv för att få bort skiten från ungdomsidrotten. Förningarna gör ett ofta fantastiskt jobb! Bara så ni vet att jag inte tror något annat. Men någonstans faller moralen och etiken i idrotten ner i ett svart hål. När händer detta. Vid vilken ålder på utövarna ska man acceptera att det är så? Vid vilken nivå på utövandet ska man tåla det? Nu är ju spelare/utövare och ledare på elitnivå också sådana som signalerar att det är okej att kränka.  Blev så glad när jag tittat på SM finalerna i hockeyn att varken Johan Lindbom som är ledare i HV71 och Tomas "Bulan" Berglund ledare i Brynäs IF i alla intervjuer jag sett inte gett sig på domare eller motståndare någon gång. Heder till dessa båda ledare. Annars är det ju inte helt ovanligt att man som ledare och spelare på yttersta elitnivå skyller förluster på och gärna gnäller på domare, att man kränker motståndare i intervjuer i våra största medier och att man sällan blir ifrågasatt när man gör det. Men men, jag förstår att det är jag som har fel. Man ska ju tåla detta. Det ger ju pengar. Har ni sett filmen Slagskottet? Där finns essensen av det jag försöker förklara här. Se den om ni inte sett den och är nyfikna på hur trashtalk och våld kan tänkas höja intresset och inkomsterna runt ett medelmåttigt tråkigt hockeylag. Annars ska jag försöka förklara här vad jag menar. 

De stora elitlagen i världen har stora fixstjärnor som har månadslöner de flesta av oss andra inte kommer ha som livstidslöner. Dessa löner ska betalas ut såklart. Vem ser till att det kommer in pengar? Vi börjar med sponsorerna. Stora företag som betalar multum för att få ha sina loggor överallt där föreningen syns, för att få namnge hemmaarenorna. Har dessa företag något emot att föreningens folk ledare/spelare/fans beter sig illa mot domare och motståndare?Nej det har de ju uppenbarligen inte. Jag har inte hört eller läst om att t.ex Real Madrids ägare och sponsorer hotat med att minska på de ekonomiska förutsättningarna för att man brutit mot idrottens ideal och etiska regler. Hahaha idrottens ideal. Det finns ju bara kvar i ungdomsidrotten om vi har tur. etiska regler gäller ju bara tydligen så länge man vinner. Den andra stora löneutbetalaren är ju fanset. Så länge vi köper biljetter, tröjor och andra assessorer från klubbarna så kommer ju pengarna in. Vi går på matcher för att "heja" på vårt lag och då vill man ju ha valuta för pengarna. Då kan man få skrika kränkningar till domare och motståndare, allt för att få utdelning på satsade pengar så betyder etik och moral inte så mycket. Problemet är ju att det andra lagets fans också investerat fast i just det andra laget. De vill också ha utdelning. Så då måste det ju vara så att man måste tåla att bli behandlad på ett sätt som inte är okej någon annanstans i samhället. Undrar om jag kan få billigare bensin om jag går in på Cirkle K och skriker, -"Jävla fitta låt mig tanka billigare!" Tror inte det. Däremot skulle jag nog få förklara mig för samhällets linjedomare (poliserna) och ev för samhällets huvuddomare (rättsväsendet) Ett är säkert. Jag skulle inte få tanka billigare och jag skulle nog inte få tanka alls där efter det. 

Så visst verkar det som att vi tycker mobbing okej är om det inte sker bland unga människor. Vart åldersgränsen går för att man ska tåla mobbing verkar inte vara helt klart så det kan vara så att vi kan begå övertramp. Fördelen med det är att det får de väl tåla det ingår ju i spelet. Jag är kanske inte alls överkänslig, det kan också vara du som är underkänslig!

Love & Peace!