Från Johan till Johan.

Satt och tänkte som vanligt, hur länge kan man tänka så mycket innan hjärnan är utsliten? Tänkte på varför jag sitter här och tänker, hur jag vill att mitt liv ska utvecklas och om jag ska utveckla det själv eller försöka hitta någon att utveckla det med. En skilsmässa är inget jag rekomenderar men om båda eller den ena inte vill fortsätta ett äktenskap är det då någon idé att försöka bråka sig tillbaka. Jag tror inte det, visst kan man kämpa och försöka hitta lösningar om det är det båda vill men vill inte den ena eller båda så är det enligt mig ingen idé att strida. Vilket man antagligen ändå inte gör om det verkligen är bådas beslut. Har under ett halvår hittat spännande sidor hos mig själv som jag inte visste fanns, kanske dom inte gjorde innan heller . Inte bara så att jag sitter och grubblar, har upptäckt att vissa personer lockar fram ljusa sidor hos mig oftare än mörka. Jag tror att ska jag dela mitt liv igen med någon så har jag iallafall ställt upp mina brister och fel och försökt att arkebusera dem. Har säkert inte lyckats med alla men jag tror att man måste fundera på hur man vill ha det så man inte tömmer ryggsäcken och packar den på samma sätt igen. Om jag skulle falla in i ett förhållande igen så tänker jag inte försöka vara någon jag inte är, vill i så fall att den jag vill leva med ska vara helt  säker på att det är den riktiga Johan som finns där redan från början. Tror det blir lättare då. Vet ju hur det var förra gången. Om vi lämnar mitt liv en stund och fortsätter bara med hypotetiska undringar. Jag tycker det är spännande hur man träffar den man vill leva med, att man faktiskt gör ett försök med någon annan människa som man kanske inte känner ens. Att man hittar varandra, kanske gifter sig och tror att det ska vara livet ut. Givetvis hoppas man att det ska bli så, troligtvis hoppas man det om man går igenom det igen. Men det är inte lätt att se vad livet ut innebär när man är ganska nykär och det är nog bra för annars skulle man väll aldrig våga prova. Jag är säker på att jag skulle hoppas det om det inträffar igen. Men som sagt jag tror att ska man försöka igen så är det bra att gjort upp med sig själv, kollat att man är ganska säker på hur man vill ha det och vara ännu tydligare och ärligare så att man kan reperera små skador i tid så man inte försöker renovera en ruin sen. Jag inbillar mig att jag inte är så olik andra som varit i förhållande ett utan vill att förhållande två ska fungera där det gamla inte gjorde det. Kärlek, tydlighet, ödmjukhet,  tillit, lyhördhet och säkert mer grejer hoppas jag att jag kan leva upp till om det blir en nästa gång. Hoppades jag på förra gången med, men nästa gång har jag en erfarenhet till som jag tror jag kan använda för att inte begå samma misstag en gång till. Avslutningsvis vill jag bara skriva att det är ingen idé att grubbla ihjäl sig på det som varit, utan fundera på hur det ska bli. Livet blir lite lättare då.