Jag fortsätter i min egen serie om kvinnokränkningar, hittar så mycket material och får mycket tips om artiklar som går att fundera omkring.
Läste i gårdagens Aftonbladet om en flicka som i artikeln kallas Nora. Hon har blivit brutalt våldtagen av polisen Göran Lindberg. Hon hade Görans DNA på/i sig men ändå lades utredningen ner.I stället låste man in Nora på Ulleråker där hon spändes fast. Hon bad om att få en kvinnlig terapeut men hon vägrades det. Jag undrar hur många flickor det finns som råkat ut för övergrepp och har strunta i att anmäla det för att de inte vill att staten ska begå psykiska övergrepp på dom? Det är ju helt sjukt att man ens kan tänka sig att behandla en människa så. Ser myndigheter Nora som en sak? En sak som inte är till användning till något och därför kan kastas hur som helst. Varför är människor så befriade från känslor. Skulle överläkaren behandla sin dotter likadant, skulle utredarna lägga ner förundersökningen trots DNA spår om det varit deras döttrar. Nä detta var en flicka med självskadebeteende som dessutom hade nr till fler sexbrottslingar i sin mobil. Är inte det själ nog för att försöka hjälpa henne? Jag funderar på vad skolan gjort, socialtjänsten gjort innan hon blev inlåst. Hon flyttades runt mellan olika boende för att hon skulle få bukt med hennes självskadebeteende altså borde skola och soc gjort något. Och det kanske de har, de kanske har gjort väldigt mycket. Men jag tror det finns brister mellan socialtjänst och rättsväsendet. Men frågan är hur sjuk Göran var som en kämpe för feminismen samt polis och ändå tog han denna trasiga flicka, band henne och våldtog henne brutalt. En annan fråga är hur sjukt vårat rättssystem är som lägger ner förundersökningen. En tredje fråga är hur sjuka män är som inte anser att ett liv är okränkbart. Det finns säkert många fler frågor man kan ställa i detta fall.
Jag var inne och läste på genusfolket.se, artikeln som heter "No symphety for whores" Det handlar bland annat om flickan i USA som blir våldtagen, förnedrad och misshandlad av ett helt fotbollslag. I artikeln skriver Hanna Gustafsson om våldtäktskulturen. Hon påstår att vi lever i en våldtäktskultur och det gjorde mig lite arg. Men när jag tittat på mina egna inlägg och alla artiklar och inlägg som jag läst för att få i hop mina inlägg. Samt diskussioner jag haft med kloka människor så inser jag med att Hanna antagligen har ganska rätt. Eftersom det finns så många framför allt män som tycker det är okej att kränka, förnedra och våldta kvinnor så är det väl inte konstigt att många kvinnor har en oro och planerar sina promenader, utekvällar och hemresor från t.ex jobb och träning för att risken att bli utsatt ska bli så liten som möjligt. Det handlar ju inte om att alla män vill våldta utan att kvinnor är rädda för att just den hon går förbi är en sådan.
Våldtäktsmän är inte ute efter sex utan efter en känsla av makt har jag läst på så många ställen. Jag tror att makt eller snarare maktmissbruk i sådana här fall kan ge en ordentlig sexuell kick, annars hade det väl varit mer naturligt att kvinnorna blivit tvingade att bjuda på mat, stryka skjortan, putsa skorna åt mannen som vill kränka. Nä jag tror att det är en sexuell läggning som inte är frisk någonstans. Jag har inte forskat på något sätt utan det är en i allra högsta grad amatörmässig slutsats som inte skulle vara värd något i någon skrift mer än här där jag tänker högt.
Hur ska vi i framtiden, från och med nu få killar att förstå att kvinnor/tjejer är lika mycklet värda som män/killar? Hur ska vi få tjejer/kvinnor att också förstå det? Hur ska vi få tjejer att tro på att dom bestämmer själva och om de säger nej så ska männen fatta att det betyder nej. Om de inte säger ja så har de inte godkännt någonting. Att hur full du än är så får ingen förgripa sig på dig. Hur utmanande klädd du än är så betyder inte det att vem som helst får komma och ta för sig. osv... Jag har skrivit många gånger om att vi måste jobba med värdegrundsfrågor och då är skolan en bra plats att göra det för där når man nästan alla ungdomar. Jag har fått så många mail om att det görs och att det görs mycket. Men titta på vårt samhälle, då måste ju det arbetet missat målet grovt. Vi kan inte bara köra på med värdegrundsfrågor om vi inte ser positivt resultat av det. Vi måste göra om och försöka göra rätt och effektivt. Att köra på i många år utan att det har någon markant verkan betraktar jag som tjänstefel och inkompetens. Jag tänker väldigt generellt här. Har sett exempel på skolor som lyckats väldigt bra men vad har dom som de andra skolorna inte har? Jag har jobbat 12 år inom skolan så jag har hört dikussionen om att det inte kan vara skolans sak att uppfostra till leda. Det är väl klart det är. Om föräldrarna inte klara det själva så är det väl absolut skolan som borde kunna lyckas. Men det är för få personal på skolorna som orkar bry sig. Aldeles för många nya lärare har redan sin inställning klar till de som inte är anpassade att sitta rakt och hålla käft tills man blir tilltalad. Många går i grundskolan och tröttnar ordentligt på de som inte håller sig inom ramarna, de går gymnasiet och fnyser åt de som inte heller där håller sig inom ramarna, de går på högskolan och lär sig undervisa de duktiga eleverna. När de kommer ut på sin först tjänst har de gått i skolan hela sitt liv och de kan lukta sig till dem som de ska sätta dit duktigt innan de ens hunnit göra fel. Jag har sett det och om en sådan lärare pratar värdegrund så blir det bara en sömnig saga som ingen orkar höra slutet på. Mer samarbete, samverkan, samråd mellan socialtjänst och skola skulle vara önskvärt, kanske fritidsledare och rast aktiverare på skolorna skulle hjälpa, jag vill se många vuxna med olika proffesioner men med gemensamt förhållningssätt på skolorna. Mer angagemang från myndigheter för att hjälpa ungdomar som har det jobbigt. Mer snabba beslutsvägar. Bättre kordination mellan olika sätt att handla osv.
Det enda jag är säker på är att vi vuxna måste behandla varandra jämlikt om vi ska få ungdomarna att tro på att det kan funka.
Jag återkommer nog i detta ämne men för nu ha en god natt och var respektfull mot din nästa och alla runt dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar