Du är viktig!

 Någon har kanske noterat att jag återanvänder gamla bilder. Det är bara för att jag har problem att hämta från mina bilder i datorn.

 

Nu till det jag skulle skriva. Har två blommor i mitt vardagsrum. Två Julstjärnor. De är inköpta samtidigt, står i samma rum, har vattnats lika ofta och behandlats likadant. Den ena blommar som bara den och den andra vissnar och dör vilken sekund som helst. Det kan ju inte ha med miljön att göra måste ju vara något annat.

 

Precis som människor. Jag tror inte man kan behandla alla likadant för att det ska gå lika bra för alla. Jag tror att man har med sig en del saker i sin ryggsäck som är väldigt avgörande. En del pratar om arv. Arv är väl de gener och förutsättningar man har med sig sedan födseln. Spelar säkert stor roll. Men som sagt jag tror ändå ryggsäcken har väldigt stor betydelse. Finns ju många som klarar dålig miljö trots att de inte borde. Finns många som inte klarar det som anses som bra miljö trots att de borde. Ja erfafrenheterna ligger ju i ryggsäcken. Men det finns människor som blir utsatta för diverse otrevligheter utan förkunskap hur de ska klara sig och klarar sig ändå. Vad har de människrna med sig för att fixa det?

 

Jag får för mig att medmänniskor är oerhört viktiga om det ska gå bra. Jag tror det är lättare att hantera otrevliga saker om det finns någon att prata med. Om det finns någon som lyssnar. Om det finns någon som tar en på allvar även om vissa anser att man överdriver och borde komma igen och skita i det som är jobbigt. Visst handlar det om miljö. Och kanske därför som vissa klarar dåliga miljöer för att det finns något där som är uppbyggande.

 

Som jag skrivit innan så har jag gjort nästan alla fel som finns i mitt arbete som Fritidsledare. Jag är dock inte mer korkad än att jag lär mig av mina misstag. Jag har lärt mig att lyssna och att inte sprida mina "klokheter" hej villt. Jag försöker tänka efter innan jag säger något. Jag kan inte säga till någon direkt att, för fan skärp till dig det där var väl ingenting. Jag vet inte vad personen har med sig i ryggsäcken, jag vet inte varför personen reagerar som den gör. Jag kanske inte ens kan lista ut varför bara för att vi har så olika erfarenheter. Ändå tror jag man kan vara där som stöd. Man får gå efter hur man tolkar vad den andra personen förmedlar. Det jag tycker verkar larvigt kan vara otroligt allvarligt för någon annan. Lika väl som det jag tycker är allvarligt kan vara en bagatell för någon annan. Jag tror i allafall att det inte är till hjälp att säga till någon att, gud vad du är känslig eller åhh vad du överdriver. Känsligheten är lika för alla människor och det kan vi inte göra mycket åt.

 

Jag tror att dessa sätt att försöka förminska någons problem kan vara en rädsla för att få höra att någon man bryr sig om mår dåligt. Att behöva brottas med egna problem om någon vill prata om sina egna. Att behöva blotta det som känns som en svaghet för att kunna vara ett stöd för någon annan. Ibalnd verkar det som att ålder har betydelse. Det är mer okej att en ung människa vänder sig till någon äldre än om någon äldre vänder sig till någon ung. Unga människor kan ha bra mycket mer erfarenhet av problem, kriser, kaos i vardagen, osv. Som sagt att titta i den egna ryggsäcken är naturligt när någon anförtror en något. Annars blir det svårt att diskutera, svårt att göra något om man inget känner eller om man inte tänker.

 

Att söka/be någon om hjälp är asjobbigt, kan upplevas som svaghet och misslyckande. Detta är ett problem bland de som blir utsatta på nätet, på fyllan, på grund av att man kanske är naiv ibland osv. Hur ska man få människor att fatta att det inte är svaghet eller misslyckande att be om hjälp. Att man faktiskt lyckats att inse att man inte behöver slita ihjäl sig för att komma upp över ytan igen att man inte behöver ta tag själv i saker där man kanske inte just då har tillräckligt med kraft för. Att det finns "genvägar" till att lyfta sig och att man när man kommit upp tillräckligt så är det lättare att ta tag i saker.

 

Vad jag vill säga är att jag har lärt mig att inte förminska andras känslor även om jag säkert kommer göra fel där med någon gång men inte lika ofta som förr hoppas jag. Jag har lärt mig att lyssna och försöka förstå andras vinklar på problem. Jag har lärt mig att kön, religion, ålder osv är helt ointressant om man ber någon man litar på om lite tid för att få prata av sig.

 

Vad är min poäng? Jag vet inte riktigt men jag vet att det finns många intelligenta, varmhjärtade människor och att om problem dyker upp ska man aldrig behöva stå där helt ensam.

 

Vi som jobbar med människor är viktiga. De som bara tror att vi som jobbar som t.ex Fritidsledare dricker kaffe och spelar kort för att vi är bekväma ska få sig en liten inblick i jobbet nu. Det fikas, spelas kort, pingis, biljard. Det pysslas, fixas osv en hel del i våran verksamhetstid. Men det pratas under tiden. Vi som jobbar på fritidsgårdar pratar väldigt mycket om svåra saker, vi stödjer och hjälper. Vi finns där när de behöver oss. Jag tror nog att alla vi har en plan med diskussionerna. Antingen leder vi en diskussion in i områden för att visa att vi vet, och vi finns här, vi är där för våra ungdomar. Eller så lysnnar vi in och försöker leda samtalet åt ett konstruktivt håll. Självklart snackar vi en massa skit, skojar och har roligt med och det är det som gör att iallafall jag orkar med dom jobbiga diskussionerna med.

 

Du som Fritidsledare, Fritidspedagog, Socialarbetare av något slag, Lärare av något slag, Assistent av något slag, Polis eller har ett annat arbete där det gäller att jobba med människor. DU är viktig. Du som jobbar med något helt annat men är någons vän. DU är viktig. Glöm aldrig att DU är viktig.