Då, nu, sedan !? Mest nu och sedan.

 

 Knappt ett dygn på mig nu att ångra massa saker jag gjort eller borde gjort under 2012. Men jag skiter i det. Roligare att blicka framåt. 2013 vad kommer det betyda för mig? Antagligen inte ett skit! Nä det var ju muntert! Vad jag menar är att det inte spelar någon roll vilken datum det är, jag måste bli bättre på att göra bra saker ändå. Jag måste bli bättre på att ta hand om relationen till mina barn, jag måste bli bättre på att ta hand om familje relationer, jag måste bli bättre på att ta hand om vänskaps relationer osv. Jag säger inte att det är kris i något av ta hand omandet men jag måste bli bättre. Visa bättre att jag finns här, jag bryr mig osv. Varför? Jo för jag har familjemedlemmar, vänner och mina barn (jo dom tillhör familjen) som alltid finns där när jag behöver och finns här när jag inte orkar gå till där, kanske inte här fysiskt men ändå Här.

 

Jag ska bli bättre på att stötta dem jag bryr mig om när det behövs, tänker öppna käften oftare och säga NOG när det räcker. Tänker inte gömma mig för att jag är rädd, vet jag att jag har mer rätt så kan jag säga NOG. Tänker inte låta de jag bryr mig om bli kränkta för att jag inte vågar stå upp. Vem vill stå upp för mig när jag behöver det i så fall? Tänker bli ännu bättre på att säga förlåt när jag kränkt någon. Tänker bli ännu bättre på att förlåta när någon säger förlåt.

 

Men om man nu ändå ska se till nytt år nya möjligheter så tänker jag okså  ta mer risker, inte alltid tänka efter före så jäkla noga. Jag kan ju missa något roligt, något spännande, något intressant. Leva mer här och nu, strunta i vad hälsogurus säger bara försöka att må bra. Jag vill träffa fler människor bara för det är spännande, jag vill se fler stjärnhimlar, se fler soluppgångar och nedgångar, jag vill testa nya maträtter, Jag vill ... listan kan bli lång.

 

Risken är att jag begår fler misstag, får fler som säger vad var det jag sa, får fler som tycker att jag är konstig, fler som snackar skit bakom ryggen på mig, får fler som undviker mig, får fler som tycker jag är pinsam, får fler... listan kan bli lång.

 

Men jag vill ju ta fler risker. Massa risker jag skrev och vad händer om jag inte tar risker? Jag kommer inte slippa folk som säger vad var det jag sa, som tycker att jag är konstig, som snackar skit bakom ryggen på mig, som undviker mig, som tycker jag är pinsam, som... listan kan bli lång. Så därför vänner och alla andra så tar jag gärna lite risker. Risken finns ju att jag lyckas med något och den risken vill jag absolut inte missa. En del säger chans men jag tycker risk låter lite farligare och intressantare.

Varför ska jag göra en sådan grej av det här? Jag har det väl bra? skärp mig och fortsätt som jag gjort! Varför inte? Ja jag har det bra men jag tror inte att jag kommer få det så mycket sämre om jag gör det jag vill. Jag tänker inte skärpa mig. Jag har levt ett halvt liv och jag har ett halvt kvar där jag ska få plats med massor av glädje och skratt, en del sorg, en del ånger, en hel del spänning hoppas jag kanske kärlek och mycket mer. Varför ska jag inte ta risker? Jag skulle också kunna kalla det utveckling. Jag är utvecklingsbar inte utvecklingsstörd och då menar jag inte funktionshindrad utan riktigt farligt utvecklingsstörd. Utvecklingsstörd som dom som tycker att andra ska gå i sina vanliga fotspår i sitt vanliga ekorrhjul i sitt gamla vanliga tänk bara för att det är lättare för alla andra.

Jag skiter i alla andra i just det hänseendet. Jag är EGO när det gäller det. Antingen tar man mig som  jag är annars kan man lika gärna låta bli. Inte sagt att jag inte kan ändra mig. Jag har min bild av hur saker ska vara men det betyder inte att den bilden är statisk. Man får gärna försöka ändra på mig, jag ändrar mig ofta. Men det är en del av det man får ta med mig om man vill ta mig. Jag har lärt mig av kloka människor att inte låta energitjuvar ta allt jag har och de ska få ännu mindre av mig i framtiden.

Det jag skriver här är inget nytt. Det är en process som tagit 40,5 år. Det är en process som kommer fortsätta tills jag lämnar denna jord eller blir så sjuk att jag inte kan fungera alls. Men 2013 får gärna vara året då processen itensieras även om jag skrev innan att datum spelar ingen roll och att 2013 inte innebär något särskilt. Det hade lika gärna kunnat vara 15 Juni 2013 jag kom för mig att skriva detta inlägg som från början var menat som en facebookstatus men blev lite långt.

Jag vill också återigen påminna om sinnesrobönen och denna gång får ni hela.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

Och som jag skrivit innan. Denna blogg innehåller mina egna tankar, reflektioner, funderingar osv. Det är min sanning som står här. Det är inte ens säkert att jag tycker som jag gjorde i något inlägg 2011 men det tyckte jag då och därför raderar jag inga inlägg. Därför kan man kanske tycka att jag är motsägelsefull ibland när jag i själva verket bara har tagit ett steg till i min utveckling. Och eftersom ni läser det jag skriver så hoppas jag att 2013 blir ett till bra år med saker jag kan fundera över.

Jag önskar alla ni som orkar läsa mina inlägg ett riktigt gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt 2013. Stå på er, ta över era liv om ni inte gjort det, njut av kärlek värme och vänskap, forma er framtid till det ni vill ha ut av den.