Att kränka är att synas.

 Tack underbara vän för att du göder mig med uppslag och att du i diskussioner får mig att vrida och vända på saker och ting. Du är stor del till många av de nästan hundra inläggen i år. Tack, utan dig ganska glest mellan inläggen.

 

 

"Sanity now it's beyond me
There's no choice

Diary of a madman
Walk the line again today
Entries of confusion
Dear diary, I'm here to stay"

En bit ur texten Diary of a madman av Ozzy Osbourne. Ibland är det så det känns när man mitt i natten inte kan låta bli att avreagera sig här på bloggen. Denna blogg kanske är en dagbok över mina tankar och idéer ur ett galet perspektiv, annars kanske det är så att jag skriver för att inte bli galen. Vad vet jag. Jag gillar det i allafall och när ni läsare blir fler så får jag ännu mer inspiration. Tack.

Nu tillbaks till Rubriken.
Såg på nyheterna, hörde på radion, läste i nättidningar om upploppet i Göteborg efter nätbilder och texter som var kränkande/osanna enligt de som intervjuades. Läste en mycket märklig artikel av Oisin Cantwell på Aftonbladet.se. Lika bra som internet verkar vara för att störta diktaturer lika farligt är det när ungdomar ska mobilisera för att ta någon slags hämnd. Ungefär så. Är internet i ungdomars händer farligt? Är det dags att införa restriktioner av användandet? Är det bra att som vissa skolor ha internetfria veckor?  Nej, nej, nej. Tre nej av tre möjliga. Varför? Fattar jag hur farligt det kan vara? Hur skadligt det kan vara?. Ja och nej svarar jag på bägge mina två frågor efter mitt varför. Jo så här är det i min värld. Jag har en son som är sex år gammal och han gör en massa galna saker. På morgonen så är han oftast hungrig vilket inte är så konstigt. Han letar fram brödet och brödkniven. Han skivar upp bröd i alla möjliga tjocklekar. Men ja han skivar bröd. Jag låter min sexåring ha ett potentionellt mordvapen i sin hand. Han skulle utan problem kunna gå ut i köket efter han har nattpinkat, hämta brödkniven som dessutom är en japansk variant med något specialslipat specialstål som hållit den lika vass i 21 år, ta den kniven och hugga ihjäl mig innan jag hunnit vakna och fattat vad som händer. Nej jag låser inte in till köket då jag inte har någon dörr där, jag har heller inga lås på kökslådan. Varför är jag aldrig orolig när jag går och lägger mig, varför gömmer jag inte köksknivarna? Nä för jag har lärt honom (Ja hans mamma har också lärt honom) att använda kniven, att använda den på rätt sätt, att förstå hur galet det blir om man använder den fel. Altså vi har lärt våran son att tänka, att känna efter vad som kan vara okej, att tänka efter så att man inte skadar någon. Svårare än så behöver det inte vara. En kemist som håller på dag ut och dag in med syror och liknande vet vad han ska göra för att det aldrig ska gå illa. Varför inte diskutera med ungdomar vad som är okej och vad som inte är det. Få dom att tänka efter själva, få dom att vara lite kritiska mot allt de läser oavsett om det är på nätet eller i en papperstidning.

Varför utse internet och i detta fall instagram och facebook till syndabockar? Nej säger jag till Oisin, internet är inte farligt, bra mycket farligare med en kudde i händerna på en mördare. Jag tror att problemet är att folk inte syns så mycket som dom vill och därför ger sig på folk som syns och märks för att de gör bra saker. Jag har bra hörsel, åker en del kollektivt. Jag läser många bloggar. Det som förvånar mig väldigt mycket är just det att det verkar vara väldigt bra och snälla människor som råkar illa ut. Ingen skillnad på unga och vuxna. När man hör om vänner som börjar trycka ner sina vänner för ingen egentlig anledning alls mer än möjligtvis att personen de trycker ner är snäll, smart, snygg, rolig... Att man kan bli avundsjuk på vänner som är lite bättre, lite socialare, lite smartare, lite snyggare... har jag viss förståelse för. Men att för den skull trycka till en annan människa för att få större utrymme verkar inte friskt speciellt inte om det är personer som litar på varandra i vanliga fall. Inte fullt så sjukt men långt ifrån friskt om det är kollegor, släkt eller lagkamrater. Då kanske möjligtvis det kan uppstå situationer som är påtvingade efter som det är svårt att välja dessa människor men iallafall, något fel måste det vara. Om vi utgår från att det bor 9000000 människor i Sverige så får man väl bara ta att man kommer stöta på smartare, roligare, snyggare, trevligare personer än sig själv. Om vi tittar på världen där det bor en hiskeligt massa människor så skulle man nog inte behöva leta länge för att hitta någon som slår en i dessa kriterier.

Varför kan man inte bara titta sig i spegeln och säga till sig själv att fan va bra jag är. Okej att han eller hon också är jäkligt bra, vilken tur att jag känner så bra personer. Jag förstår altså inte det som ser ut som en tävlan om att synas mest. En del har den utsrålningen att den personen blir synliggjord hela tiden men var glad för den personen i så fall. Antagligen tävlar den personen inte med någon utan har bara förmågan att fånga rummet vare sig hon/han vill eller inte.

Ja vart är jag på väg? Om vi vuxna vågar tycka om människor som vi tycker om och kan låta dom ha sina fördelar och man kan påvisa sina egna fördelar för andra utan att försöka bräcka någon så skulle vuxenmobbingen få ett abrubt slut. Då skulle även de unga människorna kunna lära sig praktiskt, inte bara teoretiskt att det är okej att vara bra och till och med jäkligt bra och att man kan få vara glad för det. Då skulle kränkningar vara ganska meningslösa. Men så länge vi vuxna beter oss som vi gör så kommer t.ex internet vara ett potentionellt vapen för att såra.

Min slutsats är altså att internet är inget egentligt problem, det är korkade vuxna som är problemet.