Jag har funderat på reaktionerna från förra inlägget. Blandat positivt och negativt. Jag ska försöka förklara mig utifrån rollen jag har som Fritidsledare.
Jag jobbar altså som fritidsledare. Jag jobbar merparten av tiden på en fritidsgård. En fritidsgård är en av ungdomarnas arénor. Jag måste varje gång jag åker till fritidsgården fråga mig själv, med vilken rätt är jag på deras hemmaplan som vuxen? Varför vill jag vara där? Finns det en tidsbegränsning för hur länge jag bör vara där?
Idiotoska frågor kan tyckas. Men jag tycker dom är viktiga. Vet jag inte varför jag är där så gör jag ingen större nytta där. Med vilken rätt, varför och hur mycket kan ju lätt besvaras med att jag har nycklarna dit. Jag har ansvaret om något händer. Jag får inte min lön om jag inte är där. Är det mina svar bör jag nog säga upp mig omgående. Jag är där för att vara en vuxen som ska skapa trygghet. Jag är där för att skapa goda relationer. Jag är där för att leda ungdomarna framåt, inte genom att dra dem i armen utan genom att finnas där och berätta för dem vilka tänkbara vägar som finns och vem de kan vända sig till när min kompetens slutar. Jag är där för att ungdomarna ska få en meningsfull fritid. Jag kan hålla på en stund men jag tror ni greppar budskapet.
Jag kan tillexempel inte vara den som skäller och domderar. Jag kan inte kalla ungdomarna för idioter när de inte gör som jag säger. Även om de gör åt helvete fel och riskerar att på något sätt skada sig själva eller andra. Men Johan kom loss från 70 talet nu! Ja jag var så liten då så jag kommer inte ihåg så mycket från då. Men om någon skäller på mig inför andra så har den personen skaffat sig ytterligare ett problem. Om någon kallar mig idiot så har de skaffat sig problem en lång tid framöver. Om någon försöker bossa över mig på ett besserwisser aktigt sätt så har den personen skaffat sig merjobb. Jag pratar givetvis om andra vuxna beter sig så mot mig. Om jag nu reagerar så på vad jag anser är dumhet så räknar jag med att andra reagerar så om jag kör den stilen, oavsett om det gäller barn, ungdomar eller vuxna. Det är mycket lättare att bygga relationer för då kan man ta och ge kritik även om den är lite tuff eller onyanserad. Det blir mycket lättare att be om ursäkt om det blir fel, mycket lättare att godta en ursäkt osv.
Jag hävdar fortfarande att jag måste vara den vuxne. Jag kan inte låna snus eller cigg av ungdomarna även om de är över 18. Jag kan inte låna pengar av ungdomarna. Jag kan inte försöka bli en "kompis" i gänget. Jag kan givetvis vara en vuxen kompis när situationen tillåter det men jag måste kunna kliva in i den tråkiga vuxenrollen när det behövs. Jag kan inte prata illa/snacka skit om mina kollegor inför ungdomarna för att vinna några häftighetspoäng. Jag kan inte ta en öl med dom om jag skulle springa på dom på krogen. Jag kan inte utnyttja deras kompetenser och betala dom svart för att de lagar min bil, målar mitt vardagsrum, kopplar in nya eluttag osv. Jag kan inte ha ett förhållande med någon av ungdomarna även om de fyllt 22. Jag umgås inte med dom på min fritid, finns givetvis undantag som skuölle kunna ske. Man kan känna samma personer och vara bjuden på samma Söndagsmiddag osv, finns nog ganska många orsaker till att frångå den principen men jag tror ni hänger med på vad jag menar.
Om jag har en ungdom på "Gården" som inte sköter sig, vad ska jag göra då? Stänga av ungdomen ett tag? Ringa hens föräldrar och säga att hen inte är välkommen mer? Stänga "Gården" för alla ett tag? Jag måste givetvis försöka ta reda på vad som är fel innan jag tar ett beslut om hur jag ska agera. Men det är fan inte vårt jobb kan man höra. Det kan det vara. Tänk om det är på grund av oss personal som ungdomen inte beter sig. Eller om det är något annat på "Gården" som gör att det inte funkar. Då behöver vi ju inte dra igång hela soc/polis biten. Blir det så att min arbetsgrupp anser att vi ska stänga av ungdomen så pratar vi ju givetvis med ungdomen först, vi tar kontakt med hens vårdnadshavare för att förklara läget och en avstängning ska inte vara något långdraget projekt.
Det jag skriver här är mina principer jag försöker jobba efter. Jag säger inte att du måste följa detta, det är helt upp till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar