Svårt att inte fundera på Påskens betydelse för detn kristnade delen av världen. Speciellt den protestantiska. Vad är det som har firats? En snubbe som led och pinades och dödades. Mycket att fira eller? Ja det är det nog kan jag känna. En snubbe som led för vart mänskligheten är på väg. En snubbe som torterades för att han inte vek ner sig och gjorde det andra tyckte var rätt. En snubbe som dödades för att han tänkte och tyckte annorlunda. Han genomgick dessa grejer för att han älskade människan. Han gjorde det av Kärlek. Oavsett om man tror det hänt eller om man tror det är en påhittad historia så verkar man ju inte ha några problem att fira högtiden. Jag lägger inga värderingar i varför folk firar Påsk, men jag tycker det är gott att så många uppmärksammar en helg som är grundad på ett kärleksbudskap.
Det ska bli spännande att se om makthavare som firat Påsk kommer ha en humanare inställning till t.ex Romer nu när vardagen närmar sig. Ska bli spännande att se om alla som tycker att våra svenska traditioner är de bästa som finns har skaffat sig lite mer kärlek till de som inte är födda här men är här av någon anledning. Ska bli spännande att se om världen är lite bättre i morgon.
Det ska bli spännande att se hur folk i almänhet hanterar kommande dagar. Känner man någon som man tycker att man bör trycka till lite då och då så kanske man ska fundera på varför och vad man har ut av det.
Känner man någon som man tycker skrattar för högt, för fult eller på fel ställe så kanske man inte behöver påpeka det. Den personen skrattar av någon anledning just där för att den kände att det var rätt. Den skrattar kanske för högt eller fult men om det är den personens skratt så kanske man ska glädjas med den personen i stället om den nu är så glad att den skrattar.
Känner man någon som pratar mycket och ohäjdat så kanske man inte behöver tysta den personen. Kan hända att den personen tycker den har något viktigt att förmedla så låt hen göra det.
När jag var mycket yngre så lärde jag mig en sak som jag har haft nytta av. Jag skäms aldrig för en vuxen människa som själv inte skäms för vad hen gör, för hur hen ser ut, för hur hen uppfattas. Varför ska jag göra det. Ska jag tala om för någon att, hörreru, det där passar sig inte här. Varför gör det inte det? Om jag fikar med någon som får ett skrattanfall och folk vänder sig om, ska jag då försöka dämpa den personen då? Nä det ska jag inte. Varför skulle jag vilja dämpa glädje? Om jag sitter i ett möte och en person blarrar på om saker jag tycker verkar konstiga ska jag då tysta personen? Jag kan bemöta det som sägs ja men personen ifråga tycker antagligen att det den har att säga är viktigt för sammanhanget. Om jag har en kompis som har en klädstil som inte går hem hos andra, ska jag skämmas för den personen då? Nä det ska jag inte. Om en vän har på sig vad hen tycker är bra utstyrsel så varför skulle jag bekymra mig då?
Om jag har vänner jag tycker om ska jag då oroa mig för vad de gör? Jag tycker väl om dom för att de är som de är. Antingen köper jag hela konceptet eller så låter jag bli att köpa något. Visst kan man diskutera diverse saker med vänner, visst kan man ha olika uppfattningar men så länge man håller hen för vän så "köper" man väl hela hen inte bara godbitarna?
För att återgå till snubben i början vilka de flesta redan vet är Jesus så tycker jag om budskapet. Han dog för att alla människor skulle räddas. Alla. Det är ganska många personligheter och han valde att alla som ville vara hans vän fick vara det oavsett hur man klädde sig, oavsett ursprung, oavsett om man skrattade på fel ställe och för högt oavsett vad som helst. Det är Kärlek.
Jag hoppas att jag kan vara kärleksfull mot mina vänner, att vara det mot alla är en konst som jag inte behärskar men jag försöker med mina vänner så tycker jag nog att jag kommit en bit. Jag försöker att inte vara elak mot de som inte är mina vänner så har jag kommit ytterligare en bit. Ja absolut kommer jag misslyckas om och om igen men jag försöker lära mig av mina misslyckanden och vända dom till lärdomar jag kan ha med mig längre fram i livet, om tio minuter eller 10 år spelar ingen större roll bara jag kommer ihåg vad. Det svåra är tycker jag att visa vänner så mycket kärlek som de är värda. De är ju alltid värda lite till oavsett vad jag gör.
Och har jag vänner som läser här så kom ihåg att jag älskar er bra mycket mer än jag klarar att visa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar