Fritidsledare är mitt jobb.

 Jag har funderat på reaktionerna från förra inlägget. Blandat positivt och negativt. Jag ska försöka förklara mig utifrån rollen jag har som Fritidsledare.

 

Jag jobbar altså som fritidsledare. Jag jobbar merparten av tiden på en fritidsgård. En fritidsgård är en av ungdomarnas arénor. Jag måste varje gång jag åker till fritidsgården fråga mig själv, med vilken rätt är jag på deras hemmaplan som vuxen? Varför vill jag vara där? Finns det en tidsbegränsning för hur länge jag bör vara där?

 

Idiotoska frågor kan tyckas. Men jag tycker dom är viktiga. Vet jag inte varför jag är där så gör jag ingen större nytta där. Med vilken rätt, varför och hur mycket kan ju lätt besvaras med att jag har nycklarna dit. Jag har ansvaret om något händer. Jag får inte min lön om jag inte är där. Är det mina svar bör jag nog säga upp mig omgående. Jag är där för att vara en vuxen som ska skapa trygghet. Jag är där för att skapa goda relationer. Jag är där för att leda ungdomarna framåt, inte genom att dra dem i armen utan genom att finnas där och berätta för dem vilka tänkbara vägar som finns och vem de kan vända sig till när min kompetens slutar. Jag är där för att ungdomarna ska få en meningsfull fritid. Jag kan hålla på en stund men jag tror ni greppar budskapet.

 

Jag kan tillexempel inte vara den som skäller och domderar. Jag kan inte kalla ungdomarna för idioter när de inte gör som jag säger. Även om de gör åt helvete fel och riskerar att på något sätt skada sig själva eller andra. Men Johan kom loss från 70 talet nu! Ja jag var så liten då så jag kommer inte ihåg så mycket från då. Men om någon skäller på mig inför andra så har den personen skaffat sig ytterligare ett problem. Om någon kallar mig idiot så har de skaffat sig problem en lång tid framöver. Om någon försöker bossa över mig på ett besserwisser aktigt sätt så har den personen skaffat sig merjobb. Jag pratar givetvis om andra vuxna beter sig så mot mig. Om jag nu reagerar så på vad jag anser är dumhet så räknar jag med att andra reagerar så om jag kör den stilen, oavsett om det gäller barn, ungdomar eller vuxna. Det är mycket lättare att bygga relationer för då kan man ta och ge kritik även om den är lite tuff eller onyanserad. Det blir mycket lättare att be om ursäkt om det blir fel, mycket lättare att godta en ursäkt osv.

 

Jag hävdar fortfarande att jag måste vara den vuxne. Jag kan inte låna snus eller cigg av ungdomarna även om de är över 18. Jag kan inte låna pengar av ungdomarna. Jag kan inte försöka bli en "kompis" i gänget. Jag kan givetvis vara en vuxen kompis när situationen tillåter det men jag måste kunna kliva in i den tråkiga vuxenrollen när det behövs. Jag kan inte prata illa/snacka skit om mina kollegor inför ungdomarna för att vinna några häftighetspoäng. Jag kan inte ta en öl med dom om jag skulle springa på dom på krogen. Jag kan inte utnyttja deras kompetenser och betala dom svart för att de lagar min bil, målar mitt vardagsrum, kopplar in nya eluttag osv. Jag kan inte ha ett förhållande med någon av ungdomarna även om de fyllt 22. Jag umgås inte med dom på min fritid, finns givetvis undantag som skuölle kunna ske. Man kan känna samma personer och vara bjuden på samma Söndagsmiddag osv, finns nog ganska många orsaker till att frångå den principen men jag tror ni hänger med på vad jag menar.

 

Om jag har en ungdom på "Gården" som inte sköter sig, vad ska jag göra då? Stänga av ungdomen ett tag? Ringa hens föräldrar och säga att hen inte är välkommen mer? Stänga "Gården" för alla ett tag? Jag måste givetvis försöka ta reda på vad som är fel innan jag tar ett beslut om hur jag ska agera. Men det är fan inte vårt jobb kan man höra. Det kan det vara. Tänk om det är på grund av oss personal som ungdomen inte beter sig. Eller om det är något annat på "Gården" som gör att det inte funkar. Då behöver vi ju inte dra igång hela soc/polis biten. Blir det så att min arbetsgrupp anser att vi ska stänga av ungdomen så pratar vi ju givetvis med ungdomen först, vi tar kontakt med hens vårdnadshavare för att förklara läget och en avstängning ska inte vara något långdraget projekt.

 

Det jag skriver här är mina principer jag försöker jobba efter. Jag säger inte att du måste följa detta, det är helt upp till dig.

Skolsystemet eller "bråkiga" elevers fel?

 

 Efter att slagit mitt huvud i hop med annat klokt huvud i några dagar och massa kloka huvud i dag så har en fråga väckts igen. Och lugn nu alla pedagoger. Jag vet att det finns en massa bra av er där ute, jag har själv jobbat med många av er. Det är delvis systemet jag funderar över. Vi har en skola i Sverige som inte är en skola för alla! Hur kan jag påstå det? Jag bygger min teori här på bland annat egen erfarenhet av att jobbat i skolan i 12 år, (slutade för 5 årsedan).

 

Jag anser inte att "stökiga" elever är problemet. De har antagligen problem med den skolformen som är. Skolan kallas elevernas arbetsplats. Hur många av er yrkesverksamma vuxna skulle palla 13 år med sönderstressade auktoriteter? Nej jag vet att inte alla är sönderstressade! Jag anser att om man inte har tid att lösa konflikter ordentligt så har man för hög arbetsbelastning. Om man inte hinner prata med och bygga relationer med eleverna så är arbetsbelastningen för hög. Om man inte hinner få med sig dom som har svårt med inlärning så är något fel i systemet. I allafall i Jönköping så lade man ner alla hjälpgrupper på skolorna, man tog bort resursskolorna och har tre områdes enheter där eleverna får gå i max 6 månader. Förut var det inte ovanligt att man gick i resursskola i 2 år för att sikta från åttan mot gymnasiet. detta säger jag inte så mycket om just nu. Men ett av argumenten till att ta bort hjälpgrupperna och ändra på resursskolorna var att eleverna inte skulle känna sig exkluderade. Jag tror mig veta att många elever som förut gick i hjälpgrupper kände sig mindre exkluderade där än att vara den i klassen som inte får något gjort för att man inte hänger med. De nya betygen bygger ju på att man betar av nivåerna under hela högstadiet och för att nå ett betyg så måste man klarat alla del mål (lite förenklat). Hur ska en elev som inte kan få rätt hjälp i början ens kunna nå E nivån som är godkännd och som dom säger motsvarar en 3a i det gammla sifferbetyget. Hänger man inte med när de grundläggande kunskaperna lärs ut så är det ju nästan omöjligt att gå vidare uppåt på betygsstegen. Säkert inga fel på nya betygssystemet men alla elever har inte samma förutsättningar och därför inte samma chans att nå ett E.

 

Jag har allt för ofta hört ungdomar säga att de varit sjuka från skolan för att de inte velat gå dit. Finns elever som helt enkelt vägrar att gå till skolan. Varför gör de så? Det är inte sällan elever som det pratas om att de har det jobbigt i skolan. Man vill gärna sätta en diagnos på dom. Jag hävdar att diagnosen är för lite resurser i skolan. Altså för få lärare, för få andra vuxna, för lite förståelse för problemen hos dom som bestämmer över rektors nivå.

 

Om jag gick på t.ex högstadiet i dag, jag hade svårt för att lära, jag började skolka, jag blev stökig för att bli utkasstad från de lektioner jag tog mig till. Då skulle förhoppningsvis skolan reagera, men hur? Antagligen skulle lärare och kanske kurator prata med mig om vikten att gå i skola. Rektor skulle antagligen kalla till möte med mina föräldrar och prata om skolplikt och nödvändigheten att skaffa mig en utbildning. Jag skulle antagligen sitta och nicka på alla möten och förklara att de nog har rätt. Skulle det negativa beteendet sedan öka vilket är troligt skulle det pratas om utredningar för ADHD, Asbergers eller någon annan diagnos. Jag skulle antagligen fortsätta hålla med för jag orkar inte bråka med de vuxna när jag sitter i fiendeland på en expidition i de vuxnas korridor. Jag säger inte att det händer på alla skolor men jag är säker på att det händer på många skolor. Bara att läsa dagstidningar eller kolla hur lång kö det är till Barn och ungdoms Psykiatriska vården (BUP).

 

Jag har sällan eller för att vara ärlig aldrig hört ungdomar säga att de fått frågan om de är ärliga när de håller med och lovar att skärpa sig. Varför skulle den frågan ställas? Jo för att visa att man bryr sig om vad eleven tycker och tänker. För att förhindra att det går en massa tid till onödiga insatser som kanske någon faktiskt skulle ha nytta av på riktigt. Nu skall jag ge en idè på vad jag tror kan vara fel många gånger.

 

Säg att det jag skrev var jag. Jag är helt lost på matte. Jag begriper inte systemen för multiplikation och division, hajjar inget om bråk och procenträkning. Jag tänker väl inte gå in, sätta mig i klassrummet och misslyckas fem gånger i veckan. Varför skulle jag vilja det, bättre att inte gå dit eller gå dit och förstöra lektionen så jag inte får något gjort så att ingen ser att jag inte kan. Jag kanske även har svårt med det grammatiska i svenska, tycker engelskan är jobbig för det är andra regler i det språket och tycker spanska/tyska/franska är omöjligt för det liknar inte svenskan eller engelskan alls. Jag är inne och förstör på dom 8-10 lektionerna med. Jag har spoilerat kunskapsinhämtande på en 12-15 lektioner i veckan. Detta medför givetvis att jag får trubbel med lärarna. De lärarna jag träffar varje dag. De lärarna som väldigt fort tröttnade på mig och tänker sätta dit mig för allt som händer så de kanske blir av med mig och får lite andrum. Sköter jag mig då på t.ex hemkunskapen? Antagligen gör jag inte det, jag har fått mer skit under veckan än jag innerst inne klarar av. Jag tar givetvis ut det på lärare jag träffar en gång i veckan, det som är bra med hemkunskapsfröken är att hennes klassrum ligger lite offside så hon har eget kontor så hon träffar inte de andra lärarna så ofta och det är bra för mig tycker jag. Hon är inte den person de andra lärarna fäster mest vikt vid heller för hemkunskap är ju inget riktigt skolämne.

 

Okej säg att det pågår ett tag. Tillslut har rektor lyckats få loss pengar från sina chefer och det finns en plats på en områdesenhet (resursskola). Jag får komma dit, jag får personal som hinner med mig, jag får andas ut och jobba på i min takt och på min nivå. Jag vet att det blir max 6 månader. Veckorna går jag börjar vara med på so ämnena på min hemskola för det funkade bra innan. Det blir fler ämnen och tillslut har 6 månader gått och jag är tillbaks på hemskolan. Har jag tur så har skolan en plan för hur jag ska lyckas. Bara att börja gå på lektionerna så löser det sig. Jag går på matte. Jag har jobbat med matte i 6 månader i min takt på min nivå. De andra har jobbat i 6 månader på sin nivå. Jag har altså hamnat ännu mer efter. Går jag på nästa matte lektion? Nej givetvis inte, att jag bråkade från början var för att jag misslyckades. Nu är jag ännu mer misslyckad enligt mig själv. Jag vet också att har man varit på områdesenheten en gång så kommer jag inte att få gå där igen. Vad kan jag då göra av mina kanske ett och ett halvt år som är kvar innan gymnasiet? Inte tänker jag vara med på några lektioner där jag känner mig värdelös i allafall.

 

Detta är tyvärr inte jätteovanligt. Jag behöver ingen diagnos! Jag behöver någon som förstår och kan möta mig där jag är. Jag behöver någon som säger, kom hit. Vi fixar detta du och jag. Du kommer lära dig det du tycker är svårt. Vi börjar där du är inte där du borde vara. Jag behöver någon som ser att jag är en intelligent varelse med vissa svårigheter inte någon som behöver en diagnos altså som är "dum i huvudet" enligt mitt 13 åriga sätt att se på saken. Jag behöver en klapp på axeln när jag är duktig och en vänskaplig spark i röven när jag inte vill/orkar. Jag behöver varken Ritalina eller Conserta. Jag behöver inte motarbetas av de som ska vara vuxna. Jag behöver medarbetas. Och där finns väldigt ofta inte tiden även om viljan finns hos lärarna.

 

Om jag som 13-14 åring inte beter mig sjysst mot dig som vuxen så reagera men ta det inte personligt. Antagligen får du klä skott för vuxenvärlden som svikit mig gång på gång. Ni som jobbar i skolan skall absolut kräva högre lön men ni ska också kräva mer tid till eget förfogande för att skapa relationer till de ni arbetar med. Som en väldigt klok vän gärna påpekar så kommer allt gott av bra relationer. Och som hen också säger så är en bra metod att älska ihjäl ungdomarna. Det är jobbigt för mig som ungdom/barn att ge mig på den jag har en bra relation till så vuxna människor i barnens och ungdomarnas vardag ta ert vuxenansvar och gör det ordentligt så löser sig massor av problem.

Religionens eller utövarens fel del 2

 

 Fått lite reaktioner på mailen efter förra inlägget. 1 antingen känner ni er träffade. 2 eller så har ni inte läst eller förstått det jag skriver.

 

Frågan jag ställde i rubriken var om det var religionen eller religionsutövaren det var fel på. Jag pratar inte om majoriteten av kristna hoppas jag och tror jag inte heller.

 

Jag ifrågasätter människor som pratar om att allt är guds vilja men den verkar bara vara det oavsett hur om det kan gynna mig själv. Herrens vägar äro outgrundliga. Praktiskt om det inte är moraliskt eller etiskt är försvarbart men det gynnar mig.

 

Man berättar gärna att Pol Pot, Hitler, Idi Amin och andra liknande gubbar har lika lätt/svårt att komma in i himmelen som vem som helst. Man pratar om att alla människor är lika värda i Guds ögon. Man pratar om att älska sin nästa som sig själv. Bra! Fin tanke!

 

Bra att man säger att vi är lika värda i Guds ögon och inte i våra egna ögon! Bra att man har insikt att man aldrig kommer se alla människor som lika värda. Bra att man har målet att se alla som lika värda. Bra om man kan förstå skillnaden här i.

 

Jag undrar nu när människor blir mindre värda i Guds namn? Aldrig säger ni nu hoppas jag! Bra! Då är det eran egna svaga människa som rankar andra människor, ge tusan i att påstå att det är i Guds namn som ni agerar. Det är i erat egna namn ni fördömmer!

 

Jag ska göra det mer lättförståligt hoppas jag med tre autentiska fall.

 

Jag känner en kvinna som inte längre fick vara med i kyrkan (hon fick ta en time out) för att hon flyttade till sin kille som bodde långt bort och de skulle studera i samma stad. De ville inte ha två hyror att betala (som student blir man inte rik om nu någon trodde det), de ville inte ha dubbla elräkningar, de ville inte ha dubbla fasta telefoner att betala på. Inte för det borde ha med saken att göra men de hade redan ett datum för bröllop och det låg ett och ett halvt år fram. Hur kan en kyrka/församling be henne om något så korkat som en time out. Hon är troende och medlem i kyrkan för att hon tror på en Gud, samma goda Gud som de andra i församlingen tror på. Hur i hela friden kan man utesluta människor på grund av det och samtidigt göra allt för att värva nya medlemmar? Vart i bibeln står det att mannen och kvinnan ska vara gifta? Kanske står där men tala om vart. Kul om det står. Josef och Maria var bara trolovade, inte gifta. Kom gärna med motbevis. Jag pratar altså om Jesus mamma och styvfar.

 

Jag har som sagt jobbat i skolan under mer än tio år. Slutade för ca 5 år sedan. Man blir lite ledsen när man pratar alkohol och narkotika och det förvånansvärt ofta är flickor (högstadiet) som är aktiva kyrkobesökare som tycker att missbrukare får skylla sig själva. Man kan ju välja att dricka mjölk i stället för sprit! är inte helt ovanliga argument. Sant ioch för sig. Men det finns ingen vilja att försöka förstå att det kan vara hur många anledningar som helst att man hamnar i missbruk och inte kommer ur det. De tror att det bara är att vända sig till Jesus så är det klart sen. Funkar för en del men långt ifrån alla. De får skylla sig själva de har ju gjort ett val! kan man höra med. Man måste veta var i valet består av för att kunna välja. Det har Gud redan visat i vårt hjärta får man höra då. Då har han väl glömt att visa vissa människor det då. Nä för Gud kan inte göra fel! Bra då skiter han altså i vissa människor då? Eller kan det vara så att vissa/ganska många behöver hjälp för att se vad som är alternativet till missbruket? Jag är absolut inte arg på dessa flickor. De kan inte hjälpa att deras hjärntvättade? föräldrar alternativt ungdomsledare inte lärt dom om livet utanför kyrkan. Hur skulle en sådan flicka kunna bli en bra läkare, lärare, psykolog, präst/pastor, diakon, brandman... vad som helst som rör att jobba med människor om man har den inställningen att folk får skylla sig själva när de går fel väg? Lugna nu, jag känner flera kristna förskolärare, lärare, fritidspedagoger osv som är fantastiska. Men de är vidsynta och förstår hela världen runt dom inte bara den man är i söndag förmiddag.

 

Jag älskar när folk skriver och talar om att man ska brinna i helvetet. Är inte det att sätta sig på Guds tron och ta makten från honom att säga så? Är det upp till dig att bestämma? Den enda gång det kan bli ett reelt hot är om man tror att du har den makten. Om du som kristen tror att du kan bestämma åt Gud så ska du nog ta en funderare på vad du sysslar med. Tror du att det är Guds röst som talar om att du ska säga det så fundera i allafall hur troligt det är. Hör du röster som talar om förintelse av människor så tror jag du har problem och kanske behöver hjälp av sjukvården. Om jag skriver saker som gör din Gud upprörd så borde han kunna tala förstånd med mig.

 

Vad som är intressant är att folk reagerar på att jag tycker att vi människor ska älska varandra oavsett vad, att vi ska respektera varandras mänskliga värden. Detta kan alltså få folk att bli fruktansvärt arga. Kalla mig det ena och det andra, hota med helvetet och andra hemska saker innan jag kommer dit. Konstigt nog är det ett riksdagspartis väljare som skriver sådant när jag pratar om allt, och två riksdagspartis väljare som skriver så när jag skriver om religion. Två partier som verkar ha samma människosyn, familjepolitiksyn, agressioner och de låter i debatten som de tycker lika i mycket men inte vill bli sammankopplade.

 

Men som jag skrev i början. Detta handlar inte om majoriteten av Kristna hoppas jag.

 

 

 

Är det religion eller religiösa utövare det är fel på?

 Har funderat lite på religionens makt sen det blev sådana jätte nyheter om påvens avgång och blixten som slog ner i Peterskyrkan samma dag. Funderade på lite vad religion gör med oss. Jag är för religionsfrihet. Jag är emot att slå in ordet i huvudet på folk oavsett vilken religion det gäller. Jag är emot att folk känner sig tvingade att kränka andra. Jag är emot att vissa har någon slags guddomlig rätt att kränka andra. Jag är emot att folk tror de är så värdefulla att deras Gud har valt dom att vara sin ställföreträdare på jorden. Jag kommer skriva mest om kristendom för det är den religion jag känner till bäst.

 

Kristna är ju totalt mot våld. Eller hur.  Hörde nyss på radion att efterlevande och de som skadades 1972 på Nord Irland i Bloody Sunday skulle få ett skadestånd på en halv milion var. 14 katolska civila demonstranter dödades och 26 skadades när brittiska armén sköt mot demonstranterna. Katoliker mot protestanter som det sägs. Varför blandar man in religionen om den inte har med saken att göra? Alltså anser jag kanske att det var våldsdåd mellan olika kristna grupper.

 

Nio korståg gjorde de kristna innan kungadömmet Jerusalem föll på 1200 talet. Man slogs Kristna mot Muslimer. Hadde väl i allra högsta grad med religion att göra. Länge sedan ja men har man slutit fred än. Man skulle rensa landet på saracener, samtidigt som de ville rensa landet från kristna.

 

Det var lite historiska händelser. Sånt händer inte i dag. Är det bättre idag? När katolska kyrkan skyddar våldsmän och vill att kvinnorna ska ta tillbaka polisanmälningar i Syd Amerika så undrar jag. När de kvinnor som blivit misshandlade i sina hem av sina män eller blivit våldtagna hemma av mannen ska ta tillbaks sina anmälningar. Så tycker jag det är överträdelse mot mänskliga rättigheter. Vi reagerade över uppdrag gransknings granskning av Imamers råd till kvinnor. Med all rätt. Mycket på twitter om obildbara vildar. Samma problematik som händelserna i Syd Amerika med skillnad i att de var kristna och det var långt bort så då gör det väl inte så mycket?

 

Jag funderar på Katolicismens motstånd till preventivmedel. Ska kyrkan bestämma om jag ska ha sex för "nöjes skull" eller för reproduktion. Skapar man sådana lagar så utgår man från att alla tror det är synd att ha sex för man känner för det. Om man nu inte är troende så ska man straffas för att någon annan tror man har fel. Där kan man ju i och för sig se vitsen med att vara oskuld tills man gifter sig. Då är t.ex kondom onödigt som skydd mot sjukdomar. Men snälla. låt folk bestämma själva över sitt sexliv de allra flesta är bra på det. Det behövs ingen kyrka för det. Katolicismen faller ju lite om man inte tror att Eva och Adam var de först människorna. Var de inte det skulle det innebära att det finns äldre religioner än kristendomen. Vad gällde då? Judendomen är ju äldre än kristendomen men börjar ändå med Adam och Eva om jag är rätt påläst. Det fanns religioner innan Judendomen om man ska tr forskarna vilket inte alla gör och de behöver inte göra det heller. det är fritt att tro som man vill där om ni frågar migh.

 

Jag funderar en hel del på frikyrkorna vi har i landet. Det finns en hel del och vissa har enligt mig inte ett sunt tänk. Ska man tala om för medlemmarna hur de ska tänka så är man illa ute anser jag. Skulle någon vara bättre på att tänka än alla andra i församlingen? Kanske men det låter i mina öron inte sunt. Kyrkor där man fördömmer folk som inte gör som man själv tycker. Kyrkor som talar om för folk att det spelar ingen roll om du är en god människa, så länge du inte är en av oss så springer du ondskans ärende. Kyrkor där medlemmar tycker de är mer värda än människor utanför gruppen även om de är av samma tro och överlåtit sig åt samma Gud. Det är i mina ögon inga kyrkor det är mer sektbeteende de håller på med. Mig veteligen så var Jesus en icke fördömmande gudomlighet. Han försökte få folk att köpa hans budskap utan att hota, utan våld, utan mutor.  Jag har sett altför många som kallar sig kristna, som ler och håller med men sen hugger kniven i ryggen på folk för att de inte är tillräckligt fina. Jag känner folk som gått med i Pingstkyrkan och börjat som någlot som katten släpat in de har fått bevisa sig värdiga att vara med. Varför man anstränger sig så hårt för en grupp som från början inte bryr sig ett dugg utan bara ler och hejjar käckt men inte släpper in de som vill vara med förräns de visat sig tillräckligt pingstiga. Måste finnas bättre grupper med samma tro som är sundare för psyket.

 

Funderar lite på det här med helandet. Jag har med egna ögon sett människor tro på det men inte lyckas bevisa det så de blir helt desperata och gör vad som helst för att få det att se ut som helande. Den pressen sätter församlingsmedlemmarna på varandra. Mycket möjligt att det kan fungera men aldeles för många gånger är jag ganska säker på att man ofrivilligt lurar folk. Eller så lurar man frivilligt för att inte se ut att vara utan den gåvan vilket verkar vara extra fint i vissa församlingar.

 

Funderar lite på synen om dopet. Vissa kyrkor godtar barndop där konfirmationen blir tillfället man aktivt lämnar över sig till Gud. Andra kräver vuxen dop och godtar inte barndopet. Spännande när man tror på smma Gud och läser exakt samma bok utan några som helst skillnader i texten.

 

Tillbaka till början. Man behöver en ny Påve i Vatikanen från den första Mars. Kan man hoppas på en kvinnlig? De manliga har ju inte precis lyckats med jämställdhetsfrågorna. Nä just det de är ju inte relevanta. Mannen bestämmer. Mannen ska försörja. Mannen kan kräva sex i sitt äktenskap. Mannens ord verkar alltid vara mer värt än kvinnans. Varför har man en ring på fingret med mannens namn i när man gifter sig? Knappast för att kvinnan skall komma i håg bröllopsdagen eller vem hon är gift med. Då kanske det vore lämpligt med en äktenskapstatuering på mannens penis. Ringen är en symbol för ägande. Alltså äger mannen kvinnan. Om jag gifter mig igen ska jag också ha en vigselring, inte bara förlovningsringen. Varför? För jag äger ingen och ingen äger mig. Slaveri är ju förbjudet i Sverige i allafall. En kvinnlig Påve skulle kanske öka förståelsen för oviljan att föda ett barn och därför vilja göra abort. Jag säger inte att det ska vara fritt men jag säger att man ska lyssna på kvinnan inte bara höra vad hon säger i de lägena. En kvinnlig Påve hade varit spännande.

 

Vart vill jag komma med det här?

 

Börja respektera alla människor som respekterar andra. Ska man nu förtjäna respekt så är det väl en bra början. Sluta banka in i huvudet på folk vad de ska tänka och tycka. Jag skriver här vad jag tycker ja! Men det är upp till varje läsare att värdera, tolka och tycka som de vill om det jag skriver.

Jag tror inte religioner är onda. Men det finns aldeles för många tolkningsföreträdare som inte ser till sin religions bästa utan till sitt egna personliga bästa. Makt har inte med de religiösa idéerna att göra. Makt är något man tillskansar sig för att man vill ha det på sitt sätt. Man pratar om religionskrig men ju mer man läser om det ju mer klart blir det att det handlar om makt. Om att visa musklerna och skrämma andra. Inte nu för tiden va? Jo, man kan vara nyttig idiot till en församling och när det inte passar dom längre så maler de ner en. Religiösa församlingar är en otrolig källa till kraft som idrottsföreningarna inte kommer i närheten av. Har man dåliga ledare i församlingen och det finns en hel del sådana så kan församlingarna bli rena dödsmaskinerna för de som sätter sig emot. Därför är jag lite rädd för en stat som Vatikanen där allt som gäller är religion. Jag blir oroad när jag ser hur stor makt de har i stora delar av världen. Om man låter människor leva efter lagar som är satta utifrån FN s mänskliga rättigheter, om alla FN s idéer får vara det som styr är jag säker på att världen skulle bli varmare. Det finns många religiösa församlingar som inte skulle ha några som helst problem med det. Det måste vara jämlikhet som regerar. Vi lever sida vid sida på våran jord. Vi måste respektera varandra. Jag har inga problem med människor som är troende så länge de är det på ett sätt där man är hänsynsfull, respektfull och där man låter människor tänka själva. I bland anser jag att även vanliga frikyrkoförsamlingar har drag av att vara sekter. Det beror ofta på ledning och traditioner.

 

Till er som kallar er kristna vill jag bara skicka med 1 Korintier brevet 13.

 

"Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer, skall det begränsade förgå. När jag var barn, talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."

 

I min tolkning så är ingenting värt något om inte det är kärleksfullt gjort. Att kränka någon för att man tror man vet bättre är inte kärlek. Att blint lyda en ledare är inte att visa alla andra kärlek. Att inte känna själv kan väl aldrig vara kärlek. Jag tror inte man kan lära sig kärlek. Jag tror man föds med kunskapen om kärlek. Jag tror att människan föds god. Jag tror inte på att människor är onda. De kan göra onda saker, absolut men jag tror det finns en orsak till det och hittar man orasakerna till att människor gör onda handlingar så har man löst väldigt många problem runt de människorna. 

 

Och jag svarar gärna på synpunkter eller frågor om det jag skrivit men kommer inte bemöda mig att svara på hat. Är det helt okonstruktivt så hamnar det i papperskorgen.

 

Och vill ni ha någonting att fundera på så se Religulous, en film av Bill Maher. Spännande film där han ställer frågan varför? Finns på youtube.

 

Därför jag vill ha humanistiska lagar och inte lagar skrivna av gammla gubbar med framtiden långt bakom sig och en bok som talar om hur det såg ut då. Man kan läsa Bibeln, Koranen, Toran eller vilken som helst i allafall men inte ha dom som lagar för alla. Jo stora delar i Bibeln som är den enda av dessa religiösa böcker jag känner till innehållet i något så där är väldigt humanistisk, tyvärr är inte alla tolkare av Bibeln det.

 

Som min intelligenta vän säger. Vi räddar dom genom att älska "ihjäl" dom. Fantastisk tanke och ett bra sätt att nå förändring av skadliga beteenden. Testa det, det funkar, jag lovar.

 

 

 

 

 

Näthat ?

 Okej jag kan förstå att det skrivits en del om näthat de senaste veckorna. Jag håller med om att något är fel när människor som ifrågasätter eller tycker saker blir hotade. Jag tycker det är sinnessjukt att man hatar så frenetiskt att folk tar livet av sig.

 

Hatet uppfanns inte av nätet! Hatet har funnits mycket mycket längre. Våld är ingen nyhet. Människor som tyvärr tar livet av sig gör nog inte det bara på grund av nätet. Lynchmobbar förekom långt innan Facebook och Instagram.

 

Jag tror att vi måste se vad det är som händer. Att det händer på eller på grund av nätet är givetvis inte bra men jag är rädd att många tror att man kan bli av med problemen bara genom att ha strängare regler eller nedläggning av nätet. Problemet är inte nätet men nätet är ett sätt att sprida problemen.

 

Hatet är en gammal upptäckt, tror man på Bibeln så har det i allafall funnits sedan Kain och Abel. Människor har hatat väldigt länge. Så jag kan inte se att det är nätets fel att människor hatar. Våld och hot är inte heller nytt. Även där var Bibeln tidig, en hel del hat och hot mellan Kain och Abel, det slutade ju till och med i ett mord. Vad det gäller självmord är det lite mer tragiskt med nätet då man kan nå varandra så snabbt och så många på en gång så vill man sänka någon så är det lättare nu en innan nätet. Men det kan inte vara nätets fel. En människa som tar livet av sig efter påhopp på nätet, ofta vidriga påhopp mådde nog inte så bra innan beslutet. Att nätet kan bli den droppe som gör att bägaren rinner över är väl inte en för vild gissning men jag tror att det är fler och allvarligare faktorer som är grunden till beslutet. Lynchmobbar har också alltid förekommit, även om det inte hette så innan Amerikanska inbördeskriget.

 

Jag tror som jag skrivit flera gånger förut att vi måste jobba mer med värdegrundsfrågor både i skolan och på fritiden. Jag tror det är viktigt att visa på vad som kan hända på nätet, både vad man kan bli utsatt för och vad man kan utsätta andra för om man gör något som kanske inte var menat så allvarligt. Som jag skrev så tror jag inte att nätet är problemet. Det är handhavandet av sin egen etik och moral som kan påverka och skapa problem. Det är bristen av att vara källkritisk som kan vålla problem och göra så att man kränker människor medvetet eller omedvetet. Det är människosynen som kan vara ett problem. Finns nog en hel del till som man kan hänvisa problemen till men knappast nätet. Inte som orsaken till problemen, möjligtvis till spridningen av problemen men det är ett annat problem. Övriga medier sprider ju också problemen och skapar opponion. Inte allt som är sant där heller. Minns när man pratade om lungpest i Indien där människor gick runt med ansiktsmasker. Inte en enda Indier som de intervjuade hade hört talas om någon lungpest. De hade ansiktsmasker när de gick hem från jobbet för att slippa få i sig alla avgaser.

 

Jag skriver igen att vi vuxna måste ta större ansvar. Om ungdomar ser oss vuxna kränka varandra kommer de att kränka varandra oavsett om de har tillgång till nätet eller ej. Svårare är det inte. Vi vuxna måste ta ansvar för våra handlingar, för vårt agerande, speciellt när vi är på ungdomarnas arenor. Om två lärare i skolan kränker varandra kan du lugnt ge dig på att mobbingen på den skolan inte kommer att avta. Om jag nedvärderar mina kvinnliga kollegor på fritidsgården så kommer inte det bli en arena där det är någon idé att prata jämställdhet. Om en ledare i idrottsklubben tycker kamratuppfostran är ett bra tilltag så kommer de ungdomarna inte göra något för att stoppa liknande beteenden på andra arenor. Är vi inne på nätet som vi tillskrivit ungdomarna som deras arena så får vi förhålla oss till det och vara goda förebilder där med. Alltså man kanske ska fundera på när man är på ungdomarnas arenor varför man är där, vad man har för mål med att fortsätta vara där. Jag säger inte att vi ska därifrån, tvärtom det är bra med vuxna som kan vara trygghet för de som behöver det, som kan vara rådgivare och lotsar till de som behöver det. Som kan vara öron om någon behöver det men inte som diktator eller envåldshärskare för det behöver ingen oavsett om det är hemma, i skolan, på fritidsgården, i idrottsklubben eller på nätet. Som sagt jag har aldrig doktorerat i något ämne, jag skriver fritt från mina erfarenheter och de kunskaper jag kunnat lägga i min ryggsäck. Men jag tror på det jag skriver.

 

Och, jag vill inte glömma att nämna att nätet är så stort med oändliga möjligheter till bra kommunikation, kunskapsinhämtande, socialt umgänge, råd osv. Glöm inte det. Ungdomar och barn som mår bra med etiska och moraliska funderingar klarar sig väldigt bra på nätet. Annan media fokuserar gärna på problemen men det finns oändligt mycket bra på nätet, tänk om Aftonbladet och Expressen skulle vilja ta upp det någon gång.

 

Hat på nätet och IRL

 Kollade på SVTs uppdrag granskning om näthat. Vad är det för fel på folk? Varför hota människor som bara ifrågasätter våld och kränkningar? I ett fall ifrågasatte man varför man hade Tupac på en T-Shirt på H&M.  Tupac som är dömd för våldtäkt. Frågan ställdes på H&Ms FB sida. Massor av kränkningar och hot mot tjejen som ställde frågan. Hon skulle bl.a få en kniv uppkörd i fittan, någon skulle pissa på henne, andra skulle våldta henne, en del ville att hon skulle ta livet av sig o.s.v. Men hallå! Ska man behöva ta sådant? Nu kommer jag in i mina könsrelaterade tankar igen. Om det varit en kille som ställt frågan, hade det blivit lika mycket hot då? Jag tror inte det. Jag är ganska säker på att man inte reagerat hälften så våldsamt.

 

Efter en teaterpjäs som heter Scum(socioty for cutting up men) manifestet fick flera personer som ingick i ensamblen hot riktade mot sig. Varför? Det är ju en pjäs. Vad är det för fel på folk? Varför kan man bara inte låta en person som tycker något om en våldshandling få tycka det eller en pjäs få vara just en pjäs. Vad är det som kränker människor så pass mycket att de tycker att 12 år i Kumlabunkern skulle vara en ära bara för att man mördat en person som ställer en fråga? Vad är det som väcker sådant hat att bara för att man frågar varför man har tröjor med våldtäktsmän på. Varför hotar man personer som är emot våld med att stoppa upp en kniv i hennes underliv, att våldta henne eller mörda henne? Vad gör dessa handlingar legala?

 

Av vad jag förstod så kommer nästan alla hot från män och det var många! Är det konstigt att kvinnor kan känna sig ängsliga på väg hem från exempelvis krogen? Ganska många knäppa män som inte är inlåsta som vandrar på våra gator. Ni "män" som hotar, fattar ni att ni förstör för oss icke våldsbenägna män. Ni skapar ett samhälle där kvinnor vi inte känner väl kan se oss som våldsverkare. Fattar ni att ni kränker fler människor än de ni hotar att våldta eller döda? Fattar ni att det är fel i erat huvud! 

 

Nätet har vi. det går inte att lägga ner sidor för att det finns "idioter" som inte vet hur man beter sig. Vi kan ha hur mycket regler som helst men vill man inte följa dem så är det ganska svårt att få stå för några som helst konsekvenser. Detta bekymrar mig inte så mycket heller. Visst är det ett problem med folk som inte kan bete sig på ett acceptabelt sätt. Visst bekymrar det mig att folk blir hotade och kränkta. Undrar vad de som hotar med våldtäkt och kroppsskada skulle säga om deras barn, sambo/flickvän/fru... eller nära vän råkade ut för ett gäng puckon som hotade med samma sak? Problemet är ju att det finns människor som tror att nätet är en frizon, fritt från lagar, fritt från moral, fritt från etik, fritt från ansvar. Kanske det vi ska lära våra barn. Kanske ska prata värdegrundsfrågor och handling/konsekvens med dem även om deras konsekvenstänk är färdigutvecklat vid 24 års ålder. Det diskuteras mycket om barns facebook användande. Att man ska ha kontroll och ha rätt att titta i barnens datorer och mobiler om man är det minsta orolig. Jag tror mer på att hålla ett klimat i familjen som främjar samtal och diskussioner, ett klimat som gör att barnen aldrig tvekar att komma till de vuxna om de tycker något är konstigt eller om de känner sig oroliga över något. Glöm att kolla fb sidorna om barnen säger nej, glöm att kolla sms:en om barnen säger nej. Det skulle vara ett lagbrott att inkräkta på sådana saker om inte barnet godkänner. Glöm att hota med indragen veckopeng om de inte visar. Det är ett lagbrott att hota. Glöm att de kommer till vuxna om man misstänker allt möjligt hela tiden. De enda som har rätt att gå in i ditt/dina barns nätkonton och telefoner är socialtjänsten och polisen och då skall det finnas en stark misstanke om brott eller att barnet kan bli skadat. Nä håll hellre diskussionen levande vid t.ex. matbordet så kommer problemen att lösas när de fortfarande är små problem.

 

Tillbaka till hoten om våld. Som jag skrev så är majoriteten som hotar på detta sätt män, liksom det är män som är majoriteten av anmälda våldsbrottslingar. Det är lite jobbigt att vara man och varje dag få läsa och höra vilka svin det finns. Att man är en del av manskulturen och då även den våldsamma. Att man är en potentiell våldtäktsman i många kvinnors ögon. Ibland tror jag att det här med Hen har en större potential än det visat upp än att faktiskt få igång jämställdhets pratet på allvar. Spelar ju ingen roll vad som skrivs i tidningar om man inte pratar jämställdhet i skolan, på arbetsplatsen, i familjen osv. Jag tror att ju mer jämställt samhället blir ju mer kommer konstiga idéer om att kvinnan är mannens ägodel att försvinna och då tror jag att även våld mot kvinnor kommer minska för enligt statistik så är det ju i hemmen de flesta våldsbrott begås.

 

Varför hotar man så hej villt på nätet. Är det lättare att spy ut sitt hat mot någon om man inte behöver vara i närheten av den man kränker? Hur mår människor som behöver någon att kränka, trycka till lite? Är det mildare att göra det på nätet än i verkligheten? Är det skillnad på att visa sitt ogillande för någon om inte hen är där men andra ser och förstår vad som händer, eller om man visar sitt ogillande face to face, eller om man visar sitt ogillande på nätet? Jag säger inte att man ska älska alla människor, inte heller att man behöver respektera alla handlingar människor gör, inte heller att man måste bry sig om alla eller hjälpa alla, eller ... Men klaga inte om andra gör mot dig som du gör mot dom. Nä detta är inte gyllene regeln bara logiken i hämnd. Gyllene regeln säger något i stil med att du skall göra för andra vad du vill att de ska göra mot dig och då är väl knappast hämnd en av de grejer som ingår där.

 

Något jag sett en del av och som kan irritera ihjäl mig är när personer kränker/trycker till andra för att den personen kanske är bättre på något, trevligare, smartare, roligare, snyggare, eller vilken annan egenskap som helst. Om man ogillar någon för den skull så ogillar man nog ganska många. Jag kommer nog aldrig förstå visst ogillande, vissa beteende, vissa personer. Men jag måste lära mig att leva med dessa människor omkring mig. Visst kan man prata om andra med folk men man får tänka sig för vad syftet är. Kanske inte helt smart att snacka skit/terapera sig med 15 andra par öron samtidigt, det kanske man tar med någon man har förtroende för. Kanske inte smart att visa för människor att man ogillar någon om de man visar det för gillar personen. Man gör ju som man vill men man får vara beredd att kanske stå upp för sina handlingar om de ifrågasätts och kan man inte ta det så kanske man skall vara försiktig. Givet vis är det fritt att ogilla, hata, vilja skada någon, vilja döda någon men bara till en viss gräns. Kränkningar kan vara straffbara, våld är straffbart till och med om det är våld i självförsvar. Det vet man inte förrens domstolen avgjort om det var nödvändigt.

 

Jag tror i allafall att så länge vi diskuterar allt med våra barn så kommer de göra fler kloka val. jag tror att det blir färre stora problem om man visar för sina barn att de kan berätta vad som helst. Inte sitta och hålla med som något mähä oavsett vad det handlar om men visa att det inte är farligt att bli ifråga satt. Att jag som vuxen kan bli fruktansvärt besviken men att det är okej iallafall att tala om vad som hänt. Jag tror inte barn tar skada av att vuxna visar känslor så länge det inte kan vara skadligt för barnen. Kanske inte helt smart att visa ilska genom att slå barnen. Nä vill vi bli av med kränkningar hot om våld och liknande så tror jag på samtalet som metod på lång sikt. På kort sikt så kanske vi som inte tycker det är okej med hot och våld måste visa var vi står i frågan och visa det tydligt.

 

Nu räcker det för i natt. Ha en god natt och en fin dag i morgon.

 

 

Lite tankar om våld.

 Läste i Aftonbladet att Anders Lindberg vill att man ska lägga ner "elit"skolorna och då syftar han på Lundsberg i första hand men även Sigtuna och Grenna skolan. Anledningen till att han tycker det är att det förekommer så mycket "sanktionerat" våld. Kamratuppfostran och pennalism hör man knappast talas om annat än när det gäller Riksinternatskolorna och värnplikten. Jag är bara lite nýfiken på varför sexuella övergrepp och våld kallas uppfostran. Varför ville inte t.ex Lundsberg sammarbeta med skolinspektionen? Man kan tycka vad man vill om skolinspektionen men när elever tvingas att hjälpa varandra att smeka varandra tills de får full erektion eller när de får trä kondomer på kvastskaft för att sedan få dom uppkörda i anus så kan väl sammarbetet med skolinspektionen inte vara så farligt? Jag har full förståelse för att det på instutioner där det händer sådana saker där vill man tysta ner det. Dåligt rykte är ju inte bra för företaget som driver instutionen.

 

Det jag tycker är lite spännande är att ett företag med så befläckat rykte som dom redan har så kanske ett sammarbete med myndigheterna kan bättra på ryktet. Folk ser att man inte acceptera det som händer och att man faktiskt gör något åt saken. Det är ju inga unika händelser för internatskolorna. Med jämna mellanrum så är det ju någon idrottsförening som har någon ledare som tycker det är bra med kamratuppfostran.

 

Vad som slår mig är att på skolorna som är nämnda så är den formen av våld bara omskriven om killar. De lärare och rektorer som uttalar sig om att det inte är så farligt som det skrivs är samtliga män. I de olika idrottsklubbar detta drabbat så handlar det uteslutande om pojklag med manliga tränare.

 

Det som är intressant också är att man tycker det är okej att pojkar kör upp föremål i anus på andra pojkar men om de bryter ihop eller anmäler så är de inga riktiga män. Jag känner massor av riktiga män som antagligen inte har haft ett kvastskaft uppkört i ändan! Man tvingar pojkarna smeka varandra till full erektion, man kan stå på träning eller match och ojja sig över att killarna spelar som tjejer, eller fjollor. Väldigt ofta får jag för mig att de vuxna män som låter denna typ av "uppfostran" pågå är uttalade homofober.

 

Tittade på något hockey magasin på Tv 4 Sport. Man diskuterade fighterna i hockey. Man pratade om att det hör till och att det fattar väl vem som helst att man blir förbannad om någon tacklar till en lite fult men att det tillhör spelet. Varför slår handbollsspelare inte ihjälvarandra då? Du ser sällan ett slagsmål på handbollsplan. Handboll spelar tjejer och killar som inte är rädda för att få lite stryk men som har den sinnesnärvaron att inte börja slåss så fort det är något. Närmare kampsport än så kommer man väl knappast i lagidrott. Tillbaka till hockeyn. Niklas Wikegård tände till lite när Leif Boork kallade fighterna i hockey för våld. Niklas hävdar att det är en del av spelet. Att börja ta av sig skyddsutrustning för att slå någon för att skada tillhör spelet? Okej vet alla om det? Men Johan vill du ta död på hockeyn? Nä det vill jag in te men om slagsmål är en del av spelet varför får man inte extra mål för snygga rena slag? Det får man ju t.ex i boxning! Varför vinner man inte matchen när man slagit ner motståndarn så han måste bäras ut på bår? Det gör man också i boxning! Men för fan Johan, de kan ju bli utvisade och då är det 5 eller 10 minuters utvisningar. Slår du så på krogen så får du nog två månader. Kom inte och säg att tjyvnyp och provokationer inte hör hemma på krogen. Är det någonstans det förekommer så är det väl där. Jag tror man riskerar både fler och fulare provokationer en timme på krogen än under en hockey match. På krogen heter det våld och i rinken enhärlig fight.

 

Varför kallar vi inte bara våld för våld? Då är det inte lika roligt att heta Niklas Wikegård. Stå och säga i TV att -Vilket härligt våldsinslag i denna lite trötta match. Låter helt plötsligt inte så bra. Men varför döpa om det när det är sport? Självklart för att man vill ha lite tuppfäktning, gärna med blodspillan. Samma sak med omnämnd skola. Det är inte våld vi kallar det pennalism för det vet färre vad det betyder. Vi kan kalla det kamratuppfostran med för då låter det som något bra. Återigen kalla våld för våld. Den som använder våld är ansvarig för det våldet hen använder. Oavsett om det är inom idrotten eller i andra sammanhang.

 

Spännande om våld hör hemma i hockey varför damspelarna inte använder våld på samma sätt. Det har ju männen bestämmt att de inte klarar av, de får ju inte ens tacklas. Det är ju det jag menar, muskellösa argument. Man kan inte vara håradre mot slagsmål i hockeyn för då är det inte hockey men man kan ta bort tacklingarna för damerna och ändå kalla det hockey.

 

Varför kallar man killar som inte lever upp till lärarnas eller tränarnas förväntningar för tjejer? Vad tycker ni tjejer om det. Har tjejer extra svårt att leva upp till förväntningar och krav ställda på dom? Varför kallas killar i bland fjollor av samma anledning? Kan fjollor inte leva upp till förväntningar och krav. Killar som gråter kan ofta få höra gå och hämta din klänning också när du ändå är igång. Klänning är väl inget plagg man tar på sig för att man gråter? Jag har fått för mig (baserat på mina erfarenheter) att människor i klänning brukar se glada ut, lite som att de klätt upp sig för att de känner sig fina och lite extra när de gör det.

 

Nu till det jag tänkt skriva hela tiden. Vad skickar vi för signaler till unga killar om man tycker att de ska tåla lite kamratuppfostran och pennalism? Vad får dom för uppfattning om att en människa ska behöva stå ut med för att man ska lära sig att bli en social kompetent människa? Varför skulle de bli bra människor av övergrepp, om man klarat sig igenom sådant och alla runt omkring anser att det är normalt. Vad kommer denna pojk ta med sig när han en dag ska bilda familj? Vuxna människor som tycker att kamratuppfostran och pennalism är okej, vet dom hur mycket dom förstör? Kan man tänka sig att de lyckas få fram ett antal kvinno och barnmisshandlare? Jag menar inte att alla kommer falla för det men kan man ha "utbildat" någon till det i onödan?

 

 Nu ska jag inte älta detta mer. Ha en god natt och uppmuntra någon som behöver det i morgon eller vinka/heja på någon som ser ut att vaknat på fel sida. Det behövs inte så mycket för att få någon att byta riktning och kanske hindra någon från att vara otrevlig mot någon annan.

 

Och om någon undrar, ja jag har både läst bok av och lyssnat på Per Isdal. En människa som gjort starkt intryck på mig.

Lite funderingar en Måndags natt

 Tänckte fortsätta lite med Jantelagen i kväll. Vad är problemet med att bryta med Jantelagen egentligen? Läste i Aftonbladet i dag. De är inte nöjda med svenska bandylandslagets insatts i gårdagens VM final. Varför förytsätter man att Sverige ska ta guld i alla VM finaler? I Bandy har inte Sverige vunnit två raka VM en eller två gånger, altså inget som händer ständigt. Samma maed Innebandylandslaget 2011. De förlorade igen en final mot finland. Då är man inget värd. Om spelare har gjort sitt yttersta och krigat för laget men inte nått fram kan man inte vara stolt då?

 

Nog om det. Var det någon som reagerade över att jag stavat Tänkte fel? Jag skrev ett fel på 573 tecken. Det är sådant man lägger märke till. Att jag hade 572 tecken rätt är tydligen ingen bedrift. Det finns människor och ganska många människor som är där ute och kommer anmärka på att jag gör ett fel. Det kanske jag förtjänar eller behöver få veta så jag kan göra rätt nästa gång. Men det är aldrig någon som säger, -Fan va bra Johan, du gör rätt mer än 99,5 % av gångerna. Vilket jag faktiskt gjorde i stycket ovan.

 

Jag kanske är elak men jag vet hur jag fungerar. Jag tror jag gör rätt hela tiden även när jag påpekar andras missar. Jag försöker att tala om för folk när jag tycker dom gjort något bra. Och då måste de gjort något bra. Skulle jag säga bra gjort till allt de gjort utan att tycka det var bra så är ett bra gjort från mig inget man behöver ta åt sig för det blir då ett slentrianuttryck som ingen ändå vet om jag menar något med.

 

Nä jag tänker bli bättre på att lyfta fram positiva saker om de jag möter. Har jag inget positivt att säga är det bättre jag är tyst för är det enda jag kan komma med är det negativa så lär inte den personen vara intresserad av min åsikt någon mer gång. Det negativa kan man ta med sina vänner sedan. Det behöver inte vara att snacka skit för att sänka någon, det kan lika gärna vara terapi för att orka möta den personen igen.

 

Ha en fortsatt bra vecka alla ni och fortsätt vara underbara.

Åt Hel---e med Jantelagen!

 

Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är lika god som vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något. Dessa rader känner nog många igen. Jantelagen! En uppdiktad lag i boken. En flykting korsar sitt spår, boken skrevs 1933 av Aksel Sandemose (Dansk författare). Aksels son Jörgen skrev en biografi om sin far, vilken han kallar Mannen från Jante. Aksel framställs där som en alkoliserad, mycket våldsam man. Denna bilden verkar vara fler som har av Aksel. Den norska psykologen och psykoterapueten Per Isdal tar upp Aksel som exempel när han pratar maskulinitet och våld.

Vad är det som gör att Jantelagen fått sådant genomslag? Varför pratar man om att vi i Sverige är slavar under Jante? Hur kan det komma sig att något som stod i en skönlitterär bok 1933 ska få styra hur vi gör?

Det är ju effektivt om man kan få folk att följa Jante. Smidigt att intala folk att de inte duger till mycket mer än att andas. Vill man ha makt och kontroll är det ju jätte bra att använda Jantelagen. Då slipper man utöva fysiskt våld på de man vill kuva.

Jag har sett alldeles för många gånger hur människor som har något att komma med blir tilltryckta, blir kallade för stöddiga, kallade egocentriska, kallade illojala mm. Varför? Män kan ofta sätta sig lite över Jantelagen utan att det stör majoriteten men en kvinna blir nertryckt så fort hon försöker. Varför?

Kan vi inte vara glada för att det finns människor som inte tänker en gammal uppdiktad lag styra deras liv, en lag som ser till att du aldrig ska känna dig bra, uppskattad, lycklig, värdefull osv. Kan vi inte pusha dessa människor istället, låta dom bli plogarna som rensar lite väg så den stora massan kan gå efter. Vara dom behjälpliga när de stöter på hinder som dumhet och kränkningar. Bara en idé. Tyck gärna att jag är korkad. Jag tycker att dom som vill att vi följer Jantelagen är korkade.

Gör dig fri från Jante. Om någon försöker trycka till dig, bär huvudet ännu högre. Du behöver inte tryckas till. Alla stora förändringar börjar med att någon gör något. Vem har sagt att det inte ska vara du som börjar en förändring? Låt inte en dum uppdiktad "lag" förslava dig. Bestämm själv. Är du stolt över något så har du all rätt i världen att få vara det och tala om att du är det. Om folk berömmer dig så har du förtjänat det och har all rätt att ta åt dig.

Om någon blir kränkt för att de är duktiga, smarta, snygga, intelligenta, roliga, godhjärtade osv så stå gärna upp för de personerna om du känner att du klarar det, ta hjälp annars. De människor som går i bräschen för att krossa Jantelagen behöver all hjälp de kan få. Det finns för många som tjänar på att folk känner sig kuvade. Varför skall dessa människor få tillgång till allt för att folk tror det ska vara så. Speciellt sorgligt är det med de som inte tjänar något på att vissa håller Jantelagen vid liv, de bara gör det för de tror det är rätt. Gör er fria nu.

Jag vill bara skriva min version som jag vill att du tar med dig om du känner att det kan vara rätt för dig.

1. Du vet att du är något.
2. Du vet att du är god .
3. Du vet att du är klok.
4. Du vet att du är bra.
5. Du vet att du vet.
6. Du är värd lika mycket som alla andra.
7. Du vet att du duger till något.
8. Du vet att du får skratta.
9. Du vet säkert att någon bryr sig om dig.
10. Du vet att du kan lära oss något.

God natt alla läsare.

Socialamediekränkningar

 Då har det varit SM deltävling i Plattityder på TV och SM i kränkningar på Twitter. Spännande lördagskväll. I Aftonbladets mello extra tidning står det att Yohio var karl för sin klänning. Hur tänkte dom där? Spännande i allafall att se så mycket hat. Varför fortsätta titta om det är så illa, antagligen för att få göra sig rolig på andras bekostnad. Proffstyckarna på twitter gör en del övertramp men det finns ganska många vanliga twittrare som tar i så de blir blå. Vad får de ut av det? Det kan inte vara kul att läsa twitter riktade till sig själv med bara ifrågasättanden och kränkningar. Jo det är offentliga personer men de är även människor med känslor. Om dessa människor inte ställde upp, om ingen någonsin ställde upp vad skulle vi göra då? Kom igen, över 2000 000 tittare så det är ingen lokal företeelse. Ett par tusen tweeets, ett 50 tal fb inlägg har jag sett i kväll så kom inte och säg att ni inte bryr er. Det märks att personer som Özz Nujen är proffs på humor, han vet hur det ska bli bara roligt. Det märks att vi vanliga Svenssons inte är proffs på humor, det blir bara fel, inte bara, det finns en del som klarar att få det roligt.

 

Spännande med att följt i veckan om Petra Medes medverkan som ensam konfresier i Eurovision song contest. Jag är väl en av de som inte tycker Petra är roligast i världen. Jag köper till viss del åsikter om att man hade velat se någon annan på den posten om det är för att man inte gillar hennes stil. Men att för den sak skull gå ut och kränka henne och trycka till henne i alla möjliga medier är ju löjligt. Om du skulle bli erbjuden ett projekt som du hemskt gärna skulle vilja ha. Du är säker på att du skulle klara det. Det skulle bli en enorm skjuts i din karriär, skulle du då tacka nej för att det sitter bittra människor lite varstans och tycker en massa skit om dig? Människor som bara sett dig på stillbild, eller rörlig bild. Människor du aldrig haft äran att lära känna. Skulle du på allvar tacka nej då? Jag hade inte gjort det. Jag hade tackat ja utan att blinka. Petra kan ju inte vara kass. Hon får erbjudandet om ett av underhållningsbranschens hetaste jobb. Hon måste ju ha några kvaliteer annars hade de aldrig frågat henne. Jag skrev att jag inte tycker hon är speciellt rolig men det är väl för att hennes humor inte connectar med min. Jag har stor respekt för Petra som vågar köra det hon gör på ett sätt som retar upp och läser man nöjesjournalisternas smörja så är väl problemet att hon är uberkaxig och kvinna. Min respekt för Petra blir ännu större om det är därför hon upprör. Vågar hon vara så normbrytande och stå så själv med skitkastningen mot säg så är hon tuffare än mänga. Oavsett varför eller varför inte så beundrar jag människor som Petra som tar det mesta med ro (utåt sett i allafall), hon kör på det hon uppenbarligen är bra på annars skulle hon varit en föredätting för länge sedan.

 

Inte bara Petra och Mellodifestivaldeltagarna som får mycket skit på sociala medier. Alla som varit det minsta offeciella får sin del av kakan. Att kritisera är väl okej, att skoja med men att kränka ska inte ens offeciella perasoner behöva stå ut med så länge de inte kränkt andra eller har ett sätt att göra saker som såra eller kränker. Jag ger mig på personer här ibland och jag är inte säker på att jag gör det på ett okej sätt men jag försöker alltid tänka. Vad hade varit okej att skriva om mig om jag gjort samma idiotgrej.