Har haft två långa seminarier idag om sexuella övergrepp på unga där övergreppen börjat på nätet. Tunga seminarier men fruktansvärt intressant. Funderade lite på Mats Andersson och hans företag Netscan. Har lyssnat många gånger på honom och tänkt att han är bra. Har både i maj och nu hört föreläsare som jag anser är många gånger bättre. Lyssnade på bland annat Journalisten Katia Wagner som skrivit boken Alexandramannen som handlar om då den största nätsexhärvan i Sverige, har ni inte läst boken så gör det. Tyvärr är det inte den största längre. I Maj lyssnade vi till Elsa Dunkels som också hade enligt mig bra syn på det här med nätet.
Googlade på Netscan och hamnade på sydsvenskan där man synat Netscan och där saker inte verkar stämma helt med verkligheten. Läs artikeln och bedöm själva. http://www.sydsvenskan.se/digitalt-och-teknik/rdquojag-tycker-inte-att-jag-skramsrdquo/ . Mats tar ca 30 000 för en dags föreläsning. Katia Wagner tar det för att göra ett projekt i en vecka på en skola. Katia är också mer uppdaterad än Mats. Mats har en hel del bra grejer men tittar man på helheten skulle jag nog hellre se att skolorna använde Katia eller Elsa i stället.
Jag har hört så mycket om professionella vuxna som inte vågar vara vuxna att jag blir mörkrädd. Vi måste ta varningssignaler på allvar, vi måste anmäla enligt våran anmälningsplikt om vi är oroliga, vi måste lyssna på de unga och ta deras berättelser på allvar om vi inte är 110% säkra på att de hittar på, Vi måste ta ungdomarnas värderingar av det som hände och inte värdera om åt dom, vi måste lyssna och hjälpa dem att träffa rätt personer att prata med. Vi kan inte vänta och se.
Vad är det som är jobbigt med att göra det man tror är rätt. Man kan ha fel, javisst men är det inte värre att ha rätt och att göra inget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar