tisdag 29 maj 2012

Vill inte ha några offer och gärningsmän

 Nu är jag igång igen och kommer skriva lite mer om varför jag tar vissa arbetsuppgifter på allvar fastän det finns de som tycker att jag är larvig. Jag måste bara tacka min vän som hittar bra artiklar och texter, du vet hur jag tänker och du hittar rätt saker som jag redan funderar på.

Läste i Aftonbladet om en tjej 16 år gammal som blev ihjälkörd av en 26 årig kamrat. 26 åringen var berusad, 16 åringen och 26 åringen hade varit på samma fest och haft trevligt. En festkväll som 16 åringen enligt Ab sett fram emot. Okej det är Aftonbladet dvs kvällspressen så vad som är sant vet jag inte men det har i och för sig ingen betydelse i just mitt inlägg här. Jag utgår från händelsen för den är inte unik utan sådant händer varje år flera gånger i vårt avlånga land.

Jag tycker det är så tragiskt att en 16 åring ska behöva sätta livet till för att någon kör full, jag blir uppriktigt ledsen när sådant händer. Denna människa har precis blivit så gammal att hon nu börjat få ta ut riktningen på sitt liv själv. Valt gymnasieprogram, kanske skaffat extrajobb, börjat drömma om körkort osv och helt plötsligt släcks det liv som inte längre är en planta utan början till ett träd som börjat bära frukt. Det känns så orättvist. Det finns människor som inget hellre vill än att avsluta sina långa liv för att de inte orkar längre. Så är det.

Jag vet att skulle två människor vara på väg att drunkna, en 16 åring och en 97 åring och jag bara kunde rädda den ena så hade jag räddat 16 åringen. Jag återkommer till denna tanke om ett litet tag.

Vi har ju också här en 26 åring som faktiskt gör ett val att köra full. Kan inte tänka mig annat än att han vet om att detta är fel. Min första tanke är Jävla idiot, hoppas du aldrig glömmer och att detta plågar dig lika länge som 16 åringens föräldrar plågas av att mist sin dotter och 16 åringens kompisar plågas av att mist en vän.

Jag skulle gå sönder totalt om det hände mina barn något sådant och jag skulle antagligen få riktigt onda, fula tankar om gärningsmannen/kvinnan hädanefter kallad gärningsmannen, har inget med kön att göra. Jag skulle bli en primitiv kopia av mig själv. Jag skulle nog vilja införa sharialagar här och kräva öga för öga och tand för tand. Jag skulle nog kunna se mig själv dansa av lycka på gärningsmannens grav. Jag skulle nog bli en allvarligt störd person ett litet tag.

Skulle det hjälpa 16 åringen om hennes föräldrar gjorde vad jag beskrev här ovan. Skulle de få tillbaka sin älskade dotter, jag vet inte om hon var älskad men jag tror att alla föräldrar innerst inne älskar sina barn även om de inte kan förmedla det, även om de slår sina barn, eller struntar idom just för tillfället osv. Skulle det hjälpa något för denna flicka som verkade ha mycket vänner och som verkade vara omtyckt ? Skulle det hindra andra från att köra rattfulla om man plockade den skiten som här körde ihjäl denna vad det verkar glada trevliga tjej.

Denna 26 åring som så jävla korkat satte sig bakom ratten onykter och körde ihjäl 16 åringen, är han ett monster ? Är det inte väldigt troligt att han har familj som älskar honom, att han har vänner som tycker att han är en jäkligt bra kille ? En kille som kommit en bit in i livet, han har hunnit med lite fler val inför framtiden. Som ett lite större träd som kanske bär en hel del frukt. Jag har inte en aning men ska vi leka gissa hans yrke ? Rattfyllo = arbetslös eller lastbilschaufför ? Tänk om han är en fruktansvärt duktig skjuksköterska som räddat många liv, eller en socialarbetare som vänt negativa beteenden hos unga människor, eller en sanitetstekniker som gör jobb som vi inte skulle vilja ha ens om de dubblade lönen osv. Är det inte väldigt troligt att denne kille just har förstört sitt eget liv. Olyckan hände i ett litet samhälle. hur ska han kunna komma tillbaka dit och fortsätta sitt vanliga liv ? Går det ens ? Har han inte möjligtvis förlorat en del av sin bekantskapskrets, en del av sina vänner han hade gemensamt med flickan. Har han inte förlorat sin plats i heriakin i detta lilla samhälle och hamnat på botten? Kommer han någonsin lära sig leva med det han gjort ? Kan det vara så att han är en väldigt bra kille som gjorde sin livs dummaste grej och att allt gick jäkligt fel ? Med detta vill jag inte föringa händelsen för den är avskyvärd, men jag vill leka med tanken om det goda och onda i denna händelse.

Nu tillbaks till tankarna om drunkningen. Ja jag skulle rädda 16 åringen före 97 åringen. Unga människor skall leva länge än, väldigt gamla bara ett litet tag till. 97 åringen kanske är en mycket älskad morföräldeer, förälder, syskon. Kanske jobbat som läkare och tagit fram mediciner mot canser, ms, hiv osv. Det har jag antagligen inte en aning om. 16 åringen kanske har drogproblem, stuckit ner någon med kniv, rånat en pensionär osv, har jag ingen aning om heller. Men ibland måste man göra val utan att ha fakta. Sådana val kan bli väldigt fel i den stora massans ögon men kanske inte för den man väljer att hjälpa och dennes nära och kära. Jag säger inte att jag alltid skulle ta den yngsta oavsett vad. Känner jag personerna ifråga skulle jag välja den person som betyder mest för mig. Det valet skulle jag göra av helt egoistiska själ.

Då äntligen kommer jag till sammanfattningen om varför det här har att göra med mitt jobb. Jag har inga problem med att vara jävligt jobbig när det gäller att få ungdomar att inte kröka och att få dom att tänka efter före. Jag har inga problem med att vara jäkligt efterhängsen om jag tror att något kan gå fel, har inga problem med att tjata på ungdomarna, har inga problem med att ringa ungdomarnas föräldrar om jag tycker att de borde plocka hem sina barn, har inga problem med att lyssna på överförfriskade ungdomar som bara vill tjata lite eller ha råd, har inga problem med att vara en jobbig vuxen. Jag kanske är larvig som en del tycker och ja jag kanske inte borde lägga mig i allt knasigt som jag ser eller hör. Men jag vill absolut göra allt jag kan för att inga av de ungdomar jag jobbar med skall kunna ta 16 åringens eller 26 åringens plats nästa gång det händer en sådan här olycka. Jag vet att hur bänga ungdomarna är så bor det en bra människa i bäng människans kropp och en dag blir ungdomen medveten om detta och börjar tänka efter för att göra bra val. Jag vet vad jag gjorde när jag var ung och tack vare vuxna i samhället och fantastiska föräldrar så har det gått ganska bra för  mig. Det tacket hade säkerligen inte kommit när jag var 16 men jag blev också vuxen och kom på vad dessa människors tjat och störande har betytt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar