"En fis i rymden"

Hur många gånger har man inte hört utrycket en fis i rymnden. Ett utryck som ska få oss att förstå att vad vi än gör så kommer det antagligen att glömmas bort så småning om och ha föga inverkan på universums framtid. Även om det har betydelse för jordens fortlevnad så kan vad vi tycker är revolutionerande händelser ändå te sig som en fis i rymden.

Om vi skulle ta en basketboll och använda den som en skalenlig modell av solen. Vi lägger den på E4:an. Vi lägger ut en basketboll till och låter den gestalta Solens närmaste stjärngranne Proxima Centauri. Då skulle vi få lägga den bollen 8000km bort. om vi skulle sätta oss i ett rymdskepp på solen och sätta farthållaren på 90 km/h så skulle det ta 52 000 000 år att komma till Proxima Centauri. Skriver detta för att få en bild av hur stort universum är i sina minsta delar.

Då kan man börja fundera på hur långt en fis kan sprida sig. Tror inte många känner av en fis från grannens lägenhet och dit tar det kanske 7 sekunder att gå. Då kan man förstå att uttryck som nål i en höstack eller droppe i havet är betydligt mer än en fis i rymden.

Det har funnits stora händelser i historien som påverkat många människor och det har ibland varit människor som utfört stordåden. Jag tänker då på personer som Raul Wallenberg, Moder Theresa, Nelson Mandela, osv . Skulle man kunna säga att deras gärningar är en fis i rymden? Ja antagligen skulle man kunna säga det om man har hela universum som referens när man pratar om rymden. Jag tror inte att någon handling eller händelse här på jorden har någon som helst effekt på resten av universum vilket torde vara 99;9999999999999999999... %. Jag tänker absolut inte föringa dessa människors inverkan på de människor som berörts av deras osjälviskhet. Men i en universums betydelse är de nog ganska ringa ändå.

Varför bryr jag mig om detta?? Antagligen för klockan är mycket, huvudet är fullt och jag vet att det finns personer som påverkar mig, både negativt och positivt. Vissa både och. Jag skriver om mig nu och det är väll troligt så att alla har dessa människor runt sig. Saken är bara den att ska jag skriva om sådana här saker där känslor ligger inbakat så är det mycket lättare att skriva om sig själv. Ni som läser detta kan säkert byta ut mig mot vem som helst som ni känner och få i stort sätt samma innebörd för den personen.

För mig är det ganska betydelselöst vad som händer i universum, ja jorden kommer gå under en dag men jag fokuserar inte på det. Det är självklart fruktansvärt om det blir en naturkatastrof någonstans på jorden och jag bryr mig men knappast så mycket att det positivt kan påverka dom som är utsatta, okej en tvåhundring på något radiohjälpen konto men i allafall. Sker det någon form av katastrof i universum där en planet, ett solsystem, en galax går under så skulle det kännas som en fis i rymden för mig. Jag kanske låter känslokall och på en viss nivå är jag kanske det men gå till er själva och fundera lite. Hur långt sträcker sig erat engagemang? Jag tycker absolut inte det är fel att engagera sig i saker. En del människor är med i katastrofområden och hjälper till fysiskt på plats. Dom kallar jag gärna hjältar men om vi tittar ut i universum vad betyder 100 000 människor där? Jag är inte cynisk försöker bara hitta ett perspektiv på olika sakers storhet jämfört med varandras. Universum sägs ju vara oändligt stort och fortfarande växande. fråga inte mig hur det går till. Jag hade en fyra i allmän matte på högstadiet och har inte läst matte sedan det.

För att komma tillbaka till fisen i rymden. En person kan säga, handla eller på något sätt få mig att må bra efter en period, kort eller lång av ett mående som inte är bra. Självklart skulle minst 99.9999% av jordens befolkning tycka att det är en fis i rymden men för mig kan det vara lika omtumlande som en atombombssprängning på dass. Jag inser att min egen betydelse i detta universum är totalt oviktigt och totalt okänt av nästan varje levande organism. Jag är mindre än en fis i rymden. Jag kan välja att vara det men som jag skrev aldeles nyss. Jag har möjlighet att vara en elefant i en Nissan Micra för någon. Ska jag då inte ta den chansen när den kommer även om alla andra anser betydelsen vara som en fis i rymden. Varför bryr jag mig om andra människor? Vad spelar det för roll i universums historia, jag är ju inte ens med i en blinkning av detta. Jag bryr mig för att jag vet att andra människor kan lyfta mig i mitt liv, oviktigt som sagt för den stora massan av levande ting i universum men otroligt betydelsefullt för mig för jag tycker om att leva. Jag måste bli bättre på att ta emot lyfthjälpen även om jag inte bett om den och jag måste bli bättre på att få negativa utalanden och påståenden att mer bli som en fis i rymden.

Jag tror att jag kommit på varför jag skriver detta inlägg. Jag tror att det är mitt sätt att säga tack till er som alltid finns där oavsett hur jobbig ni tycker att jag är. Ett tack till min familj, mina vänner, mina kollegor, samarbetspartners. Absolut inte nödvändigtvis i den ordning jag skrev men jag var tvungen att ta det i någon ordning och då började jag med de som funnits där längst och sedan näst längst osv. Detta betyder inte att du som funnits där bara en kort tid skulle vara mindre betydande för mitt välmående än vad de betyder som funnits där hela mitt liv. Ni vet vilka ni är så ta åt er av mitt tack även om det bara är en fis i universum men jag menar verkligen tack. Jag vet att livet går upp och ner och jag är lycklig när jag får tacka någon för då vet jag att jag inte är ensam oavsett om ni hjälper pliktskyldigast helt utan egentlig mening eller om ni hjälper för att ni vill. Och jag tror att för att jag ska kunna göra skillnad för någon så behöver folk göra skillnad för mig då och då.

Jag tror att jag ska vara lite försiktigare med att använda uttryck som en fis i rymden, en piss i Nilen, en droppe i havet osv. Varför då? För att minsta lilla handling kan vara revolutionerande för någon annan även om allt som händer är en fis i rymden för övriga universum. Dessutom gillar jag inte att förminska andra människors betydelse för andra människor. Nu låter det som att jag skulle vara så himla bra men jag är också bara en människa och jag kommer förmodligen göra tusentals fel till i mitt liv för jag tänker bli gammal och då måste jag bli bra på att se till att mina misstag bara blir en fis i rymden och inte en atombombssprängning på dass. Tack igen alla härliga människor som finns där ute och speciellt tack till dig, dig & dig. Jag skulle kunna skriva en lista på namn men avstår från det då jag inte vill rangordna handlingar. En människa som själv har det jobbigt kanske gör en större ansträngning på två sekunder med ett Hej än en som mår fruktansvärt bra som lyssnar och pratar i timmar. Båda sakerna är väldigt välkomna och uppskattas lika mycket. Ha en god natt. Och för mig är ni allt annat än en fis i rymden! TACK!