Funderade lite över straff och bestraffning. Det jag kommer skriva här handlar om vitt i dignitet skilda typer av brott och straff men jag anser ändå att det går att göra vissa jämförelser. Däremot kommer jag inte jämställa brott med straffrättslig dignitet och regelbrott. Kom gärna ihåg det så blir det lättare att följa mitt resonemang.
Läste om Dennis McGuire som avrättades i Ohio med någon ny giftcocktail. Han dömdes 1994 för våldtäkt och mord. Jag tycker att sådana brott ska ge hårda straff med behandling. Jag förstår inte varför man vill visa att det är fel att döda genom att döda. Jag får inte i hop det men det kan någon säkert förklara. Tittade på TV om Knutby morden där Helge Fossmo sitter inne på livstid för anstiftan till mord och mordförsök. Möjligheten finns att han får tidsbestämt straff och kan alltså bli fri en dag. Människor som rånat, misshandlat, kört rattfulla, fifflat med ekonomi och åkt fast får sitt straff, avtjänar det och blir till slut utsläppta ur fängelset. Kan man tycka vad man vill om strafflängder, behandlingar eller ej, om de ska få studera osv. Tänker jag inte lägga någon vikt vid här.
Nu det stora hoppet jag skrev om i början. Jag jämför inte de regelbrott jag nu kommer ta upp med avskyvärda brott där människor far riktigt illa men jag kommer jämföra olika tänk om en liten stund.
Om min son kommer hem en kväll och är onykter trots att han är 14 år och har vissa regler som jag anser att han skall följa. Då kommer jag antagligen ge honom utegångsförbud, vilket jag kan tycka är rimligt. Säg fyra helger i rad. Även om hans konsekvenstänk kommer utvecklas i ca tio år till så kommer han förstå varför och kommer antagligen vara väldigt försiktig med regelbrott när de fyra helgerna har gått. Om min dotter som är tolv år beter sig illa i skolan, skolkar och håller på på lektionerna skulle jag kunna tänka mig att vissa lärare skulle kasta ut henne ur klassrummet, hon skulle kanske få svårt att få följa med på skolresor. Kan vara rimligt kanske. Om min son går till Fritidsgården och beter sig illa så kan jag tänka mig att han skulle kunna bli avstängd ett litet tag. Om min dotter skulle gå på dansträningen och bara vara störig så är jag inte säker på att hon skulle få vara med där.
Då till en liten fundering jag har. Om min son får en månads utegångsförbud, hur tar jag det med honom? Är det bara, så är det, ta det eller kommer jag diskutera och förklara syftet med utegångsförbudet? Kommer jag lyssna på hans förklaringar och försvarstal? Om min dotter blir utkastad från lektionen kommer läraren då prata med min dotter och förklara, kommer hon få förklara varför hon beter sig illa? Om min son blir avstängd från fritidsgården kommer då fritidsledarna där prata med min son om varför han blir avstängd? Kommer de lyssna på hans version av vad som hände och varför? Om min dotter blir utesluten från dansen kommer ledarna där då ta upp med henne om varför och kommer de lyssna på hennes förklaring till sitt beteende?
Om min son får utegångsförbud, han sköter sig exemplariskt, han visar att han fattat, kommer jag då fundera på om det räcker med två veckors utegångsförbud? Om min dotter riskerar att inte få följa med på klassresan kan hon då om hon anstränger sig lite och sköter sig få möjligheten att få åka med i alla fall. Om min son är avstängd från fritidsgården säg två veckor men han bevisar på något sätt att han är en bra kille som kan sköta sig och dom ser att han gör allt för att de ska få tillbaks förtroendet för han finns det då möjlighet att personalen häver avstängningen? Om min dotter blir utesluten från dansen men visar att hon fattat att hon gjort fel och kan övertyga ledarna att hon kommer göra allt hon kan för att göra rätt kommer de då låta henne komma tillbaka?
Jag vet att det finns föräldrar, ledare av olika slag, lärare. Absolut en mimoritet i sitt gebit men de finns som tycker at det skall straffas, att straffet skall svida ordentligt, att ett straff en bestraffning skall fullföljas till varje pris. De kanske har rätt men jag tror inte det. Hur kan vuxna människor behandla ungdomar så? Men Johan de förtjänar det kommer någon tänka. De mår bra av det och kommer att tacka för det när de blir vuxna kommer någon annan att tänka. De får skylla sig själva och lära sig den hårda vägen tänker en tredje. Det daltas för mycket, straffa på tänker en fjärde osv.
Det är här jag vill jämföra straffen lite. En kriminell blir tagen på bar gärning eller via anmälan och tips. Polisen hämtar in personen och thats it, det är deras jobb. Personen får en advokat som skall föra hens talan. Säg att det går till rättegång. Åklagaren lyckas krossa advokatens försvar och personen blir dömd till fängelse. Inga konstigheter alls. Så funkar ett demokratiskt rättssamhälle. Min son kommer hem berusad. Nu blir jag polis, advokat, åklagare, domstol och fångvaktare. Jag har ingen utbildning i något av yrkena men jag tar gladeligen på mig rollerna. Jag blir ett fruktansvärt odemokratiskt rättssamhälle i det lilla. Ett Nord Korea kanske. Jag är sur på min son sedan tidigare, han har inte städat sitt rum ordentligt, han glömde ställa in mjölken i morse så den är sur nu, han talar till mig med ett språk jag inte kan svara på för jag kan inte alla koderna ungdomarna har, han gnällde på maten igår fast det tog mig två timmar att laga den och jag var trött som fan. Nu ska han få känna på vem som har makten i det här huset. Jag är så smart att jag inte tar diskussionen när han är onykter för då kanske han inte kommer ihåg vad jag säger, och i morgon bitti har han ångest och d tar det ännu bättre. Jag talar på morgonen om för honom att han har utegångsförbud i en månad och det är inte förhandlingsbart. Jag bestämmer här!
Om jag skulle göra så. Om jag skulle straffa honom på det sättet och på de grunderna så behandlar jag honom sämre än en våldtäktsman eller mördare. En våldtäktsman eller mördare har en rättslig trygghet som gör att de bara blir fällda för brottet inte för att de eventuellt är loja, otrevliga, respektlösa osv. En brottsling har i Sverige möjlighet att få straffet sänkt om hen kan visa upp att hen kan bete sig och går att lita på igen.
Om vi vill ha ungdomar som växer upp till ansvarsfulla "goda" samhällsmedborgare så måste nog vi vuxna låta bli att skapa ett Nord Korea inom hemmets fyra väggar. Vi måste kunna diskutera samt ge och ta. Jag menar inte att man skall ha ett hem utan konsekvenser vid misstag eller överlagda regelbrott. Men jag tror man skall ta diskussionen och lyssna på förklaringar. Det skulle ju kunna vara så att min son är berusad för att någon smygspetsat hans läsk hela kvällen, det kan vara så att han föll för grupptrycket, det kan vara så att han tyckte det var spännande och ville prova. Den diskussionen måste man ta. Det kan vara så att min dotter stökar i skolan för att hon har det svårt med en del ämnen, för att hon tycker hennes föräldrar är idioter, för att snyggingen i nian inte ens tittar på henne, för att... Det kan vara så att min son stökar på fritidsgården för att han tycker det är jobbigt hemma eller i skolan, det kan vara för att han blir utsatt av de andra ungdomarna, det kan vara för att han inte klickar med någon i personalen det kan vara för att...
Jag kan inte bara sätta en bestraffning, min son eller dotter i dessa lägen är sina egna advokater. De ställs mot erfarna åklagare som kan vara fruktansvärt trötta på dessa "mål". Hur lätt är det då att vara ung. Är det konstigt att de ibland bara säger därför när man frågar varför. De kanske inte orkar dra allt en gång till med risken att de talar för döva öron på en person som redan bestämt straffet.
Jag delar bara mina funderingar och jag kommer alltid gå på det jag tror är rätt och det kan mycket väl ändra sig via nya erfarenheter. Men jag tycker ändå att går man på det som känns rätt i hjärtat så har man inte kränkt någon med vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar