tisdag 7 januari 2014

Lite tankar kring normbrytning i literatur och film.

 Tänkte göra ett helgerån idag. Fick en tokig idé av en intelligent vän, och så jäkla tokig kanske den inte var. Tänkte på vad som skrivs och vad som läses mellan raderna. Tänkte ställa lite obehagliga frågor och föra lite läskiga resonemang.
 
Bilbo En Hobbits äventyr är en bok jag gillar. Fick tipset att läsa hon där det står han om Bilbo. Alltså byta ut den unge mannen Bilbo till den unga kvinnan Bilbo. Har gjort säkert hundra nedslag i boken och måste erkänna att det funkar. Om man kan ta att en kvinna kan vara ute på skattjakt, att en kvinna kan vara huvudperson i en spännande äventyrs historia. Byt ut Gandalf trollkarlen till Gandalf  Fe. Det går också. Mycket roligt att läsa för det blir inte som man förväntar sig men inga omöjligheter.
 
Kollar lite i Triologin Sagan om ringen. Då började det bli lite läskigt. Jag känner kvinnliga Sauron, Ormstunga, Saruman, Gollum, Orcher osv. Jag känner absolut en kvinnlig Vidstige (Aragorn), kvinnliga alver, dvärgar, hobbitar osv. Känner givetvis manliga sådana med men det blev riktigt intressant att tänka kvinnor. Undrar om böckerna slagit lika mycket om man skrivit om systraskapet som skall rädda världen. Man ska kanske komma ihåg att boken gavs ut 1954.
 
Tycker bara det är intressant att  när det är män som ska rädda världen är det väldigt ofta äventyrs böcker eller filmer. När det är kvinnor som skall göra det blir det ofta ännu värre överdrifter så det blir komedier. Charlies änglar och Tomb raider är väl okej exempel på det. Undrar om Charlies änglar hade slått så stort om änglarna var män?
 
Det är där vi har en del av orsaken till att samhället aldrig kommer bli perfekt jämlikt. Vi har vissa förväntningar på hur det ska vara och det blir jobbigt om de förväntningarna ruckas förmycket.
 
Tänk er att det var Drottning Aragorn som Sauron såg i stenen. Tänk om det var drottning Aragorn som gick in i dödens dal och fick med sig spökkrigarna ut, tänk er att det var drottning Aragorn som utmanade Sauron för att få bort ögat från Frodo. Drottning Aragorn som leder sina trupper mot svarta porten. Alla soldater är livrädda men Drottning Aragorn gör allt för att viga mod i trupperna och utmanar Sauron och använder sitt liv som insats för att rädda världen. Är den bilden lika lätt att ta till sig?
 
Det skulle vara ganska kul att se Bruce Willies, Al Pacino och Sylvester Stallone som Charlies änglar. Fnittriga, fåfänga och lite lagom knasiga. Den filmen skulle jag lätt gå och se. 
 
Skulle vara intressant att se en James Bond film med en kvinna som Bond. Skulle man acceptera en kvinna som dricker lite för mycket och som ligger med ett antal personer i varje film som man accepterar när en man gör det?
 
Jag menar verkligen inte att alla filmer och böcker skall skriva om, jag leker bara med tanken. Jag utmanar bara mina egna fördomar. Och jag kan säga att jag har roligt när jag gör det. Och jag kan göra det för en väldigt fin vän till mig matar mig ibland med tokiga idéer som min hjärna börjar bearbeta direkt. Jag har antagligen mängder med fördomar mot allt möjligt. Och det tycker jag är bra för jag har som sagt väldigt kul när jag brottas med dem och jag kommer nog ut lite klokare efter varje match.
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar