Trött på att vara vuxen!

 

Åhhhh vad trött jag är på att vara vuxen. Jag orkar inte vara förståndig och låta bli att sänka mig till "dumma" personers nivå. Jag vill så gärna sänka mig till deras nivå och dräpa dom verbalt inför "publik". Sänka dom så duktigt att de inte går att bärga igen. Det värsta är att jag är ganska säker på att jag skulle lyckas. Fakta får aldrig stryk av lögner i längden så det skulle inte ens vara svårt. Men jag tänker låta bli, det gynnar inte det jag jobbar för i denna fråga. Jag tänker låta bli tills de passerat ett antal gränser igen och igen och igen, men även jag har en gräns och när den är passerad med råge så vet jag inte vad jag gör. Vet inte om jag kännt så här innan, det är lite läskigt för jag tycker inte ens synd om dom. Jag brukar tycka synd om personer som jag definierar som idioter men inte denna gången. Ja jag säger vad jag tycker när jag skriver här och är det offentliga personer som säger saker i media så är det en helt annan sak. Det är inte snällt att mot ickekända personer att göra det jag känner för att göra. Jag skulle aldrig ha problem med att försöka sänka personer, företag eller liknande om de gör offentliga uttalanden som stör mig ( Inte för att jag skulle lyckas men jag försöker). Det som skrämmer mig mest är att jag nu får uppleva att jag faktiskt kan tappa min empati för andra och det har jag aldrig kännt innan. Jag försöker nog lura mig själv för nu tror jag att det är min bitterhet som talar. Jag tycker om att irritera mig på t.ex Alexander Bard, Tv 4, Expressen, Fadde, Robinsson Robban för då kan man prata med andra om det för de känner till samma saker för det har varit i media, men nu? Kan bara spy ut min galla till vissa mycket pålitliga människor för det går inte hålla det inom sig för då blir man bäng. Och det är lite jobbigt men jag måste välja den vägen för annars förlorar jag slaget och får det jobbigt att vinna kriget. Det som underlättar är när antagonisterna väljer den andra vägen för det läggs upp straffspark efter straffspark men jag går aldrig fram till bollen utan jag hoppas att andra ska se vad som händer så att jag aldrig behöver slå straffen i öppet mål. Frågan är bara om antagonisterna känner att slagen kommer och går eller om de tror att det är fred och dom är härskarna? Mycket lättare att kriga om alla inblandade vet om att det är krig. I och för sig så kommer det att dyka upp fler straffsparkar så länge de tror det, men så länge ingen slår in den så vet dom nog inte ens var bollen är. Fint det här blandar klyschor från krig och fotboll. Egentligen så är jag glad men det här tar upp lite för mycket av mina tankar så jag hoppas att det lugnar sig lite för ingen annan ska få förstöra mina dagar såhär nu i juletid, det är mitt jobb och jag vill inte ha hjälp med det. Men som sagt jag ska vara vuxen tills det inte funkar längre för det har jag lovat. Och jag blir påmind om det också så jag kommer inte att glömma det. Ha en bra natt och morgondag alla Underbara människor, ni andra gör som ni vill.