Har tidigare i år skrivit om Änglar och jag får mer och mer påfyllning av min önskan av dessa varelser. Människor kommer och går genom mitt liv en del stannar länge en del bara en kort stund men det är när dessa människor passerat man blir varse om vad dom betydde, eller när de funnits där ett bra tag. Jag tror fortfarande att det vissa kallar ödet eller Guds inverkan har stor betydelse på riktningen på det fortsatta livet. Jag tror att alla påverkar varandra och är man bara uppmärksam kanske man upptäcker betydelsen av dessa personer, däremot tror jag inte det är något som dessa människor vet, utan alla positiva händelser som vävs in i livet gör livet lättare och platsen där vi befinner oss lite bättre att vara på. Jag får också lättare att ta motgångar om det jag från nu kallar Änglar och det ni får kalla vad ni vill finns där nära och ofta. Har ganska många exempel på att när det känns jävligt så hör man av dom och ju värre det är ju mer hör man och ju fler är dom även om ingen vet att man mår skit just då. Tyckker det är ganska fashinerande. Finns säkert en vetenskaplig förklaring på detta men den vill jag inte höra för jag kommer ändå att tro på det ovetenskapliga i detta fall. Varför? Jo för det känns väldigt bra och vetenskap är ju bara det vi känner till idag inte det vi vet om tretusen år. det vi kallar vetenskap idag behöver bara ett enda bevis mot sig eller i annan riktning för att bli en myt eller skröna eller något annat.
Har också kommit på något om mig själv, jag blir väldigt lätt "kär" i allt möjligt, personer, saker, musik osv... Men inte så där som att jag vill springa och gifta mig men vissa saker fastnar i mitt hjärta och när det kommer till människor så blir jag lugnare även om det pirrar i hela kroppen, jag känner mig säkrare, kan säga vad jag verkligen tycker/känner eller i allafall hinta om det. Blir inte lika orolig för att göra bort mig utan vågar visa mer vem jag är, kan längta efter att få träffa personen igen utan att för den skull vilja inleda ett förhållande eller hoppa isäng med den. Det är spännande och ganska ofarligt, vem blir arg för att man ger ärligt menade komplimanger?
Varför sitter jag och funderar på sådant här? Antagligen för att jag har mycket tid med mig själv nu förtiden däremot inte för mycket men tillräckligt för att hinna fundera på vem jag egentligen är inte vem alla tror att jag är för hur dålig jag än är på teater så visst kan jag lätt räkna upp fem roller jag spelar väldigt övertygande dagligen eller i allafall varje vecka. Jag tror att det är nyttigt för mig för jag har hittat sidor som jag för ett halvår sedan inte trott att jag hade och det kanske jag inte hade då de kan växt fram nu både på gott och ont men mest gott tror jag. Jag tycker det är spännande och min resa är inte slut den har bara ändrat riktning en smula och kommer antagligen göra det fler gånger.
Funderar även på hur jag pratar om människor och vilka rykten jag sprider vidare. Efter ett antal månader med det ena ryktet märkligare än det andra som jag hört om mig själv. Jag försöker att tala om när jag berättar saker för andra att det är vad jag hört och jag kan inte veta om det säkert är så, Jag pratar inte heller med vem som helst om vad som helst utan ju mer jag litar på en människa ju öppnare blir jag. Och visst jag erkänner, visst snackar jag skit som alla andra jag är inte bättre än någon men jag försöker att hålla mig till vad jag känner och tror och hittar inte på för att bättra på en redan dålig historia. Jag tror sånt slår tillbaka med mångdubblad kraft på en själv till slut. Och som jag började detta inlägg så tror jag om vi kan vara mer änglar åt varandra så skulle världen bli lite bättre för varje dag.
Har tidigare i år skrivit om Änglar och jag får mer och mer påfyllning av min önskan av dessa varelser. Människor kommer och går genom mitt liv en del stannar länge en del bara en kort stund men det är när dessa människor passerat man blir varse om vad dom betydde, eller när de funnits där ett bra tag. Jag tror fortfarande att det vissa kallar ödet eller Guds inverkan har stor betydelse på riktningen på det fortsatta livet. Jag tror att alla påverkar varandra och är man bara uppmärksam kanske man upptäcker betydelsen av dessa personer, däremot tror jag inte det är något som dessa människor vet, utan alla positiva händelser som vävs in i livet gör livet lättare och platsen där vi befinner oss lite bättre att vara på. Jag får också lättare att ta motgångar om det jag från nu kallar Änglar och det ni får kalla vad ni vill finns där nära och ofta. Har ganska många exempel på att när det känns jävligt så hör man av dom och ju värre det är ju mer hör man och ju fler är dom även om ingen vet att man mår skit just då. Tyckker det är ganska fashinerande. Finns säkert en vetenskaplig förklaring på detta men den vill jag inte höra för jag kommer ändå att tro på det ovetenskapliga i detta fall. Varför? Jo för det känns väldigt bra och vetenskap är ju bara det vi känner till idag inte det vi vet om tretusen år. det vi kallar vetenskap idag behöver bara ett enda bevis mot sig eller i annan riktning för att bli en myt eller skröna eller något annat.
Har också kommit på något om mig själv, jag blir väldigt lätt "kär" i allt möjligt, personer, saker, musik osv... Men inte så där som att jag vill springa och gifta mig men vissa saker fastnar i mitt hjärta och när det kommer till människor så blir jag lugnare även om det pirrar i hela kroppen, jag känner mig säkrare, kan säga vad jag verkligen tycker/känner eller i allafall hinta om det. Blir inte lika orolig för att göra bort mig utan vågar visa mer vem jag är, kan längta efter att få träffa personen igen utan att för den skull vilja inleda ett förhållande eller hoppa isäng med den. Det är spännande och ganska ofarligt, vem blir arg för att man ger ärligt menade komplimanger?
Varför sitter jag och funderar på sådant här? Antagligen för att jag har mycket tid med mig själv nu förtiden däremot inte för mycket men tillräckligt för att hinna fundera på vem jag egentligen är inte vem alla tror att jag är för hur dålig jag än är på teater så visst kan jag lätt räkna upp fem roller jag spelar väldigt övertygande dagligen eller i allafall varje vecka. Jag tror att det är nyttigt för mig för jag har hittat sidor som jag för ett halvår sedan inte trott att jag hade och det kanske jag inte hade då de kan växt fram nu både på gott och ont men mest gott tror jag. Jag tycker det är spännande och min resa är inte slut den har bara ändrat riktning en smula och kommer antagligen göra det fler gånger.
Funderar även på hur jag pratar om människor och vilka rykten jag sprider vidare. Efter ett antal månader med det ena ryktet märkligare än det andra som jag hört om mig själv. Jag försöker att tala om när jag berättar saker för andra att det är vad jag hört och jag kan inte veta om det säkert är så, Jag pratar inte heller med vem som helst om vad som helst utan ju mer jag litar på en människa ju öppnare blir jag. Och visst jag erkänner, visst snackar jag skit som alla andra jag är inte bättre än någon men jag försöker att hålla mig till vad jag känner och tror och hittar inte på för att bättra på en redan dålig historia. Jag tror sånt slår tillbaka med mångdubblad kraft på en själv till slut. Och som jag började detta inlägg så tror jag om vi kan vara mer änglar åt varandra så skulle världen bli lite bättre för varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar