Good bye 2022.

 Nu börjar 2022 falna och snart är det helt släckt. Skönt tycker många synd också tänker en del. Året som kom att präglas av Putins ockupation och krig av  och mot Ukraina. Dt är såklart fruktansvärt och helt vidrigt. Det har ju hänt en del annat med under året, en valrörelse i Sverige med en massa löften om honung och guld vilket än så länge känns som träskvatten och kvicksilver. 

I februari gick Olympiska vinterspelen av stapeln i Kina, pga. av att det gick just där gjorde att jag bojkottade OS och har inget att skriva om från de spelen. Redan i Januari började Danmarks drottning Margarethe sitt 50:e år som regent. Fantastiskt att få uppleva antar jag, samtidigt råkade Danmark och syd västra Sverige ut för stormen Malik som nådde orkanstyrka stundtals. Förintelseöverlevaren Emrich Roth avlider 97 år gammal, senare under året så avled även en annan förintelseöverlevare, Hédi Fried som blev 98 år. Det börjar bli ont om de som var där. Vi måste vårda deras berättelser och se till att de aldrig tystnar. 

I februari börjar firandet av drottning Elisabeths 70:e år på tronen för Storbritannien och samväldet som består av 14 andra länder. 24:e februari inleder Ryssland sitt krig mot Ukraina, det har skrivits så mycket om det att jag bara tänker skriva, Ryssland ut ur Ukraina och må alla Ukrainare och ryska krigsmotståndare få ett mycket fridfullare 2023.

Det har varit mycket våld rapporterat i media i år. 21 mars mördas två lärare av en 18 åring på en skola i Malmö, Rasmus Paludan är i Sverige och har torgmöten där han bränner koranen vilket startar upplopp på flera ställen i landet. 

Den 1a april upphör coronaviruset covid 19 att betraktas som samhällsfarligt. Den 6e Juli mördas psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Almedalen på Gotland. Hon mördas av en högerextremist, han hade även planerat att mörda Centerpartiets ledare Anni Lööf. För att få in något trevligt också så måste vi ju få med att EM i fotboll (Damerna) spelades i England och blev en succé och grymt bra PR för damernas fotboll. Ett mästerskap med väldigt underhållande fotboll. 

8e september avlider drottning Elisabeth och storbritanniska samväldet får en ny Kung. Den 11e september är det val i Sverige och någon månad efter det har vi en regering med 3 av de gamla allianspartierna vilka gör regeringsunderlaget så länge man låter Sverigedemokraterna få vara med och bestämma.  

Året 2022 är även året när många av de som dör har jag koll på vilka det är och de har haft betydelse i olika grad för mig. Jag börjar nog bli gammal. Jag tänder ljus för, Meatloaf, Emrich Roth, Hédi Fried, Ronny Hellström, Sven Melander, Sally Kellerman, Dagny Carlsson, Taylor Hawkins, Olle Goop, Alf Hambe, Curt Bergfors, Bengan Johansson, Carl Uno Sjöblom, Ing-Marie Wieselgren, Michail Gorbatijov, Signe Persson-Melin, Drottning Elisabeth, Börje Salming, Irene Cara, Svenne Hedlund, Kirsti Alley, Edson Arantes do Nacimento "Péle". Det finns fler, det är jag säker på så tänder ljus även för dem.

Furuviks parken var inget ställe schimpanserna ville stanna på så de rymde, de hade väl läst om Sir Vääs och Ugglan på Skansen i Stockholm. Sir Vääs och Ugglan fångade man in, schimpanserna eller i alla fall 4 av dem var man tyvärr tvungna att skjuta uppe i Furuvik.

Ja just det, det har ju varit ett fotbolls VM för herrar med men det kan jag inte heller skriva så mycket om då jag valde att bojkotta även detta mästerskap pga. vart man la det och hur det gick till för att det skulle hamna i Qatar. 

Jag blev så glad häromdan när Greta Thunberg klev in i rampljuset igen och vägrade låta sig häcklas av en fd kampsportare, hon slog till och fick världen att le vilket behövs i slutet av ett år med otrygghet i stora delar av världen. Indirekt fick hon bort en människohandlare och ett svin från gatan. Tack! Greta. 

Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner och en underbar storfamilj. 

Ja just det jag fyllde ju 50 under året och fick vara med på en trevlig student ett trevligt 80 årskalas och tyvärr en begravning. Livet har sina ups and downs, så är det bara och det verkar som det alltid kommer vara så. 

Det var lite om detta året, hoppas nästa år blir ett år där världen läker och vi tar hand om varandra i stället för att "ta hand" om varandra.

Ett gott slut av året och ett Gott nytt kärleksfullt kommande år önskar jag er. 

Julklapp till mig!

 4:e advent är förbi och nu väntar vi bara på att få fira Jul. Många människor ser fram emot Julen och få känna Julefriden. I mitt liv har det kommit in nytt liv precis, syrran har blivit mormor. Tidigare i år fick min vän ett efterlängtat barn som växer och mår bra. Det passar ju fint när man pratar om Jul som firas på många håll till minne av Jesus födelse. Samtidigt så känner jag en kille vars pappa valde att avsluta sitt liv, jag känner en kille vars far rycktes bort helt utan förvarning, jag känner ett gäng ungdomar och unga vuxna vars farfar/morfar lämnade jordelivet precis. Liv uppstår och liv avslutas, det är så det ser ut, alltid sett ut och nog alltid kommer se ut. Alla människor älskar inte Julen, en del är rent av rädda för den långa ledigheten den kan innebära. Julen som jag önskade alla hade lika ljusa minnen av som jag har. Jag älskar Julen, den har alltid varit fridfull för mig både när vi firat med pappas sida av släkten som mammas sida av släkten. Dock vet jag efter 26 år som fritidsledare att alla inte har och har haft det så. 

Runt om i världen både nära och långt borta finns det barn på flykt undan krig och dess hemskheter. Runt om i vår värld far barn illa p.g.a vuxna ofta mäns lustar. Runt om i vår värld dör barn p.g.a svält. Runt om i vår värld lider och dör barn p.g.a sjukdomar som kan botas om man får rätt hjälp. Runt om i vår värld lever barn i rädsla för att pappa ska slå mamma och eller dom själva. 

Vad får vuxna män att starta och underhålla krig som drabbar barn så hårt? Vad får människor och framför allt män sin tro på att de har rätt att beröva barn deras barndom och trygghet bara för att de kan betala för det? Vad får regeringar att inte vilja hjälpa länder där svält slår till? Vad får rika länder att inte dela med sig av läkemedel för att utrota sjukdomar som vi kan utrota och varför vill vi inte vara med och bota det som går att bota? Vad får människor framför allt män att tro att de har rätten att bruka våld mot sin familj? Vad får människor att tro att de har rätten att avsluta ett liv p.g.a vad som helst? 

Vad krävs för att vi ska få stopp på krig, sexuellt våld, svält, sjukdomar, otrygghet? När man läser om vad vissa framför allt män gör som är illa och samtidigt läser om att mannen ska skydda sin familj så undrar jag hur de ska skydda sina familjer. Jag ärt ingen fan av tanken att det ska behövas en stark man att skydda familjen men det är en ganska utbredd tanke, i alla fall på sociala medier bland just män över 40år. 

Om en människa mår bra tror jag inte våld eller tvång är det som tar upp hjärnverksamheten. Om en människa mår bra tror jag inte att suicid är med på listan över möjligheter. Hur kan vi tillsammans som samhälle se till att barn och unga kan få känna Julefrid, hur kan vi tillsammans som samhälle jobba för att barn och unga ska kunna känna sig 100% trygga? 

Det jag önskar mig i Julklapp är framför allt svar på de två frågorna. Jag önskar mig en del annat med men dessa två frågors svar skulle vara den ultimata Julklappen. Jag hoppas alla ni som väljer att läsa detta inlägg får en underbar Jul och ett härligt slut på 2022. 

Kan vi inte bara försöka.

 Spännande vecka var det och är det. Jag har gått Visions utbildning i arbetsrätt, riksdagspolitiker uppmanar att Sveriges befolkning ska förakta en folkkär komiker och fotbolls VM i Qatar har börjat. 

Vi kan väl börja med SD:s Björn Söder som på Twitter uppmanar svenska folket att förakta komikern Magnus Betnér. Han kan absolut tycka så men ska en Riksdagspolitiker gå ut med den uppmaningen på sociala medier? Har man svårt att ta det en komiker säger när man är politiker så kanske man kan ta det direkt med komikern om man är ute efter att förhindra att fel information sägs på scen. Varför man vill inskränka i yttrandefriheten förstår jag och vad jag förstått så har Magnus Betnér inte brutit mot lagen i sina shower eller Youtube filmer. En politiker i riksdagsposition som har sitt kontor på regeringskansliet kanske ska försöka att låta yttrandefriheten ha sin gång, Yttrandefriheten är en lag mellan stat och person och Björn är ju riksdagspolitiker och kanske tycker att han är staten så att han skulle ha rätt att försöka gå in och tysta ner en komikers kritik. Detta är bara en av rubrikerna Björn skapat de senaste veckorna. 

VM i Qatar då? Ett VM i ett land som inte efterlever FNs deklaration för mänskliga rättigheter, ett land där man i väst är rädd för att det blir en våldäktsvåg i p.g.a. de lagar de har där som gör att den våldtagna riskerar hårdare straff än den som våldtar, ett land som byggt sina arenor med gästarbetare som bara fått ut en bråkdel av sina löner och som jobbat under förhållanden som inget arbetsmiljöverk i den demokratiska världen skulle tillåta alls. Över 6500 av gästarbetarna som byggt fotbollsarenorna i Qatar har dött p.g.a arbetsförhållandena, arbete helt utan säkerhetstänk verkar det som. FIFA som är världens samlade fotbollsorgan hotar lag och spelare med vite om de tar upp frågan om mänskliga rättigheter, framför allt HBTQI+ frågan.

Och så var det det här med Arbetsrätt på central och lokal nivå. Vad kan Björn Söders olika utspel och Fotbolls VM i Qatar ha att göra med hur du har det på jobbet?  

Mycket av den gemensamma nämnaren är ju att mycket av det som sker långt bort, högt upp och alldeles nära påverkas väldigt mycket av någon form av värdegrund. 

I Sverige har vi bland annat arbetsmiljölagen. Det är en lag och den ska följas annars kan man bli dömd. Det enda som kan bryta den lagen är grundlagen. I den finns det bland annat stycken om hur man inte får behandla en anställd. Man får inte diskriminera och då gäller de sju diskrimineringsgrunderna vilka är: Kön, könsidentitet och uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Känner man sig orättvist behandlad men inte får in det i någon av dessa sju grunder så är man inte diskriminerad, dock kan det handla om kränkande särbehandling som också är förbjudet. Det kan röra sig om olika sorters mobbing, sexuella trakasserier, trakasserier mm. 

Varför måste vi ha fackförbund som utbildar sina medlemmar i dessa ämnen? Kan det verkligen vara ett så stort problem? Det kan väl inte hända så ofta? Behöver vi verkligen engagera oss i de frågorna? 

Just nu pågår Orange week på flera håll i landet, en vecka där regionerna har föreläsningar och aktiviteter vad gäller psykisk hälsa och mycket riktat för att uppmärksamma och förebygga mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Orange weeks slogan är en vecka fritt från våld.  Behöver vi ha en sådan vecka? 

Varför kan vi inte bara anstränga oss för att inte skada varandra medvetet varken psykiskt eller fysiskt? Kan vi inte bara försöka lite grand att hjälpas åt att uppfylla FNs deklaration för mänskliga rättigheter.

Vad är det som gör att man kan tycka att de människorna är mindre värda, de kan vi trampa på? Vad gör att politiker tycker det är rätt att trampa på människor, Vad är det som gör att man kan lura människor att göra farliga jobb i främmande land och sedan undlåta sig att avlöna dem? Vad är det som gör att chefer och eller medarbetare tar sig rättigheten att mobba, frysa ut, sexuellt trakassera, trakassera eller hota medarbetare?

Vad skulle jag själv stå ut med? Vart går min gräns? Skulle jag vilja att någon av mina nära eller kära skulle utsättas för oegentligheter? 

Vad gör att människor känner sig tvingade eller känner att de har rätt att använda fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld mot de man är nära?

Om man innehar en maktposition som politiker, chef, överlägsenhet i fysisk/psykisk styrka , eller någon annan makt enligt någon hierarkisk ordning så kan  i alla fall jag tycka att man har ett ansvar att inte använda den makten i något våldsutövande alls! Har jag fel? Vad skulle kunna okeja det? Självförsvar säger någon, okej säger jag men annars? Kan man mobba ut en kollega som självförsvar? Kan man våldta någon som självförsvar? Kan man slå sönder någon i självförsvar för att hen inte håller med?

Använder man någon form av våld är man ansvarig för det våldet man använder. Använder man våld i självförsvar är man skyldig att se till att våldet är proportionerligt. Men våldet i självförsvar är så extremt litet i sammanhanget hur många som utsätts för någon form av våld så det behöver vi inte lyfta vidare här.  

Så skulle vi inte bara kunna försöka att hjälpas åt att följa FNs deklaration för mänskliga rättigheter samt de lagar och förordningar vi har som gäller hur vi beter oss mot varandra. Kritisera, bli arg, diskutera, bli förbannad osv, det är inte känslorna jag vill att vi ska få bort det är de farliga uttrycken för känslorna jag tror vi måste jobba med. 

Jag hoppas att vi vaknar snart och att media får mindre och mindre att skriva om när det gäller tragedier av olika slag. 

Döden, en reskamrat vi vänder ryggen åt. Livet, en reskamrat som vi håller hårt i handen.

 Höst, växtligheten dör och förbereder för nytt liv efter en tids vila över vintern. Höst november och allhelgonahelgen, en tid att minnas de som dött och krattat manegen för oss som är här nu. Döden, får man prata om den? Idag fick jag veta att en av mina gamla samverkanskollegor sett döden i vitögat och nu jobbar för att kunna bli någons kollega och samverkanspartner igen. Livet det sköra men ändå så starka. Döden är en reskamrat på livets resa men vi låtsas som att han har hoppat av på fel station, livet, också det en reskamrat på livets resa. En kamrat vi håller hårt i handen. Människor drabbas av sjukdomar och skador som man inte trodde det gick att hämta sig ifrån, människor besegrar sina missbruk och håller kvar livet i förgiftade kroppar, människor ser sina barn dö och klarar ändå att hänga sig kvar vid livet. Döden är ju alltid närvarande på något sätt, vi känner alla någon som kämpar eller har kämpat för livet i t.ex. cancer. Vi ser och hör nyheter om hur det krigas i världen och man väljer att okeja att det får sättas ut massförstörelsevapen i vårt trygga Sverige. Pappa dog pga. cancer endast 56 år gammal, farmor dog pga. hjärtinfarkt endast 68 år gammal, en kusin till mig dog knappt 30 år gammal pga. cancer, två vänner till mig har förlorat sina barn strax innan födsel, jag har förlorat tre kollegor som gått bort pga. cancer ja alla känner vi människor som inte fått leva så länge de borde fått. Livet är inte rättvist om du frågar mig och ingen har någonsin påstått det heller. Det är så det är, bara att acceptera eller? Kommer aldrig acceptera det men vet inte vad man kan göra åt det mer än hoppas att forskning kan lösa det på sikt. Däremot krig och hungersnöd är två helt jäkla onödiga dödsorsaker, det vet varenda människa hur man kan lösa men viljan verkar inte finnas hos dom som skulle kunna lösa sådant snabbt. 

Saknas viljan för att få slut på hungersnöd och krig? Ja helt klart, inte hos alla men hos de som kan göra stora förändringar snabbt. Som jag skrev alla känner vi någon eller några som borde fått leva längre och alla undrar säkert någon gång varför den där onde fan får leva. Vart vill vi komma med t.ex. dödsstraff? För vem är dödsstraffet? Jag är av den åsikt att kan vi inte ge tillbaks liv så ska vi heller inte ta liv. Helt enkelt för att i min värld är livet det finaste och dyraste som finns. Ja jag har haft en riktig jäkla tur som kan tycka att livet är det finaste som finns. Jag vet och det gör ont i mig att veta att så många människor inte fått uppleva livet som något fint hela tiden. Såklart har jag varit ledsen och tyckt att livet suger men inte värre än att det gått över på någon dag. 

Hur är det med viljan att vara en del av lösningen om en än så aldrig liten del men dock en del för de som inte tycker livet är fint tillräckligt ofta. Kan man anse en människa som förbrukad när hen inte längre är produktiv för syftet hen får betalt för. Kan man då säga tack för det du gjort men inte fan behöver vi en belastning som dig här? Kan man med gott samvete skicka ut någon i kylan för att pluset på kontosidan inte längre är stort nog. Kom ihåg att det är sällan du får någon cred för att du jobbar dig sjuk och trasig, det där med återvinning har inte blivit en sådan fluga när det gäller människor som när det gäller saker och ting. 

Ibland verkar det som att vi ger fullständigt fan i vad som brutit ner en människa, vi vill bara att hen ska få ett piller så hen kan börja jobba så snabbt som möjligt. Vi har skalat bort utrymmet för återhämtning och rehabilitering när det gäller skador, sjukdomar som inte syns när människan ler och säger allt är bara bra. Även om skador och sjukdomar syns kan det ibland vara svårt att få tiden att räcka till just återhämtning och rehabilitering. 

Så nu i November, #noshavenovember och kanske framför allt den #19november #internationellamansdagen så kanske vi ska lyfta psykiskhälsa och prata om vad som kan störa den psykiska hälsan. Vi måste förstå att alla har en gräns och vi har ingen aning om hur nära våra medmänniskor är den gränsen. på ett suicid går det 20 allvarliga försök, ett x antal försök och ca 1000 människor som tänkt tanken. Vi måste våga prata om döden för att förstå oss på livet. Vi måste stötta varandra i att våga tala om när vi mår dåligt. Vi måste förstå att vi inte är ensamma när de mörka tankarna kommer för de kommer till alla då och då. Media rapporterar hela tiden om skjutningar, mord, våldtäkter, gängrelaterad kriminalitet osv och det måste de såklart göra men det blir ingen balans i det. Vi måste också få höra bra nyheter, gärna dubbelt så många som de dåliga. Balansen måste vara i obalans med fördel godhet. 

Som sagt använd 19 november speciellt men hela no shave november till att lyfta psykisk hälsa i diskussioner på jobb och med vänner. Vi har ju en internationell mansdag, låt oss förvalta den på bästa sätt. 

Det är absolut inte farligt att prata om döden, om suicid, om mörka tankar. Lyfter vi upp det i ljuset och delar med oss av det så finns det nog många saker som kan hjälpa från en tyst mun och två aktiva öron till att faktiskt handgripligen få en medmänniska till en vårdande instans och ja allt där emellan. 

Det finns t.ex.. mansjourer, kvinnojourer, jourhavande vänner, jourhavande präster man kan vända sig till om man vill ta det anonymt och inte med någon man känner. Det finns professioner inom vården som iofs kan vara svåra att komma intill akut men de är bra när man får hjälpen. Kyrkorna har präster, diakoner, själavårdare som är utbildade på att samtala med människor om allt mellan himmel och jord. Det kan vara bra att komma ihåg det när allt känns mörkt och man av någon anledning, vilken som helst inte vill ta det med familj och vänner.

En sak är säker att kan man skjuta upp döden så kan ske det kan vara värt att göra det. Om man ändå ser det som sista utvägen att ta sitt liv så kanske några dagar extra inte är otänkbart bara för att se om det kanske ändå inte finns någon som kan tända ett ljus i ditt mörker. Många som har gjort suicidförsök och misslyckats är glada att de misslyckat för plötsligt så var mörkret skingrat. Så nu gubbs har vi en uppgift tack vare att vi fått en internationell mansdag. Vi gör det vi kan för att höja frågor om hälsa för alla på denna planet och jag tycker att den psykiska hälsan kan få lite extra uppmärksamhet för den är så viktig för hela kroppens hälsa.  

Och som sagt idag är det allhelgonaafton så då är mina döda vänner och familjemedlemmar lite mer närvarande än andra dagar i mina tankar.

Idag tänder jag ljus för Pappa Göran, Mormor Ella, Morfar Emil, Farmor Gunborg, Kusin Stefan, Pappas syskon Åke, Lennart, Sven, Lillemor, Rune, Mammas man Assar, Svågern Oskar, Vänners barn Ida P, Lilli, Kollegorna Stickan, Ida F, Lena, Två av mina bästa vänner Joacim, Jonas, Jobbungdomar Martin, Marcus...  Det finns fler...

Var ljuset i mörkret när du orkar, du ska se att det finns de som är ljusen i ditt mörker. En enda vänlig handling kan starta en rörelse som flyttar berg. 

Tankar en måndagsnatt.

 Hej hur mår du? Vill jag verkligen veta? En artighetsfras kan vara en öppnare till långt samtal. Är jag beredd på att chansa eller skiter jag i hur personen mår och om jag får ett svar jag inte önskar så kan jag alltid säga vad tråkigt att höra vi ses, har lite bråttom nu. 

Jag får ibland meddelanden och mail från elever jag haft i skolan och ungdomar jag haft på fritidsgårdarna. Det jag skriver om idag har jag fått okejat att berätta, någon till och med bad mig göra det innan jag han fråga. 

När man jobbar med människor så är det enda man kan vara säker på att hur mycket man en tror sig känna en människa så finns det så mycket mer att lära känna, bra och dåligt eller så mycket som man kommer vara utestängd från att känna. När en människa är redo att dela med sig och gör det för att hen tror hen är skyldig en ursäkt då kan det bli långa samtal. Jag frågade en f.d. elev hur läget var och jag fick en historia som jag inte önskar någon. Nu mådde hen bra men vad hen blev utsatt för när jag var hens lärare (Undervisade i idrott och livskunskap under några år som lärare utan lärarutbildning. 30 + 10% lärare, 60% fritidsledare och elevassistent) var helt otroligt vidrigt. Jag började leta i minnet men kunde inte minnas att hen sagt något då vilket hen berättade senare att hen aldrig gjort. Hen var trygg med oss vuxna och valde att leva ett så normalt liv som möjligt när hen var i skolan. Hen berättade hur duktig hen blev på att ljuga och spela spelet, hur duktig hen blev på att ta på gladmasken. Hen var tydlig med att hon gillade oss för att vi behandlade hen som en människa. 

Jag har jobbat med flera ungdomar som försökt ta sina liv, jag har fått veta det långt efter jag slutat på deras skolor eller fritidsgårdar. Samma sak där, man har valt att spela spelet och vara nöjd med att vara på platser där vuxna brytt sig. Det är läskigt att tänka på ibland att till hen nådde jag aldrig fram, hen var som en skugga där jag var men funkade i hop med någon kollega, någon annan kom man tillräckligt nära för att kunna prata med men aldrig gissade jag då att deras liv var i fara för det gjorde de allt för att dölja. 

Detta är bara ett par exempel, jag har jobbat med ungdomar som fallit för droger, nyfikenheten att tillhöra kända gäng både motorcykelburna och de som inte åker motorcykel. Ja jag har fått vara med och forma framtiden för ungdomar och jag blir väldigt glad när det går bra för de man var riktigt orolig för. 

Läser Visions tidning när den kommer och då slår det mig för det står en hel del om t.ex. psykisk hälsa vs psykisk ohälsa. Hur kan vi satsa så mycket på barn och ungdomar med tidiga insatser när vi inte ens investerar i tankar på våra kollegor runt om i landet. Självklart ska vi inte minska på satsningar på unga, tvärtom vi måste satsa mycket mer och det behöver vi göra på de vuxna med. Hur gör vi med vuxna vi känner som trillar dit på en depression, ångest, ev. självskadebeteenden? Vågar vi ens röra i det. God morgon! Allt väl? Vill vi verkligen veta? Om du ställer frågan och svaret blir att det är åt helvete hur fortsätter vi det samtalet då? Om t.ex. psykisk ohälsa inte syns, finns den då? Varför berättar bara inte den som kanske inte svarar jodå allt väl eller den som ljuger och säger jodå allt väl hur det verkligen är? Det finns oändliga svar på det men vanliga svar är att personen i fråga inte känner tillräcklig tillit för att blotta att hen mår skit. Hen kanske är rädd för att uppfattas som vek och svag. Alla människor går att byta ut från sina jobb för att lösa att arbetet fortgår och vill man se människor som maskiner så är det inget svårt att få igång arbetet igen med nya medarbetare. Men ett problem kan ju vara att någon ser kollegan som maskin och någon annan ser kollegan som en vän. 

Så om man frågar hur är läget så kan man aldrig veta om man får ärliga och eller artiga svar. Även om personen svara att det inte är så bra så kanske/troligtvis får man inte veta hela sanningen. 

Ska vi sluta fråga hur folk mår? Nä absolut inte men när vi frågar det så tror jag det är viktigt att vi är beredda på att ge den som svarar den tid hen behöver.

. 

Val 2022 en liten Guide i sista minuten totalt färgad av mina tankar.

 I morgon är det val till riksdag, region och kommun i Sverige. Det verkar som det är många som tvekar än till vad de ska rösta på. För mig har det inte varit svårt. Jag tycker att alla punkter i FNs deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen är viktigast av alla frågor. Jag tycker det för att en majoritet av världens länder varit med och godkänt dem för att skydda den enskilda människan i alla sammanhang och situationer. 

103 partier räknade jag till att det finns att rösta på till Riksdagen. Det finns ett parti från Jönköping tror jag som sticker ut lite, Ändrings partiet revolution heter dom. Googla gärna. De har ett intressant partiprogram som man lätt kan tycka om vissa dagar när man är lite sliten. Nej jag har inte röstat på dom. Nej de får aldrig min röst men de har humor. Kalle Anka partiet finns fortfarande men har inga valbara personer. Det finns ett parti som heter Kärlek, det tycker jag låter fint, Ond kyckling partiet låter spännande, Majspartiet kanske lockar någon. Små partier det är svårt att hitta något om men de är valbara till Riksdagen. Nordisk motståndsrörelse har på sin Riksdagslista 4 namn som är valbara, man behöver inte googla länge för att se vad dom står för om någon nu inte visste det. De har inte så mycket över till mänskliga rättigheter och barnkonventionen så som de är presenterade av FN. MED Medborgerlig samling verkar vara ett parti som växt fram av KD och SDs flathet i rikspolitiken, de tycks vilja spetsa till de partiernas valmanifest. En förespråkare för MED har varit Katerina Janouch, Katerina som nu står åtalad för grovt förtal mot en lärare i Uppsala som enligt henne tvingat eleverna säga att de älskar Allah. Katerina är enligt tidningen Expo en del av Nätverket där bl.a. Education4future som hon var ordförande i ingår. Ett annat parti som är trötta är AfS Alternativ för Sverige och de verkar vara trötta på SDs uddlöshet, AfS har många f.d. SD: are på sina listor och vill ha mer verkstad och mindre snack. De verkar också ha någon invändning mot FNs mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Går du in på Valportalen 2022 så hittar du alla listor på partier och valbara politiker i Riksdags, region och kommunvalet. 

Vad har jag röstat på då? Det är ingen hemlighet. Jag älskar inte allt de gör och har gjort, det finns frågor jag tycker de har fel i men de har ändå så många frågor där jag tycker de har rätt att bara Vänsterpartiet kommer nära. Ja jag har röstat på Socialdemokraterna till Riksdag, region och kommun. Varför? För att jag tycker de har de bästa idéerna i stort, dock inte i allt. Viktiga frågor för mig är förebyggande ungdomsarbete för att minska att ungdomar hamnar i kriminalitet. Skolan är viktig och skolorna borde inte kunna flytta pengar från utbildning till bolag. Vården styrs på väldigt många håll av den nya alliansen och jag tycker det verkar funka sådär, jag tror att S kan göra det bättre. Rätten att få vara den man är oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder är väldigt viktigt för mig. Jag som regnbågsförälder kräver såklart att mina barn ska ha samma rättigheter hur de än definierar sig. Just detta gör det helt omöjligt i min värld att ens tänka mig att rösta till höger om Centern. Jag anser att allas barn, bonusbarn oavsett om man lever med sina föräldrar eller på pappret tillförordnade föräldrar har samma rättigheter till sitt land även oavsett vart man själv eller sina förfäder är födda. Alla regeringens partier har ju som mål att Sverige ska vara bästa landet att leva och bo i, inget konstigt med det. Man har olika tankar och idéer om hur man ska nå dit och hur det ser ut där. Bara för man vill landets väl så kan ju landets väl se väldigt olika ut beroende på vem du frågar. Jag röstar Rött Rödgrönt för jag tror på de parternas förmåga att skapa trygghet och ett bra land med sin/sina politik. Jag tror inte på den Blå blåbruna sidans politik för där skulle inte alla mina barn, eller alla andras barn vara inkluderade utan de skulle kunna stå utan sina rättigheter. 

Här i min kommun då? Ja här finns det ju partier med. Det blir alltid något fungerande samarbete här så det lär inte bli någon jätteskillnad så länge inte SD och partiet till höger om dom HD (Habo demokraterna) får för mycket att säga till om.  M Habo vill stärka lokalt näringsliv, M vill med skolan, socialförvaltningen och föreningar få till en hälsosam och berikande fritid. Jag kan tycka att man har tappat bort oss, Fritidsgården som är en jäkligt bra fritidsgård, ja väldigt objektivt men jag hade ju inte jobbat där om vi inte hade bra verksamhet. KD vill ha en levande landsbygd, satsa på dagens familjer, levande föreningsliv, levande kulturliv, satsa på äldreomsorgen. L vill bredda vägen mellan väg 195 mellan Habo och Hedenstorp i Jönköping, ja det är den L info som hamnat i min brevlåda vad gäller kommunpolitiken. Som alltid kämpar ju L i stort med att vilja förbättra skolan. Kom ihåg att detta är den parti info jag fått i min brevlåda, alla partier har ju fler frågor som de många gånger av naturliga orsaker hämtat från moderpartierna. På regionsidan vill L satsa på att man ska ta kvinnosjukdomar på allvar. Jag ville få med det här för jag tycker det är intressant att det är så få som diskuterar det. V Habo vill ha ett rättvist och solidariskt Habo. De har fyra förslag som de går ut med. En skola för framtiden, bygga fler bostadsrätter nu, 30 timmars arbetsvecka, förbättrad arbetsmiljö för de som jobbar inom vård och omsorg. C och MP har jag inte fått info ifrån tyvärr. Hitintills kan jag ställa upp på alla idéer det är väl hur det praktiskt ska genomföras som gör att jag inte håller med vissa partier. Det jag fått från SD är vad SD riks tycker och listor på vilka man kan rösta på i kommunen. Jo jag har samlat all val info som hamnat i min brevlåda från alla partier som delat med sig, även de jag tycker är tokiga. Det är ju två partier kvar och av olika anledning tycker jag de förtjänar lite extra här. Vi börjar med HD, de säger nej till utbyggnad av vindkraften, ja till en levande landsbygd, ja till bättre äldreomsorg, ja till svenska värderingar. Här ser jag ett problem, vad är svenska värderingar? Ja enligt HD så är det en rättvis bostadskö, begränsningar av tiggeriet i vår kommun, en restriktiv asylpolitik med fokus på närområdena, ha ordning på vem som bosätter sig i vår kommun, hjälpa kvinnor och barn från närområden. Så detta är de svenska värderingar de säger ja till enligt sitt egna valmaterial. HD vill också sänka kommunskatten genom att kraftigt reducera kommunpolitikernas löner. Det som är väldigt tydligt när man lyssnar på HDs representanter och läser på hemsida och i utskick så har de en ideologi som i mycket sätter sig emot FNs deklaration för mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Sen har vi då de som fått min röst. S vill vi kan börja med regionen här, ja de är de enda i min guide som får det utrymmet nu. S vill ha mer resurser till vårdcentralerna, snabbare vård för barn och ungdomar med psykisk ohälsa, fortsätta utveckla regionens tre akutsjukhus, som V förbättra arbetsvillkoren och anställa fler i vården, ta tillbaka kontrollen över tågtrafiken i Jönköpings län, student och seniorkort i kollektivtrafiken. I kommunen vill S att utbildningen ska vara jämlik, att äldre ska känna sig trygga, att satsa på bostäder fritid och kultur. Fritidsgården finns omnämnd! S vill ha ett Habo där alla kan utvecklas och känna framtidstro. Sen har ju S Habo något inget annat parti har S har Gunnar Pettersson! 

Uppenbarligen har ju alla partier något som tilltalar några eller många människor. Jag kan hitta bra saker hos alla det är hur man löser det jag kan bli skeptisk eller rent motståndare till.

Men som sagt som medmänniska, regnbågsförälder, fritidsledare, fan av FNs deklaration om mänskliga rättigheter och barnkonventionen, motståndare till högre straff utan att man satsar dubbelt på förebyggande och tidiga insatser. så fanns det bara ett håll att gå och till slut och ett parti som jag anser klarar att ta hand om Sverige bäst. 

Gå och rösta! Demokrati är ingen självklarhet, vi måste värna om den och använda den så att ingen tar den ifrån oss!

Hej clown.

 Pajas, Clown, Narr Vad håller du på med? Narren sanningssägaren som gärna luras och gillar att skrämmas. Narren är föregångaren till clownen, clownen som många tycks vara rädda för. Psykologer tror att det är Pajazzon den glada clownen med stor röd näsa och ett fixerat ansikte så att det blir väldigt svårt att läsa av ansiktsuttrycket, när Pajazzon gråter vilket den gör ibland så stämmer inte personen med sinnesstämningen, det är mycket enklare med Pagliacci som är clownen utan starka färger ofta bara en gråskala, ibland bär Pagliaccin en mask och den gråter ofta. Man tror att ursprunget är från det gamla Grekland och just det med en skrattande och en gråtande clown används flitigt som symbol för teatern även i dag. Narren fanns redan 2500 år f.Kr. i det gamla Egypten. En sanningssägare som bygger nya sanningar på lögner och försöker skrämmas lite, narren låter som några vi ser på tv:n dagligen just nu två dagar innan vårt riksdags, region och kommunalval. Vår nutida clown som vi känner igen från cirkus, filmen It, Marcel Marceau bl.a. är från Europa och då kanske främst 1500 talets England. Som sagt vad håller du på med?

Du har en maktposition och vill att människor skall tycka att du ska ha kvar den och gärna lite starkare. Vad säger du då? Hittar du på nya sanningar för att den riktiga sanningen skaver och du inte riktigt kan stå för den? Försöker du skrämmas lite grann med dina nya sanningar? När någon annan ifrågasätter din nya sanning så är hen vänsterbliven och jävla PK. Det värsta tror jag är att väldigt få av de som lyfter dig till skyarna ger fullständigt fan i om de stämmer överens något eller inte alls med den egentliga sanningen som vi kan kalla fakta från nu. Men hen säger bra saker och menar inget illa med att kalla någon svart..g, hen kan kalla folk vitingar med. Skillnaden är väl kanske att hen har kallat någon för viting 0 gånger i hela sitt liv. Det är inte för att vara elak jag skriver hen här, jag tycker det är ett bra ord även om personen jag försöker beskriva troligtvis får en mindre hjärnblödning av det ordet. 

Det är detta jag vill komma till. Är ditt ledarskap ledarmässigt eller är det clown/narr likt? Leder du de dina eller skrämmer du de dina att bli ledda? Att vara narren som hittar nya sanningar nät det passar och skräms med dom för att få lojalitet? Visst ser vi detta i världen just nu. Inte allt för långt härifrån. Det finns ju ledare överallt, Landsledare, Företagsledare, Idrotts och föreningsledare, Religiösa ledare. En del är tydligen födda att leda, en del utbildar sig för att vässa ledarskillsen och en del leder bara utan att ha kompetensen eller förmågan och det känns som att det är dom som ofta blir Narren/clownen. Som sagt det är snart, väldigt snart val och vem vill jag ska leda min vardag? Ledaren eller narren? Det finns inget frågetecken där i min värld, såklart väljer jag ledaren. Jag känner många som är rädda för clowner och kanske är jag också rädd för vad clownen ska hitta på. Parlamentariska val är ju en stor grej, vi gör dock val hela tiden året runt och då kan man ju undra, väljer jag att följa narren eller ledaren, väljer jag att vara narren eller ledaren? Så som sagt Pajas, Clown, Narr vad häller du på med? Du borde avsminkas så att man får se ditt rätta jag!