Det var antagligen bättre förr!?

 Ja jag är lite bäng som sätter en sådan rubrik. Jag har inget emot utveckling och det finns enligt mig inte mycket som verkar varit bättre förr. Möjligtvis att jag förr hade två föräldrar, att jag inte hade så mycket ansvar och åtaganden och göranden, att det på lördagar visades engelsk ligafotboll på tv med pling i rutan så man kunde följa tipset, finns säkert några saker till.

Men det verkar som det i media nu verkar vara torka på riktigt. Nya grejer måste ju vara skitdåliga om man kan spela in en ny omgång av Dallas och marknadsföra den så hårt så att folk börjar tro att det var något bra. Att man tar en massa gamla Robinsson deltagare som inte vunnit för att ge dom en chans till att göra bort sig i TV. Att man ruskar liv i Färjan igen. Jag älskade såpan Lödder men skulle de göra nya avsnitt av den så tror jag ändå inte att jag skulle kolla. Möjligtvis, altså möjligtvis om man gjorde nyinspelning av M.A.S.H, jag skulle nog ge det en chans.

Undrar hur långtid det tar innan Rederiet, Varuhuset, Tre kronor, Vita lögner, Goda grannar och andra svenska såpor vaknar till liv igen. Hoppas det inte går. Det måste väl finnas duktiga manusskrivare, skådespelare osv så man skulle kunna få fram bra nya produktioner. Många svenska filmer och gamla amerikanska filmer görs ju remake på. När får vi se svenska remakes på Den onde, den gode och den fule. Eller Dirty Harry. Eller Pappilon. Skulle kunna vara riktigt kul ju. Iochförsig så kan man väl säga att Johan Falk filmerna är en remake på Dirty Harry, och jo jag gillar Falk filmerna.

Kom på att jag kan vara ganska framtidsfientlig ibland även om jag tack vare vänner blivit bättre på att inte vara det. Det handlar altså om musik. Jag har ju lite förkärlek för 70 och 80 talets musik och då framför allt hårdrocken. Men vissa band och artister blir ju bättre med åren. Tycker att Europe har anpassat sig till 2010 talet på ett bra sätt, så även Ozzy. Tråkigt att gamla hjältar som Gary Moore och Dio inte finns längre och kan skriva nytt material.

Annars gillar jag som sagt utveckling, mycket roligt nytt som dyker upp på alla fronter. Allt är säkerligen inga revolutionerande saker som kommer att ändra mänskligheten men är dom kul nu så har jag inget emot dom. Undrar vad som blir nästa bakmaskin, glassmaskin, eller annan TV Shop pryl som slagit för en kort tid och som vi skrattar åt nu.

Tillbaka till media. Ni som sett Galenskaparnas film Monopol kommer att hänga med i mitt skrivande. Visst tycker jag det är okej att det finns avkopplande program på tv som inte ger mer en ihjälslagen tid, avkoppling för många och det är man väl värd ibland. Men det blir så allvarligt ibland som om man missar dessa program så kan man lika gärna gå och dö för då har man inget liv. Förstår att kanalerna och produktionsbolagen måste marknadsföra sig så hårt det går eftersom utbudet idag är enormt. Förr var det två kanaler vilka bägge ägdes av staten och inte började sända förrens kl 18.00 så det var svårt att inte veta vad det var på TV. Blir lite bedrövad över att våra kvällstidningar som raporterar om stora händelser i världen tror att det är mer intressant för läsarna om vad Robinson Robban kan tänkas ha för plan denna omgången i stället för att raportera om vad som händer i t.ex Syrien, Sudan, Pakistan, Afganistan, Sydafrika osv. Kanske är så att vi bryr oss mer om Robinson Robban. Om så är fallet så blir jag lite orolig. Om vi inte bryr oss om omvärlden som aldrig varit närmare och kommer allt närmare (flygprototyp på gång som flyger London - NY på en timme) så kan vi nog inte räkna med att grannen bryr sig om vi en dag behöver hjälp.

Nu har jag gnällt färdigt för ikväll. Bara mina åsikter, tyck gärna om Dallas, Färjan, rosa dalahästar eller vad ni vill. Det har ni rätt till.

Vad är det för fel på Världen?

 Idag kan man ju bli lagom mörkrädd om man läser nyheterna på svt text. Ibland undrar jag om jag knarkar nyheter, och det är inte bra. Man kan tappa tron på mänskligheten om man följer nyheterna för mycket. Ibland önskar jag att jag inte var så nyfiken på det som händer i världen. Tänk att bara kunna släppa allt och leva på aldeles ovetande i min egna lilla bubbla. Men det klarar jag inte, nyfikenhet är en del av min personlighet så jag får lära mig att leva med det.

Man anhållen för Södertäljemord står det bl.a, omfattande slagsmål i Malmöförort, gäng bakom skotten i Eskilstuna, polis i Tjeckien grep Breivik- imitatör, Jemen: Terrordåd krävde många liv, död man hittad i Göteborg, fortsatta luftangrepp mot Aleppo, Sydafrika utreder blodbad i gruva, åtta sköts utanför moské osv.

Varför kan folk inte bara låta folk vara? Hur mycket är ett människoliv värt? Vilka spärrar saknar vissa människor? Hur långt kan man pressa en människa innan det går fruktansvärt fel? Vad kan vi göra i samhällena för att det ska bli mindre fel? Och varför är det inte bättre balans i världen så att fler positiva nyheter får plats i medierna?

Jag har skrivit kommande del förut i min blogg men nu passar den in igen. Jag skulle inte bli ledsen eller sluta följa nyheter om de kunde se ut så här ibland:

Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt med resultat att solen gick upp överallt på jorden.

Miljarder fåglar sjöng och ett oöndligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340000 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla, och mycket modiga handlingar utfördes varje sekund någonstans på planeten.
Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt.
Hundratusentals nya, verkligt bra idéer kläcktes.
Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt, rörde med ömhet vid varandra, älskade livet och vägrade ge upp.

Ha en god natt alla trevliga människor.

Snart skolstart

Tänkte skriva något om ungdomarna jag jobbar med och deras start i skolan och hur man hoppas de skall få det bra. En vän till mig gav mig en del intressanta artiklar i ämnet och efter att sökt vidare från de artiklarna kan jag nu inte skriva det jag tänkte. Jag skulle inte kunna vara lojal med min arbetsuppgift om jag publicerade vad jag skrev. Två timmars skrivande rätt ner i papperskorgen. Är jag lojal med mitt arbete när jag inte skriver det jag tänkte från början? Nej kanske inte men jag kan arbeta på ett annat sätt om jag inget skriver, jag har en del arbete att göra med ungdomarna för att få dom att förstå nyttan med skolan. Skolan i sig har många mycket bra lärare och övrig personal och de gör ett jättejobb för att ungdomarna ska ha det bra. Däremot så allt positivt som skrivs om vissa inlärande modeller osv... kan nog diskuteras. Det verkar bli väldigt mycket missföstånd när media skriver för det är väl ändå inte möjligt att man snyggar till sanningen när man pratar med journalister? (Det som skrivs stämmer sällan överens med skolverkets siffror)

Man kan ha hur många modeller som helst, hur mycket utbildning som helst, hur mycket tekniska hjälpmedel som helst men min erfarenhet av att jobba på högstadie (7-9 skola) (har varit i den branschen i tolv år) säger att kan man inte prata med ungdomarna på ett sätt ungdomarna förstår så blir det jobbigt för alla. Man måste tänka på hur man lägger fram saker. Har egna exempel från de tre högstadieskolor jag jobbat på som skolfritidsledare. Kan man inte få elever att vilja lära sig eller att vara i skolan kan man sända dem till mindre skolenheter. Elever som är intelligenta och egentligen har lätt för att lära, elever som klarar betygen på de mindre enheterna där det ofta finns personal som sökt sig till att jobba med denna typ av ungdomar. Är det här problemen ligger ? Vill man jobba med alla typer av ungdomar eller bara de som har ett klart mål och gör allt för att komma dit ? Jag hoppas att när man söker sig till lärarhögskolan så finns det med en vilja att jobba med även omotiverade, störande elever. Alla som söker till högskola har ju antagligen gått både grund och gymnasieskola så de borde ha rätt bra inblick i vad lärararbetet består av.

Glömmer lärarstudenter hur det var när de gick i skolan? Nej det gör de inte. Jag har stött på många nya lärare under mina 12 år på skola och ganska ofta kan man sammanfatta deras inställning så här. Vi hade två riktiga rötägg i åren f-3, på mellanstadiet delades klassen upp och vi fick två rötägg till, på högstadiet hade vi ett litet gäng som förpestade dagarna och på gymnasiet hade vi i allafall tre klasskompisar som nog hellre hade varit någon annanstans. tro mig jag känner igen typen och kommer sätta stop direkt! Kanske en bra tanke men har man inte stämplat dessa ungdomar i förväg då, kan ju vara så att någon tycker det är skönt att komma ifrån sitt gamla gäng men får domen direkt utan att få visa sin nya sida. Då är det inte lätt att motivera dem att satsa på grundskolans tre sista år.

En annan sak jag lärt mig av kloka lärare ( tänker namnge några av dom  Tommy Sundström, Faiz Jidah, Kaj Hilding, Hans Lann, Ann Magnusson, Thomas Wärn.) är att det till slut går bra för de allra flesta så behandla dem med den respekt du behandlar dina vänner. En vacker dag är dessa ungdomar kanske kollega till dig eller din chef, de kanske har hand om din gamla sjuka mamma, eller ser till att staden du bor i är fin. Därmed inte sagt att man inte ska visa var gränserna går men ge dessa ungdomar samma möjlighet som du ger de som alltid sköter sig exemplariskt, var en vägvisare och ett stöd. Detta hör jag aldrig att man diskuterar på lärarhögskolan. Har också fått dessa och liknande råd från en samarbetspartner som jag inte tänker namnge, inte för att hon inte är värd det men jag vet inte om hon tycker det är okej. Du vet vem du är och du är fruktansvärt klok när det väl gäller. Har dessa personer rätt då? Ja de har nöjda elever/ungdomar som lyssnar och tar till sig det som sägs. De är omtyckta och ungdomarna gillar att de vet var gränserna går och de är alltid säkra på att de blir rättvist behandlade, en del säger att det är lättare att ta emot "skäll" av dessa för då vet man att det är befogat.

Man pratar mycket om bemötande i skolans värld. Men att prata om och praktisera verkar ibland vara helt skilda saker. Tyvärr tar en del vuxna saker personligt utan att fundera på om det verkligen är personligt riktat. En provokation kanske man ska försöka att bryta ner och ta reda på var den har sin rot istället för att agera på det som sägs eller görs. Ofta ligger det något bakom som om man hittar det löser ganska mycket. inget forskningsbaserat konstaterande bara konstaterande av min egen erfarenhet.

Jag hoppas att det är utvilade lärare som tycker det ska bli trevligt att träffa eleverna igen som kommer till skolan när den startar upp aldeles strax. Jag hoppas det är lärare som vill ta sig an alla ungdomar och ge dem en chans att hamna på rätt väg. Jag hoppas att alla elever kan mötas av ett varmt leende när de äntrar skolan för höstterminens start. Jag hoppas alla elever ska känna sig välkomna tillbaks till skolan. Jag hoppas att man inte bara tittar på lärandemålen utan försöker höja socialisations målen för då tror jag vi har en bra start att utgå från när vi ska höja standrad och status på de svenska skolorna.

Varför spöa sitt ex??

Läste i dag igen i DN fortsättningen på kvinnomordet i Malmö. Ex sambon sitter häktad, han är inte dömd så jag säger inte att det är han men att läsa artikeln är som att läsa repriser hela tiden. Om det nu är en familjetragedi så är det tyvärr bara en i mängden. Är det något annat så är det trgiskt iallafall.

Jag blir så trött och är ganska oförstående till allt våld mot kvinnor, våld i relationer med kvinnor. Det enda jag kan tänka mig som utlöser sådant hat mot någon man älskat är överberusning eller ej intagen medicin.

Vad gör en människa till mördare? Självförsvar skulle det kunna vara men de fallen tror jag är ganska få. Jag ställer frågan igen hur kan man hata någon så mycket att man tar livet av den personen, när man antagligen älskat samma person väldigt mycket? Ja jag säger hatar för jag tror inte på det bibliska ordspråket att man agar den man älskar. I min värld försöker man skydda den man älskar från våld. Jag tror inte att man genom våld kan få en person att tänka/tycka/agera annorlunda mer än ett litet tag. Den lilla stund personen i fråga är livrädd. Blir man lämnad av någon så kan det ju omöjligt vara så att man ska hålla kvar den personen för något löfte man givit, finns nog orsaker till varför folk lämnar varandra. Det räcker väll inte med att  en person är lycklig i ett förhållande för att det ska funka. Har man sökt hjälp och det inte funkar eller om man inte söker det för man är så fast besluten att inte fortsätta så är det väll för tillfället bara att ge med sig. Bara släppa det som varit och vill man ha tillbaks det får man väll jobba på det som fick den andre att vilja dra. Inte bara, jag vet, tro mig men iallafall.

Det kan ju finnas barn som inte mår bra av seperationer. Ja det finns väll inga barn som mår bra av det när det händer. Men mår de bättre av att ha minst en förälder som ger upp sitt liv och fortsätter i relationen som egentligen är död. Jag tror att man måste vara ärlig mot sina barn och ge dom den tid de behöver för att bearbeta det när det väl händer. Se att förälder 1 blir lyckligare av att bryta upp och att förälder 2 också blir lycklig igen även om det tar lite tid.

Som sagt jag tror inte att våld är lösningen på något. Jag undrar hur männen som misshandlar sina sambos (Ja jag skriver männen för de är överrepresenterade i statistiken även om de inte borde kallas män) tänker? Om jag skrämmer min sambo så vågar hon inte göra något som jag inte tycker hon ska. Om jag slår henne vet hon vad som väntar om hon gör något mot min vilja. Handlar det om kärlek? Vissa kanske bara går in i förhållande för att de vill ha makt och då är det ju en annan femma. Lika illa eller värre men en helt annan sak.

När en man slårihjäl sina barns mamma hur tänker de då? Hur känner sig en sådan gärningsman efter ett tag, hur förklarar man för sina barn att man har haft ihjäl deras mamma? Slår man ihjäl för att om inte jag får henne så får ingen annan det heller?

Om man misshandlar sin sambo eller sitt ex, vad uppnår man då? Ok säg att hon varit otrogen. Skulle hon vilja ha värme från någon annan mindre om den hon bor med slår henne? Hon kanske har problem med droger? Skulle dom problemen minska om hon fick stryk? Hon kanske missköter ekonomin? Skulle det betendet bli bättre med stryk? Han kanske slår bara för att han hatar så innerligt men vad blir vinsten? Att hon också ska få lida? Jag vet inte men jag tycker det är märkligt.

Vad har man för människosyn om man tycker det är okej att slå någon eller dräpa för den delen också? Vad har gått snett? För enligt mig måste något gått snett när sådana saker händer. Och det händer aldeles för ofta. Alla tillfällen är för många men det är inte sällan man läser om sådant i media.

Varför åker en del hem till sina ex för att ställa till det? Många får stryk för att de släpper in personen de engång kanske älskade. Får de skylla sig själva då? Nä varför då borde man få skylla sig själv om man sätter sig bredvid någon på resturangen eller på bussen och den personen lackar ur och klappar till en?

Jag kan förstå att man bråkar i ett förhållande, att man bråkar med sitt/sina ex men varför släpper spärrarna för en del och de börjar ta till fysiskt våld? Är psykiskt våld bättre? Nej men det är svårt attt se till att ingen känner sig kränkt när det blir bråk/hetsig argumentation/ stark meningsskiljaktighet. Jag tycker inte det är bra men jag har ingen patentlösning på det problemet heller.

Men återigen, Varför slår vissa män sina sambos och ex? Jag tror att vi som inte gör det och har söner måste prata med dessa om sådana saker, försöka få dom att förstå varför man inte skall använda våld mot någon och speciellt inte mot någon man ska dela livet med. Jag tror att vi som inte slår våra sambos eller ex måste våga stå för att vi inte gör det och förklara varför vi inte gör det. Och jag tror att våld mot kvinnor måste bli en större politisk fråga. Det måste till mer resurser till organisationer som jobbar mot kvinnovåld.

OS 2012 !? del II

 

 Efter att tittat på tv idag så tänker jag fortsätta där jag slutade sist och vandra tillbaks in i det inlägget lite.

Börjar med Dow Chemical som är en av sponsorerna till OS. Företaget som var orsak till ca 10000 döda och hundratusentals skadade och invalideserade i Indien för 25 årsedan, företaget som altså 25 år senare inte gjort upp med offren än. Företaget som råkade få en läcka och släppte ut avlövningsgiftet Agent Orange, det giftet USA använde i Vietnam. Som jag skrev i förra inlägget så handlar det inte om den olympiska själen längre utan bara om pengar, speciellt när OS inte är den inkomstkällan som ger guld och gröna skogar. Det är enligt experter överallt en stor risk att arrangera ett OS för de går sällan ihop sig ekonomiskt.

Finns fler företag som kan kännas tveksamma som sponsorer om man nu ska tänka olympisk etik men som sagt jag tror den bara är ett snyggt skynke man kan vifta med när folk klagar.

Nu till idrottarna. Såg dokumentären Medaljens pris (Finns på svt.play) och blev lite orolig. När man kollar på hur många skador våra elitidrottare har så inser man tydligen inte fast det borde vara uppenbart att det är något fel på tränarna och deras upplägg. Christian Olsson, Sanna Kallur, m.fl sitter och pratar om sina skador som sabbat en hel del och säger ändå till slut att de skulle göra om det. Bara för att känna känslan att vara oslagbara så skulle de göra om det likadnt igen om de fick åka tillbaks i tiden och börja om. Jag har ingen högskoleutbildning men jag kan ju räkna ut att med bättre träning, rätt mängd vila, rätt belastning, rätt uppbyggnad, rätt teknikträning så skulle de kanske hålla lite längre. Christian Olsson kanske inte hade missat 75 % av alla mästerskap om det hade gått lite långsammare att bli bäst. Han kanske rentav hade fått slå världsrekordet.

Blir ju lite orolig att Christian, Sanna, Carro Kluft, Tessan Alshammar m.fl av de som skulle gjort sitt kanske sista OS är skadade. Personer som haft idrotten som yrke länge. Personer som borde känna sina kroppar bra. Personer som är på väg utför i karriären men som fortfarande inte kan vila rätt mängd när kroppen behöver bygga upp sig. Träning = Nedbrytning, Vila = Uppbyggnad, det vet varenda människa som gått någonform av tränarutbildning. Vilket jag är säker på att alla elittränare gjort för att få sina licenser. 

Vi hånskrattade åt Ludmilla när hon åkte dit för doping igen. Hon var väll som alla de andra, snabbt tillbaks för att vinna lite till och inte bli bortglömd. Jag är helt säker på att även bland de äldre svenskarna så finns det de som övervägt att knapra lite hälsokost för att få en final till. Jag skulle inte bli jätteförvånad om det kommer vara något blågult dopingfall i årets OS. Och det är delvis vårat(publikens fel) Vi kräver lite till annars börjar vi se ner på idrottarna och kalla dom själviska, egotrippade nollor som kanske skulle komma ihåg allt stöd dom fått av oss. Vi kanske skulle tänka själva på hur  de förstör sina kroppar och blir gamla innan de fyllt 35. Vi kanske skall vara glada för den underhållning de gett oss och låta dem finnas i idrottshistorian för det de bjöd på när de kunde.

Stefan Holm sa i dokumentären att han inte kunde tänka sig vad han skulle blivit om han inte blivit bäst i höjdhopp. Han verkade inte kunna tänka sig själv utanför rampljuset. Det verkar som att det är ganska vanligt i den världen. Deprissioner p.g.a att man inte behövs längre och inte får synas längre är visst mycket vanligt hos idrottare som lägger av. Trist att de bara ser sig själva som den offentliga personen. Jag har haft endel olika jobb och jag tror att många kan hålla med om att vad man än jobbar med så känner man sig ofta behövd. Har man familj så känner man sig ofta älskad, behövd och får ganska mycket uppmärksamhet. Har man barn så kommer en tid i början där man verkligen är en hjälte. Man har fans som aldrig skulle hålla på någon annan inte ens i tävlingen vem som kommer först ifrån rödljuset på Kungsgatan. Lätt för mig att sitta här och skriva, jag som aldrig varit på sportbladets förstasida. Jag som aldrig haft fans utanför huset som vill ha en autograf. Jag som aldrig kommer få en inbjudan till att vara med i något kändisprogram i TV. Ja det är lätt. Jag krånglar ju inte till mitt liv med att skriva saker som jag tycker är svårt att skriva.

I dokumentären tittade man på en friidrottsklubb hur många aktiva av de yngre som varit/är skadade. Nästan alla. från 11 år och uppåt nästan alla. Flera hade problem med höfterna, problem som gamla människor får med utslitningar och broskbildning. Gamla människor altså 70+ inte 11 eller 15 eller22 eller 25. Igen så lägger jag ansvaret på tränarna. Varför tränar man sönder unga människor? För att det är kul eller? Kan ju inte vara för att man hoppas på framgångar om det inte är till framtida paralympics man tränar dom. Yannick Tregaro nämns ofta som en fantastisk tränare. Hur många OS, VM, EM guld har hans adeptrar missat p.g.a skador? Jäkligt många tror jag. Vad gör honom duktig? Han kanske har öga för talanger, han kanske har bra teknikträningar men han verkar ju som alla andra inte veta att kroppen måste återhämta sig för att byggas upp, igen så är träning=nedbrytning av kroppen. Ska det vara så jäkla svårt att fatta det. Under alla år med trasiga friidrottare om vi stannar i den genren, jag pratar om i allafall 30-35 år. Har man inte funderat något på varför det har varit så mycket skador? Är det först nu som man kommit på att alla har haft en för hög dos av träning och en förliten av vila?

Varför måste alla så snabbt till toppen att man satsar sin hälsa på att bli bäst nu. Är det på grund av de Olympiska idealen eller kan det vara så som jag tror att det är på grund av att man måste ha in sponsorpengar om man skall kunna satsa på sin idrott på heltid? Något är riktigt illa i allafall och jag tycker man ska ha stora krav på utbildningar för ungdomstränare så att de kan bygga upp en sund idrottskropp inte en sönderstressad kropp som inte håller. Tränar vi sönder ungdomarna nu som i fallet med friidrottsklubben i dokumentären så finns det ju ingen framtid med nya mästerskapsmedaljer, kommer ju bli svårt att ens ta hem ett SM tecken.

Som jag skrivit innan så gillar jag idrottsunderhållning, frågan är bara hur länge det är underhållning. Hur långt är människor beredda på att gå för ett OS eller VM Guld?

OS 2012 !?

 

 På Fredag är det invigning för världens största drogfest. Förlåt jag menar idrottsfest eller det kanske går bra att sätta ett = på de olika festligheterna. En jäkla massa pengar satsas på att länder som inte ligger i krig ska tävla mot varandra på lika villkor. Så var det kanske en gång. Länder som ligger i krig har blivit nekade att ställa upp i OS. Jag tycker grundidéen för Olympiska Spelen är jätte bra. Klart det ska vara fred.

Hade man hållt fast vid Olympiska reglerna så hade Sverige aldrig fått deltaga. Men vi ligger ju inte i krig! Vi skickar Svenska trupper till länder där det är krig. Det är soldater vi skickar. Knappast för att de ska undervisa i syslöjd eller? Luxumburg kommer att delta nu i London OS, de är ju delägare i en ubåt som är med i persiskaviken under NATO flagg. USA är med och kommer ta en hiskelig massa medaljer trots att de är lite här och var i mellanöstern med sina trupper och jag skulle inte kalla dessa trupper fredsbevarande. Palestina och Israel är med i OS, de har ju inte bråkat på flera dar. 204 länder enligt wikipedia. Samt 2 länder som tävlar under OS flagg som oberoende olympiska deltagare. 204 länder! Finns det så många länder där det inte pågår krig? Nä det kanske är dags att se över kriterierna för att få vara med i OS. Kanske dags att ta bort vissa kriterier helt eftersom de ändå inte efterföljs. 

Drogfest skrev jag i början. Under OS i Peking 2008, okej Bejing för er som tycker det ska vara så. Så blev resultatet 21 positiva dopingprov och det är inget positivt med det. Så går det när man har med massa styrke och kampsporter har jag hört. Spännande, Cykel stod för 3 fall, skytte 1, gymnastik 1, baseball 1, friidrott 7, tyngdlyftning 1, kanot 1samt 6 hästar. Det är illa när djuren börjar knarka. 21 fall på ganska många deltagare javisst men 21 förmånga. Är det inte lite illa när en medalj är så mycket värd att man riskerar sin hälsa eller det djurs hälsa, det djur som sett till att man får vara med och leka i dessa fantastiska tävlingar. Som sagt inte ett enda fall av doping i boxning, taekwandoo, judo, karate, brottning! Nä det kanske skulle vara med många fler kampsporter i OS så kanske det blev renare spel.

OS är inte vad det en gång var. Det styrs väldigt mycket av stora världsföretag som betalar en ganska stor summa för att synas i ett par veckor på alla tv kanaler världen över. Och de behövs, bara säkerhetsarbetet under OS är beräknat till 553 000 000 Pund !! Undra när Stockholm kommer söka OS igen? Eller Honduras. Kostnaden för OS är ju ganska mycket mer än bara säkerheten. Undra hur många utförsäkrade sjuka som kunde fått hjälp av OS kostnaden ? Hur många liv som skulle kunna räddas för de pengarna ? Jag vet att det inte går att räkna så men jag kunde inte låta bli att skriva ner tanken.

Det låter som att jag tänker bojkotta OS! Inte en chans! Men jag tycker man ska börja kalla det för vad det är, en stor pengafest för de som har råd. Man kan sluta göra reklamfilmer för OS om olympiska andan och annat skit som bara finns i fantasin hos IOK. Det var längesedan någon brydde sig på riktigt men det låter ju så gulligt. Invigningen brukar ju vara pampig men lägg ner det där med att läsa den olympiska eden. Den är ju bara en saga från 1896. Inte en enda höjdare i IOK eller några riktiga medaljhopp bryr sig ett dugg om den. Men våra Svenska idrottare har den olympiska andan och tycker eden är bra. Skitsnack. Om någon av de svenska tävlande är där för den olympiska andan och inte för att visa upp sig för tänkbara sponsorer så bör de nog träffa en psykolog som kan få dom att förstå att Astrid Lindgrens värld är en turistatraktion utanför Vimmerby och inte ett land i norr med fina skogar vackra insjöar och härliga fjäll där alla är vänner och inga problem finns.

Nej!! Jag är inte emot Olympiska Spelen som underhållning men jag är emot allt hyckleri om det vackra med OS. OS skulle aldrig gå att genomföra utan alla företag som sponsrar. OS skulle inte vara möjligt utan ruffel och tjuvaspel. Frågan är bara hur mycket fulspel som det är värt för att kunna genomföra. Var fjärde år så får även de illegala medicintillverkarna ett litet uppsving i sin redan luckrativa verksamhet, är det så farligt? Ja jag tycker det men jag har också insett att den illegala handeln och tillverkningen av diverse varor och tjänster inte kommer att få något slut under min livstid om jag nu inte råkar vara en Highlander utan att veta om det. Jag kommer ändå inte tycka det är okej. Ta bort pengarna ur OS då så slipper vi allt elände! Nej för som jag skrev innan så är det ingen världstjärna som skulle ställa upp och visa hur bra han/hon är om det inte fanns en chans till ekonomisk vinning.

Men nu är jag väl inte riktigt klok? Tänker jag sitta och titta på detta som jag beskriver som elände? Kommer jag dricka Coca cola och käka Mc Donalds mat under OS och stötta dessa jättar som betalar denna stora drogfest som jag skriver? Ja det kommer jag göra för jag har som sagt inget emot tävlingar och är det i idrott/sport så är jag helt såld. Ja jag kommer titta mycket på OS men jag köper inte att sagan OS fortfarande lever. Att det fortfarande heter OS beror väll på att det är ett starkt varumärke där det går att dra in en massa kulor. Och ni som tror på det rena och fina med OS, fortsätt tro, det sista som överger människan är ju hoppet och jag hoppas att jag har fel och ni har rätt. Om det är så, kommer jag lätt fira det finas seger tillsammans med er. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Däremot har jag inte tillräckligt med karaktär för att bojkotta OS. Jag kommer att vara en av alla dessa som tittar på OS och ser till att det lönar sig med reklam i tv. Förlåt, inte reklam samarbetspartners för sändningarna heter det ju i SVT. Jag kommer att dricka Coca Cola och jag kommer säkert köpa chips med ringarna på för det kommer inte gå att hitta utan. Tror f-n att det i framtiden kommer komma blöjor och barnmat med ringarna på vart fjärde år.

Men som sagt jag hoppas på fina idrottsliga prestationer utan fusk och jag hoppas på lite spänning. Jag hoppas även att Sverige lyckas ta ett par guld och ett gäng andra medaljer. Jag hoppas också att Britterna har förvaltat sina 553 000 000 pund väl så att detta blir det säkraste OS någonsin. Och jag hoppas att det är dags för damlandslaget i fotboll att ta ett guld nu. Det är dags för det.

God natt och ladda inför helgen för då sätter det igång (jag vet att fotbollen tjuvstartar).

Hemma är inte där jag bor utan där man förstår mig.

 Jag är alltid villig att lära mig nya saker. däremot är jag inte villig att alltid bli undervisad. Vissa saker vill jag lära mig själv, jag vill få vrida och vända på möjligheterna och hitta de ologiska vägarna. Jag älskar att lära mig nya saker oavsett om det är sätt att enklare kunna leva eller om det är en helt onödig kunskap som jag aldrig kommer att använda någonsin. Därför blir jag ibland lite sömnig när andra ska berätta att så här är det och även om du kommer fram till samma slutsats så går du fel väg. Ibland när jag för en dialog med någon och har ett mål med det jag säger så händer inte altför sällan att en tredje part lägger sig i och når målet innan jag hunnit förmedla varför eller hur jag vill lägga upp vägen för att nå dit. Jag har min dolda agenda och följer den för målet kanske bara är ett delmål och då vill jag inte ha vägen fram till målet raserad av någon som tror att jag inte kan formulera mig utan känner att den vill hjälpa till.

Dessa björntjänster har lärt mig att lyssna, innan pratade jag gjärna och var en av dessa otåliga måljägare. Jag hoppas att jag lärt mig att lyssna efter det som inte sägs och därigenom kanske kan gå in i dialogen om jag känner att jag borde det. En dialog på tre, är det en trialog? Jag hoppas att jag genom att lyssna på det osagda lär mig mer om andra för den kunskapen har jag förstått att man kan komma ganska mycket längre på. Ett sätt att förstå det som inte kommer fram kan göra att man bättre kan undanröja hinder på vägen. Missförstånd kan undvikas och resan kan bli riktigt behaglig. Detta har jag förstått när jag märker att det finns människor som känner mig bättre än jag trodde. Det finns människor som i tid inte kännt mig speciellt länge men känner mig bättre, den riktiga Johan  än de som tror de kännt mig i 15-20 år. Visst känner de personerna en Johan men inte Johan som finns bakom pappan, fritidsledaren, fotbollsnörden..... Men som sagt det finns ett gäng personer som känner mig bra och det är människor som har lätt för att lyssna, människor med stor empatisk förmåga, människor som frågar hur är det och faktiskt lyssnar på svaret och för samtalet vidare utifrån det.

Det är sådana människor jag utvecklas tillsammans med. Det är sådana människor som jag skulle svara mitt i natten för om de ringde, det är sådana människor jag lätt skulle sätta mig i bilen och åka 125 mil för att hämta om de missat tåget. Jag har kommit på att jag är väldigt lyckligt lottad som har sådana människor i min närhet. Det är av dessa människor jag lär mig många saker av, det är av dessa människor som jag får min energi, det är dessa människor som jag är skyldig ett evigt tack. Ni vet vilka ni är. TACK för att ni finns. Och ja jag är fläckvis intelligent.