Börjar med Dow Chemical som är en av sponsorerna till OS. Företaget som var orsak till ca 10000 döda och hundratusentals skadade och invalideserade i Indien för 25 årsedan, företaget som altså 25 år senare inte gjort upp med offren än. Företaget som råkade få en läcka och släppte ut avlövningsgiftet Agent Orange, det giftet USA använde i Vietnam. Som jag skrev i förra inlägget så handlar det inte om den olympiska själen längre utan bara om pengar, speciellt när OS inte är den inkomstkällan som ger guld och gröna skogar. Det är enligt experter överallt en stor risk att arrangera ett OS för de går sällan ihop sig ekonomiskt.
Finns fler företag som kan kännas tveksamma som sponsorer om man nu ska tänka olympisk etik men som sagt jag tror den bara är ett snyggt skynke man kan vifta med när folk klagar.
Nu till idrottarna. Såg dokumentären Medaljens pris (Finns på svt.play) och blev lite orolig. När man kollar på hur många skador våra elitidrottare har så inser man tydligen inte fast det borde vara uppenbart att det är något fel på tränarna och deras upplägg. Christian Olsson, Sanna Kallur, m.fl sitter och pratar om sina skador som sabbat en hel del och säger ändå till slut att de skulle göra om det. Bara för att känna känslan att vara oslagbara så skulle de göra om det likadnt igen om de fick åka tillbaks i tiden och börja om. Jag har ingen högskoleutbildning men jag kan ju räkna ut att med bättre träning, rätt mängd vila, rätt belastning, rätt uppbyggnad, rätt teknikträning så skulle de kanske hålla lite längre. Christian Olsson kanske inte hade missat 75 % av alla mästerskap om det hade gått lite långsammare att bli bäst. Han kanske rentav hade fått slå världsrekordet.
Blir ju lite orolig att Christian, Sanna, Carro Kluft, Tessan Alshammar m.fl av de som skulle gjort sitt kanske sista OS är skadade. Personer som haft idrotten som yrke länge. Personer som borde känna sina kroppar bra. Personer som är på väg utför i karriären men som fortfarande inte kan vila rätt mängd när kroppen behöver bygga upp sig. Träning = Nedbrytning, Vila = Uppbyggnad, det vet varenda människa som gått någonform av tränarutbildning. Vilket jag är säker på att alla elittränare gjort för att få sina licenser.
Vi hånskrattade åt Ludmilla när hon åkte dit för doping igen. Hon var väll som alla de andra, snabbt tillbaks för att vinna lite till och inte bli bortglömd. Jag är helt säker på att även bland de äldre svenskarna så finns det de som övervägt att knapra lite hälsokost för att få en final till. Jag skulle inte bli jätteförvånad om det kommer vara något blågult dopingfall i årets OS. Och det är delvis vårat(publikens fel) Vi kräver lite till annars börjar vi se ner på idrottarna och kalla dom själviska, egotrippade nollor som kanske skulle komma ihåg allt stöd dom fått av oss. Vi kanske skulle tänka själva på hur de förstör sina kroppar och blir gamla innan de fyllt 35. Vi kanske skall vara glada för den underhållning de gett oss och låta dem finnas i idrottshistorian för det de bjöd på när de kunde.
Stefan Holm sa i dokumentären att han inte kunde tänka sig vad han skulle blivit om han inte blivit bäst i höjdhopp. Han verkade inte kunna tänka sig själv utanför rampljuset. Det verkar som att det är ganska vanligt i den världen. Deprissioner p.g.a att man inte behövs längre och inte får synas längre är visst mycket vanligt hos idrottare som lägger av. Trist att de bara ser sig själva som den offentliga personen. Jag har haft endel olika jobb och jag tror att många kan hålla med om att vad man än jobbar med så känner man sig ofta behövd. Har man familj så känner man sig ofta älskad, behövd och får ganska mycket uppmärksamhet. Har man barn så kommer en tid i början där man verkligen är en hjälte. Man har fans som aldrig skulle hålla på någon annan inte ens i tävlingen vem som kommer först ifrån rödljuset på Kungsgatan. Lätt för mig att sitta här och skriva, jag som aldrig varit på sportbladets förstasida. Jag som aldrig haft fans utanför huset som vill ha en autograf. Jag som aldrig kommer få en inbjudan till att vara med i något kändisprogram i TV. Ja det är lätt. Jag krånglar ju inte till mitt liv med att skriva saker som jag tycker är svårt att skriva.
I dokumentären tittade man på en friidrottsklubb hur många aktiva av de yngre som varit/är skadade. Nästan alla. från 11 år och uppåt nästan alla. Flera hade problem med höfterna, problem som gamla människor får med utslitningar och broskbildning. Gamla människor altså 70+ inte 11 eller 15 eller22 eller 25. Igen så lägger jag ansvaret på tränarna. Varför tränar man sönder unga människor? För att det är kul eller? Kan ju inte vara för att man hoppas på framgångar om det inte är till framtida paralympics man tränar dom. Yannick Tregaro nämns ofta som en fantastisk tränare. Hur många OS, VM, EM guld har hans adeptrar missat p.g.a skador? Jäkligt många tror jag. Vad gör honom duktig? Han kanske har öga för talanger, han kanske har bra teknikträningar men han verkar ju som alla andra inte veta att kroppen måste återhämta sig för att byggas upp, igen så är träning=nedbrytning av kroppen. Ska det vara så jäkla svårt att fatta det. Under alla år med trasiga friidrottare om vi stannar i den genren, jag pratar om i allafall 30-35 år. Har man inte funderat något på varför det har varit så mycket skador? Är det först nu som man kommit på att alla har haft en för hög dos av träning och en förliten av vila?
Varför måste alla så snabbt till toppen att man satsar sin hälsa på att bli bäst nu. Är det på grund av de Olympiska idealen eller kan det vara så som jag tror att det är på grund av att man måste ha in sponsorpengar om man skall kunna satsa på sin idrott på heltid? Något är riktigt illa i allafall och jag tycker man ska ha stora krav på utbildningar för ungdomstränare så att de kan bygga upp en sund idrottskropp inte en sönderstressad kropp som inte håller. Tränar vi sönder ungdomarna nu som i fallet med friidrottsklubben i dokumentären så finns det ju ingen framtid med nya mästerskapsmedaljer, kommer ju bli svårt att ens ta hem ett SM tecken.
Som jag skrivit innan så gillar jag idrottsunderhållning, frågan är bara hur länge det är underhållning. Hur långt är människor beredda på att gå för ett OS eller VM Guld?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar