Läste i dag igen i DN fortsättningen på kvinnomordet i Malmö. Ex sambon sitter häktad, han är inte dömd så jag säger inte att det är han men att läsa artikeln är som att läsa repriser hela tiden. Om det nu är en familjetragedi så är det tyvärr bara en i mängden. Är det något annat så är det trgiskt iallafall.
Jag blir så trött och är ganska oförstående till allt våld mot kvinnor, våld i relationer med kvinnor. Det enda jag kan tänka mig som utlöser sådant hat mot någon man älskat är överberusning eller ej intagen medicin.
Vad gör en människa till mördare? Självförsvar skulle det kunna vara men de fallen tror jag är ganska få. Jag ställer frågan igen hur kan man hata någon så mycket att man tar livet av den personen, när man antagligen älskat samma person väldigt mycket? Ja jag säger hatar för jag tror inte på det bibliska ordspråket att man agar den man älskar. I min värld försöker man skydda den man älskar från våld. Jag tror inte att man genom våld kan få en person att tänka/tycka/agera annorlunda mer än ett litet tag. Den lilla stund personen i fråga är livrädd. Blir man lämnad av någon så kan det ju omöjligt vara så att man ska hålla kvar den personen för något löfte man givit, finns nog orsaker till varför folk lämnar varandra. Det räcker väll inte med att en person är lycklig i ett förhållande för att det ska funka. Har man sökt hjälp och det inte funkar eller om man inte söker det för man är så fast besluten att inte fortsätta så är det väll för tillfället bara att ge med sig. Bara släppa det som varit och vill man ha tillbaks det får man väll jobba på det som fick den andre att vilja dra. Inte bara, jag vet, tro mig men iallafall.
Det kan ju finnas barn som inte mår bra av seperationer. Ja det finns väll inga barn som mår bra av det när det händer. Men mår de bättre av att ha minst en förälder som ger upp sitt liv och fortsätter i relationen som egentligen är död. Jag tror att man måste vara ärlig mot sina barn och ge dom den tid de behöver för att bearbeta det när det väl händer. Se att förälder 1 blir lyckligare av att bryta upp och att förälder 2 också blir lycklig igen även om det tar lite tid.
Som sagt jag tror inte att våld är lösningen på något. Jag undrar hur männen som misshandlar sina sambos (Ja jag skriver männen för de är överrepresenterade i statistiken även om de inte borde kallas män) tänker? Om jag skrämmer min sambo så vågar hon inte göra något som jag inte tycker hon ska. Om jag slår henne vet hon vad som väntar om hon gör något mot min vilja. Handlar det om kärlek? Vissa kanske bara går in i förhållande för att de vill ha makt och då är det ju en annan femma. Lika illa eller värre men en helt annan sak.
När en man slårihjäl sina barns mamma hur tänker de då? Hur känner sig en sådan gärningsman efter ett tag, hur förklarar man för sina barn att man har haft ihjäl deras mamma? Slår man ihjäl för att om inte jag får henne så får ingen annan det heller?
Om man misshandlar sin sambo eller sitt ex, vad uppnår man då? Ok säg att hon varit otrogen. Skulle hon vilja ha värme från någon annan mindre om den hon bor med slår henne? Hon kanske har problem med droger? Skulle dom problemen minska om hon fick stryk? Hon kanske missköter ekonomin? Skulle det betendet bli bättre med stryk? Han kanske slår bara för att han hatar så innerligt men vad blir vinsten? Att hon också ska få lida? Jag vet inte men jag tycker det är märkligt.
Vad har man för människosyn om man tycker det är okej att slå någon eller dräpa för den delen också? Vad har gått snett? För enligt mig måste något gått snett när sådana saker händer. Och det händer aldeles för ofta. Alla tillfällen är för många men det är inte sällan man läser om sådant i media.
Varför åker en del hem till sina ex för att ställa till det? Många får stryk för att de släpper in personen de engång kanske älskade. Får de skylla sig själva då? Nä varför då borde man få skylla sig själv om man sätter sig bredvid någon på resturangen eller på bussen och den personen lackar ur och klappar till en?
Jag kan förstå att man bråkar i ett förhållande, att man bråkar med sitt/sina ex men varför släpper spärrarna för en del och de börjar ta till fysiskt våld? Är psykiskt våld bättre? Nej men det är svårt attt se till att ingen känner sig kränkt när det blir bråk/hetsig argumentation/ stark meningsskiljaktighet. Jag tycker inte det är bra men jag har ingen patentlösning på det problemet heller.
Men återigen, Varför slår vissa män sina sambos och ex? Jag tror att vi som inte gör det och har söner måste prata med dessa om sådana saker, försöka få dom att förstå varför man inte skall använda våld mot någon och speciellt inte mot någon man ska dela livet med. Jag tror att vi som inte slår våra sambos eller ex måste våga stå för att vi inte gör det och förklara varför vi inte gör det. Och jag tror att våld mot kvinnor måste bli en större politisk fråga. Det måste till mer resurser till organisationer som jobbar mot kvinnovåld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar