Lite tankar om våld.

 Läste i Aftonbladet att Anders Lindberg vill att man ska lägga ner "elit"skolorna och då syftar han på Lundsberg i första hand men även Sigtuna och Grenna skolan. Anledningen till att han tycker det är att det förekommer så mycket "sanktionerat" våld. Kamratuppfostran och pennalism hör man knappast talas om annat än när det gäller Riksinternatskolorna och värnplikten. Jag är bara lite nýfiken på varför sexuella övergrepp och våld kallas uppfostran. Varför ville inte t.ex Lundsberg sammarbeta med skolinspektionen? Man kan tycka vad man vill om skolinspektionen men när elever tvingas att hjälpa varandra att smeka varandra tills de får full erektion eller när de får trä kondomer på kvastskaft för att sedan få dom uppkörda i anus så kan väl sammarbetet med skolinspektionen inte vara så farligt? Jag har full förståelse för att det på instutioner där det händer sådana saker där vill man tysta ner det. Dåligt rykte är ju inte bra för företaget som driver instutionen.

 

Det jag tycker är lite spännande är att ett företag med så befläckat rykte som dom redan har så kanske ett sammarbete med myndigheterna kan bättra på ryktet. Folk ser att man inte acceptera det som händer och att man faktiskt gör något åt saken. Det är ju inga unika händelser för internatskolorna. Med jämna mellanrum så är det ju någon idrottsförening som har någon ledare som tycker det är bra med kamratuppfostran.

 

Vad som slår mig är att på skolorna som är nämnda så är den formen av våld bara omskriven om killar. De lärare och rektorer som uttalar sig om att det inte är så farligt som det skrivs är samtliga män. I de olika idrottsklubbar detta drabbat så handlar det uteslutande om pojklag med manliga tränare.

 

Det som är intressant också är att man tycker det är okej att pojkar kör upp föremål i anus på andra pojkar men om de bryter ihop eller anmäler så är de inga riktiga män. Jag känner massor av riktiga män som antagligen inte har haft ett kvastskaft uppkört i ändan! Man tvingar pojkarna smeka varandra till full erektion, man kan stå på träning eller match och ojja sig över att killarna spelar som tjejer, eller fjollor. Väldigt ofta får jag för mig att de vuxna män som låter denna typ av "uppfostran" pågå är uttalade homofober.

 

Tittade på något hockey magasin på Tv 4 Sport. Man diskuterade fighterna i hockey. Man pratade om att det hör till och att det fattar väl vem som helst att man blir förbannad om någon tacklar till en lite fult men att det tillhör spelet. Varför slår handbollsspelare inte ihjälvarandra då? Du ser sällan ett slagsmål på handbollsplan. Handboll spelar tjejer och killar som inte är rädda för att få lite stryk men som har den sinnesnärvaron att inte börja slåss så fort det är något. Närmare kampsport än så kommer man väl knappast i lagidrott. Tillbaka till hockeyn. Niklas Wikegård tände till lite när Leif Boork kallade fighterna i hockey för våld. Niklas hävdar att det är en del av spelet. Att börja ta av sig skyddsutrustning för att slå någon för att skada tillhör spelet? Okej vet alla om det? Men Johan vill du ta död på hockeyn? Nä det vill jag in te men om slagsmål är en del av spelet varför får man inte extra mål för snygga rena slag? Det får man ju t.ex i boxning! Varför vinner man inte matchen när man slagit ner motståndarn så han måste bäras ut på bår? Det gör man också i boxning! Men för fan Johan, de kan ju bli utvisade och då är det 5 eller 10 minuters utvisningar. Slår du så på krogen så får du nog två månader. Kom inte och säg att tjyvnyp och provokationer inte hör hemma på krogen. Är det någonstans det förekommer så är det väl där. Jag tror man riskerar både fler och fulare provokationer en timme på krogen än under en hockey match. På krogen heter det våld och i rinken enhärlig fight.

 

Varför kallar vi inte bara våld för våld? Då är det inte lika roligt att heta Niklas Wikegård. Stå och säga i TV att -Vilket härligt våldsinslag i denna lite trötta match. Låter helt plötsligt inte så bra. Men varför döpa om det när det är sport? Självklart för att man vill ha lite tuppfäktning, gärna med blodspillan. Samma sak med omnämnd skola. Det är inte våld vi kallar det pennalism för det vet färre vad det betyder. Vi kan kalla det kamratuppfostran med för då låter det som något bra. Återigen kalla våld för våld. Den som använder våld är ansvarig för det våldet hen använder. Oavsett om det är inom idrotten eller i andra sammanhang.

 

Spännande om våld hör hemma i hockey varför damspelarna inte använder våld på samma sätt. Det har ju männen bestämmt att de inte klarar av, de får ju inte ens tacklas. Det är ju det jag menar, muskellösa argument. Man kan inte vara håradre mot slagsmål i hockeyn för då är det inte hockey men man kan ta bort tacklingarna för damerna och ändå kalla det hockey.

 

Varför kallar man killar som inte lever upp till lärarnas eller tränarnas förväntningar för tjejer? Vad tycker ni tjejer om det. Har tjejer extra svårt att leva upp till förväntningar och krav ställda på dom? Varför kallas killar i bland fjollor av samma anledning? Kan fjollor inte leva upp till förväntningar och krav. Killar som gråter kan ofta få höra gå och hämta din klänning också när du ändå är igång. Klänning är väl inget plagg man tar på sig för att man gråter? Jag har fått för mig (baserat på mina erfarenheter) att människor i klänning brukar se glada ut, lite som att de klätt upp sig för att de känner sig fina och lite extra när de gör det.

 

Nu till det jag tänkt skriva hela tiden. Vad skickar vi för signaler till unga killar om man tycker att de ska tåla lite kamratuppfostran och pennalism? Vad får dom för uppfattning om att en människa ska behöva stå ut med för att man ska lära sig att bli en social kompetent människa? Varför skulle de bli bra människor av övergrepp, om man klarat sig igenom sådant och alla runt omkring anser att det är normalt. Vad kommer denna pojk ta med sig när han en dag ska bilda familj? Vuxna människor som tycker att kamratuppfostran och pennalism är okej, vet dom hur mycket dom förstör? Kan man tänka sig att de lyckas få fram ett antal kvinno och barnmisshandlare? Jag menar inte att alla kommer falla för det men kan man ha "utbildat" någon till det i onödan?

 

 Nu ska jag inte älta detta mer. Ha en god natt och uppmuntra någon som behöver det i morgon eller vinka/heja på någon som ser ut att vaknat på fel sida. Det behövs inte så mycket för att få någon att byta riktning och kanske hindra någon från att vara otrevlig mot någon annan.

 

Och om någon undrar, ja jag har både läst bok av och lyssnat på Per Isdal. En människa som gjort starkt intryck på mig.

Lite funderingar en Måndags natt

 Tänckte fortsätta lite med Jantelagen i kväll. Vad är problemet med att bryta med Jantelagen egentligen? Läste i Aftonbladet i dag. De är inte nöjda med svenska bandylandslagets insatts i gårdagens VM final. Varför förytsätter man att Sverige ska ta guld i alla VM finaler? I Bandy har inte Sverige vunnit två raka VM en eller två gånger, altså inget som händer ständigt. Samma maed Innebandylandslaget 2011. De förlorade igen en final mot finland. Då är man inget värd. Om spelare har gjort sitt yttersta och krigat för laget men inte nått fram kan man inte vara stolt då?

 

Nog om det. Var det någon som reagerade över att jag stavat Tänkte fel? Jag skrev ett fel på 573 tecken. Det är sådant man lägger märke till. Att jag hade 572 tecken rätt är tydligen ingen bedrift. Det finns människor och ganska många människor som är där ute och kommer anmärka på att jag gör ett fel. Det kanske jag förtjänar eller behöver få veta så jag kan göra rätt nästa gång. Men det är aldrig någon som säger, -Fan va bra Johan, du gör rätt mer än 99,5 % av gångerna. Vilket jag faktiskt gjorde i stycket ovan.

 

Jag kanske är elak men jag vet hur jag fungerar. Jag tror jag gör rätt hela tiden även när jag påpekar andras missar. Jag försöker att tala om för folk när jag tycker dom gjort något bra. Och då måste de gjort något bra. Skulle jag säga bra gjort till allt de gjort utan att tycka det var bra så är ett bra gjort från mig inget man behöver ta åt sig för det blir då ett slentrianuttryck som ingen ändå vet om jag menar något med.

 

Nä jag tänker bli bättre på att lyfta fram positiva saker om de jag möter. Har jag inget positivt att säga är det bättre jag är tyst för är det enda jag kan komma med är det negativa så lär inte den personen vara intresserad av min åsikt någon mer gång. Det negativa kan man ta med sina vänner sedan. Det behöver inte vara att snacka skit för att sänka någon, det kan lika gärna vara terapi för att orka möta den personen igen.

 

Ha en fortsatt bra vecka alla ni och fortsätt vara underbara.

Åt Hel---e med Jantelagen!

 

Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är lika god som vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något. Dessa rader känner nog många igen. Jantelagen! En uppdiktad lag i boken. En flykting korsar sitt spår, boken skrevs 1933 av Aksel Sandemose (Dansk författare). Aksels son Jörgen skrev en biografi om sin far, vilken han kallar Mannen från Jante. Aksel framställs där som en alkoliserad, mycket våldsam man. Denna bilden verkar vara fler som har av Aksel. Den norska psykologen och psykoterapueten Per Isdal tar upp Aksel som exempel när han pratar maskulinitet och våld.

Vad är det som gör att Jantelagen fått sådant genomslag? Varför pratar man om att vi i Sverige är slavar under Jante? Hur kan det komma sig att något som stod i en skönlitterär bok 1933 ska få styra hur vi gör?

Det är ju effektivt om man kan få folk att följa Jante. Smidigt att intala folk att de inte duger till mycket mer än att andas. Vill man ha makt och kontroll är det ju jätte bra att använda Jantelagen. Då slipper man utöva fysiskt våld på de man vill kuva.

Jag har sett alldeles för många gånger hur människor som har något att komma med blir tilltryckta, blir kallade för stöddiga, kallade egocentriska, kallade illojala mm. Varför? Män kan ofta sätta sig lite över Jantelagen utan att det stör majoriteten men en kvinna blir nertryckt så fort hon försöker. Varför?

Kan vi inte vara glada för att det finns människor som inte tänker en gammal uppdiktad lag styra deras liv, en lag som ser till att du aldrig ska känna dig bra, uppskattad, lycklig, värdefull osv. Kan vi inte pusha dessa människor istället, låta dom bli plogarna som rensar lite väg så den stora massan kan gå efter. Vara dom behjälpliga när de stöter på hinder som dumhet och kränkningar. Bara en idé. Tyck gärna att jag är korkad. Jag tycker att dom som vill att vi följer Jantelagen är korkade.

Gör dig fri från Jante. Om någon försöker trycka till dig, bär huvudet ännu högre. Du behöver inte tryckas till. Alla stora förändringar börjar med att någon gör något. Vem har sagt att det inte ska vara du som börjar en förändring? Låt inte en dum uppdiktad "lag" förslava dig. Bestämm själv. Är du stolt över något så har du all rätt i världen att få vara det och tala om att du är det. Om folk berömmer dig så har du förtjänat det och har all rätt att ta åt dig.

Om någon blir kränkt för att de är duktiga, smarta, snygga, intelligenta, roliga, godhjärtade osv så stå gärna upp för de personerna om du känner att du klarar det, ta hjälp annars. De människor som går i bräschen för att krossa Jantelagen behöver all hjälp de kan få. Det finns för många som tjänar på att folk känner sig kuvade. Varför skall dessa människor få tillgång till allt för att folk tror det ska vara så. Speciellt sorgligt är det med de som inte tjänar något på att vissa håller Jantelagen vid liv, de bara gör det för de tror det är rätt. Gör er fria nu.

Jag vill bara skriva min version som jag vill att du tar med dig om du känner att det kan vara rätt för dig.

1. Du vet att du är något.
2. Du vet att du är god .
3. Du vet att du är klok.
4. Du vet att du är bra.
5. Du vet att du vet.
6. Du är värd lika mycket som alla andra.
7. Du vet att du duger till något.
8. Du vet att du får skratta.
9. Du vet säkert att någon bryr sig om dig.
10. Du vet att du kan lära oss något.

God natt alla läsare.

Socialamediekränkningar

 Då har det varit SM deltävling i Plattityder på TV och SM i kränkningar på Twitter. Spännande lördagskväll. I Aftonbladets mello extra tidning står det att Yohio var karl för sin klänning. Hur tänkte dom där? Spännande i allafall att se så mycket hat. Varför fortsätta titta om det är så illa, antagligen för att få göra sig rolig på andras bekostnad. Proffstyckarna på twitter gör en del övertramp men det finns ganska många vanliga twittrare som tar i så de blir blå. Vad får de ut av det? Det kan inte vara kul att läsa twitter riktade till sig själv med bara ifrågasättanden och kränkningar. Jo det är offentliga personer men de är även människor med känslor. Om dessa människor inte ställde upp, om ingen någonsin ställde upp vad skulle vi göra då? Kom igen, över 2000 000 tittare så det är ingen lokal företeelse. Ett par tusen tweeets, ett 50 tal fb inlägg har jag sett i kväll så kom inte och säg att ni inte bryr er. Det märks att personer som Özz Nujen är proffs på humor, han vet hur det ska bli bara roligt. Det märks att vi vanliga Svenssons inte är proffs på humor, det blir bara fel, inte bara, det finns en del som klarar att få det roligt.

 

Spännande med att följt i veckan om Petra Medes medverkan som ensam konfresier i Eurovision song contest. Jag är väl en av de som inte tycker Petra är roligast i världen. Jag köper till viss del åsikter om att man hade velat se någon annan på den posten om det är för att man inte gillar hennes stil. Men att för den sak skull gå ut och kränka henne och trycka till henne i alla möjliga medier är ju löjligt. Om du skulle bli erbjuden ett projekt som du hemskt gärna skulle vilja ha. Du är säker på att du skulle klara det. Det skulle bli en enorm skjuts i din karriär, skulle du då tacka nej för att det sitter bittra människor lite varstans och tycker en massa skit om dig? Människor som bara sett dig på stillbild, eller rörlig bild. Människor du aldrig haft äran att lära känna. Skulle du på allvar tacka nej då? Jag hade inte gjort det. Jag hade tackat ja utan att blinka. Petra kan ju inte vara kass. Hon får erbjudandet om ett av underhållningsbranschens hetaste jobb. Hon måste ju ha några kvaliteer annars hade de aldrig frågat henne. Jag skrev att jag inte tycker hon är speciellt rolig men det är väl för att hennes humor inte connectar med min. Jag har stor respekt för Petra som vågar köra det hon gör på ett sätt som retar upp och läser man nöjesjournalisternas smörja så är väl problemet att hon är uberkaxig och kvinna. Min respekt för Petra blir ännu större om det är därför hon upprör. Vågar hon vara så normbrytande och stå så själv med skitkastningen mot säg så är hon tuffare än mänga. Oavsett varför eller varför inte så beundrar jag människor som Petra som tar det mesta med ro (utåt sett i allafall), hon kör på det hon uppenbarligen är bra på annars skulle hon varit en föredätting för länge sedan.

 

Inte bara Petra och Mellodifestivaldeltagarna som får mycket skit på sociala medier. Alla som varit det minsta offeciella får sin del av kakan. Att kritisera är väl okej, att skoja med men att kränka ska inte ens offeciella perasoner behöva stå ut med så länge de inte kränkt andra eller har ett sätt att göra saker som såra eller kränker. Jag ger mig på personer här ibland och jag är inte säker på att jag gör det på ett okej sätt men jag försöker alltid tänka. Vad hade varit okej att skriva om mig om jag gjort samma idiotgrej.

Rätten att få känna sig kränkt.

 

 Tittade en sväng på Farmen ikväll. Ett program jag inser att jag borde sett mer av och kommer titta på när jag kan. Jag är lite skadad nu för jag är på utbildning i Helsingborg. Unga, maskulinitet och våld heter den och det är Ungdomsstyrelsen som arrangerar den tillsammans med Linköpings universitet.

 

Att titta på farmen med en ingång av två fantastiska föreläsare var ett ganska spännande sätt att se på tv på. Med lite funderingar på dagens diskussioner blev det ännu mer intressant. Tänk vad ny kunskap kan ställa till det.

 

Nu till inlägget. Jag jobbar ju med ungdomar som fritidsledare. Vi försöker förklara för ungdomar att våld inte är okej någonsin, varken fysiskt eller psykiskt. Spännande att se ett program som Farmen, snacka om psykiskt våld. Rädsla för det som inte är normaliserat, och kränkande av den man inte gillar. Jaja men det är ju TV! Ja Farmen är ett TV program, en tävling där man ska bli herre på täppan. Men jag ser ju detta beteende utanför tv rutan också. Jag tänker mig säkert inte alltid för heller och gör som alla andra fel ibland. Men helt plötsligt får man andra ingångar i reflekterande och iaktagande.

 

Jag blir lite ledsen när människor inte får tycka och tänka som dom vill. När man måste trycka till och "dum"förklara människor som inte beter sig som man tänkt sig att den personen ska bete sig för att han är man, hon är kvinna, hen är ditt eller datt. Det är sorgligt att en person som har frågor, svar, ambitioner, glöd, hjärta för det hen tror på inte ska tas på allvar, att det är okej att titta snett på hen bara för att hen går utanför gängse normer lite ibland. Det är sorgligt att det är vuxna som ska bete sig så. Det är sorgligt att det är vuxna som jobbar med människor som beter sig så.

 

Det spelar ingen roll hur många utbildningar jag går om andra vuxna inte kan bete sig. Min nya kunskap kommer jag inte nå ut med om ungdomar uppfattar att jag säger en sak men andra som jobbar med samma ungdomar gör tvärt om. Vi hade en spännande diskussion om skämt idag. Om jag säger att det där var inte roligt, ni kan inte förnedra henne så och får till svar att det var ju bara på skoj, klart hon inte behöver diska våra kaffemuggar och jag nöjer mig med att det var ett skämt och skrattar med lite så har jag ökat på kränkningen om hon tyckte det var kränkande från början. Om en ungdom säger, sluta det är inte roligt och jag då säger att lugna dig dom skojjar ju bara så har jag varit med och kränkt.

 

Om någon jag samarbetar med på något sätt säger lägg av det där var onödigt och jag säger, men, de skojjar ju bara så har jag underställt min samarbets partner och förklarat att det hen känner inte är lika mycket värt som det jag känner. Där finns ett problem. Om vi vuxna som arbetar inte kan ta diskussionen och vara överens om vad som ska gälla, vilken tolerans nivå vi ska ha, så blir det ruggigt svårt att förmedla budskapet som vi vill ha fram.

 

Just nu handlar det som sagt om våld i alla dess former. Om jag på min arbetsplats skulle skämta om t.ex bögar så utövar jag faktiskt psykiskt våld på de som finns i närheten, någon kan ha en homosexuell läggning, känna någon i sin närhet som har det. eller bara tycker att jag gör ett övertramp. Om jag drar sexistiska nedvärderande skämt om kvinnor så kan det också vara psykiskt våld, detsamma om invandrare, politiker, bönder, stockholmare osv. Nähä ska man inte kunna skoja längre? Jo men man måste tänka igenom skämtet så att ingen tar illa vid sig och man måste kunna be om ursäkt för sin plumphet om någon tar illa upp. Det kan kännas hårt att inte kunna häva ur sig skämt bara så där men det skulle kännas ännu hårdare om jag sårade en ungdom som har förtroende för mig. Skämt är däremot väldigt bra för att få igång en diskussion. Men att kalla det våld? Jo det är våld om någon känner sig kränkt. Men det finns så många lättkränkta töntar! Eftersom jag inte vet vad människor jag möter har i sin ryggsäck har jag svårt att se folk som lättkränkta. Ett tjockis skämt som en överviktig person hör ofta kanske rinner av hen 1000 gånger men den 1001:a har hen fått nog och reagerar, är hen lättkränkt då?

 

Jag tror på Per Isdal som är norsk Psykoterapeut och Psykolog när han pratar om våld. Han menar att våld är meningslöst i alla dess former och man hittar på meningar för att legitimera våldet, att våld väldigt ofta föder våld. Att motgift mot våld är att benämna våld som våld, att placera ansvaret för våldet på rätt ställe. Vi har diskuterat idrottsvåld en del och det är intressant. I hockey är det okej med fighter, man har hög adrenalin halt och det gruffas och är lite småfult så då kan en fight vara på sin plats. Man måste ju markera när andra går över gränsen. Varför slåss inte handbollsspelare hela tiden då? Experter talar om fighter men när Leif Boork talade om det som våld blev det panik i studion för det handlar om fighter, våld är aldrig okej. Altså är man rädd för att benämna våldet som våld för då är det inte lika accepterat längre.

 

Jag tror att man kan förhindra mycket dumhet om man låter folk vara lite egna, låter folk ha sina ideer om att förbättra något, låter folk fundera på sitt sätt, låter folk få synas, låter folk höras och att man kan ha en hög nivå på diskussioner och liknande. Jag tror att ett bra motmedel mot våld är respekt. Bara lite tankar så här en onsdagskväll utanför Helsingborg.

Lite mer om val.

 

 Tack fina vän som skapar kaos bland cellerna och som gör att min fritid inte räcker till sömn. Jag har funderat och tänkt vidare på det här med aktiva val.

 

Jag skrev i höstas om Mitt Romney som sagt någon gång att om en kvinna blir våldtagen och därav gravid så är det Guds vilja. Det skulle altså ingå i hans plan för oss. Nu pratar jag om en liten del extrimister av de som kallar sig kristna. Långt ifrån alla. Om nu planen finns. Ska man bara acceptera och följa den då. Kan man inte välja att försöka göra sitt liv så bra som möjligt efter sina egna förutsättningar.Ska man acceptera att en makt man kanske inte ens tror på ska styra ens val bara för att andra tycker det? Ska man låta sig bli kränkt bara för att vissa tror att det ingår i planen för dig?  Ska man låta sig styras av en gudomlig vilja? Hur vet man att den är gudomlig och inte bara en fantasi? Hur många har inte mördat för att Gud har sgt åt dom? Men Gud är ju god det borde de sjuka människorna vetat! Jo kanske men många pratar ju om att Guds vägar äro outgrundliga så får man höra det man tror är Guds röst och att rösten ber om sjuka grejer så kanske man följer den ändå för att man har blivit itutad sig att vi inte förstår Guds vilja. Låter mer som en ursäkt för att gå fri från saker man inte borde gjort om ni frågar mig. I Bibeln står det också att Gud gav människan den fria viljan. Då kanske vi ska tänka ibland och använda oss av den fria viljan för att låta bli att kränka andra.

 

Det finns ju en hel del människor i vårt land som tycker att vi ska stoppa invandringen och kasta ut dom som redan är här. En handlare någonstans i Sverige skrev en välkomsthälsning till 300 Syrianer som skulle bo i samma samhälle som han. Handlarn har fått ta emot massor av hot och hat meddelande. Tror någon på riktigt att flyktingarna t.ex ger sig av från sitt land för att de väljer fel? Att riskera tortyr, fängelse eller död kanske inte är ett val många skulle göra. Är det ett egentligt val? Om man vill leva så kanske det är det enda alternativet och val kräver väl minst två alternativ? 

 

Vissa val kan man inte göra som jag skrev i förra inlägget. Jag tänker vidare lite på det. Jag kan inte välja mina föräldrar, min släkt, mina rötter. Jag kan inte välja till vilket kön jag blir fött. Jag kan inte välja när jag ska födas eller vart. Jag kan inte välja att inte dö någon gång. Mig veteligen har ingen lyckats med sådana val. Lite mindre omöjliga val men ändå "omöjliga". Om jag väljer att tacka ja till ett jobb så kan det vara omöjligt att välja vilka man ska jobba med, Det kan vara omöjligt att välja vilka man ska samverka och samarbeta med. Och det kan bli väldigt jobbigt om man inte conectar med de människorna. Om någon kränker mig i min proffession hela tiden så kan det hända att det blir en reaktion. Jag kanske går in i väggen. Jag kanske försöker döva mig med diverse "gifter". Jag kanske går till attack och kränker den personen värre. Är det lätt att välja sin egna reaktion? Fundera på det innan du förstör livet för någon

 

Vart jag vill komma är att vissa val kan man inte göra över huvud taget, vissa val kan vara ovalbara för att man inte känner till valmöjligheterna, vissa val kan vara ovalbara för man har någon form av övertygelse. Vissa val kan vara omöjliga för att man inte har kompetensen osv. Tänk på det när en medmänniska gör på ett sätt som ni tycker verkar korkat. Hen kanske inte har något egentligt val. Du kanske skulle ha det i samma situation men hen har inte det för att... Jag tror att man måste prata/diskutera mer när människor gör tillsynes korkade val. Först när man förstår varför valet blev det det blev så kan man komma vidare och försöka påvisa andra valmöjligheter. Det känns rörigt, kanske för att det är rörigt. Jag vet inte. Men efter att pratat med människor, vilket är en del av mitt jobb så har jag kommit på att ju fler människor man pratar med desto tydligare är det att val är väldigt individuellt. Ju fler jag pratar med desto mindre förstår jag varför vissa gör vissa val. Kanske för att antalet valmöjligheter blir ofantligt många om man klumpar ihop dom. Jag tror att man gör sina bästa val när man gör det som känns rätt i hjärtat och inte alltid det som känns mest logiskt i hjärnan. När det gäller valet hur jag handlar mot andra så väljer jag utefter hur jag skulle vilja att de gjorde för mig om situationen varit min istället.

 

Ursäkta om det blev rörigt och hoppas ni förstår min tanke gång. Jag fick inte till den tydligare denna gång. Ha en god natt alla och en bra dag i morgon.

Val! Val?

 Varje dag ställs vi inför olika val. Vi tar en massa beslut. Baserade på vad? Erfarenheter? Drömmar? Rädsla? Förväntningar? Kunskap? Nyfikenhet?... Det finns mängder av olika själ till att vi gör våra val.

 

Om någon säger till mig att jag är dum i huvudet kan jag ju välja att inte bli kränkt. Jag kan välja att ignorera den personen-. Jag kan välja att bara skaka av mig det och gå vidare som om inget hade sagts. Eller? Vad avgör hur jag tar en sådan grej? En sak vet jag. DU avgör inte. Vet du varför jag tar åt mig, känner mig kränkt och vill ha upprättelse? Kan det vara så att jag hört den kommentaren från samma person i flera år? Kanske är det första gången du hör om det och tycker att jag är lättkränkt. Det är lätt att säga till andra att inte låta andra ta energi från en. Kanske är reaktionen man får ett sätt att försöka stoppa energitjuven?

 

Om en person blir utsatt för det hen tycker är kränkningar kan jag då säga till hen, "bry dig inte, gå vidare"? Jag kan säga det och välja att inte bry mig om hens känslor. Tala om för hen att hen känner fel, att hen inte har rätten till sina känslor. Kan jag ställa mig över en annan människa på det viset. Om jag gör det valet har jag då inte talat om att hen inte är värd lika mycket som mig? Självklart kan man diskutera reaktioner om ni frågar mig men att en annan människa inte har rätt till sin känsla det är att gå över gränsen. Men att visa att man bryr sig och vill sin vän, kollega, familjemedlem, bekant, kund, granne... väl kan ju inte vara fel! Jag anser att man inte bryr sig på riktigt om man inte tar hens känslor på allvar. Okej man kanske bryr sig på riktigt men tycker att situationen är jobbig, säg det då så har du förklarat att du inte är rätt person just då att diskutera det med. Du kanske är rätt människa om en timme men inte just då.

 

Om man tycker att en person i sin närhet är lättkränkt och överkänslig så kanske man ska fråga personen hur den mår, men bara om man har tid att lyssna en liten stund. Om någon som jag har förtroende för frågar hur jag mår så säger jag, "bra", om jag märker att tiden inte finns för att förklara om det är så att jag inte mår bra. Jag vet inte hur alla ni gör men jag tror att det är ett ganska vanligt sätt.

Ett annat val man hör och ser om ofta är ungdomar/barn som inte satsar på skolan, inte håller sig inom lagens gränser, inte vill bo i fosterfamiljer, inte vill prata om problem etc. Om en ung människa inte orkar göra rätt för sig i skolan utan väljer att skolka hur reagerar vi vuxna då?

Vi säger att du måste gå i skola för att kunna få ett jobb, du vill väl inte leva på soc? Vi vuxna säger till en ung människa att det är fel att leva på bidrag och det kan man ju tycka. Vet vi vem vi säger det till? Den unga människan kanske kommer från en dysfunktionell familj, en familj som kanske lever på bidrag, en familj med stora problem. Hen vet att allt inte är perfekt i familjen men nu säger vi till hen att familjen gör fel som lever på bidrag. Hur ska man få människor att söka hjälp hos socialtjänsten om vi säger att det är fel? Har vi någon förklaring att ge till en ungdom om hur man överlever utan pengar om man inte ska gå till soc? Vill hen komma till våra lektioner och sitta där med oss som har talat om att hens familj inte gör rätt? Hur många gånger och i hur många sammanhang kan hen hört det. Vi säger i personalgrupper att hen inte har någon socialkompetens. Kanske är det så att det är hen som har det och undviker platser och situationer där hen känner att man kränker hens familj. Jag inbillar mig att det är vi som använder sådana argument som saknar den sociala kompetensen. Vi har inte lyckats känna av situationen och använder våran heriarkiska makt för att försöka ge skuldkänslor för att nå ett resultat som egentligen är positivt men som aldrig kommer kännas så om man fortsätter tala om för hen att hens familj gör fel. Ingen vill väl känna sig misslyckad och då kanske det är ett medvetet val att inte försätta sig i den situationen.

För att fortsätta med ungdomar som har lite mer problem än sina kompisar. Säg att vi har en ungdom som har det så illa hemma att hen har fått veta att hen ska placeras i annat boende. Säg att hen kommer från en missbrukarfamilj där stryk är en del av vardagen. Hur i helvete kan hen sitta på möten och säga att hen inte tänker flytta? Gör ett smart val snälla, kan vi tänka eller säga. Har hen ett val? Jo det  kan man tycka men har hen ett realistiskt val? Klart att varje ungdom vid sunda vätskor väljer ett kärleksfullt fosterhem utan inslag av våld och missbruk. För att ett val ska kunna göras behövs viss erfarenhet. Om hen har levt hela sitt liv i missär så har hen troligtvis byggt upp en strategi för hur hen ska agera för att få så lite stryk som möjligt, för hur hen ska klara vardagen utan att vara rädd. Hen har aldrig varit med om att bo i ett hem där dessa strategier inte behövs. Hur beter man sig i sådana hem? Vad blir de vuxna arga på där? Vad händer om de blir arga? Kommer jag att behöva flytta igen om jag inte kan bete mig rätt? Vad kommer hända min familj? Hur länge ska jag bo där? Kommer jag få träffa min familj... Många frågor. Jobbigt att behöva ställa om till någlot jag bara hört talas om men inte känner till på riktigt. Men va fasen hen får det ju bättre! Fattar du inte det Johan? Jo jag fattar det men det viktiga är ju att få hen att fatta det. Jag tar ett litet exempel här. Om någon erbjöd dig dödshjälp trots att du är frisk skulle du välja det då? Dåligt exempel Johan! Nä det är ett mycket bra exempel. Nästan alla tror på någon form av liv efter döden. De flesta på ett bra eller mycket bra liv. Varför ska vi leva här om det är så mycket bättre där? Jo för vi är inte säkra, dom flesta av oss kan inte göra det valet för vi vet inte säkert vad vi väljer emellan och de flesta av oss väljer då det vi känner till och där vi byggt upp en strategi för att ha det så bra som möjligt.och där vi vet vart tryggheten finns.

Val låter så självklart alltid men det ska till en hel del om man ska göra ett riktigt val. Det är så lätt att säga, "väljer du den vägen så går det åt helvete". Om det är det enda alternativet man ändå vågar/kan välja kommer det då gå åt helvete? Är det inte värre än hen har det nu så kan det ju inte vara så farligt och lite jävligare kan det bli det känner hen att hen klarar.

Finns hur många val som helst man gör där man egentligen inte har något riktigt val.

Jag kan välja att lyssna på människor, ta deras känslor på allvar och göra valet att jag ska göra allt för att inte kränka den personen. Jag kan göra det valet för jag har en ryggsäck som är packad med tillräcklig kunskap och med erfarenheter som gör att det känns rätt för mig.