Prestigens kostnad eller lön?

 

 Har i dag jobbat med saker som fått mig att fundera lite mer än vanligt. Jag har på förmiddagen idag jobbat med ungdomar som skall lyfta fram vad de anser är de viktigaste frågorna till politikerna i Jönköping. Ungdomar som är helt enorma på att tycka kloka saker. Saker som politikerna kommer att ta upp på fullmäktige möte och diverse nämndsmöten. Detta skulle jag i allra högsta grad kalla samhällelig samverkan. Politikerna lyssnar, för det gör dom, på ungdomarna och tar frågorna på allvar. Varför kallar jag det samverkan? Jo för Ulf Axberg FoU i Väst Göteborgs regionen, psykologiska institutionen på Göteborgs Universitet Hävdar att för att det skall kunna kallas samverkan måste det finnas en win win situation mellan de inblandade samverkansparterna. Politikerna i Jönköping vill veta vad ungdomarna tycker är viktigt samtidigt som ungdomarna gärna talar om för politikerna vad de tycker altså finns där någon form av win win om ni frågar mig. Ulf säger också att profession skall ses bort från då alla professioner i en samverkan är lika mycket värda. Är det så här? Ja just i arbetet med att ta fram frågorna och när de ska diskuteras så är det ett jämlikt förhållande. Men där slutar sedan samverkan vilket är bra då samverkan skall vara tidsbegränsad och ha klara mål.

 

Vart vill jag komma med dessa tankar nu då? Jo jag har i eftermiddag suttit och skrivit Verksamhetsplan för 2013. I våra riktlinjer står det mycket om samverkan. Är det alltid samverkan vi menar när vi pratar och skriver?

Här följer Huxhams tio råd om samverkan.

1. Samverka bara när det är nödvändigt!

2. Avsätt mycket mer tid än vad ni antar behövs

3. Kom ihåg att samarbetspartnerna aldrig vill exakt detsamma som du. Stå upp för dina mål, men kompromissa när det krävs

4. Sätt upp små, uppnåbara mål. Små vinster bygger ömsesidigt förtroende.

5. Lägg tid till att finna fram en fungerande kommunikation, red ut yrkesjargong

6. Tro inte att andra organisationer löser saker på samma sätt som din egen

7. Se till att de som ansvarar för samarbetet har erforderligt mandat att handla

8. Uppmärksamma maktspel som finns i många förhandlingar. Motarbeta underlägsenhet hos endera parten

9. Att få saker att hända involverar både stödjande och "dirigerande" gentemot andra, alltså:

10. Utgå från att du inte kan bli i fullständig kontroll och att såväl dina partner som omgivningen förändras hela tiden. Därefter, med energi, övertygelse, skicklighet och kontinuerligt understödjande arbete, kan du åstadkomma vinnande samverkan.

Och när jag tittar på detta funderar jag igen om det alltid är samverkan vi menar.

Det finns ju fler Sam att ta till beroende på vad man tänkt att göra. Här följer några.

 

Samverkan - övergripande gemensamt handlande på organisatoriskt plan för ett visst syfte
Samarbete – gemensamt bedrivet arbete som gäller en avgränsad uppgift
Samordning - koordination av resurser och arbetsinsatser för att erhålla högre kvalitet och större effektivitet
Samråd - överläggning för att om möjligt enas om ett gemensamt handlande eller en gemensam ståndpunkt
Samsyn – ser på samma sätt, gemensam värdegrund

Det viktiga är att ta hand om Sam så det inte blir enSam som regerar.

Varför tar jag upp allt det här? Jo för att det pratas om samverkan överallt och ibland känns samverkan ganska skör. Ibland så tycker inte alla parter att det finns någon win win situation. Och då kan det lätt hända att enSam tar över och kör sitt race. För att samverkan skall fungera så krävs som sagt att alla är klara med vad samverkan är. Att alla är överens om att det ska samverkas. Min tanke är att kan den av SD så kallade sjuklövern inte samverka mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott? Är det därför som SD kan härja fritt och lyckas öka sitt stöd bland folket trots ganska sjuka saker som har uppdagats. Kan man samarbeta i stället för samverka för att få något att hända? Eller ska man kanske bara ha samsyn i frågorna? Spelar nog ingen roll vilket bara man gör något annars kan Sverige få det jobbigt nästkommande mandatperiod. Samverkansproblem finns nog överallt inom alla verksamheter och är försöken att samverka meningsfulla då? Kan man hitta andra former för att få arbetet framåt? Självklart tycker jag att samverkan är viktigt men är det viktigare än att nå de gemensamma målen? Jag har inget bra svar på det. Jag funderar på om vi alltid ska ösa båten eller om vi ska låta den sjunka, hoppa i vattnet och försöka få tag i en räddningsflotte. Jag bara delar med mig av mina funderingar kring dessa tankar. Ha en god natt.



 

Cuiusvis hominis est errare, nullius nisi insipientis in errore perseverare.

 

Senaste veckan har jag förundrats en hel del om hur folk ser på andra. Jag har tittat på gamla avsnitt av master chef och blir förvånad över hur man vill att andra ska mislyckas. En stor samling asduktiga kockar som inte kan tåla att någon annan duktig kock är lite bättre än en själv. Politiker i ett visst högerparti vägrar att se att människor som inte köper deras idéer kan vara intelligenta kärleksfulla människor. Jag har läst artiklar och bloggar om att Zlatan skulle vara en överskattad nolla. Skulle han vara där han är om han var en nolla, kan det vara så att vissa inte tål att en kille med invandrarbakgrund från Rosengård skiter fullständigt i Jantelagen? När dokusåporna rullar på handlar det ju mest om att knäcka de andra så att man själv ska framstå som en riktig stjärna. Jag känner även till personer på skolor som ska motverka mobbing som trots det uppdraget gärna sänker samarbetspartners.

 

(Jag tänker använda ordet Hen för att ibland kan det bli uppenbart vem jag skriver om ifall jag könsbestämmer personen.)

 

Varför gör vuxna människor så. Det är skillnad om man kan säga att jag tycker inte som du och jag tänker motarbeta det du gör för jag tror på något helt annat som är bättre. Varför ska vuxna hålla på och framställa duktiga människor som dåliga? Skulle det inte vara mer fair om man gjorde något bra istället och var nöjd med det. Alla kan inte vara bäst! Och för att t.e.x Zlatan gör så mycket bra så behöver ju inte t.e.x Torres prestationer vara sämre om han spelar över sin vanliga nivå. Om jag har en bra genomförbar idé så behöver den inte vara sämre en om t.ex en lärare har en liknande idé, min prestation kan ju i allafall vara större om det handlar om t.ex skolfrågor som egentligen inte är mitt bord. Varför kan vuxna människor inte bara säga, bra tänkt, bra gjort även om man inte gillar personen egentligen men tycker att prestationen var bra? Är det svårt att vara så storsint? Vad händer med en människa som alltid gör sitt yttersta och ändå bara får skit? Man kanske slutar lyssna på och bry sig om gamarna. Är man idrottare i världsklass så kanske man slutar prata med media och då kallar vi dom divor! Var i ligger det diviga att inte bry sig om folk som vill en illa? Varför tror vissa att man kan såra en människa hur mycket som helst utan att behöva ta konsekvenserna av det? Har man någonsom helst empatisk förmåga om man ska knäcka en person till varje pris även om den personen faktiskt inte begått några fel utan bara är duktig och försöker gå en annan väg än Jantehigway? Funderar människor någonsin på att man kanske inte bara sänker en person som inte ska tro att hen är något, man kanske sänker familj, släkt eller andra som tycker om dessa människor också. Tar man ansvar för sitt handlande i det läget? Nej jag tror inte det för jag tror att människor som beter sig illa p.g.a att andra är bra har empatiska störningar och skulle behöva hjälp av proffs.

 

Varför kom jag på att skriva om detta nu då? Jag läser en hel del bloggar och läser om ungdomar som mår dåligt på grund av att de är utsatta av andra ungdomar, jag har jobbat i skolan i 12 år och samarbetat med skolor i 6 år snart och det jag ser är. Snygga handlingsplaner i en dammig bokhylla. Fina artiklar i tidningar om hur duktiga man är. Bra föreläsningar och utbildningar som man aldrig får chansen att reflektera över och jobba vidare med. osv.

 

Och ? Jo vad min erfarenhet säger är att man tar in mobbare och mobbad i samma rum ibland med föregående enskilda samtal, man vill få dem att acceptera varandras närvaro på skolan, att ta i hand och lägga ner de otrevligheter som varit och gå vidare. Man verkar förvånansvärt ofta inte ha tid till att gräva upp orsaken och behandla den. Man brukar prata om respekt, och rätten att vara olik alla andra. Man löser mobbing problem med att ta dit någon föreläsare som gör att barnen mår dåligt och undrar varför de själva har varit utsatta eller utsatt. Man använder sedan kanske 20 min innan nästa lektion börjar till att ha diskussioner om känslor vilket kanske skulle behövas två timmar till. Varför försöker viss skolpersonal ens lösa problem om de inte prioriterar problemet som de fått i sina händer utan låter lektionen gå före? Klart skolan är jätteviktig men har du tre svensklektioner i veckan 30 veckor om året i nio år så blir det 810 lektioner bara med svenska. Det kanske går att överleva och få betyg om man är med på 95% av dem? Kanske bättre att vara på ett par lektioner färre och inte känna oro än att gå på alla och inte få något gjort för att man är rädd för att råka illa ut på rasten. Inget vetenskapligt, bara som vanligt jag som bearbetar mina funderingar. Jag menar inte att det behöver vara lärarens fel. Finns säkert rektorer som skulle bli skogstokiga om lektionen blir in ställd för att två personer måste reda ut en sak. Samma sak är det väl med vuxna ibland? Altså man går runt och är orolig och kan inte konsentrera sig på sitt jobb. Man kanske sa något olämpligt hemma innan man åkte till jobbet och oroar sig för om det blir bråk när man kommer hem. Eller man går in och har en lektion men man ska in på ett samtal med chefen efter och får svårt att lära ut något innan man har haft det mötet.

 

Har hört personer bli lyriska över att en föreläsare kan få tyst på en Aula i 60 minuter. Själv har jag varit elev assistent och varit med på kemi teorilektioner som har dragit över med en timma utan att eleverna märkt det för de har varit helt inne i en lärares resonemang och tankegångar, det tycker jag är en mycket större prestation (Fred Hagvall i Huskvarna måste vara en av landets absolut bästa NO lärare!). Kunde inte låta bli. Tänker inte namnge fler bra vuxna för en del kanske blir för generade. Vart vill jag komma? Föreläsare kan absolut vara bra att ta in för en start på ett arbete men vi har en massa kompetenta personal i våra områden som skulle kunna fortsätta arbetet efter föreläsningarna. Varför litar inte alla chefer på dessa duktiga människor som de ofta varit med och anställt?

 

När vuxna mobbas verkar det vara som att man får tåla maktspelet hur jävla fult det än är och när barn mobbas ska det slätas över så fort som möjligt. Undra varför ungdomar inte vill kallas vuxna när de kommer upp i 18-19 års åldern. Jag vill inte heller kallas vuxen om det betyder att jag bara bryr mig om mig själv och vill slippa höra en massa gnäll. Man pratar om att lära barnen ansvar. Vem ska lära dom det när vi inte kan det själva? Barnen är vår framtid sägs det ofta. De är ännu mer vår nutid eller ska vi vänta till framtiden med att ta hand om dem? Ibland tänker vi vuxna fel. Det finns en uppsjö av fantastiska underbara emotionella vuxna och jag känner en del av dom och tack vare dom så finns det hopp. Vuxna människor som behandlar alla människor som de själva vill bli behandlade som förstår att om någon kränker mig kan jag inte kränka tillbaks för jag vill ju inte bli kränkt. Ska vi lära unga människor ansvar så är det hög tid att vi som kallas vuxna tar vårat ansvar och beter oss vuxet. Hoppas det i morgon finns fler tekniskt sett vuxna än det gör idag. Länge leve framtiden som även är nutiden. Tro hopp och kärlek och det största av de tre är kärleken står det i en bok som många följer. Bra tänkt, sprid kärlek så kommer tron på mänskligheten och hoppet om framtiden blir stort. En klok vän till mig har bestämt sig för att "älska ihjäl" alla hen jobbar med för att visa på att livet handlar mer om kärlek än om hämnd och hopplöshet. Länge leve sådana människor. Så enkelt egentligen, ju mer kärlek man ger ju mer kärlek finns det i världen, tänk på det.

 

 

Ologisk logik eller logisk skit.

 Ännu en vecka slut och klart jag har reagerat över vad jag tycker är märkligt även denna vecka. Vissa veckor får jag inte till det med tiden för att skriva mina tankar här men nu hittade jag lite tid igen.

 

Skolverket eller skolvärket som det ibland borde få heta har efter långa och många funderingar skrivit i skollagen vad som är okej rörande religiösa inslag i skolan. Bra gjort i och för sig. En religiöst obunden skola ska kanske tänka igenom detta. Men vad kom man fram till då? En liten del kommer jag ta upp här för jag tycker skolverkets tankegång är lite udda. Ska man fira Advent i kyrkan med eleverna så får inte pratet om Gud vara med. Vänta nu, Advent som betyder väntan på herren. Varför fira Advent i skolan över huvud taget? Men det är ju tradition och så mysigt i mörkret. Men likväl en kristen högtid! Snart är det Lucia. Varför firar man Lucia i skolorna? Lucia är ju kanoniserad, det vill säga Helgon förklarad. Försök prata bort Gud i den. Lussebullar måste ju ändå gå bra att servera i skolan för det har ju inte med Lucia att göra från början. Nä just det det har med Lucifer att göra, man skrämde Lucifer med dessa gula bullar för att gult var ljusets och det godas färg. Katten kommer av att Lucifer brukade besöka världen i kattgestalt. Lucifer är ju enligt en del trosläror en fallen ängel. Dra gärna in Lucifer i skolan men för helskotta prata inte om Gud i kyrkan när eleverna är där. En del psalmer kunde vara okej att sjunga som kulturell händelse. Vilka Psalmer funkar då. Stilla Natt verkar okej men bered din väg för Herren är nog mer tveksam. Den blomstertid nu kommer funkar säkert på sommaravslutningen men undrar om Hur härligt vittna land och sjö skulle godkännas. Jag tycker Skolverket ska ha regler för skolan och vill man ha en religiöst oberoende skola och bara prata om världsreligionerna på So timmarna så fine. Men här verkar man vilja ha hela kakan kvar men ändå äta upp en bit. Rektorerna ska avgöra hur mycket religiöst som är okej på en samling i kyrkan. Låt mig skratta, kommer säkert inte bli diskussioner varför man gör si i Filipstad som bebos av mestadels personer med rötter långt tillbaka i tiden från just den orten med omnejd och så i Landskrona som tagit emot mycket flyktingar och där rötterna till Landskrona inte är så djupa. Skapa gärna regler Skolverket och gör som vanligt, gör dom så diffusa att det aldrig kan bli ert ansvar att ta tag i om dom inte följs. Altså, förbjud istället skolan att ha samlingar överhuvudtaget i kyrkan så blir det ju inga problem. Eller? Kommer bli problem för den rektor som vågar ta beslutet att det inte går att följa Skolverkets regler om man har samlingar i kyrkan. Undrar om Skolverket i sådana fall backar upp en rektor som följer Skolverkets rekomendationer?

 

Jag anser att skall man fira en tradition så har eleverna rätt att höra om varför den ska firas! Kan man inte ge eleverna det så ska man inte fira. Tänk själva om omskärelse av små flickor och pojkar blev bara en rit utan innebörd, skulle det vara okej? Just nu pratas det ju bara om fundamentalistisk, religgiös galenskap här i denna delen av världen. Det är ju en tradition som många vuxna tycker ska finnas kvar. Tar man bort den religiösa innebörden så kanske man skulle kunna få genomföra det i Sverige. Klart jag inte tycker omskärelse av barn är okej! men vart ska gränsen dras för vilka religiösa inslag som är okej och vilka som inte är det. Om Skolverket på riktigt tror att dom löst något så kommer dom bli duktigt förvånade när dom märker hur mycket merarbete dom precis skaffat sig. För min del så får mina barn gärna gå till kyrkan om de vill det och de gör det också för de vill. Om den dagen kommer då de inte vill så slipper de i allafall om de frågar mig. Jag är inte orolig för fundamentalistisk hjärntvätt i de kyrkor som mina barn besöker. Givetvis pratar vi om vad som händer i världen och jag tycker det är viktigt att de får bilda sina egna upfattningar även om jag också vet att än så länge så har jag och deras mor en stor påverkan på dom. Därför är jag glad att även om jag inte längre bor med deras mamma så verkar hon i allafall ha sunda värderingar som barnen får med sig även från det hållet.

 

Har också börjat tröttna mer än vanligt på SD och deras följare på Twitter denna veckan. De är så besvikna på att media smutskastar SD. Men? Det tycker jag dom sköter aldeles utmärkt själva. Efter Expressens avslöjande angående Kent Ekeroths mobilfilm så har ju Alla tre inblandade ljugit i media för svenskafolket. Är det smart när man kan misstänka att Expressen har hela filmen? Några andra märkliga kommentarer från Twitter. 40%  av Svenska kvinnor kommer att bli våldtagna om vi fortsätter att ta in flyktingar. Jag har bett att få ta del av källan till dessa siffror men ingen verkar veta var de finns. Vakna riktiga Svenskar vi måste värna om vårt land. Vad en riktig svensk är går tydligen inte heller att få fram, jag får olika svar hela tiden. jag säger inte att de som skriver sådana tokigheter är Sverige Demokrater, jag säger bara att de går ut med att om vi röstar på SD så löser sig alla samhällsproblem. Klart det finns tokiga väljare till alla partier men SD väljarna på Twitter har någon slags kampanj mot sjuklövern som de kallar de andra riksdagspartierna och mot muslimer. Jimmie Åkesson säger att man inte kan dra alla SD politiker över en kam. Det finns visst rötägg där med enligt honom. Men det går tydligen smidigt att göra mot muslimer om man bara är medlem i SD. Hajjar inte varför man inte ska behandla SD som en grupp om man behandlar alla muslimer som en. Tror det finns större skillnader inom Islam än vad det finns inom SD men det är som sagt bara vad jag tror.

 

Det ska bli spännande att se vad kommande vecka har att ge. God natt.

 

Astrid Lindgren Land ?

 Har läst lite bloggar skrivna av diverse personer som säger att dom älskar Sverige och vill ha tillbaka Astrid Lindgrens Land. Inget ont om Astrid Lindgren, hon skrev sina böcker för längesedan om man är född på 80 talet vilket många av bloggskrivarna är. Jag har läst och läser gärna hennes böcker för mina barn och ser gärna filmerna med barnen också.

 

Men jag har börjat förstå vad det är dessa personer vill ha tillbaks. Det är inte Emil de är imponerade av. Emil är ju en typisk ADHD unge utan hyfs och respekt för överheten. Nästan som AFA ju. Nä det är Emils pappa Anton som man är imponerad av. Han som försöker lära Emil att veta hut genom att spärra in Emil i snickerboa. Ida är ju bra, hon har just hår i fläter och ser ut precis som barn gjorde i nazisternas propagandablad. Man märker att dessa personer röstar mörkblått för inte en enda kommentar om fattigstugan så den är nog bra. När du blir gammal och inte kan generera pengar tilll Sverige så sätt dig i en dragig kåk, smitta ner varandra med sjukdomar och bara dö, svält också om det andra inte hjälper. Lite tjänstefolk är ju inte heller helt fel att ha. Ja vi skickar Sverige tillbaks hundra år så blir allt bra.

 

Bröderna Lejonhjärta är ju fin enligt dessa. En efterdöden tillvaro helt utan färgade människor. Tror fanken de gillar det. Skit samma att det finns en diktator som verkligen lever upp till att vara just diktator. Men sådant vill man kanske ha, så var det ju i Tyskland på trettitalet. Bara där inte är färgade människor. Undrar vart alla färgade tar vägen när de dör om de nu inte får komma in i Nangiala. Hoppas de kommer till en bättre plats. Ja vi skickar sverige till medeltiden.

 

Madicken är ju en bra saga med. Konstigt att de gillar den. Det kan ju inte vara Jonas (Madickens pappa) som är den man vill framhålla där iallafall. En Journalist som försöker få upp ögonen på folk vad det gäller sociala orättvisor. Men det är nog Madicken själv som de vill ha som det svenska idealet. En brådmogen lillgammal flicka som busar lite lagom ibland. Och här finns ju också tjänstefolk. Bra att visa på att den alkoholiserade grannen inte kan försörja sin familj så att frun får sälja sina organ till forskningen och så att sonen får baka och sälja sina kringlor så att familjen får in några kronor. Dricker man för mer än vad man har råd med så får man skylla sig själv. Bort med sociala skyddsnät, det är något osunt socialistiskt påhitt. Sådant kan vi inte syssla med 2012. Tillbaks med Sverige hundra år bara så blir det bra sedan.

 

Ronja Rövardotter beskrivs ju också på dessa bloggar som något ideal. En tjej som gör som hon vill och blir kär i en pojke (Birk) som inte är accepterad i familjen Mattis på grund av hans rötter i familjen Borka. De träffas ändå och flyttar ihop utanför den tudelade borgen. De bor i en grotta och är rädda för vad deras föräldrar ska tycka. Halå ni som älskar Sverige så mycket så ni inte vill dela med er av er kärlek till människor som inte är önskvärda i sina länder. Ronja och Birk skulle lika gärna kunnat heta Lisa och Achmed eller Henrik och Li wan ho. Skulle boken bli lika bra enligt er då? Tillbaks med Sverige till medeltiden bara. Då blir det så bra.

 

Detta är ingen kritik mot Astrid. Jag älskar hennes sagor. Detta är bara ett sätt att kritisera de som tror att dom kan själa svenska ikoner, göra dom till sina och använda dom mot svenskar som inte har rötterna i Sverige. Det finns fler Astrid sagor att ta upp här men det blir bara mer upprepningar så det sparar jag till en annan gång.

Hallå! Det är sagor som handlar om Sverige för länge sedan. Är det dit ni vill? Det är sagor om barn som skapar förändring. Förändring åt det håll ni inte vill. Har ni ens läst böckerna eller sett filmerna? Jag tror att ni bara helt enkelt lutat er tillbaks, sett filmerna och njutit av frånvaron av invandrare. Jag tror att ni kan läsa eftersom ni skriver i era bloggar. Jag antar att ni skriver själva i allafall.

Vakna Sverige finns på Twitter och är ganska på med att skriva om allt illa invandringen gör Sverige. Flera av bloggarna följer och retweetar gärna inlägg från Vakna sverige. Jag kan hålla med om en sak. Vakna Sverige, vi håller på att förlora vårat Sverige till människor som vill skicka oss i en tidsmaskin tillbaks till dåtiden. Folk som är emot utveckling som enligt mig gynnar Sverige. Folk som snart kommer att kräva att vi skriver och pratar som man gjorde för hundratals år sedan. Folk som verkar vara mer utvecklingsfientliga än Amishfolket. Vill vi skänka vårt land till dessa? Vill vi rasera det Sverige som är utvecklat av människor som trivs här, vill bo här och vill vara med att utveckla det vi har. Ska det spela någon roll vart man är född för att man ska få älska sitt Sverige. Jag ställer inte upp på eran idé jag kan älska mitt Sverige ändå. Jag älskar mitt Sverige med dess mångkulturella inslag med dess kärleksfulla människor oavsett om de är från Lidingö eller Teheran.

Snälla ni som har fått våra röster. Upp till kamp mot rasisterna!

 Funderar bara lite på hur folk tänker. Allt som hänt de senaste dagarna med en två år gammal film. Konstigt att reaktionerna kommer först nu för Soran Ismail lade ju upp en av SD klippt version för säkert ett år sedan där han berättar sin version av det som hände. Men bättre sent än aldrig att den kom ut i sin helhet.

 

Bonnier beställde en opponionsundersökning på hur stödet för SD skulle minska efter det som hänt. SD minskar inte enligt den undersökningen, de fortsätter att öka. Nu börjar jag bli lite skraj. Visst könsord, och fula tillmälen är väl inte någon jätte katastrof men ska vi acceptera det. Ordet självskydd fick en annan innebörd för mig. De känner sig hotade, plockar upp järnrör och sedan försöker de leta upp personen de är så livrädda för. Varför? Känner man sig hotad och den hotfulle inte längre är närvarande så måste man ju vara livrädd för den personen när man letar efter honom igen. Vet inte riktigt. Om jag känner mig hotad och hotet inte är närvarande så söker jag väl inte upp det. Men det kanske bara är jag som är korkad. Ja jag vet att jag kommer få medhåll om min intelligens. Jag tackar för mail och meddelande redan nu så slipper jag läsa dom.

 

De sa till Soran Ismail att "-det här är inte ditt land, det är vårt land!" I helvete heller säger jag då. Inte fan är detta Sverige demokraternas egna land. Aldrig i livet även om fler och fler verka tycka att den tanken är mysig. Skärp er säger jag då. Vad är det för människosyn de där pappskallarna har. Nä jag behöver inte vara respektfull mot SD för dom kränker mitt Sverige. Följer flera pappskallar på Twitter för att jag vill diskutera med dom och jag funderar på att ge upp för maken till frånvaro av intelligens har jag inte sett någon annanstans. Jag är bekymrad över vad som verkar vara okej i Sverige. Bosse Hansson fick bra mycket mera skit för det han sa när AIK hade match än vad SD får nu. (Jo Bosse var helt klart värd kritiken inget snack om det.) VARFÖR? Reinfeldt, Löfven, Sjöstedt, Romsom, Fridolin, Lööf, Hägglund, Björklund ta debatten mot Åkesson nu! Gör något och gör det gärna gemensamt och gör det så att det hörs. Visa svenska folket vart ni står nu. Annars lär ni få problem med ett parti som kan ställa till det nästa mandatperiod. Svenska folket, hur mycket ska SD få förgifta Sverige innan vi fått nog? Jag kanske är ensam om att tycka så här men jag hoppas fortfarande. Och som jag skrev tack för responsen jag kommer att få på mail och i meddelanden, jag är inte trög. Tycker bara inte som ni!

 

 

 

 

 

Tiden skapar nya spår

 Har varit på en fruktansvärt spännande kurs i tre dagar. Och vi hadde lite spännande diskussioner mellan passen. Vi har lärt oss mer om Unga, sex och internet och därigenom dök diskussionerna upp. Vad händer i framtiden? Internet har funnits för allmänheten i 18 år, så länge har inte den breda allmänheten använt det men det har funnits. Internet och tekniken där runt används och utvecklas av yngre människor. Allt annat som kommit till allmännytta har utvecklats och utvecklas av äldre. Ett ganska nytt fenomen att de yngre har tagit över och utvecklar något som vi äldre får försöka hänga med på om vi är intresserade. Det är ändå äldre som försöker få de yngre att använda det "nya" på ett sätt som inte missgynnar dom och inte får dom att råka illa ut. Ungdomsstyrelsen har mycket bra material och kurser för oss som jobbar med unga. Forskning tar alltid tid så visst ligger vi efter med material men det finns. MEN om 20 år, köper man fortfarande då det sätt vi arbetar med nu? Om 40 år kommer man då skaka på huvudet och undra hur fan vi tänkte? Om 60 år kommer man då att skratta sig halvt fördärvade åt våra metoder 2012? Det vet vi inte än och självklart jobbar vi ju nu på det sätt vi tror är rätt. Metoder och material uppdateras hela tiden och som sagt man har "bara" haft 18 år på sig. Jag tror ändå man bör göra det man tror på och använda det material som man tycker funkar.

 

Jag tänker givetvis dra in religionen i tanken att Tiden inte bara läker alla sår utan också skapar nya spår. Hur stort motstånd fanns det när de första kristna skulle ut och missionera? Hur lång tid tog det för kristendomen att bli accepterad? Hur mycket skakar man i dag på huvudet åt t.ex Sun Myung Moon, L Ron Hubbard eller Joseph Smith. Om 400 år, vad säger att Moon rörelsen, Scientologin eller Mormonismen inte är våra stora religioner. När dess skrifter är gammal historia och kanske passar in i världen då. Det vet vi nte idag och kommer antagligen inte få uppleva heller. Men många skrattar åt Asatron, De gamla asiatiska religionerna, stamreligionerna i Afrika osv. Säkert kommer folk att skratta åt dagens religioner i framtiden. Det spännande tycker jag är att trots alla olikheter i religionerna så är de ofta väldigt lika. Och det kommer de kanske vara även i framtiden.

 

Tittar man på utvecklingen i hur man behandlar sjuka människor så händer det ju mycket saker inom det området. Om 1000 år, kommer man då fråga sig varför man öppnade människor för att operera dem? Kommer man undra hur vi kunde missa någon grundläggande naturvetenskaplig idé för att enkelt bota all form av cancer? Det blev ett väldigt hallå när tv visade dokumentären om AIDS. Men man visste ju inte ens hur det smittades, är det konstigt då att man var väldigt försiktig på den tiden?

 

Om vi går till politiken. Är det konstigt att vi får fram partier som Sverige demokraterna? Minns alla som röstar Ny demokrati? Är det för länge sedan nu som förintelsen ägde rum? Etnisk rensning har pågått i världen på alla möjliga ställen även efter andra världskriget och det finns fortfarande 2012. Vet folk i dag vad solidaritet och jämlikhet betydde för människor under fackföreningarnas födelse? Har vi behov idag av solidaritet. Vi utvecklar ju skola, arbete, fritidsintressen osv till att bli mer individualiserat. När har ett samhälle, en kultur, en värdegrundsidé spelat ut sin roll. Är folk som vill hålla kvar det gamla, tokiga? I en framtid, kommer man fortfarande köpa våra idéer om alla människors lika värde? Kommer det komma fram någon ny Linné eller Retsius som tycker att man ska rangordna "människoraser" och som kommer ha framgång med sina teorier och kanske forskning?

 

Mina funderingar just här och nu är. Gör vi rätt? Ja jag tror att så länge man gör det man tror på så gör man det. Vi har inte morgondagens kunskap så vi kan inte använda den. Vi har en del ny kunskap men den är ju redan gårdagens. Är det rätt att ge sig på och titta ner på t.ex sjukvården när de första AIDS patienterna dök upp? Det kan absolut vara bra att se hur det var för att få en uppfattning om vad vi inte bör göra idag. Historia är alltid viktigt om ni frågar mig. Mycket för att slippa upprepa andras misstag men också för att bygga vidare på idéer som kanske lät tokiga då de först kom fram men som kanske låter som ett embryo till något bra idag. Det är så lätt att ha rätt när man läser direkt ur ett facit men har man inte tillgång till det så kanske man får försöka lista ut hur facit kommer att se ut och göra det man tror är rätt just nu. Kanske man i vissa tider och kanske även nu spoilerar en generation eller en grupp av människor. Gör vi det för att vi gör något eller kommer det bli så för att ingen gjorde något eller kommer det ens hända? Det vet vi inte idag, vi kan bara tro, gissa, samla tillgänglig kunskap osv.. men facit skrivs ju alltid först när man vet vad som är rätt eller när man vet vad som var fel. Eller var det fel? Vi låser in folk för olika anledningar för att skydda samhället eller dom själva. Är vi säkra på att det är dom som är problemet? Nä jag vill inte ha mördare, knarkare, psykiskt sjuka, pedofiler eller andra inlåsta grupper fria i vårt samhälle! Men vi kan inte veta om man kommer att tänka så om 2500 år. 

 

Men som jag skrev innan, om man gör det man tror på och att man gör det man tror kommer stå i facit så gör vi enligt mig rätt just nu. Vad betyder mina insatser i ett stort historiskt perspektiv? Om jag dog idag vad kommer man att minnas av mig om 100 år? Har jag tur står mitt namn med i någon kyrkobok och kanske någon som släktforskar kommer springa på det men annars tror jag att jag kommer vara bortglömd. Hur kommer det vara om 1000 år? Nä fy vad svart jag tänker nu, kan ju lika gärna skjuta mig idag! Eller? Jag gör ju saker för att jag gillar att leva och vill att andra människor ska gilla att jag lever. Vem vet man kanske kommer göra något som betyder något för någon just nu, just i min lilla del av universum och min lilla del av tiden på jorden. Jag bryr mig väl lika lite om vad som händer om 1000 år som dom antagligen kommer att bry sig om mig. Om jorden skulle förintas dagen efter jag dött så är det inte ett problem som rör mig då! Just nu kan jag tycka att tanken är hemsk för jag har ju barn som allihop förhoppningsvis kommer överleva mig. Och som sagt jag gillar att leva, så därför vill jag väl på något sätt att världen ska vara en plats jag trivs på så därför kommer jag fortsätta att göra det jag tror på och det jag tror kommer finnas med i facit.

 

Ha en god natt alla, det tänker jag iallafall snart försöka skaffa mig.

Förvirrande funderingar framåt natten med förvrängd förståelse av fakta.

 Inget allvarligt ämne i kväll bara lite förvirrade funderingar efter en vecka med lite sömn. Jag kan vara ganska bra på ironi och sarkasm. Jag är inte helt kass alltid på att läsa mellan raderna. Jag har dock lite problem med vissa personer som säger en sak med ord en annan mellan raderna en tredje med kroppsspråk och en fjärde med ögonen. Jag har kommit på varför det är svårt ibland. Människor har ju länge krånglat till språket.

 

En målare tapetserar ju även medans en tapetserare klär om möbler. Varför krånglar man till det så? Vart ligger Spanska trappan? Inte i Madrid i allafall, nä den ligger i Rom. Vad heter Vatikanens livvaktsstyrka? Schweizergardet. Varför? Spanska ridskolan den har man lagt i Wien i Österrike. Varför heter det hungerstrejka när man vägrar att äta? London bridge, den som inte revs av Olof den ståndaktige 1008 ligger i Arizona. Det hundraåriga kriget höll man på med i 116 år. Varför heter det blå hallen när den är röd? Wienerbröd heter wienerbröd även i Danmark men i England heter det Danish pastry. Lite lätt förvirrande.

 

Om ni som känner mig tycker att jag missförstår er så kanske jag gör det med utan att det är med flit. Varför säger man flit, det betyder ju att man anstränger sig hårt. Kanske bättre att säga att jag inte gör det med mening. Kan det vara så att jag är otydlig och förvrängd ibland så att folk missförstår mina intentioner om det nu finns några. Det finns de som blir lömska på mig när jag öppnar truten för ibland gör jag inte som jag brukar och då förvirrar jag mottagaren. Jag försöker vara tydlig när jag tycker det krävs och jag försöker vara väldigt luddig om jag vill ta in andras tolkningar av det jag säger. Sån är jag. Ursäkta mig men detta är nog en sak som jag inte kan ändra på bara för att jag inte vill. Som sagt lite vanliga men "konstiga" ord kan få igång mina rubbade celler och då blir det så här. God natt.