tisdag 24 januari 2017

To be or not to be!? Eller finns det något mittemellan?

 Efter att funderat en del över rätt och fel och efter att läst en del om rättegången mellan barnmorskan som vägrar genomföra aborter, vägrar skriva ut dagenefter piller och vägrar sätta in kopparspiral på de som önskar en sådan och mellan landstinget i Jönköping. En rättegång där barnmorskan anser att landstinget diskriminerar henne för de kräver att hon ska utföra de arbetsuppgifterna om hon vill ha jobb. Hon har hävdat sin rätt till samvetsfrihet. En rättighet som ger människor rätt att följa sin religiösa och/eller sin moraliska tro. Helt jävla galet tycker en del, väldigt bra tycker andra. Vi får se vad domstolen tycker. Vad jag tycker har jag väldigt klart för mig men det är ointressant just nu, kanske senare. Jag funderar på diverse argument som dyker upp, både för och emot. 

Hon borde söka jobb där de arbetsuppgifterna inte finns. Kan man absolut tycka. Man borde ha arbetslag där det inte behövs att alla gör allt, så kan man också tycka. Det går ju antagligen vrida och vända på argument hur mycket som helst. Snart får vi veta vad rätten tycker är det rätta. Om landstinget får rätt så kommer organisationer och människor rasa över beslutet, om barnmorskan får rätt kommer andra organisationer och andra människor rasa över det beslutet. Det finns nog ingen dom som gör 100% av organisationer och folk glada. Det finns det aldrig. Jag tänker spåna lite om olika jobb utan att jämföra och rangordna vilket jobb som är viktigast, bara spåna runt olika jobb och konsekvenser.

Jag bara undrar om en servitris/servitör kan hävda samvetsfrihet om hen vägrar befatta sig med och då inte kan servera alkohol? Hen kan ju vara en fantastisk servitris/servitör i allafall. Om en politiker, säg statsministerkandidat vägrar att erkänna FN:s Barnkonvention och konventionen för mänskliga rättigheter kan den personen då hänvisa till samvetsfrihet för att slippa ta hänsyn till de konventionerna då? Men Johan skulle en statsminister kandidat kunna göra det? Jimmie kan. President Donald Trump blev vald till president fastän han var ganska öppen med det. Om en präst/pastor hävdar sin samvetsfrihet för att slippa viga t.ex samkönade så blir hen av med vigselförättarlicensen. Hen kan ju vara en enligt församlingen fantastisk präst/pastor på alla möjliga andra områden ska hen inte  få viga de hen vill då? Skulle en läkare som vägrade beskaffa sig med personer som ser sig som HBTQ , kunna hävda samvetsfrihet för att slippa operera, undersöka, medicinera dessa personer? Skulle min/mina moraliska och/eller religiösa tro eller dubier kunna vara ett hinder i mitt arbete. När blir samvetsfrihet en samhällsfara? Behöver det bli en samhällsfara för att det ska vara okej att sparka någon/inte anställa någon som hävdar sin samvetsfrihet.

Samvetsfrihet är ju en rättighet, det gör ju inte mina frågor enklare kan jag känna. Joho Johan det blir mycket enklare då. Det tycker jag inte. Johan tycker du att det är rätt att bryta mot regler och lagar? Nej det tycker jag ju inte. Jag skulle inte ha några som helst problem med att göra det dock. Ja jag skulle antagligen få ta konsekvenserna av det. Nej jag hade inte tagit konsekvenserna med sansat lugn, jag hade givetvis hävdat att jag borde frias för att jag gjorde det för någon annans bästa. Så kan vi ju inte ha det Johan, det är ju ett odemokratiskt tänk! Näpp det tycker inte jag. Så du skulle kunna skita i demokratiskt fastställda lagar Johan? Jadå utan problem, skulle kanske få problem efter, Jag vill ge ett exempel som skulle kunna vara aktuellt för vissa människor.

Funderar på om man skulle kunna hävda sin samvetsfrihet om man jobbar på Migrationsverket. Jag skulle hävda den hela tiden.Skulle vägra godkänna utvisningar oavsett ålder. Skulle dela ut permanenta uppehållstillstånd hela tiden. Jag skulle antagligen bli sparkad, kanske är det ett så allvarligt brott att jag skulle kunna få fängelse. Säg att jag skulle bli fälld i en rättegång och få ett fängelsestraff. Jag skulle aldrig någonsin godta det. Jag skulle hävda benhårt att det inte är ett brott att rädda en människa från tortyr och död oavsett vad lagboken säger. Självklart hade inget sådant prat från mig ändrat domen men jag hade hävdat min rätt att stå upp för andra, jag hade hävdat min rätt till nödvärn för annan person. jag hade åkt dit ändå men med rak rygg. Jag hade aldrig erkänt att det vore ett brott i allafall. 

Men Johan man kan inte neka till brott om det i lagboken är ett brott. Joho det går jättebra. Jag har blivit fälld en gång i rätten för att jag inte tyckte jag begått ett brott när jag vägrade göra värnplikten för att de flyttade min placering från sjukvårdstransportman till infanterisoldat, (Gjorde en vecka som ambulansförare innan de ändrade) Jag blev fälld. Fick villkorlig frigivning 30 dagar plus 100 dagsböter. Jag använde min demokratiska rätt till att neka att det jag gjort var ett brott. Det får man göra. Att sedan rätten tyckte att åklagaren hade rätt enligt lagboken är ju en annan femma. Men jag utnyttjade min rätt att hävda att jag gärna räddade liv som sjukvårdare, men inte var så bra på att tycka det är okej att ta liv även om mitt liv hängde på det. Jag har inga problem med att hålla i ett vapen och avfyra det mot en måltavla, har gjort det mot måltavlor som föreställer människor med. Jag har spelat paintball och laserdom, har inga problem med det. Men någon samvetsfrihet gällde inte i rätten den gången gällande att skjuta i stället för att försöka rädda.  Precis som vissa tycker är det. Jag måste ju i mitt samvete odla en idé om att jag gjorde rätt för enligt konstens alla demokratiska regler gjorde jag ju inte det. Jag gjorde totalfel och jag ångrar mig inte ett skit vilket är fruktansvärt samvetslöst och odemokratiskt sätt om man frågar vissa människor. 

Okej Johan varför inte göra livet enklare och bara följa lagboken så slipper du problem. Ja jag slipper problem med lagen men skulle få fruktansvärda moraliska och etiska dubier. Jag skulle inte stå ut med mig själv, det är svårt nog ibland ändå. 

Jag tycker inte att barnmorskan skall jobba som barnmorska om det är så som det skrivs i media. Jag tycker däremot att barnmorskan har gjort helt rätt genom att stå för och driva sin sak för att hon känner att hon måste på det sättet hon gör. Det är ju hennes demokratiska rättighet. Jag tycker inte hon har rätt men det är ju för att vi har olika syn på saker och ting. Jag har genom slarv i uttryck blivit ställd mot betydelsen av demokratiska rättigheter och det är  fruktansvärt lärorikt att bli ställd mot ord man slänger sig med slentrianmässigt i vanliga fall. En nyttig lärdom om att försöka att inte gå i slentrianens fällor. 

Jag är inte alltid konsekvent på ytan. jag tycker som sagt inte att barnmorskan i fråga skall få jobb som barnmorska. Jag tycker att om någon på migrationsverket sätter sig emot och vägrar visa ut människor så skall de verkligen stanna på de jobben. I botten handlar det till slut om vad jag, du och alla andra tycker är ett liv och vems liv som är värt mest. Ett ofött barn eller mamman, ett embryo eller mamman en befruktad cell eller mamman när är vad vad? Detta går att diskutera hur mycket som helst. Det är inte så enkelt som folk från båda sidor hävdar. Det finns alltid ett om eller men om man är beredd att leta. Att ta sig rätten att mot någons vilja bestämma över någons kropp är inte okej hävdar jag, om det inte kan finnas skäl för att hen kanske inte vet sitt eget bästa men vem vet det. Det måste man ju också beakta i sådana fall.

Jag hävdar att även att det är skitsvårt ibland så att med demokratiska medel slåss för sin sak oavsett vad så kan man slå tillbaks med andra demokratiska medel eller samma. Jag hävdar att om man skulle kunna göra så, föra krig på det sättet då skulle krigen kräva mycket färre civila offer. Men alla vill inte ha demokrati Johan. Nä jag vet. Och bara för att jag tycker det är det mest rätta så måste inte andra tycka det. Skulle jag tycka att de måste det så är jag odemokratisk. Och som sagt, alla vill inte ha demokrati, en del tycker att människor inte kan ta ansvar för sin egen vilja och sina idéer så då behövs en ledare som talar om vad som är rätt. Känns det som att jag yrar runt? Så är det i mitt huvud, så länge ingen vet vad som kom först av hönan och ägget så kommer många andra mer komplexa frågor ha mångt mycket mer än två svarsalternativ att ta hänsyn till och långt mycket mer än ett svar kommer att kunna tolkas som det rätta även om motsatsen också kan vara rätt. Jag vet dock vad jag tycker och vad jag anser är rätt och det är det jag alltid försöker förmedla. Jag är dock en tänkande varelse så det har hänt mer än en gång att jag fått andra infallsvinklar presenterade för mig och därför omvärderat och ändrat i mitt tyckande. Det kallar jag personlig utveckling för då behöver jag inte grubbla ihjäl mig över vad som hände ock så låter det bra. Som jag började, efter att funderat över rätt och fel.... så har jag kommit fram till att det som är rätt för mig kan vara fel för dig, det som känns rätt i dag kan kännas fel i morgon och om jag vill göra rätt så måste jag utgå från vad jag tycker är rätt och fel. Fuck samvetsfrihet, jag ändrar inte min inställning förrens det finns anledning för mig att göra det p.g.a ny kunskap eller att jag blir övertygad om att jag hade fel. Eller av någon annan anledning jag inte funderat över än.

Som vanligt är det helt okej att någon blir så arg att den hatar mig för det jag skriver, som vanligt tycker jag det inte är okej att skicka hot och andra fula kommentarer för att jag inte tycker som alla andra. Inte för att det hjälper att skriva det men jag gjorde precis min ställning tydlig. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar