Tankar om fritt tänkande

Skrattade lite lätt när jag hörde att Adolf Hitlers födelsedag den 20/4 också är Cannabisdagen bland de drogliberala. Undra vad nationalsocialisterna tycker om det. Det var ju nyligen en stor manifestation mot droger som Nordisk Ungdom höll i. Jo så var det faktiskt. Jag som trodde att droger var ett sätt att sakta ner folks hjärnor för att kunna manipulera dem men det funkar tydligen utan droger också.

Jag är faschinerad över hur människor faktiskt fortfarande hyllar en av världens enligt mig värsta förbrytares födelsedag. Hur tänker dom?  Eftersom jag inte är så insatt i alla ideologier kanske gör något snedtramp här men jag ställer frågan ändå. Firar man Stalins, Pol Pots, Idi Amins, Saddam Husseins, Osama Bin Ladens, Kim Jong Ils födelsedagar på samma sätt? Jag tog inte med alla som jag tycker är förbrytare utan jag valde helt godtyckligt ut namn som de flesta känner igen.

Jag bara undrar vad finns det att fira? När man hör människor ibland så är det inte demokrati de vill ha, de har inga problem med att en ledare skulle berätta hur och vad de ska tänka, hur och vad de får göra. Jag kan inte få in i min hjärna hur jag skulle kunna må bra om jag inte fick tycka att våra politiker är arslen ibland. Att jag inte skulle få bestämma själv om vilken tjej jag ska få "stöta på" oavsett etnisitet. Att jag inte skulle få lyssna på den musik, se de filmer, läsa de böcker jag tycker verkar bra. Undrar vad som fattas de människor som vill avskaffa dessa rättigheter.

Jag tror inte på en värld där någon talar om för mig vad jag ska tänka och vad jag får yttra. Därför har jag inget problem med att människor med för mig avvikande tyckande och tänkande säger sina åsikter men jag kommer inte att sitta tyst och tycka okej, gör så då. Jag kanske säger Vad menar du, är du dum på riktigt, nu hänger jag inte med förklara dig osv. Jag köper inte allt jag hör bara för att jag tycker att det ska få sägas. Jag har min idé om varför jag finns här och vad jag ska göra. Jag kan säkert påverkas av saker som sägs skrivs och där mina argument inte håller men jag tänker inte överge min moral och etik utan att testa den väldigt noga och övertygas. Ni kan aldrig tvinga mig. Skulle ett parti i Sverige likt Nationalsocialisterna i Tyskland eller Kommunistpartiet i Sovjet komma till makten så skulle jag nog ligga ruggigt risigt till. Jag skulle tvingas att bli politisk flykting för jag skulle aldrig ge upp mina demokratiska rättigheter.

Varför är folk rädda för ett multikulturellt land? Det handlar ju knappast om att ta bort kulturen i det egna landet. Tror inte det finns så många med invandrarbakrund i detta land som vill att vi ska ta bort det svenska i Sverige. Och det svenska i Sverige är ju väldigt mycket lånat eller utvecklat från andra länders kulturer. Vårat språk har ständigt förändrats och gör så fortfarande. Jag tror nog att folk som kommer hit vill att Sverige ska fortsätta att vara Sverige. Enligt min erfarenhet så är människor från andra kulturer väldigt måna om den svenska kulturen. Så om media och vissa offentliga personer slutade att springa de främlingsfientligas ärenden så skulle inte organisationer som Nordisk ungdom (NU)och Svensk motståndsrörelse (SMR) ha någon större framgång med att värva medlemmar, tror dom organisationerna skulle självdö. Likadant med Anti fasistisk action (AFA), den oorganisationen skulle antagligen också försvinna. Vi behöver inte organisationer som med våld försöker "lösa" samhällsproblem. Vi behöver inte ledare som talar om för oss vad som är rätt och fel, vi måste komma på det själva och känna det inom oss.

Som sagt jag tror på demokratisk syn på hela samhället inte bara i politiken, därför är jag även allergisk mot religösa organisationer som gör precis som de av mig icke önskvärda organisationerna gör. Ingen större skillnad jämfört med politiken där. En stark ledare och ett koppel av "zombies". Nä det är när folk tycker, tänker, talar, skriver, visar vad man känner som man kan utveckla samhällen i en för samhället gynsam riktning. Och nej ni behöver inte alls hålla med. Jag använder bara min demokratiska rätt att tycka och sprida det jag tycker. Jag gör bara det jag känner för just nu och än så länge är det lagligt så då tänker jag fortsätta härifrån. Blir det olagligt får jag komma på ett annat sätt att sprida mina tankar.

Varför har jag lagt in ett foto på en döskalle i loggen idag då? Jo det är den dödskallen som bland annat Sveriges radio använde för att veta vad som skulle censureras. Statens biografmyndighet var den sista svenska myndighet som höll på med censur, censuren på film avskaffades 1/1 2011. Det finns ett undantag när det gäller censurens vara kvar och det är när det handlar om barnporr. Den censuren får gärna vara kvar enligt mig. Med andra ord så är inte allt svart eller vitt, det finns en stor gråzon och det är då vi måste fundera på var våra gränser är, var vi säger stopp, när vi börjar protestera. Och det hoppas jag att det är upp till var och en att bestämma var sin gräns går, när man börjar protestera. Det kan enligt mig inte vara en annan person som skall dra dessa gränser i mitt huvud. Det betyder inte att jag är emot regler och lagar. Jag respekterar och försöker följa de lagar som finns samt de regler som är satta bara för att jag tror att de finns där för att så många människor som möjligt skall kunna ha möjligheten att må så bra som möjligt. Tack och god natt.