En vecka mitt i livet?

Har kommit på mig själv med att fundera på om det är normalt att göra som jag gör. I går förfasade jag mig över att Björn Ranelid gick till melodifestival finalen i Globen. Bara för att jag tycker han är lite udda. Va fan jag gillar udda, speciella, egna människor egentligen, tycker om när man vågar ha en egen vilja och våga gå en egen väg. Han var udda på felställe och det kunde inte jag ta. Björn som får utstå så mycket skit i vanliga fall. Har aldrig någonsin hört honom säga ett ont ord om någon. Ja han berättar gärna hur bra han är men han gör det aldrig genom att trampa på någon annan, han gör det Jantelags fritt och osvenskt. Det är väl bra att han tycker att det han gör är bra. Jag skäms över en man som skrivit en låt som handlar om kärlek, det finaste som finns. Jag borde skämmas över mig själv i stället. Jag har inga problem med folk som gnäller till höger och vänster, det verkar jag tycka är normalt.

Blev irriterad på skriverierna om Whitney H, om vilken fin människa hon var och hur tragiskt det var att hon dog. Tänkte direkt, varför bryr sig media inte om människor som svälter i världen? Hon knarkade, hon visste riskerna med det. Kan inte en missbrukare vara en fin människa? Kan hon inte varit en fantastisk mamma i sina nyktra stunder? Jag har själv lyssnat mycket i mina dar på hennes tidiga skivor och nu tyckte jag allt var patetiskt. Varför? Klart att hennes vänner sörjer henne lika väl som jag sörjer när mina vänner går bort. Men inte med det sagt att vi ska sluta bry oss om katastrofer i världen. Det brys för lite om dom, men vad kan jag göra åt det? Jag är med och skänker pengar när jag kan men man borde kunna göra mer.

Äntligen börjar media på allvar rapportera från innbördeskriget i Syrien. Det har jag följt på twitter och det är fruktansvärda saker som händer där. Jag kommer fortsätta följa det men varför kan jag inte bry mig mer om alla andra länder det är krig i och varför bryr jag mig inte lika mycket om t.ex dödsskjutningarna i Malmö. Håller på och läser Svensk maffia del två. Jag har alla chanser i världen att påverka ungdomar jag jobbar med att inte hamna i den världen med organiserad brottslighet. Kanske skall lägga mitt krut lite mer där, inte så att jag ignorerar vad som händer i världen men det är nog på hemmaplan man gör mest nytta.

Blev irriterad över att media rapporterar om var Kronprinsessan ska föda och att det var hemligt. Varför skriver tidningarna om sådant trams? Kanske vill folk läsa om annat än krig, svält, jordbävningar, mord, knark och sexbrott. Min ventil är ju mina serietidningsfavoriter, Herman hedning, Hälge, Knasen och Ut i vår hage. Det är ingen flykt från allt dåligt i världen eller?

Liakså sportrapportering om Svenskar som knappt vinner SM. Hur ska de kunna bli världsbäst tänkte jag idag. Många elitidrottare har ju inget stöd alls ekonomiskt eller väldigt lite (jag räknar alla idrottare som är landslagsmässiga eller deltar i högsta serien/divisionen). de måste ju ha ett 100% jobb vid sidan av idrottskarriären. De kämpar för att de tycker det är roligt och för att de är bra och då gnäller vi på dom när de når en 16:de plats fast det är det bästa de gjort någonsin.

Nä jag trodde inte jag såg allt svart eller vitt men fan vet om jag inte bara lurat mig själv. Trodde inte jag hade alför många fördommar men nu vet jag inte längre. Har lite att ta tag i när det gäller mig själv. Lätt att skriva om allas rättigheter, extremismtro, fundamentalism, homofobi, främlingsfientlighet utan att tänka så jätte mycket på vad som ligger bakom dessa företéelser. Skönt att jag i allafall kommit att tänka på det nu istället för om trettio år, synd att jag inte tänkte på det för tjugo år sedan. Sån är jag. God natt och sov gott alla vänner och ni andra.