Vem tror du att du är?

 Det kanske lät kaxigt, vem tror du att du är men det är inte tanken här. Du är den du är för att du gått vägar, gjort val, det sociala arvet pratas det om ibland. Du är den du är för att det finns ett biologiskt arv också. Så vem är du eller tror du att du är? Jag tror mig veta vem jag är. Jag vet ju vem jag vill vara och hoppas det ligger väldigt nära den jag är så jag gör ju vad jag kan för att vara den jag tror mig veta att jag är. 

En del människor kommer hävda att lilla jag är väl inget märkvärdigt. Jag bara är här och försöker göra det bästa eller i allafall det minst sämsta av tillvaron. Jag räknas väl egentligen inte in för jag tillför väl inget. Så känner sig nog de flesta ibland och det är väl inget konstigt. Men gå inte runt och känn så ofta.  Du skulle bara veta vad som krävdes för att få fram dig.

Du behöver ägg och spermier från två andra människor, de flesta kallas föräldrar men det finns de som lever med föräldrar som inte producerat äggen eller spermierna men är lika mycket föräldrar ändå. De två cellgivarna behöver ha två andra cellgivare var och för enkelhetens skull kallar jag dom mormor/farmor och morfar/farfar. De behövde också två cellgivare var och de blir då Gammel mormor/morfar/farmor/farfar. här är du fjärde generationen och är redan beroende av att 14 människor producerat celler till dig. 400 år bakåt och ca 12 generationer så har ca 5000 andra människor producerat celler för att du ska kunna bli till. Så att en del hävdar att de har adligt eller kungligt blod känns väl ändå ganska trovärdigt. Det är väldigt få som letar mördare och psykopater i sina släktled, inte konstigt alls. Jag letar inte heller efter det men jag inser ju att går vi tillbaks till våra första cellproducenter oavsett om du tror på Big bang eller är kristen bokstavstroende och säger att jorden är blott sex tusen år gammal så kan du nog börja ana att antalet förfäder fördubblas i varje steg och med de otroligt många förfäder som gått åt om vi backar 400 år till är som sagt otroligt många och vi är bara tillbaka på 1200 talet då. 1287 blev Jönköping stad och det bodde inga ca 150 000 människor där då. 

Att vi föddes som vi gjorde och att vi har de genetiska egenskaper vi har beror på ofantligt många människors "val" att skaffa barn. Jag skriver "val" för att för många förr och även för en del nu var det förväntningar eller rent av krav från nära o kära eller från samhället att skaffa barn. 

När jag började förstå att jag aldrig kan räkna ut hur många människor som är mina genetiska förfäder så hissnade det lite. Jag har haft en innerlig tur att få födas på den tid och plats i världshistorien som jag föddes till och på. Jag förstår också att alla dessa människor har inte varit de mest älskade människorna som funnits, samtidigt har det nog funnits många högt älskade människor av dessa. Det är ganska lätt att räkna ut att miljontals människor i samma släkt är inte likadana alls. Det är ju en massa mixar av olika familjer och genbanker. 

Så mycket det har krävts för att få fram varje liv, du är unik. Du betyder något. Du är viktig. Du har nog precis som alla andra både charmiga och ocharmiga sidor. Men som sagt du är en produkt av så många människor. Jag skulle vilja att vi satte oss ner och tänkte igenom det. Det spelar ju ingen roll vart på jorden du är född eller av vem, det har gått åt lika många för att producera oss alla. Ska vi då verkligen låta maktgalna människor få bestämma vem som har rätt att  leva? Känns krig som en bra livgivare eller livbevarare? Jag tycker att dödsstraff är helt förkastligt men jag är för fri abort. Jag kan inte likställa det någonstans men jag blir alltid påpekad om detta när jag skriver något om krig eller dödsstraff. Aborten vill jag skall vara fri och endast av kvinnans vilja kunna genomföras eller inte genomföras. Givetvis med de förberedande samtal och allt som hör där till för att det ska vara säkert. 4

Jag tror att människan kan och vill ha trygghet, frihet och allt vad det innebär. Jag tror att v i kan lära av historian och av varandra och jag tror att med rätt hjälp så skulle så många människor välja att inte döda eller skada någon annan människa. Jag hörde på radion om hur Sveriges statsminister vill se att de svenska straffen blir mer lika de danska för gängkriminella. Jag hörde dock inte ett ord om hur gängkriminalitet skulle kunna förebyggas eller att man ens letade efter förebyggande arbete. Varför ska man bara fixa efter att människan gått över gränsen ordentligt när (det tror i allafall jag) det verkar som en bättre ide att fixa det innan.

Så här blir det när någon kastar intressanta siffror på mig. Jag tycker historia är spännande och jag har en hel del namn på mina närmsta släktingar sedan sent 1600 tal och tycker det blir mer och mer spännande. 

Så vem tror du att du är? Du är den du är och du/din kropp och endast du/din kropp kan bestämma vad du blir. Jag skrev din kropp för den icke viljestyrda delen av kroppen kan också bestämma, tyvärr kan den det. Din kropp kan få för sig att stänga ner funktioner, ändra i celler, spöka till det för dig och det är ju också du även om du inte vill det. 

Livet är inte rättvist! Du får det du förtjänar. Karma och andra sådana där floskelgrejer finns i alla möjliga livsåskådningar. Jag vill veta varför jag har kompisar som burit barn som dött i magen har gjort för att förtjäna det om det är så livet funkar. Jag vill veta varför min pappa dog i cancer 56 år gammal om det är karma. Jag vill veta varför mammas andra gubbe tog livet av sig om han nu förtjänade det. Jag vill veta varför psykisk ohälsa drabbar vissa människor och drabbar vissa väldigt hårt om de nu förtjänar det. Nej. Min syn på saken är att livet är jävligt orättvist och att jag får leva med det, jag har haft tur och det har inget att göra med vad jag förtjänar eller någon karma. Jag hamnade på ett pluskonto som fortfarande fungerar och jag är tacksam för det. 

Så ta hand om dig och de du vill hålla nära. Var rädd om dig och kom ihåg, väldigt många har legat med varandra för att du ska få finnas, ta in det och se din storhet i livet. Du betyder något, du är viktig, du är älskad vad du än tror. 

Lilla Gumman

Han är stark, han kan hjälpa till. Han har aldrig brutit i hop han är stark, han går att lita på. Han  är stark som en uroxe/björn/ardennerhäst osv. Jag undrar vad som betecknas som starkt. De första meningarna jag skrev kan vara absolut så sanna som bara den och det behöver inte vara fel i det. Min fundering är vad det jämförs med. Svag som en liten skolflicka är ju en inte allt för ovanlig motsatts till det starka. 

I förhållande till sin storlek är ju t.ex myran oerhört stark. Tänk er en myra stor som en uroxe, det skulle få uroxen att verka svag som en ......  Vad jag vill ha fram idag är att vara stark är så mycket mer än det vi ser. Magnus Samuelssons muskler tyder ju på att han har en viss styrka, han har ju dessutom vunnit tävlingen världens starkaste man. Det tycker jag är ganska imponerande. Något annat som jag tycker är imponerande är hur en tillsynes "liten tjej" kan lyfta tunga möbler gång på gång under två dygn utan att klaga att det är tungt. Jag tycker det är imponerande för att det gick emot mina förväntningar och mina fördomar. Det är inget konstigt alls att en människa är fysiskt stark. Jag har lärt mig för längesedan att inte lilla gumman människor som via sitt yttre ser mindre starka ut. Jag har lärt mig att inte lilla gumman någon alls. Om hen är  mindre stark så fyller den personen ändå sin plats på denna jord och är hen mer stark än hen ser ut så har hen även då en plats att fylla. Så det där med fysiskt stark är ju bra ibland men jag skulle inte ignorera någons vilja att hjälpa mig om det behövs muskler även om mina fördomar säger att det där går inte. Att just skolflickor skulle vara fysiskt underlägsna vuxna män är väl inte så märkligt, det har ju med att många skolflickor håller på att utvecklas och kroppen ä inte helt redo för vad den ska klara när man är vuxen. Varför jämför man inte starka vuxna med andra vuxna som kanske inte har samma fysiska styrka som den starka istället för att jämföra starka vuxna med skolflickor? 

Mental styrka är ju saker som talas om nu när det gäller bl.a Junior VM i hockey, det har tagits upp i OS och VM krönikor. Vad är mental styrka? Är det att bita i hop och köra när det bara värker i kroppen? Det kan det väl absolut vara. Vi ligger under med 3-1 och det är 2 min kvar av matchen, nu går vi in och vänder på det här, vi vet att vi kan. 3 x 20 min fokus och använda sin mentala styrka, det kan absolut vara imponerande. Att en människa i 16 månader har fått brottas med samhället för att få hjälp med sin psykiska hälsa imponerar dock mer på mig. Det är starkt så in i.... Att en människa kommer tillbaks i jobb efter flera år av ångest och utmattning, det imponerar på mig. Att en människa har varit stark så länge att styrkan tycks avta och hen ber om hjälp är oerhört starkt. Det är inte veklingar som går in i väggen, det är inte veklingar som tyngs av ångest, det är inte veklingar som ber om hjälp. Jag fattar inte varför så många har kvar den föråldrade synen som så många läkare och forskare hävdar är helt fel. Att lilla gumman någon på grund av att man tror att människan är vek, svag, otillräcklig är i mitt tycke jävligt fult. Alla människor har en gräns av vad man tål, fysiskt och psykiskt. När någon passerar den gränsen och faller ihop så är det inte för att personen är svag, det är för att personen behövt använda sin styrka och inte fått återhämta sig. 

Jag vet att det finns ni som tycker jag sprider dravel här nu men till er vill jag säga, har du möjligheten att läsa någon biografi av någon du tycker verka vek, eller om du ha möjlighet att prata med någon som brutit i hop någon gång så gör det för att se om jag har fel. Det skulle väl vara kul att säga till mig att jag har fel. 

Jag vet i alla fall att det finns människor som imponerar på mig pga. fördomar jag har såklart men också av att jag ser att det finns så mycket jävlar anamma att får människan bara rätt stöd/hjälp så är hen tillbaks igen i en inte alltför avlägsen framtid, En del vill gå igenom sina grejer med så lite hjälp som möjligt, andra med all hjälp som går att få och det är jäkligt starkt att kunna slåss för det oavsett vilket när man har passerat gränsen för vad som är rimligt. 

Good bye 2022.

 Nu börjar 2022 falna och snart är det helt släckt. Skönt tycker många synd också tänker en del. Året som kom att präglas av Putins ockupation och krig av  och mot Ukraina. Dt är såklart fruktansvärt och helt vidrigt. Det har ju hänt en del annat med under året, en valrörelse i Sverige med en massa löften om honung och guld vilket än så länge känns som träskvatten och kvicksilver. 

I februari gick Olympiska vinterspelen av stapeln i Kina, pga. av att det gick just där gjorde att jag bojkottade OS och har inget att skriva om från de spelen. Redan i Januari började Danmarks drottning Margarethe sitt 50:e år som regent. Fantastiskt att få uppleva antar jag, samtidigt råkade Danmark och syd västra Sverige ut för stormen Malik som nådde orkanstyrka stundtals. Förintelseöverlevaren Emrich Roth avlider 97 år gammal, senare under året så avled även en annan förintelseöverlevare, Hédi Fried som blev 98 år. Det börjar bli ont om de som var där. Vi måste vårda deras berättelser och se till att de aldrig tystnar. 

I februari börjar firandet av drottning Elisabeths 70:e år på tronen för Storbritannien och samväldet som består av 14 andra länder. 24:e februari inleder Ryssland sitt krig mot Ukraina, det har skrivits så mycket om det att jag bara tänker skriva, Ryssland ut ur Ukraina och må alla Ukrainare och ryska krigsmotståndare få ett mycket fridfullare 2023.

Det har varit mycket våld rapporterat i media i år. 21 mars mördas två lärare av en 18 åring på en skola i Malmö, Rasmus Paludan är i Sverige och har torgmöten där han bränner koranen vilket startar upplopp på flera ställen i landet. 

Den 1a april upphör coronaviruset covid 19 att betraktas som samhällsfarligt. Den 6e Juli mördas psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Almedalen på Gotland. Hon mördas av en högerextremist, han hade även planerat att mörda Centerpartiets ledare Anni Lööf. För att få in något trevligt också så måste vi ju få med att EM i fotboll (Damerna) spelades i England och blev en succé och grymt bra PR för damernas fotboll. Ett mästerskap med väldigt underhållande fotboll. 

8e september avlider drottning Elisabeth och storbritanniska samväldet får en ny Kung. Den 11e september är det val i Sverige och någon månad efter det har vi en regering med 3 av de gamla allianspartierna vilka gör regeringsunderlaget så länge man låter Sverigedemokraterna få vara med och bestämma.  

Året 2022 är även året när många av de som dör har jag koll på vilka det är och de har haft betydelse i olika grad för mig. Jag börjar nog bli gammal. Jag tänder ljus för, Meatloaf, Emrich Roth, Hédi Fried, Ronny Hellström, Sven Melander, Sally Kellerman, Dagny Carlsson, Taylor Hawkins, Olle Goop, Alf Hambe, Curt Bergfors, Bengan Johansson, Carl Uno Sjöblom, Ing-Marie Wieselgren, Michail Gorbatijov, Signe Persson-Melin, Drottning Elisabeth, Börje Salming, Irene Cara, Svenne Hedlund, Kirsti Alley, Edson Arantes do Nacimento "Péle". Det finns fler, det är jag säker på så tänder ljus även för dem.

Furuviks parken var inget ställe schimpanserna ville stanna på så de rymde, de hade väl läst om Sir Vääs och Ugglan på Skansen i Stockholm. Sir Vääs och Ugglan fångade man in, schimpanserna eller i alla fall 4 av dem var man tyvärr tvungna att skjuta uppe i Furuvik.

Ja just det, det har ju varit ett fotbolls VM för herrar med men det kan jag inte heller skriva så mycket om då jag valde att bojkotta även detta mästerskap pga. vart man la det och hur det gick till för att det skulle hamna i Qatar. 

Jag blev så glad häromdan när Greta Thunberg klev in i rampljuset igen och vägrade låta sig häcklas av en fd kampsportare, hon slog till och fick världen att le vilket behövs i slutet av ett år med otrygghet i stora delar av världen. Indirekt fick hon bort en människohandlare och ett svin från gatan. Tack! Greta. 

Jag är lyckligt lottad som har så fina vänner och en underbar storfamilj. 

Ja just det jag fyllde ju 50 under året och fick vara med på en trevlig student ett trevligt 80 årskalas och tyvärr en begravning. Livet har sina ups and downs, så är det bara och det verkar som det alltid kommer vara så. 

Det var lite om detta året, hoppas nästa år blir ett år där världen läker och vi tar hand om varandra i stället för att "ta hand" om varandra.

Ett gott slut av året och ett Gott nytt kärleksfullt kommande år önskar jag er. 

Julklapp till mig!

 4:e advent är förbi och nu väntar vi bara på att få fira Jul. Många människor ser fram emot Julen och få känna Julefriden. I mitt liv har det kommit in nytt liv precis, syrran har blivit mormor. Tidigare i år fick min vän ett efterlängtat barn som växer och mår bra. Det passar ju fint när man pratar om Jul som firas på många håll till minne av Jesus födelse. Samtidigt så känner jag en kille vars pappa valde att avsluta sitt liv, jag känner en kille vars far rycktes bort helt utan förvarning, jag känner ett gäng ungdomar och unga vuxna vars farfar/morfar lämnade jordelivet precis. Liv uppstår och liv avslutas, det är så det ser ut, alltid sett ut och nog alltid kommer se ut. Alla människor älskar inte Julen, en del är rent av rädda för den långa ledigheten den kan innebära. Julen som jag önskade alla hade lika ljusa minnen av som jag har. Jag älskar Julen, den har alltid varit fridfull för mig både när vi firat med pappas sida av släkten som mammas sida av släkten. Dock vet jag efter 26 år som fritidsledare att alla inte har och har haft det så. 

Runt om i världen både nära och långt borta finns det barn på flykt undan krig och dess hemskheter. Runt om i vår värld far barn illa p.g.a vuxna ofta mäns lustar. Runt om i vår värld dör barn p.g.a svält. Runt om i vår värld lider och dör barn p.g.a sjukdomar som kan botas om man får rätt hjälp. Runt om i vår värld lever barn i rädsla för att pappa ska slå mamma och eller dom själva. 

Vad får vuxna män att starta och underhålla krig som drabbar barn så hårt? Vad får människor och framför allt män sin tro på att de har rätt att beröva barn deras barndom och trygghet bara för att de kan betala för det? Vad får regeringar att inte vilja hjälpa länder där svält slår till? Vad får rika länder att inte dela med sig av läkemedel för att utrota sjukdomar som vi kan utrota och varför vill vi inte vara med och bota det som går att bota? Vad får människor framför allt män att tro att de har rätten att bruka våld mot sin familj? Vad får människor att tro att de har rätten att avsluta ett liv p.g.a vad som helst? 

Vad krävs för att vi ska få stopp på krig, sexuellt våld, svält, sjukdomar, otrygghet? När man läser om vad vissa framför allt män gör som är illa och samtidigt läser om att mannen ska skydda sin familj så undrar jag hur de ska skydda sina familjer. Jag ärt ingen fan av tanken att det ska behövas en stark man att skydda familjen men det är en ganska utbredd tanke, i alla fall på sociala medier bland just män över 40år. 

Om en människa mår bra tror jag inte våld eller tvång är det som tar upp hjärnverksamheten. Om en människa mår bra tror jag inte att suicid är med på listan över möjligheter. Hur kan vi tillsammans som samhälle se till att barn och unga kan få känna Julefrid, hur kan vi tillsammans som samhälle jobba för att barn och unga ska kunna känna sig 100% trygga? 

Det jag önskar mig i Julklapp är framför allt svar på de två frågorna. Jag önskar mig en del annat med men dessa två frågors svar skulle vara den ultimata Julklappen. Jag hoppas alla ni som väljer att läsa detta inlägg får en underbar Jul och ett härligt slut på 2022. 

Kan vi inte bara försöka.

 Spännande vecka var det och är det. Jag har gått Visions utbildning i arbetsrätt, riksdagspolitiker uppmanar att Sveriges befolkning ska förakta en folkkär komiker och fotbolls VM i Qatar har börjat. 

Vi kan väl börja med SD:s Björn Söder som på Twitter uppmanar svenska folket att förakta komikern Magnus Betnér. Han kan absolut tycka så men ska en Riksdagspolitiker gå ut med den uppmaningen på sociala medier? Har man svårt att ta det en komiker säger när man är politiker så kanske man kan ta det direkt med komikern om man är ute efter att förhindra att fel information sägs på scen. Varför man vill inskränka i yttrandefriheten förstår jag och vad jag förstått så har Magnus Betnér inte brutit mot lagen i sina shower eller Youtube filmer. En politiker i riksdagsposition som har sitt kontor på regeringskansliet kanske ska försöka att låta yttrandefriheten ha sin gång, Yttrandefriheten är en lag mellan stat och person och Björn är ju riksdagspolitiker och kanske tycker att han är staten så att han skulle ha rätt att försöka gå in och tysta ner en komikers kritik. Detta är bara en av rubrikerna Björn skapat de senaste veckorna. 

VM i Qatar då? Ett VM i ett land som inte efterlever FNs deklaration för mänskliga rättigheter, ett land där man i väst är rädd för att det blir en våldäktsvåg i p.g.a. de lagar de har där som gör att den våldtagna riskerar hårdare straff än den som våldtar, ett land som byggt sina arenor med gästarbetare som bara fått ut en bråkdel av sina löner och som jobbat under förhållanden som inget arbetsmiljöverk i den demokratiska världen skulle tillåta alls. Över 6500 av gästarbetarna som byggt fotbollsarenorna i Qatar har dött p.g.a arbetsförhållandena, arbete helt utan säkerhetstänk verkar det som. FIFA som är världens samlade fotbollsorgan hotar lag och spelare med vite om de tar upp frågan om mänskliga rättigheter, framför allt HBTQI+ frågan.

Och så var det det här med Arbetsrätt på central och lokal nivå. Vad kan Björn Söders olika utspel och Fotbolls VM i Qatar ha att göra med hur du har det på jobbet?  

Mycket av den gemensamma nämnaren är ju att mycket av det som sker långt bort, högt upp och alldeles nära påverkas väldigt mycket av någon form av värdegrund. 

I Sverige har vi bland annat arbetsmiljölagen. Det är en lag och den ska följas annars kan man bli dömd. Det enda som kan bryta den lagen är grundlagen. I den finns det bland annat stycken om hur man inte får behandla en anställd. Man får inte diskriminera och då gäller de sju diskrimineringsgrunderna vilka är: Kön, könsidentitet och uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Känner man sig orättvist behandlad men inte får in det i någon av dessa sju grunder så är man inte diskriminerad, dock kan det handla om kränkande särbehandling som också är förbjudet. Det kan röra sig om olika sorters mobbing, sexuella trakasserier, trakasserier mm. 

Varför måste vi ha fackförbund som utbildar sina medlemmar i dessa ämnen? Kan det verkligen vara ett så stort problem? Det kan väl inte hända så ofta? Behöver vi verkligen engagera oss i de frågorna? 

Just nu pågår Orange week på flera håll i landet, en vecka där regionerna har föreläsningar och aktiviteter vad gäller psykisk hälsa och mycket riktat för att uppmärksamma och förebygga mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Orange weeks slogan är en vecka fritt från våld.  Behöver vi ha en sådan vecka? 

Varför kan vi inte bara anstränga oss för att inte skada varandra medvetet varken psykiskt eller fysiskt? Kan vi inte bara försöka lite grand att hjälpas åt att uppfylla FNs deklaration för mänskliga rättigheter.

Vad är det som gör att man kan tycka att de människorna är mindre värda, de kan vi trampa på? Vad gör att politiker tycker det är rätt att trampa på människor, Vad är det som gör att man kan lura människor att göra farliga jobb i främmande land och sedan undlåta sig att avlöna dem? Vad är det som gör att chefer och eller medarbetare tar sig rättigheten att mobba, frysa ut, sexuellt trakassera, trakassera eller hota medarbetare?

Vad skulle jag själv stå ut med? Vart går min gräns? Skulle jag vilja att någon av mina nära eller kära skulle utsättas för oegentligheter? 

Vad gör att människor känner sig tvingade eller känner att de har rätt att använda fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld mot de man är nära?

Om man innehar en maktposition som politiker, chef, överlägsenhet i fysisk/psykisk styrka , eller någon annan makt enligt någon hierarkisk ordning så kan  i alla fall jag tycka att man har ett ansvar att inte använda den makten i något våldsutövande alls! Har jag fel? Vad skulle kunna okeja det? Självförsvar säger någon, okej säger jag men annars? Kan man mobba ut en kollega som självförsvar? Kan man våldta någon som självförsvar? Kan man slå sönder någon i självförsvar för att hen inte håller med?

Använder man någon form av våld är man ansvarig för det våldet man använder. Använder man våld i självförsvar är man skyldig att se till att våldet är proportionerligt. Men våldet i självförsvar är så extremt litet i sammanhanget hur många som utsätts för någon form av våld så det behöver vi inte lyfta vidare här.  

Så skulle vi inte bara kunna försöka att hjälpas åt att följa FNs deklaration för mänskliga rättigheter samt de lagar och förordningar vi har som gäller hur vi beter oss mot varandra. Kritisera, bli arg, diskutera, bli förbannad osv, det är inte känslorna jag vill att vi ska få bort det är de farliga uttrycken för känslorna jag tror vi måste jobba med. 

Jag hoppas att vi vaknar snart och att media får mindre och mindre att skriva om när det gäller tragedier av olika slag. 

Döden, en reskamrat vi vänder ryggen åt. Livet, en reskamrat som vi håller hårt i handen.

 Höst, växtligheten dör och förbereder för nytt liv efter en tids vila över vintern. Höst november och allhelgonahelgen, en tid att minnas de som dött och krattat manegen för oss som är här nu. Döden, får man prata om den? Idag fick jag veta att en av mina gamla samverkanskollegor sett döden i vitögat och nu jobbar för att kunna bli någons kollega och samverkanspartner igen. Livet det sköra men ändå så starka. Döden är en reskamrat på livets resa men vi låtsas som att han har hoppat av på fel station, livet, också det en reskamrat på livets resa. En kamrat vi håller hårt i handen. Människor drabbas av sjukdomar och skador som man inte trodde det gick att hämta sig ifrån, människor besegrar sina missbruk och håller kvar livet i förgiftade kroppar, människor ser sina barn dö och klarar ändå att hänga sig kvar vid livet. Döden är ju alltid närvarande på något sätt, vi känner alla någon som kämpar eller har kämpat för livet i t.ex. cancer. Vi ser och hör nyheter om hur det krigas i världen och man väljer att okeja att det får sättas ut massförstörelsevapen i vårt trygga Sverige. Pappa dog pga. cancer endast 56 år gammal, farmor dog pga. hjärtinfarkt endast 68 år gammal, en kusin till mig dog knappt 30 år gammal pga. cancer, två vänner till mig har förlorat sina barn strax innan födsel, jag har förlorat tre kollegor som gått bort pga. cancer ja alla känner vi människor som inte fått leva så länge de borde fått. Livet är inte rättvist om du frågar mig och ingen har någonsin påstått det heller. Det är så det är, bara att acceptera eller? Kommer aldrig acceptera det men vet inte vad man kan göra åt det mer än hoppas att forskning kan lösa det på sikt. Däremot krig och hungersnöd är två helt jäkla onödiga dödsorsaker, det vet varenda människa hur man kan lösa men viljan verkar inte finnas hos dom som skulle kunna lösa sådant snabbt. 

Saknas viljan för att få slut på hungersnöd och krig? Ja helt klart, inte hos alla men hos de som kan göra stora förändringar snabbt. Som jag skrev alla känner vi någon eller några som borde fått leva längre och alla undrar säkert någon gång varför den där onde fan får leva. Vart vill vi komma med t.ex. dödsstraff? För vem är dödsstraffet? Jag är av den åsikt att kan vi inte ge tillbaks liv så ska vi heller inte ta liv. Helt enkelt för att i min värld är livet det finaste och dyraste som finns. Ja jag har haft en riktig jäkla tur som kan tycka att livet är det finaste som finns. Jag vet och det gör ont i mig att veta att så många människor inte fått uppleva livet som något fint hela tiden. Såklart har jag varit ledsen och tyckt att livet suger men inte värre än att det gått över på någon dag. 

Hur är det med viljan att vara en del av lösningen om en än så aldrig liten del men dock en del för de som inte tycker livet är fint tillräckligt ofta. Kan man anse en människa som förbrukad när hen inte längre är produktiv för syftet hen får betalt för. Kan man då säga tack för det du gjort men inte fan behöver vi en belastning som dig här? Kan man med gott samvete skicka ut någon i kylan för att pluset på kontosidan inte längre är stort nog. Kom ihåg att det är sällan du får någon cred för att du jobbar dig sjuk och trasig, det där med återvinning har inte blivit en sådan fluga när det gäller människor som när det gäller saker och ting. 

Ibland verkar det som att vi ger fullständigt fan i vad som brutit ner en människa, vi vill bara att hen ska få ett piller så hen kan börja jobba så snabbt som möjligt. Vi har skalat bort utrymmet för återhämtning och rehabilitering när det gäller skador, sjukdomar som inte syns när människan ler och säger allt är bara bra. Även om skador och sjukdomar syns kan det ibland vara svårt att få tiden att räcka till just återhämtning och rehabilitering. 

Så nu i November, #noshavenovember och kanske framför allt den #19november #internationellamansdagen så kanske vi ska lyfta psykiskhälsa och prata om vad som kan störa den psykiska hälsan. Vi måste förstå att alla har en gräns och vi har ingen aning om hur nära våra medmänniskor är den gränsen. på ett suicid går det 20 allvarliga försök, ett x antal försök och ca 1000 människor som tänkt tanken. Vi måste våga prata om döden för att förstå oss på livet. Vi måste stötta varandra i att våga tala om när vi mår dåligt. Vi måste förstå att vi inte är ensamma när de mörka tankarna kommer för de kommer till alla då och då. Media rapporterar hela tiden om skjutningar, mord, våldtäkter, gängrelaterad kriminalitet osv och det måste de såklart göra men det blir ingen balans i det. Vi måste också få höra bra nyheter, gärna dubbelt så många som de dåliga. Balansen måste vara i obalans med fördel godhet. 

Som sagt använd 19 november speciellt men hela no shave november till att lyfta psykisk hälsa i diskussioner på jobb och med vänner. Vi har ju en internationell mansdag, låt oss förvalta den på bästa sätt. 

Det är absolut inte farligt att prata om döden, om suicid, om mörka tankar. Lyfter vi upp det i ljuset och delar med oss av det så finns det nog många saker som kan hjälpa från en tyst mun och två aktiva öron till att faktiskt handgripligen få en medmänniska till en vårdande instans och ja allt där emellan. 

Det finns t.ex.. mansjourer, kvinnojourer, jourhavande vänner, jourhavande präster man kan vända sig till om man vill ta det anonymt och inte med någon man känner. Det finns professioner inom vården som iofs kan vara svåra att komma intill akut men de är bra när man får hjälpen. Kyrkorna har präster, diakoner, själavårdare som är utbildade på att samtala med människor om allt mellan himmel och jord. Det kan vara bra att komma ihåg det när allt känns mörkt och man av någon anledning, vilken som helst inte vill ta det med familj och vänner.

En sak är säker att kan man skjuta upp döden så kan ske det kan vara värt att göra det. Om man ändå ser det som sista utvägen att ta sitt liv så kanske några dagar extra inte är otänkbart bara för att se om det kanske ändå inte finns någon som kan tända ett ljus i ditt mörker. Många som har gjort suicidförsök och misslyckats är glada att de misslyckat för plötsligt så var mörkret skingrat. Så nu gubbs har vi en uppgift tack vare att vi fått en internationell mansdag. Vi gör det vi kan för att höja frågor om hälsa för alla på denna planet och jag tycker att den psykiska hälsan kan få lite extra uppmärksamhet för den är så viktig för hela kroppens hälsa.  

Och som sagt idag är det allhelgonaafton så då är mina döda vänner och familjemedlemmar lite mer närvarande än andra dagar i mina tankar.

Idag tänder jag ljus för Pappa Göran, Mormor Ella, Morfar Emil, Farmor Gunborg, Kusin Stefan, Pappas syskon Åke, Lennart, Sven, Lillemor, Rune, Mammas man Assar, Svågern Oskar, Vänners barn Ida P, Lilli, Kollegorna Stickan, Ida F, Lena, Två av mina bästa vänner Joacim, Jonas, Jobbungdomar Martin, Marcus...  Det finns fler...

Var ljuset i mörkret när du orkar, du ska se att det finns de som är ljusen i ditt mörker. En enda vänlig handling kan starta en rörelse som flyttar berg. 

Tankar en måndagsnatt.

 Hej hur mår du? Vill jag verkligen veta? En artighetsfras kan vara en öppnare till långt samtal. Är jag beredd på att chansa eller skiter jag i hur personen mår och om jag får ett svar jag inte önskar så kan jag alltid säga vad tråkigt att höra vi ses, har lite bråttom nu. 

Jag får ibland meddelanden och mail från elever jag haft i skolan och ungdomar jag haft på fritidsgårdarna. Det jag skriver om idag har jag fått okejat att berätta, någon till och med bad mig göra det innan jag han fråga. 

När man jobbar med människor så är det enda man kan vara säker på att hur mycket man en tror sig känna en människa så finns det så mycket mer att lära känna, bra och dåligt eller så mycket som man kommer vara utestängd från att känna. När en människa är redo att dela med sig och gör det för att hen tror hen är skyldig en ursäkt då kan det bli långa samtal. Jag frågade en f.d. elev hur läget var och jag fick en historia som jag inte önskar någon. Nu mådde hen bra men vad hen blev utsatt för när jag var hens lärare (Undervisade i idrott och livskunskap under några år som lärare utan lärarutbildning. 30 + 10% lärare, 60% fritidsledare och elevassistent) var helt otroligt vidrigt. Jag började leta i minnet men kunde inte minnas att hen sagt något då vilket hen berättade senare att hen aldrig gjort. Hen var trygg med oss vuxna och valde att leva ett så normalt liv som möjligt när hen var i skolan. Hen berättade hur duktig hen blev på att ljuga och spela spelet, hur duktig hen blev på att ta på gladmasken. Hen var tydlig med att hon gillade oss för att vi behandlade hen som en människa. 

Jag har jobbat med flera ungdomar som försökt ta sina liv, jag har fått veta det långt efter jag slutat på deras skolor eller fritidsgårdar. Samma sak där, man har valt att spela spelet och vara nöjd med att vara på platser där vuxna brytt sig. Det är läskigt att tänka på ibland att till hen nådde jag aldrig fram, hen var som en skugga där jag var men funkade i hop med någon kollega, någon annan kom man tillräckligt nära för att kunna prata med men aldrig gissade jag då att deras liv var i fara för det gjorde de allt för att dölja. 

Detta är bara ett par exempel, jag har jobbat med ungdomar som fallit för droger, nyfikenheten att tillhöra kända gäng både motorcykelburna och de som inte åker motorcykel. Ja jag har fått vara med och forma framtiden för ungdomar och jag blir väldigt glad när det går bra för de man var riktigt orolig för. 

Läser Visions tidning när den kommer och då slår det mig för det står en hel del om t.ex. psykisk hälsa vs psykisk ohälsa. Hur kan vi satsa så mycket på barn och ungdomar med tidiga insatser när vi inte ens investerar i tankar på våra kollegor runt om i landet. Självklart ska vi inte minska på satsningar på unga, tvärtom vi måste satsa mycket mer och det behöver vi göra på de vuxna med. Hur gör vi med vuxna vi känner som trillar dit på en depression, ångest, ev. självskadebeteenden? Vågar vi ens röra i det. God morgon! Allt väl? Vill vi verkligen veta? Om du ställer frågan och svaret blir att det är åt helvete hur fortsätter vi det samtalet då? Om t.ex. psykisk ohälsa inte syns, finns den då? Varför berättar bara inte den som kanske inte svarar jodå allt väl eller den som ljuger och säger jodå allt väl hur det verkligen är? Det finns oändliga svar på det men vanliga svar är att personen i fråga inte känner tillräcklig tillit för att blotta att hen mår skit. Hen kanske är rädd för att uppfattas som vek och svag. Alla människor går att byta ut från sina jobb för att lösa att arbetet fortgår och vill man se människor som maskiner så är det inget svårt att få igång arbetet igen med nya medarbetare. Men ett problem kan ju vara att någon ser kollegan som maskin och någon annan ser kollegan som en vän. 

Så om man frågar hur är läget så kan man aldrig veta om man får ärliga och eller artiga svar. Även om personen svara att det inte är så bra så kanske/troligtvis får man inte veta hela sanningen. 

Ska vi sluta fråga hur folk mår? Nä absolut inte men när vi frågar det så tror jag det är viktigt att vi är beredda på att ge den som svarar den tid hen behöver.

.