Välkommen till apornas planet.

Först och främst vill jag bara klargöra att jag tycker inte vi skall ha några frigående terrorister här oavsett vilken organisation de lutar sin terrorgärning på! Det är lite spännande att se hur en hel del framför allt vita män reagerar i sociala medier när det står någonstans att ett flyg blivit inställt som skulle till Afghanistan med ungdomar som inte skulle få stanna här hos oss. Det skrivs nu, det har skrivits innan och tyvärr kommer det antagligen skrivas sen med om hur dessa IS terrorister kommer parasitera på vårt samhälle.Tydligen finns det människor som tror att alla som flyr till Sverige är terrorister som kommer hit för att bryta ner vårat land. Förbjud Islam ropar folk i kör. Lite mer nyanserade röster vill att vi förbjuder religion överhuvudtaget för att vi ska slippa krig och terror.

Men Johan varför orka bry dig om vad folk skriver? Om någon sprider dynga så gödslar de områden där det inte är något speciellt planterat och då kommer ogräset att växa och frodas. Om någon ändå gödslar för ingen nytta så kan jag väl så lite blommor där så vi får lite nytta av dyngan.

Det är spännande hur de så kallade Sverigevännerna sparkar och slår mot det de kallar PK samhället. Det är intressant hur människor i det sk PK samhället byter sida just när det gäller religionsfrågan. Förbjud religioner kommer från alla möjliga håll. Ska vi i demokratiska länder verkligen förbjuda religioner undrar jag då? Ja säger en del då, religioner är grogrund för motsättningar och krig. Vänta lite nu! Absolut finns det saker med religioner som är långt ifrån bra. Jag skulle däremot vilja lyfta fram allt bra de flesta religioner gör. Det handlar om att stötta när det behövs, det handlar om att ta hand om varandra, allt ni vill att människor skall göra för dig skall du göra för dem finns i nästan alla religioner och är stöttepelare i de stora religionerna. Ja det finns as som utnyttjar religioner för att kunna med krig och terror ta områden som betyder något för dem själva, för makten och någon konstig ära. Hade krig startats på grund av ett äkta religiöst syfte så hade makthavarna själva stridit längst fram på slagfälten.

Jag tycker givetvis att man ska få existera helt utan religion om man vill det, vill du sätta din tröst och framtidstro på en eller flera gudar så gör det.Jag vill inte hindra folk från att hitta sitt sammanhang i grupp så länge man inte skadar någon. Vill vi stoppa krig ska vi förbjuda politik som t.ex nationalism, marxism, kommunism eller förbjud ekonomi,

Om man tittar på krig/inbördeskrig de senaste hundra åren då har det dött ca 110 miljoner människor i bl.a.. två stycken världskrig och i Kina. Mao är orsak till nästan 70 miljoner människors död. De sk religiösa krigsyttringarna kommer inte upp i närheten av det. Därmed inte sagt att det är bättre att kriga p.g.a religiösa uppfattningar. Krig är krig oavsett anledning. Krig är om ni frågar mig det mest förkastliga sätt att lösa en konflikt på. Det är väldigt lätt för sekulariserade att lämpa över ideologier på religioner och förklara krigen med att det är religionens fel. Funktionalismen hävdar ju att allt som beter sig som en religion är en religion och det blir ju helt galet för då skulle t.ex fotbollshulliganism kunna vara en religion då ett av sakramenten skulle kunna vara en variant av nattvarden. Sitter du och tittar på fotboll på tv, dricker öl och äter chips så skulle du tillskrivas religionen fotbollshulliganism. Det t blir ju bara löjligt antar jag att de flesta tycker. Men visst finns det likheter mellan hur man förespråkar religioner och propaganda i krig. Jag ska ge er några exempel.

Vi kan använda gränser, flaggor, språk, valutor, symboler och vad vi vill oavsett vad vi lutar vårt liv på. I de tre stora religionerna, kristendomen, islam och judendomen så finns det en himmel. Jorden skall förgås vilket även ateister tror då planeter bara har en viss livslängd, för oss lång men ändå begränsad. Att  då föra krig på denna jord som för dessa tre religioners gudar betyder nästan noll känns ju jätte konstigt. Ingenting av värde förutom våra jag kommer lämna denna planet för att lyftas upp i himmelen för de som tror på himmelen så vad ska du med mark och guld till i din guds namn? Det verkar ju mer rimligt att det faktiskt handlar om makt och rikedom för att få det lättare på jorden är det som utlöser att det blir krig. Att starka ledare kan använda sig av religionen som täckmantel och för att få en del människor att slåss för något som de är tillsagda att tro på är ju bara skicklig politik. Som sagt det verkar som idioti att skaffa krigsbyten i mark och rikedom om ändå allt blir kvar.

Jag vet inte hur man skulle kunna arbeta för en demokratisk värld utan politik, utan krig. Demokratin kräver ju att alla ska få tycka olika så länge man tar sitt medmänskliga ansvar. Tar man inte ansvaret eller hotar en demokrati blir det ju krig. 

Jag vet däremot att det är helt idiotiskt att visa ut människor som flytt Isis, Al Quida, Boko Haram och andra organisationer för att man tror att de är här för att förstöra vårt samhälle i dessa organisationernas namn. De som kommer hit kommer ju hit för att få vara den de är. Det är ju det som är problemen i bl.a. Syrien och Afghanistan just nu, folket där blir ju slaktade för att de vill vara sig själva, få vara fria i tanken, få vara fria i sina samhällen men det finns tyranner som inte går med på det, tyranner med folk i ryggen och vapenkraft som räcker och blir över. 

Det är också intressant att se hur många som vill ha religionsförbud som faktiskt bär symboler och lyssnar på musik om våra gamla asagudar. Som hänvisar till mjöddrickandet och festerna i Valhall. Jag tror inte religion kan förbjudas föratt få slut på krig. Jag tror vi måste förbjuda krig.

Så kan vi börja diskutera hur vi får fred på det politiska och ekonomiska planet i stället för det religiösa för som sagt kan vi stävja idiotin i politiken så lär det gå att stävja idiotin som finns i religioner med. Det är ju trots allt politik och ekonomi som dödar mest i krig och har gjort det de senaste hundra åren. Låt trygghetssökande människor stanna här och sluta sparka på dem. Att vilja utvisa flyktingar samtidigt som man hävdar att det är klart att nazister ska få demonstrera på våra gator och torg är för mig ett tankefel så stort att jag är beredd att hävda att de som tycker det ska vara så är mer än lovligt tröga i huvudet. Ställ nazister inför krigsrätt och ge våra flyktingar kost, logi och utbildning. Det är min åsikt. 

Vi kallar oss människor. Vi kallar oss humana. Vi kallar oss överlägsna djuren men tyvärr, välkommen till apornas planet!

Välkommen och dra åt helvete.

 Förra året fick försäkringskassan in 1160 anmälningar om sjukskrivning på grund av mobbning. De flesta av de som är sjukskrivna p.g.a mobbning är kvinnor som jobbar inom vård, skola och omsorg. I Sverige mobbar vi friska människor så de blir sjuka. Helt vansinnigt om ni frågar mig. Hur tänker man när man ofta psykiskt trycker ner en människa så hen mår så dåligt att hen sjukskrivs? Det är fruktansvärt illa oavsett vem som än mobbas och varför hen mobbas såklart. Alla har ju samma människovärde om ni frågar mig så ingen skillnad vad gäller nästan vad som helst. Nästan skriver jag faktiskt ja. Jag har, rätt eller fel lite högre krav på vissa yrkeskårer. Precis som att jag räknar med att poliser är underrepresenterade när det gäller brott, socialarbetare är underrepresenterade när det gäller missbruk så hoppas jag någonstans och räknar med att människor som jobbar med ungdomar är underrepresenterade vad det gäller att mobbas. Uppenbarligen är inte fallet så. 

Jag skrev att friska människor mobbas och då menar jag människor som inte är sjukskrivna p.g.a någon sjukdom. Man kan ju vara sjuk fast man är friskskriven. Man kan ha diverse allergier, tarmsjukdomar, ledbesvär, diabetes, andra kroniska eller långvariga sjukdomar men ändå vara frisk nog att arbeta. När t.ex någon chef  förlöjligar och förminskar ett sådant tillstånd hos en medarbetare så hävdar jag att man gjort sitt som chef. Om en chef eller för den delen en kollega går på och misstror en människa som har någon kronisk sjukdom, bevisar det inte då bara att det är chefen/kollegan som borde se sig i spegeln för i mina öron säger de precis att de skulle utnyttjat tillfället för att inte behöva jobba för att få ersättning av något slag. Om man inte ens kan kolla med personen eller någon läkare om medarbetarens sjukdom och hur stor variation det kan finnas mellan två medarbetare med samma diagnostisering, kan man inte ens ta reda på det så är det illa för då känns det som att man skiter i fakta och mobbas av någon helt annan anledning och använder sjukdomen/diagnosen/tillståndet/funktionsvariationen för att legitimera sitt svinaktiga beteende. 

En annan anledning till mobbing verkar vara (enligt arbetsmiljöverket) om en kollega vill något, har lite nya idéer, vill att det ska hända något. Risken för att mobbas p.g.a dessa kriterier ökar ju kortare tid du varit anställd och om du är kvinna. Är du kvinna och relativt nyanställd så är risken mycket hög. Hur sjukt är inte detta då? Om man jobbat ett tag inom en verksamhet och inte tycker om snabba förändringar så måste man väl kunna ta upp saken på personalmöten och diskutera sig fram till någon lösning. Det handlar väl alltid om att ge och ta om man är en arbetsgrupp på fler än en person? Om man inte kommer överens i en arbetsgrupp så finns det ju hjälp man kan ta in. Man kan om chefen är en bra chef (neutral i frågan och med arbetsuppgiftens bästa för ögonen) ta in hen att sitta som "ordföranden" på alla p-möten även de som det i normala fall inte brukar vara med någon chef i. Man kan använda handledning av någon på "konsultuppdrag", någon som inte känner arbetsgruppen innan. För har du jobbat ett tag i en verksamhet, säg 20 år så är det väl inte läge att bli en mobbare bara för att man inte kommer överens?  Det verkar som att mobbing ökar ju "sämre" ledning verksamheten har. 

Vilken typ och hur mycket psykisk ohälsa utsätter man de man mobbar för? Är man beredd att bryta ner en person till att känna sig mindre värd en det mögliga kaffefiltret i fikarummets papperskorg? Vad är det som får en människa att faktiskt inte hejda sig utan lägga i högre växlar ju lägre motståndet blir? Vad driver oss? Mår vi bra av att mobbas? Kan det vara så att en del människor mår dåligt och skäms så över det så om någon mår sämre så är min psykiska ohälsa inget någon behöver fundera på för att Pelle/Lisas psykiska ohälsa blir den stora snackisen, bara en tanke när man läser olika artiklar i ämnet. Mobbing mot vuxna innehåller sällan våld eller hot om våld (bortsett för alla skit offentliga personer får stå ut med i den socialamedievärlden). 

Vuxna människor som mobbas reagerar precis som ungdomar och barn som mobbas. Självskadebeteenden är inte ovanligt, ytterligheten av det är väl när man försöker ta sitt liv. Det är lätt att ställa upp på allt vad #suicidezero står för och jobbar för, ändå kan man vara med och mobba en annan människa så hen inte vill leva längre. Jag vet att det finns människor som tycker att om man försöker eller lyckas ta sitt liv så har man gjort ett val och att det inte går att stoppa en människa som bestämt sig. Jag håller inte med här. Jag kan ha fel, jag har ingen bra forskning som källa till det jag tänker gå in på nu. Bara egna erfarenheter via samtal med människor som försökt ta sitt liv, bara ungdomar så ev kan det inte överföras på vuxna men jag tror det så därför gör jag det. 

Alltså, detta är bara mina funderingar. Vad är det för val man pratar om när man säger att någon valt att avsluta sitt liv eller försökt att göra det? Om det beror på att man är utsatt för mobbning så funderar jag kring om det är så att personen som vill avsluta sitt liv kanske bara är desperat för att komma ur situationen som hen befinner sig i men tycker sig ha testat allt för att komma ur, självmord är sällan den första åtgärden man gör för att ta sig ur den ohållbara situationen. Ofta har dessa personer försökt med andra alternativ. Det verkar som att ju sämre den psykiska hälsan blir ju färre alternativ och hjälpforum hittar man. Ju ensammare man känner sig, ju svårare är det att tydligen att motivera sin existens. Man hör ofta även ungdomar säga att självmord är den feges utväg, att det är själviskt, att det är en feg handling och att de som tar sitt liv inte tänker på sin familj eller sina vänner. När man pratat med ungdomar som försökt ta sitt liv så kan jag bara säga att den typen av tänk vad gäller självmord är totalt fel.Är det något dessa människor inte är så är det fega. De har kämpat och levt i omänsklig motvind och tillslut så har orken försvunnit och man vill bara ha lugn och ro någonstans där ingen kommer åt en, ingen! Orken tar slut olika fort hos olika människor, det beror på hur energitankad man är innan tankställena tar slut. Att dessa människor inte tänker på sin familj eller sina vänner tycks också vara helt fel. Finns det några dessa människor tänkt på så är det just sina nära och kära. Det kan ju kanske kännas bakvänt att man försöker ta sitt liv om man har tänkt på de nära men här pratar de om att om de själva bara försvann så skulle givetvis de nära sörja och ha det jobbigt en tid i början men skulle få ett bättre liv sedan när de slapp hålla på att stötta och hjälpa den utsatta. En mer osjälvisk handling har jag svårt att hitta. Jo absolut tycker jag det är helt galet att människor försöker avsluta sina liv men jag tycker fortfarande inte det är själviskt.

Alltså en gång till. Hur långt är jag beredd att driva en människa i otrygghet och psykisk ohälsa. Vart går mitt ansvar om jag mobbar. Kan jag friskriva mig de konsekvenser jag orsakar med ev sjukskrivningar,  självskadebeteende, missbruk, självmord? Om jag nu jobbar med ungdomar och av någon anledning mobbar en kollega har jag då ens berättigande att jobba vidare? Kan jag på ett äkta sätt jobba mot mobbning om jag själv är en mobbare? 

Jag är ingen Jesus, jag har betett mig illa men jag försöker att lära mig av mina misstag och försöker få mina brister att ha så liten negativ inverkan på de som finns runt omkring i min vardag som möjligt. Jag älskar inte alla men behöver inte vara elak när jag möter dem. 

Gränser, för vem eller vad?

Vad är det som gör att vi är så fästa vid vårat lands gränser vad gäller vissa ställningstaganden? Jag har skrivit det många gånger förr och skriver det igen Jag har haft en innerlig tur att fått födas i ett land som just när jag levt haft fred hela tiden. Ett land som har social trygghet som ledord, eller hade i allafall. Ett land där man inte ens riskerar att bli uppäten av något rovdjur när man nyttjar allemansrätten för att plocka svamp och bär. Ett vackert land som kan vara otroligt fult en snöslaskig söndag i slutet på November. Jag gillar att höra nationalsången när t.ex Sverige vinner i något. Jag tycker till och med att våran flagga är vacker vid rätta tillfällen.

Våran flagga är eventuellt världens näst äldsta nationsflagga som fortfarande gäller. Antagligen är den från mitten av 1400 talet, man har hittat bilder från Finland ifrån början av 1500 talet där den svenska flaggan finns med. Dannebrogen som är Danmarks flagga är troligtvis den äldsta nationsflaggan och är från 1200 talet. Världens äldsta land som fortfarande existerar tros vara Kina som bildades runt år 225 f.kr. Sverige bildades som enat land 11-1200 talet e.kr. Världens äldsta fortfarande gällande nationalsång lär vara Nederländernas som skrevs 1570. Sveriges nationalsång som ännu bara är inofficiell antogs 1866 och hette då Du gamla du friska.

På tal om gränser. Det heliga Romerska riket gick om intet i slutet av 1200 talet. Då bestod Sverige av det som idag är Småland, delar av Västergötland, Östergötland, Öland, Gotland, Närke, Delar av Dalsland, Värmland, Södermanland, Uppland, Delar av Jämtland, Delar av Härjedalen, Ångermanland och ev lite till norrut. Det första tydliga Sverige.

Under andra halvan av 1300 talet var Frankrike ungefär hälften så stort som nu, Spanien som förut varit muslimskt efter att morerna tagit landområden där efter att korsriddarna härjat i det heliga landet var nu embryot till det som idag är Spanien. Sverige var en stormakt och Östersjön var näst intill ett innanhav. Ottomanska riket blomstrade och mongolerna befäste sina erövrade landområden i stora delar av Asien.

Snubblar vi fram till andra halvan av 1500 talet så har Sverige tappat både Danmark och Norge. Vi har dock kvar Finland. Ottomanska riket har med sina lydstater gjort Svarta havet till ett innanhav. Ryssland har börjat ta form och det som idag är Tyskland består av en väldans massa kunga- och hertigdömen.

Mellan 1607 och 1733 grundade de olika engelska regenterna mellan de åren de  13 ursprungliga kolonierna i nord Amerika. De 13 kolonierna finns fortfarande bevarade i USAs flagga och symboliseras av de röda och vita ränderna. 1776 utbryter ett blodigt befrielsekrig i Amerika, det sk inbördeskriget. Det höll på i 13 år och 1789 valdes George Washington till USA:s första president. Under den här tiden förlorar Sverige Finland till Ryssland.

Det var inte bara i nord Amerika britterna hade kolonier i. Det Brittiska imperiet uppkom på 1500 talet och finns än i dag. Man har fortfarande 6 kolonier varav Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Caymanöarna ingår. Britterna hade kolonier i nord Amerika, Afrika, Asien, Australien och på Arabiska halvön.

1885 delade européerna upp Afrikanska kontinenten mellan sig. Man ingick avtal och drog gränser utifrån längdgrader och mattematiska kriterier. Otto von Bismarck kallade till möte för att komma överens om hur koloniseringen skulle regleras. Inte en enda människa från den afrikanska kontinenten var inbjuden eller hade något att säga till om. Lord Salisbury som var Englands premiärminister var nöjd med att fått berg, floder, sjöar och mark trots att han inte visste vart de låg. Man drog gränser rätt igenom olika folkstammars mark och delade på folk som innan gränserna var enade.

I början av 1900 talet så blir det Ottomanska riket Turkiet. Sveriges nuvarande landgräns är från 1905. Många länder i Europa har haft olika gränser fram till nyss. Tysklands nuvarande gräns är från 1989. Jugoslavien upphörde att existera 2003. Ett land i Europa som vet hur det kan vara att inte ha någon fast tillhörighet eller eget bestämmande är Luxemburg. Luxemburg har använts som betalningsmedel, skatt, gåva och gud vet vad för att säkra fred, för att avsluta krig. Frankrike, Tyskland, och några andra länder har gett varandra Luxemburg som gåva eller krigsbyte utan att Luxemburg haft något att säga till om ända fram tills andra världskriget tog slut. De fick sitt språk luxemburgish officiellt så sent som på 1980 talet om jag minns rätt. Sveriges landgräns är från 1905 sa jag, vi har också gränser inom landet. Landskapsgränser som ser ut som de gjort sedan landskapen märktes ut. Vi har läns och kommungränser som fortfarande ändras samt numer regiongränser. Det finns mycket gränser i vårt land, i vår världsdel, på vår jord.

På tal om vår jord. Universum tros vara ca 13 832 000 000 år gammalt, Jorden ca 4 500 000 000 år gammal, människan ca 2 000 000 år gammal, Sverige ca 1000 år gammalt och en människa med lite tur i denna delen av världen kan bli ca 80 år

Av Jordens 4,5 miljarder år har människan varit aktiv i 2 miljoner år. En piss i Nilen om man får uttrycka sig så. Av Jordens 4,5 miljarder år så kan vi med lite tur få uppleva 80 år. Någon mer än jag som känner sig lite lätt obetydlig nu? Glöm det. Du är betydelsefull i den tid du lever för det som sker nu och det som kommer direkt efter dig. 80 år känns lite lite tycker jag. Ja det finns olika tro på vad som händer efter livet eller vad som inte händer. Det är svårt att påverka sitt liv efter livet om man kan uttrycka sig så efter som ingen vet med säkerhet utan bara av olika övertygelser vad som händer då. Ska vi på våra 80 år hota, förfölja, tortera, mörda och ställa till ett helvete för folk. Känns det rimligt? Jag tycker inte det. Vi har dragit så jävla mycket gränser på vår planet och ändrat dem så att det är ett under att inte Jorden faller isär. Någon tyckte från början att jag har rätt att inkräkta där du har det mysigt och fint och sen har den människan fått en massa följare som gjort likadant i alla tider. Vad gav oss rätten från början att dra en landgräns? Antagligen överlägsenhet i styrka, fysisk eller materiell. Och det tolererar vi att det fortgår? Om folk är så in i helvete dumma att de fortfarande tror att krig av alla de slag skulle vara bra av någon anledning så kanske man skulle ställa all dom inför krigsrätt. Det finns konventioner som talar om vad som är tillåtet i krig (Genève konventionen ) Men kan man inte lägga till i den att det bara är förbjudet med krig? Som sagt ställ de som ens antyder till att starta krig inför en krigsrätts tribunal.

Jag är inte dummare än att jag fattar att vi inte kommer bli av med alla krig under min livstid. Så vad kan man göra då? Man kan till exempel sluta att jävlas med människor som flytt från krig. Människor som inte kan bo kvar på sina födelseplatser för att det finns människor som tycker makt och rikedom är mer värt en dessa människors trygghet och liv. Vi envisas med att visa ut människor till länder de aldrig varit i för att det står att det är deras hemland i ett papper för att någon förfader bodde där och hade medborgarskap där. Dagens ungdomar som vi skickar till ett hemland de kanske inte ens varit i skickas dit fastän de flytt från krig och jävelskap, de skickas i väg när det ända de behöver är säkerhet, de skickas i väg för att någon för 1000- 500 år sedan bestämde lite gränser som gällde då och som ändrats fram och tillbaka och att man i dag inte är överens. Ungdomar som får lida för vad generationerna innan dom har ställt till det med. Säga vad man vill om den kristna guden men ska vi kalla oss ett folk med kristna värderingar så kanske vi ska sluta trakassera hbtq personer och visa ut flyktingar. Vi kanske skall komma ihåg att arvsynden, dvs vad någon förfader till dig gjort inte straffar dig. Det fixade ju gud med Jesus. Vi borde därför inte visa ut människor till ett land de tillhör på grund av någon förfader, skicka dem i så fall dit där deras familjer är om det är säkert där. Annars kan man väl inte deportera någon. Låt hellre människor som flytt få stanna. Låt dem få ta hit sina familjer. På 2 miljoner av Jordens 4,5 miljarder år har människan uppenbarligen ställt till en jäkla massa oreda. Kan vi inte bara sluta med det och börja städa så att våra efterkommande kan få leva gott i 2 nya miljoner år. Vi måste börja någon gång någonstans, kan vi inte bara börja nu, här? Börja med att ge flyktingar amnesti så kan vi lösa de svårare sakerna efter det. Det är min idé till en plan. Någon som är på?

Om jag inte är för, är jag då emot? Om du inte tycker jag har rätt, har jag då fel?

Tyvärr blir detta en typ av försvarstal från min sida då jag uppenbarligen inte når fram till en del människor. Att jag ska nå fram nu är väl inte helt sannolikt men jag gör ett försök för det är tråkigt om människor hatar mig på fel grunder. Hata mig men hata mig för det jag står för, inte det ni tror jag står för.

Tack människor som skickar div artiklar om hur fel jag har. Tack för Ann Heberleins artikel i Ledarsidorna.se om -Vilka övergrepp sker på de "ensamkommande"? Har vi lärt något. Tack för att ni ger mig chansen att återigen förklara vart jag står. Tack för att ni fyller på mitt behov av olika synvinklar på olika problem som gör att jag får nytt material så jag kan fortsätta skriva. Utan er hade det blivit skrivtorka ibland. Fortsätt gärna tipsa mig.

Ni påstår att jag har fel vad det gäller sexuella övergrepp i samhället och att kvinnor är riktiga svin när det kommer till sexuella övergrepp, jag skriver ju bara om män. Ni skriver att jag har fel vad gäller de jag kallar hjältar som helt ideellt ger av sina hem till flyktingar. Ni säger att jag har fel när jag skriver om flyktingar och att jag är för IS.

Jag börjar direkt med Lektorn i etik Ann Heberleins artikel på Ledarsidorna.se. Och andra artiklar som jag fått som handlar om i stort sätt samma saker. Anns artikel är lätt att läsa så därför tar jag med att det är hennes här så att ni kan gå in och läsa själva om ni undrar vad jag motsätter mig.  Som jag tolkar artiklarna så är de kvinnor,(för det är ofta kvinnor som det skrivs om i allafal) som hjälper ensamkommande pojkar med kost och logi på en ideell basis sextörstande våldtäktskvinnor. Detta är en bild som avpixlat och friatider också spridit. Jag köper resonemanget att det finns idioter även inom denna kategori av människor men jag vägrar tro att det är normen inom denna kategori av människor. Det finns artiklar om polisutredningar om övergrepp i Hudiksvall, Arboga någon onämnd kommuns socialtjänst mm mm som man lätt kan hitta om man söker. Och de finns på SVT, Aftonbladet, Expressen, DN, SvD och diverse lokaltidningars sidor så jag tar det som troligt att de polisutredningarna finns. Om man skall säga att kvinnor som tar emot ensamkommande är våldtäktskvinnor så måste vissa kriterier uppfyllas då vita cis män skriker i kör, inte alla män jämt och ständigt. Det måste vara en stor grupp som representeras, det måste finnas en maktobalans, det måste vara ett strukturellt beteende. Jag har inte hittat någonstans att det skulle vara ett kvantitativt stort problem. Alla fall är en tragedi om det så bara är en endaste pojke som är utsatt så är det för jävligt och absolut en gång för mycket. Där har ni med mig. Anledningen till att det inte går att dra parallellen alla män med alla kvinnor som tar emot ensamkommande har med könsmaktsordningen att göra. De som hävdar alla kvinnor som tar emot ensamkommande är våldtäktskvinnor är mestadels män verkar det som, vi män är överordnade kvinnor i den skitnormen vi lever i. När kvinnor pratar om alla män så är de underordnade. Det är skillnad om kvinnor eller ensamkommande pojkar säger att alla kvinnor som....... Bara en liten reflektion på att jag får höra att jag måste skriva att alla kvinnor med när jag skrivit om alla män innan.

Vad vet vi. Det finns ensamkommande pojkar som hamnar mellan diverse myndighetsstolar, de lever i oklarhet, till skillnad från brottslingar så måste de ensamkommande pojkarna bevisa det de hävdar är sant, en brottsling behöver inte bevisa något, då är det målsägande som måste bevisa. Det finns ett problem med droger i samhället både bland vuxna och unga, så även bland de ensamkommande pojkarna såklart. Det har visat sig att dessa pojkar ofta/mer än sällan har varit utnyttjade på diverse sätt för att finansiera sin flykt hit. Det är inte jätteovanligt men jag kan inte säga vanligt för det har jag inga säkra siffror på att dessa pojkar prostituerar sig för att få råd med droger, för att ha en situation där de känner att de har kontrollen, för att döva annan smärta osv. Som allt för många andra ungdomar med ohälsa av något slag. Källa på det? Mikko Roth fd utbildare för länsstyrelsen vad gäller ungdomar och prostitution.

I de fall där det varit övergrepp på dessa pojkar, övergrepp begångna av kvinnor som erbjudit dessa pojkar trygghet, logi och kost. I de fallen hoppas jag dessa as till människor får stå till svars för sina vidriga handlingar. Att med låtsas empati och lögner om trygghet tvinga sig till egen sexuell tillfredsställelse av dessa pojkar är inget annat än våldtäkt. Man tvingar pojkarna med löfte om trygghet, mat och sovplats till sexuella tjänster. Dessa kvinnor tvingar pojkarna till prostitution. Det kan vara så fint och mjukt som någon kvinna hade försvarat sig med, det är likväl en våldtäkt. En vidrig våldtäkt om man frågar mig. Utnyttja dessa pojkars ångest, rädsla för myndigheter, rädsla för att bli tillbakaskickade. Det är ingen barmhärtighetsakt av värme och närhet dessa kvinnor begått. Det är våldtäkt. Nä han fick inte stryk, blev inte hotad med vapen men du spelade på skuldkänslor. Det blir inga ärr i ansiktet men gissa om det blir ärr på insidan. Hoppas jag är tillräckligt tydlig här. Jag tror och hoppas jag tror rätt (Jag hittar inga tillförlitliga siffror) när jag tror att detta är enstaka sjuka människors verk. Jag känner/känner till flera kvinnor som tagit emot ensamkommande pojkar för att de har vad jag tror är äkta empati, de erbjuder vad jag tror är äkta trygghet. Att pissa på dessa kvinnors engagemang för mänskliga värden, för FNs deklaration för mänskliga rättigheter. För vad det än må vara för etiska och moraliska värden. Det är en skymf mot dessa kvinnor. Att bli utpekad som en våldtäktskvinna för att man ger av sig själv och det som är sitt till en människa i behov av stöd, hjälp och trygghet måste vara vidrigt. Och nej det går inte att dra paralleller här till snacket om alla män (Det finns kvinnor som förklarar det på ett bra sätt varför, googla! ) Jag känner/känner till kvinnor som tagit emot ensamkommande pojkar som sagt, jag har aldrig ens funderat på om de skulle utnyttja dessa pojkar sexuellt, inte utnyttja alls faktiskt. Jag har inga bevis för att det inte hänt men hade jag trott det skulle jag polisanmält direkt. Att framställa kramar och fysisk kontakt som sexualiserat och suspekt kan jag tycka är korkat. Det beskriver väl personen som hävdar att kramen är något mer än bara en kram mer än den som kramar. Man måste kunna få trösta och visa omsorg utan att behöva bli utpekad som trolig våldtäktskvinna. Sammanfattningsvis så Ja jag håller med om att kvinnor som våldtar är ena riktiga svin, ingen tvekan om det. Jag håller inte med om att alla kvinnor som bryr sig och ideellt  tar emot ensamkommande pojkar skulle vara potentiella våldtäktskvinnor! Inte en chans. De människor som ger kost och logi helt p.g.a äkta empati till dessa pojkar(och givetvis även flickor) har fortfarande hjältestatus enligt mig! Därför kan jag som vanligt inte köpa Ann Heberleins syn på problemet.

För er som skrivit att jag är för IS så kan jag bara säga Nä inte någon gång. Det sägs att man kan hitta något gott i alla/allt. Jag är inte helt säker på det. Vad det bekommer IS, Al Quida, Boko Haram och liknande organisationer som fenomen så har jag inte hittat något gott än. Det har jag inte vad det gäller Ku Klux Klan heller om någon undrar. Jag är totalt emot dödsstraff men det betyder ju inte att jag inte tycker terrorister, mördare, våldtäktsmän, de som torterar och vad det nu än är inte skall lagföras för sina brott och ta konsekvenserna. Jag tycker att det är vidrigt när en människa eller en grupp människor bestämmer sig för att ta andra människors liv på grund av en religiös eller politisk övertygelse. Jag tycker det är fantastiskt när människor på grunda av en religiös eller politisk övertygelse hjälper andra människor till ett bättre liv. Därför kan jag inte vara emot att man skall få praktisera sin religion. Därför tycker jag det är bra att vissa partier kämpar mot partier och vägrar att samarbeta med de partier som vill minska våra demokratiska rättigheter. Det är inte mycket svårare än så. Jag tycker att har man deltagit i någon form av terrororganisation så skall man ställas inför krigsrätts tribunalen i Haag om man misstänks för krigsbrott. Det bör också utredas om man gått med p.g.a hot, våld eller en övertygelse. Jag tycker det är relevant för hur en sådan människa ska dömas. Och tro mig. Jag är bara en simpel människa. Jag har många gånger känt att om hen dör så lär ju inte jag gråta. Jag är i allafall emot dödsstraff. För att när jag inte är i affekt på något vis så säger mitt hjärta och min hjärna att dödsstraff inte är okej.

Jag hoppas jag har varit tydlig. Jag tror att kärleken är starkare än hat och det är så jag vill leva. Ja klart jag hatar då och då men jag hoppas att jag älskar oändligt många gånger oftare. Kärlek och respekt till alla er oavsett metod som gör dagen ännu lite bättre för en annan människa.

Snäll, eller?

Återigen har jag pratat med kvinnor som får märkliga sms från män. Det är intressant att se hur långt vissa kan tänka sig att gå utan att de tycker de gått över någon form av gräns.
Såg en konversation mellan två vuxna människor bl.a. Det är två människor som känner varandra, kanske inte jätteväl men tillräckligt väl för att prata med varandra både IRL och via sociala medier.
Det är en man och en kvinna som skriver till varandra. Mannen har några gånger innan skrivit att han är på väg att lägga sig under täcket för att sova. Han talar om för kvinnan att han är naken och att hon är välkommen dit. Hon svarar artigt nej tack, jag är inte intresserad. Detta upprepar sig lite då och då. Kvinnan förklarar att hon har sällskap med en man och inte är intresserad sexuellt av den man hon skriver med. Mannen är singel så det är ingen annan människa i hans närhet som blir lurad i allafall. Han skickar en gif på en tecknad kuk som hoppar fram längs en väg. Han skojar till det att hon kanske vill se hans riktiga. Kvinnan avböjer erbjudandet och talar åter igen om att hon inte är intresserad av honom. Hon påpekar att hon inte är singel så han kan sluta hoppas. Ändå återkommer hans prat om att han sover naken och att hon är välkommen dit. Han behöver ju någon att gosa med. Det är inga hot med i bilden, han har ingen aggressiv ton som att hej vill du ha stryk i det han skriver. Han tycker att det han skriver är okej. Jag kan tycka att det är jäkligt om inte aggressivt så skadat offensivt att gå på, att ta noll notis om önskemålet att slippa diskutera hans nakenhet och sexuella önskningar. Det är inte okej. Jag skulle kalla det sexuella trakasserier då jag kan se i konversationen helt klart att kvinnan undanbett sig den form av uppvaktning. Detta är ingen människa som börjar hota och hata för att han inte får som han vill, kvinnan är trygg i att han inte skulle skada henne, så hon är inte rädd på det viset men hon tyckte det var lite obehagligt att han inte bara slutar när hon bett honom flera gånger.

Varje gång jag skriver om detta får jag frågan om jag skriver om det för att jag tror jag ska få ligga eller för att jag är bög. De här kvinnorna/tjejerna  jag pratat med är jag inte intresserad att inleda sexuella relationer  med av en jäkla massa anledningar, det kan vara ålder, släktskap, att jag inte vill, att jag är säker  på att dom inte vill osv i oändlighet så nej liggakortet är inte med i kortleken. Min sexuella läggning har väl ingen med att göra egentligen men vad jag vet så är jag heterosexuell så gaykortet finns inte heller med i kortleken. Vad jag tycker är märkligt är att dessa män för det är uppenbarligen män anser att man bara kan stå upp för kvinnor om man vill sätta på dem eller är bög. Alltså är man hetero och det gäller en kvinna man inte vill sätta på så är hon inte värd att stå upp för. Det tycker jag är en unken människosyn. För att en kvinna ska få känna sig trygg skall hon ställa upp på sex vare sig hon vill eller ej. Hur fan ska hon kunna känna sig trygg då? Det går bra att vilja utvisa och skjuta människor som har en tradition av hederskultur med sig, ja de här männen hävdar ofta det. Men att själv ta ifrån en kvinna sin frihet och rätten att slippa övergrepp, det är tydligen okej. Tro inte för en sekund att jag skulle vara för någon form av hedersförtryck eller våld. Aldrig, inte en chans. Jag är lika mycket emot all kvinnoföraktande handling så att tycka att man har rätten att bestämma vad en annan människa ska göra sexuellt emot sin vilja går också fetbort!

Varför ska det vara så svårt att förstå att man inte kan ta sig rätten över någons vilja på det sättet. Tror dessa män att de är  någon form av gudom eller? Eller tycker de bara att kvinnor inte har något vidare människovärde?  Detta tjatande kan tyckas harmlöst har jag förstått när jag läst om andra som råkat ut för det. Saken är bara den att det är alltid killar/män som skrattar åt det och tycker att det inte är farligt. Det är alltid killar som tycker att det är fint att mannen inte hotar, hatar eller skickar riktiga dickpics utan att fråga. Saken är bara den har jag lärt mig genom att lyssna istället för att negligera sådana saker att det händer ju hela tiden. Det verkar som att är du kvinna så får du räkna med att sexualiseras hela tiden, ett nej är inte ett nej, han rörde dig ju aldrig han bara sa, han bara föreslog, han bara antydde, han bara struntade i vad du tyckte eller ville. Det är inte okej. Jag kan ju såklart inte sätta mig in i hur det känns på riktigt men jag blir illa till mods när jag förstår hur ofta det händer, hur unga tjejer det händer, hur ovetande vi vuxna framför allt män tycks vara. Jag har ingen enkel lösning på problemet men jag anser att vi måste lyfta problemet och lyssna utan att avbryta de som berättar. De kanske har lösningar men får inte fram dem för vi har lyssnat färdigt innan historien är färdig och redan tagit fram en lösning trots att vi inte sett hela problemet eller ens förstått en del av det.

Alltså, även om jag tycker jag är försiktig och snäll så kanske jag inte upplevs så, om jag inte upplevs så så ger det mig ingen rätt att bara köra på. Jag får ju göra om och göra rätt i de lägena. Det finns de som frågar om jag tror jag är Jesus när jag ska ta upp om kränkta kvinnor, jämställdhet och flyktingar hela tiden. Nej jag är absolut ingen Jesus. Jag har också gjort grisiga grejer, kallat människor för nedsättande saker.dragit rasistiska och kvinnoförnedrande skämt, gått över gränser. Men och nu menar jag men, jag är ju inte mer korkad än att jag lär mig av mina misstag. Jag är ju inte dummare än att jag kan lära mig saker som känns mer rätt. Vill jag ha respekt från andra människor så får jag ju jobba på det så att jag kan bli värd det. Svårare är det inte. Vill jag inte upplevas som ett rövhål så ska jag inte bete mig som ett rövhål!

Hierarki kärlek eller förakt?

 Ibland undrar jag mer än vanligt vart världen är på väg. Varför styr de som styr rakt åt helvete? Varför vill de som vill ta över styret se till att det går fort dit också? Hur långt kommer vi med att ställa folk mot folk hela tiden? Är det ens rimligt att göra det någon gång? Finns det grupper som ska ha det lite sämre/värre bara för att det alltid varit så/för att vissa inte förtjänar bättre? Vad krävs för att man skall nå toppen i ett sådant samhälle? Att man har rätt etnisk bakgrund, rätt kulturell bakgrund, rätt religion, rätt sexuell läggning, att man ligger inom spektret normal utan funktionsvariationer, att man är man? Vad krävs t.ex i Sverige för att man ska få ingå i övre skiktet? Ett är säkert i allafall, är du kvinna är det nästan helt kört. Nästan? Det finns en och annan som lyckas. Det är som när Chris Rock (amerikansk komiker och skådespelare) beskriver vart han bor. Han säger att han bor i ett av de finaste kvarteren i Jersey. Inte långt från bl.a Bruce Springsteen. Han säger att; -" Vi bor tre svarta på vår gata, jag som rikskänd komiker, Eddie Murphy som världskänd komiker/skådespelare och en rikskänd rappare. Resten är vita människor. Advokater,tandläkare, läkare, ingenjörer mm. Det räcker för en vit att ha bra utbildning och bra jobb. Om man är svart måste man vara känd i underhållnings eller sportbranschen. Det räcker inte med att vara tandläkare. Är du kvinna är det också svårt om du inte gifter dig med någon av tandläkarna, läkarna, ingenjörerna osv. Är du muslim är det helt omöjligt hur du än gör" . Såklart spetsar han till det men! I det som en gång kallades Industriland (I-Land) så är det fortfarande så att vita cis män har mer att säga till om, lyssnas mer på och bestämmer vart andra grupper kommer i hierarkin. Just jämställdheten kan diskuteras i alla länder men jag diskuterar vad som händer här för de länder som inte hör till de gamla I-länderna har oavsett om det är cis män som styr inte samma rätt att tycka och säga till, de är ju inte vita cis män. 

Vad händer här i Sverige? Vill vi överhuvudtaget ha någon form av jämställdhet alls? Det verkar inte så om ni frågar mig. Tack och lov verkar de flesta tycka illa om våld mot barn oavsett om det är mot flickor eller pojkar. Intressant att se att man reagerar mer om det är ett barn med invandrarbakgrund än om det är en äldre ungdom med invandrarbakgrund som blir utsatt. Såg en trappa på hur det ser ut i Sverige. Vilken rangordning människor kommer i. Längst ner finns funktionsvarierade kvinnor med annan etnisk bakgrund, Afrikaner längst ner, folk från mellan östern över där, ännu ett snäpp högre asiater,och över dem syd amerikaner och den ordningen är det i alla fall där etnisk bakgrund nämns. Ett snäpp upp funktionsvarierade män av annan etnisk bakgrund, upp ett snäpp så hittar vi personer utanför heteronormen med annan etnisk bakgrund. Vi fortsätter uppåt på stegen, funktionsvarierade kvinnor, funktionsvarierade män, personer utanför heteronormen, kvinnor med annan etnisk bakgrund, män med annan etnisk bakgrund, cis kvinnor och uppe på toppen cis män. 

Funderar på om nu 1:an på listan kan bete sig så vidrigt som man ofta gör mot 2:an på listan hur illa beter sig då 1.an mot de som står lägre än 2:an? Det har gått så långt att många kvinnor har börjat acceptera saker de får utstå för de skulle inte hinna värja sig mot allt. Hur sjukt är inte det. Om du är kvinna så ska du bara acceptera att män har ett släng av gris i sig och att du blir drabbad av det då och då bara för att hinna säga stopp och det räcker till de grova sakerna. Tänker ta några exempel som blivit uppmärksammade tack och lov, om vi inte sprider det som händer får ingen veta det sjuka som händer varje dag med massor av kvinnor. 

Riksdagsledamoten Rosanna Dinamarca (V), har fått en hel del hot och hat riktat mot sig. Bl.a kan det stå Du ska dö på en påle! Hora ut! Hoppas cancertumören tar dig innan jag gör det! Subba dö! Hoppas du har ögon överallt för du vet inte när det händer. osv osv. Skribenten Carolina Farraj har fått bl.a Måste du vara så jävla ful, ditt ansikte borde stenas och begravas. Hoppas du blir mördad. Hon brukar få veta att hon antingen fått för mycket eller för lite kuk. osv osv  Marwa Karim har fått döds och våldtäktshot skickade till sig. Bl.a Äckliga HORA stolt kvinnohatare ni är äckliga varelser ska våldta dig och döda din familj, jag är på väg vänta bara. osv osv Många är de som behöver uppleva obehaget att få meddelanden av folk de inte känner. Helt vansinnigt. Det som verkar återkomma för många är att de får kukbilder, att de ska straffknullas, att de ska styckas efter våldtäkt, att de ska våldtas av ett gäng muslimer, att de ska knullas så de skriker om att få dö, att de kommer ångra att de föddes, att de ska få knivar, saxar  trasiga flaskor mm mm uppkörda i fittan, att de borde ta sina liv. Helt vansinniga grejer. Om en man som kan häva ur sig sådana saker sitter på ett möte och kanske blir överkörd i en fråga av en t.ex Annika, vad skulle hända då om han ställde sig och skrek, Annika för helvete, jag ska knulla sönder dig och se till att du spricker i varje hål? Förhoppningsvis ett samtal med chefen när han är på väg ut från företaget för sista gången någonsin. Om man kan skriva sådana saker till sådana man inte känner så gissa om du som kvinna är utsatt på jobbet i föreningen i skolan överallt där du är, utsatt i männens huvud om du går emot dem, div spärrar finns hos de flesta men gissa vad som tänks när det slängs igen en dörr och någon går iväg sur. För är det så lätt att skriva dessa vidrigheter så finns de ju redan i bakhuvudet. Hur jobbar vi bort det? 

Om vi som cis män har så lätt att ta till både denna psykiska terror som fysiskt våld för att visa vem som bestämmer mot de som står precis under oss i hierarkin hur vidriga är vi inte då mot de som är ännu längre ner? Är det en tillfällighet att våld mot kvinnor känns så oprioriterade i rättsväsendet, är det konstigt att gärningsmännen kommer undan med grejer? Är det konstigt att man pratar om att vi inte kan ha en massa flyktingar här, är det konstigt att många tycker migrationsverket gör rätt när de behandlar asylsökanden som de gör? Är det konstigt att kommuner säger att de inte har råd med ditt eller datt när det gäller funktionsvarierade? Är det inte konstigt att det alltid är gamla, sjuka, funktionsvarierade, flyktingar som vi inte har råd med, som vi inte kan satsa på. Är det inte konstigt att (tyvärr pekar statistik på att det nästan bara är män som skatteflyr från Sverige) skatteflyktingar kommer undan om de bara sticker med äckligt mycket pengar. Pengar som skulle skattats i Sverige och varit en del i att betala för gamla, sjuka, funktionsvarierade, flyktingar mm mm.

Om vi nu inte ens förmår att ha hållbara stegpinnar mellan de två grupperna i toppen, cis män och cis kvinnor hur ska vi då kunna rådda resten? Förklara gärna det. Och då med en förklaring om jämställd utveckling, vill man ha det ojämställt ska man inte svara på min fråga denna gång för jag frågar ju inte hur vi ska få det sämre ur ett jämställdhets perspektiv. 

Som jag sagt innan. Kärlek och respekt till er alla som slåss för de som är i underläge i kampen för en kärleksfull och respektfull värld. 

Kärlek! Eller kärlek?

 Jag har skrivit om det här så många gånger men det händer ju också hela tiden. Sitter och tittar i nyhetsflödet på nätaktiva medier. Hela tiden dyker det upp bilder och artiklar om Tova Moberg 19 år som hittades död i en sjö i Hälsingland. Man misstänker hennes fd pojkvän för att ha mördat henne. Läser man hans historia så är det som vanligt ett skolboksexempel på mäns våld mot kvinnor. Vad hände? Eftersom jag inte vet om fd pojkvännen är skyldig så skriver jag generellt om detta. Om man läser någon av Per Isdal (alternativ till vålds grundare ATV) s böcker om mäns våld mot kvinnor så kanske man kan se olika mönster som kommer igen och igen och igen. De stämmer bra överens med vad Nationellt center för kvinnofrid(NCK) skriver med. Bara för att förklara vad jag menar med att Tovas fd pojkväns beteende är skolboks exemplet. Uppgifterna om honom kommer från Expressen. Droger var ett av problemen i hans liv. Han hade också en polisanmälan för en ringa misshandel på Tova. Den gången var inte den första han hade gett sig på Tova enligt hennes vänner som Expressen pratat med. Den fd pojkvännen hade några domar om narkotikabrott, brott mot knivlagen, olovlig körning, rattfylleri också.

Nu funderar och skriver jag bara om mäns våld mot kvinnor. Därför är mannen hela tiden gärningsman och kvinnan målsägare så ingen behöver påminna mig om att män också kan få stryk! 

Om man tittar på vad NCK och även Per Isdal säger så är ju dödligt våld mot kvinnor i nära relation nästan alltid ett resultat av lång tids misshandel. Det kan vara psykisk misshandel lika gärna som fysisk. Att våldet eskalerar beror nästan alltid på att mannen känner att han börjar tappa kontrollen, att kvinnan dör beror ofta på att hon varit på väg att lämna förhållandet eller nyligen gjort det. Inte helt sällan så har dessa män husdjur, då ofta hund. Inte helt sällan har dessa djur besökt veterinär på grund av diverse "omöjliga" skador. För så verkar det också vara, ett husdjur står högre i kurs i förhållandet än en flickvän/fru. Kan man slå djur som står högre i rang så ja vad behöver jag skriva. Att kalla det förhållande är kanske fel för det handlar helt uppenbart om ett ägande och det är alltid mannen som äger rätten till kvinnan, hennes rätt att umgås med vem hon vill, hennes rätt att prata med vem hon vill, hennes rätt att diskutera med sin man/pojkvän (gärningsmannen alltså), hennes rätt att få ha hobbies, hennes rätt i att äta, gå på toa, titta på tv, hennes rätt att neka sex allt är mannens ägarrätt att bestämma över. 80 % av det dödliga våldet sker i den gemensamma bostaden eller i kvinnans bostad om de inte är sambos. Kvinnan är alltså som mest hotad i sitt hem. När en kvinna misshandlas till döds så är det som sagt ofta efter en lång tids psykisk och eller fysisk misshandel. Tyvärr finns bara ca hälften av dessa misshandelsfall i polisanmälningar så över hälften av brotten som går att bevisa har aldrig anmälts. Orsaken där är rädsla i nästan 100% men vänner har fått höra att det var ju mitt fel som kvinna att jag inte var tyst, inte tillfredsställde honom, att jag tjatade om att sluta dricka, knarka, att skaffa ett jobb, att jag inte pallar denna relation längre osv i vad som tycks vara en oändlighet. Det är tydligen så att över hälften av gärningsmännen lider av någon form av psykiska problem eller sjukdom. Våld mot kvinnor står män från alla samhällsklasser för men i dödligt våld i nära relation så finns det en stor överrepresentation av män som står utanför arbetsmarknaden. Dödligt våld i nära relation begås tydligen och föga förvånande av män som berusat sig på alkohol och eller andra droger. Varje år dör några, färre än fem män av våld i nära relation. i de fallen är bägge parter missbrukare och i de fallen har det dödliga våldet mot mannen föregåtts av lång tids misshandel mot kvinnan. Så tillbaks om våldet mot kvinnor. Varje år dör det över tjugofem kvinnor av våld i nära relation, tusentals misshandlas, många får allvarliga fysiska skador. Går det att stoppa? Om man tittar på vad kvinnor som överlevt misshandeln säger till akutvården, tjejjourer och andra aktörer så går det att stoppa: Han älskar mig egentligen jag gick bara lite för långt, jag var klantig borde ju inte gjort si eller så mot han, han är egentligen den snällaste människan som finns ni förstår inte detta, han kommer aldrig göra detta igen bara jag får förklara för han osv osv också detta i evigheters evigheter. Det finns tydligen så många helt fantastiska män i detta landet som är så missförstådda av så många bara för att de försökte slå ihjäl den de påstår sig älska. Hör någon hur jäkla bakvänt detta låter? Om man frågar akutvården, kvinno- och tjejjourer, forskare typ Per Isdal så går det att stoppa. Men inte utan att gärningsmannen får professionell hjälp, ingen i relationen eller i närmaste kretsen kan räknas som professionell i dessa fall oavsett utbildning eller jobb inte ens om kvinnan eller anhörig eller nära vän i sig jobbar på t.e.x kvinnojouren. Detta ska skötas av proffs som inte har minsta lilla relation till vare sig gärningsmän eller målsägare. Detta är tydligen extremt viktigt för att ens kunna nå någon framgång i vården överhuvudtaget. Nog om detta en liten stund.

Tillbaks till Tova. Varför dog hon? Förutom att hon tydligen blivit mördad av vad man tror eventuellt kan varit hennes fd pojkvän. Varför dör andra tjejer/kvinnor i nära relation. Trots tidigare fall av misshandel kan det vara så ändå att hon kände sig hyfsat trygg? Var det värsta hon kunde tänka sig att han ev skulle örfila till henne eller ge henne en käftsmäll? Tänkte hon på att han kunde döda henne? Kan man tänka om någon att han som har älskat mig och jag som älskat han, han kan få för sig att ta mitt liv? Jag vet inte men kan tänka mig att det är en absurd tanke som man gärna slår ifrån sig. Man kanske slår ifrån sig tanken med att det där händer bara dumma brudar, inte mig. Jag skulle väl aldrig sätta mig i en sådan sits, jag är väl inte korkad. Man undrar ju varför Tova och andra i liknande sitsar inte anmäler de tidigare misshandlarna? Om man tittar på andra kvinnor som inte anmält så är det för att: -äh det var inte så farligt, han var bara trött. -äh jag skiter i att anmäla för då blir han bara ännu argare. - jag gör som han vill så slipper jag stryk och eller massa trashtalk. -ja jag gick för långt när jag kontrade med att han är en alkis bara för att han sa att jag är ful, fet och oälskad av alla.

Som jag skrev så sker våld i nära relation i alla tänkbara familjer oavsett nivå på levnadsstandard, när våldet blir dödligt så överrepresenteras det av män med psykiska problem och de männen står ofta utanför arbetsmarknaden. Nu betyder det ju inte att alla arbetslösa män med psykiska problem är våldsamma som någon regel, det hittar jag inga belägg för. Det som är markant och väldigt tydligt på de som överlevt en misshandel är att de inte skulle dö för att han kom till sans och förstod att han älskade dem. Om man tittar  på vad brottsutredare, kvinnojourer, forskare säger så har de flesta av dessa kvinnor överlevt för att gärningsmannen förstått att deras kontroll och ägande av kvinnan har nått en nivå de inte varit nära av innan, de har ingenting att frukta. De vet att kvinnan kommer hem och ber om ursäkt för att hon inte bet ihop och självläkte hemma. Det är fruktansvärt deprimerande att läsa om alla möjliga fall, om sammanställningar av forskning, om allt som har med detta att göra.Det verkar finnas en tanke om från målsägarhåll att: -ingen bryr sig på riktigt, ingen kan hjälpa mig, det här var inte så illa menat som jag först trodde. Nog om själva våldsdelen för en stund nu över till det rosaskimrande ordet kärlek som kan rädda hela världen och det kan den om man vet vad gränslös kärlek är och har för kraft när den just används ömsesidigt av alla inblandade parter gränslöst helt utan undantag!

Nu kanske någon får krupp. Jag har varit i kyrkan i dag. Jag har haft mycket runtomkring med sjuka vänner, en mamma som varit inlagd på sjukan för några dagar sedan och en massa annan skit som jag inte kunnat ordna i huvudet så jag behövde lite lugn och då finns det ett ställe förutom Vätterns västra stränder som kan ge mig det. Jag visste att predikanten i dag var Anders Truedsson, en fantastisk predikant. Oavsett vad han pratar om, om det är predikan i kyrkan, en lektion i skolan, ett fikatjöt eller vad som helst så blir man alltid glad när man hört honom. Han har ett fantastiskt logiskt sätt att prata om just den gränslösa absoluta kärleken som skulle lösa så mycket om människor kunde ge varandra. Just den kärleken som alla delar om på instagram och Facebook. Just den kärlek som det ska pratas om av prästen på alla bröllop, just den kärlek som det står skrivet om i första Korinthierbrevet kapitel 13 i Bibeln. Här kommer hela texten. Vägen framför andra: Kärleken.

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara en ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men saknar  kärleken , är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål men saknar kärlek har jag ingenting vunnit. Kärleken är tålmodig och god ( ! min anteckning) Kärleken är inte stridslysten (!min anteckning igen) inte skrytsam och uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp (! igen min ant) den vill ingen något ont(! igen) . Den finner ingen glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig, Den profetiska gåvan, den skall förgås. Tungotalet,det skall tystna. Kunskapen skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad och den profetiska gåvan är begränsad. Men när den fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. När jag var barn talade jag som ett barn., förstod som ett barn och tänkte som ett  barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Det kanske kändes lite långt men så lyder hela texten om Kärleken. Och som sagts, störst av dem är kärleken. Kärlek ska alltså vara fullkomlig. Det låter ju ouppnåeligt helt klart. Men man kan ju fundera lite runt det där med kärleken. Han älskar mig ju egentligen. Vi pratar om begränsad och villkorad kärlek här. Han älskar dig så länge du följer hans plan. Han älskar dig så länge han kan kontrollera dig. Han älskar dig så länge du inte irriterar eller stör honom. Han slår dig för att han älskar dig. Är det kärlek? Är det den kärlek som inte är hämndlysten, är det kärleken som är god och inte vill något ont, är det kärleken som inte brusar upp? Jag kan inte se det som kärlek att brutalt ge sig på den man älskar för att man älskar den. Slår han alla andra han älskar? 

Det är jättesvåra saker att bröta i men vad gör vi som samhälle? Finns det resurser nog att ta hand om alla dessa kvinnor? Klarar samhället kostnaderna för de fysiska och psykiska skadorna? Kan man med en effektivare psykvård förhindra att många av dessa mord och misshandlar sker. Vad är det värt för att lösa dessa problem. Kan man räkna ett människoliv i pengar. 

En sak är i allafall helt glasklar och odiskutabel. Det finns inget undantag till den regeln. Den som använder våld är ensamt ansvarig för det våld som används. Men säger någon. Lyssna säger jag. Om jag i självförsvarssyfte dödar någon är jag ansvarig för det våld jag använt. Jag kommer givetvis använda våld om jag anser att det är den sista utvägen för att skydda mig själv, någon annan eller något. Jag kan däremot aldrig lämna över ansvaret på att ja använde våld och hur mycket våld som användes till någon annan. Så är det bara! En annan sak som också är glasklar, försöker man skydda sig själv eller omgivning så är det helt normalt och det är så vi fungerar. Försöker man rättfärdiga det som hänt så är det också fullkomligt normalt, tro inget annat.

Vad gör vi för att det inte ska bli någon mer Tova Moberg eller Lisa Holm, Vad gör vi för att kvinnor i utsatta situationer skall kunna känna sig trygga?  Det görs väldigt mycket det vet jag men det går alltid att göra mer, vi får aldrig ge upp.

Om man kunde applicera våran allmänna syn på kärlek på det vardagliga, skulle världen kunna bli bättre då. Skulle vi med otvungen icke villkorade kärlek kunna hjälpa människor och oss själva att må bra. Kan man tänka att man behöver arbeta med våld i nära relationsfrågor, jämställdhetsfrågor, hbtq frågor, etnicitetsfrågor, kulturfrågor, religionsfrågor, flyktingfrågor, mm mm som mänsklighetsfrågor och lösa problemen som finns på ett kärleksfullt sätt? Jag tror det, jag ger mig inte vad det gäller det. 

Detta ämne kommer upp titt som tätt här på min blogg. Så länge media blåser upp sådana här händelser kommer jag skriva om det för det är så otroligt utbrett och oförsvarbart.