På spåret eller?

 Julhelgens sista dag och i morgon är det vardag igen. Det skrivs uppenbarligen en del på sociala medier under Julhelgen och precis innan. 

Jag har ett program på gammel TV som jag gillar mycket. Vi brukar även tävla på just annandagen i denna nobla Quizz variant som heter på spåret.

Så då drar vi igång. På 10 poängs nivån så kommer här ledtrådarna. Vi åker från folkhem med miljonprogram 4 veckors semester som blev 5, med barnbidrag och studiebidrag, med fri sjukvård och skola, vi åker mot utveckling bra eller ej. På 8 p Vi åker förbi  skrik om skolavslutningar utan nationalsång, lussetåg utan pepparkaksgubbar, bakverk som heter chokladboll för att de innehåller just kakao och åker mot just utveckling bra eller ej. På 6 p Vi åker förbi tangentbordstruppernas mobilisering nu när det står klart att Kalle Anka och Benjamin Syrsa önskar God Jul kanske inte är för evigt. Vi åker mot utveckling bre eller ej. På 4p Efter Arne Weise har det varit Julvärdar som SVT blivit kritiserade för, bla för att det varit HBTQI människor, Muslimer, En Indie från Skåne osv. På 2 p Vi åker mot en utveckling som jag blir fundersam över. 

Rätt svar. Vi åkte mot ett samhälle som verkligen ökar på vi och dom känslan, vi åker mot utveckling där demokratin får stå tillbaks för att skydda ideal och en Astrid Lindgren värld vi aldrig haft mer än just i berättelser och sagor. 

Jag undrar hur allt runt Julen kan skapa så mycket rubriker överallt av missnöje och rent hat för att det inte är som vanligt. Vi firar faktiskt Jesus födelse och det är fan i mig heligt så rör inte våra traditioner. 

Vi firar ett barn som blev flykting nästan direkt då han föddes. Flykten bar av till Egypten där familjen levde ett antal r tills det var säkert att åka hem. Det är en viktig högtid i Sverige och den rimmar väldigt bra med det staten sysslar med just nu. Eller? Nä inte det minsta faktiskt. Tjänar du inte tillräckligt mycket ska du sparkas ut ur landet, permanenta uppehållstillstånd skall rivas, människor som har en kriminell släkting riskerar att vräkas från sina hem och utvisas. Om du sysslar med bristande vandel skall du utvisas om du inte råkar vara statssekreterare då är det inte så farligt. 

Alltså på riktigt. Det är inte flyktingarna och invandrarnas fel att vi har och har haft en kass integrationspolitik. Jag önskar mig ett nyårslöfte av alla som sysslar med politik att man börjar titta på integrationspolitiken och försöker göra den human. Det måste gå att göra på annat sätt än att splittra samhället och göra människor till de andra, de inte lika mycket värda. Nuvarande hantering känner jag strider mot det mesta han som föddes på juldagen stod för (Jesus alltså) Om Jesus födelse är det viktigaste på året för så många så kanske vi borde se de framtida vännerna, bröderna och systrarna i främlingarna vi möter. 

Bara en spaning så här i Julhelgen, mina tankar och idéer som jag förhoppningsvis delar med många. 

God Julhelg och ha en fridefull fortsättning. 

Julefrid till alla barn?!

 Som sagt nu närmar sig julen med stora steg. Julen som vi här i norden firar för att minnas Jesus födelsedag, för att tomten kommer eller både och. Julen, barnens högtid som vi älskar att kalla den vilket inte är fel om ni frågar mig. Musikhjälpen i ¨r har som mål att ingen ska behöva gå hungrig, att ingen ska svälta ihjäl. För oss här i norden är det näst intill självklart. Vi har problem även i Sverige, ett barn är för mycket och vi har på tok för många barn som kan få det svårt att få mat i magen för familjens pengar gick till sprit eller droger, för att förälder mår psykiskt dåligt och inte har orken att se till att barnen får någon mat, för att föräldrar mår psykiskt dåligt och utövar våld och bestraffningar som delvis går ut på att barnen blir utan mat. Att familjen inte har ekonomi att lösa att det går att äta sig mätt varje dag. 

Om vi tittar lite bortom välfärdssamhällenas utmaningar och problem så kan man undra hur det ser ut med Julefrid för barn i Ukraina, Afghanistan, Gaza, Myanmar och fler länder där till. Kan barnen få någon Julefrid? Hur mår barn som lever med att nästa blinkning kan vara den sista, att nästa minut kan betyda att de är föräldralösa. Att nästa gång de leker utomhus gör de det utan ben eller armar. Att de lever i ett samhälle/land där det otäcka och farliga är det normala. 

Kan barn på bordellerna eller på gatan i Bombay känna Julefrid? Kan man känna frid när man vet att inom det närmaste kommer nästa vuxna man och köper sig en våldtäkt för några tjugor, att man inte vet om de betalt lite till så det blir sista gången man ser solens ljus? Kan man känna Julefrid om man vet att föräldrarna är skyldig någon pengar som inte kommer kunna betalas med att man eller något av ens syskonen säljs för att betala räntan på skulden? '

Kan man känna Julefrid när man inte vet om man kan få tag i rent vatten eller om man kan få tag i någon sorts näring över huvud taget?  

Jesus sade låt barnen komma till mig. Barnen räknades in som de viktiga, vi är Guds barn om man har den livsåskådningen. Tomten är lite mer nogräknad, han vill träffa alla snälla barn och ge dem fina presenter. 

Jag vet, världen är orättvis och grym, fruktansvärt grym. Grymheten verkar vuxna människor världen över skapa i symbios med hatet till varandra eller bara i symbios med varandra. Är vi bättre i Sverige? Inte om man ska lyssna på Utrikesminister Tobias Billström som tydligen sade något om att en vapenvila mellan Israel och Hamas inte vore rättvis. Tydligen okej om barnen i Gaza får betala med några liv till (Nä jag tror inte Tobias Billström är för mord på barn men det är vad som kommer hända). Tro inte att jag står bakom Hamas (enligt mig) idiotdåd men två vedervärdiga handlingar rättfärdigar inte i min värld varandra. 

Så varför och hur vi firar Jul så önskar jag mig i alla fall att de som har med Jesus på julen på något sätt om ens bara som en plastfigur i Julkrubban ber för barnen i världen. Efterblivna Johan, tror du en bön gör någon nytta? Jag vet att den gör det, ber vi för något så är våra tankar på detta något och det blir huvudtanken för en liten stund. Om vi kan skänka en tanke till barnen (Just i detta inlägg är de i fokus) så kommer vi få svårt att tycka att det är okej att världen ser ut som den gör. Har vi svårt att acceptera att världen ser ut som den gör så kommer någon ta ett steg till för att göra världen bättre. Tar någon ett steg till kommer andra att ta ett steg till. Det kommer inte gå snabbt, inte smärtfritt, inte utan motstånd men går det framåt är det fantastiskt. 

Jag önskar att de som bara kör tomtegrejen önskar sig en slant i Musikhjälpens bössor. Pengar är ett kraftigt medel för att hjälpa barn att bli mätta. Det finns en rad bra organisationer man kan stötta om man vill det. Bara att Googla på så hittar ni dem. Önska er secondhandjulklappar, t.ex Erikshjälpen bygger bl.a. skolor för pengarna som kommer in där. 

Jag vet att långt från alla barn får känna någon Julefrid men jag är tacksam för de som får det. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, även det minsta lilla är välkommet i kampen för barns trygghet världen över. 

Var rädda om er och ta hand om er och varandra. Ha en God och fridefull Jul.

Fred! Peace!

Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig? Så börjar låten Fred av Hoola Bandoola band, en låt som jag tycker Imperiet gör väldigt bra. Hur är det egentligen? Är det verkligen fred vi vill ha? Vad krävs för att få fred på jorden? Det jag tycker är märkligt är att det fortfarande 2023 fortfarande finns människor som tror att krig är en bra lösning på en konflikt. 

Vi fortsätter på Imperiets version av Fred. Med lag skall landet byggas om och lagen kräver fred. Så att dom som äger makt och guld skall kunna tjäna ännu mer. Så är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi absolut säkra på det? Att det värsta av allt är krig? Ja vem är det som skall få bestämma lagarna? Är det de med makt och guld eller borde makten att bestämma lagarna utgå från folkets makt att välja sina företrädare? 

(Fred) Med freden kommer segraren. Och han som slogs och stred får på böjda knän och huvudet lågt ta emot den starkes fred. Så är det verkligen fred vi ............

Med freden kommer tystnaden, allt ordnas efter hand. Och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.  Så är det verkligen fred vi................

Ja är vi säkra på att det värsta av allt är krig? Det beror ju på. Men till och med det trevliga whiskeykriget tog slut förra sommaren efter 40 år. Det var ett krig mellan Danmark och Kanada. Båda länder hävdade att de ägde Hans ö nordväst om Grönland. Ön är obebodd så inga människor har skadats. Danmark och Kanada delar ön. 1984 dök det upp en dansk flagga och en flaska konjak på ön tillsammans med en lapp där det stod "välkommen till den danska ön" vilket var starten till ö twisten. Sen har kanadensarna varit där och bytt flaskan mot whiskey och satt en kanadensisk flagga på ön vilket gjort att danskarna bytte ut whiskeyn mot dansk snaps och bytte flagga vilket svarats på av kanadensarna och så har det pågått tills förra sommaren. Hemskare än så borde inte ett krig få vara. 

I TV serien från 70 och 80 talet som handlar om ett fältsjukhus M.A.S.H 4077 så säger en av kirurgerna att krig är värre än helvetet varpå fältprästen frågar hur han tänker då. Kirurgen svarar med frågan, vem hamnar i helvetet? Syndarna blir svaret. Vem drabbar krig är nästa fråga och krig drabbar alltid de oskyldiga väldigt hårt. Alltså helvetet är till och med mer "humant" än krig. Det är väldigt längesedan krig utspelades uteslutande på slagfält. Varje dag läser och ser man om krig där skolor, sjukhus, bostäder bombas. Krig där människor torteras, våldtas, lemlästas och mördas bara för att de är på fel plats vid fel tillfälle i historian. Det måste finnas andra sätt än att låta detta fortgå, det är knappast de civila som råkar ut för alla vidrigheter som orsakade eller ville ha kriget. Vem började kriget och vem ska avsluta det? Vilket krig man än pratar om så finns det säkert 1000 tals varianter på varför vem och hur men kan man inte ta det i krigstribunalen i Haag t.ex. så slipper alla X (Twitter) soldater anstränga sina redan ansträngda celler till att håna och kränka det som borde vara medmänniskor. 

Vi behöver fred, vi behöver ta hand om varandra om vi inte ska gå samma utrotningsöde som bl.a. dinosaurierna råkade ut för. De hade antagligen bara oflyt, vi människor verkar ju på vissa håll vilja bädda för vår egen undergång. Universum skiter fullständigt om det finns en planet som heter Jorden och planeten Jorden skiter fullständigt i om den är bebodd eller ej så i det stora oändliga så är vi väldigt små, så små att det inte går att beskriva på ett sätt som verkligen bevisar vår litenhet. 

Jag är inte för någons sidas krigshandlingar, jag är helt emot krigshandlingar och de vidrigheter krig för med sig. Jag är för alla människors rätt att få leva i trygghet. Alla människors! Hur svårt kan det vara att förstå. Jag verkligen hatar när jag ser hur oskyldiga försvarslösa människor lemlästas och dödas för en sak de inte har med att göra. Ja jag hatar det! Hata är ett starkt ord jag vet! Men det passar in i min känsla i denna kontext. 

Vad kan vi göra? De där bara fortsätter, de andra med. De där gjorde de här vidrigheterna och de andra det där. I krig och terror beskrivs ofta den andra sidan med avhumaniserade liknelser. Råtta, kackerlacka, monster osv. Ord som för de flesta har/får en negativ klang när man hör sina ledare prata i de termerna och är det något vi inte behöver på denna jord just nu är avhumanisering om ni frågar mig alltså. Jag har ingen forskning på det men det känns ändå rimligt. 

Jag tror vi måste lyfta fram kloka människor som kan förhandla för alla sidor i det eller det eller det kriget för att få fram en så nära win win situation som möjligt. Att döda oskyldiga och försvarslösa ökar bara på hatet och det föds nya våldsbenägna människor ur det. 

Men det kanske bara är jag? Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det att det värsta av allt är krig? Okej att de rökte på på 60 och 70 talet men sloganen håller än enligt mig. Make love, not war!
 

En dag går solen ner.

 För en dag går solen ner för att aldrig komma mer då blir det jävligt mörkt och kallt men det blir likadant överallt. ( Från: Asta Kask. Vill inte vara med 2006)

Varje religion har sin heliga borg. Religion mot religion krig och terror (Också från samma låt) Hur kommer det sig?

Allt ni vill att människor ska göra för er ska ni göra för dem (Kristendomen). Gör inte mot andra något som vållar smärta, om det görs mot dig själv. (Hinduismen). Plåga inte andra med det som pinar dig själv. ( Buddhismen). Du ska älska din nästa som dig själv. (Judendomen). Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv. (Islam). Vem kan jag förakta? Den enda guden har skapat oss alla. (Sikhismen). Välsignad är den som föredrar sin nästa framför sig själv. (Bahai). Alltså hur svårt ska det vara att förstå att religionerna i sig inte är de stora problemen, det verkar vara de som företräder religionerna som är den stora svagheten i det religiösa systemet. Om någon som utbildat sig att företrädelsevis tolka sin religiösa skrift gör det på ett sätt som misshagar eller kränker någon så borde det ju att gå att ha en sansad diskussion om den händelsen, det måste gå att ifrågasätta tolkningsföreträdarna, speciellt om man själv tolkat skriften på ett annat sätt. Sen får man väl se om man kan stå upp för de stadgar och uttryckta regler sin religion har. Kan man inte det kan man ju alltid lämna eller? Nä det är just det som inte alltid går men som är en av FN:s mänskliga rättigheter. Men Johan skulle FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen ha lika stor eller t.o.m. större tyngd än alla religiösa skrifter? Ja och nej, FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen passar grymt bra in i de Gyllenereglerna för de olika religionerna. 

Det finns tre huvud grenar inom kristendomen, katolicismen, protestantismen och de ortodoxa ut över det har det blivit över 200 olika kristna samfund i världen som är olika uppdelade inom de tre stora grenarna, alla med Bibeln som grund men de skiljer ändå en del mellan dom. Så är det i alla religioner, man är uppdelad på olika samfund. 

Om en religionsinriktning är uppdelad på över 200 olika samfund så kan man kanske tänka sig att vi inte vet allt och därför inte har kunskapen att tolka skrifterna på ett sätt som blir en absolut sanning. Något många religioner har gemensamt i skrift men inte alltid uttalat av tolkningsföreträdarna är att man ska vara snäll mot andra och att det är fint att inte sätta öga för öga och tand för tand i första rummet. En del människor som man hör eller läser på sociala medier verkar tycka att den gyllene regeln är jättebra tills någon är dom och då har man rätt att använda öga för öga och tand för tand istället. Antingen är man väl för den gyllene regeln eller inte tänker jag. Den gyllene regeln är väldigt enkel att följa när alla runt omkring tycker det är okej, det svåra kommer när du inte blir respektfullt behandlad eller kanske rent av kränkt. Vi kan gå ännu längre som att du blir skadad av någons handling. Den gyllene regeln säger inte att du ska behandla andra som hen behandlar dig, den säger att det DU vill att andra gör mot dig är det DU ska göra mot hen. 

Man kan absolut hota människor med helvetesldar, hemska dödsriken, dåliga reinkarnationer osv, det blir dock ganska tandlöst och ofarligt om personen i fråga blir hotad med något hen inte tror på så det är ganska kassa hot. Däremot kan de funka otäckt "bra" på dina troskamrater. Många religioner skrämmer även barn med religionens Guds vrede om barnet inte gör som föräldrarna hävdar står i boken. Jag förstår inte hur man som förälder kan sova gott när ens barn är rädda för att utsättas för hemskheter för saker de kanske gjort. 

Jag är själv Kristen och tänker att det måste vara upp till var och en att ta emot eller inte ta emot nåden från en Gud i någon religion. Jag har lämnat församlingar som inte ställer upp till 100% på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Om Gubbar och Gummor från hela världen kunde få nästan alla världens länder att skriva på dessa deklarationer trots att man hade olika eller ingen religiös övertygelse så måste väll vi som medmänniskor kunna enas om ytan som vi kallar Jorden. 

Och som sagt. -" En dag går solen ner för att inte komma mer, då blir det jävligt mörk och kallt men det blir likadant överallt"

Så vänner, gå ut och var medmänniskor om ni tycker det är en bra idé. Jag tror det kan funka faktiskt. 

Ett tillägg till förra inlägget Suicide solution.

 Bara ett litet tillägg till förra inlägget Suicide solution. 

Idag har jag varit på utbildning där vi bland annat har lyssnat på Myndigheten för ungdoms och civilsamhället (MUCF): MUCF har en masa spännande publikationer och de har en väldigt intressant sida som heter Ung i dag.  På Ung i dag så finns en masa statistik som visar på hur livet ser ut för unga människor främst 16-24 år. Jag har ju skrivit om psykisk hälsa en del här och tycker det är ett viktigt ämne. 2010 tyckte 9 av 10 killar 16-24 år att de mådde bra, samma år säger 8 av 10 tjejer att de mår bra. Siffrorna för 2023 är att 8 av 10 killar tycker att de mår bra och 7 av 10 tjejer tycker att de mår bra. Vänder vi på siffrorna så är det alltså 2 av 10 killar och 3 av 10 tjejer som upplever att de inte mår bra. det är på en 30 klass alltså om könsfördelningen är jämn så är det 7,5 elever/ klass som inte upplever att de mår bra. Alltså 7-8 stycken som går till skolan och upplever att de inte mår bra, vad gör vi åt det? 13 killar av 100 000 och 7 tjejer av 100 000 avlider av suicide. På varje suicide finns det enligt statistik som räddningstjänsten har 20 suicidförsök och 1000 funderingar över suicide som utväg. Det första vi måste göra är att visa ungdomarna att dom absolut inte är ensamma om att få ångestattacker, självskadefunderingar, hemska tankar och allt vad det kan vara. Vi måste visa att vi tar det på allvar och att vi gärna lyssnar och att vi kan hjälpa dom att få "rätt" personer att tala med, alltså professionella vuxna som skolkuratorer, ungdomsmottagningen, psykakuten, och vad det kan vara. 

Jag har pratat med flera unga människor som försökt med suicid som utväg. Flera vill egentligen inte dö, de vill bara inte leva längre och de har kämpat länge, vilket ja är ett relativt begrepp, med att bara överleva. 

Så åter igen. Vad kan vi göra med alla ungdomar för att minska suicidförsöken och få bukt med psykisk ohälsa? Det finns folk som har djupare och bättre svar, t.ex. psykvården, organisationen Suicide zero, kuratorer m.fl. men en sak som jag tror på är att vi vågar prata med våra barn och ungdomar om allt och låter dom få vara trygga i att de kan prata med oss vuxna runt dem när de mår dåligt. Att vi inte förminskar deras känsla eller gör oss lustiga över saker vi inte tycker kan vara så mycket att få ångest över. 

Tillsammans allihop kan vi kämpa för mindre psykisk ohälsa och snabbare hjälp.

Var rädd om dig du är värdefull, du har en plats att fylla och vad du än tror så betyder du helt säkert mycket för människor runt dig även om de är dåliga på att visa det. 

Suicide solution

 Suicide solution är en låt av Ozzy Osbourne. Kan kännas som en tragisk titel men ska vi verkligen låtsas som att Suicid inte kan vara en lösning? Att säga att det inte är en lösning är att förneka dom som tragiskt nog lyckas med sina suicid logik. Klart det kan vara en lösning, ingen bra lösning om man frågar de flesta som är kvar på denna sidan livet men absolut kan det vara en lösning när ingen annan lösning verkar synas. Uppmanar jag folk till denna lösning? Nej absolut inte! Jag känner absolut för många fantastiska människor som försökt avsluta sina liv. Därför känns det viktigt att vi som just nu inte lever i mörker gör vad vi kan för att hitta andra lösningar. Suicid är så definitivt, att lämna jordelivet stänger dörren för att komma tillbaks till jordelivet. 

Ozzy sjunger om att ta till flaskan för att orka och att det är ett långsamt självmord, att sudda bort problemen för stunden och göra så när det blir jobbigt. Vad finns det för andra lösningar när man inte orkar längre? Jag vet inte, det ända jag vet är att försöka få personen som inte orkar till professionell hjälp, jag kan inte behandla någon, jag har inte kompetensen men jag kan finnas där så att personen inte behöver känna sig ensam i världen även om hen känner sig ensam i problemen. 

Vad kan man göra i vardagen när det är jobbigt för människor? Det går inte att se på alla med sucidfunderingar att de skulle ha sådana. Vi kan ju kanske gissa att en människa med de funderingarna inte mår speciellt bra. På varje suicid går det tjugo suicidförsök och tusen människors funderingar på suicid så varje genomförd suicid är långt ifrån enstaka människors funderingar. Hur kommer det sig att de tusen som funderar så genomförs "bara" tjugo försök och "bara" ett genomförs fullt ut. Bara är ett dåligt ord men jag vill verkligen trycka på att niohundraåttio stannar vid tanken och försöker inte ens. Vad har de niohundraåttio för lösningar som verkar bättre just då?

Har du någonsin funderat i banor runt suicid? Kom ihåg att du inte är ensam, hitta någon att prata med, någon som kan hjälpa dig att nå professionell hjälp. Varje spillt människoliv är en förlust för världen även om du inte känner att någon skulle sakna dig eller att alla andra skulle få det lättare om du försvann från världen så är det en jätteförlust för världen och många runt dig om du försvann. Skall du välja att avstå från suicid för att andra ska må bra och inte få det jobbigt? Nä det kan ingen kräva av dig men om du kom i kontakt med din plats i diverse sammanhang så kanske du skulle finna en mening i att låta bli. Livet är kort i evigheten och ett beslut som suicid kan man alltid skjuta på framtiden, att ångra ett fullbordat suicid går inte. Det är jätte tufft, obehagligt, skrämmande, you name it att leva om man inte kan hitta en mening med att göra det, det kan jag förstå. Det finns människor som kan hjälpa eller i allafall kan lindra så att du kanske kan hjälpa dig själv. 

Vad är ett människoliv värt? Mer än en gruva? Fråga i Sapmi, många suicidfall där vilket skulle kunna vara för att människor ger upp när staten försöker stjäla dina tillgångar och förinta dina djur och fiskenäringar. Är ett människoliv värt mer än en stapel i kommunala budgeten? Fråga de som måste gå från jobb som de kanske skulle klara senare om de fick tiden att läka på sig. Är ett människoliv värt mer än könsidentiteten? Fråga HBTQI rörelsen, Är ett människoliv värt mer än någon påstådd helig bok? Fråga alla som blivit utsatta av religiösa företrädare oavsett religiös inriktning.  

Jag kan inte lova att allt blir bra om du väljer att fortsätta ditt liv men jag kan lova att det kan bli bra med rätt stöttning.

Har du suicidala funderingar så berätta för någon du har förtroende för, oavsett hur svart allt verkar kan det komma in tillräckligt med ljus i mörkret för at du ska vilja veta vad som finns i ljuset. 

Suicid är en lösning, du är inte sjuk, tokig eller något annat konstigt. Du är helt normal men det finns massa andra lösningar jag skulle rekommendera. Jag hoppas du vågar testa livet som en lösning, jag tror det kan ge dig massor även om det inte verkar så först. 

Ta hand om dig och var rädd om dig och var inte rädd för att berätta för någon. 

Livets teater

 Vad är det jag försöker sälja biljetter till? Är det en komedi eller ett drama? Kanske både och. Livets teater vad är den värd? Hur mycket är jag villig att betala? Lyxar jag till den med fina parkettplatser eller räcker det med att ens ha en plats? 

Min pjäs har hållit på i över 51 år, ibland är det fullsatt, ibland är det platser över och ibland är det nästan tomt. Jag spelar på ändå, alternativet känns bra trist. Skulle min teater vara tvungen att lägga ner så är det tyvärr ingen katastrof för de allra flesta, det finns gått om pjäser att se i världen. En del skulle nog (Förhoppningsvis) tycka det vore lite sorgligt och trist. Det kommer inte bli några extraföreställningar och när det är dags att ta emot publikens reaktioner som förhoppningsvis är applåder så kommer jag inte vara där för att höra dom. Jag vill ge min publik valuta för pengarna så jag hoppas jag kan spela med länge till. Det är lätt att hoppas det när man fick rollen man ville ha på audition. Kanske inte exakt utformad för mitt skåderspelargeni men nära på något sätt. 

Precis som pjäser som Hotelliggaren och Spanska flugan så spelas pjäsen Livets teater på olika teatrar med olika regissörer och skådespelare. I min pjäs har jag en av huvudkaraktärernas roll men som alla skådespelare så är man ju med i olika pjäser där man är mer eller mindre delaktig. Just nu är jag med som en bifigur i just din pjäs. Jag vet inte vem som är regissör i just din pjäs, jag vet knappt vem som är det i min. Jag vill såklart ha koll på allt från manus till färdig produktion inkl. kostym, smink, musik osv. det är mycket att hålla reda på så ibland släpper jag en del saker till folk jag jobbat länge med och litar på. Då och då smyger sig någon annan författare in och ändrar i manus, en för pjäsen viktig figur dör, en blir sjuk, en hoppar av just din pjäs och kanske återkommer senare eller så gör hen inte det. I min pjäs dog en huvudfigur för 25 år sedan och den platsen har stått tom och ska väl på något sätt utfyllas av mig när jag är redo, Manus har fått skrivas om när regissör Ohälsa var inne och kladdade i manus så att en huvudfigur, jag själv fick både Atros och Diabetes. Jag vet att denna ganska kända regissör Ohälsa är inne och klabbar i väldigt många pjäsers manus och det verkar väldigt svårt att stoppa hen. 

Jag vill gärna ha de snälla rollerna i era pjäser om ni bjuder in mig att delta efter auditionen. Jag vill inte spela över och ta fokus från handlingen så länge det goda vinner. Jag har en dröm att få spela värsta skurken på film eller i en rollkaraktär i någon annan pjäs än livets teater, det vore jättekul att få göra saker på låtsas. I Livets teater verkar det finnas väldigt lite plats för låtsas så den platsen som finns är jag väldigt försiktig med. 

Att man bjuder in någon annan att vara med och utforma manus och även regissera pjäsen bitvis eller helt är inte helt ovanligt, det använder vi gärna religioner och livsåskådningar till. Jag tycker religion verkar bra, däremot tränger sig ibland religionsuttolkare sig in i ensemblen och struntar i manus och tar pjäsen på andra eventuellt oönskade vägar. Det finns kloka religionsföreträdare och jag anser att är man en klok sådan så gör man ändringar i manus som huvudkaraktären (Jag i min pjäs, du i din) tycker verkar rimliga. Något som för pjäsen framåt på ett sätt som känns bra utifrån grundmanus. En annan medproducent kan ju vara en person man är i parrelation med, glöm bara inte att det är två olika historier som kommer vävas ihop till en gemensam del av berättelsen ni vill ha fram. 

Vi börjar ju alla som en av huvudkaraktärerna i en eller två andra pjäser och den spinoff som ska bli din pjäs är ju beroende av hur välskrivna de pjäserna är såsom de spinnofferna är beroende av hur deras första pjäser såg ut. Det handlar mycket om ifall man får ett grundmanus som är lagom drama och komedi med väldigt lite tragik, eller om man får ett annat manus, en del får rena skräckföreställningar och det kan ju vara spännande ifall det är en pjäs i pjäsen men inte om det är huvudhandlingen i din pjäs. 

I min pjäs för att det ska bli så mycket feelgood som möjligt måste jag vara vaksam över hur jag spelar min roll, den roll som definierar mig som människa. Hur vill jag att mina medskådespelare och även publik en dag ska komma ihåg mig när min pjäs är färdigspelad, lamporna släkts och vaktmästaren låser dörren?

Vad kan jag göra egentligen? Kan jag skylla allt på manusarbetet om något går åt helvete, eller är det ljussättningen eller koordineringen, eller kritikerns fel. Jag kan bara ta ansvar för min pjäs till 100% och det är min plikt att göra det oavsett vem som dyker upp i produktionen. Jag är ansvarig utgivare. Jag känner också att jag är skyldig att göra mitt bästa i de pjäser jag gästspelar i för jag vill inte förstöra en pågående succépjäs. Jag vill att alla ska få chansen att spela på riksteatern med supernöjda kritiker i publiken. Ett sätt att minimera risken för att sabba någon annans pjäs är att inte blanda i hop manuset för den pjäsen med manuset för min pjäs. Jag kan inte vara huvudkaraktär i allas pjäser, då kommer det att gå illa, viktig karaktär kan man tror jag absolut vara i en massa pjäser men huvudkaraktär får allt bli i min egen. Det som är bra med Livets teater är att man kan släppa in ny publik men också nya skådespelare i pjäsen utan att de behöver ha koll på det som hänt innan, äventyret fortsätter och den som lever får se hur länge. Gamla skådespelare kan komma tillbaks in i handlingen och en del av do kommer ha nya roller i sina gamla karaktärer. Jag hoppas att det kommer nya skådisar och ny publik till min pjäs Livets teater med underrubriken En tokig mans dagbok. Jag har redan tänkt på vad för musik som ska spelas och ligga som en återkommande ljudmatta i min pjäs, Ozzy Osbournes Diary of a mad man, sen kommer det förstås innehålla en massa musik i olika genrer, jag vill ju att publiken ska få med sig något de kan koppla till och tycka att det där var ju bra. Ljussättningen är viktig och jag gillar skiftningarna vi har här i norr med olika årstider som ger olika ljus och kulisserna får gärna innehålla mycket skog och vatten. 

När man tittar runt i världen så verkar det inte helt ovanligt tyvärr att vissa människor gör allt de kan för att stoppa många pjäser så som det gärna blir i krig och terror eller att det finns någon som känner att hen måste stoppa en specifik pjäs. Om någon försöker stoppa din pjäs, ta hjälp av de andra i ensemblen och folk i andra ensembler. Teater är konst och du är en konstnär, ditt estetiska geni finns där men ibland har vi svårt att se det. Jag hoppas ditt får blomma.

Min högsta önskan är att när din pjäs är över så ska publiken ge dig stående ovationer, och det ska berättas om din pjäs länge länge efter vaktmästaren låst och gått hem.

Om vi bara visar hänsyn till varandra så kommer det lätt finnas plats för de nära tio miljarder pjäser som utspelas på vår jord. Kom ihåg att du är ansvarig utgivare för din pjäs. 

Utopia, enhörningar och resonemang.

 Som Gloryhammer sjunger, I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Vad menar jag nu då? Jo så här. Jag skulle önska att det fanns en plats där alla människor behandlade varandra med respekt oavsett vad människan varit med om och vad människan kan bidra med. Det finns en sådan plats sägs det, den heter Utopia. Men det är det stora problemet, den fiktiva personen Raphael Hythlodeaus som seglat med Amerigo Vespucci hittade ju Utopia i fiktionens värld. Men kanske Utopia finns där ute någonstans i universum. Annars kanske vi måste börja leta efter Utopia inom oss. Men det känns inte som att jag kommer få uppleva upptäckten av Utopia utan jag får fortsätta slåss här för att andra ska få chansen att uppleva just det Utopia där alla människor är lika mycket värda och där man hjälper varandra med precis allt och där motsättningar inte finns, få uppleva detta någon gång i framtiden. Under tiden kommer vi på denna planet fortsätta hitta på jävelskap för att utrota de som inte tycker, känner, förstår, rätt eller ser rätt ut, eller som bara har något vi är fruktansvärt avundsjuka på. Vi kommer använda heliga böcker, profetior, tecken till att rättfärdiga vår kamp att utrota andra människor.  

Lite väl mörkt va Johan? Ja jätte mörkt, man får ju vara glad över att man är född i ett land med en hyfsad demokratisk ordning, ett land med få nästan obefintliga naturkatastrofer, ett land som stoltserar med att man är ett av världens mest jämställda länder. Hyffsat nära Utopia va? Naturkatastrofer sker på andra platser på jorden men så som vi använder jordens resurser så är vi väl i högsta grad medskyldiga till en hel del som beror på överexploatering av jorden. Det demokratiska läget är ständigt under attack, ibland mer ibland mindre men det är inget som bara finns av sig själv, det har våra förfäder kämpat sig till och vi behöver kämpa tillsammans för att fortsatt kunna njuta av våra demokratiska privilegier. Jämställdheten ligger vi i topp på men det betyder inte att det inte finns massvis kvar att göra på det området. Ja vi har kommit längre än de flesta men det är långt till mål. Så ja min bild av läget är fortfarande mörk men jag hoppas vi är på väg ut ur mörkret. 

On a quest that is calling me to the other side of galaxy I`ll kfind my destiny in outerspace in any year. (text: Fly away: Glory Hammer) Så vad är det jag ska göra eller har gjort i andra änden av galaxen för att dra mitt strå till Utopia. Som Alphaville sjunger, You can´t halt youre car for an afternoon in Utophia we shall stop the war on thoose afternoons in Utopia. Jag får jobba i det lilla. Jag är en del av problemet så jag borde kunna vara en del av lösningen. Jag kommer vara en del av lösningen så länge jag kan. Jag har blivit så gammal att min självkänsla hänger på att jag kan se mig själv i spegeln utan att skämmas. Det är något jag tagit till mig som jag har lärt mig av unga människor som går sina egna vägar och trotsar förväntningar från normsamhällen och ibland från sina egna familjer. Kan man vara HBTQ+ och fungera i en hetronormvärld. Ja det funkar utmärkt om människor ser människor som människor, om vi inte låter flera tusen år gamla böcker fultolkas för att förtala och förakta människor som funnit sig själva. Om vi kan respektera varandra oavsett sexuell läggning, könsidentitet osv så kommer vi få ett samhälle där olika är norm i stället vilket låter mycket mer hälsosamt i mina öron. Det har jag lärt mig av ungdomar i min närhet. När vi tittar på jämställdhet så tycker jag att jag kan se vinning i att man är arbetsgrupper med kompetenta medarbetare oavsett vad. Kan en 50 kilos hen köra lastgrävare, långtradare, lok, flygplan, rymdfärja you name it eller anser du att det måste vara en 118 kg:s man som gör dessa jobb? Kan en 118 kg:s man jobba med sömnad eller måste det vara en kvinna till det?  Kan vi leva sida vid sida även om vi läser olika heliga böcker? Eller ska vi slåss och döda för den gudomliga kärleken och utrota alla som läser fel bok? Ja svaren är ju självklara för väldigt många. I alla fall självklara i teorin men är det verkligen naturligt att två tjejer ska leva i hop, iofs är det bättre än två män som lever ihop hehehe. Jämställdhet ja men hur ska den lille bruden kunna koppla de tågvagnarna, hon skulle må bättre av att stå i ett kök hehehe. Vadå lika lön. Jag får ju igenom fler idéer än tjejerna hehehe. Det är citat - hehehe som jag sett i div grupper där sådant diskuteras. Om vi på riktigt vill vara de vi säger oss vara så måste vi våga vara så öppensinnade som det krävs.

När vi inte är 100% produktiva så verkar det som att vi förlorar något bland de som är närmast rent fysiskt. Vi förminskas och blir lilla gummade. Man ändrar tonläge i rösten och medvetet eller omedvetet omyndigförklarar omgivningen en. När någon gått igenom tuffa grejer så tror vi tydligen plötsligt att vi kan skada hen med att bete oss som vi gör med de andra runt oss som betyder något. Jag vet föräldrar, mor och farföräldrar som skall hållas undan pissdåliga bud. När någons barn, barnbarn är dödssjuka, förolyckade eller liknande så ska man skydda ihjäl äldre nära släktingar. Vi får nog börja inse att de som kom före oss har styrkan att ta emot usla besked, klart folk sörjer men det är helt i sin ordning annars kan man nog ifrågasätta den empatiska förmågan, dock kan det skilja sig vitt och brett på hur man sörjer. När någon trillat ner i ett "hål" och mår psykiskt dåligt betyder det inte att vänlighet vuxna emellan är uteslutet, man behöver inte omyndigförklara personen som fallit. Många som faller ner i sina hål är väldigt starka människor men de har fått använda sin styrka på tok för mycket och för länge utan återhämtning.

Så som jag började denna text: I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Jag ska flyga i väg på min enhörning för att leta efter entrén till Utopia men jag kommer tillbaks och slåss för det jag anser är värdighet, jag kommer slåss för mig och dig, det är det enda som kan få mig att se mig i spegeln utan skam. Jo självklart kommer saker inte funka, jag kan av mindervärdeskomplex kanske inte våga och då kommer skammen finnas där, men så länge jag kan lära av fantastiska människor oavsett ålder och utbildningsnivå som är viktigt ibland men långt ifrån allt så kommer jag att kunna förlåta mig själv och ge mig tillbaka min självkänsla, göra om och göra rätt. 

Så när du vet vart Utopia finns så sjung ut det för världen och fram till dess får du gärna göra min resa till vår resa, ju fler desto bättre. 

Konstigheter i mitt universum.

 Suttit hemma några dagar med influensa. Ibland lämnar sinnet kroppen och tankarna flyger. Ground control to Johan F, Ground control to Johan F, Lock your Soyuz hatch and put your helmet on. Ground control to Johan F, Commencing countdown engines on. 

Okej Nu bär det snart iväg någonstans i mitt universum antar jag. Är jag tokig? Är jag redo att tokpippiförklaras? Om jag är det vad betyder det för någon alls? Är människan naturligt smart, naturligt god, naturligt empatisk? Kan ett barn vara ont från födseln? Jag har mina svar på dessa frågor tror jag, måste bara gräva lite och öppna några lock för att se efter. Detach from station and may God's love be with you, This is ground control to Johan F, You've really made the grade, And the papers want to know whose shirts you wear, But it's time to guide the capsule if you dare. Jag ska alltså trycka på knappen och segla iväg, nice. Ser fram emot vad mitt universum har att erbjuda idag. Hur långt bort vågar jag åka? Jag började min resa 1972 när mitt universum var en enda stor härlig sommardag med massa beskyddande och trygga människor runt mig. Mitt universum var ganska litet, det var härligt. Hade jag vetat allt jag vet nu hade nog topplocket rykt är jag rädd. Jag växte upp och vi lekte vilda västern och krig utan att ha en aning om vapen och dess vidriga användningsområden, Pang du är död, skjuten av en rönnkvist. Räkna till 10 så får du leva igen. Vi lekte röda vita rosen och blev torterade, man kunde bli kittlad och till och med fastbunden vid ett träd, Man fick inte knyta upp knuten, det skulle ens lagkamrater göra om dom hittade en. När man började förstå nyheter och man hörde vuxnas oro om kalla kriget, oljekris i Iran så var allt det där så långt bort och den varma trygga omgivningen skyddade bra. Jag är fullt medveten om att det finns barn som växer upp allt annat än otryggt men det tog ett tag för mig att inse det. Jag trodde alla hade det bra. Till och med Jocke som hade förlorat sin mamma. This is Johan F to ground control, I've left forevermore, And I'm floating in most peculiar way, And the stars look very different today, For here am I sitting in a tin can, Far above the world. Jag har kommit högt upp nu med min lilla rymdfärja och jag börjar se nu tiden. Perspektivet börjar bli otäckt brett. 

Feberyrar jag? Nej det tror jag inte. Såhär funkar jag. Jag har levt i 2 olika millenium, 2olika sekel, 6 olika decennium. Mycket har hänt hos mig de åren och mycket har hänt i världen. Börjar komma upp i den åldern då minnena är lyckliga och det som inte varit kul o lyckligt packats ner ordentligt, Kommer gärna ihåg värmen och humorn hos min pappa men vill gärna att minnena av hans sjukdomsperiod då 1998 falnar och bara de bra ögonblicken hittar ut. 

Men jag är ju inte senil så jag minns ju saker väl. Jag är långt ifrån ens min egna trappuppgångs bästa människa men jag har ändå åsikter som jag inte håller för mig själv när vi människor bevisar att jorden är överbefolkad av korkade människor. Viss svensk media funkar just nu inte som nyhetsförmedlande oberoende journalistik. Vi har en Förbundskapten för herrarnas fotbollslandslag som gjorde ett lite förvånat avtryck, inte chockerande som vissa hävdade. Man kan tycka att denne förbundskapten ska vara så media tränad att han löser en konstig intervju. Men allt verkade löst med denna fruktansvärda händelse som var mer media bevakad än städerna som nu faller i Ukraina. Att hundratusentals människor är hemlösa och har svårt att få tag i rent vatten efter jordbävningarna i Turkiet och Syrien.

 The planet Earth is blue and there's nothing left to do, Though I've flown one hundred thousand miles, I'm feeling very still, And before too long I know it's time to go, Our commander comes down back to earth, and knows. Inget vi kan göra, vad skönt det skulle vara att bara luta sig tillbaks för att se om någon orkar ta tag i mänsklighetens reparationsarbete. Exemplen jag ger är få och koncentrerade til mitt universum. Tro mig det finns universum som är värre krigslika än mitt. Kan jag verkligen göra en krigsliknelse? Ja det kan jag. Först tänkte jag skriva helvete men då kom jag på vad chefskirurg Benjamin Hawkeye Pierce (Alan Alda) på M.A.S.H 4077 sa när fader Mulchay (William Christopher) frågade varför krig är värre än helvetet. Svaret är enkelt när man ser det. Svaret är inte ordagrant men betydelsen är hävdar jag. Vilka kommer till helvetet? Vilka drabbas av krig? Finns det oskyldiga i helvetet?

Jag har sett nu sedan jag gått olika utbildningar i arbetsrätt och skyddsombudsutbildningar att vi människor är väldigt dåliga på att skapa tryggheten folk behöver som fått den undanryckt. Om en människa går in i väggen trots sina 10 år som kompetent medarbetare, och säg att hen är borta länge. Hjälper man den människan då när hen börjar arbetsträna om man inte använder hens kompetens. Finns ens kompetensen kvar? Om det uppstår ett problem och man inte tar med personen i fråga i brainstormingen om hur man ska lösa problemet hur får man då den personen att känna sig behövd på företaget. Det är inte säkert hen kan lösa något men kanske kan personen vara med och klura ut en lösning. Om en medarbetare förlorar en arm, sitter den armen då så nära hjärnan att man behandlar den personen som mindre vetande närt hen börjar arbetsträna? Det är så här det ser ut på allt för många ställen. 

Ground control to Johan F, The time is near, there's not too long, Can you hear me Johan F? Can you hear me Johan F? Can you hear me Johan F? Can you. Here am I floating in my tin can. A last glimpse of the world. The planet Earth is blue and there's nothing left to do

Jag är på väg mot okänt mål ut i universum, jag är redo att tokpippiförklaras. Here I am. Lås in mig. Men vänta, jag såg mina barn, jag såg min familj, jag såg mina finaste vänner ska jag lämna tokplaneten till dom utan att hjälpa till. Jag är inte på resa, jag är på flykt för jag är toktrött på idioti. Jag vänder min tin can och styr sakteliga mot jorden igen. Det finns saker att ta hand om här och vi måste hjälpas åt. Vi måste arbeta mot allt våld, även våld i nära relation även om det är asjobbigt att gå in och hjälpa någon som är utsatt. Vi måste få slut på rasismen, den är inte bra för något som är värdigt. Vi måste få fram samhällen som är lika trygga som jag fick känna mig trygg i min barndoms underbara Bankeryd. Vi måste börja lita på forskningen mer än vi litar på sociala medier. Vi måste hjälpas åt att få människor att känna sig behövda och betydelsefulla. Vi måste bli så mycket bättre på att nyttja våra olikheter, vill någon ha Europa som ett nytt Hitler Jugend där olikheter är uteslutna och du lever efter en manual som någon maktgalen snubbe tagit fram? Vi måste låta folk älska den de älskar oavsett könsidentitet för annars diskvalificerar vi fantastiska människor från att få vara trygga och lyckliga. ja den frågan är så mycket större men den är inte för mig att reda ut, jag kan inte tillräckligt för att kunna föra den talan. Tydligen enligt SOM institutet är vi här i Sverige beredda på att lämna ifrån oss demokratin vid vissa enstaka tillfällen. Då har man inte fatta mycket hävdar jag. Lämnar vi ifrån oss demokratin så bestämmer vi själva inte när vi ska ha tillbaks den. Nej vi behöver bygga en starkare demokrati så den blir i princip omöjlig att skada. Hur? Inte en jäkla aning men jag är gärna med och brainstormar. 

Jag vill att mina barn ska kunna känna sig trygga och lyckliga hela sina liv utan att behöva ta syntetiska preparat för att uppleva de känslorna. På tal om det. Just nu den 31 mars 2023 kl 20:48 så har människor spenderat bara i år alltså från och med 1 jan kl. 00.00,  98 439 757 201 dollar på illegala droger, är inte det fruktansvärt och något att skriva om i tidningar? 

Jag tror att man tenderar att sluta orka bry sig när man inte mår bra och när man mår jättedåligt kan man göra fruktansvärda saker mot sina medmänniskor, slå, tortera, mörda. Ta någons land. Hitta på att vissa människor är genetiskt underställda sig själv. Vi måste som sagt bära varandra när benen tillfälligt eller permanent läger av. Bara för att en människa anses ha för långt kvar till tillfredsställande produktion så kan vi inte kasta ut hen på gatan, vi måste slita lite, stå upp och kräva att man har tålamod. Man får väl höja priset på varan så länge. Skulle inte du vilja att du fick komma tillbaks i din takt att folk hade tålamod med dig. Ett benbrott går oftare att komma tillbaks från än posttraumatiskstress p.g.a. kanske ett krig. 

Jag tror att vi är så intelligenta och empatiska så att om vi litade på oss själva skulle vi lösa så mycket med tålamod och framför allt kärlek.

Tack David för en fantastisk låt. Den är visst ser jag från 1972 precis som jag. Jag kommer sätta mig i min tin can och resa mer, det har jag alltid gjort lite då och då. Ibland kort, ibland långt men jag vänder alltid tillbaks och det tänker jag fortsätta med. Nu kan man få tokpippiförklara mig men det är min olikhet så den tänker jag avnjuta i min frihet. 

Livet är för kort för att inte våga stå upp för människovärden, speciellt när man har passerat 50.

 Nu när vi ändå lever här och nu så undrar jag ibland hur orkar vi hålla på...

Vad har vi för referenser när det gäller vad vi tycker är acceptabelt att ta in i vårt liv?

För vad tar vi parti? Parti som på latin skulle bli secta, vilket vi i dag säger sekt om. Vad är alltså en sekt? Sekt är ett sociologiskt begrepp för att ange en viss typ av social gruppering. 

Idag definierar vi sekter med att, en sekt är en grupp som särskiljer sig från omgivningen genom egna regler och värderingar. Sekten är sluten och auktoritär och kräver stort engagemang av den enskilde. Den påstår sig ha ett högre syfte. Personer som inte anses tillräckligt hängivna skuldbeläggs och anklagas att svika de andra. De som jobbar med att hjälpa avhoppare har dessa kommande sju kriterierna för att det ska vara en sekt utefter det som är skrivet tidigare. Gruppen är en frivillig organisation. Även om medlemskapet är frivilligt existerar ofta (inte alltid)en tröskel för att uppnå medlemskap i gruppen. Gruppen är exkluderande. Medlemmarna utgör en elit. Gruppen är i konflikt med resterande samhälle och dess regler godtas inte alltid. Alla är ledare på någon nivå. Man har höga etiska krav, eller i alla fall det gruppen tycker är etiska regler. Man har absolut lydnad till högsta ledaren.

Så för att ta om frågan. Vad har vi för referenser när det gäller vad vi tycker är acceptabelt att ta in i vårt liv? För vad tar vi parti?

Jag säger inte att allt i världen är sekter men en hel del grejer vi sysslar med är sektlika. Hade allt i världen varit sekter hade vi inte förstått att det funnits problem. 

Hur ser det ut i vårt samhälle. Vilka värden gäller? 

Om en människa kommer till Sverige så måste hen skaffa en inkomst på minimum 13 000 kr/mån. Det där går ju inte leva på så då behöver man hjälp av samhället. Regeringen i hop med Sverigedemokraterna vill höja den gränsen till 33 000 kr/mån. Jo då skulle man lätt kunna försörja sig. Då undrar jag vad mitt jobb som fritidsledare är värt. Om man nu har bestämt sig för att allt under 33 000kr/mån är för dåligt betalt för att man skulle vilja ha hit folk från andra länder. Så en fritidsledare från något annat land skulle inte få arbetskraftsinvandra även om vi skulle behöva fritidsledare. Nu är det kanske inget större problem för just min yrkesgrupp. Vi kan ta hotell, restaurang, städ, industri branscherna. Om dessa branscher skulle behöva att folk flyttar hit och arbetar så skulle man behöva höja lönerna väsentligt på många arbetsplatser om man skulle vilja ta emot hjälp från utlandet. Så vad är det regering och SD säger? Är det att vanliga arbetare inte är värt att ta hit, vi tar bara emot eliten?

Du som elev som inte når de nationella provens mål i vissa ämnen och inte blir godkänd i betygssystemet, är du även underkänd som människa? Som vi gör i vårt land så känns det rimligt om du skulle känna dig underkänd som människa. Om du inte klarar att skriva ner svar på viss tid som ger viss poäng så är jag inte helt säker på att det är ämnet i sig som måste vara problemet, det kan ju enligt mig vara sättet att testa din kunskap som underkänner dig. Jag har hört från lärare hur hopplösa vissa ungdomar är i t.ex. matte, de kan inte något. Ett problem som inte är alltför ovanligt här är att man har haft problem med att få vissa elever till skolan och även om man får dem dit så kan det vara svårt att få eleven till lektion. Det som man ser ibland i våra verksamheter är att många av dessa ungdomar är fiffiga och kunniga. Ge dem andra material än papper och penna, testa metall, plåtsax och svets, tyg och symaskin, garn och stickor eller virknålar, träbitar skruv, spik skruvdragare och hammare så ska ni få se när det praktiseras matte på hög nivå. 

Du som inte kan arbeta fullt ut eller inte kan arbeta alls. Är du en dålig människa? Är ditt människovärde lägre än oss som arbetar heltid? När du inte producerar, är du värd att få vara en del i gruppen då? Kan din plats i gruppen ifrågasättas? Kan man stänga av dig från tillhörigheten och lyfta in någon annan till din plats då? 

Du som har försökt att avsluta ditt liv, är du en människa att ge ansvar? Kan man lita på dig? Är du värd samma chanser som alla som inte försökt avsluta sitt liv? Vad vi måste veta är att på varje suicid går det 20 försök och över 1000 tankar om att göra ett suicid. Varför måste vi veta det? För att förstå att de som gjort suicidförsök är vanliga människor som pushats av livet ofta hårdare än vi som inte försökt. 

Direktören som leder Sverige in i framtiden, Regeringschefen som med sin stab är med och bestämmer vad ett människoliv är värt i kronor, Fotbollsproffset/artisten/konstnären som ger oss kultur på något sätt, arbetaren på den lokala industrin, läraren, socialarbetaren, fritidsledaren, kocken, lokalvårdaren, idrottsledaren, chefen, rektorn, kommunpolitikern, den hemlöse, drogmissbrukaren, mördaren, piloten osv osv har alla något gemensamt. Vi är byggda av celler, likadana celler i stort. Vi har ett blodomlopp som behövs för att kroppens celler ska få syre. Vi har en hjärna och ryggrad som hjälper oss att styra kroppen. Vi behöver syre för att kroppen ska fungera. Det finns mer men jag tror ni fått bilden. 

Förenta Nationerna (FN) har en deklaration som gäller mänskliga rättigheter. Kolla gärna upp dom om du undrar vilka det är. De är en måttstock som jag tycker är den bästa som tagits fram även om jag skulle vilja ha med mer saker där, eller i alla fall att de kunde vara tydligare ibland så de inte tolkades så olika så lätt.

Så vilka värden gäller i din grupp? Vad spelar det för roll om vad en människa har för kön eller definierar sig som könsidentiskt, vad spelar det för roll om vart på jorden du har dina rötter, vad spelar det för roll om vilken religion eller trosuppfattning någon har. Vad spelar det för roll om vilken funktion eller funktionsvariation du anses ha, vad spelar det för roll vilken sexuell läggning någon har, vad spelar det för roll vilken ålder man är i, vad spelar allt detta för roll när vi pratar människovärde i våra olika grupper/tillhörigheter. 

Om en människa har en ryggsäck som blir för tung, när slutar hen då ha samma människovärde som du? När kan man se ner på en människa som inte lyckas lika bra som du? När en människa inte producerar det som förväntas av hen när hen är fullt frisk och på topp hur låg produktion kan man acceptera innan hens värde är under gruppens? Har man utrymme att prata om sådana här grejer, har man mandat att ifrågasätta beslut tagna på vad som kan vara okunskap om individen. 

Så såklart så kan du i din privata sfär vara hur sekt lik som helst utan att det blir en sekt. Där har du helt fritt att välja vilka du vill ha där oavsett vilka kriterier du ställer eller går efter. Ditt privata liv ditt val. I offentliga miljöer gäller däremot lagar som du inte kan strunta i, i det offentliga så är sekter inte oproblematiskt då man kan hända har regler som man tycker gäller mer än samhällets lagar och att man försöker dölja det offentliga för offentligheten. Även sektliknande grupperingar kan vara ett problem av samma orsak men man kanske inte uppfyller alla sju kriterier för att klassas som sekt. 

Så fundera på i dina sammanhang om det är i religionsutövande eller på ditt jobb, om det är i en förening eller annan sammanslutning. Får du tänka och tycka fritt, kan din ledare ifrågasättas utan repressalier, kan du umgås med vem du vill. Kan du försvara vem du vill i en tvist eller finns det regler för det (ofta oskrivna regler). Kan du ta din plats eller hänvisas du alltid till "en plats" . 

Ibland tycker jag att det känns som att vårt samhälle kräver mer och mer lydnad utan chans till ifrågasättande, när det känns så för många i det stora tar det inte lång tid innan man börjar känna sådana tendenser i det lilla. Jag önskar att vi alla kunde stå upp för människovärde, att vi kunde stå upp för att få tycka och tänka som vi vill, att vi står upp för demokratins värden. Det är mina önskningar om en framtid som är mindre sekt lik eller att man inte vill bli mer sekt lik. 

Ta hand om er, era nära och kära och de vänner ni inte känner än. 

Fri tolkning av 1984 i nutida kontext eller helt enkelt Vem drog ur proppen vilket den inte får heta för det heter Göta Kanal. Sluta känn efter!

Ring

Ring

Ring

Hen (H)-Ja hej det är en del av 30% här. 

Jag (J)-Ja men hej, Johan här, hur är läget?

H-Jo men det är väl över 70% av de 30% en idag. Jobbar hårt för att få ner de 70% men tydligen närmar jag mig 75% i stället. 

J - Ok nu fattar jag ingenting. Hur mår du?

H -Jag är inte kvar på 11% och det kan ju vara bra, så 30% är väl bättre men man vill ju vara 0%.

J -? jag förstår inte. Hur mår du?

H -Jag har blivit avhumaniserad och är en siffra i statistiken, jag vet inte längre hur jag ska svara på din fråga utan procent, staplar eller siffror.

J -När hände detta.

H -Det har pågått länge och nu betyder jag inget längre. Jag känner men kan inte känna för jag har fått mina känslor avstängda av er utanför. Allt jag vet att jag ska känna är att jag är 30% och 11% ibland samt att jag är en del av 70% av de 30% som är 100% jag.

J -Ok jag får försöka tolka dig genom att Googla. Det ser ut som att du inte vet riktigt hur du mår men är en del av de som varit långtidssjukskrivna, du mår bättre nu än innan men du har fortfarande en del symptom kvar av vad som gjort att du inte mår så pass bra att du får vara en människa i statistiken. 

Längtar du inte tillbaks till när du var ............. Hens namn, alla namn. 

H - Jag vet inte längre, ni stängde av mig utan att berätta varför och jag blev siffror. Kan ni inte bara återaktivera mig?

J - Nä det kan vi inte, då försvinner du ur statistiken och vi vet inte hur vi ska förhålla oss till dig. 

H - Du förstår mig inte utan att googla på siffrorna men ändå är du så in i helvete feg att du inte vågar ge mig tillbaka det som är jag.

J - Ja men tänk på mig, jag har nu förstått att det är lättare att du använder siffror för hur du mår, då kan jag lättare skak av mig ditt svar om jag bara ger faan i att Googla vad de betyder.

H - Varför är du så elak, jag vill vara......Hens namn, inte bara 30% vilket om ett tag riskerar att bli 40% och du! riskerar att vara på denna sidan helvetet då.

J - Jo men förstår du inte vilken sits du sätter mig i, skulle du vara ..... Hens namn så skulle det ju kunna ställas krav på mig att jag måste bry mig om dig och faktiskt ställa upp på dig om jag råkar vara så dum att fråga hur du mår som jag gjorde nyss och du skulle råka säga något i stil som , Det är en skitdag idag. Nä det var bättre nu när du svarade 30%, och jag ska sluta googla så slipper jag ta ansvar för min påklistrade nyfikenhet.

H - Vad har hänt med dig Johan? Hur mår du egentligen? Varför beter du dig som en idiot?

J - Jag tyckte du sa att du inte känner längre. Sluta anklaga mig! Jag står på rätt sida och har fortfarande ett namn. Jag gillade dig verkligen som namn men som siffra är du otroligt kall. Vad har hänt med dig egentligen? 

H - Varför är jag bara värd något för er när jag levererar det ni anser att jag ska leverera? Vem av er beslutade att mitt människovärde skulle upphöra? När körde ni ner huvudet i sanden och lät er tas över av elitsekten som ni tror det är? Fattar du inte Johan du är också avstängd men fick behålla ditt namn och slapp bli en siffra för at statistiken tål inte för stora spann bland staplarna, de blir otydliga då.

J - Fast nu tar du väl i. Jag bestämmer själv vad jag ska tycka och känna. Lägg av med att skylla på mig. Jag har inget ansvar för att det blivit som det blivit. 

H -Johan. Johan, Johan Du är så jävla styrd av din egen rädsla, du har inte en chans att göra dig fri på egen hand. Sover du bra? Mardrömmar någon gång? Mardrömmar när du dagdrömmer? Jag frågar igen, hur mår du då? Vågar du känna efter eller får jag bara ditt vanliga lättsamma skratt och att det är finemang. Finemang, Johan för helvete du är så rädd att du börjat använda fraser från 30 talets pilsnerfilmer.

J -Det är inte jag som är en siffra i statistiken. Du kanske skulle ta dig i kragen och ta tag i ditt liv. Tror du någon annan kommer göra det åt dig. Välj nu om du vill vara siffra eller..... Hens namn. Bara välj och gör något åt din situation!

H - Johan du är den elakaste människa jag känner, jag litade på dig men du var av samma skrot och korn som de andra, du putsade kanske lite mer på din fasad än de andra men bakom den finns det tydligen mycket skit. Du behöver inte höra av dig mer!

J - Men snälla del av 30%, lugna ner dig. Jag bara säger vad alla tycker. Ta dig i kragen och ryck upp dig. Du är välkommen när du återigen är 100% ditt namn. Vi gillar ju dig då.

H- Jag är mitt namn när ni låter mig koma ihåg vad det är för jag vägrar att vara del av 30%, jag är ändå 100% av mitt namn och det kan ni aldrig ändra på oavsett om ni lämnar mig tioll återvinningen eller slänger mig på tippen. Din feghet, ditt idiotiska sätt kommer tillslut radera ut ditt namn och jag hoppas du får börja som 11% och orkar genomlida det en långtid innan du når 30% vilket du gör om du pallar och inte väljer att bli 1 av 873 för då är spelet över för din del. 

J - Men va menar du? Varför vill du mig illa?

H -Jag vill dig såklart inte illa men jag vill att du försöker förstå. När tog dom och raderade er med namns empati? När blev det förbjudet för er att känna?

J - Lägg av ingen har väl tagit vår empati. Skulle vi inte märka det? Jag känner. Jag känner att du är obehaglig som försöker lägga en del av att du är en del av30% på mig. Vi har väl gjort allt vi kan? Det är tufft för oss också! 

H - Jag beklagar att min situation gör er situation jobbig. Jag förstår att det är tufft. Som jag sa, du behöver inte höra av dig mer. Jag kommer inte svara i allafall, jag behöver inte dina tjänster, Jag förstår att allt du säger du gjort för mig har du gjort för att underlätta för dig. Jag lägger på nu och vi hörs aldrig mer.

J - Hallå? Hallå? Hallå? Märklig människa. Jag har vänner så det räcker. Skulle jag blivit känslomässigt avstängd, hahaha hahaha. 

Detta är ett telefonsamtal i dystopin Nutid.

Jag tycker det är läskigt hur människor mer och mer blir en siffra i statistiken. Hur vi mer och mer avhumaniserar människor för att kunna avvisa dom från sitt sammanhang, sin plats i världen. Detta samtal jag beskrev är helt påhittat och alla likheter med verkligheten är helt och hållet menade. När jag skriver detta har jag 5 personer i tanken hela tiden och ytterligare 3 personer som får plats i den tanken lite här och där. Däremot mitt hjärta är med dessa människor helt och hållet hela tiden. 

Va säger ni. Ska vi börja med att sluta avhumanisera människor? 

Vem tror du att du är?

 Det kanske lät kaxigt, vem tror du att du är men det är inte tanken här. Du är den du är för att du gått vägar, gjort val, det sociala arvet pratas det om ibland. Du är den du är för att det finns ett biologiskt arv också. Så vem är du eller tror du att du är? Jag tror mig veta vem jag är. Jag vet ju vem jag vill vara och hoppas det ligger väldigt nära den jag är så jag gör ju vad jag kan för att vara den jag tror mig veta att jag är. 

En del människor kommer hävda att lilla jag är väl inget märkvärdigt. Jag bara är här och försöker göra det bästa eller i allafall det minst sämsta av tillvaron. Jag räknas väl egentligen inte in för jag tillför väl inget. Så känner sig nog de flesta ibland och det är väl inget konstigt. Men gå inte runt och känn så ofta.  Du skulle bara veta vad som krävdes för att få fram dig.

Du behöver ägg och spermier från två andra människor, de flesta kallas föräldrar men det finns de som lever med föräldrar som inte producerat äggen eller spermierna men är lika mycket föräldrar ändå. De två cellgivarna behöver ha två andra cellgivare var och för enkelhetens skull kallar jag dom mormor/farmor och morfar/farfar. De behövde också två cellgivare var och de blir då Gammel mormor/morfar/farmor/farfar. här är du fjärde generationen och är redan beroende av att 14 människor producerat celler till dig. 400 år bakåt och ca 12 generationer så har ca 5000 andra människor producerat celler för att du ska kunna bli till. Så att en del hävdar att de har adligt eller kungligt blod känns väl ändå ganska trovärdigt. Det är väldigt få som letar mördare och psykopater i sina släktled, inte konstigt alls. Jag letar inte heller efter det men jag inser ju att går vi tillbaks till våra första cellproducenter oavsett om du tror på Big bang eller är kristen bokstavstroende och säger att jorden är blott sex tusen år gammal så kan du nog börja ana att antalet förfäder fördubblas i varje steg och med de otroligt många förfäder som gått åt om vi backar 400 år till är som sagt otroligt många och vi är bara tillbaka på 1200 talet då. 1287 blev Jönköping stad och det bodde inga ca 150 000 människor där då. 

Att vi föddes som vi gjorde och att vi har de genetiska egenskaper vi har beror på ofantligt många människors "val" att skaffa barn. Jag skriver "val" för att för många förr och även för en del nu var det förväntningar eller rent av krav från nära o kära eller från samhället att skaffa barn. 

När jag började förstå att jag aldrig kan räkna ut hur många människor som är mina genetiska förfäder så hissnade det lite. Jag har haft en innerlig tur att få födas på den tid och plats i världshistorien som jag föddes till och på. Jag förstår också att alla dessa människor har inte varit de mest älskade människorna som funnits, samtidigt har det nog funnits många högt älskade människor av dessa. Det är ganska lätt att räkna ut att miljontals människor i samma släkt är inte likadana alls. Det är ju en massa mixar av olika familjer och genbanker. 

Så mycket det har krävts för att få fram varje liv, du är unik. Du betyder något. Du är viktig. Du har nog precis som alla andra både charmiga och ocharmiga sidor. Men som sagt du är en produkt av så många människor. Jag skulle vilja att vi satte oss ner och tänkte igenom det. Det spelar ju ingen roll vart på jorden du är född eller av vem, det har gått åt lika många för att producera oss alla. Ska vi då verkligen låta maktgalna människor få bestämma vem som har rätt att  leva? Känns krig som en bra livgivare eller livbevarare? Jag tycker att dödsstraff är helt förkastligt men jag är för fri abort. Jag kan inte likställa det någonstans men jag blir alltid påpekad om detta när jag skriver något om krig eller dödsstraff. Aborten vill jag skall vara fri och endast av kvinnans vilja kunna genomföras eller inte genomföras. Givetvis med de förberedande samtal och allt som hör där till för att det ska vara säkert. 4

Jag tror att människan kan och vill ha trygghet, frihet och allt vad det innebär. Jag tror att v i kan lära av historian och av varandra och jag tror att med rätt hjälp så skulle så många människor välja att inte döda eller skada någon annan människa. Jag hörde på radion om hur Sveriges statsminister vill se att de svenska straffen blir mer lika de danska för gängkriminella. Jag hörde dock inte ett ord om hur gängkriminalitet skulle kunna förebyggas eller att man ens letade efter förebyggande arbete. Varför ska man bara fixa efter att människan gått över gränsen ordentligt när (det tror i allafall jag) det verkar som en bättre ide att fixa det innan.

Så här blir det när någon kastar intressanta siffror på mig. Jag tycker historia är spännande och jag har en hel del namn på mina närmsta släktingar sedan sent 1600 tal och tycker det blir mer och mer spännande. 

Så vem tror du att du är? Du är den du är och du/din kropp och endast du/din kropp kan bestämma vad du blir. Jag skrev din kropp för den icke viljestyrda delen av kroppen kan också bestämma, tyvärr kan den det. Din kropp kan få för sig att stänga ner funktioner, ändra i celler, spöka till det för dig och det är ju också du även om du inte vill det. 

Livet är inte rättvist! Du får det du förtjänar. Karma och andra sådana där floskelgrejer finns i alla möjliga livsåskådningar. Jag vill veta varför jag har kompisar som burit barn som dött i magen har gjort för att förtjäna det om det är så livet funkar. Jag vill veta varför min pappa dog i cancer 56 år gammal om det är karma. Jag vill veta varför mammas andra gubbe tog livet av sig om han nu förtjänade det. Jag vill veta varför psykisk ohälsa drabbar vissa människor och drabbar vissa väldigt hårt om de nu förtjänar det. Nej. Min syn på saken är att livet är jävligt orättvist och att jag får leva med det, jag har haft tur och det har inget att göra med vad jag förtjänar eller någon karma. Jag hamnade på ett pluskonto som fortfarande fungerar och jag är tacksam för det. 

Så ta hand om dig och de du vill hålla nära. Var rädd om dig och kom ihåg, väldigt många har legat med varandra för att du ska få finnas, ta in det och se din storhet i livet. Du betyder något, du är viktig, du är älskad vad du än tror. 

Lilla Gumman

Han är stark, han kan hjälpa till. Han har aldrig brutit i hop han är stark, han går att lita på. Han  är stark som en uroxe/björn/ardennerhäst osv. Jag undrar vad som betecknas som starkt. De första meningarna jag skrev kan vara absolut så sanna som bara den och det behöver inte vara fel i det. Min fundering är vad det jämförs med. Svag som en liten skolflicka är ju en inte allt för ovanlig motsatts till det starka. 

I förhållande till sin storlek är ju t.ex myran oerhört stark. Tänk er en myra stor som en uroxe, det skulle få uroxen att verka svag som en ......  Vad jag vill ha fram idag är att vara stark är så mycket mer än det vi ser. Magnus Samuelssons muskler tyder ju på att han har en viss styrka, han har ju dessutom vunnit tävlingen världens starkaste man. Det tycker jag är ganska imponerande. Något annat som jag tycker är imponerande är hur en tillsynes "liten tjej" kan lyfta tunga möbler gång på gång under två dygn utan att klaga att det är tungt. Jag tycker det är imponerande för att det gick emot mina förväntningar och mina fördomar. Det är inget konstigt alls att en människa är fysiskt stark. Jag har lärt mig för längesedan att inte lilla gumman människor som via sitt yttre ser mindre starka ut. Jag har lärt mig att inte lilla gumman någon alls. Om hen är  mindre stark så fyller den personen ändå sin plats på denna jord och är hen mer stark än hen ser ut så har hen även då en plats att fylla. Så det där med fysiskt stark är ju bra ibland men jag skulle inte ignorera någons vilja att hjälpa mig om det behövs muskler även om mina fördomar säger att det där går inte. Att just skolflickor skulle vara fysiskt underlägsna vuxna män är väl inte så märkligt, det har ju med att många skolflickor håller på att utvecklas och kroppen ä inte helt redo för vad den ska klara när man är vuxen. Varför jämför man inte starka vuxna med andra vuxna som kanske inte har samma fysiska styrka som den starka istället för att jämföra starka vuxna med skolflickor? 

Mental styrka är ju saker som talas om nu när det gäller bl.a Junior VM i hockey, det har tagits upp i OS och VM krönikor. Vad är mental styrka? Är det att bita i hop och köra när det bara värker i kroppen? Det kan det väl absolut vara. Vi ligger under med 3-1 och det är 2 min kvar av matchen, nu går vi in och vänder på det här, vi vet att vi kan. 3 x 20 min fokus och använda sin mentala styrka, det kan absolut vara imponerande. Att en människa i 16 månader har fått brottas med samhället för att få hjälp med sin psykiska hälsa imponerar dock mer på mig. Det är starkt så in i.... Att en människa kommer tillbaks i jobb efter flera år av ångest och utmattning, det imponerar på mig. Att en människa har varit stark så länge att styrkan tycks avta och hen ber om hjälp är oerhört starkt. Det är inte veklingar som går in i väggen, det är inte veklingar som tyngs av ångest, det är inte veklingar som ber om hjälp. Jag fattar inte varför så många har kvar den föråldrade synen som så många läkare och forskare hävdar är helt fel. Att lilla gumman någon på grund av att man tror att människan är vek, svag, otillräcklig är i mitt tycke jävligt fult. Alla människor har en gräns av vad man tål, fysiskt och psykiskt. När någon passerar den gränsen och faller ihop så är det inte för att personen är svag, det är för att personen behövt använda sin styrka och inte fått återhämta sig. 

Jag vet att det finns ni som tycker jag sprider dravel här nu men till er vill jag säga, har du möjligheten att läsa någon biografi av någon du tycker verka vek, eller om du ha möjlighet att prata med någon som brutit i hop någon gång så gör det för att se om jag har fel. Det skulle väl vara kul att säga till mig att jag har fel. 

Jag vet i alla fall att det finns människor som imponerar på mig pga. fördomar jag har såklart men också av att jag ser att det finns så mycket jävlar anamma att får människan bara rätt stöd/hjälp så är hen tillbaks igen i en inte alltför avlägsen framtid, En del vill gå igenom sina grejer med så lite hjälp som möjligt, andra med all hjälp som går att få och det är jäkligt starkt att kunna slåss för det oavsett vilket när man har passerat gränsen för vad som är rimligt.