Man har inga siffror när det gäller hur många barn som dör i krig idag. Man vet bara att över hälften av de som dör är barn. Det dör alltså fler barn än soldater i moderna krig. Mycket på grund av vapnen som förstör mer och används inne i civilsamhällena. Mer än hälften av alla som dör i krig är alltså barn. hur sjukt är inte det? 18 länder är registrerade av bland annat Amnesty International för att rekrytera barnsoldater. Rekrytera barn för att döda. Något är fruktansvärt fel i världen. De barn som dör i krig är dock de allra flesta civila. Sönderbombade skolor, kyrkor, moskéer, sjukhus är platser där det ofta funnits barn när det smällt.
Jag har förmånen att får jobba / fått jobba med ungdomar från hela världen i stort sätt. En kille från Bosnien berättade en kväll på fritidsgården, jag har fått lov att berätta vidare. Han kom ihåg hur han och hans bror brukade gå upp i bergen för att se fyrverkerier. Fyrverkerier var i själva verket NATO:s bombningar. En kväll berättade pojkens mamma att de skulle ta med sig sina ryggsäckar för de skulle gå en lång promenad. Pojken och hans familj var inte bosnier. Pojkens föräldrar var från serbien och kroatien och hade träffat varandra under tiden Jugoslavien var landet med alla länder i. När de skulle ut på den långa promenaden var pojken då runt fem år. Mamma, pappa, syskonen och farmor började vandra mot bergen. De hade betalt en vaktpost för att kunna passera gränsen och komma vidare på sin färd mot väst Europa. Pojken kom på att farfar saknades. Han vände om och sprang tillbaks till byn de lämnat för några timmar sedan. Han lyckades på något sätt springa över gränsen igen utan att någon såg han. Han kom hem till byn och farfar låg och sov i sitt hus. Farfar var mycket dålig och kunde inte fly över bergen och hade bestämt sig för att stanna kvar i byn för att inte sinka de andra på sin väg mot trygghet. Hela familjen vände tillbaka till byn när de såg att lillpojken saknades. Det tog bara några dagar sedan var de på väg mot väst Europa igen. Den gången gick det bra och de tog sig till slut till Sverige där de finns kvar än idag. De kom till Sverige, de skulle nu slippa att förföljas och hotas. Livet skulle bli riktigt bra. När pojken började skolan fick han veta av andra elever att han var en svartskalle, en blatte,en jävla utlänning. Det blev mycket bråk i skolan. Hela skolgången från F klass till årskurs nio. Killen tog för sig och hamnade med andra killar där de kom på att man kunde utöka sin ekonomi genom att göra inbrott i källarförråd och stjäla saker. Eftre ett tag var behovet efter pengar större och de kom på att man kunde sälja cannabis för att ha råd med snygga kläder och kunna hänga på stan på kvällarna och vara någon. Jag undrar lite varför han blev kallad blatte, svartskalle, utlänning. Det är inga barn som är sex år gamla som kommer hem och lär sina föräldrar de orden. Ingen kommer hem och säger att vi har fått en blatte i klassen. Mycket mer troligt att mamma eller pappa säger till sitt barn att det kommer börja en blatte i klassen. Eller ta inte hem blatten hit och lek. Jag vägrar tro att barn föds främlingsfientliga eller rasistiska. Hat mot de som inte är som vi kommer alltid från vuxenvärlden från början. Jag vägrar tro att barn är så genuint onda att de väljer att hata barn som flytt för att få leva i trygghet.
Jag har pratat med en syrisk flicka som också okejat att jag sprider delar av hennes historia. Hon bor inte i dessa trakter så ingen ide att spekulera i vem det är. Hon och hennes familj hade pengar så själva flykten var inte jättedramatisk som hon sa. De kunde köpa flygbiljetter från Libanon när de väl kommit dit och flög till Tyskland. Därifrån tog de sig med tåg och buss till Sverige. Flickan var i skolan när det small. Hennes by ligger strax utanför Aleppo. Den ena skolbyggnaden rasade in av granat attacker och många av hennes kamrater och lärare dog. Hon var nio år då. Väl i Sverige långt bort från IS skulle familjen bygga upp sitt nya liv i trygghet. Flickan lärde sig svenska snabbt och kom in i skolan och med kompisar på ett bra sätt. Första gången hon blev rädd på riktigt var när några män ropade till henne och undrade om hon var en liten hora för att hon inte hade burka på sig. Hon visste inte vad burka var för något. De frågade henne vad hon kostade eller om det var gratis eftersom hon ändå inte borde få vara i detta landet. Första gången hon var på badhuset frågade en man henne om han fick känna om hennes fitta var igensydd. Hon visste inte vad fitta var men hennes kamrater berättade för henne vad mannen sagt. Vad är det för vuxna människor som kan bete sig så vidrigt mot en syrisk flicka runt 10 år som de aldrig träffat innan eller som de ens inte visste om att hon fanns innan de såg henne där och då? Hon har varit med om betydligt grövre grejer men de kommer jag inte gå in på här.
Jag har fått höra berättelser från en Hazar pojke som har sina rötter i Afghanistan och som har bott i Afghanistan. Jag har fått lov att berätta historien vidare. Allt utom slutet som jag ändå tar mig friheten att berätta. Många Hazarer har tidigare flytt till Iran men inte denna pojke och hans familj. Pojkens bror användes flitigt som dansare i kretsar med talibanska män. Han hade inget val. Han fick väldigt mycket stryk de gånger han sa nej. Hans nej blev alltid ja för de slog tills han ändrade sig. Brodern dog, självmord hävdade talibanerna. Mord tror familjen men säger inget för att inga fler ska dö. Man beslutar att skicka brodern på flykt. Familjen har inga pengar att betala flykten med men pojken blir lovad att han kan arbeta av skulden på vägen. Pojken fick jobba några dagar här och några dagar där på olika lager eller städfirmor för att människosmugglarna skulle få ut sina pengar. Efter ett tag får pojken veta att han ska ställa upp som sexleksak åt en man här i Europa, vägrade han skulle han dö. Han blev såld som sexleksak några gånger även i Sverige innan han fick plats på ett HVB hem här i Sverige. Pojken fick sitt andra avslag på asylansökan och tyckte hans liv berövat han allt hopp om trygghet så han hoppade från taket på ett hyreshus och dog. Han hade lämnat ett meddelande till vännerna på HVB hemmet att de inte skulle vara ledsna för nu fick han sin trygghet, nu kunde ingen skada han något mer. Ännu ett barn. Ännu ett offer för ett inbördeskrig. Ännu ett offer för att vuxna människor inte tror på barnen utan tycker de kan åka tillbaks till ett land dit man inte ens skulle skicka sina fiender. Man talar om för en 16 åring med papper! att papperna inte stämmer och att han nog är 19 år. Man tar i från ett barn dess rätt att vara ett barn och driver barnet som man sagt ska vara vuxen till självmord.
Tre olika berättelser som egentligen är mycket längre. Tre berättelser om barn som tagit sig från krig och otrygghet för att leva här där tillvaron blev otrygg igen. Så otrygg att det kostade ett barns liv. Kan vi verkligen kräva att människor ska känna sig trygga här som man så ofta hör. Komma hit och gnälla, det smäller ju inga bomber här. Nä det kanske det inte gör men att få höra att man inte borde få vara här, att få höra att man borde våldtas, att inte bli trodd. Nä, ska barn som flytt krig kunna känna sig säkra här så måste vi förtjäna deras tillit först och det gör vi inte genom att prata om blattar och svartskallar med våra barn, det gör vi inte genom att fråga en 10 årig flicka hur mycket hon ska ha betalt för att ställa upp på sex, det gör vi inte genom att skriva upp så många som möjligt i ålder genom metoder som de flesta läkare förkastar men vi håller fast vid dem så vi kan fortsätta att deportera barn till Afghanistan.
När ska vi ta tag i vårt vuxenansvar när det gäller barn som är på flykt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar