456 skådespelerskor startade ett upprop för knappt en vecka sedan angående sexuella trakasserier och andra sexuella övergrepp inom film, teater och tv. 4445 juristkvinnor gjorde ett likadant upprop idag mot sexism och marginaliserande.
Två yrkesgrupper. Bara två yrkesgrupper och vi pratar om ca 5000 kvinnor! Det jag läser om dessa aktioner i sociala medier och klassiska medier är att det är för jävligt att man gått ut med namn på Fredrik Virtanen, Martin Timell och Lasse Kronér men inte på Soran Ismail och några till som har namn som inte slutar på -sson. Offentliga personer som Katerina Janouch, Joakim Lamotte, Ann Heberlein, Richard Jamshof m.fl m.fl tycker det är illa att media inte namngett de personer med rötter utanför Sverige som begått dessa sexualbrott. När offentliga personer har möjlighet tycker jag det är synd att de inte skriver mer om problemet än om vilka som inte hängs ut. Men Katerina Janouch tyckte ju #metoo var ett hyckleri där radikalfeminister skrek sig hesa.
Jag har inga problem med om Soran Ismail hängs ut i media för det han misstänks ha gjort om kvinnorna som blivit utsatta vill det. Anledningen till att Virtanen, Timell, och Kronér blev uthängda var ju för att Cissi Wallin, Lulu Carter m.fl inte hade lust att hålla inne med detta längre. De tog makten över situationer som skett för längesedan i vissa fall och bestämde sig för att de som är anklagade som förövare borde stå där med skammen, inte de som blivit utsatta av dem. Det är en konstig normkultur som inträder när kvinnor hörs på ett för män obekvämt sätt. Ledare på ett par av Sveriges stora dagstidningar har skrivit på ett väldigt förminskande "lilla gumman" sätt när det gäller #metoo.
Vi har en konstig kultur vad det gäller "kvinnor som hörs" överhuvudtaget i detta land. Flera av våra kvinnliga sportjournalister får hot och hat för att de är just kvinnor som rapporterar från eller refererar manlig elitidrott. Nu har Landslaget i fotboll för damer hotat att bojkotta fotbollsgalan för att Svenska Fotbollsförbundet inte vill förhandla med spelarrepresentanterna om ersättningen för landslagsuppdrag. Kvinnorna får en ekonomisk ersättning som är väldigt låg. Pengarna täcker långt ifrån deras lönebortfall för de dagar de är på landslagsuppdrag. Herrarna i förbundet tyckte det var dålig tajming att gå ut med detta precis innan play off matcherna som herrarna spelade mot Italien. De skulle alltså bara varit tysta och inte märkas. I början av #metoo försökte några kvinnor inom restaurangbranschen förklara det som alla alltid har viskat om, sexuella påhopp från gäster och sexistisk jargong bland de manliga kollegorna. Då plockar TV kanalerna in kockar som Erik Lallerstedt för att dementera att det ser ut så i restaurangbranschen. Man plockar in en man för att tala om att kvinnorna överdriver och ljuger om situationer för att dessa män inte sett det med egna ögon i just dessa fall.
För mig känns inte problemen med hur vi män behandlar kvinnor som ett problem baserat på etnicitet, religion, kultur. Problemet känns som att det är vi män. Problemet verkar finnas inom alla grupper av män. 5000 kvinnor i bara två yrkeskårer säger mig att det troligtvis är så. 5000 kvinnor som tagit sig mod att ställa sig upp och tala om att det räcker nu! Dom 5000 blir nu ifrågasatta i sociala medier. Det verkar vara svårt att hitta folk som vill ta tag i problemet, det är lättare att hitta folk som vill förklara varför dessa kvinnor har fel, vilket jag inte tror att de har. Något behöver göras nu för att kvinnor ska kunna känna sig trygga bland oss män, där de inte ska behöva att vara rädda för att utsättas för sexuella kränkningar. Något behövs göras åt män som ser kvinnor som ägodelar eller leksaker. Jag hoppas verkligen att detta bara är början på en stor förändring på väg till mer jämställdhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar