Currently mortem

Nu är det en tid på året då döden är väldigt närvarande för väldigt många. Alla helgons dag och alla själars dag har precis varit. Många tänder ljus för sina nära och kära som inte är med oss här längre. En del har även firat Halloween som från början är en ritual för att få Jack, Jack som bråkade med djävulen och alla andra så pass att han inte var välkommen i vare sig himmelen eller i helvetet att lämna byarna i fred. Man satte ljus i rovor på Irland för att leda Jack ut ur byn där han irrade omkring mellan himmel och helvete. (Pumporna ersatte rovorna när Irländare som p.g.a svältkatastrofer lämnade ön för att söka lyckan i Amerika började odla pumpor för att de gav mer mat) Ingen ville att han skulle stanna i sin by utan man lös upp vägen så han gick igenom och ut ur byn. Så just denna tid på året blir döden kanske mer närvarande bland oss och vi tänker på den på ett annat sätt. Sen finns det ju de som alltid har döden inom räckhåll men som håller hen på armlängds avstånd för döden ska inte komma för nära. Jag tänker på människor med diverse sjukdomar som cancer, als, hjärt och lungsjukdomar. Jag tänker också på dom som har diabetes speciellt de unga. Det är många som går med döden vid sin sida och känner av hens närvaro då och då.

Döden är inte ämnet man bara tar upp med vem som helst. Konstigt egentligen för när vi tar vårt första andetag i denna värld så färdas vi med olika hastighet men i en och samma riktning. Mot döden. Varje dag är en dag närmare. Oavsett förmögenhet eller brist på förmögenhet, oavsett religion, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, kön, förmågor och skils så kommer vi alla dö. Inte speciellt uppmuntrande kanske men det beror tror jag på vad vi gör av alla dagar vi inte är döda. Det är en hel del dagar det man kan fylla med diverse grejer.

Har hört det i dag igen och det finns nog substans till att göra det till en "sanning", alla vill komma till himmelen men ingen vill dö. Himmel i detta fall kan vara så mycket. För kristna, judar, muslimer är det en plats där Gud regerar och dit man får komma om man är troende(väldigt förenklat) , inom Buddhismen handlar det om samsara som är en cykel av reinkarnationer. Även i hinduismen tror man på olika samsara som i hinduernas fall styrs av karma. Synen på någon form av värld, tillstånd efter döden är väl utbredd i de flesta religioner stora som små. Fråga en icketroende vän så finns det en stor chans att vännen säger att de tror på någon form av existens efter döden men man kanske inte vet riktigt vad. Det är sällan man hör någon som säger att man blir mull och en del av kretsloppet och själen är död för alltid.

Jag tror de flesta har tankar på döden då och då. Jag tror de flesta någon gång känt någon form av rädsla, ångest över döden. Oavsett om man är rädd eller trygg för vad som kommer sedan eller om det kommer något sedan.

Är döden det värsta som kan hända oss? Jag är inte så säker på det. Om döden skulle vara det värsta som finns varför väljer en del människor då att avsluta  sina liv genom självmord? Det verkar som att livet ibland kan upplevas som det absolut värsta som kan hända oss. Det finns fortfarande en utbredd uppfattning om att självmord är fegt, att man inte tänker på sina nära och kära. Jag tror att självmord givetvis kan vara en flykt utan tanke på annat än sin vilja att lämna livet. Jag tror också att det är en (missförstå mig rätt) modig handling i ett desperat tillstånd. En hel del människor som försökt ta sina liv har berättat (i olika artiklar, blogginlägg, talkshows, tv program, böcker mm )efteråt att de ville ta sina liv för att göra livet enklare för sina nära och kära, de kände det som att deras egna existens hindrade de näras lycka att blomma ut. De förstod väldigt väl att deras död ett tag skulle kasta omkull vardagen för sina nära men att det skulle gå över efter en tid och livet skulle bli enklare och roligare för de som var kvar.

Vi mår dåligt när de nära som är sjuka inte vet om de kommer överleva sjukdomen. Vi mår dåligt när vi läser om dödligt våld, vi mår dåligt när nära eller bekanta förlorar sina liv i olyckor, vi mår dålig när nära eller bekanta självmant avslutar sina liv. Vi är många som tycker det är otäckt att komma nära sin egna dödlighet, när vi inser att döden kommer inte hoppa över oss och vi har inte en aning om när döden hoppar på oss. Detta gör också att många människor verkligen lever de dagar som inte är våra dödsdagar. Många människor gör grejer som får dom att må bra, många gör dagarna värda att leva för andra. Många har förstått storheten med kärleken. Kärleken till en annan människa, kärleken till sina nära, kärleken till en hobby/ett intresse, kärleken till livet.

När jag tänker på döden. Döden som definitivt klipper av livet här. Då undrar jag hur människor som önskar andra människors död tänker. Jag säger inte att någon tänker fel, jag bara undrar hur man tänker om man håller fast vid att en annan människa ska dö. Oavsett om man tycker att någon gått väldigt långt över moraliska, etiska och lagliga gränser. Jag kan också tänka "dö då din jävla idiot". Det är lätt att tänka så om någon skadar en nära, om någon ger sig på ett barn, om någon sätter en annan människa i ett drogberoende, om någon p.g.a fylla/drogpåverkan kör ihjäl en helt random människa, om någon p.g.a helt enligt mig skeva religiösa orsaker har ihjäl andra människor. Jag är absolut emot dödsstraff, likaså är jag emot att man dödar i vedergällningssyfte. Såklart finns det undantag. Kan en polis rädda människor genom att skjuta ihjäl en annan människa som orsakar död på något sätt så har jag inga synpunkter på det. Det kan absolut finnas fler undantag som jag skulle kunna acceptera. Jag bara vet att mitt liv och mina näras liv är väldigt värdefulla och att jag skulle bli helt knäckt om någon tyckte att t.ex min dotter förtjänar att dö.

Döden har ju även på ytterligare sätt varit allestädes närvarande i media, på sociala media mm mm. Det är inte sällan att människor önskar livet av kvinnor i text för att dessa kvinnor står upp för t.ex jämställdhetstanken. Man önskar livet på människor som vill att vi ska ha ett jämställt samhälle. Man önskar livet av dessa människor på helt vidriga sätt. Det ska skäras i kroppsöppningar så offret förblöder och därigenom hinner plågas en stund. Man hotar om dödligt våld för att en människa aldrig mer ska kunna känna sig trygg. Man ber människor ta sina liv för att man tycker de har trampat en på tårna. Helt vidrigt. Man förtjänar inte att leva för att man har en åsikt som inte stämmer överens med någon annans och då ska man dö.

Det önskas även död för andra människor i detta land. Det är otäckt att se hur kallt diskussionsklimatet blivit när det gäller flyktingar och då framför allt de så kallade ensamkommande killarna med rötter i Afghanistan, alltså våra medmänniskor. Det finns människor som tycker att vi ska upphäva asylrätten i Sverige. Det finns människor som tycker att vi ska visa ut dessa människor till Afghanistan där det råder inbördeskrig och där det inte varit fred sedan tidigt 70 tal. Det finns div offentliga personer som riksdagsledamöter, professorer, dr diplomerade och andra kändisar som tycker att det inte gör något om dessa flyktingar viss ut och möter döden genom t.ex tortyr. Man hade oturen att födas på fel plats i fel tid och då förtjänar man att dö enligt vissa människor och grupperingar av människor.

Det som blir väldigt märkligt för mig är att om en hustrumisshandlare, en mördare, en drograttfull som haft ihjäl någon, en mordbrandspyroman, en pedofil, jämställs med en person med en för normsamhället avvikande åsikt eller en människa på flykt. Det känns galet att man tycker att en flykting förtjänar att straffas som t.ex en seriemördare. Det känns fruktansvärt märkligt att man tycker en människa på flykt ska straffas överhuvudtaget om hen inte begått något brott.

Så varför inte göra något av alla våra levnadsdagar när vi fått sådana att förvalta. Döden hittar oss oavsett om någon tycker vi förtjänar det eller ej. Förr eller senare, gärna senare kommer döden och tar oss härifrån.

Istället för att önska livet av folk så låt oss bevara våra nära och kära som inte fick en dag till, i ljust minne.