Hur går vi vidare?

Denna gång är det inte bara mina tankar jag tänker skriva om. Jag sitter och diskuterar med ett av mina barn som vi gör ibland. Det har varit mycket om #metoo och jag är lite nyfiken på vad dottern 16 år tycker om #timeout uppropet bland annat.

Du som tränar amerikansk fotboll och har tre coacher, alla män hur upplever du deras agerande när ni är samlade. Dottern - Som helt vanliga människor. Ska de in i omklädningsrummet så knackar de först och kollar att det är okej. Omklädningsrummet är ofta öppet utom när någon håller på och byter om. Coacherna ger också spelarna en tid för att byta om så de blir klara så de hinner taktikgenomgången. Jag- Ungefär som när jag tränade fotbollsdamerna, lagkaptenen fick komma och hämta in oss manliga ledare när alla var färdigombytta. Vad skulle du säga/göra om en av coacherna bara gick rätt in när ni bytte om. Dottern -Jag vet inte, kanske bett han gå ut. Det skulle inte kännas okej om de gick in, men det gör de aldrig. Det ska tilläggas att detta är i en förening som jobbat mycket med värdegrundsfrågor och är HBTQ certifierade.

Dottern - Har jag visat dig X som lägger upp hånfulla grejer om #metoo på instagram och X har ett memekonto med massa rasism och annan skit. Vi konfronterade X om varför. X sa att han inte hade problem med N-ordet, han tycker att man måste kunna skämta om allt hur som helst. Han försvarar sig med att det står i hans bio att det är offensive, så då är det okej. Då sa vi till han att om vi förvarnar honom att vi ska slå han så är det okej att slå han sen. X höll inte med. Annars är det lugnt i skolan, inte massa skit, folk beter sig. Dottern går Estetisk linje med teaterinriktning.

Alexander Bard säger ju att en man inte kan flörta eller uppvakta en kvinna längre utan att det skrivs ett #metoo inlägg. Dottern -Fy Fan, han är ett jävla as,. Han är sexist!

Diskussionen var såklart längre, detta var det jag fick ner under tiden. Det är inte helt lätt att skriva i någorlunda samma takt som folk pratar. Resten är en sammanfattning av om vad vi pratade om.

När människor som Alexander Bard eller X tar sig friheten och förlöjligar eller tar bort allvaret i saker som drabbar kvinnor eller människor som inte har rötterna i Sverige. Då behövs #metoo och #allaslikavärde ännu mer, förstår dom inte det. Det finns massor av människor som tror att det framför allt Martin Timell och Lasse Kronér är beskyllda/anklagade för är påhitt av kvinnor som är dumma i huvudet. De skulle aldrig göra sådana hemskheter. Så tror jag det aldrig skulle låta om Mohammad eller Mojtabar var de anklagade. Men Johan nu blandar du ihop dina favoritämnen #metoo och ensamkommande flyktingar. Nä jag gör inte det. Det är inte ens några favoritämnen. Det är bara bedrövligt att man ska behöva lägga ner tid på att lyfta fram de frågorna. Jo jag kan låta bli men jag tycker de är så pass viktiga att jag inte tänker låta bli. Det är jobbigt och tråkigt att leva ibland men ibland sätter jag bekvämligheten åt sidan för jag vill ha en bättre värld. Jag är ganska kass på att göra saker men jag kan i allafall förmedla vad jag tycker om det som görs och om vad som jag tycker borde göras. Självklart fattar jag att man måste göra saker själv också. #metoo och flyktingfrågan ingår dock i mina tre favoritämnen som är samhällskunskap, sociologi och psykologi.

För att gå tillbaks till att män riskerar att bli uthängda i en #metoo kampanj om man pratar med en kvinna. Skärp er säger jag, hur pratar ni med kvinnor egentligen? Jag har varit idrottsledare i många år. De flesta lag jag tränat och coachat i handbollen och fotbollen har varit flick och damlag.  Det har blivit så för att det har varit så mycket svårare att få ledare till tjejerna. Inga problem för jag tycker att utvecklingen på dam/flickidrotten är spännande. Jag har i min utbildning från när jag gick på Grimslövs folkhögskola en massageutbildning som är en tillgång när man är idrottsledare. Jag har masserat otaliga ryggar och ben. Inga problem där heller om man bara är tydlig och låter spelarna bestämma. Massagen har jag bara givit seniorspelare och de har fått be om att få den. Jag går inte in och säger att de ska ha massage. Jag förklarar alltid hur jag tänker massera och massagen ges alltid när det är fler spelare i omklädningsrummet så att spelaren som får massage inte är själv i rummet. Som jag skrev tidigare så låter jag alltid spelarna då för enkelhetens skull lagkaptenen bestämma när jag är välkommen in i omklädningsrummet. Varför lagkaptenen? Lagkaptenen är utsedd som representant för spelarna gentemot motståndarlaget, domarna och den egna föreningen. En spelare med ledaregenskaper som har de andra spelarnas förtroende. Lagkaptenen kollar med alla spelare att de är klara nog för att få in någon annan i omklädningsrummet, bara därför. Då blir saker mindre problematiskt för då tar jag mig inte friheter, de ger mig det utrymme de tycker är okej.

Vill man inte som Alexander Bard är rädd för bli uthängd i #metoo så kan man, jag citerar en väldigt klok kvinna. Man kan fundera över hur man själv vill bli bemött, hur jag själv vill bli berörd, hur jag själv vill bli tilltalad osv.

Det låter ju enkelt, eller? Den gyllene regeln i praktiken helt enkelt, eller? Nu kommer lite blandat från diskussioner och sådant jag läst i sociala medier och IRL. Va fan, vadå #metoo ?  Det är väl inga problem om en snygg blondin kommer fram och tafsar på mig på krogen när jag är lite för full. Jag kan väl gå in och visa kuken för chefen (det var en enligt han som sa det, en snygg kvinna) om det ger lite mer lön. Om det kommer in brudar i duschen efter match så kan de få se helikoptern om de vill, vad är problemet? Problemet är att det saknas tankeverksamhet i dessa argument. Vadå snygg blondin. Ser du dig själv som Guds gåva till kvinnorna? Jag säger som Robert Gustafsson, fäll ner pungen och landa. Är det okej om någon kommer fram och tafsar på dig på krogen. Se dig själv som hjälp jag hittade inte ens ett fem i tre ragg så det fick bli du. Glöm snygg blondin om det nu är det som det ska vara i din värld. Tänk full 55 årig man som bara vill ha något att tömma i, han behöver inte vara homosexuell han behöver bara tömma och skiter i vem han tömmer. Hur vill du att han raggar på dig? Inte alls? Men han kommer ragga. Hur ska han göra för att inte gå över gränsen? Så ska du också bete dig när du raggar. Samma vad det gäller chefen. Det är lätt att vara kaxig bland polarna när du har en chef du uppenbarligen tycker är attraktiv. Vad säger din sambo hemma när du lätt skulle kunna visa könet för chefen för att få mer lön? Om det kom in tjejer i omklädningsrummet efter matchen, varför skulle de då vilja se dig göra helikoptern. Kvinnliga sportjournalister tvingas ofta in i omklädningsrummet där de grabbiga grabbarna gärna strippar loss bara för att de kan och vill visa upp sig. Om din dotter skulle vara sportjournalist, hur gärna skulle du vilja skicka in henne i ett omklädningsrum fullt med halvnakna/nakna grabbiga grabbar?  Problemet med oss män är att vi tänker efter vår privilegierade sits och status i samhället. Vi måste tänka om, sätta oss in i andras situationer. Vi måste förstå att vi inte är störst, bäst och vackrast. Vi måste förstå att för att vi vill knulla en kvinna så behöver hon inte bli tacksam, hon har all rätt att bli hur förbannad som helst. Bara för att vi tror att vi är oemotståndliga så är vi inte det. Om vi tänker efter så är det fruktansvärt många kvinnor vi träffat som inte kastar av sig kläderna i vild glädje när de ser oss för att sätta på oss där och då. Oerhört sjukt många kvinnor faktiskt. Det är tragiskt att man alltid ska behöva ta upp din fru/sambo, din dotter perspektivet för att få så många som möjligt att fatta vad som menas.

På riktigt! Med den diskussion många män för i sociala medier eller när de träffas IRL så kommer det att ta tid innan vi når några vidare resultat i minskade övergrepp. Jag hoppas att #metoo bara sett gryningen ännu oavsett vad Alexander Bard och hans likar tycker. Jag hoppas givetvis att det inte sker fler övergrepp men det måste komma en riktig fortsättning på #metoo. Killmiddagar och samtalsgrupper för män är en bra början men det får inte stanna där. Hela samhällsstrukturen måste förändras. Vi måste få in diskussionen på en civiliserad nivå i Livets hårda skola också. Värdegrund, mänskliga rättigheter, jämställdhet är ämnen som borde väga tungt i nästa val. För det är på beslutandenivå som de stora stegen kan bli verklighet för en bättre värld. Minsta tanke kan växa och bli ett stort och viktigt beslut,så fortsätt diskutera och tänka.

Är jag blind eller bara trög?

Det började med att  #metoo väcktes upp igen, sen har olika grupper skapat egna # för att visa att ingen är ensam och man är stark tillsammans. I  teatervärlden är det #tystnadtagning, politikerna har #imaktenskorridorer, journalister #deadline, jurister #medvilkenrätt, elever #tystiklassen, socialarbetare #orosanmälan, idrotten #timeout bara för att nämna några stycken av de som synts mycket.Som många andra män har jag inte haft en aning om hur utbrett det är med sexuellt våld och ofredande. Jag har inte varit i närheten med mina vad jag tycker järva gissningar på hur stort problemet är. Just nu funderar jag på, hur har jag inte kunnat se?

Har jag kanske sett men inte fattat? Har jag sett men inte brytt mig? Har jag sett men inte tyckt det var allvarligt? Jag som skrivit så mycket om mäns våld mot kvinnor, jag har skrivit om våldtäkter och våld över huvud taget i nära relation. Inte en gång har jag tänkt att undra hur det är på jobbet? Jag skäms över att varit så trögtänkt. Självklart utsätts kvinnor på jobbet och på övriga fritiden likaväl som de utsätts hemma. Med våld i nära relation tänker jag på familjemedlemmar. Men visst kan man ha en nära relation med en annan människa, en nära kollega, en nära vän. Moa Hjelmer har idag gått ut med när hon blev våldtagen efter Finnkampen 2006 av en kollega/vän. De hade druckit en del alkohol, han var gift och hon hade pojkvän så hon kände sig säker med sin som det skulle visa sig förövare. Om en kvinna inte kan ta några glas och sova över hos någon hon litar på, hur ska hon någonsin kunna lita på någon man alls då? Vad är det för unken människosyn vi har om vi kan ta oss friheter långt bortom våra rättigheter bara för att det rycker lite i ballen? Talar vi inte i det läget vi går över gränsen om för den vi utsätter att, du är inget värd och jag betyder något för dig så mina lustar är viktigare än dina rättigheter? På ren svenska, säger vi inte helt enkelt att, hej jag är ett svin och skiter i dina känslor, hur du mår och din integritet.

Om vi som män tänker efter lite nu. Hur kan alla de kvinnor som går ut och berättar om hur det utsatts i sina professioner eller sina fritidsintressen varit osynliga så länge? Har de valt att vara osynliga eller har vi män gjort dem osynliga? Efter 11 år går Moa Hjelmer ut med att hon blivit våldtagen. Vad hindrade henne så länge? Varför bad Svenska fotbollsförbundet sin utvecklingsansvarige Gunilla Axén att inte anmäla landslagsspelarna som skickade dickpics/kukbilder till henne? Varför gjorde inte TV4 något när Lulu Carter blivit utsatt av Martin Timell? Varför tystades anmälan mot Fredrik Virtanen som Cissi Wallin gjorde ner? Kan det ha att göra med osunda samhällsstrukturer? Inom idrotten,inom företagsvärlden har det varit mycket som jag ser det värre förut än idag med jämställd representation. Fortfarande så är det väldigt mycket män som bestämmer vad det gäller stadgar i föreningar, det är väldigt mycket män som beslutar om saker skall tystas ner. I domstolar är det fortfarande väldigt mycket män som bestämmer även om det blivit mycket bättre. Problemet när män bestämmer i sexualbrottsmål där det är en kvinna som är målsägare tycks vara att männen tänker på ett sätt som kvinnor kanske inte gör. Klädsel och mängd av alkohol tycks vara förmildrande omständigheter i gärningsmännens favör. Om hon är vi kan kalla det lättklädd så är det mer okej om jag tror att hon förmedlar att jag får stoppa in ballen i vilket hål jag vill oavsett vad hon säger. Om hon är onykter kan jag råka stoppa in ballen i någon av hennes kroppsöppningar helt oförhappandes och det är då nästan okej eller ibland helt okej fastän det hade varit ett grovt brott om hon varit nykter.

Vi män är ett problem när vi försöker hitta orsaken hos kvinnorna till att vi beter oss som svin. Vi män är ett problem när vi förutsätter att alla berättelser som nu kommer fram i svallvågorna av #metoo är överdrivna och även i en hel del fall falska. Vi män är ett problem om vi inte försöker motarbeta de män som tycker sig ha rätt att ta för sig oavsett vad personen de tar för sig av säger. Som jag skrev i början. Jag skäms över att varit så totalt blind, jag hoppas det är fler av oss blinda som nu fått synen tillbaka. Jag hoppas att #metoo rörelsen denna gången inte blåser bort utan att det blir en rörelse som växer, inte att fler blir utsatta utan att den växer för att fler tar ansvar och att fler vill ha en värld där människor har samma värde och rättigheter hur man en ser sig i könsperspektivet.

Jag hoppas vi vill jobba för en värld där alla är välkomna, där ingen tror den äger någon, där vi får vara oss själva och där vi aldrig behöver vara rädda för att bli utsatta för saker vi inte vill. Det är kanske Utopia jag drömmer om men låt oss börja vår resa åt det hållet, ju närmre vi kommer desto skönare värld om ni frågar mig.

Internationella mansdagen. Behövs den?

Den 19 November. Internationella mansdagen. Vad är det som ska uppmärksammas? I år ska jag försöka att inte vara så sarkastisk över att det finns en internationell mansdag.

Internationella mansdagen har firats sedan 1999 efter Australiens international men´s day concept, det handlar om att lyfta fram mäns och pojkars hälsa, lyfta fram förebilder och uppmärksamma bidrag till samhället och relationer.

Om vi börjar i den tråkiga änden av grejen. 1319 kvinnliga politiker i Sverige har varit med om sexuella övergrepp, 1993 kvinnor inom artistbranschen i Sverige har varit med om sexuella övergrepp. 456 kvinnliga skådespelare i Sverige har varit med om sexuella övergrepp i Sverige. 4445 kvinnliga jurister har varit med om sexuella övergrepp. Dessa siffror gäller vad jag kan utläsa bara sexuella övergrepp som är jobbrelaterade. Det finns såklart många fler yrkesgrupper där kvinnor blir utsatta men det är i dessa grupper jag hittat siffror. Så vad är vårt (männens) bidrag till samhället?

Vad gäller relationer är jag knappast en bra förebild, jag har varit med och jobbat ihjäl en familj inklusive ett äktenskap. Jobbet har jag skött väldigt bra och jag har alltid varit lojal mot mina arbetsgivare. Jag vill se resultat i det jag gör så därför jobbar jag ibland alltför mycket. Vissa arbetsuppgifter är såpass "roliga" att jag inte släpper dem innan de är slutförda. Jag har jobbat i pass om 20-23 h /dygn i 4-5 dagar i sträck när det varit arrangemang jag jobbat med. Jag har varit feg i situationer, jag har inte sagt ifrån då jag vet helt säkert att vänner blivit misshandlade av sina män/sambos återkommande gånger. Vad det gäller förebilder när det gäller relationer så är jag säker på att de finns. De finns inom vänkretsen, jag kan lära mig massor och har gjort det. Det kan vara bra att ha med sig om man hamnar i en relation igen.

Mäns och pojkars hälsa ska också uppmärksammas. Den psykiska hälsan är på tapeten lite överallt. Vi kanske ska fundera lite på ensamkommande killars psykiska hälsa en sådan här dag. Killar på flykt som behandlas som ljugande, kriminella män. Man skriver upp ålder med metoder som många sakkunniga ifrågasätter. Man ljuger för killarna på migrationsverket för att få dem att åka till Afghanistan "frivilligt" så att de slipper bli utvisade. Varför skulle någon vilja åka till världens tredje mest osäkra land om man inte har några anhöriga eller ens bekanta där för att de anhöriga och bekanta flytt till bl.a Iran för längesedan? Dessa killar mår inte alltid så bra. De kommer från förföljelse och tortyr till ett säkert land som inte vill ha kvar dem utan vill utvisa och deportera dem till världens tredje farligaste land. För kom ihåg att det är internationella mansdagen. Dagen som så många som gått i "Livets hårda skola"skriker om och brukar efterlysa den 8:e Mars. Samma personer från "Livets hårda skola"som vill se "skäggbarnen" utvisade och "Batikhäxorna" gängknullade. Alltså a på riktigt. Det är inte bara ensamkommande som mår psykiskt dåligt. Det är läskigt hur mycket självmord som förekommer bland killar som fått avslag på sina asylsökningar. Det finns människor som tycker dessa självmord är bra. Så pass bra att man lockar in ungdomar som man hittar som inte mår psykiskt bra att "spela" ett "spel" via sociala medier. Blue Wale kallas "spelet" det pågår i ca 50 dagar och ska mynna ut i att den som följer "spelledarens" uppmaningar ska begå självmord för att avsluta "spelet".  Det finns massa hälsogrejer för män och pojkar man kan uppmärksamma idag, jag valde detta.

Är vi män bara dåliga då? Finns det inga föredömen och förebilder? Klart det finns bra män. Klart det finns förebilder. Om jag ska nämna bara några som bidragit till positiva samhällsutvecklingar skulle jag gärna nämna män som Nelson Mandela och Mahatma Gandhi. Jesus är en förebild för väldigt många människor. Inom miljörörelsen tycker jag nog Al Gore är en förebild. Tittar vi på offentliga personer överlag så verkar Morgan Freeman vara ett föredöme som man, likaså Bruce Springsteen. Svenska män som stått upp för andra oavsett om de fått skit för det är Björn Afzelius och Mikael Wiehe. En annan man som verkligen står upp för andra är Mark Levengood. Jag har bara nämnt ett fåtal på något sätt offentliga personer, ni kan säkert hitta många. Det finns såklart en massa privatpersoner som är bra föredömen och förebilder, hitta dem. Min pappa sa och gjorde mycket klokt som jag bär med mig.

Så som sagt, det är internationella mansdagen idag. Så vad gör vi män? Tänker vi förlöjliga #metoo rörelsen eller tänker vi sätta ner fötterna och skrika STOP det räcker nu vad det gäller sexuella övergrepp? Tänker vi twittra om att hänga skäggbarn och straffknulla batikhäxor? Eller tänker vi ställa uppför trygghetssökande människor som på farliga vägar tagit sig hit? Tänker vi strunta i polarens sambo som "springer in i skåpsdörren" jämt och ständigt? Eller tänker vi tala om vad vi ser? Tänker vi låta kompisen tafsa på "brudarna" när vi på fyllan är på krogen nästa gång? Eller tänker vi säga att du grabben, det är dags att gå hem nu? Men va fan Johan det är internationella mansdagen och det vi ska syssla med är att se till att vi inte begår övertramp? Vad är det att fira? Ska vi hylla positiv manlighet idag så ska den vara så in i helvete positiv. Att inte begå övergrepp och övertramp är bara rent jävla hyfs, det ska vi jobba med varje dag. 1999 införde man i allafall International Men´s Day så gör det du tycker känns bra men ska man följa vad dagen infördes för så kan man handla efter det, det är väl bra.

Och ni som tror att denna dag är en dag för män att få vara mer översittare än vanligt, (jag har läst många kommentarer där män hävdar att kvinnan inte kan säga nej till en kärleksstund idag) sök hjälp!

Jag är inte ute och demonstrerar för mänskliga rättigheter, barnkonventionen eller jämställdhet. Jag skäms lite. Såklart vore detta en perfekt dag att göra det på. Vad ska vi annars ha en internationell mansdag till?

Vill man inte fira Internationella mansdagen nu så kan man alltid uppmärksamma att det den 19:e November även är Världsdagen mot barnmisshandel. Den instiftades 2000 av Wommens world summit foundation. Bara det att vi uppmärksammar Internationella mansdagen så mycket mer är oroväckande och ett tecken på att vi män kanske har lite att arbeta med. Den 19:e November är även Internationella toalettdagen. En dag för att uppmärksamma de som lever utan toaletter och värdig hygien, framför allt att unga tjejer i vissa delar av världen inte kan få gå på en riktig toalett.

Är det fortfarande någon som tycker att dagen ska firas med bärs, revbensspjäll, fotboll på TV och en åktur på frugan (Summerar bara det jag läser på sociala medier) ? Jag ser inga problem med en sund konsumtion av öl, jag ser inga direkta mänskliga problem med om du äter revbensspjäll i för kroppen lagom mängd (däremot finns det etiska tankar runt köttätandet ibland) Jag har inga problem med att människor vill ha sex, så länge det sker i samtycke. Fotboll är inte heller några större problem som underhållning i min värld. Men jag ser problemet när jag läser att man ska fira Internationella mansdagen med Bärs och revbensspjäll framför TV:n som visar Fotboll för att man efter det sa ta en åktur på frugan. Det är bara det.

Behöver vi en internationell mansdag? Om ja, varför är vi inte ute och gör vår röst hörda då vad det gäller Mäns och pojkars hälsa, vår(mäns) betydelse för samhället och i relationer. Varför går vi inte ut och står upp för alla mäns och pojkars rätt till att vara trygga? Här gapar vi och gnisslar tänderna över Internationella kvinnodagen den 8:e Mars varje år. Vi postar otaligt med sexistiska skämt den 8:e Mars varje år. Vi förbannar att det inte finns någon internationell mansdag, vilket funnits sedan 1999 och den infaller som sagt den 19:e November vilket råkar vara idag. Vi har alla möjligheter att göra något bra idag och så väljer vi att stanna inne och en del av oss gnäller som vanligt, en del tror uppenbart att det bara är att ta för sig av livets läckerheter för i dag är inte ett nej ett nej oavsett vad det gäller. I dag är ett nej inte ett nej heller som de andra 364 dagarna då. Det finns män som är aktiva i International Men´s Days anda och de ska ha cred för det. Jag tillhör uppenbarligen kategorin som sitter inne och gnäller idag och jag skäms för att jag inte tagit tag i det där med att gå ut och stå upp för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och jämställdhet. Jag skäms för att jag inte är ute och står upp för barn som far illa, jag skäms för att jag inte är ute och står upp för människors hälsa. Behövs Internationella mansdagen?

Medmänniska eller motmänniska?

Hanif Bali pratar om "Barn lajvare" när han inte väljer värre tillmälen, Katerina Janouch känner sig kanske bekväm med ordet "Skäggbarn". Ann Heberlein pratar precis som Katerina om "Batikhäxor". Joakim Lamotte påstår att de ungdomar med rötter från Afghanistan som av olika anledningar sitter på olika SIS (Statens institutions styrelse) hem är vuxna våldtäktsmän. Ja det är bara fyra personer, "journalist", författare, dr i etik, riksdagsledamot mm så hyfsat offentliga personer. Personer som får en massa likes så fort de delar något på Facebook, Instagram eller Twitter. Gemensamt tycks de ha i allafall som jag tolkar dom att nästan alla ensamkommande ungdomar inte är ungdomar utan vuxna män, vet inte vart tjejerna tog vägen här. De verkar också enligt min tolkning av mängder av sociala medier uppdateringar att de människor som öppnar sina hem och hjälper de ensamkommande ungdomarna skulle vara "Batikhäxor" och utnyttja situationen i egna sexuella syften. Alla fyra har inte skrivit det men delat med sig av andra som skrivit så och gjort det på ett sätt där de håller med skribenterna. Fyra personer som skriver så kan det vara något som kan göra någon skada? Om man tittar på Joakim Lamotte så har han ca 136 000 följare på Facebook, 8 500 på Twitter, 240 på Instagram. Katerina Janouch ca 14 000 på Facebook, 33 000 på Twitter. Ann Heberlein ca 2000 på Facebook, 9600 på Twitter. Hanif Bali ca 61 000 på Facebook, 73 000 på Twitter, 6200 på Instagram. Självklart kan man inte lägga ihop alla siffror och tro att man har antalet följare eftersom man kan följa på olika plattformar och flera personer. De når ut väldigt långt i allafall och många av deras följare gillar och delar vidare det de skriver och/eller delar så den synen på ensamkommande och de som vill hjälpa når X antal100 000 människor och då kan vad som helst bli en sanning. Jag når ca 350 personer via Facebook, 385 via Twitter och det kan bli allt mellan 0 och 500 personer via denna blogg. Ändå ska jag göra vad jag kan för att slå hål på de fyras påståenden om ensamkommande ungdomar och de som öppnar sina hem för dem.

Då jag precis börjat jobba som volontär på ett boende för ensamkommande medmänniskorna som fyllt 18 år eller blivit uppskriven till över 18 år så har jag en bild av de ungdomarna. Eftersom jag känner ett par människor som tagit emot ungdomar hemma så har jag en bild av de som kallas "Batikhäxor" . Jag träffar ungdomarna i mitt vanliga arbete också så de är inte nya för mig. Jag är inte så blåögd att jag tror att alla ensamkommande ungdomar är guds små lamm som aldrig skulle göra något brott. Självklart finns det brottslingar i även denna grupp av människor och självklart ska de som begår brott lagföras. Jag vet att en del av er hävdar att människor som vistas här utan tillstånd skall straffas hårt. Så här säger Utlänningslagen 2005:716

1 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §. I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
2 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller motsvarande beslut enligt äldre lag inte har haft rätt att återvända hit. Bestämmelserna i första stycket gäller inte om utlänningen har flytt hit av skäl som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §. I ringa fall ska åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2009:1542). Ändrad 2009-02-03 gm SFS 2009:16, ikraft 2009-04-01 Ändrad 2009-12-30 gm SFS 2009:1542, ikraft 2010-01-01, överg.best.
3 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.
4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns enligt Schengenkonventionen.

Så här står det i lagen. Man måste alltså inte väcka åtal om det inte är motiverat av allmänheten. Då undrar jag hur ni tänker som vill ha dessa ungdomar fällda och straffade tänker. Om Hanna (Namnet får personifiera alla som riskerar att bli kallade Batik häxor) låter Ali (Namnet får personifiera alla ensamkommande ungdomar) bo hos sig, Hanna ser till att Ali får mat och kläder. Anna tar ibland hjälp av sina vänner att finansiera sin hjälp till Ali. Kan detta vara ett problem för allmänheten? Jag kan inte se att det skulle vara det så låt oss tagga ner lite och fundera vidare.

Som jag skrev, såklart finns det ungdomar som begår brott och precis som med alla ungdomar som begår brott så gör polis en utredning och är det unga ungdomar så blir det socialtjänsten som tar tag i det. När jag sitter och bara lyssnar lite om varför de flytt, hur flykten gått till, vad de förväntar sig ska hända med dem här i Sverige så blir bilden av "Skäggbarn" och "Barnlajvare" fruktansvärt pinsam och rent av skamlig. Det handlar om unga människor som utstått saker vi inte ens kan föreställa oss. Jag träffar ju ungdomar på boendet och har träffat dem i två år inom mitt arbete som Fritidsledare i Jönköpings och Habo kommuner. Jag har träffat en ungdom som inte orkade mer utan begick självmord. Dessa ungdomar har varit trakasserade och förföljda där de bott i Afghanistan, Iran och på andra platser i Mellanöstern. De har varit i klorna på människosmugglare, en del acceptabelt giriga. En del, riktiga jävla monster. En del av ungdomarna har utnyttjats som slavar för att tjäna ihop sin chans att fortsätta flykten, då har en del av dessa ungdomar utnyttjats sexuellt också eller som det borde heta, de har blivit våldtagna. I människohandeln är en människa som behöver hjälp men är utan medel inte värt ens en flugskit. Slutar de att dra in pengar på vägen innan de kommit fram till slut destinationen så kommer de aldrig fram. Det försvinner människor i världen för att de inte anses vara värda något. Bara tänk tanken även om den känns helt omöjlig i vårt land. Det blir krig här. Din familj utsätts för tortyr och trakasserier. Du skickar iväg dina barn till en del av världen du inte vet jättemycket om. Hur skulle du må om du visste att dina barn inte hade tillräckligt med pengar för att komma fram. Hur skulle du må om du fick veta att dina barn använts som slavar för att föra narkotika över gränser? hur skulle du må om du fick veta att dina barn våldtagits för att smugglaren skulle få pengar till att föra dina barn närmare målet? Hur skulle du må om du plötsligt inte hör av dina barn mer och du börjar fundera på om de blev olönsamma och bara blev en belastning som man gjort sig av med?

Bilden som de fyra ger av ensamkommande har jag ingen förståelse för om jag tittar där jag står. Fd avpixlat numera samhällsnytt och Fria tiders artiklar ger jag inte ett dugg för då det visat sig gång på gång att de sprider photoshoppad skit. På boendet sist jag jobbade så spelade vi lite pingis, gjorde läxor, gick igenom vad som stod i papper de fått från myndigheterna, drack the och tjötade om framtiden. Vi har ungdomar som har papper och får jobba. Alla killarna vill jobba och en av dem jobbar som timvikarie och en annan har fått chans att få praktik. Alla går i skolan. De hoppas på en framtid här där de inte riskerar att besökas av folk som vill dem illa bara för att de råkar ha sina rötter i Afghanistan och att de tillhör en folkgrupp som heter Hazar. En helt rimlig önskan kan jag känna.

De människor som jobbar som volontärer på boendet, som jobbar som volontärer i aktivitetsgruppen är vanliga människor som vill och kan ge av sig själva för att dessa ungdomar ska känna sig lite tryggare och välkomna här. Jobbar man som volontär på ett boende är man bara i värsta fall "Godhetsknarkare" enligt pöbeln, öppnar man däremot sitt hem så är man i bästafall bara en "Batikhäxa". Det där med "Batikhäxa" är ganska intressant. När man skriver att man tycker att alla flyktingar som är här borde få stanna så har svaret från de som gått livets hårda skola att låt dem flytta hem till dig då. När någon låter någon flytta hem så kallas de för "Batikhäxor" och anklagas inte sällan för att hjälpa för att kunna sexuellt utnyttja dessa ungdomar. Ursäkta mig men folk är dumma i huvudet på riktigt. Jo det har hänt att dessa ungdomar blivit våldtagna av de som "hjälper" dem, självklart finns det as som utnyttjar situationen. De jag känner som öppnat sina hem är människor som är helt fantastiska, människor som tycks brinna starkare och varmare ju jävligare situationen är, människor som är värda all beundran och absolut borde slippa alla okvädningsord. Människor vi borde lyssna mer på för att de är intelligenta, empatiska och underbara.

Jag undrar om någon tycker att hen är mer värd som människa än de som de kallar skäggbarn och batikhäxor? Ibland tror jag att det är viktigt att tänka efter vilka man ser som medmänniskor och motmänniskor. Jag vet vart jag står i den frågan.

Vad är det för fel på oss!

456 skådespelerskor startade ett upprop för knappt en vecka sedan angående sexuella trakasserier och andra sexuella övergrepp inom film, teater och tv. 4445 juristkvinnor gjorde ett likadant upprop idag mot sexism och marginaliserande.

Två yrkesgrupper. Bara två yrkesgrupper och vi pratar om ca 5000 kvinnor! Det jag läser om dessa aktioner i sociala medier och klassiska medier är att det är för jävligt att man gått ut med namn på Fredrik Virtanen, Martin Timell och Lasse Kronér men inte på Soran Ismail och några till som har namn som inte slutar på -sson. Offentliga personer som Katerina Janouch, Joakim Lamotte, Ann Heberlein, Richard Jamshof m.fl m.fl tycker det är illa att media inte namngett de personer med rötter utanför Sverige som begått dessa sexualbrott. När offentliga personer har möjlighet tycker jag det är synd att de inte skriver mer om problemet än om vilka som inte hängs ut. Men Katerina Janouch tyckte ju #metoo var ett hyckleri där radikalfeminister skrek sig hesa.

Jag har inga problem med om Soran Ismail hängs ut i media för det han misstänks ha gjort om kvinnorna som blivit utsatta vill det. Anledningen till att Virtanen, Timell, och Kronér blev uthängda var ju för att Cissi Wallin, Lulu Carter m.fl inte hade lust att hålla inne med detta längre. De tog makten över situationer som skett för längesedan i vissa fall och bestämde sig för att de som är anklagade som förövare borde stå där med skammen, inte de som blivit utsatta av dem. Det är en konstig normkultur som inträder när kvinnor hörs på ett för män obekvämt sätt. Ledare på ett par av Sveriges stora dagstidningar har skrivit på ett väldigt förminskande "lilla gumman" sätt när det gäller #metoo.

Vi har en konstig kultur vad det gäller "kvinnor som hörs" överhuvudtaget i detta land. Flera av våra kvinnliga sportjournalister får hot och hat för att de är just kvinnor som rapporterar från eller refererar manlig elitidrott. Nu har Landslaget i fotboll för damer hotat att bojkotta fotbollsgalan för att Svenska Fotbollsförbundet inte vill förhandla med spelarrepresentanterna om ersättningen för landslagsuppdrag. Kvinnorna får en ekonomisk ersättning som är väldigt låg. Pengarna täcker långt ifrån deras lönebortfall för de dagar de är på landslagsuppdrag. Herrarna i förbundet tyckte det var dålig tajming att gå ut med detta precis innan play off matcherna som herrarna spelade mot Italien. De skulle alltså bara varit tysta och inte märkas. I början av #metoo försökte några kvinnor inom restaurangbranschen förklara det som alla alltid har viskat om, sexuella påhopp från gäster och sexistisk jargong bland de manliga kollegorna. Då plockar TV kanalerna in kockar som Erik Lallerstedt för att dementera att det ser ut så i restaurangbranschen. Man plockar in en man för att tala om att kvinnorna överdriver och ljuger om situationer för att dessa män inte sett det med egna ögon i just dessa fall.

För mig känns inte problemen med hur vi män behandlar kvinnor som ett problem baserat på etnicitet, religion, kultur. Problemet känns som att det är vi män. Problemet verkar finnas inom alla grupper av män. 5000 kvinnor i bara två yrkeskårer säger mig att det troligtvis är så. 5000 kvinnor som tagit sig mod att ställa sig upp och tala om att det räcker nu! Dom 5000 blir nu ifrågasatta i sociala medier. Det verkar vara svårt att hitta folk som vill ta tag i problemet, det är lättare att hitta folk som vill förklara varför dessa kvinnor har fel, vilket jag inte tror att de har. Något behöver göras nu för att kvinnor ska kunna känna sig trygga bland oss män, där de inte ska behöva att vara rädda för att utsättas för sexuella kränkningar. Något behövs göras åt män som ser kvinnor som ägodelar eller leksaker. Jag hoppas verkligen att detta bara är början på en stor förändring på väg till mer jämställdhet.

Currently mortem

Nu är det en tid på året då döden är väldigt närvarande för väldigt många. Alla helgons dag och alla själars dag har precis varit. Många tänder ljus för sina nära och kära som inte är med oss här längre. En del har även firat Halloween som från början är en ritual för att få Jack, Jack som bråkade med djävulen och alla andra så pass att han inte var välkommen i vare sig himmelen eller i helvetet att lämna byarna i fred. Man satte ljus i rovor på Irland för att leda Jack ut ur byn där han irrade omkring mellan himmel och helvete. (Pumporna ersatte rovorna när Irländare som p.g.a svältkatastrofer lämnade ön för att söka lyckan i Amerika började odla pumpor för att de gav mer mat) Ingen ville att han skulle stanna i sin by utan man lös upp vägen så han gick igenom och ut ur byn. Så just denna tid på året blir döden kanske mer närvarande bland oss och vi tänker på den på ett annat sätt. Sen finns det ju de som alltid har döden inom räckhåll men som håller hen på armlängds avstånd för döden ska inte komma för nära. Jag tänker på människor med diverse sjukdomar som cancer, als, hjärt och lungsjukdomar. Jag tänker också på dom som har diabetes speciellt de unga. Det är många som går med döden vid sin sida och känner av hens närvaro då och då.

Döden är inte ämnet man bara tar upp med vem som helst. Konstigt egentligen för när vi tar vårt första andetag i denna värld så färdas vi med olika hastighet men i en och samma riktning. Mot döden. Varje dag är en dag närmare. Oavsett förmögenhet eller brist på förmögenhet, oavsett religion, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, kön, förmågor och skils så kommer vi alla dö. Inte speciellt uppmuntrande kanske men det beror tror jag på vad vi gör av alla dagar vi inte är döda. Det är en hel del dagar det man kan fylla med diverse grejer.

Har hört det i dag igen och det finns nog substans till att göra det till en "sanning", alla vill komma till himmelen men ingen vill dö. Himmel i detta fall kan vara så mycket. För kristna, judar, muslimer är det en plats där Gud regerar och dit man får komma om man är troende(väldigt förenklat) , inom Buddhismen handlar det om samsara som är en cykel av reinkarnationer. Även i hinduismen tror man på olika samsara som i hinduernas fall styrs av karma. Synen på någon form av värld, tillstånd efter döden är väl utbredd i de flesta religioner stora som små. Fråga en icketroende vän så finns det en stor chans att vännen säger att de tror på någon form av existens efter döden men man kanske inte vet riktigt vad. Det är sällan man hör någon som säger att man blir mull och en del av kretsloppet och själen är död för alltid.

Jag tror de flesta har tankar på döden då och då. Jag tror de flesta någon gång känt någon form av rädsla, ångest över döden. Oavsett om man är rädd eller trygg för vad som kommer sedan eller om det kommer något sedan.

Är döden det värsta som kan hända oss? Jag är inte så säker på det. Om döden skulle vara det värsta som finns varför väljer en del människor då att avsluta  sina liv genom självmord? Det verkar som att livet ibland kan upplevas som det absolut värsta som kan hända oss. Det finns fortfarande en utbredd uppfattning om att självmord är fegt, att man inte tänker på sina nära och kära. Jag tror att självmord givetvis kan vara en flykt utan tanke på annat än sin vilja att lämna livet. Jag tror också att det är en (missförstå mig rätt) modig handling i ett desperat tillstånd. En hel del människor som försökt ta sina liv har berättat (i olika artiklar, blogginlägg, talkshows, tv program, böcker mm )efteråt att de ville ta sina liv för att göra livet enklare för sina nära och kära, de kände det som att deras egna existens hindrade de näras lycka att blomma ut. De förstod väldigt väl att deras död ett tag skulle kasta omkull vardagen för sina nära men att det skulle gå över efter en tid och livet skulle bli enklare och roligare för de som var kvar.

Vi mår dåligt när de nära som är sjuka inte vet om de kommer överleva sjukdomen. Vi mår dåligt när vi läser om dödligt våld, vi mår dåligt när nära eller bekanta förlorar sina liv i olyckor, vi mår dålig när nära eller bekanta självmant avslutar sina liv. Vi är många som tycker det är otäckt att komma nära sin egna dödlighet, när vi inser att döden kommer inte hoppa över oss och vi har inte en aning om när döden hoppar på oss. Detta gör också att många människor verkligen lever de dagar som inte är våra dödsdagar. Många människor gör grejer som får dom att må bra, många gör dagarna värda att leva för andra. Många har förstått storheten med kärleken. Kärleken till en annan människa, kärleken till sina nära, kärleken till en hobby/ett intresse, kärleken till livet.

När jag tänker på döden. Döden som definitivt klipper av livet här. Då undrar jag hur människor som önskar andra människors död tänker. Jag säger inte att någon tänker fel, jag bara undrar hur man tänker om man håller fast vid att en annan människa ska dö. Oavsett om man tycker att någon gått väldigt långt över moraliska, etiska och lagliga gränser. Jag kan också tänka "dö då din jävla idiot". Det är lätt att tänka så om någon skadar en nära, om någon ger sig på ett barn, om någon sätter en annan människa i ett drogberoende, om någon p.g.a fylla/drogpåverkan kör ihjäl en helt random människa, om någon p.g.a helt enligt mig skeva religiösa orsaker har ihjäl andra människor. Jag är absolut emot dödsstraff, likaså är jag emot att man dödar i vedergällningssyfte. Såklart finns det undantag. Kan en polis rädda människor genom att skjuta ihjäl en annan människa som orsakar död på något sätt så har jag inga synpunkter på det. Det kan absolut finnas fler undantag som jag skulle kunna acceptera. Jag bara vet att mitt liv och mina näras liv är väldigt värdefulla och att jag skulle bli helt knäckt om någon tyckte att t.ex min dotter förtjänar att dö.

Döden har ju även på ytterligare sätt varit allestädes närvarande i media, på sociala media mm mm. Det är inte sällan att människor önskar livet av kvinnor i text för att dessa kvinnor står upp för t.ex jämställdhetstanken. Man önskar livet på människor som vill att vi ska ha ett jämställt samhälle. Man önskar livet av dessa människor på helt vidriga sätt. Det ska skäras i kroppsöppningar så offret förblöder och därigenom hinner plågas en stund. Man hotar om dödligt våld för att en människa aldrig mer ska kunna känna sig trygg. Man ber människor ta sina liv för att man tycker de har trampat en på tårna. Helt vidrigt. Man förtjänar inte att leva för att man har en åsikt som inte stämmer överens med någon annans och då ska man dö.

Det önskas även död för andra människor i detta land. Det är otäckt att se hur kallt diskussionsklimatet blivit när det gäller flyktingar och då framför allt de så kallade ensamkommande killarna med rötter i Afghanistan, alltså våra medmänniskor. Det finns människor som tycker att vi ska upphäva asylrätten i Sverige. Det finns människor som tycker att vi ska visa ut dessa människor till Afghanistan där det råder inbördeskrig och där det inte varit fred sedan tidigt 70 tal. Det finns div offentliga personer som riksdagsledamöter, professorer, dr diplomerade och andra kändisar som tycker att det inte gör något om dessa flyktingar viss ut och möter döden genom t.ex tortyr. Man hade oturen att födas på fel plats i fel tid och då förtjänar man att dö enligt vissa människor och grupperingar av människor.

Det som blir väldigt märkligt för mig är att om en hustrumisshandlare, en mördare, en drograttfull som haft ihjäl någon, en mordbrandspyroman, en pedofil, jämställs med en person med en för normsamhället avvikande åsikt eller en människa på flykt. Det känns galet att man tycker att en flykting förtjänar att straffas som t.ex en seriemördare. Det känns fruktansvärt märkligt att man tycker en människa på flykt ska straffas överhuvudtaget om hen inte begått något brott.

Så varför inte göra något av alla våra levnadsdagar när vi fått sådana att förvalta. Döden hittar oss oavsett om någon tycker vi förtjänar det eller ej. Förr eller senare, gärna senare kommer döden och tar oss härifrån.

Istället för att önska livet av folk så låt oss bevara våra nära och kära som inte fick en dag till, i ljust minne.