Lite skadad av kursen unga, maskulinitet och våld så läser jag en del annat om våld i nära relation bara för att det är spännande att få ta del av funderingar kring hur våld fungerar. Jag läste lite av Patricia Evans ur hennes bok "The verbally abusive relationship". Blev lite förvånad över hur man kan lyfta ut härskartekniker och verbalt våld utanför en parrelation.
Verbal misshandel är en av de saker jag tycker är intressant eftersom det är så lätt att utföra och så svårt att bevisa att man blivit utsatt för. Mobbing kallas det ibland, kränkningar ibland annat ibland men jag tror att som professor Per Isdal ska man nog kalla saker vad det är. Verbal misshandel tycker jag är ett bra ord för då kanske man kan få mobbare att förstå att det är allvarligt att säga saker för att kränka eller inte säga för att uppnå samma syfte. Det är en sak att prata med andra om hur dum man tycker någon är. Ibland måste man ventilera sådana saker. Kan man bara bete sig när man träffar personerna ifråga så. Vill man inte ta upp problemen med den man har problem med så visst. Kan knappast vara mobbing om man beter sig. Men måste man säga saker som kanske inte är helt sanna, påpeka fel men aldrig det som är bra, säga halvsanna/osanna saker för att trycka till någon, då känns det som att det är på gränsen till verbal misshandel. Fortsätter sådana beteenden eller om de eskalerar så är det absolut det.
Har skrivit om detta förut men när man får sina tankar till befintliga teorier så kan man helt plötsligt analysera saker på annat sätt och kanske göra något åt det. Jag tar som vanligt ungdomar av den enkla anledning att jag jobbat med ungdomar på heltid sedan 1996. Om vi har en ungdom som i skolan beter sig illa mot en och samma person upprepade gånger under en tid så kallar vi det för mobbing. Om de gör det på fritiden så använder vi ofta ordet mobbing där med. Om det händer i skolan så kallas det till diverse möten och man skall till varje pris lösa saken så att bägge parter säger att de är nöjda och att det inte kommer hända igen osv. Det är bra om man kan bli överens och respektera att ens antagonist finns och att man kan låta varandra vara. Men vad orsakar mobbing. Vad får ungdomar att vilja trycka till varandra utan någon tillsynes befintlig anledning?
Jag hävdar att det är vi vuxna som är problemet. Jag är helt säker på att ungdomar ser när vuxna trycker till varandra eller fryser ut varandra. Jag är helt övertygad om att hur vi vuxna än försöker dölja ett sådant beteende så ser ungdomarna vad som händer. Hur kan vi vuxna ens tro att ungdomar ska ta oss på allvar om vi inte ens tar oss själva på allvar. Om jag skulle sitta och med andra vuxna prata om idioterna jag jobbar med så är jag övertygad om att vad jag än säger så kommer ungdomarna att känna att jag tycker dom är idioter. Om jag skulle tycka att mattevikarie Jonasson som kommer till oss ibland för att jobba är en jobbig människa så kommer ungdomarna att se när jag trycker till eller dissar oavsett hur snyggt jag tycker jag sköter det. Hur ska vi vuxna få ungdomar att sluta med verbalmisshandel om vi vuxna håller på med det dagligen?
Någon sa att rykte som får leva länge blir en myt. Kan vara så, inte alls omöjligt. Då känns det för mig ännu viktigare att fundera på vad jag säger som sanningar som jag inte är säker på är sanningar. Jag är precis som du en människa. "Jag vet att jag gör en hel del bra saker, jag vet att jag gör en hel del fel. Men jag är inte likgiltig!" Så skrev en klok människa till mig en gång. Och det är något jag funderat på. Och jag har kommit fram till samma sak jag ofta kommer fram till, lärde jag mig något så var det jag gjorde fel inte bara ett misslyckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar