Lyssnade på podcasten mellan svart och vitt. De hade en intressant gäst i ett program. Han heter Samuel Varg Thunberg och är kristen men som han kallade sig en skeptiker. Det handlade om helbrägdagörelse eller healing som det heter mer idag. Healing behöver inte nödvändigtvis inte ha religiösa kopplingar men när jag skriver om det här har det det absolut.
Blev lite fundersam när jag hörde honom och kom att tänka på min tid i tonåren då jag hängde en del i missionskyrkan på tonår. Där hade vi det bara kul men när man var iväg ibland så hände det att vi besökte kyrkor neråt i Småland där man hade en nästan manisk syn på healing. Som Samuel säger i programmet så finns säkert de som blivit helade men man får nog vara försiktig och lyssna kritiskt på sådana berättelser.
Jag känner till personer som tagit till märkliga metoder för att bevisa att de varit med om healing när de bevisligen inte varit med om det. Vissa kyrkor sätter ganska hård press på medlemmar och ledare i sin kyrkor för att de ska hela. Kan bli farligt. Både för de som de utsätter för healing och för dom själva. Har pratat med en före detta ungdomsledare i en frikyrka som gått till svenska kyrkan för att inte bli påtvingad att utföra fulfiske som han säger. Han menar att det är lätt att locka ungdomar till kyrkan, speciellt om de bär på bekymmer eller sjukdomar. I den kyrkan han var med så hade de aldrig någon sluttid på tonår. De satt och pratade hela natten med ungdomar om de ville det. Lite bullar och dricka gratis kan få ungdomar att snacka länge sa han. Han var ute på skolor som ungdomspastor, ute på helgerna och snackade med ungdomar och pratade in dom i värmen i kyrkan istället. Inget fel med det kanske. Sen berättade dom om folk som blivit helade, historier de tog ur luften för att väcka intresse. Han sa att fånga ungdomar som bara mår lite dåligt är fruktansvärt enkelt och de som mår jättedåligt behöver man knappt anstränga sig alls för att få med. Det otäcka är att dessa personer kanske skulle må bättre av att prata med kuratorer eller läkare men det brydde man sig inte om. Pressen att få in ungdomarna i kyrkan var stor från äldsteråd och pastorer. Och ungdomarna hängde gärna med till kyrkan. Kan de ta hand om mina problem där så behöver jag inte sjukvård eller socialtjänsthjälp och då är jag normal. Och dessa människor från kyrkan gör det av hjärtat inte som de som får lön för att göra det. Kan det bli bättre?
Jag säger inte att alla kyrkor jobbar så här men de finns och de är för många. Jag skrev att det är farligt för dom också inte bara de ungdomar de "lurar". Har hör från fd ungdomsledare om pressen att hela. Hur odugliga de kände sig när de inte lyckades med det. Hur de började manipulera sessionerna, var livrädda för att någon skulle komma på dem. Gick det bra att lura en gång ville ofta församlingen att d skulle fortsätta md det de trodde var riktigt helande. Bara att köra på då. Ju mer de fejkade och lyckades dölja det ju mer ville församlingen att de skulle ha healing gudstjänster. Jag vet att en kille från Hultsfred tror jag det var tog livet av sig för han fastnade i detta och kände sig totalt värdelös och att hans Gud inte brydde sig om han. Så ska det ha stått i avskedsbrevet.
Kyrkor som pressar sina medlemmar så är en fara för samhället och kristendomen. De får kristna att framstå som hycklare, oärliga och allt annat de inte vill stå för. De kan förstöra för ungdomar som tror att de fått vara med om något, ungdomar som tror dom blir sedda och lyssnade på för att de är något. Man bygger upp ett luftslott som ser ut att vara värt att kämpa för men som inte ens håller för att få tak över huvudet när det duggregnar. Man lär ungdomar att socialtjänst och sjukvård är för korkade ungdomar med svag eller ingen tro. Jag har varit på möten där man uppriktigt sagt till ungdomar att bara slänga sig ner framför korset och skrika ur sin ånger för att bli fri från beroende, "orena" tankar, tankar på att man kanske inte är heterosexuell, sjukdomar osv... Måste ju kännas som det är värt att testa för att slippa få hem en socialsekreterare, behöva uppsöka läkare, behöva prata med skolkuratorn osv...
Om man nu är medlem i en kyrka, vill arbeta för Gud så måste man nog tänka att, hur får jag dessa ungdomar att förstå att jag tror på detta, jag tror det är det rätta och jag vill att de frivilligt utan tomma löften och lögner vill gå med? Kan man inte lösa det så anser jag att man är en sekt och skall bekämpas.
Jag känner många bra kristna, muslimer, ateister, sökare. Det finns bra människor överallt. Tänk om de kunde få höras mer än tokstollarna. Göra något bra som inte raseras med en motfråga eller ett enkelt motbevis. Bara vara rädda om ungdomar och inte ge dom falsk förhoppningar som försvårar deras liv utan se det som att vissa behöver sjukvård psykisk eller fysisk, att vissa behöver socialtjänsten osv... Och att de ändå är bra människor att räkna med och att de ändå är välkomna.
Jag har hittat en del bra podcastar så det kommer inte sina med idéer till bloggen på ett bra tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar