Internationella mansdagen. Behövs den?

Den 19 November. Internationella mansdagen. Vad är det som ska uppmärksammas? I år ska jag försöka att inte vara så sarkastisk över att det finns en internationell mansdag.

Internationella mansdagen har firats sedan 1999 efter Australiens international men´s day concept, det handlar om att lyfta fram mäns och pojkars hälsa, lyfta fram förebilder och uppmärksamma bidrag till samhället och relationer.

Om vi börjar i den tråkiga änden av grejen. 1319 kvinnliga politiker i Sverige har varit med om sexuella övergrepp, 1993 kvinnor inom artistbranschen i Sverige har varit med om sexuella övergrepp. 456 kvinnliga skådespelare i Sverige har varit med om sexuella övergrepp i Sverige. 4445 kvinnliga jurister har varit med om sexuella övergrepp. Dessa siffror gäller vad jag kan utläsa bara sexuella övergrepp som är jobbrelaterade. Det finns såklart många fler yrkesgrupper där kvinnor blir utsatta men det är i dessa grupper jag hittat siffror. Så vad är vårt (männens) bidrag till samhället?

Vad gäller relationer är jag knappast en bra förebild, jag har varit med och jobbat ihjäl en familj inklusive ett äktenskap. Jobbet har jag skött väldigt bra och jag har alltid varit lojal mot mina arbetsgivare. Jag vill se resultat i det jag gör så därför jobbar jag ibland alltför mycket. Vissa arbetsuppgifter är såpass "roliga" att jag inte släpper dem innan de är slutförda. Jag har jobbat i pass om 20-23 h /dygn i 4-5 dagar i sträck när det varit arrangemang jag jobbat med. Jag har varit feg i situationer, jag har inte sagt ifrån då jag vet helt säkert att vänner blivit misshandlade av sina män/sambos återkommande gånger. Vad det gäller förebilder när det gäller relationer så är jag säker på att de finns. De finns inom vänkretsen, jag kan lära mig massor och har gjort det. Det kan vara bra att ha med sig om man hamnar i en relation igen.

Mäns och pojkars hälsa ska också uppmärksammas. Den psykiska hälsan är på tapeten lite överallt. Vi kanske ska fundera lite på ensamkommande killars psykiska hälsa en sådan här dag. Killar på flykt som behandlas som ljugande, kriminella män. Man skriver upp ålder med metoder som många sakkunniga ifrågasätter. Man ljuger för killarna på migrationsverket för att få dem att åka till Afghanistan "frivilligt" så att de slipper bli utvisade. Varför skulle någon vilja åka till världens tredje mest osäkra land om man inte har några anhöriga eller ens bekanta där för att de anhöriga och bekanta flytt till bl.a Iran för längesedan? Dessa killar mår inte alltid så bra. De kommer från förföljelse och tortyr till ett säkert land som inte vill ha kvar dem utan vill utvisa och deportera dem till världens tredje farligaste land. För kom ihåg att det är internationella mansdagen. Dagen som så många som gått i "Livets hårda skola"skriker om och brukar efterlysa den 8:e Mars. Samma personer från "Livets hårda skola"som vill se "skäggbarnen" utvisade och "Batikhäxorna" gängknullade. Alltså a på riktigt. Det är inte bara ensamkommande som mår psykiskt dåligt. Det är läskigt hur mycket självmord som förekommer bland killar som fått avslag på sina asylsökningar. Det finns människor som tycker dessa självmord är bra. Så pass bra att man lockar in ungdomar som man hittar som inte mår psykiskt bra att "spela" ett "spel" via sociala medier. Blue Wale kallas "spelet" det pågår i ca 50 dagar och ska mynna ut i att den som följer "spelledarens" uppmaningar ska begå självmord för att avsluta "spelet".  Det finns massa hälsogrejer för män och pojkar man kan uppmärksamma idag, jag valde detta.

Är vi män bara dåliga då? Finns det inga föredömen och förebilder? Klart det finns bra män. Klart det finns förebilder. Om jag ska nämna bara några som bidragit till positiva samhällsutvecklingar skulle jag gärna nämna män som Nelson Mandela och Mahatma Gandhi. Jesus är en förebild för väldigt många människor. Inom miljörörelsen tycker jag nog Al Gore är en förebild. Tittar vi på offentliga personer överlag så verkar Morgan Freeman vara ett föredöme som man, likaså Bruce Springsteen. Svenska män som stått upp för andra oavsett om de fått skit för det är Björn Afzelius och Mikael Wiehe. En annan man som verkligen står upp för andra är Mark Levengood. Jag har bara nämnt ett fåtal på något sätt offentliga personer, ni kan säkert hitta många. Det finns såklart en massa privatpersoner som är bra föredömen och förebilder, hitta dem. Min pappa sa och gjorde mycket klokt som jag bär med mig.

Så som sagt, det är internationella mansdagen idag. Så vad gör vi män? Tänker vi förlöjliga #metoo rörelsen eller tänker vi sätta ner fötterna och skrika STOP det räcker nu vad det gäller sexuella övergrepp? Tänker vi twittra om att hänga skäggbarn och straffknulla batikhäxor? Eller tänker vi ställa uppför trygghetssökande människor som på farliga vägar tagit sig hit? Tänker vi strunta i polarens sambo som "springer in i skåpsdörren" jämt och ständigt? Eller tänker vi tala om vad vi ser? Tänker vi låta kompisen tafsa på "brudarna" när vi på fyllan är på krogen nästa gång? Eller tänker vi säga att du grabben, det är dags att gå hem nu? Men va fan Johan det är internationella mansdagen och det vi ska syssla med är att se till att vi inte begår övertramp? Vad är det att fira? Ska vi hylla positiv manlighet idag så ska den vara så in i helvete positiv. Att inte begå övergrepp och övertramp är bara rent jävla hyfs, det ska vi jobba med varje dag. 1999 införde man i allafall International Men´s Day så gör det du tycker känns bra men ska man följa vad dagen infördes för så kan man handla efter det, det är väl bra.

Och ni som tror att denna dag är en dag för män att få vara mer översittare än vanligt, (jag har läst många kommentarer där män hävdar att kvinnan inte kan säga nej till en kärleksstund idag) sök hjälp!

Jag är inte ute och demonstrerar för mänskliga rättigheter, barnkonventionen eller jämställdhet. Jag skäms lite. Såklart vore detta en perfekt dag att göra det på. Vad ska vi annars ha en internationell mansdag till?

Vill man inte fira Internationella mansdagen nu så kan man alltid uppmärksamma att det den 19:e November även är Världsdagen mot barnmisshandel. Den instiftades 2000 av Wommens world summit foundation. Bara det att vi uppmärksammar Internationella mansdagen så mycket mer är oroväckande och ett tecken på att vi män kanske har lite att arbeta med. Den 19:e November är även Internationella toalettdagen. En dag för att uppmärksamma de som lever utan toaletter och värdig hygien, framför allt att unga tjejer i vissa delar av världen inte kan få gå på en riktig toalett.

Är det fortfarande någon som tycker att dagen ska firas med bärs, revbensspjäll, fotboll på TV och en åktur på frugan (Summerar bara det jag läser på sociala medier) ? Jag ser inga problem med en sund konsumtion av öl, jag ser inga direkta mänskliga problem med om du äter revbensspjäll i för kroppen lagom mängd (däremot finns det etiska tankar runt köttätandet ibland) Jag har inga problem med att människor vill ha sex, så länge det sker i samtycke. Fotboll är inte heller några större problem som underhållning i min värld. Men jag ser problemet när jag läser att man ska fira Internationella mansdagen med Bärs och revbensspjäll framför TV:n som visar Fotboll för att man efter det sa ta en åktur på frugan. Det är bara det.

Behöver vi en internationell mansdag? Om ja, varför är vi inte ute och gör vår röst hörda då vad det gäller Mäns och pojkars hälsa, vår(mäns) betydelse för samhället och i relationer. Varför går vi inte ut och står upp för alla mäns och pojkars rätt till att vara trygga? Här gapar vi och gnisslar tänderna över Internationella kvinnodagen den 8:e Mars varje år. Vi postar otaligt med sexistiska skämt den 8:e Mars varje år. Vi förbannar att det inte finns någon internationell mansdag, vilket funnits sedan 1999 och den infaller som sagt den 19:e November vilket råkar vara idag. Vi har alla möjligheter att göra något bra idag och så väljer vi att stanna inne och en del av oss gnäller som vanligt, en del tror uppenbart att det bara är att ta för sig av livets läckerheter för i dag är inte ett nej ett nej oavsett vad det gäller. I dag är ett nej inte ett nej heller som de andra 364 dagarna då. Det finns män som är aktiva i International Men´s Days anda och de ska ha cred för det. Jag tillhör uppenbarligen kategorin som sitter inne och gnäller idag och jag skäms för att jag inte tagit tag i det där med att gå ut och stå upp för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och jämställdhet. Jag skäms för att jag inte är ute och står upp för barn som far illa, jag skäms för att jag inte är ute och står upp för människors hälsa. Behövs Internationella mansdagen?

Medmänniska eller motmänniska?

Hanif Bali pratar om "Barn lajvare" när han inte väljer värre tillmälen, Katerina Janouch känner sig kanske bekväm med ordet "Skäggbarn". Ann Heberlein pratar precis som Katerina om "Batikhäxor". Joakim Lamotte påstår att de ungdomar med rötter från Afghanistan som av olika anledningar sitter på olika SIS (Statens institutions styrelse) hem är vuxna våldtäktsmän. Ja det är bara fyra personer, "journalist", författare, dr i etik, riksdagsledamot mm så hyfsat offentliga personer. Personer som får en massa likes så fort de delar något på Facebook, Instagram eller Twitter. Gemensamt tycks de ha i allafall som jag tolkar dom att nästan alla ensamkommande ungdomar inte är ungdomar utan vuxna män, vet inte vart tjejerna tog vägen här. De verkar också enligt min tolkning av mängder av sociala medier uppdateringar att de människor som öppnar sina hem och hjälper de ensamkommande ungdomarna skulle vara "Batikhäxor" och utnyttja situationen i egna sexuella syften. Alla fyra har inte skrivit det men delat med sig av andra som skrivit så och gjort det på ett sätt där de håller med skribenterna. Fyra personer som skriver så kan det vara något som kan göra någon skada? Om man tittar på Joakim Lamotte så har han ca 136 000 följare på Facebook, 8 500 på Twitter, 240 på Instagram. Katerina Janouch ca 14 000 på Facebook, 33 000 på Twitter. Ann Heberlein ca 2000 på Facebook, 9600 på Twitter. Hanif Bali ca 61 000 på Facebook, 73 000 på Twitter, 6200 på Instagram. Självklart kan man inte lägga ihop alla siffror och tro att man har antalet följare eftersom man kan följa på olika plattformar och flera personer. De når ut väldigt långt i allafall och många av deras följare gillar och delar vidare det de skriver och/eller delar så den synen på ensamkommande och de som vill hjälpa når X antal100 000 människor och då kan vad som helst bli en sanning. Jag når ca 350 personer via Facebook, 385 via Twitter och det kan bli allt mellan 0 och 500 personer via denna blogg. Ändå ska jag göra vad jag kan för att slå hål på de fyras påståenden om ensamkommande ungdomar och de som öppnar sina hem för dem.

Då jag precis börjat jobba som volontär på ett boende för ensamkommande medmänniskorna som fyllt 18 år eller blivit uppskriven till över 18 år så har jag en bild av de ungdomarna. Eftersom jag känner ett par människor som tagit emot ungdomar hemma så har jag en bild av de som kallas "Batikhäxor" . Jag träffar ungdomarna i mitt vanliga arbete också så de är inte nya för mig. Jag är inte så blåögd att jag tror att alla ensamkommande ungdomar är guds små lamm som aldrig skulle göra något brott. Självklart finns det brottslingar i även denna grupp av människor och självklart ska de som begår brott lagföras. Jag vet att en del av er hävdar att människor som vistas här utan tillstånd skall straffas hårt. Så här säger Utlänningslagen 2005:716

1 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att utlänningen har ansökt om ett sådant tillstånd eller en förundersökningsledare har ansökt om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utlänningen med stöd av 5 kap. 15 §. I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.
2 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en utlänning som uppsåtligen uppehåller sig i Sverige fastän han eller hon enligt ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § eller motsvarande beslut enligt äldre lag inte har haft rätt att återvända hit. Bestämmelserna i första stycket gäller inte om utlänningen har flytt hit av skäl som avses i 4 kap. 1, 2 eller 2 a §. I ringa fall ska åtal för brott enligt första stycket inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt. Lag (2009:1542). Ändrad 2009-02-03 gm SFS 2009:16, ikraft 2009-04-01 Ändrad 2009-12-30 gm SFS 2009:1542, ikraft 2010-01-01, överg.best.
3 § Till böter döms en utlänning som uppsåtligen eller av oaktsamhet har anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.
4 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en utlänning som uppsåtligen på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns enligt Schengenkonventionen.

Så här står det i lagen. Man måste alltså inte väcka åtal om det inte är motiverat av allmänheten. Då undrar jag hur ni tänker som vill ha dessa ungdomar fällda och straffade tänker. Om Hanna (Namnet får personifiera alla som riskerar att bli kallade Batik häxor) låter Ali (Namnet får personifiera alla ensamkommande ungdomar) bo hos sig, Hanna ser till att Ali får mat och kläder. Anna tar ibland hjälp av sina vänner att finansiera sin hjälp till Ali. Kan detta vara ett problem för allmänheten? Jag kan inte se att det skulle vara det så låt oss tagga ner lite och fundera vidare.

Som jag skrev, såklart finns det ungdomar som begår brott och precis som med alla ungdomar som begår brott så gör polis en utredning och är det unga ungdomar så blir det socialtjänsten som tar tag i det. När jag sitter och bara lyssnar lite om varför de flytt, hur flykten gått till, vad de förväntar sig ska hända med dem här i Sverige så blir bilden av "Skäggbarn" och "Barnlajvare" fruktansvärt pinsam och rent av skamlig. Det handlar om unga människor som utstått saker vi inte ens kan föreställa oss. Jag träffar ju ungdomar på boendet och har träffat dem i två år inom mitt arbete som Fritidsledare i Jönköpings och Habo kommuner. Jag har träffat en ungdom som inte orkade mer utan begick självmord. Dessa ungdomar har varit trakasserade och förföljda där de bott i Afghanistan, Iran och på andra platser i Mellanöstern. De har varit i klorna på människosmugglare, en del acceptabelt giriga. En del, riktiga jävla monster. En del av ungdomarna har utnyttjats som slavar för att tjäna ihop sin chans att fortsätta flykten, då har en del av dessa ungdomar utnyttjats sexuellt också eller som det borde heta, de har blivit våldtagna. I människohandeln är en människa som behöver hjälp men är utan medel inte värt ens en flugskit. Slutar de att dra in pengar på vägen innan de kommit fram till slut destinationen så kommer de aldrig fram. Det försvinner människor i världen för att de inte anses vara värda något. Bara tänk tanken även om den känns helt omöjlig i vårt land. Det blir krig här. Din familj utsätts för tortyr och trakasserier. Du skickar iväg dina barn till en del av världen du inte vet jättemycket om. Hur skulle du må om du visste att dina barn inte hade tillräckligt med pengar för att komma fram. Hur skulle du må om du fick veta att dina barn använts som slavar för att föra narkotika över gränser? hur skulle du må om du fick veta att dina barn våldtagits för att smugglaren skulle få pengar till att föra dina barn närmare målet? Hur skulle du må om du plötsligt inte hör av dina barn mer och du börjar fundera på om de blev olönsamma och bara blev en belastning som man gjort sig av med?

Bilden som de fyra ger av ensamkommande har jag ingen förståelse för om jag tittar där jag står. Fd avpixlat numera samhällsnytt och Fria tiders artiklar ger jag inte ett dugg för då det visat sig gång på gång att de sprider photoshoppad skit. På boendet sist jag jobbade så spelade vi lite pingis, gjorde läxor, gick igenom vad som stod i papper de fått från myndigheterna, drack the och tjötade om framtiden. Vi har ungdomar som har papper och får jobba. Alla killarna vill jobba och en av dem jobbar som timvikarie och en annan har fått chans att få praktik. Alla går i skolan. De hoppas på en framtid här där de inte riskerar att besökas av folk som vill dem illa bara för att de råkar ha sina rötter i Afghanistan och att de tillhör en folkgrupp som heter Hazar. En helt rimlig önskan kan jag känna.

De människor som jobbar som volontärer på boendet, som jobbar som volontärer i aktivitetsgruppen är vanliga människor som vill och kan ge av sig själva för att dessa ungdomar ska känna sig lite tryggare och välkomna här. Jobbar man som volontär på ett boende är man bara i värsta fall "Godhetsknarkare" enligt pöbeln, öppnar man däremot sitt hem så är man i bästafall bara en "Batikhäxa". Det där med "Batikhäxa" är ganska intressant. När man skriver att man tycker att alla flyktingar som är här borde få stanna så har svaret från de som gått livets hårda skola att låt dem flytta hem till dig då. När någon låter någon flytta hem så kallas de för "Batikhäxor" och anklagas inte sällan för att hjälpa för att kunna sexuellt utnyttja dessa ungdomar. Ursäkta mig men folk är dumma i huvudet på riktigt. Jo det har hänt att dessa ungdomar blivit våldtagna av de som "hjälper" dem, självklart finns det as som utnyttjar situationen. De jag känner som öppnat sina hem är människor som är helt fantastiska, människor som tycks brinna starkare och varmare ju jävligare situationen är, människor som är värda all beundran och absolut borde slippa alla okvädningsord. Människor vi borde lyssna mer på för att de är intelligenta, empatiska och underbara.

Jag undrar om någon tycker att hen är mer värd som människa än de som de kallar skäggbarn och batikhäxor? Ibland tror jag att det är viktigt att tänka efter vilka man ser som medmänniskor och motmänniskor. Jag vet vart jag står i den frågan.

Vad är det för fel på oss!

456 skådespelerskor startade ett upprop för knappt en vecka sedan angående sexuella trakasserier och andra sexuella övergrepp inom film, teater och tv. 4445 juristkvinnor gjorde ett likadant upprop idag mot sexism och marginaliserande.

Två yrkesgrupper. Bara två yrkesgrupper och vi pratar om ca 5000 kvinnor! Det jag läser om dessa aktioner i sociala medier och klassiska medier är att det är för jävligt att man gått ut med namn på Fredrik Virtanen, Martin Timell och Lasse Kronér men inte på Soran Ismail och några till som har namn som inte slutar på -sson. Offentliga personer som Katerina Janouch, Joakim Lamotte, Ann Heberlein, Richard Jamshof m.fl m.fl tycker det är illa att media inte namngett de personer med rötter utanför Sverige som begått dessa sexualbrott. När offentliga personer har möjlighet tycker jag det är synd att de inte skriver mer om problemet än om vilka som inte hängs ut. Men Katerina Janouch tyckte ju #metoo var ett hyckleri där radikalfeminister skrek sig hesa.

Jag har inga problem med om Soran Ismail hängs ut i media för det han misstänks ha gjort om kvinnorna som blivit utsatta vill det. Anledningen till att Virtanen, Timell, och Kronér blev uthängda var ju för att Cissi Wallin, Lulu Carter m.fl inte hade lust att hålla inne med detta längre. De tog makten över situationer som skett för längesedan i vissa fall och bestämde sig för att de som är anklagade som förövare borde stå där med skammen, inte de som blivit utsatta av dem. Det är en konstig normkultur som inträder när kvinnor hörs på ett för män obekvämt sätt. Ledare på ett par av Sveriges stora dagstidningar har skrivit på ett väldigt förminskande "lilla gumman" sätt när det gäller #metoo.

Vi har en konstig kultur vad det gäller "kvinnor som hörs" överhuvudtaget i detta land. Flera av våra kvinnliga sportjournalister får hot och hat för att de är just kvinnor som rapporterar från eller refererar manlig elitidrott. Nu har Landslaget i fotboll för damer hotat att bojkotta fotbollsgalan för att Svenska Fotbollsförbundet inte vill förhandla med spelarrepresentanterna om ersättningen för landslagsuppdrag. Kvinnorna får en ekonomisk ersättning som är väldigt låg. Pengarna täcker långt ifrån deras lönebortfall för de dagar de är på landslagsuppdrag. Herrarna i förbundet tyckte det var dålig tajming att gå ut med detta precis innan play off matcherna som herrarna spelade mot Italien. De skulle alltså bara varit tysta och inte märkas. I början av #metoo försökte några kvinnor inom restaurangbranschen förklara det som alla alltid har viskat om, sexuella påhopp från gäster och sexistisk jargong bland de manliga kollegorna. Då plockar TV kanalerna in kockar som Erik Lallerstedt för att dementera att det ser ut så i restaurangbranschen. Man plockar in en man för att tala om att kvinnorna överdriver och ljuger om situationer för att dessa män inte sett det med egna ögon i just dessa fall.

För mig känns inte problemen med hur vi män behandlar kvinnor som ett problem baserat på etnicitet, religion, kultur. Problemet känns som att det är vi män. Problemet verkar finnas inom alla grupper av män. 5000 kvinnor i bara två yrkeskårer säger mig att det troligtvis är så. 5000 kvinnor som tagit sig mod att ställa sig upp och tala om att det räcker nu! Dom 5000 blir nu ifrågasatta i sociala medier. Det verkar vara svårt att hitta folk som vill ta tag i problemet, det är lättare att hitta folk som vill förklara varför dessa kvinnor har fel, vilket jag inte tror att de har. Något behöver göras nu för att kvinnor ska kunna känna sig trygga bland oss män, där de inte ska behöva att vara rädda för att utsättas för sexuella kränkningar. Något behövs göras åt män som ser kvinnor som ägodelar eller leksaker. Jag hoppas verkligen att detta bara är början på en stor förändring på väg till mer jämställdhet.

Currently mortem

Nu är det en tid på året då döden är väldigt närvarande för väldigt många. Alla helgons dag och alla själars dag har precis varit. Många tänder ljus för sina nära och kära som inte är med oss här längre. En del har även firat Halloween som från början är en ritual för att få Jack, Jack som bråkade med djävulen och alla andra så pass att han inte var välkommen i vare sig himmelen eller i helvetet att lämna byarna i fred. Man satte ljus i rovor på Irland för att leda Jack ut ur byn där han irrade omkring mellan himmel och helvete. (Pumporna ersatte rovorna när Irländare som p.g.a svältkatastrofer lämnade ön för att söka lyckan i Amerika började odla pumpor för att de gav mer mat) Ingen ville att han skulle stanna i sin by utan man lös upp vägen så han gick igenom och ut ur byn. Så just denna tid på året blir döden kanske mer närvarande bland oss och vi tänker på den på ett annat sätt. Sen finns det ju de som alltid har döden inom räckhåll men som håller hen på armlängds avstånd för döden ska inte komma för nära. Jag tänker på människor med diverse sjukdomar som cancer, als, hjärt och lungsjukdomar. Jag tänker också på dom som har diabetes speciellt de unga. Det är många som går med döden vid sin sida och känner av hens närvaro då och då.

Döden är inte ämnet man bara tar upp med vem som helst. Konstigt egentligen för när vi tar vårt första andetag i denna värld så färdas vi med olika hastighet men i en och samma riktning. Mot döden. Varje dag är en dag närmare. Oavsett förmögenhet eller brist på förmögenhet, oavsett religion, sexuell läggning, etnicitet, funktionshinder, kön, förmågor och skils så kommer vi alla dö. Inte speciellt uppmuntrande kanske men det beror tror jag på vad vi gör av alla dagar vi inte är döda. Det är en hel del dagar det man kan fylla med diverse grejer.

Har hört det i dag igen och det finns nog substans till att göra det till en "sanning", alla vill komma till himmelen men ingen vill dö. Himmel i detta fall kan vara så mycket. För kristna, judar, muslimer är det en plats där Gud regerar och dit man får komma om man är troende(väldigt förenklat) , inom Buddhismen handlar det om samsara som är en cykel av reinkarnationer. Även i hinduismen tror man på olika samsara som i hinduernas fall styrs av karma. Synen på någon form av värld, tillstånd efter döden är väl utbredd i de flesta religioner stora som små. Fråga en icketroende vän så finns det en stor chans att vännen säger att de tror på någon form av existens efter döden men man kanske inte vet riktigt vad. Det är sällan man hör någon som säger att man blir mull och en del av kretsloppet och själen är död för alltid.

Jag tror de flesta har tankar på döden då och då. Jag tror de flesta någon gång känt någon form av rädsla, ångest över döden. Oavsett om man är rädd eller trygg för vad som kommer sedan eller om det kommer något sedan.

Är döden det värsta som kan hända oss? Jag är inte så säker på det. Om döden skulle vara det värsta som finns varför väljer en del människor då att avsluta  sina liv genom självmord? Det verkar som att livet ibland kan upplevas som det absolut värsta som kan hända oss. Det finns fortfarande en utbredd uppfattning om att självmord är fegt, att man inte tänker på sina nära och kära. Jag tror att självmord givetvis kan vara en flykt utan tanke på annat än sin vilja att lämna livet. Jag tror också att det är en (missförstå mig rätt) modig handling i ett desperat tillstånd. En hel del människor som försökt ta sina liv har berättat (i olika artiklar, blogginlägg, talkshows, tv program, böcker mm )efteråt att de ville ta sina liv för att göra livet enklare för sina nära och kära, de kände det som att deras egna existens hindrade de näras lycka att blomma ut. De förstod väldigt väl att deras död ett tag skulle kasta omkull vardagen för sina nära men att det skulle gå över efter en tid och livet skulle bli enklare och roligare för de som var kvar.

Vi mår dåligt när de nära som är sjuka inte vet om de kommer överleva sjukdomen. Vi mår dåligt när vi läser om dödligt våld, vi mår dåligt när nära eller bekanta förlorar sina liv i olyckor, vi mår dålig när nära eller bekanta självmant avslutar sina liv. Vi är många som tycker det är otäckt att komma nära sin egna dödlighet, när vi inser att döden kommer inte hoppa över oss och vi har inte en aning om när döden hoppar på oss. Detta gör också att många människor verkligen lever de dagar som inte är våra dödsdagar. Många människor gör grejer som får dom att må bra, många gör dagarna värda att leva för andra. Många har förstått storheten med kärleken. Kärleken till en annan människa, kärleken till sina nära, kärleken till en hobby/ett intresse, kärleken till livet.

När jag tänker på döden. Döden som definitivt klipper av livet här. Då undrar jag hur människor som önskar andra människors död tänker. Jag säger inte att någon tänker fel, jag bara undrar hur man tänker om man håller fast vid att en annan människa ska dö. Oavsett om man tycker att någon gått väldigt långt över moraliska, etiska och lagliga gränser. Jag kan också tänka "dö då din jävla idiot". Det är lätt att tänka så om någon skadar en nära, om någon ger sig på ett barn, om någon sätter en annan människa i ett drogberoende, om någon p.g.a fylla/drogpåverkan kör ihjäl en helt random människa, om någon p.g.a helt enligt mig skeva religiösa orsaker har ihjäl andra människor. Jag är absolut emot dödsstraff, likaså är jag emot att man dödar i vedergällningssyfte. Såklart finns det undantag. Kan en polis rädda människor genom att skjuta ihjäl en annan människa som orsakar död på något sätt så har jag inga synpunkter på det. Det kan absolut finnas fler undantag som jag skulle kunna acceptera. Jag bara vet att mitt liv och mina näras liv är väldigt värdefulla och att jag skulle bli helt knäckt om någon tyckte att t.ex min dotter förtjänar att dö.

Döden har ju även på ytterligare sätt varit allestädes närvarande i media, på sociala media mm mm. Det är inte sällan att människor önskar livet av kvinnor i text för att dessa kvinnor står upp för t.ex jämställdhetstanken. Man önskar livet på människor som vill att vi ska ha ett jämställt samhälle. Man önskar livet av dessa människor på helt vidriga sätt. Det ska skäras i kroppsöppningar så offret förblöder och därigenom hinner plågas en stund. Man hotar om dödligt våld för att en människa aldrig mer ska kunna känna sig trygg. Man ber människor ta sina liv för att man tycker de har trampat en på tårna. Helt vidrigt. Man förtjänar inte att leva för att man har en åsikt som inte stämmer överens med någon annans och då ska man dö.

Det önskas även död för andra människor i detta land. Det är otäckt att se hur kallt diskussionsklimatet blivit när det gäller flyktingar och då framför allt de så kallade ensamkommande killarna med rötter i Afghanistan, alltså våra medmänniskor. Det finns människor som tycker att vi ska upphäva asylrätten i Sverige. Det finns människor som tycker att vi ska visa ut dessa människor till Afghanistan där det råder inbördeskrig och där det inte varit fred sedan tidigt 70 tal. Det finns div offentliga personer som riksdagsledamöter, professorer, dr diplomerade och andra kändisar som tycker att det inte gör något om dessa flyktingar viss ut och möter döden genom t.ex tortyr. Man hade oturen att födas på fel plats i fel tid och då förtjänar man att dö enligt vissa människor och grupperingar av människor.

Det som blir väldigt märkligt för mig är att om en hustrumisshandlare, en mördare, en drograttfull som haft ihjäl någon, en mordbrandspyroman, en pedofil, jämställs med en person med en för normsamhället avvikande åsikt eller en människa på flykt. Det känns galet att man tycker att en flykting förtjänar att straffas som t.ex en seriemördare. Det känns fruktansvärt märkligt att man tycker en människa på flykt ska straffas överhuvudtaget om hen inte begått något brott.

Så varför inte göra något av alla våra levnadsdagar när vi fått sådana att förvalta. Döden hittar oss oavsett om någon tycker vi förtjänar det eller ej. Förr eller senare, gärna senare kommer döden och tar oss härifrån.

Istället för att önska livet av folk så låt oss bevara våra nära och kära som inte fick en dag till, i ljust minne.

Behövs #MeToo ? del 2

Så vaknar man upp till ännu en dag och på Twitter ser man att det är Lasse Kronér som fått ut gamla lik ur garderoben. #metoo växer och fler och fler män i offentlighetens tjänst får ställa sig i "skamvrån", det börjar bli trångt där nu men jag är helt säker på att vi bara sett början av början än. Äntligen hände något där vi inte kan bortse från kvinnors utsatthet. #metoo är som en snöboll som börjat rulla ner från Mount Everest topp och bara växer och växer. Det är otroligt många som anser sig blivit sexuellt ofredade på något sätt, otroligt många som använder #metoo alltså. Det finns väldigt många fler som blivit utsatta, alla som blivit det använder inte hashtagen för att visa upp det bara.

TV 4 har valt att ta bort alla program från tablån där Martin Timell medverkar. Aftonbladet tar inte in något nu som Fredrik Virtanen skriver även om Aftonbladet kategoriskt vägrar bekräfta att det rör sig om Fredrik Virtanen. Aftonbladet har däremot inga problem med att namnge Martin Timell och Lasse Kronér. SVT lär väl antagligen om de inte redan gjort det plocka bort alla program med Lasse Kronér. Vi kommer antagligen få leva med Fångarna på fortet ett tag framåt och det är det värt när förklaringen är att mediebolagen börjat rensa bort programledare som ofredat kvinnor. De borde ha reservprogramledare för bolagen har ju vetat om dessa händelser innan, vilket får mig att undra om man kan sitta kvar som chef, ansvarig utgivare, styrelseledamot osv när man varit med och mörkat händelser. Jag är helt säker på att program som Äntligen hemma, Doobidoo, Smartare än en femteklassare... har en plats i den svenska tv tablån man behöver bara andra programledare. Kan man byta ut James Bond då och då så kan man byta programledare i vilket TV program som helst. Till och med Robins skulle kunna heta Robins med annan programledare om Robin Paulsson skulle vilja göra något annat.

Det är nu vi får se om mediebolagen är hycklare eller om de står för den människosyn som de påstår. Är detta början på slutet för TV program där man försöker skapa intriger med hjälp av sex och alkohol?  Jag hoppas det. Tänk om TV bolagen skulle välja  att  lägga ner program som Paradise hotell, Big brother, Ex on the beach. Skulle världen bli sämre då? Jag tror inte det.

#metoo skapades för att belysa problemet med att! och hur mycket kvinnor blir sexuellt ofredade. Det dyker upp en massa "konstiga" andra hashtags nu också. Några exempel är #itwasme #ididit #ihave . Hashtags som går ut på att män ska visa hur fina de är som tar ansvar för sina övergrepp. Det är bra att man tar ansvar, absolut. Men som jag skrivit innan så måste män inte kontra så fort kvinnor tar upp det obehagliga. Kan vi män bara snälla låta kvinnorna behålla utrymmet som de äntligen fått. Kan vi män bara sätta oss stilla i båten, lyssna och kanske lära oss något? Om vi lyssnar riktigt noga så kanske vi kan alla tillsammans fundera ut hur vi ska få stop på övergreppen. Och ni som använder
#itwasme #ididit #ihave kanske inte ska kräva en massa styrkekramar och hjärtan. Ni kanske är värda ett besök av polisen. Som jag skrivit innan, det finns ingen skyldighet för kvinnor att förlåta bara för att du som man som begått övergrepp gråter ut och erkänner dina övergrepp.

Alyssa Milanos som startade denna omgång av #MeToo som hashtagen egentligen ser ut borde uppmärksammas med någon slags pris/erkännande, likaså borde Tarana Burke få ett erkännande för att hon skapade denna hashtag för tio år sedan. Kvinnors utsatthet är alltså inget nytt. Det är bra om detta diskuteras länge för vi behöver se världen på ett lite annorlunda sätt. Det är lätt att tycka att vi ska ha det jämställt. Vi är ju trots allt världens femte mest jämställda land. Det är lätt att säga att, hej jag heter XXXXXX och är för jämställdhet, men.... vi måste förstå att det tar tid, att det finns inte ekonomiska utrymmen för att göra allt nu, vi kan inte........... osv. Det behöver inte ta tid. Man skulle kunna sätta sig om 5 minuter och bestämma att lönerna ska vara jämställda. Men det går ju bara om männen sänker sina löner för att höja kvinnornas till en exakt samma lön för samma arbete nivå, eller? Japp, så är det säkert men vad är problemet? Vi vill ju ha ett jämställt land säger vi ju. Så är det med många frågor. Det går göra något åt orättvisorna nu meddetsamma om vi män är beredda att backa från våra tusenåriga privilegier. Vi kommer att bli tvingade att backa förr eller senare så varför inte göra det direkt. Hur kom jag in på detta? Jo för jag tror att först när vi män ser kvinnor som jämlika så kommer sexuella övergrepp minska så det märks. Därför är #MeToo #metoo en viktig "kampanj".Därför är det viktigt att vi män inte är inne och stjäler fokus från detta med en massa tyck synd om mig som förövare "kampanjer" . När #MeToo nått ut överallt där det måste få synas och diskussionerna ligger på hög beslutande nivå en längre tid, då kanske män som vill berätta att de gjort fel kan köra sin kampanj. Som sagt jag tycker det är positivt när människor tar ansvar men det är oansvarigt att göra det på ett sätt som tar fokus från ett problem som t.ex kvinnor som blivit utsatta för sexuella ofredanden både fysiskt och psykiskt.

Behövs #metoo?

Jag har funderat lite runt #metoo och vad folk skriver om denna "kampanj" . #metoo som kom till för att visa på hur många kvinnor som blivit sexuellt ofredade på ett eller annat sätt. Fysiskt och psykiskt. #metoo som kom till efter att det avslöjats att  Hollywood Harvey Weinstein begått diverse sexuella trakasserier mot en hel rad av kvinnor.

För ett tag sedan var Anders Borg på fest och gjorde tydligen bort sig duktigt genom att vifta med sitt könsorgan, kalla värdinnan hora och en del annat. Då ifrågasattes riktigheten i uppgifterna och många undrade hur någon kan lämna ut sådana saker när det händer på en privat fest. Han var ju bara trött och full. Han har ju så mycket viktiga möten och uppdrag hela tiden så det skulle tydligen vara förklaringen till varför han gjorde som han gjorde.

Fredrik Virtanen på Aftonbladet ska ha drogat och våldtagit Cissi Wallin. Det sägs inte så mycket om han i media. Han tog en time out från jobbet på Aftonbladet ganska snabbt när hans namn började nämnas i samma meningar som våldtäkt.

Jan Guillou nämns som en taffsare av Katerina Janouch. Katerina har gett ut sina böcker på Piratförlaget där Jan är en av ägarna. Hon har bytt förlag och kan nu säga vad Jan gjort.

Martin Timell som är ett av de stora namnen på TV 4 har också uppdagats som en person som sexuellt ofredat kvinnor. Denna händelse verkar dela twitter bl.a i två läger. De som tycker som Elisabeth Höglund och Erik Hörstadius att man måste tåla lite. Erik Hörstadius är ytterligare en av alla de som tycker att det är kanske inte så farligt, din farbror kanske är full och tar på dig på ett olämpligt sätt men han är ju ingen ond människa har Erik sagt. Den andra sidan är de som tycker att det är viktigt att ingen har rätt att kränka dig oavsett om man är en full farbror till dig.

Det som är intressant är att folk tycks vetat om länge hur Erik och Elisabeth resonerar, de tycks vetat om länge att Virtanen våldtagit Cissi Wallin och att Martin Timell är ett sexistiskt svin. Tack och lov för att kampanjen #metoo dök upp så att kvinnor fick se att de inte är ensamma och att det går att lyfta upp ofredanden till ytan och att män får börja ta konsekvenser för sitt handlande. Varför har Virtanen och Timell fått stanna så länge på sina poster? Varför får Guillou stanna på sin post?

Det är intressant att det skapas kampanjer som #ididit och att en massa män ska prata ut om hur de ofredat/våldtagit kvinnor. På riktigt såsitter det män i tv soffor, de pratar i poddar och i radio om att de våldtagit kvinnor. De får styrkekramar och hjärtan på sina plattformer i sociala medier. Det är väl jättebra att man kan säga att man gjort fel och är ledsen för det men vänta lite.

Vi män ska ge fan i att ta utrymme från och dränka #metoo i massa ångerkampanjer. Låt #metoo blomma ut och blomma över innan vi män ens tänker på #förlåtmig kampanjer. Har man våldtagit någon och berättar om det i tv och i etermedia så kanske man inte ska vänta sig bara en massa styrkekramar och hjärtan, man bör nog i rimlighetens namn vänta sig ett polisbesök också. En sak som många män tycks ha svårt att fatta är att en kvinna du våldtagit aldrig någonsin behöver förlåta dig om hon inte vill det. Du kan inte kräva att slippa rättvisa enligt lagen bara för att du grät i media när du berättat hur dum du varit.

Jag blir väldigt ledsen när jag ser alla som lagt ut #metoo i sociala medier, ledsen för att ingen ska behöva utsättas för det dessa kvinnor utsatts för. Glöm heller inte bort att långt ifrån alla kvinnor som varit utsatta kommer dela med sig en #metoo.  Det är helt fantastiskt att denna kampanj drog igång. Över 6 000 000 #metoo fanns runt om i sociala medier efter ett par dagar. Det visar på att problemet är fruktansvärt stort och att det måste göras något åt det.

Jag funderade på hur kvinnobilden var när jag var tonåring på andra halvan av 80 talet och en bit in på 90 talet. Vad lärde jag mig i t.ex media om hur kvinnor var och hur de skulle behandlas? Läste en fråga i en Facebook status om TV programmet solstollarna av Ola Ström och Per Dunsö skulle kunna gjorts idag. Nej svarar jag nog på det. Det var ganska mycket bikinitjejer i det programmet och mången pojkar dreglade extra när popsångerskan Samantha Fox var med. Samantha Fox som under en period var med i musik tidningen OKEJ i nästan varje nummer och då som affisch i A2 format iklädd endast bikinibyxor, eller några små shorts. Hon var nästan alltid topless på bilderna. TV 1000 som en kanal hette på den tiden visade inte sällan hårdporrfilmer efter kl 24. Det var inget konstigt, så var det bara. I musikvärlden kunde man också slå sig fram om man bara badade topless. Det är väl ingen som har tyckt att den Italienska sångerskan Sabrina gjorde något stort musikaliskt avtryck men när man läser 80 tals bloggar och andra nostalgi sidor så minns väldigt många hennes bröst. Det var t.o.m med en affisch på henne topless när man köpte skivan. Jo jag har den. Köpte den då. Min pappa var inte lika positiv till alla lättklädda tjejer i ungdomsprogram, i musiktidningen OKEJ eller på min vägg i tonårsrummet. Han tyckte det var bra när det åkte upp en affisch med en varulvs Ozzy Osbourne i stället för Sabrina med bara bröst på min vägg. Hur förmedlar olika media till ungdomar om hur en kvinna ska vara och hur hon ska behandlas idag? Har kvinnor någon makt alls över sina kroppars exponerande och på kvinnosynen? Vad får mina barn med sig för bilder av kvinnosynen in i deras framtid? Om 10 år, kommer en ny #metoo kampanj få lika mycket spridning eller har världen blivit bättre då vad det gäller sexuellt ofredande. 

#metoo är enligt mig en fruktansvärt viktig kampanj och vi män måste ta in denna hårda sanning och lyssna på vad kvinnorna säger, vi kan lära oss något här. Lära oss om att världen inte kan se ut så som den sett ut vad gäller hierarkin i samhället bland annat. Jag hoppas att #metoo kommer att fortsätta diskuteras ett tag till i div tv och andra etermediaprogram ett tag till och att man sen på alla nivåer börjar diskutera vad vi tillsammans kan göra för att världen ska bli lite bättre.

Hur ser jag på kvinnor?

Nu undrar jag igen hur vissa människor tänker. Jag har fått flera olika reklam erbjudande senaste tiden. Reklam för en huvtröja där det står lite olika saker men för att sammanfatta hittade jag en som sa det alla sa. Det stod att: " Jag har en dotter, ett hagelgevär, en spade och ett alibi! Jag misstänker att det skulle ha med eventuella nyfikna pojkar att göra. Eller så har jag missuppfattat det hela och det går ut på att jag skulle skjuta min dotter, gräva ner henne och ljuga i rätten. Jag tror det har med nyfikna pojkar att göra. Vi har ingen hederskultur i Sverige, att jag skulle behandla min dotter som en icketänkande ägodel har ju inte med det att göra, eller? Och att jag skulle godkänna vem som träffar henne och om jag inte blir nöjd så skulle jag mörda pojken. Helt normala värderingar om man är man, eller? Ni män som ens funderar på att gå runt i en sådan tröja, tack för att du får mig att framstå som en våldsverkare bara för att jag är man. Hade jag och många andra män med mig inte setts som våldsverkare så hade sådana tröjor inte varit intressanta att sälja.

Nu till vad som gäller min snart 17 åriga dotter! Jag har fått äran att få en dotter som till 50% kommer från mig men som är helt och hållet sin egen. Om jag skulle haft en sådan där tröja där det står   " Jag har en dotter, ett hagelgevär, en spade och ett alibi! Utifrån den texten förutsätts hon vara intresserad av pojkar som inte kan hålla händerna i styr och hon kommer att behöva mitt beskydd mot dessa pojkar. Hon umgås med vem hon vill, jag kommer inte välja hennes vänner eller ev förhållanden. Om hon vill dejta någon så tänker jag inte tvinga in henne i heteronormen om hon skulle vilja röra sig utanför den. Skulle hon välja att vara tillsammans med någon av annan etnicitet eller religion så är det hennes val, så har vi det avklarat eftersom jag ofta får frågan från andra män. Skulle hon dejta någon som är äldre än mig så gör hon det, hennes val oavsett vad jag skulle tänkas tycka. Hon kommer göra misstag i sitt liv. Stora eller små, många eller få men hon kommer inte vara nöjd med allt hon gör. Jag kommer inte hålla med henne i allt hon anser att hon har rätt i men jag kommer aldrig misshandla eller döda någon som hon gjort något med hon ångrar sig för. Om min dotter väljer att ha sex med en kille som visar sig vara fel kille så har hon ju gjort ett val. Det är ju bara att hitta rätt kille nästa gång. Hon kan ju aldrig betraktas som smutsig för att hon haft sex med någon som inte levde upp till det hon ville ha ut av den människan. Sluta prata om oskuld. Vad gör sig en människa skyldig till genom att ha sex? Jag hoppas min dotter hittar den perfekta partnern om hon vill ha en partner. Om hon måste testa 1000 st innan hon är nöjd hoppas jag hon testar 1000 stycken, min dotter är värd att få vara nöjd! Jag skulle nog kunna slå ihjäl någon i affekt om någon skadar henne illa men i ett sådant fall som förhoppningsvis aldrig sker så hoppas jag polisen når fram innan jag gör det, jag skulle nog kunna slå ihjäl, inte för att hon inte skulle kunna försvara sig utan för att jag skulle bli så in i helvete arg. Jag har förstått att jag har en gräns för när jag kan handla rationellt. Jag har önskat att köra över en människa. Jag önskade denne persons liv i min hand för att släcka det. I affekt och det skulle inte hända! P.g.a att det efter ca 15 sekunder smög sig in någon form av tänkande och att jag trivs så bra på utsidan av fängelsemuren. Jag vill inte testa insidan. Och på 45 år har jag känt så en gång! En gång för mycket såklart men bara en gång och det hade inte med mina barn eller min familj/släkt att göra.

Några andra sätt som ger en konstig bild i det ojämlika könsnormssamhälle vi lever i. Jag har en kompis som har ett hus i skogen. Hon bor där själv. När vi varit och handlat på t.ex Jula och hon handlat verktyg så frågar expediten gärna mig om vi skall ha något mer. Vi har varit på husvisningar och när mäklarna har tagit upp vad som behövs att göra så pratar dom över huvudet på henne och tilltalar mig, de frågar hur jag tänker göra. Jag har ett antal gånger fått förklara att vi inte skall flytta ihop utan jag bara är med som sällskap. Det är så givet i vissa sammanhang att männen gör vad som förväntas av männen och det blir jobbigt för en del när en kvinna gör det som förväntas vara mansjobb. Varför är det så. Det värsta jag vet är när någon frågar om hon är min sambo och hon står bredvid mig. Fråga henne. Hon är vältalig och jag är inte personlig assistent åt henne. Varför hakar jag upp mig på det. Jo om någon frågar mig om hon som står bredvid är min! sambo så degraderar man henne till en ägodel utan egen vilja. Det är det jag har lite svårt för. Om någon frågar mig om hon är min sambo när hon inte är med så kan jag gärna svara för då är hon ju inte där och kan frågas om hon bor ihop med mig.

Jag har fått frågan om jag har haft sex med Herr X fru. Frågan var inte om jag hade haft sex med Fru X. Hon var i det läget degraderad till Herr X fru, en ägodel. Då personen som frågade visste vad bägge hette så kan jag tycka så. Det hade varit skillnad om frågeställaren bara hade vetat vad Herr X heter och inte frun. (Nej jag hade inte haft sex med Fru X). Det har hänt att när jag varit på lokal med någon dejt/flickvän så har jag fått frågan av snubbar om de får dansa med min flickvän. Jag har lust att säga, fråga henne. Hon kan bestämma själv. Men jag har alltid sagt nej för om man inte kan se henne som en egen individ så vill jag inte utsätta henne för att behandlas som något annat än en kvinna som bestämmer över sig själv.

Om du som man tror du äger den kvinna som valt att dela sitt liv med dig så kan jag bara fatta det som att du ser henne som din personliga slav. Man kan komma överens om det mesta. De flesta vill leva i monogama förhållanden så att komma överens om att vara varandra trogna kan rent av vara vackert. Men det betyder aldrig att man givit bort sig som en gåva som ska ägas av någon.

Det finns ganska många reklamkampanjer som är rent kvinnoförnedrande. Kolla på reklamen på tv, i magazin eller på nätet. Fundera på om reklamen utgår från att en kvinna är en mans ägodel. Man kan hitta skrämmande många reklamer som kan tolkas så.

Vi matas av bilden som patriarken som skall skydda familjen och bestämma vad som gäller. Titta på reklam som säger tvärt om. En kvinna som matriark som bestämmer vad som gäller i familjen har ofta en medelålders alldaglig man som verkar lite korkad och hunsad. Även barnen kör med han om det finns med barn i den reklamfilmen. En man oavsett utseende och intelligens kan framställas i reklamen som en man som kan få vilken tjej som helst oavsett ålder mellan 18-35 och oavsett hur fotomodellsnygg hon anses vara. En kvinna som är fotomodellsnygg 18-35 år och har en egen vilja får nöja sig med sin halvskalliga, halvfete 50 åring. Det är den bilden som jag tycker jag ser dagligen i olika reklamer.

Jag känner kvinnor som är grymma på att Laga mat, sticka, sy, ta hand om barn, hugga ved, byta däck på bilen, bygga en altan, svetsa, lägga nya takpannor, köra motorcykel, jobba som polis, ta hand om missbrukare, hjälpa människor som är behov av hjälp på något sätt, spela elgitarr, fiska osv osv...

Vart vill jag komma? Jo om vi vill ha ett jämställt samhälle på riktigt där kön inte är avgörande någon gång för vad som skall göras så måste vi acceptera att en person gör det hen gör för att hen vill eller måste för att få ut det hen vill av situationen utan att någon tittar snett på hen för att hen rör sig utanför könsnormen som verkar gälla där och då.