Orange week närmar sig slutet för denna gång.

 November rullar på och orange week är på väg att ta slut. En vecka fri från våld.

Vi har jobbat med olika metod material, utställningar och samtal med våra ungdomar. Jag vet att Hagabodaskolan i Habo haft olika aktiviteter, Jag vet inte om skolorna här har haft det. Att bara klä sig i orange och inte veta varför tycker inte jag är en aktivitet, man måste väl veta varför för att få någon effekt. Men varför är det viktigt? En vecka fri från våld, är det 51 veckor man okejar våld då?

Det finns flera typer av våld, det många tänker på är fysiskt och psykiskt våld. Det går att lägga till sexuellt- materiellt- latent- digitalt- och försummelse våld. Utöver detta har vi hedersrelaterat våld vilket funkar på lite annorlunda sätt, därför får den en egen del, eventuellt i ett senare inlägg. Någon kan nog hitta ytterligare våld. 1 av 3 kvinnor har och eller kommer utsättas för någon form av våld i nära relation. 1 av 10 barn lever i familjer där det förekommer våld i nära relation. alltså jobbar du i skolan så lever 2-3 barn/ungdomar i familjer med våld i nära relation. Jag har jobbat på fritidsgårdar med upp till 100 besökare vilket gör att det statistiskt sett är 20-30 av de besökarna som lever i hem med våld i nära relation. Andra fritidsgårdar jag jobbat på med ett snitt på 10-15 besökare /kväll har ju då 3-5 ungdomar som ,lever i familjer med våld i nära relation. 

Jag har jobbat som fritidsledare i ca 30 år, jag har helt säkert jobbat med hundratals av ungdomar som lever i familjer med våld i nära relation. Dessa ungdomar är helt enastående på att dölja sina hemförhållande. Jag har fått meddelanden och mail från ett fåtal ungdomar som velat berätta hur de hade det hemma då jag jobbade med dem i skolan eller på fritidsgård, det de har gemensamt är att vi på skolan och fritidsgårdarna inte hade en aning, vi misstänkte inte det alls.

Det har varit mycket prat från politiken om att sätta förövarna i relationer med mycket våld i fängelse, samtidigt har man under året tagit bort ekonomiskt stöd till tjej och kvinnojourerna, det rimmar riktigt illa.

Som jag skrev så har 1 av 3 kvinnor utsatts för våld i nära relation (och då räknas tjejer från årskurs nio tror jag det var) vilket innebär att jobbar du/studerar du med mer än tre kvinnor kan du räkna ut att du sannolikt då har jobbat med 1 kvinna eller fler beroende på antal kvinnor på arbetsplatsen såklart.

Är du medlem i förening så träffar du ju ett antal kvinnor som antagligen utsatts för våld i nära relation. Går du ut och äter på lunchen så är sannolikheten stor att det sitter kvinnor på restaurangen, kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Ja du förstår dessa kvinnor finns överallt, även i din bekantskapskrets! Detta gör ju då att du antagligen känner ett antal män som utsätter nära o kära för våld.

Men varför lämnar dessa kvinnor inte bara sina våldsutövare? Kolla Polismuseet.se där finns ett nytt material om våld i ungas relation, där finns bra förklaringar till varför man inte lämnar. 

Vad kan lilla jag göra då? Jag vet inte så mycket men misstänker jag att någon utsätts eller utsätter för våld i nära relation så kan jag ställa frågan hur mår du och följa upp med följdfrågor beroende på svaren som ges. 

Orange week är lite tung ibland men väldigt viktig. Var rädda om er och var rädda om varandra. Vi har en fin skylt på en av fritidsgårdarna där det står. Dunka plåt, in te varandra. Ja ungdomarna är kloka!

Död

 Nu är vi där igen, dagen på året som alla vi älskade, alla vi kände gör sig påminda igen. Det är den dagen på året där döden gör sig påmind igen. Det är dagen då många vill minnas nära och kära i stillhet. Många gick härifrån alldeles för tidigt om man frågar oss som är kvar. Erika lämnade för en brand när hon var 14, Anders o Håkan för ett ras i sandbankarna i Bankeryd 14 och 11, Jocke o Jonas när de var 19 o 18 i trafikolycka, Stefan när han var 29 i cancer, Oscar när han var 21 i en bilolycka, Ida han aldrig uppleva livet utanför mammas mage, det är några av de jag känt som lämnade alldeles för tidigt. Varför var de tvungna att lämna? Jag är inte ensam om att tycka att det är fel när folk dör av andra orsaker än hög ålder. 

Det dör väldigt många barn i världen varje år även om antalet halverats sedan 2000. 4.9 miljoner barn dör varje år innan de fyllt fem och det på grund av orsaker som skulle kunna hindras som t.ex krig, svält, avsaknad av rent vatten, avsaknad att kunna hålla god hygien. 4,9 miljoner, alltså 13.400 barn per dag. I genomsnitt dör 25 barn av dagen direkt av krig. Alltså är de som dör av skador, sanitära olägenheter, svält p.g.a krig inte medräknade. I min värld är det vansinniga siffror. Jag struntar fullkomligt i vem som dödar ett barn även om det är i krig, de skall ställas till svars för det krigsbrott de begår! Man kan aldrig någonsin lägga ansvaret för krigshandlingar på barn, det är vuxna som är ansvariga för att hålla barn borta från krig. Jag håller med en amerikansk soldat som intervjuades under Vietnam kriget, han sa -skicka inte era söner att ta hand om det era politiker ställt till med. Jag håller med så mycket. Jag blir så glad varje gång jag hör om ungdomar som inte får göra eller blir hemskickade från militärtjänstgöring för de inte vill bära vapen för att de känner att de inte kan döda en annan människa. Jag menar absolut inte att alla som gör lumpen är massmördare, förhoppningsvis slipper de någonsin få reda på om de kan släcka ljuset för en annan människa. Vi behöver ett militärt försvar säger någon nu och som världen ser ut kanske vi behöver det men vi måste anstränga oss hårdare för att hitta sätt som är Winn Winn utan att någon dör. 

Det dör en massa unga människor i så kallade gängkrig. Vad gör vi åt det? Regeringen hävdar att de gör något genom att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år och preliminär boka fängelseplatser hos våra Baltiska grannländer, man har köpt in fängelsekläder till barn också. Jag kan ju tycka att man kanske skulle jobba hårdare för att förebygga att våldsbrott bland unga händer. Fängelsekläder och fängelseplatser används ju först när brottet är begånget, kan vi verkligen inte få färre brott att begås?

Döden är runt oss hela tiden, vi matas med nyheter om våldsbrott dagligen, av någon anledning så är ett människoliv inte värt något på många håll. Offren blir bara en siffra i statistiken, någon procentenhet i ett diagram där det ibland ser bättre ut än på länge och då är man nöjd. Kan man verkligen vara nöjd om inte brottsoffer stapeln är exakt 0%

Jag hoppas att ni nästa år bara tänder ljus på nya ställen och då har personen som lämnat gjort det p.g.a hög ålder. Jag hoppas att nästa år så är stapeln 0 barn om dagen som dött direkt orsakat av krig, allt annat är vansinne, likaså barn som dör av svält, brist på hygien eller annan vilken som helst orsak skall ha en 0 stapel i statistiken. 

Som sagt, var rädda om er själva och varandra och så hjälps vi åt att få en bättre värld, börja med en vänlig handling, känns det bra så bara fortsätt.

Fritidsledare som nybörjare igen.

 Det är ett tag sedan jag skrev något. Det händer så mycket i världen att jag behöver tid att kolla fakta och hinna med innan nästa grej händer och så glömmer media och vi de föregående knasigheterna. 

För ett och ett halvt år sedan utmanade jag mig själv och bytte arbetsplats till en organisation och kommun som jag inte visste något om. När jag var på anställningsintervju i november 2023 fick jag uppleva två chefspersoner med sådan glöd, det är en underdrift, med sådan eld att de kunde gjort våran dvärgplanet Pluto till ett nytt semesterparadis. Jag förstod att tackade jag ja om jag fick frågan skulle jag vara nybörjaren i gänget trots att jag hade erfarenhet tidsmässigt som de hade varit tvungna att gå ihop fyra fritidsledare för att komma upp i. 

Kanske är det att få vara nybörjare med kunskaper som gör att jag känner att fritidsledare kan jag vara till pensionen skickar bort mig från arbetsmarknaden. När min pappa var fritidsledare på slutet av 60 talet till slutet av 80 talet var jobbet ett helt annat, ändå är det han som varit inspirationen i mycket av min glöd och vilja att göra skillnad, att få vara med och utveckla. 

När min pappa jobbade på fritidsgårdar i Jönköpings kommun så fanns det rökrum, ofta i kafédelen på fritidsgårdarna där fritidsledarna rökte i hop med ungdomarna (Åldersgränsen 18 år för att köpa tobak i Sverige röstades igenom 1997) När jag började som timledare 1989 så var vårt(timledarnas) jobb att sköta fiket och hjälpa till vid arrangemang. Fritidsledarna höll i aktiviteterna vilket var en klok uppdelning oftast. Redan på  70 talet försökte man med gårdsråd och liknande demokratiska övningar men oftast utan att låta ungdomarna få ta något reellt ansvar. Man gjorde mycket bra verksamhet, man fångade in intresset hos ungdomarna och försökte få ut ungdomarna i föreningslivet. Vi var med på många arrangemang nationella och nordiska med innebandy och musik. Vi var på läger, vi hade tisdags innebandy tillsammans med gruppboenden mm mm. Vi var många på gården när jag växte upp, säkert 70-80/ kväll i ålder 13-säkert 25 år där de 17+ arna mest satt i fiket, spelade kort, rökte och tog det lugnt, kanske spelade de lite biljard för man fick även röka uppe i biljardrummet. Någon gång runt 1993-94 slutade man att låna ut/bjuda ungdomarna på cigaretter, ungdomarna var tvungna att ha okej från föräldrarna för att få röka på fritidsgårdarna.  

1996 var jag färdigbakad som fritidsledare och det hände en del under några år där, eller det kunde hänt en hel del. Runt millennieskiftet så fanns det en fritidsledare i Göteborg som heter Jonas Agdur, han hade funderat ett tag runt ungdomars inflytande och vad det kunde göra med deras fritid bl.a År 2005 bildades KEKS (Kvalitet och kompetens i samverkan). KEKS är inte', KEKS blir-vad vi gör det till, tillsammans vilket nu motstridigt ;) är ett Nätverk som har blivit europeiskt. Mer om det om en liten stund. 

Jag var helt säker på att jag var på peaken sav min karriär när jag hade lämnat skolan som arbetsgivare och gått över till Fritidsförvaltningen i Jönköping. Jag trodde jag inte kunde höja min kompetens mycket mer. Jag harb haft fantastiska människor runt mig i Utbildningsförvaltningen så som Ann, Tommy, Faiz, Henke, Annelie, Brita, Ingemar, Kaj, Maria, Tord, Peter, Annika, Åsa, Fred, Thomas, Mia, Gun, Annelie 2, och många till. Människor som gett mig utrymme att utvecklas till den fritidsledare jag blev då och har lagt grunden med mig att våga utmana, testa och tillåta sig att misslyckas men också gett verktyg att vända misslyckanden. Sen kom jag till fritidsförvaltningen där människor som Christer, Tommy, Olle, Lasse, Linda, Anette, Annika, Micke, Peter, Martin, Anders, Ida, Malin med flera litat på att jag kan hantera jobbet och föra arbetet framåt tillsammans i teamet. Åren går och jag behöver nya utmaningar. Jag hamnade i Habo där man jobbade mycket som i Jönköpings kommun men med den lilla rika kommunens extra krydda, vi behövde aldrig vara oroliga för vår existens i kommunens verksamheter, vi var självklara medspelare. En fantastisk Fritidsgårds lokal och bra ekonomi borde borga för att man har en fantastisk verksamhet. Man hade då och säkert nu en väldigt bra verksamhet men det jag har upptäckt var att jag nog blev bekväm. Jag gjorde mycket grejer, var med och utvecklade ungdomsforum och nätverkandet i kommunen men blev nog bekväm. Gav jag verkligen 100% av min kompetens chansen att få spelrum? Bad jag om att få det spelrummet? Vi hade det ju så bra och ungdomarna verkade trivas, inga tvivel om det. 

2024 i Februari ramlar jag in hos avdelning Ungdom i Falköpings kommun. Jag är dubbelt så gammal(minst) som de jag ska arbeta med. Jag gör min första verksamhetsdag i en sluten aktivitet i Stenstorp med Alicia som lär rutinerade, kompetenta super fritidsledaren Johan hur man gör verksamhet i Stenstorp, jag lär mig metoden The loggbook som KEKS tagit fram jag lär mig att varenda grej vi gör och kommer göra har ett syfte och jag lär mig av en människa som peppar och stöttar fritidsledaren med 27 riktiga fritidsledar år och några timledar år. Sen kommer man till Vartofta där Joel som jobbat ett tag bollar tankar och idéer och litar helt på att jag tänker ta min plats. Tredje verksamhets dagen är jag i Kinnarp med Kasper som har hur mycket metodkunskap som helst och gladeligen delar med sig av det. KEKS lutar sig på forskning när deras metoder plockas fram, forskning från Sverige såklart,. men även Europa och resten av världen. Vi har lokaler på flera ställen som kunde varit mycket roligare och våra egna, vi har en budget som vi försöker få ungdomarna att styra över och helt plötsligt är jag bekväm på ett annat sätt. Jag är bekväm i sättet att arbeta men jag måste vara på tårna varje verksamhets tillfälle, jag har hittat ett sätt som passar mig väldigt bra där jag inte längre strävar att jobba på världens bästa fritidsgård utan jag är med och får jobba i verksamhet som absolut kan bli världens bästa. Jag kan inte sätta mig och låta kvällen gå om vi har ungdomar på plats, jag måste ha aktivitet eller planera aktivitet med de ungdomar som är där och vill planera vilket många av dom vill någon gång. 

Det finns många sätt att bedriva fritidsgårds/mötesplats verksamhet på, det har jag sett med egna ögon under mer än 30 år. Jag älskar utveckling och jag tycker om när den är forskningsbaserad så vi gör så rätt som möjligt. Jag älskar att barnkonventionen är lag och därför något vi måste ha med i allt vi gör. Jag älskar att forskningen, EU och KEKS tagit fram en Charter för ungdomsarbetare som är super tydlig om hur vi ska, inte bör eller kanske försöker jobba efter utan vi ska! Jag älskar att det finns forskare som Linda Lengheden som verkligen stöttar och bollar med fritidsledare/ungdomsarbetare om vad som är bra verksamhet och varför den är det. Jag har nämnt många namn, men ett namn är ännu inte nämnt. Det är Anders Carlberg. Mr Fryshuset. Han är en av mina stora förebilder när det gäller att jobba med ungdomar.

Ju äldre jag blivit, ju mer jag sett, ju mer metodiska människor jag möter på min yrkesväg ju mer har jag förstått att det är viktigt att analysera. Det kan vara tufft för jag kan ju vara orsaken att saker inte funkar till 100% som de borde kunna funka. Finns det begränsningar i normer som gör att ungdomar inte känner sig välkomna? Påverkar vårt(personalens)  agerande vilka som besöker vår verksamhet? Kan vi arbeta bort hinder? Vad behöver vi för stöd och verktyg i det fortsatta arbetet? 

Och som sagt jag har haft många personer runt mig som låtit mig få testa, falla, resa mig upp och lyckas. Det är fantastiskt  att fått/få jobba med dessa människor och fler än de som blivit omnämnda. Jag har haft många samverkanspartners som också fått mig att utvecklas så som, Katarina, Andreas, Linda, Emelie, föreningar, Svenska kyrkan, m.fl. m.fl.. Jag har lärt mig mycket som inte står i böcker av timledare, praktikanter och framför allt ungdomar. Jag hade aldrig varit så bekväm i att jobba med ungdomar med psykisk ohälsa om jag inte jobbat med Lisa. Listan kan bli hur lång som helst. 

Var den som inte sätter upp hindren för nybörjarkollegorna oavsett om den gör sin första dag i yrket eller börjar sitt 30:de år i yrket. Låt oss falla så hjälps vi åt att komma upp och ser till att vi får ut något av fallet och lär oss  balansera så vi inte faller på samma ställe hela tiden. 

Bara hata bastu.

Det har varit en vecka med mycket att säga.

 Jag tittade på melodifestivals finalen i går och läste såklart lite på diverse lokal och riksmediaplattformar. 
Wow alltså. Vad mycket ogillande och hat det dök upp. Humorgruppen KAJ från Österbotten tog hem segern i Melodifestivalen före Måns Zelmerlöv och Greczula. De fick näst mest poäng av den internationella juryn och klart mest poäng av tittarna så antagligen vann väl rätt låt. Jag kan förstå Måns besvikelse när han kom tvåa, det är ju en tävling och Måns verkar vara en tävlingsmänniska. Han sa dessutom at oavsett hur mycket han älskar KAJ så kunde han inte vara glad just då, direkt efter förlusten. Inget konstigt i det heller om ni frågar mig som hållt på med idrott hela livet om än på amatörnivå. 

Då till de underbara soffjurymedlemmarna. Väldigt många verkar "inte ha sett" finalen eller en enda deltävling heller för den delen, det verkar som att deras besvikelse är att en finsk grupp sjunger en låt på svenska och sopar banan med de andra deltagarna och ska nu representera Sverige i Eurovision Song Contest i Basel med en låt om att bada bastu, en låt på svenska sjungen på finlandssvenska. Folk i kommentarsfälten ska tydligen aldrig mer se programmet som de "inte såg" vilket i sig inte betyder något, svenska mello oavsett vad vi tycker är ett koncept som många älskar så det kommer inte skada Melodifestivalen något att människor som inte tittar struntar i att titta. En hel del hat mot gruppen KAJ är skrivet. En grupp som ändå verkar älskas av över hälften av de som ser på och kanske till och med bryr sig om melodifestivalen. Vi kommer få noll poäng är en del kvinnor rädda för nu vad jag sett i kommentarsfälten. Jag tror vi kommer få minst en tolva då KAJ är älskade i Finland. John Lundvik kommer inte ställa upp igen för det är inget roligt när inte seriösa låtar går vidare, det här är inte det han vill tävla emot om jag förstod honom rätt. Man har rätt att vara besviken man har rätt att tycka att det var tråkigt att KAJ vann, jag tror dock vi har större chans att vinna med detta finska bidrag än det norska vi skickade förra året. 

Med risk att själv utsättas för hat nu så vann ju mitt kära IFK Göteborg mot Hammarby med klara 4-0 i svenska cupen i fotboll idag. Jag har inte sett i några lokal eller riksmedia att folk ska sluta titta på fotboll, inte ens de som "inte tittar på fotboll". Jag har inte läst att Hammarby ska lägga ner fotbollssektionen. Däremot har jag sett att vi måste göra annorlunda för att slå IFK och det verkar ju logiskt.

Det som är bra med att ha så mycket fokus på melodifestivalen är väl för att komma bort från verkligheten utanför den bubblan en liten stund. Jag är inte för hat men det verkar mycket mer rationellt att hata en sådan som Trump, Vance eller Musk som gör allt de kan för att maktbalansen i världen ska premiera diktatorer, man hotar med att ta demokratiska allierade länders territorier och hela länder till och med. Det tänker jag inte protestera emot om någon uttrycker sitt hat där. 

Men som sagt. Tyck vad ni vill om gårdagens utslag i melodifestivalen men mins att KAJ fick folkets röst och det får man inte om man inte förtjänar det och hur plojigt deras nummer än verkar så är det proffsmusiker i en humorgrupp som tar sitt jobb och sitt åtagande att nu representera Sverige i Basel på största allvar. 
 

Sitter besvikelsen kvar länge så gå till en relax nära dig och bada bastu, jag tror det hjälper. Kärlek till er.

Och nu då?

 Internationella kvinnodagen 2025 lider mot sitt slut. Vad händer i morgon? Är det början på 364 nya fräscha mansdagar? Tar vi med oss något av det vi lyft fram idag eller lägger vi tillbaks det i lådan för internationella kvinnodagen 2026? Kommer vi ha trevligare statistik fr.o.m. nu? 

Just nu så har var fjärde tjej eller kvinna mellan 16-24 år utsatts för våld i nära relation. Mördas i snitt 15 kvinnor /år av sin partner eller sitt ex. 2024 så anmäldes 26 våldtäkter mot kvinnor och barn /dag. Det är inga trevliga siffror, det finns mer att visa på vad gäller statistik och siffror, kolla gärna skillnader i representation, löner, utbildningar mm. Det jag kollat siffror på och det jag skrivit om här är bara svenska siffror. Det är alltså siffror från ett av världens mest jämställda land. 

Nu snubbar som ibland mailar mig så tar jag era skämt ifrån er, Nej givetvis vill vi inte se 15 mördade män /år eller 26 våldtagna män/ dag. Ni måste vara smartare än att tro det annars är problemet många 100% större än befarat. Men det är sådant här som kommer om man tar upp hur kvinnor behandlas av män. ca 50% av Sveriges män tycker vi har nått jämställdhet.

Så som jag skrev tidigare. Vad gör vi för jämställdheten i morgon då det är en vanlig söndag? Ska vi vänta till 8e mars 2026 eller finns det saker vi kan ta tag i direkt? 

Varför beter jag mig som den idiot jag inte är?

 Oj två inlägg på två dagar. 

Det är mycket Trump, Musk, Vance nu. Mycket om deras sätt att behandla Zelenskeyj i vita huset. Mycket har sagts och skrivits. Men är det så konstigt? Är det så konstigt? Det har inte hänt från Amerikanskt håll på det sättet förut, det kan man tycka är konstigt. Förtjänar Zelenskeyj den behandlingen då? Nä såklart inte. Alla som har ojat sig över Trump, Musk, Vance och delat att man står bakom Ukraina (inklusive jag själv) Hur behandlar vi människorna i vår närhet? 

Pratar jag skit bakom ryggen på folk? Vill jag prata ner någon för att få personliga fördelar? "Hugger" jag kollegor och eller samverkanspartners i ryggen så fort jag får chansen? Fryser jag ut människor jag jobbar med? 

När man jobbar med ungdomar i skolan, inom socialtjänsten, inom fritidsgårdsverksamheten, i föreningslivet eller what ever så har man en skyldighet att vara extra noga så att man inte "råkar" mobba någon, man är antagligen en av de ungas förebilder. 

Jag begriper inte varför vissa individer har så svårt att inte trycka till, frysa ut, prata ner kollegor eller samverkanspartners samtidigt som man kräver att de unga beter sig. Absolut kan man stöta sig med varandra och det kan bli tokfel, vi är ju bara människor men att använda sig av mobbing för att man känner sig kränkt är inte lösningen, titta på Trump. Tro mig ungdomarna ser igenom vad det än är vi försöker dölja. Vi pratar ofta om att ungdomar inte har något konsekvenstänk, men hur är det med oss vuxna? Har vi verkligen konsekvenstänk? Om du svarar ja på den frågan och är en medarbetare eller samverkanspartner till någon du fryser ut, trycker ner eller använder andra mobbingmetoder på så sätt dig ner och tänk. Det går rätta till många situationer och det går avbryta negativa spiraler i alla situationer om vi är beredda på att vara vuxna. 

Är det rimligt att man t.ex tar olika förvaltningschefer och verksamhetschefer för att sammanträda om situationer då vi inte är överens om saker? Hur många tusen kronor av skattebetalarnas pengar är det rimligt att det får kosta att lösa ett dilemma som de inblandade kunnat lösa om de satte sig med varandra och pratade om det? Nej jag vet, en del situationer kräver chefsinblandningar.

Efter snart 30 år inom kommunal tjänst där jag jobbat med ungdomar i huvudsak och även en del fackligt har jag märkt en sak. En del chefer har inte rätt kompetens när det gäller personalfrågor och när saker inte löser använder de sin makt som hot. Jo chefen bestämmer men vi har en arbetsmiljö lag som bestämmer mycket vad chefen får bestämma. Att hota en medarbetare för att saker inte löser sig där medarbetaren har noll att säga till om hur det ska lösa sig visar bara på dumhet om ni frågar mig. 

Att mobba en kollega/samverkanspartner som sköter sitt jobb klanderfritt, effektivt och utvecklar verksamheten är ju så korkat att man får ont i huvudet. Har du inte orken eller viljan som din kollega/samverkanspartner har så låt hen vara så kommer mycket lösa sig för dig med. 

Du behöver inte älska alla omkring dig på ditt jobb. Du kan absolut ha åsikter om en annan verksamhet om du ser att ungdomar eller vuxna blir orättvist behandlade eller far illa av andra orsaker. Du behöver inte hålla med din kollega eller samarbetspartner men prata med hen då.

Du har inte rätt att försöka skada en kollegas/samverkanspartners rykte med lögner eller anspelningar på felaktigheter. Du har ingen rätt att skada en kollega/samverkanspartner varken fysiskt eller psykiskt. 

Nästa gång du ser eller läser om Tramp, Musk eller Vance så dela gärna vad du tycker och fundera på om du behandlar dina kollegor/samverkanspartners med den respekt de är värda för jag tror inte någon vill bli förknippad med Trump, Musk eller Vance.

Som sagt det går inte älska alla men det går att respektera att andra gör saker annorlunda och får det rätt, det behöver ju inte betyda att du är dålig eller gör fel. Det behöver inte betyda att hen kommer se ner på dig. 

Bara tillsammans kan vi bekämpa dumhet effektivt.

Jag verkar ha blivit en tråkig Gubbe eller är jag bara mer medveten?

 Det var längesedan jag skrev något. Världen är så konstig och det händer märkliga saker i världspolitiken dygnet runt. Då är det skönt med Melodifestival som inte brukar vara uttröttande för hjärnan, behagligt skval med en trevlig touch om ni frågar mig. Jag har censurerat vissa ord så jag slipper bli bannad, det har alltså inte med att göra att jag skulle vara pryd. Då i Sveriges Jerusalem ska man under melodifestivalen i Husqvarna Garden ta upp någon Småländsk legend. Agneta, Fältskog, Cardigans, The Moniker, Karl Martindahl, Ola Salo, Lena Philipsson, Detta var bara några jag han tänka på innan de gudabenådade (Helt ärligt) programledarna Edwin och Keyyo låter några barn väcka liv i Ronny och Ragge- Jag har lyssnat mycket på dom typ 1992, jag har sett alla avsnitt av Byhåla så tro mig jag har varit fast i det där. Tills jag förstod att det finns något som skaver i mig när jag hör vissa låtar, Jag har lyssnat en hel del på Eddie Meduza och hade E, Hit--r och Luftw--e kasetterna. Onkel Kånkel hade jag med på kassett, Jag förstår precis varför Pipex går hem i årskurs sex/sju, Jag ville också tycka det vuxna tyckte var skräp var kul. Tyvärr fick jag aldrig reaktionerna hemma, jag fick lyssna på precis det jag ville så Eddie Meduza och Onkel Kånkel försvann efter kort tid, jag gillade ju egentligen Ozzy, Marillion, Magnus Uggla, Europe, Snowstorm, Alphaville, Helloween. 

Vad är det som skaver i mig, Jag lyssnar ju ändå en del på 2 blyga läppar, Magnus Uggla för att nämna några som har lite samma texter (Uggla sedan 35 åringen). Det handlar väl lite om hur det framförs. Vissa saker funkade 1992 men jag tycker inte det funkar 2025 för vi har utvecklats. Var gärna arg på mig men fortsätt snälla läs för det kommer en poäng om en liten stund, en poäng som gjorde att jag fick en funderare på vad jag tycker är okej och när det är det. Bara ta det lugnt, jag tänker inte förbjuda dig att tycka saker, och nej! yttrandefrihet är inte mellan dig och mig, det är mellan staten och dig eller staten och mig. 

Jag vill ta ett par rader från olika låtar.

-"vi behöver dig vill pö-a dig säg inte nej, .......man ger av sin kärlek och lite där till ändå möts man av en lipande sill"

-"så får jag låna din fru ikväll, hon verkar vara speciell....jag lovar att vara snäll"

-"jag får kn--la töser i min Epa-traktor för min k-- den är så lång"

-"hon kallas för teasdansös, då är man generös. Dansen det är det rätt smått om men det gör det samma för man jublar ändå, när hon står där utan en tråd"

Det är Black Jack, Eddie Meduza, Larz Krizters och Ronny & Ragge fast inte i den ordningen. Ni kan ha ett litet quizz och googla fram rätt ordning om ni inte redan  kan den. 

Jag lyfte dessa bara för att "visa" på min kommande poäng. Jag har inte hittat låtar där man sjunger om män på det sättet. Vet ni några så skriv dom i kommentarerna så jag kan sluta hävda att detta är ett ganska ensidigt problem. 

När jag började jobba som fast anställd fritidsledare för snart 30 år sedan fick jag snabbt lära mig att det finns en verklighet runt oss som man inte vill ska finnas. Alla spelar inte fotboll och käkar Tacos på fredagskvällen. Nä jag är inte helt efterbliven, jag vet att inte alla ungdomar gjorde det 1984-1996 heller. Men jag visste inte riktigt hur vissa i mina ögon vidrigheter var så utbredda. Jag visste inte att det kunde kosta en 14 årig flicka en avsu---ng för att få åka med i epan till festen en bit bort och att det kostade mer om man behövde alkohol med. Jag visste inte att killar systematiskt fyllde tjejer så de kunde ha trekant med dem när de låg helt däckade, jag visste inte att man smygfilmade övergrepp för att kunna pressa ut "sex"(Övergrepp) med filmerna som hot, Jag visste inte att tjejer inte hade något att säga till om när pojkvännen lånade ut henne till en polare. Jag visste inte att tjejerna inte vågade anmäla övergrepp för då skulle de stämplas som horor. Jag visste inte att högstadiekilar mobbade minderåriga tjejer för att de var oskulder och tog betalt av tjejerna för att de skulle bli av med oskulden och sedan kunna använda emot tjejerna att de betalt för sex, så mycket som 1500 kunde det vara. Jag visste inte då, jag vet nu och det är därför jag brinner för mitt jobb. Kan jag hjälpa en ungdom att hitta en meningsfull fritid bortom förtryck och förnedring så är jag på rätt plats. 

Det är därför jag har så svårt för att man väcker Ronny & Ragge igen, Peter Settman och Fredde Granberg vill naturligtvis inte att ungdomar ska fara illa, deras raggare är väll en kärleksfull parodi på raggare men den rosendoftande bild av raggare om många raggare slåss för, har den verkligen funnits? Är det inte som med lumparhistorier där man bara minns det roliga och om du frågar fyra lumparkompisar kommer du få fyra olika berättelser av samma situation.

Jag har jobbat några påskhelger uppsökande och då varit på Asecs parkering som är tillhållet efter Bilmässan på Elmia. Man önskar att det vore en jäkla massa föräldrar på plats för det går snabbt från trevligt med bra stämning till viderfylla. Senaste gången jag jobbade påskhelg där fick Länssjukhuset Ryhov in sju våldtagna flickor varav fyra var under sjutton år och det bara från Asecsparkeringen. En parkering som är så full av bilar att det knappt går att köra runt den. 

Lyssna på Ronny & Ragge, Larz Kristerz, Eddie Meduza, Black Jack, Pipex, Onkel Kånkel eller vad du vill. Jag vill inte förbjuda någon. men jag ville dela med mig varför en del låttexter och musikfenomen skaver i mig. Jag vet att ni som lyssnar och gillar den musiken inte heller vill någon illa. Jag vet att ni är fina människor. Att jag skriver är för att jag vill att ni förstår varför jag blir tråkig ibland.

Det låter som alla ungdomar är as, så är det absolut inte. Den stora merparten av de ungdomar jag träffat under snart 30 år som Fritidsledare är fantastiska människor. De ungdomarna som låter som as är nog inga as men beter sig av någon anledning som as. Kan man hjälpa någon av de ungdomarna att få prata med rätt människor så kommer de växa upp till goda samhällsmedborgare med och kan man lotsa en av de ungdomarna till rätt person så är man också på rätt ställe.

En vecka fri från våld

 Ett tecken i skyn, en röst i sitt huvud, en känsla i hjärtat, en text i en bok, hur långt får en människa gå för att få sin världsbild att gå ihop? Kan man slå sin partner, våldta sin partner, mörda sin partner för att det står i en bok som är skriven för över 1000 år sedan? Får man hota, misshandla och mörda för att någon annan har en annan bok eller ingen bok de följer? 

Någon kanske tror att jag är emot religion/religioner men det är jag inte. Jag är dock stark motståndare till de som skadar och dödar i sin religions namn. 

Snart är det orange week, en vecka fri från våld. Det sätter sig ingen emot vad jag vet. Många regioner, kommuner, företag och organisationer uppmärksammar detta med tema vecka, panelsamtal, att man bär orangea kläder eller attiraljer den veckan. I kyrkan ska man ju kunna vara trygg, det är ju det de marknadsför. Kom in i vår gemenskap, här får du vara den du är ser man väldigt ofta att det skrivs och man hör det sägas. 

Det ser bra ut och låter fint... men kyrkligt/andligt våld är också ett våld som ingår i en vecka fri från våld. Självklart vill alla att det ska vara 52 veckor fria från våld men man måste börja någonstans och belysa samhällets mörka sidor. Andligt våld kan vara att man tvingar kvar människor i dåliga/skadliga relationer, att man löser brott inom organisationen och lämnar statens rättsapparat utanför, att man med olika metoder försöker ändra på människor så att de passar in i den sociala normen, könsnormen, sexnormen, man talar alltså om att man inte accepterar vem människan är som skulle få komma in i gemenskapen och vara den hen verkligen är. Men det står i boken ju. Boken oavsett vilken bok det än är även om den är skriven för 1400 år sedan talar alltså om exakt hur det ska vara just nu, och det blir lite förvirrande när det finns t.ex. 240 olika kristna organisationer världen över som utgår från samma bok men har så olika tolkningar till den. 

Jag tror man måste börja med att hat inte har löst några konflikter någonsin, vad jag vet och jag har googlat och sökt någon månad för att motbevisa mig. Det verkar som det inte finns några egentliga vinnare i våldssituationer bara förlorare av olika grad.  

Så ja jag tycker vi alla oavsett religiös barkund, politisk övertygelse, könstillhörighet eller otillhörighet , ålder och vad annat som skiljer oss frän varandra och gör oss unika krokar arm och ser till att årets orange week verkligen blir en vecka fri från våld/ allt våld!

Orangeweek infaller vecka 47 .

Sommar och sol, livet leker men alla blåmärken kommer inte från cykeln.

 Det är sommar och ljuset är fantastiskt, likaså värmen som gör att man slipper frysa de flesta dagarna. Ändå är det många som inte har det så kul, en del har det rent jävligt nu på sommaren. Sommar och ledighet ökar konsumtionen av alkohol bland annat och det är inte alla som klarar av att hantera det på ett bra sätt. Många barn får mycket av sommarlovet förstört på grund av det. Tänk att när du kommer tillbaks till skolan i augusti och måste börja med att ljuga om att din sommar var fantastisk. När alkoholen ökar följer inte sällan våld i nära relation efter. Helt plötsligt ses man hela dagar i flera veckor och med alkoholen inblandad kan det vara dödligt farligt om man lever i ett destruktivt förhållande/familj. Genom 52 år som människa och 27 av dom som fritidsledare har jag träffat många barn, ungdomar och vuxna som lever i ett helvete, svårigheten med att hjälpa att stoppa helvetet är att man får höra det så långt efter eller läsa om det efter dödsfall. 

Vad är våld? Enligt Per Isdal som jobbat länge med mäns våld så definieras våld så här " Våld är varje handling mot en annan person som skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får personer att göra någonting mot sin vilja, eller att avstå från att göra någonting personen vill." Jag tycker det är en bra definition och utgår från den när jag skriver.

Om man tittar på våldspyramiden brukar den beskrivas så här. Längst ner i pyramiden finner vi Kränkande bilder, Blickar, skämt, kommentarer, himla med ögonen , avbryta. Ett steg upp pratar man om knuffar, muntliga påhopp, skrämma, skuldbelägga och skamma. Ytterligare ett steg upp i pyramiden finner vi tafsande, slag, sparkar och hot. Slutar det inte där utan det fortsätter upp i pyramiden så finns där övergrepp, misshandel och våldtäkt, i sista steget hittar vi mord. Varje år dör mellan 10-22 kvinnor av mord i nära relation. snittet är 14 mördade kvinnor per år. Mer än en kvinna i månaden. Mellan 2018-2020 var det 120 000 polisanmälda brott mot barn 7-15 år. 70% av dom var Misshandel, olaga hot och ofredande- 27% av flickorna och 4% av pojkarna var utsatta för sexualbrott. Brott mot de yngsta, 7-9 åringarna vari första hand våld i hemmet varav misshandel stod för 53%. 75% av gärningspersonerna är pojkar eller män.

Mer än 40 000 000 barn i världen utsätts varje år för grovt våld. Många länder, faktiskt de allra flesta har skrivit under Barnkonventionen, många länder verkar ändå ha svårt för att kunna hjälpa de utsatta barnen. 

Är du orolig för att någon i din närhet utövar våld eller utsätts för våld i nära relation så bolla dina farhågor med socialtjänsten om du inte vill konfrontera personerna i fråga själv, prata med polis. Det viktiga är att göra något för våld i nära relation slutar mycket sällan av sig själv, personerna behöver uppmärksammas på problemet och få hjälp att bryta våldet. Jättejobbigt ja men nödvändigt. Du är inte ensam, ta hjälp av trygga vänner, det finns ingen utanför som tycker våldet ska fortsätta. Om din vän utsätts för våld i nära relation så se till att finnas där för hen, det kan ta tid innan hen erkänner sin situation. Känner du någon som utsätter någon så var där, se till att finnas för din vän om det går, för att underlätta att hen söker hjälp. 

Jag tror alla vill att barn och ungdomar ska få fantastiska sommarlov och att föräldrar ska få må bra och vara trygga så barnen också kan få bli trygga. Tänk en gång till innan du bjuder på groggen om du tror att din vän verkligen kan hantera den. 

NATO!?

 Bilden är tagen från Ålleberg och en bit under mina fötter sover Ållebergsryttarna gott. Hur vet jag att de sover? Jo för de vaknar först när Falköping är i fara. Tolv av de gyllene ryttarna slöt upp i Åsle när Drottning Margarete stred där mot Albrekt av Mecklenburg 1389. Holger Danske har en hel här under Kronborgs slott som är redo och Kung Arthur hade sina riddare runt runda bordet. 

Nu har Sverige fått sina beskyddare i form av NATO allierade, skillnaden är att nu handlar det inte om sagor. Detta är så verkligt verkligheten kan bli. Skulle Sverige bli hotat av främmande makt så finns de allierade där. Vi har givit upp vår neutralitet vilken en del tycker inte har funnits på väldigt länge ändå. Det är skönt att inte stå ensam mot faror, det är tryggt att ha kompisar med muskler. Jag säger inget om just det nu. Jag undrar dock om vi kan lägga 2% av BNP på att försöka bygga fred, kommunikation och respekt för varandra när vi kan lägga 2% av BNP för att vara med i NATO? Jag säger inte att NATO är fel väg att gå för skydd, säger inte heller att det är rätt, jag säger att jag vill se samma engagemang från staten och tredje statsmakten vad gäller att hitta arbete för fred och alla människors rätt till trygghet. Detta var en ovanligt textfattig tanke men klarhet behöver inte alltid kläs i festkläder. Fred och trygghet önskar jag er alla.

Dröm?

 Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag ska leva i ett land där de inte blir dömda efter färgen på deras hud, utan efter deras inre karaktär. Där har ni hela meningen  på det som alla känner till som I have a dream. Så sa han baptistpastorn Martin Luther King. Mannen som blev mördad den fjärde april 1968. Martin Luther King föddes den femtonde januari 1929 och den femtonde januari firas Martin Luther King day i USA varje år.

Martin Luther King kämpade mot orättvisor och han gjorde det med antivåldsideal hämtat från Ghandi. Alltså inget våld alls, fredliga demonstrationer var vad som gällde och på grund av sina ideal blev han på det våldsamma sättet mördad. Skjuten på sin balkong när han planerade en demonstration med sina kollegor.

Synd att det bara är i USA man firar Martin Luther King, mannen som är den yngste någonsin att ta emot Nobels fredspris. Den 15/1 borde vara en internationell firar dag. 

Frågan är bara om det längre är okej att fira människor som vill ha rättvisa, att fira människor som har freden som sitt mantra, ibland undrar jag. Vågar man längre säga att man vill ha fred nu på stört, att det bästa vore om alla bara la ner sina vapen och förstörde dom? Är det inte orättvist om människor inte får hämnas färdigt? Är jag rasist, inte klok i huvudet för att jag vill ha fred fortast möjligt? Jag tycker inte det men det finns folk som verkligen tycker det. Är jag en vettvilling för att jag anser att det är ett krigsbrott att mörda barn? Är jag en psykopat för att jag tycker att människovärdet inte kan vara olika beroende på vart man är född? Är jag helt galen för att jag tycker att man skall få utöva vilken religion som helst så länge utövandet inte innebär våld i någon form? Vart är vi på väg egentligen. Allt jag vill är att människor ska få vara trygga vart dom än är. Är det så fel?

I Sverige i dag är det Blue monday, årets deppigaste dag tydligen. Kan vi inte bara minnas modet hos Martin Luther King och glädjas åt att det alltid kommer finnas människor som står upp för mänskligheten både i det lilla och i det stora så kommer denna måndags kväll kanske inte kännas så blue. 

En av mina drömmar är att vi tillsammans bygger ett samhälle på att vi gör det tillsammans!

På spåret eller?

 Julhelgens sista dag och i morgon är det vardag igen. Det skrivs uppenbarligen en del på sociala medier under Julhelgen och precis innan. 

Jag har ett program på gammel TV som jag gillar mycket. Vi brukar även tävla på just annandagen i denna nobla Quizz variant som heter på spåret.

Så då drar vi igång. På 10 poängs nivån så kommer här ledtrådarna. Vi åker från folkhem med miljonprogram 4 veckors semester som blev 5, med barnbidrag och studiebidrag, med fri sjukvård och skola, vi åker mot utveckling bra eller ej. På 8 p Vi åker förbi  skrik om skolavslutningar utan nationalsång, lussetåg utan pepparkaksgubbar, bakverk som heter chokladboll för att de innehåller just kakao och åker mot just utveckling bra eller ej. På 6 p Vi åker förbi tangentbordstruppernas mobilisering nu när det står klart att Kalle Anka och Benjamin Syrsa önskar God Jul kanske inte är för evigt. Vi åker mot utveckling bre eller ej. På 4p Efter Arne Weise har det varit Julvärdar som SVT blivit kritiserade för, bla för att det varit HBTQI människor, Muslimer, En Indie från Skåne osv. På 2 p Vi åker mot en utveckling som jag blir fundersam över. 

Rätt svar. Vi åkte mot ett samhälle som verkligen ökar på vi och dom känslan, vi åker mot utveckling där demokratin får stå tillbaks för att skydda ideal och en Astrid Lindgren värld vi aldrig haft mer än just i berättelser och sagor. 

Jag undrar hur allt runt Julen kan skapa så mycket rubriker överallt av missnöje och rent hat för att det inte är som vanligt. Vi firar faktiskt Jesus födelse och det är fan i mig heligt så rör inte våra traditioner. 

Vi firar ett barn som blev flykting nästan direkt då han föddes. Flykten bar av till Egypten där familjen levde ett antal r tills det var säkert att åka hem. Det är en viktig högtid i Sverige och den rimmar väldigt bra med det staten sysslar med just nu. Eller? Nä inte det minsta faktiskt. Tjänar du inte tillräckligt mycket ska du sparkas ut ur landet, permanenta uppehållstillstånd skall rivas, människor som har en kriminell släkting riskerar att vräkas från sina hem och utvisas. Om du sysslar med bristande vandel skall du utvisas om du inte råkar vara statssekreterare då är det inte så farligt. 

Alltså på riktigt. Det är inte flyktingarna och invandrarnas fel att vi har och har haft en kass integrationspolitik. Jag önskar mig ett nyårslöfte av alla som sysslar med politik att man börjar titta på integrationspolitiken och försöker göra den human. Det måste gå att göra på annat sätt än att splittra samhället och göra människor till de andra, de inte lika mycket värda. Nuvarande hantering känner jag strider mot det mesta han som föddes på juldagen stod för (Jesus alltså) Om Jesus födelse är det viktigaste på året för så många så kanske vi borde se de framtida vännerna, bröderna och systrarna i främlingarna vi möter. 

Bara en spaning så här i Julhelgen, mina tankar och idéer som jag förhoppningsvis delar med många. 

God Julhelg och ha en fridefull fortsättning. 

Julefrid till alla barn?!

 Som sagt nu närmar sig julen med stora steg. Julen som vi här i norden firar för att minnas Jesus födelsedag, för att tomten kommer eller både och. Julen, barnens högtid som vi älskar att kalla den vilket inte är fel om ni frågar mig. Musikhjälpen i ¨r har som mål att ingen ska behöva gå hungrig, att ingen ska svälta ihjäl. För oss här i norden är det näst intill självklart. Vi har problem även i Sverige, ett barn är för mycket och vi har på tok för många barn som kan få det svårt att få mat i magen för familjens pengar gick till sprit eller droger, för att förälder mår psykiskt dåligt och inte har orken att se till att barnen får någon mat, för att föräldrar mår psykiskt dåligt och utövar våld och bestraffningar som delvis går ut på att barnen blir utan mat. Att familjen inte har ekonomi att lösa att det går att äta sig mätt varje dag. 

Om vi tittar lite bortom välfärdssamhällenas utmaningar och problem så kan man undra hur det ser ut med Julefrid för barn i Ukraina, Afghanistan, Gaza, Myanmar och fler länder där till. Kan barnen få någon Julefrid? Hur mår barn som lever med att nästa blinkning kan vara den sista, att nästa minut kan betyda att de är föräldralösa. Att nästa gång de leker utomhus gör de det utan ben eller armar. Att de lever i ett samhälle/land där det otäcka och farliga är det normala. 

Kan barn på bordellerna eller på gatan i Bombay känna Julefrid? Kan man känna frid när man vet att inom det närmaste kommer nästa vuxna man och köper sig en våldtäkt för några tjugor, att man inte vet om de betalt lite till så det blir sista gången man ser solens ljus? Kan man känna Julefrid om man vet att föräldrarna är skyldig någon pengar som inte kommer kunna betalas med att man eller något av ens syskonen säljs för att betala räntan på skulden? '

Kan man känna Julefrid när man inte vet om man kan få tag i rent vatten eller om man kan få tag i någon sorts näring över huvud taget?  

Jesus sade låt barnen komma till mig. Barnen räknades in som de viktiga, vi är Guds barn om man har den livsåskådningen. Tomten är lite mer nogräknad, han vill träffa alla snälla barn och ge dem fina presenter. 

Jag vet, världen är orättvis och grym, fruktansvärt grym. Grymheten verkar vuxna människor världen över skapa i symbios med hatet till varandra eller bara i symbios med varandra. Är vi bättre i Sverige? Inte om man ska lyssna på Utrikesminister Tobias Billström som tydligen sade något om att en vapenvila mellan Israel och Hamas inte vore rättvis. Tydligen okej om barnen i Gaza får betala med några liv till (Nä jag tror inte Tobias Billström är för mord på barn men det är vad som kommer hända). Tro inte att jag står bakom Hamas (enligt mig) idiotdåd men två vedervärdiga handlingar rättfärdigar inte i min värld varandra. 

Så varför och hur vi firar Jul så önskar jag mig i alla fall att de som har med Jesus på julen på något sätt om ens bara som en plastfigur i Julkrubban ber för barnen i världen. Efterblivna Johan, tror du en bön gör någon nytta? Jag vet att den gör det, ber vi för något så är våra tankar på detta något och det blir huvudtanken för en liten stund. Om vi kan skänka en tanke till barnen (Just i detta inlägg är de i fokus) så kommer vi få svårt att tycka att det är okej att världen ser ut som den gör. Har vi svårt att acceptera att världen ser ut som den gör så kommer någon ta ett steg till för att göra världen bättre. Tar någon ett steg till kommer andra att ta ett steg till. Det kommer inte gå snabbt, inte smärtfritt, inte utan motstånd men går det framåt är det fantastiskt. 

Jag önskar att de som bara kör tomtegrejen önskar sig en slant i Musikhjälpens bössor. Pengar är ett kraftigt medel för att hjälpa barn att bli mätta. Det finns en rad bra organisationer man kan stötta om man vill det. Bara att Googla på så hittar ni dem. Önska er secondhandjulklappar, t.ex Erikshjälpen bygger bl.a. skolor för pengarna som kommer in där. 

Jag vet att långt från alla barn får känna någon Julefrid men jag är tacksam för de som får det. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, även det minsta lilla är välkommet i kampen för barns trygghet världen över. 

Var rädda om er och ta hand om er och varandra. Ha en God och fridefull Jul.

Fred! Peace!

Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det, att det värsta av allt är krig? Så börjar låten Fred av Hoola Bandoola band, en låt som jag tycker Imperiet gör väldigt bra. Hur är det egentligen? Är det verkligen fred vi vill ha? Vad krävs för att få fred på jorden? Det jag tycker är märkligt är att det fortfarande 2023 fortfarande finns människor som tror att krig är en bra lösning på en konflikt. 

Vi fortsätter på Imperiets version av Fred. Med lag skall landet byggas om och lagen kräver fred. Så att dom som äger makt och guld skall kunna tjäna ännu mer. Så är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi absolut säkra på det? Att det värsta av allt är krig? Ja vem är det som skall få bestämma lagarna? Är det de med makt och guld eller borde makten att bestämma lagarna utgå från folkets makt att välja sina företrädare? 

(Fred) Med freden kommer segraren. Och han som slogs och stred får på böjda knän och huvudet lågt ta emot den starkes fred. Så är det verkligen fred vi ............

Med freden kommer tystnaden, allt ordnas efter hand. Och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.  Så är det verkligen fred vi................

Ja är vi säkra på att det värsta av allt är krig? Det beror ju på. Men till och med det trevliga whiskeykriget tog slut förra sommaren efter 40 år. Det var ett krig mellan Danmark och Kanada. Båda länder hävdade att de ägde Hans ö nordväst om Grönland. Ön är obebodd så inga människor har skadats. Danmark och Kanada delar ön. 1984 dök det upp en dansk flagga och en flaska konjak på ön tillsammans med en lapp där det stod "välkommen till den danska ön" vilket var starten till ö twisten. Sen har kanadensarna varit där och bytt flaskan mot whiskey och satt en kanadensisk flagga på ön vilket gjort att danskarna bytte ut whiskeyn mot dansk snaps och bytte flagga vilket svarats på av kanadensarna och så har det pågått tills förra sommaren. Hemskare än så borde inte ett krig få vara. 

I TV serien från 70 och 80 talet som handlar om ett fältsjukhus M.A.S.H 4077 så säger en av kirurgerna att krig är värre än helvetet varpå fältprästen frågar hur han tänker då. Kirurgen svarar med frågan, vem hamnar i helvetet? Syndarna blir svaret. Vem drabbar krig är nästa fråga och krig drabbar alltid de oskyldiga väldigt hårt. Alltså helvetet är till och med mer "humant" än krig. Det är väldigt längesedan krig utspelades uteslutande på slagfält. Varje dag läser och ser man om krig där skolor, sjukhus, bostäder bombas. Krig där människor torteras, våldtas, lemlästas och mördas bara för att de är på fel plats vid fel tillfälle i historian. Det måste finnas andra sätt än att låta detta fortgå, det är knappast de civila som råkar ut för alla vidrigheter som orsakade eller ville ha kriget. Vem började kriget och vem ska avsluta det? Vilket krig man än pratar om så finns det säkert 1000 tals varianter på varför vem och hur men kan man inte ta det i krigstribunalen i Haag t.ex. så slipper alla X (Twitter) soldater anstränga sina redan ansträngda celler till att håna och kränka det som borde vara medmänniskor. 

Vi behöver fred, vi behöver ta hand om varandra om vi inte ska gå samma utrotningsöde som bl.a. dinosaurierna råkade ut för. De hade antagligen bara oflyt, vi människor verkar ju på vissa håll vilja bädda för vår egen undergång. Universum skiter fullständigt om det finns en planet som heter Jorden och planeten Jorden skiter fullständigt i om den är bebodd eller ej så i det stora oändliga så är vi väldigt små, så små att det inte går att beskriva på ett sätt som verkligen bevisar vår litenhet. 

Jag är inte för någons sidas krigshandlingar, jag är helt emot krigshandlingar och de vidrigheter krig för med sig. Jag är för alla människors rätt att få leva i trygghet. Alla människors! Hur svårt kan det vara att förstå. Jag verkligen hatar när jag ser hur oskyldiga försvarslösa människor lemlästas och dödas för en sak de inte har med att göra. Ja jag hatar det! Hata är ett starkt ord jag vet! Men det passar in i min känsla i denna kontext. 

Vad kan vi göra? De där bara fortsätter, de andra med. De där gjorde de här vidrigheterna och de andra det där. I krig och terror beskrivs ofta den andra sidan med avhumaniserade liknelser. Råtta, kackerlacka, monster osv. Ord som för de flesta har/får en negativ klang när man hör sina ledare prata i de termerna och är det något vi inte behöver på denna jord just nu är avhumanisering om ni frågar mig alltså. Jag har ingen forskning på det men det känns ändå rimligt. 

Jag tror vi måste lyfta fram kloka människor som kan förhandla för alla sidor i det eller det eller det kriget för att få fram en så nära win win situation som möjligt. Att döda oskyldiga och försvarslösa ökar bara på hatet och det föds nya våldsbenägna människor ur det. 

Men det kanske bara är jag? Är det verkligen fred vi vill ha? Till varje tänkbart pris? Är vi alldeles säkra på det att det värsta av allt är krig? Okej att de rökte på på 60 och 70 talet men sloganen håller än enligt mig. Make love, not war!
 

En dag går solen ner.

 För en dag går solen ner för att aldrig komma mer då blir det jävligt mörkt och kallt men det blir likadant överallt. ( Från: Asta Kask. Vill inte vara med 2006)

Varje religion har sin heliga borg. Religion mot religion krig och terror (Också från samma låt) Hur kommer det sig?

Allt ni vill att människor ska göra för er ska ni göra för dem (Kristendomen). Gör inte mot andra något som vållar smärta, om det görs mot dig själv. (Hinduismen). Plåga inte andra med det som pinar dig själv. ( Buddhismen). Du ska älska din nästa som dig själv. (Judendomen). Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv. (Islam). Vem kan jag förakta? Den enda guden har skapat oss alla. (Sikhismen). Välsignad är den som föredrar sin nästa framför sig själv. (Bahai). Alltså hur svårt ska det vara att förstå att religionerna i sig inte är de stora problemen, det verkar vara de som företräder religionerna som är den stora svagheten i det religiösa systemet. Om någon som utbildat sig att företrädelsevis tolka sin religiösa skrift gör det på ett sätt som misshagar eller kränker någon så borde det ju att gå att ha en sansad diskussion om den händelsen, det måste gå att ifrågasätta tolkningsföreträdarna, speciellt om man själv tolkat skriften på ett annat sätt. Sen får man väl se om man kan stå upp för de stadgar och uttryckta regler sin religion har. Kan man inte det kan man ju alltid lämna eller? Nä det är just det som inte alltid går men som är en av FN:s mänskliga rättigheter. Men Johan skulle FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen ha lika stor eller t.o.m. större tyngd än alla religiösa skrifter? Ja och nej, FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Barnkonventionen passar grymt bra in i de Gyllenereglerna för de olika religionerna. 

Det finns tre huvud grenar inom kristendomen, katolicismen, protestantismen och de ortodoxa ut över det har det blivit över 200 olika kristna samfund i världen som är olika uppdelade inom de tre stora grenarna, alla med Bibeln som grund men de skiljer ändå en del mellan dom. Så är det i alla religioner, man är uppdelad på olika samfund. 

Om en religionsinriktning är uppdelad på över 200 olika samfund så kan man kanske tänka sig att vi inte vet allt och därför inte har kunskapen att tolka skrifterna på ett sätt som blir en absolut sanning. Något många religioner har gemensamt i skrift men inte alltid uttalat av tolkningsföreträdarna är att man ska vara snäll mot andra och att det är fint att inte sätta öga för öga och tand för tand i första rummet. En del människor som man hör eller läser på sociala medier verkar tycka att den gyllene regeln är jättebra tills någon är dom och då har man rätt att använda öga för öga och tand för tand istället. Antingen är man väl för den gyllene regeln eller inte tänker jag. Den gyllene regeln är väldigt enkel att följa när alla runt omkring tycker det är okej, det svåra kommer när du inte blir respektfullt behandlad eller kanske rent av kränkt. Vi kan gå ännu längre som att du blir skadad av någons handling. Den gyllene regeln säger inte att du ska behandla andra som hen behandlar dig, den säger att det DU vill att andra gör mot dig är det DU ska göra mot hen. 

Man kan absolut hota människor med helvetesldar, hemska dödsriken, dåliga reinkarnationer osv, det blir dock ganska tandlöst och ofarligt om personen i fråga blir hotad med något hen inte tror på så det är ganska kassa hot. Däremot kan de funka otäckt "bra" på dina troskamrater. Många religioner skrämmer även barn med religionens Guds vrede om barnet inte gör som föräldrarna hävdar står i boken. Jag förstår inte hur man som förälder kan sova gott när ens barn är rädda för att utsättas för hemskheter för saker de kanske gjort. 

Jag är själv Kristen och tänker att det måste vara upp till var och en att ta emot eller inte ta emot nåden från en Gud i någon religion. Jag har lämnat församlingar som inte ställer upp till 100% på FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Om Gubbar och Gummor från hela världen kunde få nästan alla världens länder att skriva på dessa deklarationer trots att man hade olika eller ingen religiös övertygelse så måste väll vi som medmänniskor kunna enas om ytan som vi kallar Jorden. 

Och som sagt. -" En dag går solen ner för att inte komma mer, då blir det jävligt mörk och kallt men det blir likadant överallt"

Så vänner, gå ut och var medmänniskor om ni tycker det är en bra idé. Jag tror det kan funka faktiskt. 

Ett tillägg till förra inlägget Suicide solution.

 Bara ett litet tillägg till förra inlägget Suicide solution. 

Idag har jag varit på utbildning där vi bland annat har lyssnat på Myndigheten för ungdoms och civilsamhället (MUCF): MUCF har en masa spännande publikationer och de har en väldigt intressant sida som heter Ung i dag.  På Ung i dag så finns en masa statistik som visar på hur livet ser ut för unga människor främst 16-24 år. Jag har ju skrivit om psykisk hälsa en del här och tycker det är ett viktigt ämne. 2010 tyckte 9 av 10 killar 16-24 år att de mådde bra, samma år säger 8 av 10 tjejer att de mår bra. Siffrorna för 2023 är att 8 av 10 killar tycker att de mår bra och 7 av 10 tjejer tycker att de mår bra. Vänder vi på siffrorna så är det alltså 2 av 10 killar och 3 av 10 tjejer som upplever att de inte mår bra. det är på en 30 klass alltså om könsfördelningen är jämn så är det 7,5 elever/ klass som inte upplever att de mår bra. Alltså 7-8 stycken som går till skolan och upplever att de inte mår bra, vad gör vi åt det? 13 killar av 100 000 och 7 tjejer av 100 000 avlider av suicide. På varje suicide finns det enligt statistik som räddningstjänsten har 20 suicidförsök och 1000 funderingar över suicide som utväg. Det första vi måste göra är att visa ungdomarna att dom absolut inte är ensamma om att få ångestattacker, självskadefunderingar, hemska tankar och allt vad det kan vara. Vi måste visa att vi tar det på allvar och att vi gärna lyssnar och att vi kan hjälpa dom att få "rätt" personer att tala med, alltså professionella vuxna som skolkuratorer, ungdomsmottagningen, psykakuten, och vad det kan vara. 

Jag har pratat med flera unga människor som försökt med suicid som utväg. Flera vill egentligen inte dö, de vill bara inte leva längre och de har kämpat länge, vilket ja är ett relativt begrepp, med att bara överleva. 

Så åter igen. Vad kan vi göra med alla ungdomar för att minska suicidförsöken och få bukt med psykisk ohälsa? Det finns folk som har djupare och bättre svar, t.ex. psykvården, organisationen Suicide zero, kuratorer m.fl. men en sak som jag tror på är att vi vågar prata med våra barn och ungdomar om allt och låter dom få vara trygga i att de kan prata med oss vuxna runt dem när de mår dåligt. Att vi inte förminskar deras känsla eller gör oss lustiga över saker vi inte tycker kan vara så mycket att få ångest över. 

Tillsammans allihop kan vi kämpa för mindre psykisk ohälsa och snabbare hjälp.

Var rädd om dig du är värdefull, du har en plats att fylla och vad du än tror så betyder du helt säkert mycket för människor runt dig även om de är dåliga på att visa det. 

Suicide solution

 Suicide solution är en låt av Ozzy Osbourne. Kan kännas som en tragisk titel men ska vi verkligen låtsas som att Suicid inte kan vara en lösning? Att säga att det inte är en lösning är att förneka dom som tragiskt nog lyckas med sina suicid logik. Klart det kan vara en lösning, ingen bra lösning om man frågar de flesta som är kvar på denna sidan livet men absolut kan det vara en lösning när ingen annan lösning verkar synas. Uppmanar jag folk till denna lösning? Nej absolut inte! Jag känner absolut för många fantastiska människor som försökt avsluta sina liv. Därför känns det viktigt att vi som just nu inte lever i mörker gör vad vi kan för att hitta andra lösningar. Suicid är så definitivt, att lämna jordelivet stänger dörren för att komma tillbaks till jordelivet. 

Ozzy sjunger om att ta till flaskan för att orka och att det är ett långsamt självmord, att sudda bort problemen för stunden och göra så när det blir jobbigt. Vad finns det för andra lösningar när man inte orkar längre? Jag vet inte, det ända jag vet är att försöka få personen som inte orkar till professionell hjälp, jag kan inte behandla någon, jag har inte kompetensen men jag kan finnas där så att personen inte behöver känna sig ensam i världen även om hen känner sig ensam i problemen. 

Vad kan man göra i vardagen när det är jobbigt för människor? Det går inte att se på alla med sucidfunderingar att de skulle ha sådana. Vi kan ju kanske gissa att en människa med de funderingarna inte mår speciellt bra. På varje suicid går det tjugo suicidförsök och tusen människors funderingar på suicid så varje genomförd suicid är långt ifrån enstaka människors funderingar. Hur kommer det sig att de tusen som funderar så genomförs "bara" tjugo försök och "bara" ett genomförs fullt ut. Bara är ett dåligt ord men jag vill verkligen trycka på att niohundraåttio stannar vid tanken och försöker inte ens. Vad har de niohundraåttio för lösningar som verkar bättre just då?

Har du någonsin funderat i banor runt suicid? Kom ihåg att du inte är ensam, hitta någon att prata med, någon som kan hjälpa dig att nå professionell hjälp. Varje spillt människoliv är en förlust för världen även om du inte känner att någon skulle sakna dig eller att alla andra skulle få det lättare om du försvann från världen så är det en jätteförlust för världen och många runt dig om du försvann. Skall du välja att avstå från suicid för att andra ska må bra och inte få det jobbigt? Nä det kan ingen kräva av dig men om du kom i kontakt med din plats i diverse sammanhang så kanske du skulle finna en mening i att låta bli. Livet är kort i evigheten och ett beslut som suicid kan man alltid skjuta på framtiden, att ångra ett fullbordat suicid går inte. Det är jätte tufft, obehagligt, skrämmande, you name it att leva om man inte kan hitta en mening med att göra det, det kan jag förstå. Det finns människor som kan hjälpa eller i allafall kan lindra så att du kanske kan hjälpa dig själv. 

Vad är ett människoliv värt? Mer än en gruva? Fråga i Sapmi, många suicidfall där vilket skulle kunna vara för att människor ger upp när staten försöker stjäla dina tillgångar och förinta dina djur och fiskenäringar. Är ett människoliv värt mer än en stapel i kommunala budgeten? Fråga de som måste gå från jobb som de kanske skulle klara senare om de fick tiden att läka på sig. Är ett människoliv värt mer än könsidentiteten? Fråga HBTQI rörelsen, Är ett människoliv värt mer än någon påstådd helig bok? Fråga alla som blivit utsatta av religiösa företrädare oavsett religiös inriktning.  

Jag kan inte lova att allt blir bra om du väljer att fortsätta ditt liv men jag kan lova att det kan bli bra med rätt stöttning.

Har du suicidala funderingar så berätta för någon du har förtroende för, oavsett hur svart allt verkar kan det komma in tillräckligt med ljus i mörkret för at du ska vilja veta vad som finns i ljuset. 

Suicid är en lösning, du är inte sjuk, tokig eller något annat konstigt. Du är helt normal men det finns massa andra lösningar jag skulle rekommendera. Jag hoppas du vågar testa livet som en lösning, jag tror det kan ge dig massor även om det inte verkar så först. 

Ta hand om dig och var rädd om dig och var inte rädd för att berätta för någon. 

Livets teater

 Vad är det jag försöker sälja biljetter till? Är det en komedi eller ett drama? Kanske både och. Livets teater vad är den värd? Hur mycket är jag villig att betala? Lyxar jag till den med fina parkettplatser eller räcker det med att ens ha en plats? 

Min pjäs har hållit på i över 51 år, ibland är det fullsatt, ibland är det platser över och ibland är det nästan tomt. Jag spelar på ändå, alternativet känns bra trist. Skulle min teater vara tvungen att lägga ner så är det tyvärr ingen katastrof för de allra flesta, det finns gått om pjäser att se i världen. En del skulle nog (Förhoppningsvis) tycka det vore lite sorgligt och trist. Det kommer inte bli några extraföreställningar och när det är dags att ta emot publikens reaktioner som förhoppningsvis är applåder så kommer jag inte vara där för att höra dom. Jag vill ge min publik valuta för pengarna så jag hoppas jag kan spela med länge till. Det är lätt att hoppas det när man fick rollen man ville ha på audition. Kanske inte exakt utformad för mitt skåderspelargeni men nära på något sätt. 

Precis som pjäser som Hotelliggaren och Spanska flugan så spelas pjäsen Livets teater på olika teatrar med olika regissörer och skådespelare. I min pjäs har jag en av huvudkaraktärernas roll men som alla skådespelare så är man ju med i olika pjäser där man är mer eller mindre delaktig. Just nu är jag med som en bifigur i just din pjäs. Jag vet inte vem som är regissör i just din pjäs, jag vet knappt vem som är det i min. Jag vill såklart ha koll på allt från manus till färdig produktion inkl. kostym, smink, musik osv. det är mycket att hålla reda på så ibland släpper jag en del saker till folk jag jobbat länge med och litar på. Då och då smyger sig någon annan författare in och ändrar i manus, en för pjäsen viktig figur dör, en blir sjuk, en hoppar av just din pjäs och kanske återkommer senare eller så gör hen inte det. I min pjäs dog en huvudfigur för 25 år sedan och den platsen har stått tom och ska väl på något sätt utfyllas av mig när jag är redo, Manus har fått skrivas om när regissör Ohälsa var inne och kladdade i manus så att en huvudfigur, jag själv fick både Atros och Diabetes. Jag vet att denna ganska kända regissör Ohälsa är inne och klabbar i väldigt många pjäsers manus och det verkar väldigt svårt att stoppa hen. 

Jag vill gärna ha de snälla rollerna i era pjäser om ni bjuder in mig att delta efter auditionen. Jag vill inte spela över och ta fokus från handlingen så länge det goda vinner. Jag har en dröm att få spela värsta skurken på film eller i en rollkaraktär i någon annan pjäs än livets teater, det vore jättekul att få göra saker på låtsas. I Livets teater verkar det finnas väldigt lite plats för låtsas så den platsen som finns är jag väldigt försiktig med. 

Att man bjuder in någon annan att vara med och utforma manus och även regissera pjäsen bitvis eller helt är inte helt ovanligt, det använder vi gärna religioner och livsåskådningar till. Jag tycker religion verkar bra, däremot tränger sig ibland religionsuttolkare sig in i ensemblen och struntar i manus och tar pjäsen på andra eventuellt oönskade vägar. Det finns kloka religionsföreträdare och jag anser att är man en klok sådan så gör man ändringar i manus som huvudkaraktären (Jag i min pjäs, du i din) tycker verkar rimliga. Något som för pjäsen framåt på ett sätt som känns bra utifrån grundmanus. En annan medproducent kan ju vara en person man är i parrelation med, glöm bara inte att det är två olika historier som kommer vävas ihop till en gemensam del av berättelsen ni vill ha fram. 

Vi börjar ju alla som en av huvudkaraktärerna i en eller två andra pjäser och den spinoff som ska bli din pjäs är ju beroende av hur välskrivna de pjäserna är såsom de spinnofferna är beroende av hur deras första pjäser såg ut. Det handlar mycket om ifall man får ett grundmanus som är lagom drama och komedi med väldigt lite tragik, eller om man får ett annat manus, en del får rena skräckföreställningar och det kan ju vara spännande ifall det är en pjäs i pjäsen men inte om det är huvudhandlingen i din pjäs. 

I min pjäs för att det ska bli så mycket feelgood som möjligt måste jag vara vaksam över hur jag spelar min roll, den roll som definierar mig som människa. Hur vill jag att mina medskådespelare och även publik en dag ska komma ihåg mig när min pjäs är färdigspelad, lamporna släkts och vaktmästaren låser dörren?

Vad kan jag göra egentligen? Kan jag skylla allt på manusarbetet om något går åt helvete, eller är det ljussättningen eller koordineringen, eller kritikerns fel. Jag kan bara ta ansvar för min pjäs till 100% och det är min plikt att göra det oavsett vem som dyker upp i produktionen. Jag är ansvarig utgivare. Jag känner också att jag är skyldig att göra mitt bästa i de pjäser jag gästspelar i för jag vill inte förstöra en pågående succépjäs. Jag vill att alla ska få chansen att spela på riksteatern med supernöjda kritiker i publiken. Ett sätt att minimera risken för att sabba någon annans pjäs är att inte blanda i hop manuset för den pjäsen med manuset för min pjäs. Jag kan inte vara huvudkaraktär i allas pjäser, då kommer det att gå illa, viktig karaktär kan man tror jag absolut vara i en massa pjäser men huvudkaraktär får allt bli i min egen. Det som är bra med Livets teater är att man kan släppa in ny publik men också nya skådespelare i pjäsen utan att de behöver ha koll på det som hänt innan, äventyret fortsätter och den som lever får se hur länge. Gamla skådespelare kan komma tillbaks in i handlingen och en del av do kommer ha nya roller i sina gamla karaktärer. Jag hoppas att det kommer nya skådisar och ny publik till min pjäs Livets teater med underrubriken En tokig mans dagbok. Jag har redan tänkt på vad för musik som ska spelas och ligga som en återkommande ljudmatta i min pjäs, Ozzy Osbournes Diary of a mad man, sen kommer det förstås innehålla en massa musik i olika genrer, jag vill ju att publiken ska få med sig något de kan koppla till och tycka att det där var ju bra. Ljussättningen är viktig och jag gillar skiftningarna vi har här i norr med olika årstider som ger olika ljus och kulisserna får gärna innehålla mycket skog och vatten. 

När man tittar runt i världen så verkar det inte helt ovanligt tyvärr att vissa människor gör allt de kan för att stoppa många pjäser så som det gärna blir i krig och terror eller att det finns någon som känner att hen måste stoppa en specifik pjäs. Om någon försöker stoppa din pjäs, ta hjälp av de andra i ensemblen och folk i andra ensembler. Teater är konst och du är en konstnär, ditt estetiska geni finns där men ibland har vi svårt att se det. Jag hoppas ditt får blomma.

Min högsta önskan är att när din pjäs är över så ska publiken ge dig stående ovationer, och det ska berättas om din pjäs länge länge efter vaktmästaren låst och gått hem.

Om vi bara visar hänsyn till varandra så kommer det lätt finnas plats för de nära tio miljarder pjäser som utspelas på vår jord. Kom ihåg att du är ansvarig utgivare för din pjäs. 

Utopia, enhörningar och resonemang.

 Som Gloryhammer sjunger, I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Vad menar jag nu då? Jo så här. Jag skulle önska att det fanns en plats där alla människor behandlade varandra med respekt oavsett vad människan varit med om och vad människan kan bidra med. Det finns en sådan plats sägs det, den heter Utopia. Men det är det stora problemet, den fiktiva personen Raphael Hythlodeaus som seglat med Amerigo Vespucci hittade ju Utopia i fiktionens värld. Men kanske Utopia finns där ute någonstans i universum. Annars kanske vi måste börja leta efter Utopia inom oss. Men det känns inte som att jag kommer få uppleva upptäckten av Utopia utan jag får fortsätta slåss här för att andra ska få chansen att uppleva just det Utopia där alla människor är lika mycket värda och där man hjälper varandra med precis allt och där motsättningar inte finns, få uppleva detta någon gång i framtiden. Under tiden kommer vi på denna planet fortsätta hitta på jävelskap för att utrota de som inte tycker, känner, förstår, rätt eller ser rätt ut, eller som bara har något vi är fruktansvärt avundsjuka på. Vi kommer använda heliga böcker, profetior, tecken till att rättfärdiga vår kamp att utrota andra människor.  

Lite väl mörkt va Johan? Ja jätte mörkt, man får ju vara glad över att man är född i ett land med en hyfsad demokratisk ordning, ett land med få nästan obefintliga naturkatastrofer, ett land som stoltserar med att man är ett av världens mest jämställda länder. Hyffsat nära Utopia va? Naturkatastrofer sker på andra platser på jorden men så som vi använder jordens resurser så är vi väl i högsta grad medskyldiga till en hel del som beror på överexploatering av jorden. Det demokratiska läget är ständigt under attack, ibland mer ibland mindre men det är inget som bara finns av sig själv, det har våra förfäder kämpat sig till och vi behöver kämpa tillsammans för att fortsatt kunna njuta av våra demokratiska privilegier. Jämställdheten ligger vi i topp på men det betyder inte att det inte finns massvis kvar att göra på det området. Ja vi har kommit längre än de flesta men det är långt till mål. Så ja min bild av läget är fortfarande mörk men jag hoppas vi är på väg ut ur mörkret. 

On a quest that is calling me to the other side of galaxy I`ll kfind my destiny in outerspace in any year. (text: Fly away: Glory Hammer) Så vad är det jag ska göra eller har gjort i andra änden av galaxen för att dra mitt strå till Utopia. Som Alphaville sjunger, You can´t halt youre car for an afternoon in Utophia we shall stop the war on thoose afternoons in Utopia. Jag får jobba i det lilla. Jag är en del av problemet så jag borde kunna vara en del av lösningen. Jag kommer vara en del av lösningen så länge jag kan. Jag har blivit så gammal att min självkänsla hänger på att jag kan se mig själv i spegeln utan att skämmas. Det är något jag tagit till mig som jag har lärt mig av unga människor som går sina egna vägar och trotsar förväntningar från normsamhällen och ibland från sina egna familjer. Kan man vara HBTQ+ och fungera i en hetronormvärld. Ja det funkar utmärkt om människor ser människor som människor, om vi inte låter flera tusen år gamla böcker fultolkas för att förtala och förakta människor som funnit sig själva. Om vi kan respektera varandra oavsett sexuell läggning, könsidentitet osv så kommer vi få ett samhälle där olika är norm i stället vilket låter mycket mer hälsosamt i mina öron. Det har jag lärt mig av ungdomar i min närhet. När vi tittar på jämställdhet så tycker jag att jag kan se vinning i att man är arbetsgrupper med kompetenta medarbetare oavsett vad. Kan en 50 kilos hen köra lastgrävare, långtradare, lok, flygplan, rymdfärja you name it eller anser du att det måste vara en 118 kg:s man som gör dessa jobb? Kan en 118 kg:s man jobba med sömnad eller måste det vara en kvinna till det?  Kan vi leva sida vid sida även om vi läser olika heliga böcker? Eller ska vi slåss och döda för den gudomliga kärleken och utrota alla som läser fel bok? Ja svaren är ju självklara för väldigt många. I alla fall självklara i teorin men är det verkligen naturligt att två tjejer ska leva i hop, iofs är det bättre än två män som lever ihop hehehe. Jämställdhet ja men hur ska den lille bruden kunna koppla de tågvagnarna, hon skulle må bättre av att stå i ett kök hehehe. Vadå lika lön. Jag får ju igenom fler idéer än tjejerna hehehe. Det är citat - hehehe som jag sett i div grupper där sådant diskuteras. Om vi på riktigt vill vara de vi säger oss vara så måste vi våga vara så öppensinnade som det krävs.

När vi inte är 100% produktiva så verkar det som att vi förlorar något bland de som är närmast rent fysiskt. Vi förminskas och blir lilla gummade. Man ändrar tonläge i rösten och medvetet eller omedvetet omyndigförklarar omgivningen en. När någon gått igenom tuffa grejer så tror vi tydligen plötsligt att vi kan skada hen med att bete oss som vi gör med de andra runt oss som betyder något. Jag vet föräldrar, mor och farföräldrar som skall hållas undan pissdåliga bud. När någons barn, barnbarn är dödssjuka, förolyckade eller liknande så ska man skydda ihjäl äldre nära släktingar. Vi får nog börja inse att de som kom före oss har styrkan att ta emot usla besked, klart folk sörjer men det är helt i sin ordning annars kan man nog ifrågasätta den empatiska förmågan, dock kan det skilja sig vitt och brett på hur man sörjer. När någon trillat ner i ett "hål" och mår psykiskt dåligt betyder det inte att vänlighet vuxna emellan är uteslutet, man behöver inte omyndigförklara personen som fallit. Många som faller ner i sina hål är väldigt starka människor men de har fått använda sin styrka på tok för mycket och för länge utan återhämtning.

Så som jag började denna text: I wanna fly away on a unicorn to land of freedom and light. But i know that my destiny is to die in the ultimate fight. I wanna fly away ´cross the galaxy to discover tne force inside of me, I wanna fly away. Jag ska flyga i väg på min enhörning för att leta efter entrén till Utopia men jag kommer tillbaks och slåss för det jag anser är värdighet, jag kommer slåss för mig och dig, det är det enda som kan få mig att se mig i spegeln utan skam. Jo självklart kommer saker inte funka, jag kan av mindervärdeskomplex kanske inte våga och då kommer skammen finnas där, men så länge jag kan lära av fantastiska människor oavsett ålder och utbildningsnivå som är viktigt ibland men långt ifrån allt så kommer jag att kunna förlåta mig själv och ge mig tillbaka min självkänsla, göra om och göra rätt. 

Så när du vet vart Utopia finns så sjung ut det för världen och fram till dess får du gärna göra min resa till vår resa, ju fler desto bättre. 

Konstigheter i mitt universum.

 Suttit hemma några dagar med influensa. Ibland lämnar sinnet kroppen och tankarna flyger. Ground control to Johan F, Ground control to Johan F, Lock your Soyuz hatch and put your helmet on. Ground control to Johan F, Commencing countdown engines on. 

Okej Nu bär det snart iväg någonstans i mitt universum antar jag. Är jag tokig? Är jag redo att tokpippiförklaras? Om jag är det vad betyder det för någon alls? Är människan naturligt smart, naturligt god, naturligt empatisk? Kan ett barn vara ont från födseln? Jag har mina svar på dessa frågor tror jag, måste bara gräva lite och öppna några lock för att se efter. Detach from station and may God's love be with you, This is ground control to Johan F, You've really made the grade, And the papers want to know whose shirts you wear, But it's time to guide the capsule if you dare. Jag ska alltså trycka på knappen och segla iväg, nice. Ser fram emot vad mitt universum har att erbjuda idag. Hur långt bort vågar jag åka? Jag började min resa 1972 när mitt universum var en enda stor härlig sommardag med massa beskyddande och trygga människor runt mig. Mitt universum var ganska litet, det var härligt. Hade jag vetat allt jag vet nu hade nog topplocket rykt är jag rädd. Jag växte upp och vi lekte vilda västern och krig utan att ha en aning om vapen och dess vidriga användningsområden, Pang du är död, skjuten av en rönnkvist. Räkna till 10 så får du leva igen. Vi lekte röda vita rosen och blev torterade, man kunde bli kittlad och till och med fastbunden vid ett träd, Man fick inte knyta upp knuten, det skulle ens lagkamrater göra om dom hittade en. När man började förstå nyheter och man hörde vuxnas oro om kalla kriget, oljekris i Iran så var allt det där så långt bort och den varma trygga omgivningen skyddade bra. Jag är fullt medveten om att det finns barn som växer upp allt annat än otryggt men det tog ett tag för mig att inse det. Jag trodde alla hade det bra. Till och med Jocke som hade förlorat sin mamma. This is Johan F to ground control, I've left forevermore, And I'm floating in most peculiar way, And the stars look very different today, For here am I sitting in a tin can, Far above the world. Jag har kommit högt upp nu med min lilla rymdfärja och jag börjar se nu tiden. Perspektivet börjar bli otäckt brett. 

Feberyrar jag? Nej det tror jag inte. Såhär funkar jag. Jag har levt i 2 olika millenium, 2olika sekel, 6 olika decennium. Mycket har hänt hos mig de åren och mycket har hänt i världen. Börjar komma upp i den åldern då minnena är lyckliga och det som inte varit kul o lyckligt packats ner ordentligt, Kommer gärna ihåg värmen och humorn hos min pappa men vill gärna att minnena av hans sjukdomsperiod då 1998 falnar och bara de bra ögonblicken hittar ut. 

Men jag är ju inte senil så jag minns ju saker väl. Jag är långt ifrån ens min egna trappuppgångs bästa människa men jag har ändå åsikter som jag inte håller för mig själv när vi människor bevisar att jorden är överbefolkad av korkade människor. Viss svensk media funkar just nu inte som nyhetsförmedlande oberoende journalistik. Vi har en Förbundskapten för herrarnas fotbollslandslag som gjorde ett lite förvånat avtryck, inte chockerande som vissa hävdade. Man kan tycka att denne förbundskapten ska vara så media tränad att han löser en konstig intervju. Men allt verkade löst med denna fruktansvärda händelse som var mer media bevakad än städerna som nu faller i Ukraina. Att hundratusentals människor är hemlösa och har svårt att få tag i rent vatten efter jordbävningarna i Turkiet och Syrien.

 The planet Earth is blue and there's nothing left to do, Though I've flown one hundred thousand miles, I'm feeling very still, And before too long I know it's time to go, Our commander comes down back to earth, and knows. Inget vi kan göra, vad skönt det skulle vara att bara luta sig tillbaks för att se om någon orkar ta tag i mänsklighetens reparationsarbete. Exemplen jag ger är få och koncentrerade til mitt universum. Tro mig det finns universum som är värre krigslika än mitt. Kan jag verkligen göra en krigsliknelse? Ja det kan jag. Först tänkte jag skriva helvete men då kom jag på vad chefskirurg Benjamin Hawkeye Pierce (Alan Alda) på M.A.S.H 4077 sa när fader Mulchay (William Christopher) frågade varför krig är värre än helvetet. Svaret är enkelt när man ser det. Svaret är inte ordagrant men betydelsen är hävdar jag. Vilka kommer till helvetet? Vilka drabbas av krig? Finns det oskyldiga i helvetet?

Jag har sett nu sedan jag gått olika utbildningar i arbetsrätt och skyddsombudsutbildningar att vi människor är väldigt dåliga på att skapa tryggheten folk behöver som fått den undanryckt. Om en människa går in i väggen trots sina 10 år som kompetent medarbetare, och säg att hen är borta länge. Hjälper man den människan då när hen börjar arbetsträna om man inte använder hens kompetens. Finns ens kompetensen kvar? Om det uppstår ett problem och man inte tar med personen i fråga i brainstormingen om hur man ska lösa problemet hur får man då den personen att känna sig behövd på företaget. Det är inte säkert hen kan lösa något men kanske kan personen vara med och klura ut en lösning. Om en medarbetare förlorar en arm, sitter den armen då så nära hjärnan att man behandlar den personen som mindre vetande närt hen börjar arbetsträna? Det är så här det ser ut på allt för många ställen. 

Ground control to Johan F, The time is near, there's not too long, Can you hear me Johan F? Can you hear me Johan F? Can you hear me Johan F? Can you. Here am I floating in my tin can. A last glimpse of the world. The planet Earth is blue and there's nothing left to do

Jag är på väg mot okänt mål ut i universum, jag är redo att tokpippiförklaras. Here I am. Lås in mig. Men vänta, jag såg mina barn, jag såg min familj, jag såg mina finaste vänner ska jag lämna tokplaneten till dom utan att hjälpa till. Jag är inte på resa, jag är på flykt för jag är toktrött på idioti. Jag vänder min tin can och styr sakteliga mot jorden igen. Det finns saker att ta hand om här och vi måste hjälpas åt. Vi måste arbeta mot allt våld, även våld i nära relation även om det är asjobbigt att gå in och hjälpa någon som är utsatt. Vi måste få slut på rasismen, den är inte bra för något som är värdigt. Vi måste få fram samhällen som är lika trygga som jag fick känna mig trygg i min barndoms underbara Bankeryd. Vi måste börja lita på forskningen mer än vi litar på sociala medier. Vi måste hjälpas åt att få människor att känna sig behövda och betydelsefulla. Vi måste bli så mycket bättre på att nyttja våra olikheter, vill någon ha Europa som ett nytt Hitler Jugend där olikheter är uteslutna och du lever efter en manual som någon maktgalen snubbe tagit fram? Vi måste låta folk älska den de älskar oavsett könsidentitet för annars diskvalificerar vi fantastiska människor från att få vara trygga och lyckliga. ja den frågan är så mycket större men den är inte för mig att reda ut, jag kan inte tillräckligt för att kunna föra den talan. Tydligen enligt SOM institutet är vi här i Sverige beredda på att lämna ifrån oss demokratin vid vissa enstaka tillfällen. Då har man inte fatta mycket hävdar jag. Lämnar vi ifrån oss demokratin så bestämmer vi själva inte när vi ska ha tillbaks den. Nej vi behöver bygga en starkare demokrati så den blir i princip omöjlig att skada. Hur? Inte en jäkla aning men jag är gärna med och brainstormar. 

Jag vill att mina barn ska kunna känna sig trygga och lyckliga hela sina liv utan att behöva ta syntetiska preparat för att uppleva de känslorna. På tal om det. Just nu den 31 mars 2023 kl 20:48 så har människor spenderat bara i år alltså från och med 1 jan kl. 00.00,  98 439 757 201 dollar på illegala droger, är inte det fruktansvärt och något att skriva om i tidningar? 

Jag tror att man tenderar att sluta orka bry sig när man inte mår bra och när man mår jättedåligt kan man göra fruktansvärda saker mot sina medmänniskor, slå, tortera, mörda. Ta någons land. Hitta på att vissa människor är genetiskt underställda sig själv. Vi måste som sagt bära varandra när benen tillfälligt eller permanent läger av. Bara för att en människa anses ha för långt kvar till tillfredsställande produktion så kan vi inte kasta ut hen på gatan, vi måste slita lite, stå upp och kräva att man har tålamod. Man får väl höja priset på varan så länge. Skulle inte du vilja att du fick komma tillbaks i din takt att folk hade tålamod med dig. Ett benbrott går oftare att komma tillbaks från än posttraumatiskstress p.g.a. kanske ett krig. 

Jag tror att vi är så intelligenta och empatiska så att om vi litade på oss själva skulle vi lösa så mycket med tålamod och framför allt kärlek.

Tack David för en fantastisk låt. Den är visst ser jag från 1972 precis som jag. Jag kommer sätta mig i min tin can och resa mer, det har jag alltid gjort lite då och då. Ibland kort, ibland långt men jag vänder alltid tillbaks och det tänker jag fortsätta med. Nu kan man få tokpippiförklara mig men det är min olikhet så den tänker jag avnjuta i min frihet.