Tro och skilsmässor mm

Den 3/6, kl 05.44, 1972 såg jag världen för första gången. Sedan dess har jag alltid tyckt en massa och de senaste 20 åren har jag förmedlat vad jag tyckt på ett eller annat sätt. I bland tycker jag väldigt mycket och ibland hakar jag upp mig på företeelser eller/och på personer. Nu kommer ett inlägg till om religiösa och då främst sådana som säger sig vara kristna.

Richard Chartres som är biskop i London varnar för en skilsmässoepedemi. Han menar att ju bättre vi har det materiellt ju mer går det ut över relationen med den man lever med. Kan säkert ligga något i det. Stor rubrik i DN idag iallafall. I samband med Drottningens 60 år på tronen firande. Richard vill ta firandet i akt och hoppas på att folk ska börja tänka mer på sina familjer. Bra idé, inget emot det alls.

Det jag däremot har lite svårt för är att (hittat på flera "kristna" bloggar) vissa grupper av kristna och då väldigt ofta pingstvänner (Givetvis tycker inte alla pingstvänner likadant och jag känner en hel del pingstvänner med enligt mig sunda värderingar)tar sig rätten att tycka åt sina medlemmar och att tillrättavisa människor som enligt vissa gjort fel. Jag tänker bara skriva om grupper så länge det är kristna grupper. Så vet ni att allt som jag reagerar på inte är vissa pingstvänners fel.

En del kristna grupper sätter stor vikt vid att man är gift och att det är en man och en kvinna i förhållandet för att det ska vara okej att vara sammanboende. Varför? Var det inte så att Maria och Josef bara var trolovade när de bodde i samma stall och där Maria dessutom födde en son som Josef inte var far till. Ja det var Guds son ja till och med 1/3 del av treenigheten altså Gud själv som kom till jorden. men i allafall. Om vi ska anstränga oss och bli så gudslika vi bara kan här på jorden så hade nog Gud sett till att Maria och Josef varit gifta när Maria blev havande om det nu skulle vara en synd att inte vara det.

Vart vill jag komma med detta. Jo jag tycker inte det kan finnas en människa som ska bestämma över en annan människa så länge man håller sig till lagen. Landets lag eller Moses lag för de som väljer den. Det står ingenting om att ingå äktenskap i Moses lag. Däremot står det att man inte ska begå äktenskapsbrott. men det är väll en helt annan sak för det gäller ju de som ingått äktenskapet. Ibland tror jag att vissa kristna grupper pressar unga människor till att gifta sig. De gör det för att kunna leva i ett förhållande fullt ut utan restriktioner och bannor från människor de umgås med ofta. Sådana som kallar sig vänner eller som det så populärt kallas i kyrkliga sammanhang bror och syster. Jag vet inte men personer som sätter sig över min vilja utan att diskutera saken kallar inte jag för vänner. Syskon väljer man ju inte så där kan det ju stämma.

Har fått höra mer än en gång att jag ska ta mitt ansvar som man och sammanfoga min familj igen. Att jag ska krypa till korset och få förlåtelse så att jag kan få familjen att fungera igen. Vilken rent ut sagt jävlig människosyn vissa har. Jag tar ansvar för det jag gör, JA. Men det har ju funnits en vuxen till i "familjen" men hon var ju inte man så henne kan man väll inte begära det av. Spelar ingen roll tydligen vem som tillslut kom med idéen om äktenskapsskillnad, och varför vi var överens om att det skulle bli så. Inte heller tas någon hänsyn till om det hänt något som gör att ett fortsatt kärleksfullt förhållande är omöjligt. Nä är man man så tar man tag i det och lever olycklig i resten av sitt liv om det är det som krävs. Stackars kvinna om hon nu aldrig i livet skulle vilja tillbaks i det förhållandet igen, men hon har ju ännu mindre att säga till om där.

Nä ett äktenskap som slutar att fungera och där fortsatt lycka inte känns möjlig borde uppmuntras att avslutas. Vi försökte ett par gånger med familje rådgivning men det funkade i allafall in¨te p.g.a olika orsaker. Vad är det farliga i att man delar på sig egentligen? Jo man har lovat i kyrkan att kämpa på tills döden skiljer en åt. Men är det inte bättre att upphäva äktenskapet i allafall så kanske döden dröjer. Vi har ju fått ett liv att förvalta och det vore väll väldigt korkat att köra det i botten bara för att man var så korkad och avlade ett löfte som man inte förstår vidden av när allt är rosa och fluffigt.

Nej säger jag. Låt varje människa bestämma själv. Jag anser inte att en människa som är skild är en sämre människa än den så perfekta församlingsmedlemmen som sitter och tittar ner på den olycklige, som pratar skit om honom, som kräver att denne stackare ska ta en timeout från kyrkan för att han/hon gjort "fel". Var någonstans i detta finns den kristna synen? Två människor som älskar varandra och har det underbart tillsammans, varför ska de behöva ta timeout från kyrkan bara för att de inte är gifta? Är dom sämre människor än de som sitter i kyrkbänkarna. Det finns statistik på att församlingsmedlemmar i kristna församlingar är precis lika benägna att begå äktenskapsbrott som alla andra. Ibland tror jag inte det skulle behöva räknas som äktenskapsbrott, skulle folk få/våga skilja sig så hade det säkert varit färre äktenskapsbrott. Men eftersom det inte är ett alternativ tror jag ibland att man blundar för vad sin partner gör, bara det inte kommer ut så att de andra i kyrkan får veta.

"-Jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud".  Är det detta folk är rädda för? Skulle kristna människor vara rädda för arvssynden? Har ni glömt bort en person i bibeln som hette Jesus som föddes, dog och återuppstod för att ta på sig all världens synder? Arvssynden finns inte längre, inte sedan det andra förbundet. Ska jag behöva påpeka detta. Skulle ni inte kunna älska Gud bara för att ni råkat bryta ett bud? Skulle han inte förlåta dig om du bröt mot buden? Ibland anser jag att religion är farligt. Det skapar människor som Helge Fossmo, Åke Green, Runar Sögard, Marcus Birro, Siwert Öholm. Människor som är rädda för andra religioner, som är rädda för människor som inte tycker likadant och som då gärna går ut och mästrar och kränker dessa, t.ex homosexuella, muslimer, invandrare för att bara nämna några. var i Bibeln står det att det är okej att göra så? Var någonstans står det att människor som de omnämda ska få föra talan för dig? Få tillrättavisa dig med hot om straff?

Nä innan kristna går ut och fördömmer saker så ta reda på varför det blivit som det blivit. Ta reda på varför människor inte alltid tycker som ni. Försök sätta er in i de människornas situation. Empati är tydligen inget man ska slita på om det inte gäller utslagna människor. Verkar nästan vara bonuspoäng på att slösa det på dom. Inget fel i det de behöver all mänsklig värme som finns. Men empatin är väll inget det finns begränsat av, slösa det på de i er närhet som har det lite jobbigt och tufft.

Ställer jag för höga krav på kristna? Ställer jag högre krav på kristna än på andra? Nej säger jag på min första fråga. Ja säger jag på min andra. hur kan jag göra det? Är jag inte riktigt klok eller är jag ute efter en biljett till panncentralen? Nej men det är helt enkelt så att går man ut med att man vet den sanna vägen och man påstår att Herren leder en så tycker jag att kraven ökar avsevärt på vad man kan ställa som krav. Dessa personer påstår sig ju ha facit i sin hand så bara för att jag har större krav på dessa människor så betyder det inte att de skulle ha det svårare att leva upp till sina högre krav än vad andra skulle ha att leva upp till de lägre kraven.

Kalla mig vad ni vill, låtsas som att jag inte finns, döm mig, hota mig med en het framtid, gör vad ni vill. Jag har min relation med mitt sätt att tro och leva och jag hoppas som jag skrivit någon gång innan att när jag står inför domstolen, när mina räkenskaper skall fixas så hoppas jag verkligen Gud är på gott humör. Att han har humor och att han kommer ihåg varför han sände Jesus till jorden annars ligger jag jäkligt risigt till. Det gör jag nog ändå men jag hoppas det är sant att han är vår fader för är han bättre än min pappa var så kommer straffet inte att stå inärheten av vad jag har gjort. Kommer jag få skäll? Ja antagligen. Kommer jag bli straffad? Eventuellt. kommer jag att kunna se honom i ögonen igen? Ja om han är som en fader ska vara så absolut ja, och efter ett tag kommer jag antagligen inte ens behöva skämmas. Men det där vet vi inget om än. Än så länge har ingen undkommit döden så att vi skulle få reda på det någongång i framtiden verkar ganska sannolikt. Tack för mig och döm inga människor som har det jävligt innan ni satt er in i situationen.