Tar vi livet med en klackspark eller en pungspark?

 -"Vem är du? Jag är döden. Kommer du för att hämta mig? Jag har redan länge gått vid din sida". Så börjar dialogen mellan Antonius Block och döden i Bergmans film Det sjunde inseglet från 1957.

Och visst är det så. Från den dagen navelsträngen bokstavligen klipps så är vi på vår resa från födsel till död. Hela tidsperspektivet däremellan är livet och ja självklart finns det liv innan man föds men just nu tänker jag det liv vi inte lever i någon annan. En del får fantastiska liv, underbara liv, helt okej liv, fungerande liv. En del får jobbiga liv, dåliga liv, helt jävla vidriga liv. En del får lite av varje, en del får mycket av något. En del bara får sitt liv och en del får förutsättningar att ta för sig av livet. Så är det rent avskalat och krasst om vi bortser från religioner, ödet och slumpen. Och då menar jag inte min systers gamla katt slumpen utan den där slumpen som bara sker som inte nödvändigtvis måste vara ödet. 

Bara i dag har det dött över 330 personer av hunger samtidigt som det fortfarande bara idag har satsats 2,2 miljoner dollar på viktminskningsprogram. I år har det dött över 500 000 människor pga dåligt vatten, över 700 miljoner människor har svårt att få tag i färskt friskt vatten. I år har över 193 000 kvinnor dött under förlossning. över 3 miljoner människor har i år dött av rökning.över 1,5 miljoner människor har i år dött pga alkohol. Över 670 000 självmord är registrerade bara i år. Över 250 miljarder dollar har omsatts i droghandeln bara i år källa till dessa siffror är worldometer. 

En del saker kan man själv ta ansvar för när det gäller sitt liv, en del kan man inte. Vi föds alla med olika förutsättningar för att styra våra liv. Vi kommer alltid vara beroende av vad som händer runt oss för att kunna handskas med livet. Hur livet blir vad gäller trygghet påverkas en hel del av vart vi föds, växer upp och bor. Ingen väljer att födas i länder med svält eller krig, Ingen väljer att födas i en diktatur. Lika lite som man väljer att födas i en fri demokrati som inte haft hungersnöd på över 100 år. 

Vad har någon av de 2 miljoner barn i världen som våldtas 10 ggr om dagen så att någon annan kan tjäna pengar på det gjort för att förtjäna ett sådant liv. Vad har de troligtvis 30 miljoner kvinnor som tvingas till prostitution gjort för att förtjäna det livet? Vad har de ca 30 000 kvinnor i Sverige som misshandlas varje år (81% av någon de känner) gjort för att förtjäna att vara en del av den statistiken? Vad har alla människor som har psykisk ohälsa gjort för att förtjäna det. Vad har alla som blir allvarligt skadade och sjuka gjort för att hamna i de situationerna. Alla människor som dör för unga vad har de gjort för att förtjäna det? Tror man det är Ödet eller någon gudom som gör massa hemskheter för att pröva oss eller för att vi förtjänar det så läs siffrorna igen och förklara för mig varför!

Just nu verkar det viktigaste av allt vara att straffa människor för allt möjligt. Hårdare straff, längre straff, mindre eller ingen vård alls. Vad hjälper det människor som blivit utsatta av andra människor och fått sina ärr i livet. Missförstå mig rätt. Jag är inte emot straff men jag skulle vilja se så mycket mer förebyggande arbete. Tror ni hårdare och längre straff utan vård gör skillnad på antalet brott och de som återfaller i brott så jämför gärna antalet brott och återfallande i brott mellan USA och Kanada. Givet vis kan man inte ha våldsverkare springande fritt på gatorna men ge dem vård i fängelset då så de får chans till habilitering eller rehabilitering. Men för att otäcka saker ska minskas så krävs också hört arbete förebyggande och med tidiga insatser. 

Men ska vi ta ansvar för all skit som sker i världen? Vi kan bara ta ansvar för det vi själva gör och vi kan försöka påverka människor att göra som vi vill att andra ska göra mot oss. Barnsexhandeln i världen orsakas även av svenskar. Prostitutionen i världen betalas även av svenska pengar. Känner du någon som får stryk eller måste gömma sig för någon så fundera på om det varit du. Om du lever nära någon som mår dåligt vad kan du göra åt det?

I Sverige har vi snart val. Jag ber ingen rösta på något speciellt parti men jag ber er som får rösta att rösta mer mänskligt. Vilket parti du tycker jobbar mer mänskligt är upp till dig. Ja vi är 10 miljoner människor i detta land av de ca 8 miljarder människor på planeten men någon måste ju göra något alla kan inte vänta på någon annan. Även en fjällbäck växer och blir till slut en del av havet.

Jag kanske inte förstår.

 Augusti 2022 e.kr om någon undrar, själv undrar jag. Idag läser jag om en SD politiker som visar sitt kön i en video som skickats till kvinnor, en KD politiker som tycker hela Pride grejen är pervers och en Socialdemokratisk politiker som skriver att  det är osunt att rota i varandras rumpor man skaffar sig tydligen hiv, aids, ebola, och apkoppor då. Det här är alltså folkvalda som är i farten. Varken första eller sista gången tänker jag, men varje gång är en gång för mycket. Klart man kan ha synpunkter på saker och ting, klart saker man inte förstår fullt ut kan verka märkliga. Jag har varit straight hela mitt liv och det finns inget som tyder på att det kommer ändra sig. Jag tror att man föds men den läggning man föds med, det är inget man bara bestämmer sig för eller blir smittad av. Därför behöver jag inte förstå allt. Jag vet inte hur det är att vara född till kvinna men det är inget som gör att jag vill förbjuda kvinnor. Jag vet inte hur det är att vara född i ett land som är ansatt av krig, hungersnöd eller något annat som får folk att överge sina hem. Jag vill inte förbjuda att människor flyr bara för det för jag förstår så mycket att oavsett vem du är så är ditt människovärde lika högt som mitt, jag tror inte människovärdet kan ändras, däremot så kan ju det personliga värdet säkert diskuteras. Jag vet att väldigt många hellre hade haft Moder Theresa som granne än Josef Stalin men en människa måste alltid få vara just en människa. En person som inte respekterar människors liv får ju rimligtvis problem med att få respekten för sin person. 

Runt om i samhället, på skolor, arbetsplatser, offentliga platser, sociala medier så kopplas av någon anledning ofta HBTQi + till psykisk ohälsa. Jag har läst och hört tillsynes helt normala människor hävda att om man faller utanför heteronormen är man sjuk i huvudet. Psykisk ohälsa klassas alltså samtidigt i ett sådant resonemang till att man inte har samma värde som en hetroperson utan psykisk ohälsa. Om HBTQi+ är något dåligt och man jämställer det med psykisk ohälsa så är det ju i så fall också dåligt. En märklig grej till är att när man lyfter just den funderingen så är det som att man får skylla sig själv att man inte bara tar tag i sitt liv och ser till att komma ur den psykiska ohälsan. Om man blir utsatt för hat och hot så kan jag absolut förstå om man inte mår bra, det hoppas jag alla kan förstå och det kan ju i sig leda till psykisk ohälsa men då beror den ju på vad vi som kallar oss normala utsätter andra för.

Jag tror som sagt på att sin läggning väljer man inte själv, att drabbas av psykisk ohälsa väljer man inte heller själv. Jag kan aldrig förstå fullt ut hur en människa som blir utsatt för hatbrott känner sig. Jag kan aldrig fullt ut förstå hur en människa som drabbats av psykisk ohälsa mår. Jag kan dock sätta mig in i och förstå att det inte är något man strävar efter och därför behöver jag inte vara ett as mot någon som inte gjort mig något. Jag har jobbat med människor som varit öppet ohetro för att förenkla det lite, som det pratats mycket om och skrattats åt bakom ryggen. Som man i ryggdunkar föreningar gärna drar ett skämt åt eller/och förlöjligar personen. Vuxna människor, tillsynes helt normala med normala jobb, med normala värderingar i övrigt och med normala menar jag de förväntade ickediskriminerande. 

Så om vi nu faktiskt alla till mans har lite mörka vrår inom oss, om vi råkar ställa in lite skit i den vrån så kanske det inte är så konstigt att vi röstar fram politiker oavsett vilket parti som gör oväntade/väntade respektlösa uttalanden. Det kanske är skönt när någon offentlig person säger sådana saker så kan vi hålla med i tysthet och säga att va tusan hände här, han har ju otur när han tänker och så kan vi skratta lite och stängatill dörren till mörka vrån så att ingen ser vad vi sparat där. Det är lätt att tala ljuvt om och till en människa för då ser folk vår godhet och om vi agerar tvärtom så kommer folk inte tro att det har hänt för Johan är ju så trevlig, han har så bra idéer och värderingar, han säger bara saker han tänkt igenom osv osv. Vi spelar alla i livets teater, vare sig vi vill eller ej. Vi har en föreställning på oss. Den dag vi ser ljuset för första gången utanför mammas kropp så börjar resan mot finalen. Hur vill vi att vårt slutnummer skall vara, vilken manusförfattare och regissör väljer vi. Kommer resan till finalen innehålla överraskningar, kommer resan till finalen ge oss en behaglig tur eller skumpar det ordentligt? Är resan säker och trygg eller är den otrygg? Vem kommer se mig som hjälten och vem ser mig som skurken? Vem ser mig som offer och vem ser mig inte som ett offer? Varför ser man på mig med olika ögon? Är min rollfigur diffus på något sätt? 

Så alltså. Jag behöver inte förstå, ibland räcker det med att acceptera att jag inte förstår men att det inte kommer skada mig på något sätt. Jag behöver inte sprida hat eller hot för att inte alla tycker som jag. En del behöver fundera på vad man sprider, det finns ju inte bara hot och hat i politiken just nu. Det sprids ju tydligen även kukfilmer. Fråga först om någon är intresserad innan du skickar, får du ett nej så släpp tanken där, det är inte okej att tjata sig fram till ett ja. 

Det är snart val och jag vill uppmana er till att rösta mer mänskligt! Till sist vill jag bara säga Happy pride. 

Insanus vel sapiens

 Någonstans i universum tänds nu en stjärna, det kan vara våran sol som syns för första gången från någon himlakropp. Där syns just nu det som vår sol sände ut för t.ex en miljard år sedan. Hissnande tanke för någon som hoppas få leva i 100 år ungefär. Här sitter jag och skriver, jag gör nu åt en yta på kanske 1,5 m2. En ganska pluttig del av universum, så liten att jag inte tror det finns något ord som beskriver hur litet. Jag tror ordet ingenting är för stort. Men ändå sitter jag här och skriver. Jag trotsar logiken genom att finnas i ett universum där inget liv finns  om vi inte ska använda oändligt med decimaler för att beskriva vad som händer på en planet i ett solsystem i en av den pyttelilla galaxen Vintergatans yttre armar. Om jag dog så skulle ca 100% av universum aldrig märka det eller att jag levt. Vintergatan är en av över 100 miljarder galaxer vilka ca 30 miljarder av dem är spiralgalaxer som Vintergatan. Även om det skulle finnas någon form av liv på en miljard planeter är det ändå så gott som 0% av universum. Hissnande siffror, ötäcka, spännande, intressanta, galna, siffror. 

Ändå trotsar vi vidare universums 0% iga liv och lever vidare som om ingenting hade hänt och i universums ögon så har ju inget hänt heller. 

Vi lever på här på vår planet. Tänk att få leva på planeten som är gjord för liv, på den del av planeten där det inte är några naturkatastrofer, svält eller krig precis utanför dörren. I ett land på planeten, ett land där det finns demokrati, där man får vara för eller emot istort sätt vad som helst. Som sagt i ett tillsynes oändligt universum där vad vi gör här har noll betydelse förutom just här där det betyder allt. Under år miljarderna som universum har funnits så har vi här de senaste 200 000 åren utvecklats och spritt oss över planeten. Vi har skapat lagar, normer, etiska regler osv. Vi har skapat religioner som förklarar och förmanar. Jesus skapade inte kristendomen men han är kärnan i den religionen. Vi kan tycka vad vi vill om hur religioner används. Det är vi människor som tolkar religionerna och agerar där efter. Inte alla människor tror på någon Gud, en del tror på flera gudar, en del tror på ödet, en del tror att det är slumpen som styr, en del tror att vi formar våran egen lycka. Vad går att bevisa i något av detta? Vi lever i en tid då vi anser att vetenskapen har kommit långt och är att lita på, det trodde man på 1500 talet också fast då trodde man mycket helt andra saker än vi tror nu. Hur ser vetenskapen ut om 500 år och hur dömer dom oss som är så intelligenta år 2022? 

Just nu är min värld de här ca 1,5  m2 av universums flera miljarder ljusår stora yta så det får plats många fler världar än min. Det har inte ens tagit dig så lång tid att läsa detta som det tar för solens ljus att nå jorden (ca 8 minuter) . Spännande tanke. Om solen slocknar märker vi det först 8 minuter efter det har hänt. 

Ibland vill jag gå ut utanför den värld jag skriver om och universum är ju perfekt då. Det ger lite perspektiv på saker och jag förstår att allt bra jag har runt mig som familj, vänner, bekanta och människor jag ser upp till som politiker, musiker, skådespelare, idrottsmänniskor, andra som syns och tycker saker är viktiga för mig. Det får mig att se fram emot ännu en en dag i universumet där det statistiskt sätt inte finns liv alls och då gör ni mitt liv så rikt att det borde märkas vid världens ände till och med. Jag tror inte jag är galen men skulle jag vara det så är det som det är med det. 

Lär denna gamla hund att sitta, går det?

 Kan man som ung människa lära en gammal men fullt arbetande fritidsledare någonting av värde alls? Jag har fyllt 50, jag har arbetat först 6 år som timledare/ungdomspraktikant/alu inom fritidsgårdsverksamheten sedan utbildat mig 2 år till fritidsledare, jobbat 10 år inom skolvärlden som fritidsledare, assistent, resurs, lärarvikarie, idrottslärare. Efter det har jag arbetat 16 år som fritidsledare inom fritid och kultur förvaltningar i två olika kommuner. Kan någon 20 åring utan fritidsledarutbildning lära mig något alls om mina huvudområden, ungdomar och livet? Kan jag ha något egentligt utbud av att diskutera med så unga människor som 20-30 åringar om just livet? Jag harv 32 års erfarenhet av att jobba med barn och ungdomar. Jag har 3 barn som nu är mellan 16  och 23 år. Jag har tränarutbildningar, jag har 10 år som handbolls och fotbollstränare för pojklag, flicklag och dam-seniorlag. Jag har utbildat mig på högskola i ämnena unga, sex och internet och unga maskulinitet och våld. Jag har även en simlärarutbildning och en utbildning i att vara fritidsledare på nätet så jag känner mig väl rustad för vad än må komma skall. Kan du unga människa verkligen lära mig något alls, kan jag ha något utbyte med dig som ger mig något för med allt mitt ger jag dig såklart hur mycket som helst. Eller? 

Kan en 21 årig teaternörd som dessutom kommit ut som Pan ge mig något kunskapsmässigt alls? Ja hen har verkligen lärt mig saker om livet. Hen har lärt mig att jag inte måste fatta allt för att kunna respektera att saker är som dom är. Just när det gäller Hbtqi+ frågor så är det ungdomar som lärt mig mest. Allt jag har behövt göra är att lyssna, fråga, diskutera, googla och läsa någon rapport eller bok. Jag tar inte till mig allt, ibland måste man övertyga mig att mitt tänk inte är det bästa eller kanske inte gäller längre och man måste ha bra argument för att få mig att ändra något. Kan en 19 årig praktikant utmana mig genom att ställa frågor och diskutera varför jag tycker si eller så? Ja och det har hänt, det är jättespännande att utmanas av ungdomar som kan verksamheten lite gran. Det är jättenyttigt. Kan en ny utexaminerad fritidsledare verkligen ha något att komma med som inte jag redan kan eller vet? Ja absolut, ibland ringer hen och vi diskuterar saker och ibland bara suger jag i mig av alla klokheter och känner att jag är en dinosaurie, vilket avhjälps av att jag kan omvärdera mina åsikter. Kan en 16 årig komiker, "träningsnörd", teaterapa ha något alls att ge mig om ämnen inom mitt arbete? O ja kan jag bara säga då. Hen tror nog inte att hen fyller på min kunskapsbank men vid varje samtal tar jag med mig något nytt, det bästa just nu är att jag har hittat en fantastisk pod som heter Tombola och jag kan inte sluta lyssna, tur det finns över 300 avsnitt. 

Är det viktigt att utmana fördomar? Även sina egna? Har jag ens några? Ja och har andra det? Jag pratar en del med en lastbilschaufför. Nyutbildad. Kör mjölkbil med tungt släp. Är duktig på att meka bilar och skulle jag få problem med min bil (just nu har jag ingen) skulle jag ringa den personen direkt. En lastbilschaufför som gått fordon transport kan de verkligen ha något att ge? Lägg därtill tjej, blåhårig och började sin karriär på naturprogrammet men det var inte tillräckligt givande. Jaha en skoltrött en som bara ville slappa i tre år. Nä knappast, en person med helt grymma studieresultat, kunnig inom alla område och något så in i snabb i huvudet. Man behöver inte väga 130 kilo och se ut som serietidningsvarianten av lastbilschaufförer. Denna tjej är inte stor så hon använder hjärnan oc h det funkar bra, man behöver inte kunna bära lastbilen själv det räcker att man vet hur man kan lösa problem och vara trygg i det. Också detta är en människa som lär mig mycket. En outbildad fritidsledare, utan fullgjort gymnasie, inte 30 fyllda än, där finns väl inget att hämta kunskapsmässigt iallafall? Det finns hur mycket som helst! Vilka kunskaper hen har med sig tack vare sitt bagage. Helt otrolig förmåga att möta ungdomarna precis där de är. Jag hade en gång en timledare som jag handplockade trots att hen egentligen var lite för ung men hen besatt sådana kvaliteter att jag inte sett något liknande än. Helt fantastisk på att ta ansvar och vara den vuxne trots att vissa besökare var lite äldre. En välutbildad men utbränd och utslängd socialtjänstarbetare kan man bolla tankar och idéer med hen? Kan man söka råd hos hen? Det funkar alldeles utmärkt om man inte har tidsnöd för en person som är utbränd och utslängd har bara ett visst mått av energi och det är inte alltid den räcker till mig/dig så då får man vänta. Annars funkar det jättebra. 

Jag tror att det handlar om att lyssna på varandra, att respektera våra olikheter. Det finns unga människor som har mer livserfarenhet än man önskar någon. Jag måste ta ett exempel här, jag har fått lov. En elev som kom varje dag till skolan, ibland lite sent ibland i tid. Hen var som de flesta ungdomar, asjobbig ibland men mest fantastisk. Hen skrev för något år sedan och beskrev sitt helvete lindrigt sagt. Hen skrev att hen var glad att vi i skolan behandlade henne som en människa och brydde oss när det var jobbigt. Vi kunde aldrig ana vad hen vart med om och det var hens strategi, ingen skulle veta eller ens ana. Hen har lärt mig mycket med genom lite utväxlande av tankar. Det är tjusningen med att gå till jobbet, jag vet aldrig hur mycket för mig ny kunskap och nya vinklar på saker jag kommer att få med mig men jag vet att det hela tiden händer. Så länge jag orkar ha öronen öppna och är nyfiken så kommer jag lära mig saker. Många fältare genom åren har fått agera bollplank åt mig och jag älskar dom för att dom låter mig bolla tankar och frågor. Det värsta man kan göra är nog att bestämma sig för att hen här kan, orkar, vill inte så vi hjälper hen genom att ge hen en meningslös syssla, meningslös i förhållande till varför personen är där. Vi som är fritidsledare och vill jobba med det skulle nogb knappast vara nöjda med att någon tycker vi är bra på att ta bort häftklamrar ur papper. Ibland klarar man inte det man är där för men när det funkar så förminskar vi inte varandra utan stöttar varandra. Det finns människor jag aldrig mer vill jobba med och det är för att de trycker ner människor för att höja sig själva. Jag är allt annat än perfekt så jag väljer att inte vilja jobba med dessa för jag har inte verktygen. Jag har jobbat med över 300 kollegor och just detta handlar om kanske fyra, fem stycken så det är inget stort problem. Ibland klickar man inte helt enkelt. Men i övrigt så älskar jag att lära mig saker från de som kan oavsett om hen är 3 ellerv 93 år. 

Recykling?

Återvinning är ju ständigt på tapeten. Minska svinnet för planetens skull för framtiden.  Det är väl ett bra tänk. Många företag och verksamheter jobbar ständigt och bra med att minska svinn och satsar på produkter av återvunnet material. Fantastiskt för miljön och vår planets hälsa. Jag är dock lite bekymrad över hur vi sliter ut människor och hur lätt vi ersätter dom utslitna med nya, det känns som att det nästan är fult att vilja ge en människa chansen att få återhämta sig från längre sjukskrivningar, det känns som att man inte tror på att människan kan återhämta sig och komma tillbaka för att göra ett lika gott jobb som innan sjukskrivning. Vi värnar om återanvändning när det gäller prylar men när det gäller människor så byter vi gärna ut dom. När vi packar våra kassar för att åka till återvinningen så är vi väldigt noga, vi slänger inget fel. Med de väntetider som är nu till bl.a psykiatrin hur länge kan vi vänta in någon som är sjukskriven innan det börjar klia i fingrarna att skriva nya avtal med andra människor för att ersätta?  Det pågår fotbolls EM och friidrotts VM just nu och idrotten är väl absolut verksamhet där man inte kan vänta in någon hur länge som helst, det är lätt att byta ut för att få max prestation. Hur mår en människa som blir bortbytt från ena dagen till den andra. Jag säger inte att idrotten gör fel men jag tror att man måste redan i tidiga år lära ut att det är så den branchen fungerar. Idrott i stort tror jag är bra, elitidrott är jag inte lika säker på att den ger lika mycket för det psykiska välbefinnandet. När man ser på andra bransher oavsett om det är privata sektorn eller den offentliga så har ju arbetsgivaren ett skydd emot att slippa betala en massa när människor inte klarar att prestera det som förväntas. Vi har en statlig myndighet som heter försäkringskassan som hjälper till där. I och med det skyddsnätet så borde företag och verksamheter kunna sitta lite lugnare i båten och låta människor få chansen att komma tillbaks och få göra jobbet. Givetvis kan olyckor göra så det inte går att komma tillbaks till samma men om det kommer att gå så måste vi väl kunna vänta så att ingen kommer tillbaks för snabbt och rasar ännu djupare när det inte funkar. Bara en tanke så här i semestertider. Jag behöver fem veckor för att vara på banan igen andra kanske behöver 5 månader eller till och med flera år. Jag tror dock att vi i längden vinner på alla plan om vi stöttar och hjälper varandra tillbaks om vi av någon anledning hamnat vid sidan av. 

Jag saktar ner lite och gör klart vart jag står!

 Året är 2022 och snart är det val i den konstitutionella monarkin Sverige. 8 partier som tycker att de är beredda att styra landet de kommande fyra åren. För två val sedan så ville ingen köpa grisen i säcken och ett part som heter Sverige demokraterna var inte önskvärda av någon. De övriga sju partierna lovade vitt och brett att det aldrig någonsin skulle samarbeta med detta parti. Några val tidigare hade ju Ian Wachtmeister och Bert Karlsson rört om i rikspolitiken med sitt Ny demokrati och fått både det borgliga blocket och det socialistiska blocket att stänga dörrarna för dom. Det visade sig vara en fungerande väg, varför man inte gjorde likadant när det gäller Sverigedemokraterna vet jag inte. I början hade det säkert gått. Sverigedemokraterna hade då ett partiprogram som många tyckte var väldigt likt nationalsocialisterna i Tysklands på 1930 talet. Från att varit grisen i säcken så har Sverigedemokraterna växt sigtill att vara Kansler Adam Sutler i filmen V for vendetta, med sig har han fått  sin egen propagandaminister eller TV strateg Prothero som representeras av Kristdemokraternas partiledare och sin skyddsvakt Creedy som spelas väl av Moderaternas partiledare. Jo SD (Sverige demokraterna) kan absolut jämföras med Kansler Sutler, bokbål och förbjuda viss musik har diskuterats av SD. Om ni frågar mig så har inte SD gjort några stora svängningar i sin politik det har däremot både moderaterna och kristdemokraterna gjort. Hur har vi kunnat i detta land fått för oss att vi ska gå från att diskutera politik utifrån vi i sverige till vi och dom i Sverige? Allt som Jugoslaver, Finnländare, folk från Libanon, Assyrer m.fl blivit anklagade för på 70 och 80 talet har folk från det muslimska mellanöstern fått klä skott för nu. Mina kusiner växte upp på Råslätt och det hörde man av många i lilla Bankeryd att där var det farligt, det odlades potatis och vitlök under parketten, man födde upp får och grisar i badrummen. Vi var en hel del på Råslätt och vi såg aldrig något av det, inte hos kusinernas vänner heller.Vi har inte haft en lyckad integration i Sverige men det är ju bara politikernas fel inte dom som flytt hit. Vad jag menar är att problemen inte dök upp 2015 man byter bara grupp av människor att skylla på. Vilka ska kunna få Sverige till ett land där vi anstränger oss tillsammans oavsett vad hjälps åt att bygga vidare på vårt Sverige för att få ett samhälle där alla känner sig välkomna och önskade. Jag vet att jag inte kommer rösta på Kansler Sutler och hans lydpartier! Ni gör som ni vill men jag vill vara tydlig med vart jag står om någon nu skulle missat det. Som sagt blir det regeringsskifte i september så tror inte jag att Ulf och Ebba gör som de vill de får nog snällt lyda kansler Sutler. Jag tänker precis som förra valet promota Rösta mer mänskligt !

Ozzy och Don Quijote kan det vara samma?

 Screaming at the window, watch me die another day. Hopeless situation endles price i have to pay. Sanity now is beyond me, theres no choice. Diary of a madman walk the line again today. Entries of confusion, dear diary im here to stay. Så sjunger Ozzy i Diary of a madman, en låt jag refererat till förut. Var det så Don Quijote kände sig när han hittade på sina motståndare i väderkvarnarna. Vad är det ens att slåss mot väderkvarnar? Det går ju att se det som en metafor för att slåss för det förlorade eller det lönlösa, ibland så nämns rättvisa och medmänsklighet just så. Kan man slåss för rättvisa i en orättvis värld? Kan man vara medmänsklig och tro på det goda i varje individ eller är det bara floskler? Är rättvisa och medmänsklighet detsamma för dig och för mig? Kan något vara gott som inte kommer av en tro på en Gud eller flera? En del människor i den kristna "världen", jag har hört det predikas mången gång, påstår att gör du gott men utan inblandning av Gud så är det Djävulens ärende du går. Om man inte tror på någon Gud eller kanske tror på en mängd olika gudar så skulle man alltså springa Djävulens ärende fast man då antagligen inte tror på han heller. Det skulle ju kunna innebära att Mänskligarättigheter och Barnkonventionen är Djävulens verk, verkar det rimligt? Det skulle kunna innebära att människor som skadas eller blir sjuka får skylla sig själva om de inte är Gudfruktiga för i så fall är det kanske bara en prövning från herren, låter det rimligt? Vad är vitsen med att kuva och skrämma folk 2022? Kan vi inte se att det finns människor som är bra människor fastän de inte har samma uppfattning om meningen här som du har? 

Vi lever en ganska kort tid på denna planet, är det verkligen inte värt att ta vara på den tiden? Är det inte värt att vi hjälps åt att ta hand om denna planet och det som finns på den den tid vi har här. Som nybliven 50 åring är jag helt säker på att jag faktiskt passerat mitten på berättelsen och är närmare slutet än början, har jag tur så är det inte så riktigt än men 100 är få förunnat att få bli. Jag har ynnesten att få leva i ett fantastiskt land som Sverige i en tid då det är längesedan vi hade svält och människor tvingades att fly till USA, Ryssland, Ukraina och andra länder. Jag får leva i samma tid som Ozzy Osbourne, Stand up folk som Betnér, Skyffert, Petrina, Marica, Özz, Annika Lantz, Carl Stanley, Marcus Bergren, Sandra Ilar m.fl m.fl. , Europe, AC/DC, Nightwish, Henke Larsson, Stina Blackstelius, Charlotte Kalla, Gunde Svan, Nelson Mandela, Barak Obama, Jag har fått leva med mamma och pappa, syrran. Min familj inkl bonusar, Syrrans familj, jag har vänner som jag haft sedan ungdomen, som jag träffat på jobbet och deras vänner. Jag har vänner sedan studietiden, sedan idrotten, sedan jag sprang på dom på någon fest. Jag har vänner jag fått i vuxenålder. Är detta något jag kunnat påverka? Kanske vänner som jag accepterat medvetet men allt det andra? Nä jag har som sagt haft turen att få födas 1972 i en fredlig del av världen där det farligaste djuret i skogen är en skadeskjuten björn eller älg. Ingenting av hur när var har jag kunnat påverka. Är det bara tur eller är det något annat? Jag kommer nog med en dåres envishet hävda att jag haft en jäkla massa oförtjänt tur men jag är likväl väldigt tacksam för just den turen. Jag har artros, högt blodtryck och typ 2 diabetes och det är ju skit men jag har det i ett land med en fantastisk sjukvård så det stör mig inte hela tiden utan jag kan känna att jag mår väldigt bra egentligen. Har jag förtjänat att få må så här bra? Nä jag tror på en hel del tur här också. a vissa  kan man påverka själv men det är ju för att jag har turen att få kunna göra de valen. 

Alla har inte den turen jag haft. Inte ens de i min närhet. Folk drabbas av sjukdomar så som cancer och andra livshotande sjukdomar, psykisk ohälsa, utsatthet för våld och andra saker som man inte vill ska hända. Därför är jag så tacksam för det jag har och jag blir väldigt ledsen, förbannad, matt, tokig på när människor inte kan behandla mina vänner med respekt. Man kan absolut välja bort människor ur sitt liv men om den människan ändå kommer finnas där på grund av vad det nu än må vara så tycker jag det är illa om man osynliggör den personen. Utfrysning och mobbning bland barn och ungdomar är något vi måste arbeta mot men då kan vi vuxna människor inte frysa ut och mobba de som ingår i våra liv vare sig vi vill ha dem där eller att de bara har sin uppgift där. Jag är bara människa och väljer bort människor ur mitt liv, människor som gör skada i mitt liv, inte nödvändigtvis fysiskt, helt klart aldrig fysiskt än så länge faktiskt men folk som är falska och ljuger skulle det kunna vara. Det behöver inte vara riktat mot mig ens men jag kan inte frambringa respekten för folk som psykiskt eller fysiskt skadar dom jag har nära. 

Men som den dåres dagbok denna blogg ibland är så är jag grymt tacksam för väldigt många människor jag har nära mig i mitt liv, jag hoppas att raden watch me die another day handlar om en dag minst 50 år bort. Så oavsett om det finns rättvisa eller ej, medmänsklighet eller ej så hoppas jag det är det jag slåss för, även om  det är mina väderkvarnar så kommer jag kämpa så mycket jag orkar.