Skolan har precis börjat efter ännu ett sommarlov. Många går till skolan med en positiv känsla även om en del gärna varit lediga lite till. En del går till skolan med en klump i magen och har redan börjat fila på undanflykter och lögner för att överleva ännu ett läsår. Alla skolor har en handlingsplan mot kränkningar, en del skolor har också så bra handlingsplaner att det går att jobba efter dom på ett effektivt sätt. Men varför mobbas barn och ungdomar? Är det så enkelt att de mobbas för att de gör som de vuxna gör och inte som de säger?
Efter semestrar och ledigheter är nu de flesta yrkesarbetande vuxna tillbaka på sina arbetsplatser. ca 350 000 av dessa går till jobbet med en klump i magen då de på div sätt utsätts för kränkningar och mobbning. 350 000 av de vuxna mobbas, vuxna som ska vara tryggheten för de unga men som själva inte känner sig trygga i sin vardag. Jag vet att jag skriver om människor som blir mobbade som ett problem när det stora problemet är de som utför mobbningen och de som legitimerar mobbningen. Det vanliga är att det börjar med att man exkluderar kollegor i samtal, på fikaraster och liknande. Det är inte ovanligt att det sprids lögner, först små tillsynes nästan oförargliga som en felsägning. När en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir det för en del en sanning och när sanningar delas mellan folk så tar man för givet att det finns evidens, vilket förstärker övertygelsen att lögnen som blev sann verkligen är sann och därmed är bevisad trots att det fortfarande är en lögn.
Människor som jobbar med barn och ungdomar är inte fria från vare sig mobbare eller mobbade. Jag tänker använda mig själv i fiktiva situationer så att ingen annan ska känna sig utpekad som mobbare, känner du dig ändå utpekad så fundera på varför.
Jag jobbar som fritidsledare i en liten kommun, ca 10 000 invånare i kommunen. Säg att jag började prata med de som är nyast anställda på vår fritidsgård om hur illa jag tycker om skolfritidsledaren, våra fältare, vissa lärare med andra ord våra samverkanspartners. Jag känner att det kanske bara är så att jag inte klickar med dessa människor så jag hittar på att någon av de jag pratat om har sagt något väldigt olämpligt när vi satt och fikade en gång. Jag gör det för att mina nyare kollegor som inte känner våra samverkanspartners så väl ska förstå att jag inte gillar dessa personer för att de har ett dåligt sätt, inte är så trevliga alltid som de verkar när vi träffas i olika samverkan. En liten lögn för att hamna i ett överläge. Inte det minsta sant alls och tillräckligt litet för att det ska vara svårt att motbevisa, ord skulle stå mot ord. Jag får med mina kollegor och de berättar min lilla lögn för vänner och bekanta. Än så länge kan den jag snackat skit om/ljugit om vara helt ovetande av det jag håller på med. Denna människa kan vara en helt fantastisk människa som är helt otroligt duktig på att handskas med de ungdomar som i bland är så jobbiga att ingen annan orkar med dom. Den personen är jag på väg att sänka för att jag inte klickar med hen. Jag kanske var irriterad när jag slängde ur mig lögnen första gången. Hen jag ljugit om kommenterade vårt arbete en gång och frågade om vi kunde testa att tänka på ett annat sätt när det gällde några ungdomar, hen var inte dömande eller otrevlig utan ville bara hjälpa oss att se saken från ett annat håll för att underlätta för oss, hen har kompetensen att jobba med våra ungdomar och hen har en väldigt bred kompetens men hen är lite yngre än mig och kanske dessutom kvinna och kommer här med order som egentligen är tips om hur jag ska vara och göra, vad fan vet hon. Jag ljög för att ställa henne i lite sämre dager, jag var tvungen att ljuga för med fakta hade jag inte lyckats. Personen som nu är utsatt för min begynnande mobbning kan som sagt vara helt ovetande en tid så lögnen hinner växa sig stark och kanske ynglat av sig innan hon får chans att bemöta det som från början var en liten lögn.
Lögnen har gått några varv bland oss som vet så plötsligt så har någon av mina kollegor också hört konstiga uttalanden på ett möte där hon var med. Helt plötsligt missuppfattar man vad hon säger för att man ska få samma upplevelse som trevliga jag som anförtror mig hemligheter till mina kollegor fått på möten med omtalade hon. Precis samma saker som händer om man går i mörkret med ett lite gäng och man låtsas att man plötsligt ser något i skuggorna. Man pratar på om vad man ser och tillslut börjar de andra se saker också, saker som inte finns utanför den egne hjärnan. Ser vi inte saker så letar vi tills vi ser för vi vill inte vara de enda som inte ser så vi lurar vår hjärna att lura oss. Kejsarens nya kläder är ett bra exempel på detta. Och så länge det inte står ett barn och säger att Kejsaren är ju naken så kommer vi se att han är fullt påklädd.
Nu när de andra också börjat skönja att hon har ett avvikande ganska fult beteende så kan man börja slänga in lite fler små lögner för nu har ju jag börjat klättra uppåt i de andras ögon samtidigt som hon gräver sig en allt djupare grop genom att bara vara sitt fantastiska jag som med flit missuppfattas. Att jag har utvecklats till ett jävla as är inget som bekymrar mig för att den bilden filtrerar mina kollegor bort. Att hon som är en helt underbar människa som aldrig skulle bete sig som jag gör betraktas av mina som ett jävla as kan hon inte filtrera bort och det gör att jag kan fortsätta att kasta in små lögner tills det blivit så många att flera utanför vår lilla grupp nu också fallit för våra lögner för då kan man börja brassa på med vilken skit som helst. Nu har hon inte en chans att värja sig mot något.
I detta läge kan det vara så att hennes arbetskamrater och chefer börjar undra vad det är för människa de anställt och jobbar med. Det är nu hon kan börja få problem på sin egen arbetsplats. Nu har mina små lögner letat sig utanför min kontroll och de gör precis det jag ville att de skulle göra från början. Jag har lyckats att bryta ner en annan människas självkänsla lite grann och nu kommer hon kanske att ifrågasätta sig själv, fundera på varför hennes kollegor/chefer har fått en något skev bild av henne och det kan skala bort ännu en del av självkänslan. Kommunens kanske bästa kompetens på vårt område kan nu börja tvivla på sig själv och sin förmåga och jag har nu börjat åsamka vår verksamhet skada då jag manövrerat ut vår bästa kompetens, ändå anses det som jag är den stora kompetensen då jag klättrat på populäritetsstegen genom att riva ner de som står i vägen. Allt för att en samverkanspartner bara ville att vi skulle se en sak från ett annat håll för att vårt jobb skulle bli lättare för oss. Mitt i detta ska vi arbeta för minskad mobbning bland våra ungdomar, vi pratar nolltolerans. Om jag sitter och pratar mobbning med våra ungdomar och de redan vet att jag inte gillar hon och inte vill arbeta med hon och sitter och då och då bara råkar flika in något negativt om hon hur länge tar det då innan våra ungdomar genomskådar bluffen och vårt anti mobbningsarbete blir helt meningslöst?
När första lilla lögnen lämnar mina läppar då har jag börjat att gräva gropen jag vill skicka ner hon i. Hur hade jag känt och vad hade jag gjort om hon gjort detta mot mig? Är jag okej med att min uttänkta hämnd om det varit tvärt om nu används mot mig? Jag kommer aldrig älska alla jag har runt mig men jag måste kunna respektera dem som människor och respektera deras kompetens. Så länge hon inte är ute efter att skada mig så är det väl väldigt märkligt att jag gör allt för att skada henne. Tänk om jag sprider mina lögner så att folk tror de är sanna. Helt plötsligt så får hennes barn höra en av lögnerna och märker att människor i närheten som ska vara barnets trygghet att snacka skit om hennes mamma kanske utan att veta att det är hennes mamma. Då har mina lögner inte bara drabbat hon utan också de hon håller kär.
Ska vi bli av med mobbningen i skolorna så måste vi se till att 350 000 vuxna människor som i dag inte känner sig trygga blir trygga i sin vardag. Folk ska inte behöva vara sjukskrivna för att andra vuxna beter sig som jävla as. Vi måste vara en trygg vuxenvärld om vi vill att våra barn och unga ska kunna känna sig trygga.
Du som utsätts för mobbning och kränkningar, du är inte ensam, det är inte dig det är fel på. Våga lyft problemet med någon du litar på. Vi måste börja prata om detta om vi ska kunna få ett slut på det. Du som ser mobbning och kränkningar, du är inte heller ensam. Prata med någon du litar på och samla er tillsammans och säg det är nog! Stop nu! Du som känner någon som blir utsatt, du är inte heller ensam. Ta kontakt med personen och visa att du finns där.
Som en föreläsare jag hört sa (Andreas Jonsson) Vi vill ha förändring och då måste vi göra förändring, det sker inte av sig självt.
Kärlek och respekt alla människor där ute som jobbar för allas lika värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar