Inte helt förvånande, nä nästan väntat. Har tittat på många personer som delar med sig av hat och hots sociala mediasidor. De allra flesta av de lite över 40 personer jag kollat på har tydligen gått i livets hårda skola, det är ju som det är med det.Alla dessa har skrivit något kränkande om feminism och att det är ett jävla påhitt. Alla har tyckt att de som ens andas om allas lika värde är jävla vänsterpack. Nästan alla hänvisar till Astrid Lindgrens sagor för att försvara ett visst främlingsfientligt tonläge. Det där tycker jag är intressant. Det trodde jag inte jag skulle hitta så därför var jag tvungen att fundera lite kring det. Eftersom det är privatpersoners sidor som jag tittat på så kommer jag inte hänga ut dem. Dels för att det inte är intressant för inlägget vilka de är och dels för att jag inte vill bli blockad då det finns material för många fler blogginlägg där.
Klart man kan dra paralleller till påhittade sagofigurer för att förklara samtiden. Det är ett gammalt beprövat sätt som tydligen funkar. Vad jag tycker är märkligt är varför man väljer Astrid Lindgren och inte t.ex bröderna Grimms. Låt mig resonera lite med mig själv här så ska jag försöka förklara vad jag menar.
Vi kan börja med Madicken. En flicka som växer upp i en välbärgad familj där man hade råd med tjänstefolk. Så långt inget konstigt. Hon har lite svårt att göra som hennes föräldrar vill. Ett helt normalt barn alltså. Hennes hjärta är stort och hon gör vad hon kan för att värna om och skydda sina Grannar, den alkoholiserade farbror Nilsson och hans fattiga hårt kämpande familj. Madicken försöker få rektorn att inte slå fattiga lus Mia fastän hon inte varit speciellt trevlig. Hon ser också till att lus Mia och hennes syster blir avlusade hemma hos Madicken. Jag har svårt att se att Madicken inte skulle kunna anklagas för att vara feministhora och vänsterfitta på t.ex fria tider eller i diskussionsforum bland heilande män om berättelserna om henne varit på riktigt.
Pippi då? Jo men hon är väl lite mer hårdaskolantypen? Hon jävlas med socialen och polisen, inte så det är någon fara för någon men hon jävlas med dem i allafall. Hon låter ingen trycka ner henne. Hon kommer från ett hem där mamman numera är död och pappan hyfsat frånvarande. Där kan det finnas en del igenkänning för vissa av dem jag kollat lite på. Dock tar det väl slut där. Pippi är inte för hårda straff. Okej att hon sätter skurkarna på plats men inte värre än att de kan gå därifrån och de får till och med med sig några guldpengar från Pippi. Hon tyckte helt enkelt synd om dem och trodde antagligen på att kärlek kan få folk att bättra sig.
Emil i Lönneberga då? Ja Emil växer ju upp i en lagom dysfunktionell familj under en tid då barnaga var en del av vardagen, helt okej på den tiden. Vad folk kanske inte lika säkert vet var att Pappa Anton skulle kunnat ha ihjäl drängen Alfred eller pigan Lina om han hade velat och kunnat uppkomma med ett skäl typ att de inte gjorde som de blev tillsagda. Det kanske eleverna från livets hårda skola har koll på. Kanske därför Emil används till konstiga argument om det svenskaste svenska. Men stopp och belägg Emil som är son till Gårds och tjänstefolksägande Anton Svensson är ju bäste vän med drängen. Han är bara ett barn men sätter sitt liv på spel för att rädda denne dräng från en död i blodförgiftning. En dräng som pappa Anton skulle kunna ersätta väldigt lätt.
Ronja Rövardotter? Det är väl bara att hennes far är en stråtrövare som lockar dessa män att använda även denna saga som försvar för sitt beteende. Ronja som är helt sin egen som ingen sätter sig på. Hon bestämmer själv och utmanar auktoriteter hela tiden. Hon kärar ner sig i pappans värsta fiendes son och gör allt för att han ska få ha det lika bra som hon. Stundtals en riktig Romeo och Julia berättelse.
Bröderna Lejonhjärta då? Två pojkar som blir inkastade i en strid där de faktiskt hjälper sina grannar och befriar dom från den onde diktatorn Tengil. Jonathan som storebrodern heter är med och leder upproret på sitt sätt. Han vill inte använda våld utan vill att saker ska lösas på annat sätt.
Vi stoppar där. Detta är ju iallafall sagor som de allra flesta av er läst, lyssnat på eller sett på film. Dessa barn som det ju är har något gemensamt, något de har gemensamt med alla Astrid Lindgren huvudfigurer jag kan komma på. Empati! Känsla för andra människor! De är barn så visst gör de fel ibland men de uppvisar väldigt mycket empati. Det är det jag saknar hos de som använder dessa figurer för att tala om att vi inte kan ta emot fler invandrare/flyktingar, empati är just det jag tycker saknas hos dessa människor som använder Astrids figurer för att berättiga sin syn på att fler bör utvisas. Empati verkar iofs vara en bristvara när man kan skriva till kvinnor att man önskar att de kvinnorna blir gruppvåldtagna, när man kan skriva att de kvinnornas könsorgan skall spräckas och andra liknande vidrigheter.
Däremot bröderna Grimms sagor skulle passa dessa män bättre. Inte Disneys sammetslena gulligullversioner utan de gamla riktiga sagorna där häxor ( ex Hans och Greta och Snövit), Vargar (ex Rödluvan) och Råttor ( Råttfångaren från Hameln) faktiskt dör och dör under jubel. Där dessa varelser inte var värda något. Varelser som "fick vad de förtjänade" när de var elaka mot vackra prinsessor och barn. Snövit kanske går fetbort ändå då den elaka som dog inte fick hela kungariket som hon var ute efter. I bland känns det som dessa elever i Livets hårda skola vill att den elaka skall roffa åt sig hela kungariket.
Bara en reflektion. Jag tror inte alla som hänvisar till Astrids sagovärld när de ska bevara Sverige svenskt funderar på innehållet i sagorna de verkar mer fokusera på Sol, ängar, röda stugor med vita knutar, badsjöar, kräftfiske, picknick, köttbullar, pannkakor allt det man hörde och läste som barn som kändes tryggt. Kan det vara så enkelt att människor som till synes saknar empati bara gömmer den för att tryggheten är i fara? Man är lite ängslig och rädd för förändringar för man har ju hört att alla förändringar inte är till det bättre, man har ju hört att det var bättre förr. Skulle alla som inte är lika ängsliga kunna hjälpa till att skapa en ny trygghet för de som är lite otrygga. Skulle man kunna locka fram empatin om man kunde få folk att känna sig mer trygga? Jag tror det. För att hata främlingar och vilja visa ut flyktingar känns ju så jäkla bakvänt. Det är krig, hat och våld som måste stoppas. Det är krig hat och våld som sätter människor i flykt. Om det vore fred, kärleksfullt och tryggt skulle människor inte behöva fly. Då skulle alla kunna flytta runt och bo där man vill, utan risken att det kommer någon och vill bränna ner ens hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar