Vad sätter man för rubrik på denna som jag inte använt?

 Ibland och ibland ofta funderar jag på vad vi säger och hur vi säger saker. I helgen var det melodifestival deltävling 3. Göteborgsbandet Mustasch har fått lite turbulens i sin inflygning. En bandmedlem är dömd för att stoppat ner en ölflaska mellan brösten på en medarbetare. Han är dömd betalt sina böter och allt kunde slutat där men bandet sålde t-shirts med en ölflaska nerstoppad mellan två kvinnobröst. T-shirten är indragen då det blev lite turbulent igen. Bandet skyller på designern så bandet hade tydligen inte med T-shirten att göra mer än att det är bandet som drar in mest på sin merch. Har det hänt sådana här grejer så kan man vara säker på att det kommer fram om man vill bli politiker eller om man vill vara med i Melodifestivalen vilket är fallet nu. Bandet bestämmer sig för att tala ut på sin facebook men det som skulle vara någon form av ursäkt blev ett stycke självömkan. När man bestämmer sig för att svara på reporters frågor så kommer klassikern, men folk är ojusta mot mig också. Återkommer till detta fenomen. 

Fansen till detta band är som en sekt, Han har ju betalt böterna och sagt förlåt för fan sluta ta upp det. Mello handlar om musik. Det är synd om sångaren. Han blir hårt pressad för något som han sagt förlåt för. Sagt förlåt före en designer gjorde en t-shirt som bandet inte hade en aning om att den skulle tryckas eller hur det var. Låter det sannolikt? Återkommer om detta med. 

Utanför LO-borgen har ett elbolag ställt en staty av en dammsugande Joakim Lamotte som ett reklamjippo angående energidebatten. Fyndigt kan man tycka. Stort tyckte Joakim Lamotte och tweetade: Hur är det nu, har Greta Thunberg fått någon staty i Sverige än? Frågar åt en kompis. En kvinna frågar om Joakim varit på förstasidan på TIMES? Jösses vad hans fans gick i taket och skrev förnedrande svar till kvinnan. Konstigt? Återkommer till detta också. 

För ett par dagar sedan startade Patrik Sjöberg, den svenska världsrekord höjdhopparen en sida på Facebook där det läggs upp berättelser och bilder på barn som blivit utsatta för våldtäktsmän. Han använder mycket av Jonathan Alfvens inlägg, Jonathan Alfven som tog över stiftelsen Love and hope där han skriver väldigt detaljerat om utsatta framför allt flickor. Han hänger gärna ut misstänkta o dömda gärningsmän. När människor ifrågasätter Patriks metoder för att jaga pedofiler blir de ofta hånade med sexuella preferenser och får veta vad de är värda av fansen till sidan. Patrik har ju varit utsatt som ung, han har skrivit en hel del om det i sin biografi, det kan vara bra att veta. Återkommer till det andra strax. 

Sångaren som inte kunde säga förlåt utan att skylla t-shirt tryck på någon annan och som ville tala om att människor minsann varit taskig mot han också, inte kvinnan som han utsatte men hon fick tydligen ta smällen, oklart varför. GPs fd krönikör/skribent som var tvungen att slå mot en kvinna som slåss för vår miljö som ger sitt allt för att rädda vår planet. En fd idrottsstjärna som slåss mot pedofili men inte tål kritiska frågor utan att med sexuella preferenser svinga mot de som ifrågasätter hans sätt att slåss på. 

Kvinnor som blir utsatta av dessa tre kända män blir hela tiden hånade och hatade av följarna till kändisarna. Kändisarna här använder sin överlägsna möjlighet till publicitet för att förminska och förlöjliga människor på just det sätt de hävdar att de slåss emot.

När kvinnor och/eller barn blir utsatta för sexuella trakasserier och/eller våldtäkter så verkar det viktiga vara att ingen ifrågasätter männen. Jag sa ju förlåt, ja jag fortsatte men bara med att håna. Jag går runt i kläder där det står kill your local pedophile och om någon ifrågasätter det kallar jag henne kvinnoförnedrande saker och talar om för henne vilka sexuella fantasier hon har som han inte tänker tillgodose. När en man hävdar att han är den enda som slåss för kvinnornas rättigheter så länge de tycker som han givetvis för när någon kvinna har en annan syn på miljöfrågorna så kan man håna henne för just den kvinnan är tydligen inte värd att försvara från påhopp. Och fansen till dessa män går ju helt bananas. Vilka grova saker de slänger mot de som inte håller med. Vilket hat och vilka hot de delar ut till de kvinnor som kommit ivägen för deras idoler..

Vad gör alla vi andra. Vi står och tittar på, ser när det händer, skakar på huvudet och går hem till oss själva, Vi som har barn, tar vi ens upp detta med dem? Diskuterar vi någonsin om vart gränsen går för det oacceptabla? Inte alla väl? Absolut inte alla, det finns  människor som känner att de kan ställa sig i vägen, bli ett hinder för det skenande tåget men det gäller långt ifrån alla. Vad gör vi för att backa upp dom. Står och tittar på, skakar på huvudet, klappar dom på axeln och går hem till oss själva. Nej, alla kan inte alltid, det finns tillfällen i livet då det inte finns ork, kraft eller plats för den prioriteringen absolut. Men jag kan bara prata för mig själv men tror inte jag är ensam. Jag skulle kunna göra mycket mer men vad? Det borde gå att komma på något men hur? Jag har vänner som är kloka i dessa situationer, visst kan jag lära av dom. Jag tror de flesta har vänner som man kan rådgöra med, få idéer och stöttning ifrån. Men hur stöttar vi dom som blir direkt utsatta för sexuella trakasserier och våld? Det känns viktigare att börja med. Hur pratar vi med våra unga så att de kan ta åt sig att ingen kvinna oavsett vad kan behandlas som en sak eller ägodel? Hur gör vi för att framtidens vuxna ska slippa dessa vidrigheter? Ett tror jag är säkert, vi måste göra det tillsammans. 

Jag kan absolut tycka att viss musik är bra men om musikern får kritik för svineri så behöver jag inte ge mig på dennes kritiker. Jag kan tycka att ett världsrekord i en idrottsgren är en imponerande bragd men jag behöver inte tycka att hans svineri mot kvinnor som kritiserar honom är bragdartat. Jag kan tycka att vissa reklamjippon har humor även om det inte är min humor men jag tycker inte det är humor när mannen som är centrum av reklamjippot hånar de han påstår sig stå upp för. 

Så länge det är någon annans fel när man själv är ett svin så blir det svårigheter att nå någonstans. 

Så återigen vill vi ha en värld för alla så måste alla vara med och forma den utan att få andra att må dåligt. Det går att skriva hur mycket som helst om detta så jag kanske återkommer i ämnet men nu är jag färdig med detta inlägg. 

Musik eller skräp.

 Sunkiga värderingar eller grova provokationer? Jag funderade lite vad musik kan göra med oss? När man jobbar med ungdomar är musiken ofta en stor grej och jag gillar det, musik är för mig bränsle. Musik som jag gillar kan få mig att höja mig ett snäpp till även när man börjar bli trött. 

Men vad lyssnar jag på och varför? Jag lyssnar på en hel del olika, texter och musiken i kombo tycker jag är viktigt, en bra text med en tråkig melodi fastnar jag inte för. En sämre text med en bra melodi är lättare att fastna för men jag har börjat bli allergisk mot vissa företeelser. Så gärna bra text och bra melodi eller bara en bra melodi, vad som är bra är väl upp till var och en egentligen men inte när man jobbar med ungdomar. De får väl inte lyssna på Eddie Meduza väll? Finns låtar med Eddie som de absolut får lyssna på. Vi vill givetvis att alla ska kunna känna sig bekväma i våra musikrum så Runke ball, Sveriges kompani eller Skinnet är låtar vi inte vill ska dåna ut ur högtalarna. Men det finns en hel del Eddie låtar jag inte har problem med att de lyssnar på, sen att jag kanske tycker det är dåligt är en helt annan sak. Bordellmammas visor är ju en annan sak som dykt upp igen och det ska inte spelas i våra lokaler. Eddie Meduza har ju gjort väldigt mycket musik för att provocera etablissemanget, även Bordellmammas visor var väl ett sätt att få bl.a radiochefer att sätta i halsen. Kan de även ha sunkiga värderingar? Ja absolut kan de det. På väldigt många ställen där det finns ungdomar så finns det regler om vad som får spelas och sex, droger och främlingsfientlig musik brukar vara förbjudet. Ofta inte bara låtarna utan artisten/artisternas alla låtar brukar ha en förbudsskylt stämplat på sig. 

Jag lyssnade själv på Eddie Meduza i min tidiga ungdom, jag har haft Bordellmammas visor på kassett och de spelades ibland i äldre ungdomen. Jag har dock alltid haft en förkärlek för Mycket hårdrock och då framför allt Ozzy men även lyssnat mycket på Magnus Uggla, Alphaville, Marillion och Depech Mode. Magnus Uggla har väl även han provocerat en hel del. Har jag anammat en massa sunkiga värderingar? Jag hoppas inte det. Men Ozzy, Iron Maiden, Wasp, Kiss, Helloween, m.fl m.fl av hårdrocksbanden, Alphaville och Depech Mode, Magnus Uggla har alla fått utstå den vuxna världens kritikers ganska hårda domar vilket hjälpt deras skivförsäljningar ordentligt i perioder. Och ja mamma lyssnade på Elvis och pappa på sportradion så de kunde ju blivit helt förfärade av musiken jag spelade men icke. Jag fick inte revoltera med musiksmak och det var nog bra för jag hade fullt upp att träna för jag idrottade en hel del. Både mamma o pappa kunde fråga vad som var bra med vissa låtar och tyckte jag kunde spela min musik med dörren stängd för de gillade inte all musik jag spelade. Men jag fick lyssna på vad jag ville och jag fick köpa de skivor jag ville ha. 

Lyssnade jag på någon musik som jag tyckte var dålig för att provocera? Oh ja, Bordellmammas visor, ett gäng av Eddie Meduzas låtar, absolut men sen var det ju bra om Ozzy provocerade vuxna för han var/är ju bra. Hemska Ozzy som klädde ut sig till djävul, för man kunde ju inte gå på hans drogande för då hade man fått ge Elvis på nöten med. Så när vi vuxna förbjuder musik p.g.a tex att musikerna använder droger så måste vi väll ta alla musiker som använder droger, skillnaden är väl om musiken är drogförhärligande. Om låtar vi förbjuder handlar om sex så måste man väl förbjuda alla låtar som handlar om sex? Hur gör man det? Är det penetrationssex i låtarna vi vill förbjuda eller är det allt som skulle kunna vara sex? Eller kanske ska vi ta de låtar som handlar om sex utifrån ett mansgrisperspektiv? återkommer till det strax. Jag köper helt att det inte får spelas Vitmaktband i våra lokaler, kanske inkonsekvent men just det kan jag stå för att jag tycker ska vara förbjudet i våra lokaler för de banden vill montera ner demokratin och göra skillnad på folk så mycket att det skulle vara okej att använda våld mot vissa folk. 

Tillbaks till det där med sex. Fuck like a beast med WASP var ju en låt som behandlats med ångest av vuxenvärlden och den har nog aldrig varit så populär som när Siewert Öholm ägnade ett program åt mestadels den låten, SVT hade t.o.m skrivit en aftonbön som lästes upp för att visa hur vidrig just den låten var. Låten handlar om en killes drömmar när han tittar på nakenbilder av kvinnor, antagligen i ett herrmagasin eller porrtidning som vi sa. Så kan det gå när man bara ser vad låttiteln är. Nä jag är inte för porr, absolut inte. Jag är emot det för att porrindustrin är så jävla vidrig. Jag har varit på föreläsningar där människor som varit fast i det träsket berättat och det är tungt att lyssna på men ack så viktigt. Men frågan är ju om en låt om en ung kille som fantiserar om nakenmodeller är värre än en låt som handlar om att en man har sett en väldigt snygg kvinna och frågar hennes man om han får låna frugan lite. Frugan som troligtvis är en kvinna (mina fördomar om dansbandsmusik kanske skiner igenom här) får inte frågan om hon är intresserad, nä det är mannen som får frågan om frugan kan lånas ut. Black Jack Får jag låna din fru ikväll från 2010 (e.kr). Eller en låt om Eva som strippar så att fruarna i byn inte kan hålla sina män hemma, och då var det inga glada fruar. Eva strippan från Trosa som Larz Krizters gjort nyinspelning av på 2000 talet, låten var med i filmen Repmånad 1974. Eller låten om Rut som har stora bröst att mannen ger till ett glädjeskrik på bröllopsnatten. Skytts 1974 men nyinspelad av Streaples 2007.Alltså är dessa låtar också provokationer mot etablissemanget eller är det så att det är ironiska låtar eller är det hederlig gammal gubbsjuk människosyn? 

Har bara lyft några kända låtar, artister och genrer. Skulle nog gå att skriva en hel bokserie om just detta. Om det spelas låtar där man tycker att man kan sätta sig över andra folk och ta ifrån dom friheten som människa så kanske man ska förbjuda de låtarna men vart drar vi gränsen och vem avgör om den överträds? Jag har inga svars om är 100% iga. Jag vet inte men jag vet att när vi hör tvivelaktiga låtar i våra t.ex fritidsgårdslokaler då har vi världens chans att få prata värdegrundsfrågor. Vissa låtar kan inte få spelas hos oss för att de är kränkande enligt FNs deklaration för mänskliga rättigheter så måste någon få hävda sin rätt att lyssna på sådana låtar så får de ta att göra det hemma. 

Men som sagt, jag är kass på hip hop så hör jag bara orden shoot så kan jag inte göra som Siewert gjorde med fuck like a beast, jag får nog lyssna vidare och se vad den handlar om innan jag tar diskussionen annars kan jag aldrig få fram hållbara vettiga argument att förbjuda låten hos oss om den nu strider mot vad som kan spelas i offentliga lokaler där alla ska kunna känna sig trygga. 

Och om jag som vuxen spelar låtar som Får jag låna din fru eller Eva strippan från trosa så hur snäll den vuxne tycker dansbandsmusiken är så är det inte det vi kan utgå ifrån, Vi kan inte förbjuda musik p.g.a melodierna, det måste handla enbart om texterna. Men vad vi än gör så uppmuntra musiklyssnandet, det är ett fantastiskt sätt att få uppleva sina känslor. Inte ett tydligt svar har jag gett på mina frågor för jag har inga, bara funderingar på vad som kanske skulle funka. Och jag vet att jag skulle inte funka om musiken inte fanns.

Skulle du kunna döda..........

Pandemi och ett USA val som slog många rekord 2020 och början på 2021 har varit allt som jag inte upplevt innan på snart 49 år. Mormor, morfar och farmor var små under första världskriget men vuxna och föräldrar under andra världskriget. De hann också uppleva spanska sjukan där var tjugonde person i världen dog. Så anledningen till att jag inte varit med om värre är antagligen att jag inte levt länge nog än. Vad är värst att vara med om under sin livstid om man ser till globala händelser alltså, annars kan jag svara på det utan att behöva varit utsatt för det men jag är ju inte korkad på det sättet. Det värsta som kan hända borde enligt mig vara att behöva uppleva sitt barns död. Men son sagt globalt. Vad är det värsta som kan hända under vår livstid? Är det denna pandemi, eller kommer det dyka upp något värre? Krig verkar ju som mindre troligt i världskrigsskala men ändå inte. Krig kan ju människan förhindra, det är inget som bara dyker upp och ingen hittar något verkningsfullt vaccin. Har fått frågan och sett folk svara på den. Om du kunde åka tillbaks i tiden och döda Adolf Hitler när han är barn, skulle du göra de då? om inte, varför?

Som sagt om du skulle kunna åka tillbaks i tiden och döda baby Adolf  Hitler skulle du då göra det? Jag undrar varför frågeställaren bara slutade att tänka? Tekniskt att döda ett barn kan ju inte vara så svårt, ju mindre desto lättare skulle jag tro.  Tekniskt skulle jag ju klara det men vad är det för en fråga. Jag förstår att tanken i grova drag är att förhindra 11 000 000 människors död och är då ett barn ett för stort offer eller är det ett okej offer då barnet är den som ställer till det ordentligt för dessa 11 000 000 plus många till som överlever kriget och förintelsen. Men om man nu kunde åka tillbaks i tiden så varför döda? Jag är inte jätte mycket för Marvelfilmerna, en del är bra men jag har inte fastnat så hårt i Marvelträsket men jag har fetfastnat för Deadpool, grymt mycket min humor men också en intressant tanke om att försöka rädda en pojk som i framtiden kommer bli en massmördare. Alltså om man nu skulle kunna åka tillbaks i tiden så varför inte lägga lite energi på att försöka rädda baby Hitler från sin framtid genom att försöka få han att utveckla empatin för andra människor. Jag har inte tid, jag skjuter så är det ur världen. Eller? Är något någonsin så enkelt? 

Inga tidsresor verkar vara gjorda för då hade vi antagligen redan fått besök från förr eller sen. Vi lyfter in frågan i nutid i stället. Vi ser ju att Pelle (Fingerat namn) riskerar att hitta på dumheter som sätter folk i skiten, skadar folk och ev senare även dödar andra människor. Varför får jag inte frågan om jag kan tänka mig att döda Pelle för att göra framtiden bättre för många andra? Man gör inte så såklart! Dels för att vi är bättre än så och dels kommer nog frågan inte för att vi inte vet vad som händer i framtiden. Vad kan vi göra istället för att skjuta barn och ungdomar vi tror kan orsaka stora problem för andra i framtiden? Men du kan väl för helvete inte jämföra Pelle med Hitler! Är du helt dum? Hitler gjorde ju fruktansvärda saker! Absolut och jag önskar att någon kunnat stoppa hans tankar om människors värde redan i hans ungdom, Hitlers alltså. Pelle har vi här och nu, vi har inte en aning om vad hans framtid kommer leverera. Förhoppningsvis inte i närheten av vad Hitler gjorde men vi kan inte veta.  

Men ändå, va problem vi skulle kunna slippa om någon sköt baby Hitler. Jag tror inte på att någon föds ond. Om det funkar att skjuta barn för att rädda framtiden så är vi någonstans i Egypten på 1200 talet före Kristus när Gud skickade dödens ängel för att döda de förstfödda för att tvinga Farao att släppa Guds folk fria från slaveriet och jag tror vi kommit lite längre än så, inte ens då var det för att det var barnen som var onda utan för att bryta ner deras föräldrar för att få Farao att ge vika. Berättelsen om Moses och Farao finns inte dokumenterat med bilder eller reportage förutom i Bibeln så juridiskt skulle det vara svårt att bevisa att det hänt. 

I dag har vi helt andra möjligheter, iallafall här där jag bor i södra Vätterbygden. Barn och ungdomar som man är orolig har stora möjligheter att få hjälp tidigt. I Region Jönköping finns 13 kommuner och på de allra flesta håll finns det nätverk med skola, socialtjänst och fritidsgårdar, många har även samarbete med föreningar och kyrkor. Med socialtjänsten så menar jag i de flesta fall socialtjänstens fältsekreterare eller fältare som de kallas. Va bra då löser sig ju allt! Eller? Nä såklart inte men när vuxna människor från olika håll jobbar för att underlätta för barn o unga och hjälps åt att försöka hålla skyddsnätet finmaskigt så finns det goda möjligheter till positiv utveckling för den unga. Självklart händer det tråkiga grejer i alla 13 kommuner i vår region men på de flesta håll finns det människor som alltid är beredda att lägga ner energi på att vända det tråkiga. För det tar både tid och energi. Det hjälper inte att bara öppna upp en fritidsgård till som vissa tror eller att stänga ner en fritidsgård som vissa andra tror. Man måste gå in med att kunna prioritera sin tid och andra resurser för att nå positiva resultat. Fritidsgården är absolut ett ställe att använda men då med personal som orkar och vill, det verkar vi ha gott om i region Jönköping och det är fantastiskt. 

Alla människor är unika och det är både klyschigt och sant så därför kan jag inte skriva att läs denna bok eller lyssna på denna professor så löser det sig. All samverkan för ungdomar som man vill ska leda till en positiv förändring kan bara göras när man har en samlad bild av problemet och är överens om att nu kör vi och det kommer kosta pengar och svett. Så visst, om man kunde åka till framtiden så skulle man ju kunna åka tillbaks och skjuta de som kostar andra människor en massa lidande eller så jobbar vi här och nu, använder oss av våra och andras erfarenheter och gör vårt bästa så kommer det nog gå bra för väldigt många. Det är kul att prata med fd ungdomar man haft som nu är vuxna och som mår gott i livet, en del trodde man aldrig skulle klara det. Jag lyssnade på Patrik Pelosio som var torped från han var runt 12. han berättade att han hade vuxna runt sig hela tiden som var jobbiga och tråkiga och ville få han att ändra sig. Han jämförde sig med en blomma, folk vattnade hela tiden men blomman slog ut väldigt sent, så sent att de flesta som vattnat inte såg det men hade det inte vattnats hela tiden så hade blomman torkat ut och dött. Läs gärna hans bok Jiddra Inte, både du som skulle skjuta baby Hitler och du som skulle låta bli. En sista sak om baby Hitler

 En sista sak om baby Hitler. Vi har alla chanser i världen att se till att hans gärningar förblir historia. Vi kan prata politik med våra unga och visa på vad de olika partierna har för agendor. Det känns som att det är bättre att prata med de unga så att nazismen aldrig mer får fäste än att hoppas att någon uppfinner en tidsmaskin så vi kan åka tillbaks och skjuta dom som hamnade fel. 

Positivt och negativt, bra och dåligt, rätt och fel. Vem bestämmer det? När jag skriver i de termer så handlar det om hur jag uppfattat FNs deklaration om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen så vet ni vart ni har mig.

Det är ett bra tag sedan jag skrev sist men nu har jag lite uppslag att jobba efter. Kärlek till alla vänner både de jag känner och inte känner än.

Där kärleken kallnar...

 

Där kärleken kallnar....Vi återkommer till slutet av Anders Carlbergs citat i slutet av detta inlägg. Citat från Anders Carlbergs bok Där kärleken kallnar: "I november 1991 lägger sig en invandrarkille i Non fighting generation över ett skinhead och skyddar honom med sin bara kropp från mobben som slår honom med käppar, järnrör och stenar. Vad händer i huvudet på ett skinhead som ser en färgad kille beredd att offra sitt liv för honom?" Ja vad händer i huvudet på en människa när ens "fiende" står upp för en? När du hatar en människa så mycket att du är beredd att göra illa hen fysiskt, psykiskt eller både och, hur skulle du reagera om den människan bara fortsatte sitt liv utan att förstöra något för dig? Vad skulle hända om den människan kom till ditt försvar när det verkligen behövs. Finns det sådana människor? Ja det vill jag nog tro att det gör, antagligen finns det en hel del sådana människor. 

Det pratas om organiserad brottslighet i styrande klaner i våra städer. Det skrivs varje dag i media om dödligt våld. Unga människor är beredda att döda och de blir dödade för sina gängs skull. Runt omkring i världen far människor illa hela tiden och detta är såklart inte bara vuxna människor utan givetvis barn och ungdomar med. Vilka förutsättningar till ett liv i trygghet och harmoni ger vi barnsoldaten i Sudan, flickan i Indien som föds in i människohandelns våldsamma värld, barnet i kåkstaden som går ut för att få in några pengar i ett område som präglas av dödligt våld, flickan i Iran som får veta att hon ska gifta sig trots att hon bara är 12 år, barnet i Borlänge som lever med sina missbrukande föräldrar osv högt och lågt, långt borta och nära. Något är skevt med den här världen! 

Jag tänker lägga krutet här på till att börja med det nära, det som händer här. Människor som jobbar i t.ex. kommunal fritidsverksamhet har kommunens planer, förhållningssätt och värdegrund att ta hänsyn till och jobba efter. Verksamheten är med andra ord politikerstyrd även om det medför mycket frihet innanför ramarna. Vad gör man med den friheten? Skolan och socialtjänsten har lite mer styrd verksamhet även om grundramarna för den kommunala verksamheten är de samma. När unga människor ger uttryck för t.ex. rasistiska, homofoba, funkofoba värderingar, hur jobbar vi med dom då? Ett barn som får en värdegrund från hemmet som inte stämmer överens med kommunens verksamheters värdegrund, hur jobbar vi med dom? Vad har vi rätt att begära av barn och ungdomar? Säg att vi har ett barn som får stryk hemma när något gått fel, kan vi bara förutsätta att det barnet lär sig att det egentligen är fel och att det strider mot Sveriges rikes lag? Säg att vi har ett barn som blir våldtaget hemma av de som ska vara tryggheten, kan vi kräva av det barnet att det ska klara av att orka ta sig igenom en skoldag och uppfylla det kommunens värdegrund kräver av hen. Säg att vi har ett barn som inte får alla mål mat den behöver utan får pengar att köpa något och det ofta blir tre energidryck och fyra munkar, hur kan vi kräva att det barnet ska kunna ta hand om sig och se till att man klarar dagen med alla krav och förväntningar? 

Vad ställer vi för krav på barn och ungdomar? Ska vi skippa alla krav och låta dem växa upp i total kravlöshet? Nej det tror jag inte är en framgångsrik väg. Jag tror att man måste försöka lära barn och ungdomar att vi måste kunna respektera varandra, att allt går att lösa utan våld, att alla människor har rätt att vara sig själva. Jag tror på krav och utmaningar, jag tror att man kan få en människa att växa, bara man är där och tar emot de gånger de faller för faller gör alla. Vems värdegrund ska gälla? Kan man ha samma värdegrund om man har olika religiös bakgrund? Kan man ha samma värdegrund om man har olika etnisk bakgrund? Kan man ha samma värdegrund om man håller på olika fotbollslag? Vad skulle kunna vara minsta möjliga nämnare för en värdegrund som alla kan ställa upp på? Jag tror inte den finns. Jag tror vi alltid kommer behöva kompromissa. Jag tror inte detta är ett problem som går att lösa till 100%. 

Vad jag tror är dock att kärlek tillmedmänniskor är en framgångsfaktor. 

Kan du hata människor utan att känna dem så kan du älska människor utan att känna dem, citat från sociala medier som syns ofta dessa dagar. 

Jag har en fantastisk vän som också varit en fantastisk samverkanspartner. Hon sa ofta när vi stod och gömde oss när vi rökte (Ja jag var nikotinist då) innan jobbet att. Nu går vi in och älskar ihjäl "puckona"(När hon använder puckona är det bara kärleksfullt).  Och så är det kanske, de ungdomar som inte passar i föreningslivet, som har det tufft i skolan, som inte riktigt pallar att "Ta sig i kragen" (ett hatuttryck) hela dagen, kanske är det så att det är de som behöver möta kärleksfulla vuxna mest. Om man misslyckats hela dagen kan det nog vara en befrielse att komma till ett ställe där det ända som krävs för att lyckas är att inte få någon annan att må dåligt. 

Hur kan vi hjälpa barnsoldaten, barnet som är fast i människohandeln och alla andra barn som inte lever under trygga och säkra förhållanden? Inte en aning men att aldrig sluta bry sig och att aldrig acceptera att det finns djävulska orättvisor här i vår värld är kanske en start.

För att återgå till Anders Carlbergs bok. Den heter alltså: Där kärleken kallnar breder laglösheten ut sig.

Och jag tror att det är så som det står i Korintierbrevet i Bibeln. Att störst av allt är kärleken. Så att återigen. Kan man hata människor man inte känner kan man älska människor man inte känner!

Jag ställde en del frågor i början med innebörden ungefär som, hur känns det om? Jag ger inga svar på det, de svaren får ni fundera fram. De kommer präglas av er ryggsäck ni bär på. 

Pride? Pride!

Hat verkar vara Augusti månads tillstånd för vissa människor som kanske inte riktigt håller mad om att FN:s konvention för mänskliga rättigheter. Mycket homofoba, funkofoba och xenofoba inlägg har gjorts på div sidor som delar diverse Pride veckor som pågår runt om i Sverige just nu. Varför ta till hat och hån mot människor som står upp för att alla människor ska ha samma rätt att visa vem dom är. Hatet känns omotiverat om du frågar mig. 

Mark Levengood blev misshandlad 2000 när han var i Mora för att ta sitt körkort. Han hade tagit kortet, var glad och gick i Mora och mådde bra när han blev påhoppad och brutalt misshandlad. Orsaken ska enligt en av gärningsmännen varit att man behandlar sådana som Mark så för att sådana som Mark inte skulle kunna bli pappa.Så alltså tänkte gärningsmännen sparka sönder Marks fortplantningsmöjligheter eller så var planen att sparka ihjäl han. Oavsett vilket så måste det vara något av det värsta man kan råka ut för, ett hatbrott med gärningsmän man aldrig sett förut. Mark skulle alltså ha så jäkla mycket stryk för att han vågar vara sig själv, för att han inte gömmer sig bakom en hetrofasad. 

För några år sedan så var Föreläsaren Andreas Jonssons kompis på väg hem, kompisen var klädd i röda högklackade skor och klänning om jag minns rätt och detta provocerade folk i tunnelbanan så att de brutalt misshandlade hen för att hans yttre visade på att han är en man och då har man inte på sig "tjejkläder". Bara två exempel på vad människor som bara älskar livet för att de inte gömmer sina rätta jag råkar ut för. Vi har ett ord för det och det ingår i de så kallade hatbrotten. Eller ja de heter väl hatbrott, inte bara kallas det. 

Det finns hur många exempel som helst på att ungdomar som inte anpassar sig efter heteronormen blir hotade, misshandlade och mördade. Varför? Det är inte sällan människor de inte känner som är gärningspersonerna. Det är på grund av bland annat sådana här saker som Pride festivalerna behövs. Man behöver inte förstå hela HBTQ grejen, man behöver inte förstå hur två män kan vilja leva tillsammans eller bara vara varandras one night stand, man behöver inte förstå varför t.ex män skulle vilja klä sig i traditionsenliga "kvinnokläder" . Man behöver inte förstå varför människor som av biologiska orsaker inte kan få barn ihop ändå strider för att få bli föräldrar. Man behöver inte förstå någonting alls så länge man respekterar att man inte förstår och antingen tar reda på det man undrar eller i allafall låter människor få vara sig själva utan att de riskerar att utsättas för en massa hot och hat.

Varför bryr jag mig ens? Jag är en typisk medelålders heterosexuell man. Ja varför bryr jag mig egentligen. Jag skänker pengar när jag kan till Cancerforskningen fast jag aldrig haft cancer, jag skänker pengar ibland när jag har några till organisationer i krigsdrabbade länder fast jag aldrig varit utsatt för krig. Jag skänker pengar ibland när jag har till organisationer som jobbar mot svält bland barn i länder där det finns fast jag aldrig svultit. Man behöver alltså inte vara drabbad av hatbrott, cancer, krig och svält för att tycka att det är dåliga saker. Man kan stå sida vid sida för att man tycker att alla ska ha samma rättigheter till likavärde och trygghet. Men den 12 åriga flickan som blev skjuten då? Är inte hon viktig att stå upp för? Jo självklart. Hon blev utsatt för det värsta våldsbrott, hon blev mördad hävdar jag även att nog försvarsadvokater kommer kräva att rättsrubriceringen blir dråp eller vällande till annans död då det tydligen inte var hon som var målet för kulorna. Men det minskar inte behovet av att Pride festivalernas syfte kommer fram, lyfts och tas på allvar. Vi behöver bli av med alla våldsbrott som finns. Jag kan bara hoppas att den dagen kommer även om jag är av den pessimistiska ide att det inte kommer hända inom min livstid men hoppet lever att en dag så.  Du behöver inte gilla Pride grejen, du behöver inte vara lycklig för någon annans skull men du kan välja att inte sprida hat eller vara våldsam. Låt Augusti, denna härliga sommarmånad bli en månad full av kärlek och utan hat.

Så Happy Pride till er från mig. Ta emot den hälsningen om du vill. 

Livet är för kort, låt det inte regna bort.......nananananana. ...

Hur är det egentligen ställt med oss? det lär vi få veta efter denna covid-19 pandemi dragit förbi. Kommer vi att kunna lära oss något av denna pandemi eller är människan som vanligt näst intill obildbar? Tar vi med oss att vara rädda om varandra. Jag hoppas det, det har dött människor som är saknade av många och som hade så mycket mer att ge. Kristina Lugn hade mer att ge, hon var ju fortfarande aktiv. Adam Alsing likaså, han borde fått en 35 år till kan jag tycka. Men vad jag tycker när döden svingar sin lie som om han vore full och han inte visste vad han höll på med spelar ingen roll. Jag kan lika lite som någon annan stoppa döden eller ge tillbaka liv. Efter som jagi nte kan ge tillbaks liv kanske jag inte ska hitta på saker för att sänka en annan människa. Man kan ha olika åsikter och tycka två helt samma sak om fakta men man ska kanske inte hitta på egna fakta, när en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en sanning även om den är osann. Det går inte att diskutera om vad person x gjorde i Tanzania om person x aldrig varit i Tanzania. Om person y ändå berättar vitt och brett vad person x gjort i Tanzania och person y inte ger sig så blir det ju svårt för person x att få gehör för det som är fakta vad gäller person ys vänner och bekanta. 

Jag har haft närmare 300 kollegor och samverkanspartners som jag jobbat nära. Det har varit lärare, fritidsledare, fritidspedagoger, socialtjänstens fältare, poliser, vaktmästare,  bibliotekarier,  receptionister. Jag har även samverkat ännu fler professioner i diverse nätverk. Jag älskar inte alla jag jobbat med, tycker rent av illa om vissa. Hur illa jag tycker om folk spelar ingen roll, jag kan inte börja hitta på saker bara för att få dem attverka knäppa. Måste jag hitta på saker och inte kan ta saker som hänt så kan jag bygga en sanning som hen inte kan försvara sig mot på ett rimligt sätt. Om jag sprider att ditt eller datt gjorde person x i Tanzania till mina vänner och kollegor så kanske person x som bevisligen aldrig varit i Tanzania inte fårhöra dessa påhittade rykten förrens långt efter många andra, hur lätt blir det då för person x att få folk att tro att saker och ting aldrig hänt? 

Jag har haft många kollegor och sa verkanspartners i mitt liv. Jag skulle säga att jag har varit väldigt trygg på mina arbetsplatser, jag vet att det finns människor som inte gillar mig och människor som tycker riktigt illa om mig men jag har alltid haft bra folk runt mig som gjort att jag aldrig behövt känna mig otrygg i jobbvardagen. Det är lätt att vara stark när det finns många runt omkring som hjälper till att hålla skiten på avstånd. 

Om jag däremot är stark och antalet trygga människor är färre än de som blivit lurade av osanningar och försvarar den skiten då kan snart det som ansågs vara starkt vara brutet, alla har olika sätt att handskas med motgångar så det behöver vi interabbla alla sätt här just nu. Jag tänker dock lyfta tre person x här som hamnat i liknande situationer. När person x är en kunnig och lojal medarbetare samtidigt som samverkanspartners och chefer och andra i organisationen får till sig från person y att person x  inte alls är det och det påståendet är byggt på osanningar som kommer resultera i att person x blir misstrodd då kommer detbli tufft för person x att vara stark. Det krävs inte mycket när det redan blivit för mycket för att få en person att känna sig mindre stark. Att vara stark är för mig bara ett sätt att beskriva när allt är enklare och man mår bra, har inget med styrka att göra egentligen. 

När man lyckats få en person att vara sjukskriven så pass att hen tillslut väljer att säga upp sig för att kunna orka komma tillbakstill att börja arbeta igen så är det illa. Börjar man sprida osanningar som folk tar för sanningar för att knäcka en person och förstöra inte bara arbetslivet utan också djupt påverka privatlivet då är man farligt ute. Jag hoppas att när så många under en tid har varit riktigt oroliga för sina eller närstående personers liv i pandemin här att man tänker sig för innan man börjar förstöra en annan människas liv. Självklart ska vi kunna argumentera och debatera saker och ting, självklart kommer inte alla att tycka om varandra, offentliga personer kommer granskas och synas hårt precis som innan och så måste det få vara. Men! har inte person x varit i Tanzania så är det inte okej att person y hittar på en massa skit om vad person x gjorde när hen var i Tanzania! 

Jag skrev att jag haft många bra  människor runt mig genom åren. Jag kommer missa några när jag skriver om vilka som betytt mycket för min trygghet i de olika arbetsgrupperna och samverkansgrupperna. Utan er hade jag inte utvecklats i den riktning jag gillar att utvecklas i som medarbetare och samverkanspartner. Jag kommer som sagt missa någon eller några men det får bli så för det finns folk som ska lyftas fram och förtjänar mitt hjärtliga Tack!  

Marita, Victor, Lisa, Anna, Anders, Josefin, Rasmus,  Mikaela, Anders S, John, Emelie, Linn, Annika, Thomas, Pia, Stina, Zache,  Lenny, Jenny, Liz, TG, Linda, Peter, Martin, Lisa, Mike,  Malin R, Mattias, Peter, Thomas, Lars, Thomas, Annika, Anette, Glenh,  Plutten, Fia, Sofia, Sara, Sara, Emma, Camilla, Malin, Linda, Camilla som jag även gifte mig med, Jonas B, Ann M, Faiz min fantastiska mentor,  Henke, Kaj!, Annika, Åsa, Fred, Thomas, Jenny, Lennart, Maria, Dennis, Emma J, Hasse, Stefan, Jarmo, Katarina P!, Linda, Andreas, Peter, Alexandra, Carolina, Anders, Bodil, Andreas, Tommy S, Ingemar S, Brita B, Viktoria, Micke F, Mikael O, Bertil, Ann, Marika, Malin, Anna B, Bo, Niklas, Anki, Gun, Mia, Annelie, Lena, Kerstin, Tony, Lotta, Bengt, Lena, Ola, Robban, Katarina, Patrik, Mats, Janne, Håkan, Madde, Sara, Susanne, Anna, Anna A, Johanna, Patrik, Mattias, Ann Marie, Marita F, Håkan, Sofie, Daniel, George, Mona, Anna, Thomas, Björn, Anders, Walter, Pär, är som sagt bara några av de som jag är tacksam över att ha haft runt mig i diverse jobbsituationer men dessa förtjänar verkligen att nämnas som fantastiska medarbetare i diverse konstilationer. 

Detta djävulens internet! Eller?

Vad ska vi göra? Ungdomarna kränker varandra, hotar och hånar varandra på sociala medier. Vad kan vi göra?

Förbjuda sociala medier? Förbjuda vissa sociala medier som t.ex snapchat?  Tvinga av ungdomarna lösenord och inloggningar så vi kan se vad de gör? Begränsa datatiden? Begränsa hela nätet för dom? Mobilförbud vissa tider och då speciellt vid t.ex frukostbordet? Är det detta jag tycker ska göras? Nej! Det tycker inte jag. Jag är heller inte för att ha Mobilförbud på skolor, vi kommer dit. Men Johan kom med något litet konkret förslag då.

1. Vi som vuxna måste sluta bete oss som vidriga as när vi blir irriterat upphetsade över att någon skrivit något vi inte håller med om. Ja jag vet, INTE ALLA VUXNA . Detta är ett påpekande som kan rendera i både hat och hot, vi får se vad som händer.

Om jag inte vill att någon kallar mitt barn något xenofobiskt, hora, valfritt könsord, något homo eller funkofobiskt så kan inte jag som vuxen sitta och kalla t.ex Therese Johaug för diverse könsord för att jag tycker att hon inte tävlar på rättvisa villkor eftersom hon fällts för doping en gång. Jag kan inte sitta och kalla en statsminister funkofobiskt grejer bara för att jag inte håller med hen eller den politik hen genomför eller planerar att genomföra. Jag kan inte skicka hot till en komiker för att hen lyfter lustigheter om en politiker/ett parti jag röstar på eller om en Gud jag tillber. Jag kan inte skicka en önska att någon kvinnlig komiker/artist/konstnär ska bli våldtagen, misshandlad eller mördad för att hon står upp för FNs konvention för Mänskliga rättigheter eller för barnkonventionen. Jag kan alltså inte bete mig som ett jävla svin mot andra om jag vill ha en respektfull atmosfär på nätets alla sidor. Men hen skrev ju att....... Och? Börja med att ta ansvar för det du sprider. Det är det enda du kan göra. Jag kan inte ta ansvar för vad någon annan skriver men jag kan försöka påverka folk och det jag då skriver får jag ta ansvar för, som nu t.ex .

2. Hur gör vi med allt annat vi är oroliga för när det gäller våra barn och ungdomar?

Att prata med människor när man är orolig över något kan funka. Det kan väl vara bra att få komma in i tänket och utvärdera det man känner för att se om man kan göra något relevant i stället för att i panik sätta sig och skriva om hur de där jävlarna eller den där förbannade lamadjuret är. Det kanske inte är någon jävel eller något lamadjuret,  det kanske bara är någon med en annan åsikt. Eller det kanske är precis den jäveln eller det lamadjuret eller ännu värre och då kan vi börja skriva funko/xeno/homo-fibiska grejer med stora bokstäver och sjutusen utropstecken!  Eller? Nä det är klart vi inte kan, inte om visjälva begär att andra ska behandla mig respektfullt även om vi är meningsmotståndare. Men kan jag inte skriva då att Stefan Lövfen är en kass statsminister, att Per Andersson sugen som komiker, att Zara Larsson är kass som sångerska (absolut inte mina åsikter, använd detta bara som exempel)? Självklart kan man skriva och säga det, inga konstigheter. Kritik kan nog de flesta offentliga personer ta så länge man inte drar in massa homo/xeno/funko- fobisk skit.

Som sagt, om vi vuxna visar att vi kan bete oss på nätet så tror jag mycket är vunnet, agerar vi inte i affekt varje gång någon sagt/skrivit något vi inte gillar kommervi en bit till, kontrollerar vi fakta så gott det går innan vi häver ur oss massa dynga kommer vi ännu en bit bort från hat och hot samt om vi kan och detta är viktigt på riktigt föra vettiga dialoger och samtal runt alla frågor med våra unga så är vi snart i hamn. Blir det skit och vi kan vara vettiga vuxna så blir vi ett fantastiskt stöd också.

Jag vill inte se några tekniska begränsningar på nätet jag vill att begränsningarna ska växa fram i huvudet på de unga genom dialog, diskussioner och att man blir respektfullt bemött även när man inte tycker lika. Man kan vara arg på någon och svara eller kommentera sakligt utan att gå över gränsen.

Nätet kan vara skit men det är också helt jäkla fantastiskt. Det finns så mycket bra med nätet, det har öppnat så många fantastiska dörrar till allt möjligt bra. Mer surftid till alla, det är okej att inte vara ett svin, det är okej att sprida kärlek och glädje, det är okej att omfamna hela världen och framför allt du är okej när du respektfullt nyttjar din rätt till nätet.