söndag 16 januari 2022

Härskarteknik i bl.a. nära relation.


 Såg lite på farmen och funderade lite på vad som hände i det programmet på den tiden när jag följde det. Det är ju en tävling och det gäller ju att andra åker ut och en själv stannar kvar. Att vara med i farmen är ju frivilligt och det går att lämna farmen utan att man behöver skyddad identitet. Det skrivs mycket i media och på div sociala medier om våld i nära relation. På sätt och vis liknar dessa företeelser varandra lite i hur man agerar. När storbonden i farmen hyser agg mot någon och börjar använda sitt maktövertag för att krossa någon så undrar jag, skulle den personen använda samma taktik i det verkliga livet? Kan man spela spelet så bra och förstå skillnaden mellan farmen och livet hemmavid när det gnisslar i maskineriet? Har alla människor den vidriga sig själv eller vilka har det. Jag vet att jag kan vara elak, jag har i jobbet mot andra vuxna använt härskartekniker för att inte bara vinna i diskussioner utan också för att vinna förkrossande. Men jag hoppas jag inte använt det mot t.ex ungdomar, har aldrig gjort det medvetet i allafall som jag gjort mot vissa vuxna. Jämbördiga vuxna kanske ska tilläggas. Aldrig mot någon som stått i lägre maktposition än mig. Aldrig mot någon i beroendeställning till mig så ja jag tror man kan spela spelet och aldrig låta de närmsta känna av det. 

När det inte går längre vad händer i huvudet på människor då? Det har ju varit jul och nyårshelger nyligen och många kvinnor har fått uppleva våldet i nära relation igen som vanligt fast just under denna period ska hemmet och familjen verka som lyckligast. Det är barnens högtid först och hummerns och champagnens sen. Läst om många kvinnor som är på div släktkalas där släkten är överväldigade över partnerns härliga sällskap, så rolig och fin, ingen tror att slagen och sparkarna kommer hagla när mörkret och lugnet efter man lämnat festen eller gästerna gått hem. Inte kan väl han.... Hon måste gjort något jävligt dumt... Vi ska inte lägga oss i... Kom igen det där lät lite överdrivet.... Han är knappast något monster den där snyggingen... Jo för att monster som ger sig på sina nära och kära kan vara jävligt snygga. Alla ser inte ut som orcher. Snygghetsskalan är absolut ingen mätare för hur långt bort slagen och sparkarna är. Du är så jävla äcklig att du ska vara glad att i allafall jag vill ha dig. Vilken tur att jag är på bra humör i dag annars kanske du fått åka ambulans. Vadå vill inte, du gör som jag säger. Du är så jävla äcklig att du ska vara glad att i allafall jag vill ha dig är ju ett av de konstigaste konstateranden som jag hört men är man i maktmässigt underläge kan det vara svårt att slå ifrån sig. Om han nu är en sådan hjälte, varför slå då? Om hon nu är så jävla äcklig. Varför skulle han inte söka sig till någon oäcklig? 

Vad händer i huvudet på människor som ser på div såpor som PH, Farmen, Robinsson, Ex on the beach osv osv, Människor som tycker det var bra att den där jävla apan fick vad hon tålde, eller som i frustration fäller kommentaren, hoppas hon trillar ner och dör. Många människor, de allra flesta vill jag tro har inte detta problem att det blir något dumt eller att det är så man tänker för man har andra värderingar men de och de är tydligen för många som njuter när den där äckel h---n fick vad hon tålde. Är det ett sätt att avhumanisera, är det avhumanisering som sker när man kallar sin partner allt utom hens namn, är det lättare att sparka, slå, psykiskt bryta ner om man inte använder namnet utan får hen att framstå som en ägodel som man kan göra vad som helst med? 

Jag försöker förstå varför en del människor verkar njuta av att trycka ner andra människor som är beroende av en eller bara finns så nära. Jag undrar varför man känner sig berättigad att ta till fysiskt eller psykiskt våld för att riktigt få visa vad man går för. Jag undrar vad för tillfredsställelse det ger att bryta ner någon genom lögner, att skrämma om saker som skapar ångest. Jag känner ju helt klart människor som blir utsatta och jag känner helt klart människor som utsätter frågan är om jag vågar fråga hur någon mår, om jag vågar fråga om någon behöver hjälp, om jag vågar tro på magkänslan och ta steget att fråga. Kan ingen som känner dom bättre än jag fråga det obekväma, jag har ju bara känt dom sedan gymnasiet, någon annan kanske har frågat, det kan ju inte vara bara jag som tror mig se vad som sker. Jag kan ju ha jävligt fel. Jag misstolkade nog allt, jag säger till/frågar nästa gång jag känner denna oro. Jag undrar vad som tar fram sådana här mörka sidor hos människor. Människor som har så mycket dragningskraft att de lyckas få en partner rätt in i fällan. Eller är det ingen fälla, kan man helt plötsligt vakna en morgon och känna att här ska härskas sönder? 

Så varför vill man knyta en människa nära sig för att få chansen att berätta om sin förträfflighet samtidigt som man bryter ner dom? Varför vill man inte sina nära väl? 

Dokusåporna lever sitt liv och jag menar inte på något sätt att det är deras fel att människor nära varandra vill varandra illa. Dokusåporna har ju en ide att kora en vinnare som ska behöva hitta ett sätt att bli nummer ett gärna genom att trycka ner de andra, det är inget konstigt. Men de människor vi älskar se lida i TV är just människor. Skulle vi kunna behandla dom som människor utanför programmet för vi vet inte ett skit om dom trots att det gått 14 program. Skulle vi hata dessa människor utanför rutan som vi hatar dom i rutan? 

Hur ska vi nå en nollvision i våldet i nära relation, hur ska vi nå en nollvision vad gäller mobbing, hur ska vi nå en nollvision vad gäller all form av våld what so ever, hur ska vi nå en nollvision, vill vi ens nå en nollvision?

Detta ämne är så stort att jag bara gjort en ingress för kommande inlägg. Jag hoppas jag kommer kunna skriva fler inlägg i ämnet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar